Utlåtande i anledning av väckta motioner angående tidsenliga åtgärder för smådjursavelns befrämjande.
1949-04-28 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1949:31, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående tidsenliga åtgärder för smådjursavelns befrämjande.
Dokumentets text
Jordbruksutskottets utlåtande nr 31.
3
Nr 31.
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående tidsenliga
åtgärder för smådjursavelns befrämjande.
(2:a avd.)
I två inom riksdagen väckta, till jordbruksutskottet hänvisade likalydande
motioner, nämligen I: 49 av herr Eskilsson m. fl. och II: 47 av herr Hseggblom
m. fl., har hemställts, »att riksdagen ville besluta att hos Kungl. Maj :t
begära utredning genom lantbruksstyrelsen eller på annat sätt och förslag
om tidsenliga åtgärder för smådjursavelns befrämjande».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för denna hemställan, får utskottet
hänvisa till motionerna.
Utskottet har i vederbörlig ordning inhämtat utlåtande över motionerna
från lantbruksstyrelsen.
Lantbruksstgrelsen, som funnit tillräckliga skäl för den begärda utredningen
åminstone för närvarande icke föreligga, har i sitt utlåtande anfört
följande.
Animalieproduktionen har sedan flera årtionden tillbaka framstått såsom
det svenska jordbrukets viktigaste inkomstkälla. Detta gäller icke minst i
fråga om det mindre jordbruket, vars innehavare av ålder tillgodosett sitt
behov av lönande sysselsättningsobjekt genom en jämförelsevis omfattande
produktion av animalier. Härvid har smådjursskötseln av olika skäl visat
sig utgöra en för det mindre jordbruket särskilt värdefull förvärvskälla.
Även om innehavare av dylika jordbruk numera i många fall kunna uppnå
ett tillfredsställande försörjningsläge genom övergång till specialodlingar av
skilda slag, torde det dock vara av allmänt intresse, att smådjursproduktionen
allt framgent upprätthålles i den omfattning, som kan anses motiverad
med hänsyn till föreliggande produktionsbetingelser och avsättningsförhållanden.
Enligt motionärernas mening ha de näringsgrenar, varom fråga är, dock
icke alla, under senare år tillväxt i sådan omfattning, att det knappast kan
sägas föreligga anledning för det allmänna att nu vidtaga ytterligare åtgärder
i speciellt syfte att stimulera produktionen. I detta sammanhang må
även erinras därom, att statsrådet och chefen för kungl. jordbruksdepartementet
jämlikt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 19 november 1948 tillkallat
särskilda sakkunniga för att verkställa utredning angående småbrukets
möjligheter att uppnå full lönsamhet genom specialisering av produktionen.
Den av motionärerna begärda utredningen torde därför avse sådana
åtgärder, som kunna befrämja smådjursskötselns rationella bedrivande.
De spörsmål, som i detta sammanhang äro av särskilt intresse beröra å
ena sidan yrkesutbildningen och därmed sammanhängande konsultativa
4
Jordbruksutskottets utlåtande nr 31.
verksamhet samt å andra sidan avelsurvalet och sjukdomsbekämpandet
inom respektive djurslag.
Den 12 november 1948 avgåvo sakkunniga för yrkesutbildning inom jordbruk
och skogshantering betänkande med förslag angående yrkesutbildning
inom jordbruk och skogshantering (SOU 1948:49). Samma utredning kommer
framdeles att avgiva förslag rörande specialundervisningens ordnande
bl. a. rörande smådjursskötseln. Det synes därför icke föreligga anledning
att nu upptaga yrkesutbildningen på smådj ursskötselns område till
särskild prövning.
Den konsultativa verksamheten på smådj ursskötselns område påbörjades
under förra århundradet. År 1831 anställdes en statsavlönad undervisare i
fårskötsel, och vid 1903 års riksdag anvisades för första gången medel för
anställande av en statskonsulent i svinskötsel. Slutligen inrättades enligt
beslut av 1917 års riksdag ytterligare en statskonsulentbefattning, nämligen
i får- och getskötsel. Tillskapandet av denna befattning innebar dock endast
en förändring till likställighet med övriga statskonsulenter på lanthushållningens
område av den förut befintliga befattningen såsom undervisare i
fårskötsel.
Sagda befattningshavare hade från början till uteslutande uppgift att bedriva
upplysnings- och instruktionsverksamhet inom respektive näringsgrenar.
I detta förhållande har efter hand en viss förändring inträtt. En ökad
andel av deras arbetstid tages sålunda numera i anspråk för avelsurvalet
och därmed sammanhängande prestationsbedömningar av olika slag ävensom
för inspektionsverksamhet och handläggning av administrativa ärenden
in. in. Vissa delar av denna deras verksamhet bedrives i intimt samarbete
med vederbörande avelsförening.
I fråga om fjäderfä- och kaninskötsel, för vilka särskilda statskonsulentbefattningar
icke blivit inrättade, handhaves den centralt ordnade verksamheten
på ifrågavarande område av respektive avelsföreningar genom särskilda
för ändamålet anställda tjänstemän. Hos Sveriges fjäderfäavelsförening
finnas sålunda för närvarande anställda en sekreterare och två konsulenter
och hos Sveriges kaninavelsföreningars riksförbund en byråföreståndare
tillika konsulent. Även i fråga om dessa tjänstemän ha arbetsuppgifterna
under årens lopp undergått viss ändring av i huvudsak samma karaktär
som den, vilken berör de arbetsuppgifter, som åvila förenämnda
statskonsulenter. Detta gäller särskilt i fråga om de hos Sveriges fjäderfäavelsförening
anställda tjänstemännen, vilkas konsultativa verksamhet numera
i ökad utsträckning baseras på bland annat exakta, genom föreningens
försorg insamlade uppgifter rörande djurens härstamning och prestationer
in. m.
Vid sidan av denna centralt ordnade konsultativa verksamhet på smådj
ursskötselns område bedrives även en lokalt ordnad sådan av mera allmän
natur, som handhaves av respektive hushållningssällskap. Denna verksamhet
har dock bland annat på grund av personalbrist hos hushållningssällskapen
hitintills i huvudsak allenast omfattat svin- och fårskötsel. Hushållningssällskapsutredningen
föreslog emellertid i sitt av 1944 års riksdag
i princip godkända betänkande med förslag angående hushållningssällskapens
organisation och verksamhet in. in. (SOU 1942:32) bland annat,
att hushållningssällskapens arbetskrafter på husdj ursskötselns område
måtte förstärkas genom inrättande hos sällskapen av särskilda husdjursinstruktörbefattningar.
Vidare har utredningen rörande ladugårdskontroll
in. m. i sitt den 9 november 1948 avgivna betänkande med förslag angående
mjölkboskapskontroll (SOU 1948:52) hemställt bland annat att ett något
större antal befattningar av ifrågavarande slag måtte inrättas hos sällskapen
än som hushållningssällskapsutredningen på sin tid fann anledning
Jordbruks utskott e ts utlåtande nr 31.
5
föreslå. I detta sammanhang må även erinras därom, att hushållningssällskapens
arbetsuppgifter genom den nyligen genomförda omorganisationen
av sällskapen koncentrerats till sådana åtgöranden, som beröra jordbruksdriftens
och därmed även smådjursskötselns rationalisering.
Av ovan anförda skäl torde det få anses sannolikt, att den konsultativa
verksamheten på smådj ursskötselns område efter hand kommer att i ökad
utsträckning å ena sidan överflyttas till hushållningssällskapen och å andra
sidan i vad angår avelsurvalet baseras på exakta, genom centrala organ
insamlade uppgifter rörande djurens härstamning och prestationer i olika
avseenden. Då en sådan uppdelning av arbetsuppgifterna mellan de centrala
och lokala organ, som äro verksamma på ifrågavarande områden, av flera
skäl synes ändamålsenlig, kan det måhända föreligga anledning att taga
under övervägande om de åtgärder, som det allmänna hitintills vidtagit på
smådj ursskötselns område, äro väl ägnade att befrämja en sådan utveckling.
Vidare är det enligt styrelsens mening av allmänt intresse att det behov
av exakta upplysningar rörande avel sdjurens prestationer i olika avseenden,
som särskilt under senare år gjort sig gällande på husdjursavelns område,
så långt möjligt är tillgodoses jämväl i fråga om de mindre djurslagen. I
detta sammanhang må erinras därom, att lantbruksstyrelsen i underdånig
skrivelse den 23 februari 1946 avgivit utredning med förslag angående svinstamkontrollens
organisation. Vidare har Sveriges fjäderfäavelsförening genom
sin sekreterare under hand framhållit bland annat, att det förelåge behov
av liknande kontroll jämväl på fjäderfäaveins område. Tilläggas bör
att en särskild kaninkontrollstation sedan några år tillbaka finnes inrättad
i Danmark.
Under rubriken: Diverse åtgärder på husdjursavelns område inrymmas
bland annat alla statsanslag, som äro avsedda att utgå, dels till förenämnda
avelsföreningar, dels ock till hushållningssällskapen för utanordnande av
bidrag till galt-, bagg- och bockföreningar, fårsambetesföreningar samt avelsstationer
för svin, får och getter m. in.
De grunder, enligt vilka sagda anslag utanordnas, torde i vad angår de
genom hushållningssällskapens försorg utanordnade bidragen i stort sett
vara väl avvägda efter de speciella förhållanden och behov, som äro rådande
inom respektive grenar av husdjursskötseln. Även om det sålunda enligt
styrelsens mening icke torde föreligga anledning att nu upptaga därmed
sammanhängande spörsmål till omprövning, synes det dock böra övervägas
om icke hushållningssällskapen böra beredas möjlighet att på liknande sätt
befrämja även andra grenar av smådj ursskötseln än som förut nämnts. En
omjustering av bidragens storlek torde med hänsyn till penningvärdets fall
även vara av behovet påkallad. De spörsmål, som här antytts, torde emellertid
falla inom ramen för det uppdrag, som tilldelats de sakkunniga, vilka
jämlikt Kungi. Maj :ts förenämnda bemyndigande den 19 november 1948 tillkallats
för att verkställa utredning angående småbrukets möjligheter att
uppnå full lönsamhet genom specialisering av produktionen.
Beträffande sjukdomsbekämpandet inom de djurslag, varom fråga är, må
anföras, att tvenne konsulentbefattningar för närvarande finnas inrättade
vid statens veterinärmedicinska anstalt, varav en i svinsjukdomar och en
i fjäderfä- och pälsdjurssjukdomar. Under förstnämnda konsulents ledning
bedrives sedan några år tillbaka ett systematiskt, på frivillighetens väg genomfört
bekämpande av svinens sjukdomar. Denna verksamhet, som fått
jämförelsevis omfattande utbredning, är enligt vad lantbruksstyrelsen under
band inhämtat, för närvarande föremål för översyn inom veterinärstyrelsen.
Vidare ha lantbruksstyrelsen och veterinärstyrelsen den 1 februari
6
Jordbruksutskottets utlåtande nr 31.
1949 avgivit gemensam utredning med förslag rörande bekämpande av hönstyfus
inom avelsbesättningar m. m.
Vad angår de statliga åtgärderna till lindring i mindre bemedlades kostnader
för djursjukvård vill lantbruksstyrelsen erinra därom, att den ändamålsenliga
utformningen av sagda åtgärder vid skilda tillfällen, senast år
1946, varit föremål för riksdagens prövning. Enligt gällande bestämmelser,
som återfinnas i Kungl. Maj :ts kungörelse den 12 april 1946 (nr 164) angående
statsbidrag till lindring i mindre bemedlades kostnader för djursjukvård,
må dylikt bidrag icke utgå för sjukbesök i anledning av sjukdomsfall
hos fjäderfä, hund, katt, kanin eller pälsdjur. Att sagda undantag även
berör fjäderfä, kaniner och pälsdjur torde stå i samband därmed att det i
regel icke lönar sig att bekosta veterinärvård av enskild individ tillhörande
ifrågavarande djurslag. Där sådana sjukdomar uppträda, som medföra risk
lör besättningen i dess helhet, synes det dock skäligt att innehavare av
sagda djurslag jämväl beredas möjlighet att ehålla sådant bidrag, varom
fråga är.
Slutligen vill lantbruksstyrelsen framhålla, att styrelsen givetvis med
uppmärksamhet följer utvecklingen på smådjursskötselns område och är
beredd att när omständigheterna sådant påkallar framlägga förslag angående
dessa näringsgrenars förkovran.
Med hänsyn till vad ovan anförts synes det, enligt stvrelsens mening, åtminstone
för närvarande icke föreligga tillräckligt starka skäl för bifall till
föreliggande framställning om utredning angående tidsenliga åtgärder för
smådjursavelns befrämjande. Frågan angående fjäderfäavelns främjande
torde däremot, som styrelsen i underdånig skrivelse den 30 augusti 1948
med förslag till anslagsäskanden inom styrelsens förvaltningsområde, punkt
28, framhållit, böra bliva föremål för utredning.
Utskottet. De i motionerna berörda problemen för smådjur.sskötseln äga
nära samband med förhållandena inom andra områden av livsmedelsförsörjningen
och med smådjursskötselns lönsamhet över huvud. Hithörande
frågor kunna antagas bliva föremål för behandling vid den i lantbruksstyrelsens
yttrande omnämnda, den 19 november 1948 beslutade utredningen
angående »småbrukets möjligheter att uppnå full lönsamhet genom specialisering
av produktionen. I avvaktan på resultatet av denna utredning torde,
såsom framgår av lantbruksstyrelsens yttrande, smådjursskötselns problem
och utveckling komma att med uppmärksamhet följas av styrelsen. Med
hänsyn till nu angivna förhållanden finner utskottet icke tillräckliga skäl
föreligga att förorda särskild utredning i de i motionerna berörda hänseendena.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att de likalydande motionerna 1: 49 och II: 47 icke må föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 28 april 1949.
På jordbruksutskottets vägnar:
L. TJÄLLGREN.
Jordbruksutskottets utlåtande nr 31.
7
Vid detta ärendes slutbehandling ha närvarit:
från första kammaren: herrar Tjällgren, Carl Edmund Eriksson, Alfred
Andersson, Anderberg, Hjalmar Nilsson, Svedberg, Näslund och Jon
Jonsson; samt
från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo, Svensson i Ljungskile,
Ericsson i Sörsjön, Andersson i Surahammar, Hseggblom, Gustafson
i Dädesjö, Boman i Stafsund och Ähman.
Reservation
av herrar Hjalmar Nilsson och Hseggblom.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.