Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående tidsenliga åtgärder för smådjursavelns befrämjande.

1949-04-28 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1949:31, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående tidsenliga åtgärder för smådjursavelns befrämjande.

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 31.

3

Nr 31.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående tidsenliga

åtgärder för smådjursavelns befrämjande.

(2:a avd.)

I två inom riksdagen väckta, till jordbruksutskottet hänvisade likalydande

motioner, nämligen I: 49 av herr Eskilsson m. fl. och II: 47 av herr Hseggblom

m. fl., har hemställts, »att riksdagen ville besluta att hos Kungl. Maj :t

begära utredning genom lantbruksstyrelsen eller på annat sätt och förslag

om tidsenliga åtgärder för smådjursavelns befrämjande».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för denna hemställan, får utskottet

hänvisa till motionerna.

Utskottet har i vederbörlig ordning inhämtat utlåtande över motionerna

från lantbruksstyrelsen.

Lantbruksstgrelsen, som funnit tillräckliga skäl för den begärda utredningen

åminstone för närvarande icke föreligga, har i sitt utlåtande anfört

följande.

Animalieproduktionen har sedan flera årtionden tillbaka framstått såsom

det svenska jordbrukets viktigaste inkomstkälla. Detta gäller icke minst i

fråga om det mindre jordbruket, vars innehavare av ålder tillgodosett sitt

behov av lönande sysselsättningsobjekt genom en jämförelsevis omfattande

produktion av animalier. Härvid har smådjursskötseln av olika skäl visat

sig utgöra en för det mindre jordbruket särskilt värdefull förvärvskälla.

Även om innehavare av dylika jordbruk numera i många fall kunna uppnå

ett tillfredsställande försörjningsläge genom övergång till specialodlingar av

skilda slag, torde det dock vara av allmänt intresse, att smådjursproduktionen

allt framgent upprätthålles i den omfattning, som kan anses motiverad

med hänsyn till föreliggande produktionsbetingelser och avsättningsförhållanden.

Enligt motionärernas mening ha de näringsgrenar, varom fråga är, dock

icke alla, under senare år tillväxt i sådan omfattning, att det knappast kan

sägas föreligga anledning för det allmänna att nu vidtaga ytterligare åtgärder

i speciellt syfte att stimulera produktionen. I detta sammanhang må

även erinras därom, att statsrådet och chefen för kungl. jordbruksdepartementet

jämlikt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 19 november 1948 tillkallat

särskilda sakkunniga för att verkställa utredning angående småbrukets

möjligheter att uppnå full lönsamhet genom specialisering av produktionen.

Den av motionärerna begärda utredningen torde därför avse sådana

åtgärder, som kunna befrämja smådjursskötselns rationella bedrivande.

De spörsmål, som i detta sammanhang äro av särskilt intresse beröra å

ena sidan yrkesutbildningen och därmed sammanhängande konsultativa

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande nr 31.

verksamhet samt å andra sidan avelsurvalet och sjukdomsbekämpandet

inom respektive djurslag.

Den 12 november 1948 avgåvo sakkunniga för yrkesutbildning inom jordbruk

och skogshantering betänkande med förslag angående yrkesutbildning

inom jordbruk och skogshantering (SOU 1948:49). Samma utredning kommer

framdeles att avgiva förslag rörande specialundervisningens ordnande

bl. a. rörande smådjursskötseln. Det synes därför icke föreligga anledning

att nu upptaga yrkesutbildningen på smådj ursskötselns område till

särskild prövning.

Den konsultativa verksamheten på smådj ursskötselns område påbörjades

under förra århundradet. År 1831 anställdes en statsavlönad undervisare i

fårskötsel, och vid 1903 års riksdag anvisades för första gången medel för

anställande av en statskonsulent i svinskötsel. Slutligen inrättades enligt

beslut av 1917 års riksdag ytterligare en statskonsulentbefattning, nämligen

i får- och getskötsel. Tillskapandet av denna befattning innebar dock endast

en förändring till likställighet med övriga statskonsulenter på lanthushållningens

område av den förut befintliga befattningen såsom undervisare i

fårskötsel.

Sagda befattningshavare hade från början till uteslutande uppgift att bedriva

upplysnings- och instruktionsverksamhet inom respektive näringsgrenar.

I detta förhållande har efter hand en viss förändring inträtt. En ökad

andel av deras arbetstid tages sålunda numera i anspråk för avelsurvalet

och därmed sammanhängande prestationsbedömningar av olika slag ävensom

för inspektionsverksamhet och handläggning av administrativa ärenden

in. in. Vissa delar av denna deras verksamhet bedrives i intimt samarbete

med vederbörande avelsförening.

I fråga om fjäderfä- och kaninskötsel, för vilka särskilda statskonsulentbefattningar

icke blivit inrättade, handhaves den centralt ordnade verksamheten

på ifrågavarande område av respektive avelsföreningar genom särskilda

för ändamålet anställda tjänstemän. Hos Sveriges fjäderfäavelsförening

finnas sålunda för närvarande anställda en sekreterare och två konsulenter

och hos Sveriges kaninavelsföreningars riksförbund en byråföreståndare

tillika konsulent. Även i fråga om dessa tjänstemän ha arbetsuppgifterna

under årens lopp undergått viss ändring av i huvudsak samma karaktär

som den, vilken berör de arbetsuppgifter, som åvila förenämnda

statskonsulenter. Detta gäller särskilt i fråga om de hos Sveriges fjäderfäavelsförening

anställda tjänstemännen, vilkas konsultativa verksamhet numera

i ökad utsträckning baseras på bland annat exakta, genom föreningens

försorg insamlade uppgifter rörande djurens härstamning och prestationer

in. m.

Vid sidan av denna centralt ordnade konsultativa verksamhet på smådj

ursskötselns område bedrives även en lokalt ordnad sådan av mera allmän

natur, som handhaves av respektive hushållningssällskap. Denna verksamhet

har dock bland annat på grund av personalbrist hos hushållningssällskapen

hitintills i huvudsak allenast omfattat svin- och fårskötsel. Hushållningssällskapsutredningen

föreslog emellertid i sitt av 1944 års riksdag

i princip godkända betänkande med förslag angående hushållningssällskapens

organisation och verksamhet in. in. (SOU 1942:32) bland annat,

att hushållningssällskapens arbetskrafter på husdj ursskötselns område

måtte förstärkas genom inrättande hos sällskapen av särskilda husdjursinstruktörbefattningar.

Vidare har utredningen rörande ladugårdskontroll

in. m. i sitt den 9 november 1948 avgivna betänkande med förslag angående

mjölkboskapskontroll (SOU 1948:52) hemställt bland annat att ett något

större antal befattningar av ifrågavarande slag måtte inrättas hos sällskapen

än som hushållningssällskapsutredningen på sin tid fann anledning

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruks utskott e ts utlåtande nr 31.

5

föreslå. I detta sammanhang må även erinras därom, att hushållningssällskapens

arbetsuppgifter genom den nyligen genomförda omorganisationen

av sällskapen koncentrerats till sådana åtgöranden, som beröra jordbruksdriftens

och därmed även smådjursskötselns rationalisering.

Av ovan anförda skäl torde det få anses sannolikt, att den konsultativa

verksamheten på smådj ursskötselns område efter hand kommer att i ökad

utsträckning å ena sidan överflyttas till hushållningssällskapen och å andra

sidan i vad angår avelsurvalet baseras på exakta, genom centrala organ

insamlade uppgifter rörande djurens härstamning och prestationer i olika

avseenden. Då en sådan uppdelning av arbetsuppgifterna mellan de centrala

och lokala organ, som äro verksamma på ifrågavarande områden, av flera

skäl synes ändamålsenlig, kan det måhända föreligga anledning att taga

under övervägande om de åtgärder, som det allmänna hitintills vidtagit på

smådj ursskötselns område, äro väl ägnade att befrämja en sådan utveckling.

Vidare är det enligt styrelsens mening av allmänt intresse att det behov

av exakta upplysningar rörande avel sdjurens prestationer i olika avseenden,

som särskilt under senare år gjort sig gällande på husdjursavelns område,

så långt möjligt är tillgodoses jämväl i fråga om de mindre djurslagen. I

detta sammanhang må erinras därom, att lantbruksstyrelsen i underdånig

skrivelse den 23 februari 1946 avgivit utredning med förslag angående svinstamkontrollens

organisation. Vidare har Sveriges fjäderfäavelsförening genom

sin sekreterare under hand framhållit bland annat, att det förelåge behov

av liknande kontroll jämväl på fjäderfäaveins område. Tilläggas bör

att en särskild kaninkontrollstation sedan några år tillbaka finnes inrättad

i Danmark.

Under rubriken: Diverse åtgärder på husdjursavelns område inrymmas

bland annat alla statsanslag, som äro avsedda att utgå, dels till förenämnda

avelsföreningar, dels ock till hushållningssällskapen för utanordnande av

bidrag till galt-, bagg- och bockföreningar, fårsambetesföreningar samt avelsstationer

för svin, får och getter m. in.

De grunder, enligt vilka sagda anslag utanordnas, torde i vad angår de

genom hushållningssällskapens försorg utanordnade bidragen i stort sett

vara väl avvägda efter de speciella förhållanden och behov, som äro rådande

inom respektive grenar av husdjursskötseln. Även om det sålunda enligt

styrelsens mening icke torde föreligga anledning att nu upptaga därmed

sammanhängande spörsmål till omprövning, synes det dock böra övervägas

om icke hushållningssällskapen böra beredas möjlighet att på liknande sätt

befrämja även andra grenar av smådj ursskötseln än som förut nämnts. En

omjustering av bidragens storlek torde med hänsyn till penningvärdets fall

även vara av behovet påkallad. De spörsmål, som här antytts, torde emellertid

falla inom ramen för det uppdrag, som tilldelats de sakkunniga, vilka

jämlikt Kungi. Maj :ts förenämnda bemyndigande den 19 november 1948 tillkallats

för att verkställa utredning angående småbrukets möjligheter att

uppnå full lönsamhet genom specialisering av produktionen.

Beträffande sjukdomsbekämpandet inom de djurslag, varom fråga är, må

anföras, att tvenne konsulentbefattningar för närvarande finnas inrättade

vid statens veterinärmedicinska anstalt, varav en i svinsjukdomar och en

i fjäderfä- och pälsdjurssjukdomar. Under förstnämnda konsulents ledning

bedrives sedan några år tillbaka ett systematiskt, på frivillighetens väg genomfört

bekämpande av svinens sjukdomar. Denna verksamhet, som fått

jämförelsevis omfattande utbredning, är enligt vad lantbruksstyrelsen under

band inhämtat, för närvarande föremål för översyn inom veterinärstyrelsen.

Vidare ha lantbruksstyrelsen och veterinärstyrelsen den 1 februari

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande nr 31.

1949 avgivit gemensam utredning med förslag rörande bekämpande av hönstyfus

inom avelsbesättningar m. m.

Vad angår de statliga åtgärderna till lindring i mindre bemedlades kostnader

för djursjukvård vill lantbruksstyrelsen erinra därom, att den ändamålsenliga

utformningen av sagda åtgärder vid skilda tillfällen, senast år

1946, varit föremål för riksdagens prövning. Enligt gällande bestämmelser,

som återfinnas i Kungl. Maj :ts kungörelse den 12 april 1946 (nr 164) angående

statsbidrag till lindring i mindre bemedlades kostnader för djursjukvård,

må dylikt bidrag icke utgå för sjukbesök i anledning av sjukdomsfall

hos fjäderfä, hund, katt, kanin eller pälsdjur. Att sagda undantag även

berör fjäderfä, kaniner och pälsdjur torde stå i samband därmed att det i

regel icke lönar sig att bekosta veterinärvård av enskild individ tillhörande

ifrågavarande djurslag. Där sådana sjukdomar uppträda, som medföra risk

lör besättningen i dess helhet, synes det dock skäligt att innehavare av

sagda djurslag jämväl beredas möjlighet att ehålla sådant bidrag, varom

fråga är.

Slutligen vill lantbruksstyrelsen framhålla, att styrelsen givetvis med

uppmärksamhet följer utvecklingen på smådjursskötselns område och är

beredd att när omständigheterna sådant påkallar framlägga förslag angående

dessa näringsgrenars förkovran.

Med hänsyn till vad ovan anförts synes det, enligt stvrelsens mening, åtminstone

för närvarande icke föreligga tillräckligt starka skäl för bifall till

föreliggande framställning om utredning angående tidsenliga åtgärder för

smådjursavelns befrämjande. Frågan angående fjäderfäavelns främjande

torde däremot, som styrelsen i underdånig skrivelse den 30 augusti 1948

med förslag till anslagsäskanden inom styrelsens förvaltningsområde, punkt

28, framhållit, böra bliva föremål för utredning.

Utskottet. De i motionerna berörda problemen för smådjur.sskötseln äga

nära samband med förhållandena inom andra områden av livsmedelsförsörjningen

och med smådjursskötselns lönsamhet över huvud. Hithörande

frågor kunna antagas bliva föremål för behandling vid den i lantbruksstyrelsens

yttrande omnämnda, den 19 november 1948 beslutade utredningen

angående »småbrukets möjligheter att uppnå full lönsamhet genom specialisering

av produktionen. I avvaktan på resultatet av denna utredning torde,

såsom framgår av lantbruksstyrelsens yttrande, smådjursskötselns problem

och utveckling komma att med uppmärksamhet följas av styrelsen. Med

hänsyn till nu angivna förhållanden finner utskottet icke tillräckliga skäl

föreligga att förorda särskild utredning i de i motionerna berörda hänseendena.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att de likalydande motionerna 1: 49 och II: 47 icke må föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 28 april 1949.

På jordbruksutskottets vägnar:

L. TJÄLLGREN.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 31.

7

Vid detta ärendes slutbehandling ha närvarit:

från första kammaren: herrar Tjällgren, Carl Edmund Eriksson, Alfred

Andersson, Anderberg, Hjalmar Nilsson, Svedberg, Näslund och Jon

Jonsson; samt

från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo, Svensson i Ljungskile,

Ericsson i Sörsjön, Andersson i Surahammar, Hseggblom, Gustafson

i Dädesjö, Boman i Stafsund och Ähman.

Reservation

av herrar Hjalmar Nilsson och Hseggblom.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.