Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om lantbruksnämndstaxan. viss ändring av

1949-04-28 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1949:19, Utlåtande i anledning av väckta motioner om lantbruksnämndstaxan. viss ändring av

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 19.

1

Nr 19.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om

lantbruksnämndstaxan.

viss ändring av

(2:a avd.)

I två inom riksdagen väckta, till jordbruksutskottet hänvisade likalydande

motioner, nämligen I: 125 av herr Eskilsson och herr Nilsson, Hjalmai,

och II: 45 av herr Larsson i Karlstad m. fl., har hänvisats till att lantbruksnämndstaxan

innehåller två olika tariffer, betecknade A och B, för bestämmande

av ersättning till statsverket för vissa förrättningar och uppdrag,

som utföras av befattningshavare vid lantbruksnämnd, och hemställts, »att

riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om sådan

ändring av lantbruksnämndstaxan, att tariff A må tillämpas vid alla brukningsdelar,

oberoende av deras möjligheter att erhalla statsbidrag».

Beträffande de skäl som anförts till stöd för motionerna får utskottet hänvisa

till dessa.

De med motionerna åsyftade ersättningsbestämmelserna innehållas i kungörelsen

den 17 juni 1948 (nr 348) angående ersättning till statsverket för

vissa förrättningar och uppdrag, som utföras av befattningshavare vid lantbruksnämnderna

(lantbruksnämndstaxa). De förrättningar lantbruksnämndstaxan

avser utgöra planering av förbättringsåtgärder såsom täckdikning,

avloppsförbättring, betesförbättring, nyodling, stenröjning, gödselvårdsanläggning

in. m. Ersättning enligt lägre taxa, tariff A, skall utgå då

jämlikt kungörelsen den 11 juni 1948 (nr 342) angående statligt stöd till

jordbrukets yttre och inre rationalisering statsbidrag skulle kunna lämnas

till åtgärder för inre rationalisering å den brukningsdel förrättningen eller

uppdraget avser. Den högre taxan, tariff B, som eljest skall tillämpas upptager

dubbelt så höga avgifter som tariff A.

Utskottet har i vederbörlig ordning inhämtat utlåtande över motionerna

från lantbruksstgrelsen, som i ärendet anfört följande.

Styrelsen har för att kunna göra jämförelser mellan de taxor för upprättande

av täckdikningsplaner m. in., som före den 1 juli 1948 tillämpats av hushållningssällskapen,

och lantbruksnämndstaxan under hand inhämtat upplysningar

från lantbruksnämnderna i vissa mellansvenska län, där särskilt

täckdikningsverksamheten är av stor omfattning. Av de erhållna uppgifterna

framgår, att avgifterna för sällskapens biträde vid upprättande av

planer för täckdiknings- och avloppsförbättringsföretag som regel varit läg
1

Bihang till riksdagens protokoll 19b9. 10 samt. Nr 19—21.

opaginerad Kontrollera mot PDF

9

Jordbruksutskottets utlåtande nr 19.

re än enligt lantbruksnämndstaxan. Undantagslös bär denna regel dock icke

varit; i Södermanlands län ha sålunda avgifterna i fråga om täckdikning

av större arealer varit något högre. Som exempel må nämnas, att medan

upprättande av plan för täckdikning av ett område om 30 hektar med anlitande

av befattningshavare hos lantbruksnämnd skulle kosta 350 kronor,

var motsvarande kostnad enligt de taxor, som tillämpats av hushållningssällskapen

i Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Skaraborgs och Västmanlands

län respektive 180, 423, 219, 202 och 250 kronor. När det gällt

planläggning av mindre områden, exempelvis om 5 hektar, har kostnaden

för större gårdar inom de olika länen uppgått till följande belopp, nämligen

30 kronor i Uppsala, 84 i Södermanlands, 43 i Östergötlands, 47 i Skaraborgs

och 45 kronor i Västmanlands län. Nämnderna uti nämnda län, med

undantag av Uppsala och Östergötlands, säga sig icke ha försport något

missnöje i anledning av lantbruksnämndstaxan. Enligt uttalande av nämnden

i Skaraborgs län synas uppdragsgivarna fästa mindre vikt vid kostnaderna

än vid den för närvarande rätt långa väntetiden.

Styrelsen får med anledning av motionerna erinra, att föredragande departementschefen

i propositionen nr 149/1948, s. 62, bl. a. uttalat, att lantbruksnämndernas

medverkan vid upprättande av planer till rationaliseringsåtgärder

icke borde vara begränsad till sådana företag, till vilka avskrivningslån

skulle kunna utgå, utan i princip borde stå öppen för alla jordbrukare.

Det vore dock givet, att den tillgängliga arbetskraften i första hand

borde användas för planering av förbättringsåtgärder inom de grupper av

j?^dbruk’ yilka tillhörde lantbruksnämndernas egentliga arbetsområde.

Självfallet, uttalade departementschefen vidare, komme hinder ej att föreligga

för hushållningssällskapen att även i fortsättningen bedriva sådant

projekteringsarbete. Särskilt i fråga om grundförbättringsföretag, som skola

utföras utan lån eller bidrag av statsmedel, kunde en dylik verksamhet komma

att utgöra ett värdefullt komplement till lantbruksnämndernas arbete.

I själva verket förhåller det sig så, att lantbruksnämnderna icke äro utrustade

med tillräckliga personella resurser för att kunna tillhandagå alla

jordbrukare som så önska med biträde vid planering. En fördelning av arbetsuppgifterna

mellan lantbruksnämnderna och hushållningssällskapen blir

darlör ofrånkomlig. Det är därvid naturligt, att de förra i första hand ägna

sig åt de bidragsberättigade jordbruken. Inom vissa län har ock nämnd och

sällskap överenskommit om eu sådan uppdelning av arbetet.

De avgifter, som jordbrukarna hade att erlägga enligt de av sällskapen

fore den 1 juli 1948 tillämpade taxorna, voro i allmänhet icke avsedda att

täcka sällskapens kostnader. För framtiden torde det dock bli en strävan

hos sällskapen att åtminstone i viss utsträckning söka få sina självkostnader

för biträde vid planering ersatta. Det får antagas, att de taxor, som därvid

fastställas, komma att överstiga även lantbruksnämndstaxans tariff B.

Det må framhållas, att sällskapet i Södermanlands län nyligen, med godkännande

av statens priskontrollnämnd, beslutat höja sin taxa så att exempelvis

kostnaden för upprättande av täckdikningsplan för ett område av 5

hektar skall uppgå till 107 resp. 118 kronor, beroende på om gårdens åkerareal

över- eller understiger 10 hektar. För arealer om 30 och 50 hektar

komma avgifterna att uppgå till 443 resp. 707 kronor. Med hänsyn härtill

synes det väl motiverat, att ersättning enligt lantbruksnämndstaxan skall

utgå med högre belopp för icke bidragsberättigade jordbruk än för bidra.^sberättigade.

Det blir väl nämligen ofta beroende av en tillfällighet, om en

icke bidragsberättigad jordbrukare kan erhålla hjälp med upprättande av en

plan hos lantbruksnämnd eller om han av nämnden måste hänvisas till sällskapet.

Det synes därför billigt och rättvist, att någon mera avsevärd dif
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 19.

3

ferens icke föreligger inellan nämndens och sällskapets taxor, vilket kan bli

fallet, om lantbruksnämndstaxan ändras i enlighet med motionärernas förslag.

Det må även framhållas, att tillämpning av en högre taxa för jordbruk,

vilka icke tillhöra lantbruksnämndernas egentliga arbetsområde, i viss mån

kan utgöra en välbehövlig spärr för anlitande av nämndernas för närvarande

hårt ansträngda personal.

Om styrelsen således åtminstone icke för närvarande finner tillräcklig anledning

till den föreslagna ändringen, kan det däremot enligt styrelsens mening

vara förtjänt av att överväga att i taxan intaga en bestämmelse, som ger

möjlighet till jämkning i ersättningsbelopp med hänsyn till uppdragsgivarens

ekonomiska omständigheter, varigenom det med motionerna avsedda

syftet åtminstone i viss mån skulle uppnås.

Utskottet. De här ifrågakomna bestämmelserna om ersättning till lantbruksnämnderna

för planering av förbättringsåtgärder på jordbruksfastigheter,

lantbruksnämndstaxan, beslutades vid 1948 års riksdag (riksdagens

skrivelse nr 233 i anledning av prop. nr 149). Såsom inledningsvis anförts

upptager lantbruksnämndstaxan två olika tariffer, A och B. Ersättning enligt

tariff A skall beräknas för förrättningar och uppdrag avseende jordbruk

som äro bidragsberättigade enligt bestämmelserna angående statligt stöd

til] jordbrukets yttre och inre rationalisering. Ersättning enligt tariff B med

dubbelt så höga taxor som i tariff A skall beräknas i övriga fall. Taxegrunderna

i lantbruksnämndstaxan ha motsvarighet i 1947 års provisoriska bestämmelser

om ersättning till statsverket för förrättning eller uppdrag som

utföres av lantmäteriets distriktsorganisation. Dessa bestämmelser upptaga

likaledes två olika taxor för skilda slag av förrättningar. Taxegrunderna i

lantbruksnämndstaxans tariff A motsvara ersättningsbeloppen enligt den

lägre lantmäteritaxan. I den omnämnda propositionen nr 149 till 1948 års

riksdag uttalade föredragande departementschefen, att avsikten vore att

förslag till ny lantmäteritaxa skulle föreläggas 1949 års riksdag. Bland annat

med hänsyn härtill — yttrade departementschefen — syntes även de

grunder, som vid 1948 års riksdag kunde komma att bestämmas för ersättning

för lantbruksnämndernas medverkan till projekteringsarbete, närmast

böra anses såsom ett provisorium. Uppdrag att utarbeta förslag till ny

lantmäteritaxa har av Kungl. Maj :t lämnats lantmäteristyrelsen genom beslut

den 30 juni 1947. I statsverkspropositionen till innevarande års riksdag,

nionde huvudtiteln, har chefen för jordbruksdepartementet uttalat, att det

torde komma att dröja, innan nämnda förslag utarbetats och därpå grundode

nya taxebestämmelser kunna utfärdas. Med hänsyn till det berörda

nära sambandet mellan lantmäteritaxan och lantbruksnämndstaxan synes

det emellertid utskottet påtagligt, att någon ändring av grunderna i den senare

taxan icke bör vidtagas, innan det bebådade förslaget till ny lantmäteritaxa

framlagts. Utskottet förutsätter alt i samband med den omarbetning

av lantbruksnämndstaxan som kan föranledas av eu ny lantmäteritaxa de i

de föreliggande motionerna anförda synpunkterna komma att upptagas till

prövning.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande nr 19.

att de likalydande motionerna I: 125 och 11:45 icke må

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 28 april 1949.

På jordbruksutskottets vägnar:

L. TJÄLLGREN.

Vid detta ärendes slutbehandling ha närvarit:

från första kammaren: herrar Tjällgren, Carl Edmund Eriksson, Alfred

Andersson, Anderberg, Svedberg, Näslund, Jon Jonsson och Isaksson;

samt

från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo, Svensson i Lj ungskile,

Ericsson i Sörsjön, Andersson i Surahammar, Gustafson i Dädesjö, Larsson

i Karlstad, Boman i Stafsund och Åhman.

Reservation

av herrar Isaksson, Svensson i Ljungskile, Larsson i Karlstad och Boman

i Stafsund, vilka ansett, att utskottet bort tillstyrka bifall till de förevarande

motionerna.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.