Utlåtande i anledning av väckta motioner om lantbruksnämndstaxan. viss ändring av
1949-04-28 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1949:19, Utlåtande i anledning av väckta motioner om lantbruksnämndstaxan. viss ändring av
Dokumentets text
Jordbruksutskottets utlåtande nr 19.
1
Nr 19.
Utlåtande i anledning av väckta motioner om
lantbruksnämndstaxan.
viss ändring av
(2:a avd.)
I två inom riksdagen väckta, till jordbruksutskottet hänvisade likalydande
motioner, nämligen I: 125 av herr Eskilsson och herr Nilsson, Hjalmai,
och II: 45 av herr Larsson i Karlstad m. fl., har hänvisats till att lantbruksnämndstaxan
innehåller två olika tariffer, betecknade A och B, för bestämmande
av ersättning till statsverket för vissa förrättningar och uppdrag,
som utföras av befattningshavare vid lantbruksnämnd, och hemställts, »att
riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om sådan
ändring av lantbruksnämndstaxan, att tariff A må tillämpas vid alla brukningsdelar,
oberoende av deras möjligheter att erhalla statsbidrag».
Beträffande de skäl som anförts till stöd för motionerna får utskottet hänvisa
till dessa.
De med motionerna åsyftade ersättningsbestämmelserna innehållas i kungörelsen
den 17 juni 1948 (nr 348) angående ersättning till statsverket för
vissa förrättningar och uppdrag, som utföras av befattningshavare vid lantbruksnämnderna
(lantbruksnämndstaxa). De förrättningar lantbruksnämndstaxan
avser utgöra planering av förbättringsåtgärder såsom täckdikning,
avloppsförbättring, betesförbättring, nyodling, stenröjning, gödselvårdsanläggning
in. m. Ersättning enligt lägre taxa, tariff A, skall utgå då
jämlikt kungörelsen den 11 juni 1948 (nr 342) angående statligt stöd till
jordbrukets yttre och inre rationalisering statsbidrag skulle kunna lämnas
till åtgärder för inre rationalisering å den brukningsdel förrättningen eller
uppdraget avser. Den högre taxan, tariff B, som eljest skall tillämpas upptager
dubbelt så höga avgifter som tariff A.
Utskottet har i vederbörlig ordning inhämtat utlåtande över motionerna
från lantbruksstgrelsen, som i ärendet anfört följande.
Styrelsen har för att kunna göra jämförelser mellan de taxor för upprättande
av täckdikningsplaner m. in., som före den 1 juli 1948 tillämpats av hushållningssällskapen,
och lantbruksnämndstaxan under hand inhämtat upplysningar
från lantbruksnämnderna i vissa mellansvenska län, där särskilt
täckdikningsverksamheten är av stor omfattning. Av de erhållna uppgifterna
framgår, att avgifterna för sällskapens biträde vid upprättande av
planer för täckdiknings- och avloppsförbättringsföretag som regel varit läg
1
Bihang till riksdagens protokoll 19b9. 10 samt. Nr 19—21.
opaginerad Kontrollera mot PDF
9
Jordbruksutskottets utlåtande nr 19.
re än enligt lantbruksnämndstaxan. Undantagslös bär denna regel dock icke
varit; i Södermanlands län ha sålunda avgifterna i fråga om täckdikning
av större arealer varit något högre. Som exempel må nämnas, att medan
upprättande av plan för täckdikning av ett område om 30 hektar med anlitande
av befattningshavare hos lantbruksnämnd skulle kosta 350 kronor,
var motsvarande kostnad enligt de taxor, som tillämpats av hushållningssällskapen
i Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Skaraborgs och Västmanlands
län respektive 180, 423, 219, 202 och 250 kronor. När det gällt
planläggning av mindre områden, exempelvis om 5 hektar, har kostnaden
för större gårdar inom de olika länen uppgått till följande belopp, nämligen
30 kronor i Uppsala, 84 i Södermanlands, 43 i Östergötlands, 47 i Skaraborgs
och 45 kronor i Västmanlands län. Nämnderna uti nämnda län, med
undantag av Uppsala och Östergötlands, säga sig icke ha försport något
missnöje i anledning av lantbruksnämndstaxan. Enligt uttalande av nämnden
i Skaraborgs län synas uppdragsgivarna fästa mindre vikt vid kostnaderna
än vid den för närvarande rätt långa väntetiden.
Styrelsen får med anledning av motionerna erinra, att föredragande departementschefen
i propositionen nr 149/1948, s. 62, bl. a. uttalat, att lantbruksnämndernas
medverkan vid upprättande av planer till rationaliseringsåtgärder
icke borde vara begränsad till sådana företag, till vilka avskrivningslån
skulle kunna utgå, utan i princip borde stå öppen för alla jordbrukare.
Det vore dock givet, att den tillgängliga arbetskraften i första hand
borde användas för planering av förbättringsåtgärder inom de grupper av
j?^dbruk’ yilka tillhörde lantbruksnämndernas egentliga arbetsområde.
Självfallet, uttalade departementschefen vidare, komme hinder ej att föreligga
för hushållningssällskapen att även i fortsättningen bedriva sådant
projekteringsarbete. Särskilt i fråga om grundförbättringsföretag, som skola
utföras utan lån eller bidrag av statsmedel, kunde en dylik verksamhet komma
att utgöra ett värdefullt komplement till lantbruksnämndernas arbete.
I själva verket förhåller det sig så, att lantbruksnämnderna icke äro utrustade
med tillräckliga personella resurser för att kunna tillhandagå alla
jordbrukare som så önska med biträde vid planering. En fördelning av arbetsuppgifterna
mellan lantbruksnämnderna och hushållningssällskapen blir
darlör ofrånkomlig. Det är därvid naturligt, att de förra i första hand ägna
sig åt de bidragsberättigade jordbruken. Inom vissa län har ock nämnd och
sällskap överenskommit om eu sådan uppdelning av arbetet.
De avgifter, som jordbrukarna hade att erlägga enligt de av sällskapen
fore den 1 juli 1948 tillämpade taxorna, voro i allmänhet icke avsedda att
täcka sällskapens kostnader. För framtiden torde det dock bli en strävan
hos sällskapen att åtminstone i viss utsträckning söka få sina självkostnader
för biträde vid planering ersatta. Det får antagas, att de taxor, som därvid
fastställas, komma att överstiga även lantbruksnämndstaxans tariff B.
Det må framhållas, att sällskapet i Södermanlands län nyligen, med godkännande
av statens priskontrollnämnd, beslutat höja sin taxa så att exempelvis
kostnaden för upprättande av täckdikningsplan för ett område av 5
hektar skall uppgå till 107 resp. 118 kronor, beroende på om gårdens åkerareal
över- eller understiger 10 hektar. För arealer om 30 och 50 hektar
komma avgifterna att uppgå till 443 resp. 707 kronor. Med hänsyn härtill
synes det väl motiverat, att ersättning enligt lantbruksnämndstaxan skall
utgå med högre belopp för icke bidragsberättigade jordbruk än för bidra.^sberättigade.
Det blir väl nämligen ofta beroende av en tillfällighet, om en
icke bidragsberättigad jordbrukare kan erhålla hjälp med upprättande av en
plan hos lantbruksnämnd eller om han av nämnden måste hänvisas till sällskapet.
Det synes därför billigt och rättvist, att någon mera avsevärd dif
-
Jordbruksutskottets utlåtande nr 19.
3
ferens icke föreligger inellan nämndens och sällskapets taxor, vilket kan bli
fallet, om lantbruksnämndstaxan ändras i enlighet med motionärernas förslag.
Det må även framhållas, att tillämpning av en högre taxa för jordbruk,
vilka icke tillhöra lantbruksnämndernas egentliga arbetsområde, i viss mån
kan utgöra en välbehövlig spärr för anlitande av nämndernas för närvarande
hårt ansträngda personal.
Om styrelsen således åtminstone icke för närvarande finner tillräcklig anledning
till den föreslagna ändringen, kan det däremot enligt styrelsens mening
vara förtjänt av att överväga att i taxan intaga en bestämmelse, som ger
möjlighet till jämkning i ersättningsbelopp med hänsyn till uppdragsgivarens
ekonomiska omständigheter, varigenom det med motionerna avsedda
syftet åtminstone i viss mån skulle uppnås.
Utskottet. De här ifrågakomna bestämmelserna om ersättning till lantbruksnämnderna
för planering av förbättringsåtgärder på jordbruksfastigheter,
lantbruksnämndstaxan, beslutades vid 1948 års riksdag (riksdagens
skrivelse nr 233 i anledning av prop. nr 149). Såsom inledningsvis anförts
upptager lantbruksnämndstaxan två olika tariffer, A och B. Ersättning enligt
tariff A skall beräknas för förrättningar och uppdrag avseende jordbruk
som äro bidragsberättigade enligt bestämmelserna angående statligt stöd
til] jordbrukets yttre och inre rationalisering. Ersättning enligt tariff B med
dubbelt så höga taxor som i tariff A skall beräknas i övriga fall. Taxegrunderna
i lantbruksnämndstaxan ha motsvarighet i 1947 års provisoriska bestämmelser
om ersättning till statsverket för förrättning eller uppdrag som
utföres av lantmäteriets distriktsorganisation. Dessa bestämmelser upptaga
likaledes två olika taxor för skilda slag av förrättningar. Taxegrunderna i
lantbruksnämndstaxans tariff A motsvara ersättningsbeloppen enligt den
lägre lantmäteritaxan. I den omnämnda propositionen nr 149 till 1948 års
riksdag uttalade föredragande departementschefen, att avsikten vore att
förslag till ny lantmäteritaxa skulle föreläggas 1949 års riksdag. Bland annat
med hänsyn härtill — yttrade departementschefen — syntes även de
grunder, som vid 1948 års riksdag kunde komma att bestämmas för ersättning
för lantbruksnämndernas medverkan till projekteringsarbete, närmast
böra anses såsom ett provisorium. Uppdrag att utarbeta förslag till ny
lantmäteritaxa har av Kungl. Maj :t lämnats lantmäteristyrelsen genom beslut
den 30 juni 1947. I statsverkspropositionen till innevarande års riksdag,
nionde huvudtiteln, har chefen för jordbruksdepartementet uttalat, att det
torde komma att dröja, innan nämnda förslag utarbetats och därpå grundode
nya taxebestämmelser kunna utfärdas. Med hänsyn till det berörda
nära sambandet mellan lantmäteritaxan och lantbruksnämndstaxan synes
det emellertid utskottet påtagligt, att någon ändring av grunderna i den senare
taxan icke bör vidtagas, innan det bebådade förslaget till ny lantmäteritaxa
framlagts. Utskottet förutsätter alt i samband med den omarbetning
av lantbruksnämndstaxan som kan föranledas av eu ny lantmäteritaxa de i
de föreliggande motionerna anförda synpunkterna komma att upptagas till
prövning.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
4
Jordbruksutskottets utlåtande nr 19.
att de likalydande motionerna I: 125 och 11:45 icke må
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 28 april 1949.
På jordbruksutskottets vägnar:
L. TJÄLLGREN.
Vid detta ärendes slutbehandling ha närvarit:
från första kammaren: herrar Tjällgren, Carl Edmund Eriksson, Alfred
Andersson, Anderberg, Svedberg, Näslund, Jon Jonsson och Isaksson;
samt
från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo, Svensson i Lj ungskile,
Ericsson i Sörsjön, Andersson i Surahammar, Gustafson i Dädesjö, Larsson
i Karlstad, Boman i Stafsund och Åhman.
Reservation
av herrar Isaksson, Svensson i Ljungskile, Larsson i Karlstad och Boman
i Stafsund, vilka ansett, att utskottet bort tillstyrka bifall till de förevarande
motionerna.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.