Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående statlig kreditgaranti för lån till förvärv av fiskefartyg.

1949-04-05 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1949:18, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående statlig kreditgaranti för lån till förvärv av fiskefartyg.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 18.

1

Nr 18.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående statlig kreditgaranti

för lån till förvärv av fiskefartyg.

(2:a avd.)

I två inom riksdagen väckta, till jordbruksutskottet hänvisade likalydande

motioner, nämligen I: 121 av herr Gustavson m. fl. och II: 82 av herr

Pettersson i Dahl m. fl., har hemställts, »att riksdagen måtte besluta att i

skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om utredning angående införande av ett

system med statlig kreditgaranti för lån till förvärv av fiskefartyg».

Beträffande de skäl som anförts till stöd för motionerna får utskottet

hänvisa till dessa.

Utskottet har i vederbörlig ordning inhämtat utlåtanden över motionerna

från fiskeristyrelsen, statskontoret och kommerskollegium.

Fiskeristyrelsen, som avstyrkt utredning uteslutande om statlig kreditgaranti

för lån till förvärv av fiskefartyg men ifrågasatt översyn av formerna

för statligt stöd åt fiskerinäringen i dess helhet, har i sitt utlåtande anfört

följande.

I motionerna framhålles, att anskaffningskostnaderna för ett fiskefartyg

numera kunde uppskattas till bortåt 200 000 kronor. Till täckande av dessa

kostnader kunde erhållas statslån (fiskerilån) med intill 60 000 kronor.

Såväl för fiskerilån som för de lån, som i övrigt kunde behöva upptagas för

täckande av nämnda anskaffningskostnader, fordrades borgen. På grund

härav kunde det för fiskare, som icke förfogade över eget kapital i betydande

omfattning, icke bli möjligt att förverkliga önskemål om förvärv av eget

fartyg, vilket kunde medföra, att vår fiskeflotta råkade i fara att icke i erforderlig

utsträckning förnyas. På grund härav syntes en omläggning av

statens låneverksamhet till förmån för fiskerinäringen vara påkallad. Härvid

kunde man tänka sig ett system liknande det med statlig kreditgaranti, som

nu komme till användning vid jordbrukets inre och yttre rationalisering,

varför en utredning i sådant syfte föresloges.

I motionens kläm beröres endast spörsmålet om statlig kreditgaranti för

lån till förvärv av fiskefartyg. Beträffande denna fråga får styrelsen framhålla

följande.

Farhågorna för att vår fiskebåtsflotta icke nu skulle förnyas i erforderlig

utsträckning måste anses ogrundade i betraktande av att densamma för

närvarande ökas i eu omfattning som kanske aldrig tidigare.

Vad själva kreditgarantien angår torde bemärkas, att den garanti, som avses

i kungörelsen den 11 juni 1948 (nr 342) angående statligt stöd till jordbrukets

yttre och inre rationalisering m. m., endast kan lämnas för lån avseende

åstadkommande av nyodlingar och andra åtgärder i syfte att ernå

1 Bihang till riksdagens protokoll 1949. 10 samt. Nr 18.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande nr 18.

en bestående förbättring av en jordbruksfastighet men däremot icke för

lån, avsedda att användas för anskaffande av fordon, maskiner o. d., alltså

föremål närmast jämförliga med fiskebåtar. Om statlig kreditgaranti av

något slag anses önskvärd för lån för förvärv av fiskefartyg, synas grunderna

för denna garanti alltså icke kunna utformas efter förebild av nyssnämnda

stat sgaranti i samband med jordbrukets rationalisering.

Med hänsyn till vad nu anförts vill det synas fiskeristyrelsen, som om

en utredning uteslutande med sikte på tillskapandet av en statlig kreditgaranti

för lån till förvärv av fiskefartyg knappast har fog för sig.

I den föreliggande motionens motivering ifrågasättes emellertid också

en omläggning av statens låneverksamhet till förmån för fiskerinäringen

i dess helhet. Visserligen kan invändas att flertalet stödformer till fiskets

gagn omprövats av statsmakterna så sent som vid 1948 års riksdag, men en

översyn av systemet i hela dess vidd kan dock icke anses obefogat. Vid en

dylik översyn synes även böra övervägas om och i vilken mån de i Danmark

och Norge tillämpade formerna för tillgodoseende av fiskerinäringens kreditbehov

kunna anses lämpade även för våra förhållanden.

Statskontoret, som funnit motionerna icke böra föranleda någon riksdagens

vidare åtgärd, har anfört följande.

I sitt den 24 november 1947 avgivna betänkande (SOU 1947: 86) föreslog

1945 års bankkommitté, att den statliga kreditgivningen för bostads- och

jordbruksändamål skulle omläggas till statlig kreditgarantigivning.

Genom skrivelser den 22 och 29 maj 1948 biföll riksdagen Kungl. Maj:ts

med propositionerna nr 149 och 187 framlagda förslag, att ett statligt kreditgarantisystem

fr. o. m. den 1 juli 1948 skulle tillämpas i fråga om vissa låneformer

på jordbrukets område. Riksdagen medgav därvid, att under budgetåret

1948/49 statlig kreditgaranti finge beviljas intill ett belopp av

55 000 000 kronor. Däremot hölls frågan om införande av ett statligt kreditgarantisystem

även beträffande bostadskreditgivningen öppen under hänvisning

till bankkommitténs väntade förslag rörande av det allmänna kontrollerade

affärsbanker. Såsom skäl för denna ståndpunkt anfördes bl. a.,

att det i rådande ekonomiska läge förelåge stora svårigheter att kunna bedöma,

vilka återverkningar på penning- och kapitalmarknaden ett genomförande

av kommittéförslaget i hela dess utsträckning skulle kunna medföra

(prop. 231/1948).

Någon allmän motivering för införandet av ett statligt kreditgarantisystem

lämnades ej i någon av de ovanberörda propositionerna utan i stället hänvisades

till en kommande proposition, anmäld av chefen för finansdepartementet.

I samband med framläggandet av proposition till riksdagen med förslag

till lag angående ändring i lagen den 29 juni 1923 (nr 286) om sparbanker,

m. m. (prop. 273/1948) tillstyrkte departementschefen — åberopande bl. a.

att den föreslagna, maximerade garantien icke kunde anses förorsaka rubbningar

på penning- och kapitalmarknaden — att den statliga kreditgarantigivningen

tills vidare finge prövas beträffande jordbruket. Riksdagen anslöt

sig i skrivelse nr 319/1948 till denna uppfattning.

Med hänsyn till den pågående prövningen av den försöksvis i mindre

skala på jordbrukets område tillämpade statliga kreditgarantigivningen och

i avvaktan på 1945 års bankkommittés ovannämnda betänkande, i vilket

bl. a. de kreditpolitiska konsekvenserna av systemets utsträckande till flera

områden skola utredas, böra — enligt statskontorets mening — ifrågavarande

motioner icke föranleda någon vidare åtgärd.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 18.

3

Kommerskollegium, som icke funnit tillräckliga skäl för den i motionerna

föreslagna utredningen, har anfört.

Enligt den officiella statistiken uppgick antalet fiskebåtar i saltsjöfisket

till 20 242 år 1938 och 21 493 år 1946 med ett anskaffningsvärde av i avrundade

tal 32 resp. 53 miljoner kronor. Dessa siffror tyda på att en väsentlig

förnyelse av fiskeflottan skett. Utvecklingen belyses närmare vad västkusten

beträffar av uppgifter, vilka hämtats ur Göteborgs och Bohus läns

Havsfiskeförenings årsböcker och vilka avse inom Göteborgs och Bohus län

samt Hallands län registrerade motorfiskebåtar, fördelade efter maskinstyrka.

Dessa uppgifter visa en ökning av det totala antalet dylik båtar från

1 217 år 1940 till 1 527 år 1947 och av antalet båtar med en maskinstyrka

överstigande 90 hkr från 265 till 430. Det är sålunda en mycket betydande

ökning av motorfiskebåtarna på västkusten, som ägt rum under dessa år.

Särskilt kan därvid anmärkas den avsevärda ökning, som skett beträffande

större båtar, övergång till större båtar torde ha ägt rum även på de övriga

kusterna och torde sammanhänga bl. a. med den förbättring av fiskets lönsamhet,

som inträtt under krigsåren och efterkrigsåren och som möjliggjort

för fiskarena att placera större kapital i sina båtar. Det synes icke finnas

anledning antaga, att denna utveckling i riktning mot en förbättrad fiskeflotta

skall brytas under den närmaste tiden. Det må framhållas, att enligt

vad under hand inhämtats statens livsmedelskommission på grundval av

löpande fångststatistik uppskattat den totala fångstmängden år 1948 till

186,5 miljoner kg mot 148,5 miljoner kg år 1947.

Under angivna förhållanden synes det kollegium för närvarande knappast

vara skäl att verkställa den av motionärerna begärda utredningen.

Utskottet. Såsom grund till att nya former för statligt stöd till anskaffning

av fiskefartyg skulle vara påkallade har i de föreliggande motionerna

åberopats, att den nuvarande stödformen genom lån ur statens fond för

fiskerinäringens främjande icke vore tillfredsställande och befarades medföra,

att vårt lands fiskeflotta icke kunde förnyas i erforderlig utsträckning.

Av de i ärendet föreliggande utlåtandena från fiskeristyrelsen och kommerskollegium

framgår, att den anförda grunden är oriktig, i det att vår

fiskeflotta, särskilt såvitt gäller större fartyg, på senare tid förnyats i en

omfattning som kanske aldrig tidigare. Utskottet finner därför den i motionerna

äskade utredningen icke vara påkallad. Ej heller kan utskottet

finna välbetänkt att, såsom fiskeristyrelsen ifrågasatt, nu företaga någon

översyn av formerna för statligt stöd åt fiskerinäringen i dess helhet, då

verkningarna av de åtgärder i detta hänseende som beslutats av 1948 års

riksdag knappast ens hunnit visa sig.

På anförda skäl hemställer utskottet,

att de likalydande motionerna 1:121 och 11:82 icke må

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 5 april 1949.

På jordbruksutskottets vägnar:

L. TJÄLLGREN.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande nr 18.

Vid detta ärendes slutbehandling ha närvarit:

från första kammaren: herrar Tjällgren, Carl Edmund Eriksson, Alfred

Andersson, Hjalmar Nilsson, Svedberg, Näslund, Jon Jonsson och Hugo

Sundberg; samt

från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo, Ericsson i Sörsjön,

Johnsson i Kastanjegården, Hseggblom, Gustafson i Dädesjö, Utbult, Andersson

i Hyssna och Boman i Stafsund.

Reservation

av herrar Utbult och Boman i Stafsund.

497456. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1949.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.