Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om ersättning till Ester Larsson och Martin Larsson för vissa kostnader i samband med jorddelnings)or rättning.

1949-04-28 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1949:29, Utlåtande i anledning av väckt motion om ersättning till Ester Larsson och Martin Larsson för vissa kostnader i samband med jorddelnings)or rättning.

Dokumentets text

s. 11 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr U9.

11

Nr 29.

Utlåtande i anledning av väckt motion om ersättning

till Ester Larsson och Martin Larsson för vissa

kostnader i samband med jorddelnings)or rättning.

(l:a avel.)

I en inom andra kammaren väckt, till jordbruksutskottet hänvisad motion,

nr 142, av herr Jansson i Kalix har hemställts, att riksdagen måtte tillerkänna

Ester Larsson och Martin Larsson ersättning ur anslaget Understöd

åt jorddelningsväsendet m. m.: Bidrag till jorddelningsförrättningar för deras

kostnader i samband med jorddelningsförrättning å fastigheterna Gammelgården

72 och 733 i Nederkalix socken, Norrbottens län, utan hinder därav

att fastställelse å förrättningen icke meddelats.

Motionären har uppgivit, att kostnaderna uppgått till 469 kronor i lantmäteriarvode

och 866 kronor i ersättning till gode män m. m.

Beträffande de skäl, som åberopats till stöd för motionen, torde få hänvisas

till denna.

Utskottet har inhämtat utlåtande i ärendet av lantmäteristyrelsen, som

tillika inkommit med yttrande av biträdande överlantmätaren i Norrbottens

län.

Biträdande överlantmätaren har uppgivit, att laga skifte å Gammelgården

T- påbörjats den 3 november 1939, varvid utlåtande med tillstånd till skifte

givits. Sedan överlantmätaren utrönt att även Gammelgården 733 borde

ingå i skiftet, hade överlantmätaren påpekat detta för distriktslantmätaren

i skrivelse den 9 november 1945 men samtidjgt framhållit de betänkligheter

som enligt gällande lag kunde möta mot skiftet. I nytt utlåtande den

26 november 1946 hade tillstånd lämnats till skifte å Gammelgården 72 och

733. Dåvarande förrättningslantmätaren hade dock varit skiljaktig och ej

velat lämna tillstånd till delning. Utlåtandet hade underställts ägodelningsrättens

prövning och blivit undanröjt genom utslag den 10 december 1947,

vilket vunnit laga kraft. Därefter hade förrättningen inställts den 25 februari

1948. Förrättniugskostnaden utgjorde enligt avlämnad sluträkning 469

kronor, vartill komme kostnader för godemän och hantlangning. — lteglerna

för handläggning och prövning av laga skifte hade icke undergått någon

ändring under tiden från förrättningens början till dess skiftet vägrats

genom ägodelningsrättens utslag. Däremot hade kraven på fastighets lämplighet

för jordbruksändamål skärpts, varigenom möjligheten att dela jordbruksfastigheter

successivt nedskurits. Ett visst fog funnes sålunda för

motionärens påstående att eu snabbare handläggning av förrättningen kunnat

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Jordbruksutskottets utlåtande nr 2:9.

medföra att skiftet kommit till stånd och blivit fastställt. Då ett inställande

av skiftet i detta fall syntes ha varit av gagn för jordbruksnäringen ur allmän

synpunkt, syntes det följaktligen vara rättvist, att delägarna erhölle

samma möjlighet till statsbidrag som om skiftet blivit fastställt. Biträdande

överlantmätaren föresloge därför, att motionen tillstyrktes.

Under hänvisning till biträdande överlantmätarens yttrande har lantmäteristyrélsen

för sin del framhållit, att då ifrågavarande förrättning avslutats

vid sammanträde den 25 februari 1948, statsbidragskungörelsen (SFS

295/1928) med de ändringar, som införts däri den 19 december 1947 (SFS

955/1947), syntes medgiva att ansökan om statsbidrag till vissa kostnader

för förrättningen prövades i vanlig ordning. Eftersom motionens syfte således

torde kunna nås utan särskilt riksdagsbeslut, avstyrkte lantmäteristyrelsen

bifall till densamma.

Utskottet. Av vad i ärendet förekommit torde framgå att, sedan förrättningen

numera avslutats, förutsättningar föreligga för att frågan om bidrag

till förrättningskostnaderna skall kunna prövas med tillämpning av nu

gällande bestämmelser i ämnet. Vid sådant förhållande bör enligt utskottets

mening bidragsfrågan icke bliva föremål för särskilt riksdagsbeslut.

Utskottet hemställer alltså,

att motionen II: 142 icke må föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 28 april 1949.

På jordbruksutskottets vägnar:

L. TJÄLLGKEN.

Närvarande: se under utlåtandet nr 27.

Stockholm 1949. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.