Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående ersättning åt A. Sällström för utfört arbete å kronolägenheten Dalen nr 7, Vitberget.

1949-04-28 · 2 sidor


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: inget tryckt sidnummer kunde läsas ur riksdagens text; sidorna visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1949:28, Utlåtande i anledning av väckt motion angående ersättning åt A. Sällström för utfört arbete å kronolägenheten Dalen nr 7, Vitberget.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 28.

Nr 28.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående ersättning

åt A. Sällström för utfört arbete å kronolägenheten

Dalen nr 7, Vitberget.

(l:a avd.)

I en inom andra kammaren väckt, till jordbruksutskottet hänvisad motion,

nr 106, av herrar Holmberg samt Hagberg i Luleå har hemställts, »att riksdagen

måtte besluta att tillerkänna innehavaren av skogstorpet Dalen nr 7,

Yitberget, Amandus Sällström, skälig ersättning för utfört arbete på den upplåtna

kronolägenheten».

Motionärerna ha bland annat upplyst, att Sällström utöver kostnader för

odlingsarbetet under de senaste åren haft betydande utgifter för förbättring

av byggnaderna å fastigheten. Sålunda hade han byggt en ny ladugård för

en kostnad av 2 350 kronor, ombyggt mangårdsbyggnaden för 3 320 kronor,

uppfört ny sommarladugård för 400 kronor och satt nytt stängsel kring fastigheten

för 350 kronor. Till dessa arbeten hade han av domänstyrelsen fått bidrag

med sammanlagt 900 kronor men hade likväl måst sätta sig i skuld för

att kunna bestrida kostnaderna i övrigt.

Utskottet har inhämtat utlåtanden över motionen av domänstyrelsen och

1948 års kronolägenlietsutredning.

Domänstyrelsen har i sitt utlåtande anfört, att Sällström, som innehaft

ifrågavarande skogstorp sedan 1931, på våren 1948 framställt förfrågan, huruvida

han kunde erhålla ersättning för å torpet nedlagt arbete, enär han köpt ett

hemman och ämnade avflytta från torpet, till vilket han icke lyckats sälja besittningsrätten.

Då torpet vore avsett att bibehållas och upplåtas som kronotorp

enligt 1943 års kungörelse (nr 532), hade styrelsen genom beslut den 5

maj 1948 meddelat Sällström, att styrelsen enligt då gällande bestämmelser

icke kunde utverka ersättning för det av honom å torpet nedlagda arbetet;

önskade han avträda lägenheten, ägde han att hos jägmästaren göra framställning

om att laga avträdessyn bleve hållen i vanlig ordning. I maj hade Sällström

emellertid avflyttat från torpet och hade därefter, trots skriftlig anmodan

från jägmästaren, icke låtit sig avhöra. Sedan jägmästaren i december

1948 till styrelsen anmält, att Sällström övergivit torpet och lämnat detsamma

utan vård, hade styrelsen anmodat jägmästaren att omedelbart återtaga detsamma.

Jägmästaren hade därefter i ortspressen utbjudit arrendet utan att

lyckas erhålla ny arrendator. Vid sådant förhållande och då stället som jordbrukslägenhet

vore i svagaste laget (1,9 hektar odlad jord å lätt sandmark),

2 —798 -ta Biharifj till riksdagens protokoll 1949. 10 samt. Nr 25—29.

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Jordbruksutskottets utlåtande nr 28.

hade styrelsen för avsikt att förordna, att skogstorpet skulle nedläggas och

den odlade jorden tilläggas de två angränsande lägenheterna som betesmark

samt, om spekulant kunde erhållas, boningshuset iordningställas som hyreslägenhet

för årsanställd skogsarbetare. Efter ett beslut i angiven riktning

kunde ersättning med nu gällande bestämmelser beredas Sällström för det å

skogstorpet nedlagda arbetet, varför motionen icke syntes böra föranleda någon

åtgärd.

1948 års kronolägenhetsutredning, som från domänstyrelsen inhämtat att

styrelsen numera hade för avsikt att nedlägga skogstorpet i fråga, har likaledes

framhållit, att vid sådant förhållande ersättning för det på torpet nedlagda

arbetet skulle kunna beredas Sällström med tillämpning av nu gällande

bestämmelser. Med hänsyn härtill torde någon särskild åtgärd från riksdagens

sida icke påfordras i detta ärende.

Utskottet. Rörande de regler, som för närvarande tillämpas i fråga om

villkoren för ersättning till avträdare av skogstorp, torde utskottet få hänvisa

till vad utskottet anfört därom i sitt utlåtande nr 27 till innevarande riksdag.

Såsom av nämnda utlåtande framgår kan i enlighet med Kung], Maj:t givet

bemyndigande, efter prövning i varje särskilt fall, ersättning utgå av statsmedel

till sådan avträdare, då det är ett allmänt intresse att fastigheten nedlägges.

Sedan domänstyrelsen numera har för avsikt att förordna om nedläggande

av ifrågavarande skogstorp, bland annat på den grund, att torpet såsom

jordbrukslägenhet är svagt, kan ersättning sedan sådant förordnande meddelats

beredas Sällström enligt vanligen tillämpade regler för det arbete, han

nedlagt å torpet. Vid sådant förhållande synes skäl icke föreligga för riksdagen

att avgöra ersättningsfrågan.

Utskottet hemställer alltså,

att motionen II: 106 icke må föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 28 april 1949.

På jordbruksutskottets vägnar:

L. TJÄLLGREN.

Närvarande: se under utlåtandet nr 27.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.