Utlåtande i anledning av väckt motion om ersättning till Ester Larsson och Martin Larsson för vissa kostnader i samband med jorddelnings)or rättning.
1949-04-28 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1949:29, Utlåtande i anledning av väckt motion om ersättning till Ester Larsson och Martin Larsson för vissa kostnader i samband med jorddelnings)or rättning.
Dokumentets text
Jordbruksutskottets utlåtande nr U9.
11
Nr 29.
Utlåtande i anledning av väckt motion om ersättning
till Ester Larsson och Martin Larsson för vissa
kostnader i samband med jorddelnings)or rättning.
(l:a avel.)
I en inom andra kammaren väckt, till jordbruksutskottet hänvisad motion,
nr 142, av herr Jansson i Kalix har hemställts, att riksdagen måtte tillerkänna
Ester Larsson och Martin Larsson ersättning ur anslaget Understöd
åt jorddelningsväsendet m. m.: Bidrag till jorddelningsförrättningar för deras
kostnader i samband med jorddelningsförrättning å fastigheterna Gammelgården
72 och 733 i Nederkalix socken, Norrbottens län, utan hinder därav
att fastställelse å förrättningen icke meddelats.
Motionären har uppgivit, att kostnaderna uppgått till 469 kronor i lantmäteriarvode
och 866 kronor i ersättning till gode män m. m.
Beträffande de skäl, som åberopats till stöd för motionen, torde få hänvisas
till denna.
Utskottet har inhämtat utlåtande i ärendet av lantmäteristyrelsen, som
tillika inkommit med yttrande av biträdande överlantmätaren i Norrbottens
län.
Biträdande överlantmätaren har uppgivit, att laga skifte å Gammelgården
T- påbörjats den 3 november 1939, varvid utlåtande med tillstånd till skifte
givits. Sedan överlantmätaren utrönt att även Gammelgården 733 borde
ingå i skiftet, hade överlantmätaren påpekat detta för distriktslantmätaren
i skrivelse den 9 november 1945 men samtidjgt framhållit de betänkligheter
som enligt gällande lag kunde möta mot skiftet. I nytt utlåtande den
26 november 1946 hade tillstånd lämnats till skifte å Gammelgården 72 och
733. Dåvarande förrättningslantmätaren hade dock varit skiljaktig och ej
velat lämna tillstånd till delning. Utlåtandet hade underställts ägodelningsrättens
prövning och blivit undanröjt genom utslag den 10 december 1947,
vilket vunnit laga kraft. Därefter hade förrättningen inställts den 25 februari
1948. Förrättniugskostnaden utgjorde enligt avlämnad sluträkning 469
kronor, vartill komme kostnader för godemän och hantlangning. — lteglerna
för handläggning och prövning av laga skifte hade icke undergått någon
ändring under tiden från förrättningens början till dess skiftet vägrats
genom ägodelningsrättens utslag. Däremot hade kraven på fastighets lämplighet
för jordbruksändamål skärpts, varigenom möjligheten att dela jordbruksfastigheter
successivt nedskurits. Ett visst fog funnes sålunda för
motionärens påstående att eu snabbare handläggning av förrättningen kunnat
12
Jordbruksutskottets utlåtande nr 2:9.
medföra att skiftet kommit till stånd och blivit fastställt. Då ett inställande
av skiftet i detta fall syntes ha varit av gagn för jordbruksnäringen ur allmän
synpunkt, syntes det följaktligen vara rättvist, att delägarna erhölle
samma möjlighet till statsbidrag som om skiftet blivit fastställt. Biträdande
överlantmätaren föresloge därför, att motionen tillstyrktes.
Under hänvisning till biträdande överlantmätarens yttrande har lantmäteristyrélsen
för sin del framhållit, att då ifrågavarande förrättning avslutats
vid sammanträde den 25 februari 1948, statsbidragskungörelsen (SFS
295/1928) med de ändringar, som införts däri den 19 december 1947 (SFS
955/1947), syntes medgiva att ansökan om statsbidrag till vissa kostnader
för förrättningen prövades i vanlig ordning. Eftersom motionens syfte således
torde kunna nås utan särskilt riksdagsbeslut, avstyrkte lantmäteristyrelsen
bifall till densamma.
Utskottet. Av vad i ärendet förekommit torde framgå att, sedan förrättningen
numera avslutats, förutsättningar föreligga för att frågan om bidrag
till förrättningskostnaderna skall kunna prövas med tillämpning av nu
gällande bestämmelser i ämnet. Vid sådant förhållande bör enligt utskottets
mening bidragsfrågan icke bliva föremål för särskilt riksdagsbeslut.
Utskottet hemställer alltså,
att motionen II: 142 icke må föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 28 april 1949.
På jordbruksutskottets vägnar:
L. TJÄLLGKEN.
Närvarande: se under utlåtandet nr 27.
Stockholm 1949. K. L. Beckmans Boktryckeri.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.