Utlåtande i anledning av väckt motion om främjande av en sanering av hingstbeståndet bland kallblodiga hästraser.
1949-04-28 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1949:30, Utlåtande i anledning av väckt motion om främjande av en sanering av hingstbeståndet bland kallblodiga hästraser.
Dokumentets text
Jordbruksutskottets utlåtande nr 30.
1
Nr 30.
Utlåtande i anledning av väckt motion om främjande av en sanering
av hingstbeståndet bland kallblodiga hästraser.
(2:a avd.)
I en inom andra kammaren väckt, till jordbruksutskottet hänvisad motion,
nr 223, av herrar Staxäng och Carlsson i Bakeröd har hemställts, »att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa, att Kungl. Maj .t
måtte föranstalta om utredning rörande möjligheterna av att genom statsbidrag
främja en önskvärd sanering av hingstbeståndet bland våra kallblodiga
hästraser».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för nämnda yrkande, får utskottet
hänvisa till motionen.
Utskottet har i vederbörlig ordning inhämtat utlåtande över motionen från
lantbruksstyrelsen.
Lantbruks styr elsen har i sitt utlåtande anfört följande.
Den nedskärning av arbetshästbeståndet, som måst företagas till följd
av jordbrukets ökade mekanisering, har medfört bland annat stora utbud på
marknaden och vikande priser i jämförelse med dem, som voro gällande
omkring år 1945. Det minskade intresset för kallblodig hästavel avspeglar
sig i högst väsentligt minskat antal betäckta ston. Även om antalet beskällare
nedgått i proportion till hästbeståndet, finnes alltjämt tillräckligt med
hingstar, men deras betäckningssiffror äro under nuvarande lågkonjunktur
för denna gren av hästaveln genomgående låga. Detta förhållande har i sin
tur menligt inverkat på försäljningsmöjligheterna, särskilt vad gäller äldre
hingstar. För föreningar med uppgift att ombesörja hingsthållningen i en
ort verkar detta hämmande på föreningarnas utveckling. Eftersom fordringarna
på hingstarnas kvalitet undan för undan skärpts, äro flera av de
äldre hingstarna knappast ägnade att föra aveln framåt även om de icke
skada densamma. En sanering av hingstbeståndet skulle därför ur flera synpunkter
vara till nytta men lärer icke kunna genomföras utan ganska betydande
ekonomiska insatser från det allmännas sida.^
Lantbruksstyrelsen torde icke ha anledning att i frågans nuvarande läge
taga ställning till den ekonomiska sidan av det förevarande spörsmålet, utan
får i sådant hänseende inskränka sig till att erinra därom, att sedan två budgetår
tillbaka i reservationsanslaget till Hästavelns befrämjande inkluderas
årligen ett till åtgärder för främjande av nordsvensk hingsthållning avsett
belopp å 50 000 kronor, att fördelas mellan hingstföreningar, som hålla
hingstar av nämnda ras. Lantbruksstyrelsen väntar goda resultat av denna
understödjande verksamhet. Med hänsyn till ardenneravelns betydelse för
produktion av draghästar för såväl näringarnas som arméns behov synes
det därför med skäl kunna ifrågasättas, huruvida icke jämväl de hingstföreningar,
som hålla beskällare av ardennerras, borde understödjas på liknande
sätt.
1 Dihang till riksdagens protokoll 19U9. 10 samt. Nr 30—34.
2
Jordbruksutskottets utlåtande nr 30.
Med beaktande av det nu anförda men med hänsyn till de många andra
faktorer, vilka enligt lantbruksstyrelsens mening måste tagas under omprövning
i nu förevarande sammanhang, ansluter lantbruksstyrelsen sig
till förslaget om en förutsättningslös utredning i den föreliggande motionens
syfte.
Utskottet. En tillbakagång inom hästaveln under de senaste åren kan
konstateras. Denna tillbakagång har inneburit bland annat, att tillgängliga
hingstar icke utnyttjats i lika stor utsträckning som tidigare och sålunda
kommit att lämna lägre inkomster för ägarna. Exportförhållandena torde
icke ha möjliggjort en önskvärd gallring efter ekonomiskt fördelaktiga riktlinjer.
Utsikterna till minskade inkomster av avelshingstar ha gjort det
vanskligt att nyanskaffa sådana av hög kvalitet. Det är uppenbart, att här
antydda förhållanden kommit att medföra betydande svårigheter för hästaveln.
Emellertid finner utskottet, att dessa svårigheter, som ha sin grund
i marknadsförhållandena, måste få sin lösning genom utvecklingen själv
och icke genom hjälpåtgärder från statens sida. I den mån dylika åtgärder
icke grundas på ett behov inom näringen måste de bliva konstlade och därmed
i längden gagnlösa. På dessa skäl finner sig utskottet icke kunna tillstyrka
den i motionen begärda utredningen.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att motionen II: 223 icke må föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 28 april 1949.
På jordbruksutskottets vägnar:
L. TJÄLLGREN.
Vid detta ärendes slutbehandling ha närvarit:
från första kammaren: herrar Tjällgren, Carl Edmund Eriksson, Alfred
Andersson, Anderberg, Svedberg, Näslund, Jon Jonsson och Isaksson;
samt
från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo, Svensson i Ljungskile,
Ericsson i Sörsjön, Andersson i Surahammar, Gustafson i Dädesjö, Larsson
i Karlstad, Boman i Stafsund och Åhman.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.