Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående yrkesutbildning inom jordbruk och skogshantering jämte i ämnet I årets statsverksproposition

1949-05-12 · 49 sidor, varav 49 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 49 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1949:45, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående yrkesutbildning inom jordbruk och skogshantering jämte i ämnet I årets statsverksproposition

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 45.

1

Nr 45.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

yrkesutbildning inom jordbruk och skogshantering

jämte i ämnet

I årets statsverksproposition (IX H.T. p. 26 och 161) har Kungl. Maj :t

föreslagit riksdagen att i avbidan på särskild proposition i ämnet för budgetåret

1949/50 upptaga vissa anslag till lägre lantbruksundervisning och

anslag till skogsvårdskurser m. m. med allenast beräknade belopp.

Sålunda ha upptagits till Lägre lantbruksundervisning m. m.: Lantbruksskolan

vid Ultuna ett förslagsanslag av 42 000 kronor, till Lägre lantbruksundervisning

m. m.: Understöd åt vissa lantbruksundervisningsanstalter:

Avlöningar ett förslagsanslag av 2 927 400 kronor, till Lägre lantbruksundervisning

m. m.: Understöd åt vissa lantbruksundervisningsanstalter: Driftkostnader

ett förslagsanslag av 747 000 kronor, till Lägre lantbruksundervisning

m. m.: Understöd åt vissa lantbruksundervisningsanstalter: Bidrag

till arvoden åt skolläkare ett förslagsanslag av 10 000 kronor, till

Lägre lantbruksundervisning m. in.: Bidrag till särskilda utbildningskurser

ett reservationsanslag av 93 000 kronor, till Lägre lantbruksundervisning

m. m.: Bidrag till jordbrukets yrkesskolor ett förslagsanslag av 231 800

kronor, till Lägre lantbruksundervisning m. m.: Understöd åt elever vid

lägre lantbruksundervisningsanstalter m. m. ett förslagsanslag av 800 000

kronor, till Lägre lantbruksundervisning m. m.: Bidrag till byggnadsarbeten

vid vissa lantbruksundervisningsanstalter ett reservationsanslag av

1 000 000 kronor samt till Undervisning och studieresor för i det mindre

jordbruket deltagande män och kvinnor ett anslag av 240 700 kronor. Till

Skogsvård m. m.: Bidrag till skogsvårdskurser in. m. har upptagits ett förslagsanslag

av 60 000 kronor.

Därefter bär Kungl. Maj :t i en till riksdagen den 4 mars 1949 avlåten, till

jordbruksutskottet hänvisad proposition, nr 124, under åberopande av ett

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag

föreslagit riksdagen att å riksstaten för budgetåret 1949/50 under nionde

huvudtiteln anvisa de anslag, som närmare angivas i utskottets nedan gjorda

hemställan.

I detta sammanhang har utskottet behandlat följande inom riksdagen

väckta, till utskottet hänvisade motioner, nämligen

1) I: 260 av herr Bror Nilsson, likalydande med II: 328 av herrar Pettersson

i Dahl och Nilson i Spånstad vari hemställts

1 Bihang till riksdagens protokoll 1949. 10 saml. Nr 45.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande nr 45.

dels att möjlighet måtte beredas lantmannaskolorna att vid anordnandet

av praktisk-teoretisk sommarkurs anställa yrkeslärare, som genomgått

drif teledarutbildning,

dels ock att utbildning av kontrollassistenter alltjämt måtte äga rum vid

lantmannaskolas fortsättningskurs;

2) I: 265 av herrar Hjalmar Nilsson och Isaksson, likalydande med II:

336 av herrar Hseggblom och Nilsson i Svalöv, vari hemställts om hyresbidrag

med upp till 25 kronor per månad och elev till lantmannaskolor, som

ha elever boende utanför elevhemmen, i stället för, såsom Kungl. Maj :t föreslagit,

en höjning av stipendier till sådana elever med 25 kronor i månaden;

3) 1:266 av herrar Hjalmar Nilsson och Isaksson, likalydande med II:

334 av herrar Nilsson i Svalöv och Hseggblom, vari hemställts att riksdagen

måtte uttala sig för

dels att lantmannaskolas fortsättningskurs och längre kurs skola pågå i

minst 110 resp. 230 dagar,

dels ock att utbildning av kontrollassistenter skall tillåtas vid samma

kurser;

4) I: 267 av herrar Pålsson och Lars Andersson, likalydande med II: 337

av herr Sandberg m. fl., vari hemställts att riksdagen måtte besluta

dels att bidrag skall lämnas till försök med praktisk utbildning vid lärlings-

eller elevgårdar och därmed kombinerad teoretisk utbildning, företrädesvis

i Norrland,

dels att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att frågan om särskilda undervisningskonsulenter

och biträdande husdjursinstruktörer hos de norrländska

hushållningssällskapen förelägges nästa års riksdag,

dels ock att anhålla att Kungl. Maj :t vid fördelningen av de anslag, som

anvisas till yrkesutbildning inom jordbruk och skogsbruk, måtte särskilt

beakta den stora betydelse, denna utbildning har för Norrlands näringsliv och

befolkning;

5) I: 268 av herrar Bergh och Hugo Sundberg, likalydande med II: 338 av

herr Jansson i Kalix m. fl., vari hemställts att riksdagen måtte

dels uttala, att vid den fortsatta utredningen angående principerna för

statens studiehjälp bör eftersträvas, att elever vid jordbrukets yrkesskolor

icke bringas i sämre läge än elever vid lantmannaskolor,

dels ock för budgetåret 1949/50 höja tilläggsbidragen till jordbrukets

yrkesskolor från 30 till 60 kronor per elev och månad samt anvisa därför

erforderliga medel;

6) I: 269 av herr Isaksson m. fl. likalydande med II: 335 av herr Hseggblom

m. fl., vari hemställts att riksdagen måtte besluta att hos Kungl. Maj :t

begära utredning och förslag till en för det mindre jordbrukets förhållanden

avpassad grundläggande yrkesutbildning.

I propositionen har gjorts följande sammanfattning av Kungl. Maj:ts

förslag.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 45.

3

Sammanfattning.

I fråga om den lägre lantbruksundervisningen föreslås en del ändringar

i undervisningen vid lantmanna- och lantbruksskolorna i syfte att giva

densamma ökat praktiskt värde. Bland annat förordas vissa jämkningar i

kursplanerna och en förlängning av ett par huvudkurser. Härjämte föreslås

införande av en ny huvudkurs, kallad praktisk-teoretisk sommarkurs

och avsedd för ungdom med någon erfarenhet av jordbruk.

Lantbruksskolornas nuvarande ett- och tvååriga kurser anses böra bibehållas

med vissa ändringar i fråga om undervisningen samt villkoren för

eleverna. Lantbruksskola, som så önskar, bör emellertid i stället för dessa

kurser kunna anordna en ettårig arbetsledarekurs.

Statsbidragen till lantmanna- och lantbruksskolornas driftkostnader föreslås

skola höjas. Vidare förordas en utvidgning av möjligheterna att erhålla

statsbidrag till byggnader samt införande av statsbidrag till anskaffande

av materiel för maskinundervisning.

I fråga om statsunderstöd till jordbrukets yrkesskolor föreslås ingen ändring

i nu gällande bestämmelser.

Hushållningssällskapens undervisningsverksamhet anses böra utvidgas.

Sällskapen böra i princip omhänderhava kursverksamheten med kombinerad

muntlig och skriftlig undervisning. Fast lantbruksundervisningsanstalt bör

emellertid efter särskild prövning kunna erhålla statsbidrag för att själv

anordna sådan kursverksamhet.

Yrkesutbildningen inom skogsbruket anses lokalt böra ledas av skogsvårdsstyrelserna.

Vid dessas sida bör för ändamålet ställas ett särskilt råd i

undervisningsfrågor. Verksamheten bör i väsentlig grad ha försökskaraktär.

Den bör huvudsakligen bedrivas rörligt i form av kortare instruktionskurser,

demonstrationer och dylikt.

Inledning.

Genom beslut den 7 december 1945 bemyndigade Kungl. Maj :t chefen

för jordbruksdepartementet att tillkalla högst sex utredningsmän för att

i enlighet med uppdragna riktlinjer verkställa utredning rörande yrkesutbildningen

inom jordbruket och skogshanteringen.

Med stöd av bemyndigandet tillkallades såsom utredningsmän landshövdingen

E. H. Lindberg, tillika ordförande, förvaltaren B. E. H. Eklundh,

ombudsmannen i Svenska lantarbetareförbundet G. Held, docenten, jägmästaren

L. H. Mattsson Mårn, ledamoten av riksdagens första kammare, agronomen

I. Persson och dåvarande sekreteraren, numera förbundsordföranden

i Svenska skogs- och flottningsarbetareförbundet Ch. Winroth. Enligt

särskilt bemyndigande den 14 februari 1947 tillkallade departementschefen

såsom ytterligare utredningsman byråchefen i lantbruksstyrelsen O. A.

P:son Arnegren.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande nr 45.

Utredningsmännen, vilka antagit benämningen sakkunniga för yrkesutbildning

inom jordbruk och skogshantering, ha den 12 november 1948 avgivit

betänkande med förslag angående yrkesutbildning inom jordbruk och

skogshantering (SOU 194S:49). Särskilda yttranden ha avgivits dels av ledamöterna

Arnegren och Eklundh, dels av ledamöterna Held och Winroth.

över betänkandet ha utlåtanden avgivits av statskontoret, lantbruksstyrelsen

efter hörande av styrelserna för lantbruksskolorna i Berga, Ulvhäll,

Bjärka-Säby, Bollerup, Klagstorp och Varpnäs, lantmannaskolorna i Jälla,

Lunnevad, Ingelstad, Bräkne-Hoby, önnestad, Svalöv, Glömminge, Kävesta,

Kyrkerud, Vassbo, Nytorp, Hussborg och Umeå, jordbi-uksskolorna i Gålö,

Sorsele och Pålkem samt Svenska lanthushållslärarinnornas förening

och ordföranden i Svenska lantmannaskolornas lärareförening, domänstyrelsen

efter hörande av över jägmästarna, skogsstyrelsen efter hörande av

skogsvårdsstyrelserna, skolöverstyrelsen, överstyrelsen för yrkesutbildning,

arbetsmarknadsstyrelsen, lantbruksakademien, styrelsen för lantbrukshögskolan

och statens lantbruksförsök, styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejerioch

trädgårdsinstitut, styrelsen för skogshögsltolan och statens skogsforskningsinstitut,

samtliga hushållningssällskaps förvaltningsutskott, förvaltningsutskotten

vid samtliga landsting med undantag av Gotlands, Värmlands,

Kopparbergs och Västernorrlands landsting, överståthållarämbetet,

stadsfullmäktige i Göteborg, Norrköping och Hälsingborg, Värmlands och

Västra Bergslagens skogsarbetsgivareförening, Sveriges kronojägareförbund,

1946 års skolkommission, småbruksutredningen, Svenska landstingsförbundet,

Svenska stadsförbundet, Hushållningssällskapens förbund, Sveriges

lantbruksförbund, Svenska lantarbetsgivareföreningen, Svenska lantarbetareförbundet,

Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund, Svenska lantbrukstjänstemannaf

öreningen, Ladugårdsförmännens riksförening, Föreningen

skogsarbeten, Sveriges skogsägareföreningars riksförbund, Sveriges

skogsägareförbund, Svenska skogs- och flottningsarbetareförbundet

samt Riksförbundet landsbygdens folk. Därjämte ha skrifter inkommit från

Skånes lantbrukslärareförening och Föreningen Sveriges lantbruksskoleföreståndare.

I detta sammanhang har departementschefen anmält, att lantbruksstyrelsen

den 6 augusti 1947 avgivit utredning med förslag angående åtgärder

för tillgodoseende av behovet inom landet av mjölkningspersonal.

Utlåtanden över denna utredning ha inkommit från Svenska lantarbetsgivareföreningen,

Svenska lantarbetareförbundet samt de sakkunniga för yrkesutbildning

inom jordbruk och skogshantering.

Den lokala ledningen och planeringen av yrkesundervisningen.

Förslaget.

De sakkunniga ha som sin mening framhållit, att landstingen, som alltmer

kommit att anlitas för åtgärder i fråga om yrkesutbildning, böra svara

för planeringen i stort på hithörande område. För ändamålet skall inom

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 45.

5

varje landstingsområde finnas en yrkesundervisningsnämnd, i vilken vederbörande

hushållningssällskap och skogsvårdsstyrelse böra vara representerade.

Av ledamöterna, som föreslagits skola vara sex till antalet, böra

fyra, däribland ordföranden, utses av landstinget samt en av hushållningssällskapet

och en av skogsvårdsstyrelsen. Två av de sakkunniga ha dock ansett,

att samtliga ledamöter böra utses av landstinget.

Yrkesundervisningsnämnden skall vara ett landstingets organ och dess

tillsättande regleras genom stadgande i lagen om landsting.

Beträffande hushållningssällskapen, vilkas undervisningsuppgifter avses

skola vidgas väsentligt, ha de sakkunniga föreslagit, att sällskapen för att

åstadkomma samverkan mellan hushållningssällskapen samt lantbruksundervisningsanstalter

och organisationer på jordbrukets område skola tillsätta

särskilda undervisning snämnder. I dessa skola ingå representanter

för olika intressen.

För den skogliga yrkesutbildningen, som föreslagits skola omhänderhavas

av skogsvårdsstyrelserna, bör enligt de sakkunniga till varje skogsvårdsstyrelse

knytas ett råd i undervisningsfrågor med huvudsaklig uppgift att

medverka vid den planering av den skogliga undervisningsverksamheten,

som årligen skall äga rum. Rådet bör bestå av länsjägmästaren såsom självskriven

ledamot samt fyra andra, av skogsvårdsstyrelsen utsedda ledamöter.

Av de sistnämnda skall en representera domänverket, en det enskilda storskogsbruket,

en bondeskogsbruket och en skogsarbetarna. Ledamöterna föreslås

skola åtnjuta arvode samt rese- och traktamentsersättning i enlighet

med vad som gäller för ledamot av skogsvårdsstyrelse.

Skogsstyrelsen förordas skola ''bliva tillsynsmyndighet för den lägre skogliga

yrkesundervisningen. För handläggning av de arbetsuppgifter, som ha

samband därmed, föreslås att en särskild byrådirektörsbefattning skall inrättas.

I fråga om den närmare motiveringen till denna del av förslaget m. m.

torde få hänvisas till betänkandet s. 55—59, 166, 193—194 samt propositionen

s. 5—7.

Yttrandena.

önskvärdheten av att yrkesundervisningen på skilda områden skall regionalt

samordnas och ledas har betonats i ett flertal yttranden. De härvidlag

framlagda förslagen ha i allmänhet tillstyrkts eller lämnats utan erinran.

Vissa anmärkningar ha dock framställts.

En redogörelse för vad i huvudsak anmärkts återfinnes i propositionen

s. 8—13.

Departementschefen.

Departementschefen har anfört:

»En god yrkesutbildning är en av de viktigaste förutsättningarna för att

jordbruket och skogshanteringen i vårt land skola kunna ytterligare utvecklas.

Genom 1939 års reformer, då lantbruks-, lantmanna- och lanthushålls
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande nr 45.

skolorna fingo sin nuvarande utformning, ordnades den lägre lantbruksundervisningen

på ett enligt dåtida krav ändamålsenligt sätt. Framför allt

på grund av det snabba framåtskridandet i tekniskt hänseende bär emellertid

numera uppstått behov av en grundligare och mera allsidig utbildning än

den, som i allmänhet för närvarande står till buds. En brist i den nuvarande

anordningen är därjämte, att den lämnar stora grupper av befolkningen

inom jordbruket och skogsbruket utan möjlighet att komma i åtnjutande

av erforderlig utbildning inom ifrågavarande näringar. Det är därför ett

önskemål, att undervisningen tillika anordnas så att den kan komma även

dessa befolkningsgrupper till del. Härvid avses icke blott inom näringarna

redan verksamma män och kvinnor utan även och kanske i främsta rummet

de yngre åldersgrupperna.

Såsom de sakkunniga anfört torde en regional samordning av verksamheten

vara erforderlig för att trygga, att verksamheten skall bedrivas planmässigt

och utvecklas på önskvärt sätt. I remissyttrandena har även behovet

härav vitsordats.

Landstingen ha under senare tid i allt större utsträckning ägnat sig åt

yrkesutbildningen och bland annat lämnat avsevärt ekonomiskt stöd till

utbildningen vid de fasta lantbruksundervisningsanstalterna. Med hänsyn

bland annat härtill finner jag det lämpligt att, såsom föreslagits i betänkandet,

den erforderliga regionala samordningen av yrkesutbildningen skall

ske under landstingens ledning och med vederbörande landstingsområde

som enhet.

Mot inrättandet av de föreslagna yrkesundervisningsnämnderna såsom

organ för den samordnande verksamheten har i huvudsak invänts, att dessa

nämnder äro onödiga, eftersom de uppgifter, som skulle tillkomma dem,

antingen för närvarande ombesörjas av andra styrelser eller nämnder på

fullt tillfredsställande sätt eller lämpligen kunna anförtros åt redan befintliga

organ.

För min del är jag av den uppfattningen, att de föreslagna yrkesundervisningsnämnderna

äro väl ägnade att främja undervisningsverksamheten

samt att medverka till en lämplig samordning och planering av denna verksamhet.

Emellertid är att märka, att yrkesundervisningen inom jordbruket

och skogsbruket utgör endast en begränsad del av den yrkesundervisning,

som bedrives eller stödjes av landstingen. Frågan om inrättande av dylika

nämnder bär alltså räckvidd betydligt utöver det område, som behandlas i

förevarande betänkande. Redan med hänsyn härtill kan jag icke ansluta

mig till förslaget, att inrättandet av dylika nämnder skulle göras obligatoriskt.

Jag anser i stället, att det bör ankomma på varje landsting att bestämma,

i vilken form landstinget skall söka få till stånd en samordning

och en enhetlig ledning av yrkesundervisningen inom dess verksamhetsområde.

Vad nu sagts äger även tillämpning på frågan om det organ, som bör leda

vederbörande hushållningssällskaps undervisningsverksamhet. Såsom de

sakkunniga framhållit, har ett sällskap redan enligt gällande bestämmelser

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 45.

7

möjlighet att uppdraga detta arbete åt en särskild undervisningsnämnd. Det

torde väl även kunna antagas, att en dylik nämnd i regel skall ha större

möjligheter än sällskapets förvaltningsutskott att ägna tid och intresse åt

ifrågavarande uppgifter och därmed också ha större utsikter att nå ett

gynnsamt resultat. Eftersom medlemskap i hushållningssällskap i princip

kan vinnas av en var i sällskapets område bosatt person, finnes uppenbarligen

intet hinder för att i sådan nämnd få önskad representation för olika

kategorier. Det bör emellertid ankomma på vederbörande sällskap att självt

bestämma, huruvida en dylik nämnd skall tillsättas eller ej.

I fråga om den skogliga yrkesutbildningen synes saken åter ligga annorlunda

till. Medan lantbruksundervisningsanstalternas och hushållningssällskapens

verksamhet nått viss stadga och inordnats under fastare former,

befinner sig den lägre skogliga undervisningen ännu på ett ganska outvecklat

stadium. På detta område föreligger därför ett mycket starkt behov av

ett organ, som har till speciell uppgift att planera undervisningsverksamheten

och skapa kontakt mellan arbetsgivare-, skogsägare- och arbetarorganisationer

samt skolstyrelser.

Beträffande frågan, vilket detta organ bör vara, ha delade meningar uttalats.

De sakkunnigas förslag innebär, att verksamheten lokalt skall ledas

av vederbörande skogsvårdsstyrelse med biträde av ett råd i undervisningsfrågor.

I en del yttranden, bland annat från skogsvårdsstyrelsehåll,

har icke gjorts någon erinran mot att verksamheten skulle ledas av skogsvårdsstyrelserna

men däremot gjorts gällande, att det icke vore nödvändigt

att ställa särskilda råd vid skogsvårdsstyrelsernas sida. I några yttranden

har slutligen — under hänvisning bland annat till den splittring, som reden

nu förelåge beträffande ledningen av den skogliga undervisningen och

vilken skulle ytterligare ökas vid ett genomförande av de sakkunnigas förslag

— förordats att icke skogsvårdsstyrelserna utan särskilda länsvis tillsatta

nämnder skulle handha ifrågavarande verksamhet. I sistnämnda yttranden

har även påyrkats, att frågan skulle göras till föremål för ny utredning.

Såsom jag längre fram skall närmare beröra, måste arbetet med förbättrande

av yrkesutbildningen inom skogshanteringen i mångt och mycket få

försökskaraktär. Det torde med hänsyn därtill ej heller vara möjligt att nu

taga definitiv ställning till frågan om organisationen av denna verksamhet.

Emellertid synes det angeläget, att verksamheten skall komma i gång utan

dröjsmål. Den lämpligaste lösningen är då enligt min uppfattning den, som

föreslagits av de sakkunniga, nämligen att verksamheten skall omhänderhavas

av skogsvårdsstyrelsen och att denna därvid skall biträdas av ett råd

med den sammansättning, som angivits i betänkandet. Ledamöterna i nämnden

böra utses av skogsvårdsstyrelsen. Eftersom rådets uppgift bland annat

skall vara att i yrkesutbildningsfrågor tjänstgöra såsom kontaktorgan mellan

skogsvårdsstyrelsen samt skogsarbetare och olika skogsägarekategorier,

bör självfallet valet ske efter samråd med de grupper, som ledamöterna

skola representera.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Jordbruksutskottets utlåtande nr 45.

Huruvida den nu angivna lösningen bör bibehållas på längre sikt eller

ej, torde få bliva beroende på de erfarenheter, som kunna vinnas under det

fortsatta arbetet.

Vad de sakkunniga föreslagit angående arvode samt rese- och traktamentsersättning

åt ledamot av ifrågavarande råd synes böra godtagas.

Som tillsynsmyndighet för den av skogsvårdsstyrelserna bedrivna lägre

skogliga yrkesundervisningen torde skogsstyrelsen böra fungera. Frågan

om inrättande av en särskild befattning inom skogsstyrelsen för handläggning

av de arbetsuppgifter, som ha samband därmed, torde ej behöva upptagas

i detta sammanhang. Verksamheten torde nämligen icke under budgetåret

1949/50 få sådan omfattning, att en utvidgning av skogsstyrelsens personal

kan anses erforderlig. Saken torde i stället böra upptagas i samband med

anslagsäskandena för budgetåret 1950/51.

Jag torde till slut få erinra om att min företrädare i ämbetet i propositionen

nr 149 till 1948 års riksdag angående organisationen av rationaliseringsverksamheten

på jordbrukets område uttalade att frågan, vilket organ

som i fortsättningen borde omhänderhava den centrala ledningen av lantbruksundervisningen,

borde upptagas till övervägande, sedan utredningen

rörande yrkesutbildningen inom jordbruket och skogsbruket avslutats. Jag

delar denna uppfattning och torde därför senare få anmäla sagda fråga för

Kungl. Maj:t.»

Utskottet.

Vad Kungl. Maj :t anfört angående behovet av en förbättrad yrkesutbildning

på jordbrukets och skogshanteringens område vill utskottet ansluta

sig till.

För att de reformer, som avses komma att vidtagas, skola leda till önskat

resultat, synes det utskottet nödvändigt att i stor utsträckning lita till lokala

initiativ, vilka böra anförtros därför lämpliga organ. De åtgärder, Kungl.

Maj :t i sådant hänseende förordat, äro enligt utskottets mening väl ägnade

att främja det avsedda syftet och torde därför böra komma till utförande.

Utskottet biträder alltså Kungl. Maj :ts förslag i förevarande del.

De fasta lantbruksundervisningsanstalterna.

Förslaget.

De fasta lantbruksundervisningsanstalterna utgöras för närvarande av

dels lantmanna-, lantbruks- och lanthushållsskolor, dels jordbrukets yrkesskolor.

De förstnämnda skolornas organisation och verksamhet ha reglerats

genom stadgan den 21 juni 1940 (nr 724) för statsunderstödda lantbruksundervisningsanstalter.

Jordbrukets yrkesskolor, som äro endast fyra till antalet,

ha först genom beslut av 1944 års riksdag fått en något fastare ställning.

Sedan dess utgår anslag till deras verksamhet från ett under nionde

huvudtiteln uppfört anslag.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 45.

9

De sakkunnigas förslag i fråga om de fasta lantbruksundervisningsanstalterna

beröra i fråga om lantmanna- och lantbruksskolorna ävensom jordbrukets

yrkesskolor såväl anstalternas organisation och undervisningsplaner

som deras personal- och anslagsbehov. Lanthushållsskolorna ha ej behandlats

i betänkandet i vidare mån än att vissa ändringar i bestämmelserna

om statsbidrag m. m. föreslås skola gälla även dessa skolor.

Organisation.

De sakkunniga föreslå, att lantmanna- och lantbruksskolorna skola bibehållas

i sin nuvarande organisationsform.

Beträffande jordbrukets yrkesskolor förorda de sakkunniga, att skolformen

i princip och under benämningen jordbruksskolor skall inordnas såsåsom

en erkänd form bland de övriga statsunderstödda lantbruksundervisningsanstalterna.

Ledningen av jordbruksskolorna bör i första hand omhänderhavas

av landstingen och hushållningssällskapen. Även stad, som icke

deltager i landsting, skall kunna upprätta sådan skola. Likaså bör förening

eller stiftelse kunna godkännas såsom huvudman. I fråga om jordbruksskolas

styrelse föreslås i huvudsak enahanda regler skola gälla som för

annan lantbruksundervisningsanstalt.

Undervisning.

Vid de fasta lantbruksundervisningsanstalterna böra såsom hittills kunna

anordnas såväl huvudkurser som specialkurser. De sakkunniga framlägga

vissa förslag beträffande den närmare utformningen av huvudkurserna. De

understryka emellertid, att förslagen icke göra anspråk på att täcka alla

vårt lands skilda förhållanden eller att böra få giltighet för obegränsad tid.

Lantmannaskolorna. För närvarande utgöras lantmannaskolornas huvudkurser

av vinterkurs, fortsättningskurs till vinterkurs, längre kurs och helårskurs.

Dessa förordas skola bibehållas ehuru i modifierad form. Därjämte

föreslås, att en ny huvudkurs — praktisk-teoretisk sommarkurs — skall inrättas.

För att lantmannaskolorna skola kunna rätt fylla sin uppgift föreslå de

sakkunniga, att teoriundervisningen skall i högre grad än nu är fallet kompletteras

med praktisk utbildning och praktiska övningar.

Vinterkursen, som för närvarande i allmänhet omfattar fem månader, bör

enligt de sakkunniga utsträckas till eller till inemot sex månader för att

större utrymme skrdl kunna beredas bland annat undervisningen i maskinoch

redskapslära, arbetslära samt skogshushållning. I de fall, då en utökning

av kurstiden icke lämpligen kan äga rum, torde övervägas, huruvida

icke undervisningsplanen bör utformas så, att erforderlig ökning av antalet

timmar ändock erhålles åtminstone för undervisningen i maskin- och redskapslära

samt arbetslära. De sakkunniga förmena, att under sådana förhållanden

undervisningen i svenska och räkning kan begränsas och att man

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Jordbruksutskottets utlåtande nr 45.

bör eftersträva att successivt låta dessa ämnen helt försvinna från skolornas

schema genom att hänvisa eleverna till att före inträdet i fall av behov komplettera

sina kunskaper däri.

Fortsättningskursen till vinterkurs, vilken för närvarande är av två typer,

den ena mera teoretisk och den andra mera praktisk, får enligt de sakkunnigas

mening sitt största värde, om den anordnas såsom en praktisk

kurs. Kurstiden föreslås utsträckt till minst 125 dagar för att den skall

omfatta större delen av vegetationsperioden. Teoriundervisningen, som även

den bör innefatta övningar och demonstrationer, skall normalt begränsas

till omkring 500 timmar. Kontrollassistentutbildning skall icke längre lämnas

i denna kurs.

Den under benämningen längre kurs anordnade huvudkursen har mycket

begränsad betydelse; den förekommer nu endast vid fyra skolor. De

sakkunniga anse, att denna kurs ur pedagogiska synpunkter har vissa företräden

framför kombinationen vinterkurs + fortsättningskurs. Värdet av

kursen skulle dock bliva avgjort större, om praktiska övningar i utförandet

av olika arbeten finge större utrymme. Av samma skäl som anförts beträffande

förlängningen av fortsättningskursen föreslås, att den längre kursen

utsträckes till att omfatta minst 250 dagar. Ej heller i denna kurs bör ingå

kontrollassistentutbildning.

Helårskursen är för närvarande den kurs vid lantmannaskolorna, inom

vilken den rent praktiska utbildningen i jordbruksarbete tillgodoses. Enligt

de sakkunniga har helårskursen sin största betydelse i Norrland, där

möjligheterna att på annat sätt erhålla ordnad praktisk utbildning äro mindre

än i övriga delar av landet. De sakkunniga anse emellertid, att det tillika

bör beredas möjlighet för jordbrukarungdom att vid enskilda jordbruk i

organiserade former erhålla en praktisk utbildning som, kompletterad med

en vinterkurs, giver en med helårskursen likvärdig utbildning. Dock bör helårskursen

bibehållas såsom en form att tillgodose behovet av både teoretisk

undervisning i jordbruksämnen och sådan praktisk utbildning, som kan

förvärvas genom dagligt deltagande i arbetet vid ett skölj ordbruk.

Inträde i lantmannaskola kan för närvarande som regel vinnas först efter

fyllda 18 år. De sakkunniga förorda, att denna åldersgräns skall bibehållas.

För de yngre åldersgrupperna finnes emellertid icke tillgång till någon av

det allmänna ordnad utbildning inom jordbruket utom vid de fyra förut

nämnda yrkesskolorna. I de sakkunnigas uppdrag har ingått att undersöka

huru utbildning för dessa åldersgrupper bör anordnas, varvid i direktiven

såsom ett par alternativ ifrågasatts, att särskilda internatskolor skulle inrättas

med kortare, i huvudsak praktiskt betonade kurser året runt eller

att en sådan kursverksamhet skulle anknytas till de redan befintliga lantmanna-

och lantbruksskolorna.

De sakkunniga ha i princip funnit det senare alternativet vara att föredraga.

De förorda därför, att vid lantmannaskolor anordnas en huvudkurs,

benämnd praktisk-teoretisk sommarkurs, för utbildning av ungdom i åldern

s. 11 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 45.

11

16 (undantagsvis 15)—18 år. Kurstiden föreslås skola utgöra minst 125

arbetsdagar. Huvudvikten skall läggas vid praktisk utbildning genom arbete,

övningar och demonstrationer med teoretisk undervisning utsträckt över

hela kurstiden, så långt ske kan, anknuten till aktuella arbetsuppgifter och

övningar. Eleverna föreslås skola kunna erhålla stipendier enligt samma

grunder som elever vid vinterkurs.

Genom de praktiskt-teoretiska sommarkurserna skulle emellertid utbildningsmöjligheter

öppnas endast för ett mindre antal ungdomar, eftersom

en del lantmannaskolor helt sakna skoljordbruk eller äro försedda med ett

för litet sådant samt nödiga undervisningslokaler fattas. De sakkunniga

föreslå därför, att jordbrukarnas egna möjligheter att lämna en ordnad

praktisk utbildning böra utnyttjas, och förorda, att vid lantmannaskolorna

skola anordnas praktikkurser, vid vilka den praktiska utbildningen förlägges

till särskilda elevgårdar, som skola godkännas av lantbruksstyrelsen.

Praktikkursen bör bliva ettårig men skall i särskilda fall kunna inskränkas

till ett halvt år. Teoretisk undervisning av vägledande art för att eleverna

skola kunna tillgodogöra sig den praktiska utbildningen skall, fördelad på

tre perioder, envar om en vecka, meddelas vid skolan. Den praktiska utbildningen

vi delevgården skall ske planmässigt, och kontakt skall även under

denna utbildning upprätthållas mellan skolan och eleven. Eleverna böra,

då de utföra arbete, åtnjuta lön. Såsom lämpliga nedre gränser härför förordas

80 procent av dagsverltares lön enligt gällande kollektivavtal mellan

Svenska lantarbetsgivareföreningen och Svenska lantarbetareförbundet för

elev, som förut under minst ett år varit sysselsatt i lantbruksarbete, och

60 procent därav för annan elev. Undre åldersgräns för inträde föreslås till

16 år.

Lantbruksskolorna. Huvudkurserna vid lantbruksskola äro för närvarande

som regel dels tvåårig kurs för utbildning av jordbruksförmän, dels ettårig

kurs för allmän praktisk-teoretisk jordbruksutbildning, dels ock ettårig

kurs för utbildning av ladugårdsförmän.

De sakkunniga föreslå, att de båda förstnämnda kurserna skola ersättas

av en arbetsledarkurs om ett år. Den tid, som blir ledig genom slopandet

av den tvååriga kursen, bör utnyttjas till ettåriga praktikkurser, varvid dock

den praktiska delen av utbildningen skall förläggas till skoljordbruket.

Såsom villkor för inträde i arbetsledarkursen böra ställas teoretiska kunskaper,

motsvarande minst lantmannaskolas vinterkurs, samt antingen

minst tre års praktiskt arbete i jordbruk eller ett års sådant arbete och

genomgången praktikkurs.

Utbildningen av ladugårdsförmän skall koncentreras till ettåriga laduyårdsförmanskurser.

Den nuvarande formen med den praktiska undervisningen

förlagd till enskilda gårdar skall således upphöra. Lön föreslås skola

utgå till eleverna med minst 60 procent av den kontanta månadslönen för

djurskötare enligt gällande avtal mellan Svenska lantarbetsgivareföreningen

och Svenska lantarbetareförbundet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Jordbruksutskottets utlåtande nr 45.

Jordbruksskolorna. Vid de nuvarande yrkesskolorna anordnas tvååriga

jordbrukskur ser för gossar. Därjämte finnas ettåriga lanthushållskurser för

flickor vid Pålkemskolan och Sorselegården.

Enligt de sakkunnigas förslag bör jordbrukskur sen fortfarande vara tvåårig,

dock med möjlighet för vederbörande skolstyrelse att under vissa förutsättningar

intaga elev för endast ettårig utbildning. Möjligheten att vid

jordbruksskola anordna utbildning i lanthushåll skall hållas öppen.

Lärarna.

Den viktigaste nyheten i de sakkunnigas förslag angående lärarna vid de

fasta undervisningsanstalterna avser införande av en ny kategori av lärare

med lägre utbildning än agronomutbildning.

För att tillgodose behovet av lärare för instruktionsmässig handledning

av praktiskt arbete och arbetsövningar vid lantbruks- och lantmannaskolor

föreslå de sakkunniga att befattningar såsom yrkeslärare i jordbruksarbete

inrättas. Som kompetenskrav för sådan befattning bör uppställas genomgången

driftledarkurs vid Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut.

I detta sammanhang uttala de sakkunniga, att samma kompetenskrav

bör uppställas för befattning såsom jordbruksinspektör hos hushållningssällskap.

Dylika yrkeslärare föreslås skola anställas vid samtliga lantbruksskolor,

vid lantmannaskolor, som anordna huvudkurser med praktisk utbildning,

samt vid jordbruksskolor av viss minimistorlek. Yrkeslärare i

jordbruksarbete bör tillika fungera såsom arbetsledare vid skoljordbruket.

Vid lantbruks- och lantmannaskolor, som anordna ladugårdsförmanskurser,

skola enligt förslaget inrättas befattningar som yrkeslärare i ladugårdsarbete,

med vilka bör förenas uppgiften som ladugårdsföreståndare vid

skolan. För utbildning av dessa lärare skola särskilda kurser anordnas.

Ledningen av jordbruksskola föreslås skola omhänderhavas av en föreståndare

(rektor) med samma kompetens som föreståndare vid lantbruksoch

lantmannaskola. Vidare böra för jordbrukskur sen finnas — förutom

yrkeslärare i vissa fall — en assistent och, i mån av behov, speciallärare.

För undervisningen i lanthushållskursen böra finnas fast anställda ämneslärarinnor.

Statsbidrag.

Beträffande frågan om statsbidrag till lärarlöner ha de sakkunniga erinrat

om att 1941 års lärarsakkunniga för närvarande utreda bl. a. anställnings-

och avlöningsförhållandena för lärarpersonalen vid lantmanna- och

lantbruksskolorna. De sakkunniga för yrkesutbildningen ha därför icke

föreslagit annan ändring i de gällande lönebestämmelserna (kungörelsen

den 5 september 1942, nr 807) än att de förordat, att föreståndare och lärare

vid lantmannaskola, där såsom enda huvudkurs anordnas vinterkurs,

må med hänsyn till övrig undervisningsverksamhet vid skolan ävensom till

s. 13 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 45. 13

skötseln av skol jordbruket uppbära lön såsom om ytterligare huvudkurs

anordnats.

I fråga om jordbruksskolorna föreslås föreståndare i lönehänseende skola

jämställas med föreståndare vid lantbruksskola samt ämneslärarinna och

extra ordinarie ämneslärarinna i ettårig lanthushållskurs med motsvarande

befattningshavare vid lanthushållsskola med helårskurs.

Till avlöning åt yrkeslärare vid jordbruks-, lantbruks- och lantmannaskola

förordas i avbidan på lönereglering statsbidrag skola i huvudsak utgå

efter de grunder, som nu gälla för yrkeslärare vid jordbrukets yrkesskolor.

Tillika förordas, att statsbidrag, som för närvarande utgår till avlönande av

husmoder och förmän vid jordbrukets yrkesskolor, icke skall utgå efter

omorganisationen.

Till innehavare av elevgård föreslås ersättning skola utgå med 500 kronor

per läsår för en elev, 800 kronor för två elever och 1 000 kronor för tre eller

flera elever. Hela denna kostnad, som för läsaret 1949/o0 beräknas till

39 500 kronor, bör enligt de sakkunniga ersättas av statsmedel.

De sakkunnigas förslag rörande lärarlönerna beräknas medföra en höjning

av statsbidraget till avlöningar vid de fasta lantbruksundervisningsanstalterna

med omkring 170 000 kronor, jämfört med det belopp som beräknats

för budgetåret 1948/49.

Enligt förslaget skall statsbidrag till driftkostnader vid jordbruks-, lantmanna-

och lantbruksskolor utgå dels såsom grundbidrag med 20 kronor

per dag, då undervisning vid skolan pågår, och dels såsom tilläggsbidrag

med en krona per elev och dag i huvudkurs. Elever vid jordbruksskolor

skola själva bekosta sitt uppehälle m. m. men i gengäld erhålla stipendier

i likhet med elever vid lantmannaskolorna. Enahanda grunder för beräkningen

av driftkostnadsbidraget ha ansetts kunna tillämpas även för lanthushållsskolorna.

Driftkostnadsbidrag till praktikkurs vid lantmanna- och lantbruksskola

föreslås skola utgå med 150 kronor per elev och läsår. Elev i sådan kurs,

anordnad av lantmannaskola, bör erhålla fria resor mellan skolan och elevgården.

De avgifter, som elever i lantbruksskolas ettårskurs nu erlägga, anses

böra borttagas.

Beslutanderätten om statsbidrag till driftkostnader föreslås överflyttad

från Kungl. Maj :t till lantbruksstyrelsen.

Ett genomförande av förslaget i vad angår bidrag till driftkostnaderna

kan enligt de sakkunniga beräknas medföra en ökning av det årliga medelsbehovet

med i runt tal 440 000 kronor.

Nuvarande bestämmelser om statsbidrag till ngbgggnader in. in. med tre

fjärdedelar av byggnadskostnaden förordas skola utsträckas att gälla också

för lantbruksskolor. Beträffande annan skola än lantbruksskola föreslås

statsbidrag skola utgå även till ekonomibyggnad — dock endast med hälf
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Jordbruksutskottets utlåtande nr 45.

ten av byggnadskostnaderna — därest ny-, om- eller tillbyggnad av sådan

byggnad prövas erforderlig för undervisningens ändamålsenliga bedrivande.

Till jordbruks-, lantmanna- och lantbruksskola föreslås vidare särskilt

statsbidrag skola utgå för anskaffande av undervisningsmateriel för maskinundervisning.

Bidraget har förordats till tre fjärdedelar av kostnaderna.

Liksom hittills böra enligt förslaget stipendier utgå till obemedlade eller

mindre bemedlade elever vid de statsunderstödda lantbruksundervisningsanstalterna.

På grund av den föreslagna omändringen av bidragsgrunderna

till jordbruksskolorna böra även eleverna vid dessa skolor kunna erhålla

stipendier. Elev i praktikkurs skall däremot icke kunna ifrågakomma. Den

hittillsvarande indelningen av stipendieberättigade elever föreslås skola bibehållas

liksom stipendiernas nuvarande belopp. Stipendium till elev vid

bl. a. jordbruks-, lanthushålls- och lantmannaskola föreslås dock skola

höjas till 115 kronor i månaden i första, 85 kronor i andra och 55 kronor

i tredje behovsgraden, om eleven är från annan ort än skolorten och icke

kan beredas inackordering i elevhem samt kostnaderna för hans inackordering

mera väsentligt överstiga kostnaderna för inackordering i elevhem.

Yttrandena.

En redogörelse för det huvudsakliga innehållet i remissutlåtandena finnes

intagen å s. 30—49 i propositionen, till vilken torde i huvudsak få hänvisas.

Den föreslagna förlängningen av fortsättningskursen till vinterkurs

från minst 110 till minst 125 dagar har förordats av lantbrukshögskolans

lärarråd samt förvaltningsutskotten vid Kalmar läns södra

landsting, Kronobergs läns landsting och Gotlands läns hushållningssällskap.

Sistnämnda förvaltningsutskott har dock ifrågasatt lämpligheten av

att sådana kurser anordnas.

Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har

funnit en obligatorisk förlängning — om än ur vissa synpunkter önskvärd

— vara betänklig med hänsyn till elevrekryteringen.

I fråga om den längre kursen har förslaget om kurstidens förlängning

från minst 230 till minst 250 dagar biträtts av lantbrukshögskolans

lärarråd samt Kronobergs läns landstings förvaltningsutskott.

Bibehållande av k o n t r o 1 las si s t e n t u t bi 1 d n i n ge n i såväl fortsättningskursen

som den längre kursen har påfordrats av, bland andra,

Uppsala läns landstings förvaltningsutskott.

Av de i betänkandet föreslagna nya kurserna vid lantmannaskolorna har

den p r ak t i s k-te ore t i s k a sommarkursen i huvudsak ansetts

lämplig, medan praktikkursen i flera fall blivit föremål för erinringar.

Praktikkursen har förordats av, bland andra, arbetsmarknadsstyrelsen,

förvaltningsutskotten vid Älvsborgs läns södra hushållningssällskap och

s. 15 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 45.

15

Kristianstads läns hushållningssällskap, Kalmar läns södra landstings förvaltningsutskott,

Svenska lantbrukstjänstemannaföreningen och Svenska

lantarbetarförbundet. Även förvaltningsutskottet vid Uppsala läns hushållningssällskap

har anslutit sig till förslaget men framhållit, att det vore svårt

att realisera. Enligt utskottets mening skulle förslaget lättare gå att genomföra,

om hushållningssällskapen lämnade hjälp vid utväljandet av lämpliga

elevgårdar, övervakning av driftsledningen m. m.

Lantbruksstgrelsen har anfört.

Liksom i allmänhet skolorna hyser lantbruksstyrelsen en förhoppning, att

dessa förslag skola kunna förverkligas. Styrelsen är emellertid icke övertygad

om att praktikkursen skall kunna förverkligas i någon större omfattning.

Den ersättning, som lämnas innehavare av elevgård jämfört med de

villkor, han har att uppfylla, torde nämligen icke kunna locka många jordbrukare

till den föreslagna samverkan. Bemärkas bör nämligen, att, samtidigt

som man menar, att många jordbrukare mottaga elever för att därigenom

få en billig arbetskraft, i synnerhet erfarna jordbrukare ofta anse, att

ansvaret för eleverna är för betungande och elevarbetet i realiteten för dyrt,

varför de icke vilja reducera den fasta arbetsstyrkan för att bereda plats

för elevarbete. Då det synes angeläget att underlätta en god elevutbildning,

bör dock enligt styrelsens mening ett försök göras men under så fria former

att en anpassning till förhållandena kan ske. Styrelsen vill därför ifrågasätta,

om ej vissa medel böra ställas till styrelsens förfogande för att styrelsen

skall kunna i samråd med vissa skolor och möjligen också med

hushållningssällskap och genom dessa anordna elevgårdar på bästa möjliga

sätt. Därvid finge de sakkunnigas förslag tjäna som riktlinjer för försöksåtgärderna.

Västernorrlands låns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har ansett

praktikkursen särskilt beaktansvärd med hänsyn till att de norrländska skoljordbruken

hade relativt begränsad storlek och svårigheter därför kunde

uppstå att bereda samtliga elever tillräckligt omfattande praktisk utbildning

under sommarhalvåret. Förvaltningsutskottet vid Gävleborgs läns hushållningssällskap

har däremot uttalat tvivel om möjligheten att i de norrländska

länen förlägga den praktiska utbildningen till elevgårdar.

Förslaget har befunnits beaktansvärt även av förvaltningsutskottet vid

Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskap. Utskottet har dock framhållit,

att kursen först borde prövas vid någon enstaka skola. Man kunde

nämligen icke bortse från de krav, som komme att ställas både i fråga om

lokaler och lärarkrafter. Svårigheter att skaffa elevplatser åt ungdomar, som

hade någon vana i jordbruksarbete, skulle förmodligen icke uppstå, men

elevrekryteringen skulle sannolikt vålla bekymmer. För ungdomar, som helt

saknade erfarenhet i jordbruk, vore jordbruksskolorna nog lämpligare. Även

Västerbottens läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har ansett, att

jordbruksskola i många fall skulle kunna ersätta praktikkursen.

Blekinge läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har anfört.

För närvarande är många gånger den praktiska jordbruksutbildningen

behäftad med brister genom att eleverna ej få den önskade allsidigheten i

den praktiska utbildningen å de gårdar, där de tagit plats som elever. En

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Jordbruksutskottets utlåtande nr 45.

förbättring i dessa förhållanden har länge eftersträvats. Genom den föreslagna

auktorisationen av elevgårdar torde emellertid betydande förbättringar

kunna påräknas. Förvaltningsutskottet vill emellertid påpeka, att

de sakkunniga icke ansett sig kunna förorda ett bibehållande av de ladugårdsförmanskurser,

som för närvarande äro organiserade på ungefär motsvarande

sätt som de föreslagna praktikkurserna. Vid dessa ladugådsförmanskurser

säges det brista i avseende å egentlig undervisning i det

praktiska arbetets utförande och vidare har det visat sig svårt att genomföra

en effektiv kontroll över utbildningen. Därest nu ungefär motsvarande

utbildningsform skulle tillämpas vid praktikkurserna, synes det vara

oundgängligen nödvändigt, att från lantbruksstyrelsens och skolornas sida

utövas en effektiv kontroll, framför allt i nyssnämnda avseenden. Förslagets

genomförande ställer sålunda mycket stora krav på innehavarna av

de tillämnade elevgårdarna och det synes därför nödvändigt, att lantbruksstyrelsens

godkännande av gårdarna för varje gång göres tidsbegränsat. Vidare

böra lantmannaskolornas lärare stå i fortlöpande kontakt med eleverna

och gårdsinnehavarna. Där det går att ordna, böra därför elevgårdarna

inte ligga alltför långt ifrån skolorna.

Tveksamhet rörande praktikkursens lämplighet har uttalats av Riksförbundet

landsbygdens folk och Kalmar läns norra landstings förvaltningsutskott,

som ifrågasatt om tillräckligt antal elevgårdar skulle kunna anskaffas.

Enligt utskottet komme systemet med elevgårdar att i viss mån verka

avskräckande, då det lätt gåve intryck av att utgöra ett försök att skaffa

billig arbetskraft.

Förvaltningsutskottet vid Kopparbergs läns hushållningssällskap har framhållit,

att praktikkursen skulle komma att möta stora praktiska svårigheter.

Med skäl kunde nämligen befaras, att endast ett fåtal gårdar uppfyllde

de höga krav, som måste ställas på elevgårdarna, och det vore å andra

sidan ovisst om innehavarna av sådana gårdar skulle visa sig benägna att

mottaga elever på de i betänkandet angivna villkoren. Praktikkursen komme

enligt utskottets mening att få sin största betydelse för ungdomar, som

icke härstammade från jordbrukarhem.

Gotlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott bär funnit praktikkursen

vara väl kostsam i förhållande till det resultat, som väntades

av densamma. Den rent praktiska utbildningen kunde med få undantag erhållas

utan kostnad för det allmänna; åtminstone vore så fallet i södra och

mellersta Sverige. Den nuvarande efterfrågan på arbetskraft tvingade de

jordbrukare, som önskade ha elever, att ordna sådant arbete, att dessa finge

nytta av anställningen. Skedde ej så, löpte jordbrukaren risk att mycket

snart bliva utan sökande till elevplatserna.

Med hänsyn till kostnaderna har Västerbottens läns hushållningssällskaps

förvaltningsutskott ansett, att den teoretiska undervisningen i kursen skulle

kunna inskränkas, eftersom kursen ju närmast vore avsedd som förberedelse

till fortsatt utbildning vid lantmannaskola. Uppsala läns landstings

förvaltningsutskott har ställt sig tveksamt till värdet av den teoretiska

undervisningen.

Lantbrukshögskolans lärarråd har tillstyrkt praktikkursen endast under

förutsättning att eleverna inräknades i den normala arbetsstyrkan. Om så

s. 17 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 45.

17

ej vore fallet, bleve nämligen den praktiska utbildningen lidande av att tillgången

på arbetskraft vore för stor.

Inrättandet av yrkeslärarbefattningar har i regel förordats i de yttranden,

där denna fråga berörts. Statskontoret bär emellertid avstyrkt förslaget

i denna del och som skäl för sitt avstyrkande anfört följande.

De sakkunniga ha utgått från att med tjänsterna i fråga skulle förenas

göromålen såsom arbetsledare vid skölj ordbruk eller såsom ladugårdsföreståndare.

Oavsett huruvida de nuvarande innehavarna av befattning såsom

arbetsledare eller ladugårdsföreståndare innehade den för yrkeslärartjänsterna

uppställda kompetensen, skulle emellertid dessa, därest de prövades

lämpliga för uppgiften, antagas till yrkeslärare. Följden skulle bliva, att

de hittillsvarande arbetsledarna och ladugårdsföreståndarna för framtiden

komme att avlönas såsom yrkeslärare, en anordning, som statskontoret

icke kan finna vara tillräckligt motiverad. Såvitt ämbetsverket kan finna,

skulle de berörda befattningshavarnas huvudsakliga uppgift även i fortsättningen

komma att bliva den som arbetsledare eller ladugårdsföreståndare.

Utgifterna för deras avlönande böra fördenskull bibehållas bland skoljordbrukens

driftkostnader.

Vidare har lantbruksstyrelsen framhållit, att endast skolor med praktisk

elevutbildning i nämnvärd omfattning borde få anslag för avlöning av

sådan lärare.

Departementschefen.

»De sakkunnigas förslag, att lantmanna- och lantbruksskolorna skola bibehållas

i sin nuvarande organisationsform, vill jag ansluta mig till. Vad

som föreslagits rörande inordnandet av jordbrukets yrkesskolor under benämningen

jordbruksskolor bland de övriga statsunderstödda lantbruksundervisningsanstalterna

synes mig däremot fordra närmare överväganden.

I propositionen nr 54 till 1944 års riksdag angående anslag till jordbrukets

yrkesskolor framhölls, att i det statliga undervisningssystemet icke

inginge någon skolform, som toge sikte på att möjliggöra för ungdom att

omedelbart efter slutad folkskola förvärva såväl praktisk som teoretisk yrkesutbildning

i jordbruk. I allt större utsträckning lockades landsbygdens

ungdom därför av de goda möjligheterna till yrkesutbildning inom hantverk

och vissa industrier och lämnade jordbruksnäringen för att övergå till andra

yrken. Praktisk och teoretisk yrkesutbildning i jordbruk vid läroanstalt

skulle emellertid sannolikt öppna möjligheter för ungdomen -—■ särskilt

för den som icke i hemmet hade tillfälle till utbildning i jordbruk — att tidigare

än eljest skulle vara fallet erhålla goda anställningar inom jordbruket.

Det framstode därför såsom angeläget, att åtgärder skulle vidtagas i

syfte att bereda möjligheter till en god utbildning i jordbruk så snart som

möjligt efter fullbordad folkskoleutbildning.

Att tillfälle bör finnas för ungdom att omedelbart efter den obligatoriska

skolgången kunna erhålla utbildning i jordbruk torde icke vara föremål för

tvekan. Däremot kunna olika meningar råda om den form, i vilken denna

2 Dihang till riksdagens protokoll 1959. 10 samt. Nr 45.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Jordbruksutskottets utlåtande nr 45.

utbildning bör anordnas. Mot de föreslagna jordbruksskolorna — här bortses

från undervisningen i lanthushållning — synes den erinringen kunna

göras, att de icke tillräckligt nära anknyta till lantmanna- och lantbruksskolorna.

Sålunda har inträdesåldern med hänsyn till folkskoleundervisningen

måst bestämmas så, att det ofta torde bliva omöjligt för elev vid jordbruksskola

att omedelbart efter kursens slut vinna inträde vid lantmannaskolas

vinterkurs. I fråga om villkoren för inträde vid vinterkurs har vidare ingen

hänsyn tagits till utbildningen vid jordbruksskola, utan denna har jämställts

med sysselsättning med lantbruksarbete i allmänhet.

Om jordbruksskolorna sålunda icke ha större betydelse såsom grund

för den fortsatta utbildningen, kunna de givetvis likväl vara önskvärda bland

annat med hänsyn till det självständiga värdet av den undervisning, som

där meddelas. Enligt min mening kan emellertid motsvarande utbildning utan

svårighet inhämtas på annat sätt, t. ex. genom kortare kurser vid lantmanna-

eller lantbruksskola, kombinerade med praktiskt arbete vid föräldragården

eller annorstädes. Då kostnaderna för jordbruksskolorna äro avsevärda

samt lantmanna- och lantbruksskolorna icke utnyttjas till fullo, skulle en

sådan anordning vara att föredraga. Jag vill här särskilt erinra om den

praktisk-teoretiska sommarkurs vid lantmannaskolorna, som de sakkunniga

föreslagit och som i mångt och mycket synes kunna giva samma tillfälle

till jordbruksutbildning som genomgång av jordbruksskola. För sådan ungdom,

som ej har annan möjlighet till jordbruksutbildning, kunna jordbruksskolorna

emellertid onekligen ha betydelse. Medan det i södra och

mellersta Sverige endast undantagsvis möter svårighet att skaffa sig utbildning

genom praktiskt arbete i jordbruk och kurser vid lantmanna- och

lantbruksskola, får man icke bortse från att möjligheterna därtill äro betydligt

mindre särskilt i vissa delar av Norrland. Jag ansluter mig alltså närmast

till den uppfattning, som kommit till uttryck i åtskilliga yttranden,

nämligen att jordbruksskolorna måste anses ha en viss betydelse i Norrland

men att skolformen däremot knappast kan anses erforderlig i södra och

mellersta Sverige. Något slopande av det statliga stödet åt Gålöskolan vill

jag dock ej för närvarande ifrågasätta. Utvecklingen av denna skolform

bör emellertid följas med uppmärksamhet. Den i förhållande till antalet utexaminerade

elever kostsamma undervisningen gör det även önskvärt, att andra

vägar prövas för meddelandet av den utbildning, som avses med jordbruksskolornas

verksamhet. Jag finner mig därför icke kunna förorda, att dessa

skolor inordnas bland övriga statsunderstödda lantbruksundervisningsanstalter.

Skolorna böra alltså tills vidare bibehålla sin nuvarande ställning

och erhålla statsbidrag till avlönande av lärare och till driftkostnader efter

hittills tillämpade grunder. Den reformering av undervisningsplanen, soan

förordas av de sakkunniga, torde kunna genomföras utan hinder härav.

Den av Skaraborgs läns landstings förvaltningsutskott gjorda hemställan

att folkhögskola, som meddelade en mera omfattande lantbruksundervisning

och även angåve denna undervisning såsom ett av skolans syften,

skulle beredas plats i programmet för den statsunderstödda jordbruksunder
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 45.

19

visningen kan jag icke biträda. Även om lantbruksundervisning erhåller

utrymme på schemat, ligga dock folkhögskolans huvudsakliga uppgifter utanlör

jordbrukets område. Ett samordnande av dessa skolor, till vilkas verksamhet

bidrag utgår ur anslag under åttonde huvudtiteln, med de fasta lantbruksundervisningsanstalterna

synes mig därför olämpligt.

I fråga om undervisningen vid de fasta lantbruksundervisningsanstalterna

vin jag till en början understryka, att utvecklingen på jordbrukets område

och den fortgående rationaliseringen ställa allt större krav på yrkesskicklighet

hos den jordbrukande befolkningen. Det synes mig därför riktigt att,

såsom de sakkunniga föreslagit, minska undervisningen i de allmänna ämnena

till förmån för fackämnena. Jag vill även biträda förslaget i den del

det avser att i högre grad än för närvarande är fallet komplettera den teoretiska

undervisningen med praktiska övningar och demonstrationer. På

grund av skol jordbruken finnas numera goda tillfällen att giva utbildningen

en betydligt ökad praktisk inriktning.

En sak, som i detta sammanhang påkallar den största uppmärksamhet,

är vidare, såsom framhållits i ett par yttranden, att utbildningen skall bliva

sådan, att den stora gruppen av mindre jordbrukare har möjlighet att få eu

efter deras speciella behov anpassad undervisning. Den omläggning av undervisningen,

som de sakkunniga förordat, synes i detta hänseende innebära

ett framsteg. Det torde även kunna förutsättas, att skolorna skola sträva

att lägga sina kurser så, att de komma att motsvara det föreliggande undervisningsbehovet.

Från statsmakternas sida bör givetvis också tillses, att en

sådan strävan ej motverkas genom uppställandet av alltför stora krav på

enhetlighet i kursplanerna eller på annat sätt.

Vad lantmannaskolorna beträffar böra dessa liksom för närvarande intaga

en central ställning inom yrkesutbildningen för jordbruket. De nuvarande

huvudkurserna torde i huvudsak böra anordnas efter de

linjer, som angivits av de sakkunniga. Stor frihet bör dock såsom nyss

nämnts finnas för skolorna härutinnan, så att kurserna kunna anpassas efter

de lokala behoven och därigenom i görligaste mån tillfredsställa ortsbefolkningens

önskemål. De normalplaner, som uppgjorts för undervisningen,

synas i huvudsak lämpligt avvägda med hänsyn till valet av läroämnen och

till fördelningen av undervisningstimmarna. Ökningen av undervisningen i

maskin- och redskapslära, arbetslära och skogshushållning torde motsvara

det praktiska livets krav och bidraga till att avsevärt böja utbildningens värde.

Däremot hyser jag vissa betänkligheter mot förslaget alt minska eller

avskaffa undervisningen i svenska och räkning i vinterkursen. Folkskoleundervisningen

torde ännu icke överallt ha nått en sådan nivå, att man vågar

förutsätta att eleverna ha tillräckliga förkunskaper för att utan svårighet

kunna omedelbart tillgodogöra sig undervisningen i lantmannaskolans fackämnen.

De år, som förflyta mellan folkskolan och yrkesutbildningen, göra

därjämte säkerligen en repetition av folkskolekursen i dessa delar nödvändig

i flertalet fall. Svenska och räkning böra därför enligt min mening kvarstå

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Jordbruksutskottets utlåtande nr 45.

på schemat, men undervisningen däri bör lämpligen icke givas större omfattning

än som påkallas av fackämnena. Genom att lantbruksstyrelsen har

att granska skolornas kursplaner torde tillräcklig garanti finnas för att sådan

begränsning kommer att iakttagas.

Beträffande vinterkursen är det såsom de sakkunniga framhållit ett önskemål

att antalet undervisningstimmar för fackämnena kan ökas. I den mån

utrymme härför icke kan erhållas genom minskning av undervisningen i de

allmänna ämnena, skulle en förlängning av kurstiden erfordras. Emellertid

torde denna utväg i allmänhet icke vara möjlig i södra och mellersta Sverige.

I de norra delarna av landet med deras kortare vegetationsperiod torde däremot

en förlängning av kurstiden vara genomförbar. Med hänsyn härtill

böra skolorna ha möjlighet att anpassa vinterkursen efter jordbrukets arbetssäsong

i respektive bygd. Kursens minimilängd bör dock fastställas.

Därvid synes den nuvarande bestämmelsen om en kurstid av minst 125 dagar

böra bibehållas.

Även om ur pedagogisk synpunkt den längre kursen är att föredraga

framför vinterkurs jämte fortsättningskurs, torde det dock vara av värde att

fortsättningskurs kan anordnas, så länge intresse därför finnes. Förslaget

om förlängning av fortsättningskursen från minst 110 till minst 125 arbetsdagar

synes vara välgrundat liksom även förlängningen av den längre kursen

från minst 230 till minst 250 arbetsdagar. Undantag bör dock kunna

medgivas av lantbruksstyrelsen, där så finnes påkallat. Anledning torde vidare

ej finnas att slopa helårskursen.

Jag biträder förslaget, att utbildning av kontrollassistenter ej skall ske

vid fortsättningskurs eller längre kurs utan vid särskilda för ändamålet anordnade

kurser.

Den föreslagna nya huvudkursen, d. v. s. den praktisk-teoretiska

sommarkursen, torde kunna bereda de yngre åldersgrupperna icke

oväsentligt ökade möjligheter till god utbildning i lämpliga former. Av särskild

betydelse torde denna kurs bliva för dem, som sakna möjlighet att på

annat sätt deltaga i jordbruksarbete. På grund av att skölj ordbruken i allmänhet

äro små måste man emellertid räkna med att lantmannaskolorna

icke kunna mottaga tillräckligt antal elever. Möjlighet till liknande utbildning

bör därför såsom de sakkunniga framhållit beredas i annan form. Värdet

av den i detta syfte föreslagna praktikkursen synes mig dock ovisst.

Det stora flertalet ungdomar förvärva sin praktiska utbildning i huvudsak

genom arbete vid föräldragården eller såsom anställda jordbruksarbetare.

Det förefaller mig redan med hänsyn härtill icke sannolikt, att systemet

med elevgårdar skulle få någon större betydelse ur utbildningssynpunkt.

Eftersom möjligheterna att effektivt utnyttja eleverna i arbetet skulle bliva

relativt begränsade, därest detta skall giva den utbildning, som de sakkunniga

avsett, synes det vidare tveksamt, om lämpliga elevgårdar komma att

stå till buds ens för den ersättning, som förutsatts i betänkandet. Mot förslaget

synas vidare tala de erfarenheter som, enligt vad de sakkunniga själva

framhållit, vunnits av systemet med att förlägga utbildning av ladugårds
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr bo.

21

förmän till enskilda gårdar. Av framför allt de skäl, som nu nämnts, anser

jag mig icke kunna tillstyrka förslaget om inrättande av elevgårdar. Däremot

synes tanken på en sådan teoretisk utbildning, som enligt förslaget

skulle ingå i praktikkursen såsom handledning för och komplement till det

praktiska arbetet, förtjäna beaktande. Det torde nämligen vara av vikt, att de

ungdomar, vilka utföra jordbruksarbete å föräldragården eller såsom annorstädes

anställda jordbruksarbetare, kunna erhålla grundläggande teoretiska

kunskaper, varigenom de kunna med större behållning tillgodogöra sig den

utbildning, som de förvärva i sitt dagliga arbete. Fastän skolorna med denna

anordning icke skulle få kontroll över den praktiska delen av undervisningen,

finnes säkerligen likväl möjlighet att på lämpligt sätt anordna dessa

kurser, så att de bliva till verklig nytta. Även för skolornas del bör det vara

angeläget att sådana kurser komma till stånd, eftersom dessas betydelse

icke minst ligger däri, att de äro i hög grad ägnade att väcka intresset för

fortsatt utbildning.

Beträffande lantbruksskolorna ha de sakkunniga föreslagit en genomgripande

omläggning av undervisningen. Denna omläggning innebär i huvudsak

— bortsett från utbildningen av ladugårdsförmän — att den tvååriga kursen

ävensom ettårskursen för allmän praktisk-teoretisk jordbruksutbildning

skola ersättas med en ettårig arbetsledarkurs samt inirädesfordringarna

avsevärt skärpas. I likhet med vad som uttalats i ett stort antal yttranden

finner jag emellertid lämpligheten av en sådan omläggning kunna

starkt ifrågasättas.

Lantbruksskolornas huvudsakliga uppgift bör liksom för närvarande vara

att utbilda de arbetsledare och förmän, som behövas inom jordbruket. Även

om hänsyn tages till att enligt förslaget sökande till arbetsledarkurs skall

ha avsevärt längre tids praktisk utbildning än vad nuvarande fordringar

föreskriva, synes den tid, som i kursen anslagits till praktisk undervisning,

likväl vara så kort att den knappast kan bereda eleverna tillfälle att förvärva

nödig förtrogenhet med förekommande arbeten å större jordbruk. Ej

heller torde tillräcklig tid eller tillräckligt många arbetstillfällen stå till

buds för att eleverna skola kunna i önskvärd utsträckning övas i arbetsledning.

Ur pedagogisk synpunkt är det därjämte otvivelaktigt förenat med svårigheter

att med tillfredsställande resultat anordna en så starkt koncentrerad

undervisning, som arbetsledarkursen innefattar. Man torde nämligen

böra räkna med att elevernas förkunskaper komma att vara mycket varierande.

Vidare synes arbetsledarkursen icke vara ägnad att helt kunna ersätta

ettårskursen såsom lämplig utbildning för jordbrukare med eget

lantbruk eller såsom förutbildning till driftsledarkurs eller till studier vid

lantbrukshögskolan. Slutligen bör beaktas, att kravet på genomgången vinterkurs

eller på därmed jämförliga teoretiska kunskaper för att vinna inträde

vid kursen säkerligen kommer att i många fall från lantbruksskolorna

utestänga ungdom, vars ekonomiska förhållanden icke tilllåta sådana förberedande

studier.

Med hänsyn till de anförda olägenheterna synes det mig så mycket mind
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Jordbruksutskottets utlåtande nr 45.

re påkallat alt avskaffa den rådande ordningen som det i remissutlåtandena

vitsordats, att lantbruksskolornas nuvarande kurser givit utmärkta resultat

och äro uppskattade. Arbetsledarkursen torde icke heller medföra

någon förbättring i utbildningen, som icke kan vidtagas inom ramen för

den bestående organisationen. Den svårighet att erhålla tillräckligt antal

elever till den tvååriga kursen, som föreligger på sina håll, torde icke ha sin

grund i att denna kurs ej omfattas med förtroende utan snarare bero därpå,

att kursen blivit i högre grad än förut ekonomiskt ofördelaktig fö/r

eleverna. Särskilt efter de senaste årens höjning av arbetslönerna torde det

för många ha framstått såsom en alltför dyrbar utbildning att under två

år behöva ägna sin arbetskraft åt skolan. För att återställa en skälig proportion

mellan värdet av undervisningen jämte andra eleven tillkommande

förmåner samt å andra sidan det av eleven utförda arbetet synes skolan

böra lämna skälig kontantlön till eleven under det första kursåret. Denna

lön bör lämpligen motsvara gängse arbetslön med avdrag för kost och logi.

Genom en sådan anordning skulle denna kurs i avsevärt ökad omfattning

kunna stå öppen även för mindre bemedlade elever. Av remissyttrandena

från bland andra lantbruksstyrelsen synes framgå, att man kan räkna med

att skolorna äro beredda att vidtaga en dylik ändring i villkoren för elevutbildningen.

Jag utgår därför från att denna ändring skall komma till stånd.

Skulle så ej bliva fallet, torde frågan om utbildningen vid lantbruksskolorna

och statsunderstödet till dessa få upptagas till förnyat övervägande.

Ehuru jag sålunda förordar, att lanibruksskolornas nuvarande tvååriga

kurs och ettårskurs i allmän praktisk-teoretisk jordbruksutbildning i princip

bibehållas, bör dock möjlighet finnas för lantbruksskola att efter tillstånd

av lantbruksstyrelsen få anordna ettårig arbetsledarkurs efter i huvudsak

de linjer, som angivits av de sakkunniga.

Liksom lantmannaskolornas kurser böra kurserna vid lantbruksskolorna

i fråga om undervisningsplanerna undergå de förändringar, som äro påkallade

av den fortskridande utvecklingen på jordbrukets område. Särskild

hänsyn bör därvid tagas till lantbruksskolornas speciella uppgifter. Bland

annat torde sålunda undervisningen i maskin- och redskapslära, arbetslära

och eventuellt i skogshushållning böra utökas. Vidare synes i kurserna böra

ingå utbildning i arbetsstudieteknik och arbetsledningens psykologi. Liksom

i fråga om lantmannaskolorna bör dock stor frihet råda i fråga om

undervisningsplanens utformning.

Vad angår inträdesfordringarna till den tvååriga kursen torde liksom för

närvarande böra fordras, förutom genomgången folkskola eller motsvarande

utbildning, att sökande skall ha fyllt 18 år, dock med möjlighet till dispens

då särskilda skäl föreligga, ävensom att sökanden har minst ett års

föregående praktik i lantbruksarbete. Eftersom undervisningen i den ettåriga

kursen för allmän praktisk-teoretisk jordbruksutbildning skall bedrivas

gemensamt med tvåårskursens äldre avdelning, torde beträffande sökande

till ettårskursen därjämte böra fordras, att sökanden besitter sådana

teoretiska kunskaper i svenska språket, räkning med geometri samt naturlära,

som svara mot vad som inhämtas under tvåårskursens första arbetsår.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 45.

23

Den kursavgift om i regel 300 kronor, som eleverna vid den ettåriga kursen

för närvarande ha att erlägga, torde böra få bibehållas.

Förslaget rörande ladugårdsförmanskursen sjmes i huvudsak kunna godtagas.

Dock torde det kunna ifrågasättas, om icke vissa fackämnen, som äro

av speciell betydelse för eleverna i sådan kurs, t. ex. utfodringslära, tilldelats

alltför ringa antal undervisningstimmar i förhållande till andra ämnen.

Denna fråga torde få prövas av lantbruksstyrelsen vid fastställandet

av undervisningsplaner.

För att utbildningen vid de fasta lantbruksundervisningsanstalterna skall

lämna ett tillfredsställande resultat fordras, att goda lärarkrafter stå till för.

fogande. För närvarande utgöres lärarpersonalen vid de fasta skolorna av

personer med agronomutbildning. Vid sådana skolor, som meddela praktisk

utbildning, omhänderhaves därjämte viss undervisning av befallningsinannen

eller annan befattningshavare vid skoljordbruket samt av ladugårdsföreståndaren,

ehuru dessa icke tillerkänts ställning såsom lärare eller erhållit

någon särskild utbildning för uppgiften.

De sakkunniga ha understrukit vikten av att de, som anlitas såsom lärare,

ha pedagogisk utbildning. I fråga om de agronomiskt utbildade lärarna inskränker

sig emellertid denna utbildning till en kurs i pedagogik om 25 timmar

i samband med studierna vid lantbrukshögskolan. De sakkunniga anse

i likhet med vad lantbruksstyrelsen anfört därom i annat sammanhang, att

utbildningen i pedagogik bör fördjupas samt kompletteras med undervisning

i psykologi jämte praktiska undervisningsövningar och provlektioner.

Vid sidan av dessa lärare böra enligt de sakkunniga finnas s. k. yrkeslärare,

likaledes med viss pedagogisk utbildning. Dessa avses skola handhava den

rent instruktionsmässiga handledningen av praktiskt arbete och arbetsövningar.

Under vissa omständigheter skulle härigenom eu extra ordinarie

befattning vid lantbruksskolorna för agronomutbildad lärare kunna indragas.

Den föreslagna förbättringen av lärarnas utbildning vill jag biträda. Det

torde få ankomma på styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök

att vidtaga eller föreslå de åtgärder, som erfordras för åstadkommande

av den önskade förbättringen. Att skapa en ny kategori lärare,

innan erfarenhet vunnits rörande den planerade ordningen för undervisningen,

synes mig däremot icke lämpligt. Med hänsyn till att svårigheter

finnas att sysselsätta redan de nuvarande lärarna under hela året, torde man

först sedan verksamheten kommit igång tillräckligt säkert kunna bedöma,

i vad mån kurser komma att anordnas i sådan utsträckning, att yrkeslärarna

bliva erforderliga. I stället för dessa yrkeslärare böra därför tills vidare

lämpligen timavlönade speciallärare anlitas i mån av behov. Härjämte bör

förmanspersonalen liksom hittills biträda vid det praktiska arbetet och arbetsövningarna.

Någon indragning av de extra ordinarie ämneslärarna vid

lantbruksskolorna torde under dessa förhållanden ej kunna komma i fråga.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Jordbruksutskottets utlåtande nr 45.

För att undervisningen vid de fasta skolorna skall kunna få den omfattning,

som de sakkunniga avsett, torde det vara nödvändigt, att större belopp

än hittills skola utgå till verksamheten. Liksom för närvarande måste bidragen

i första hand lämnas av staten och landstingen. Emellertid äro landstingens

ekonomiska möjligheter mycket olika. För att även ekonomiskt

mindre bärkraftiga bygder skola kunna anordna en god yrkesutbildning,

torde det därför vara väl motiverat att låta kostnaderna i ökad utsträckning

täckas av statsmedel. Någon differentiering av statsbidragen efter förhållandena

i olika delar av landet är jag dock icke beredd att förorda.

Vad först angår lantbruks-, lantmanna- och lanthushållsskolorna böra

lärarlönerna vid dessa fortfarande helt bestridas av statsmedel samt, i avbidan

på att 1941 års lärarlönesakkunniga skola avsluta sin nu pågående

utredning rörande lärarpersonalens anställnings- och avlöningsförhållanden,

utgå efter nu gällande grunder. Undantag synes dock böra göras för

föreståndare och lärare vid lantmannaskola, vid vilken ingen annan huvudkurs

än vinterkurs anordnas. Tills vidare bör, såsom de sakkunniga anfört,

enligt Kungl. Maj :ts beprövande i varje särskilt fall till sådan föreståndare

och lärare, med hänsyn till hans arbete med skötseln av det numera obligatoriska

skölj ordbruket samt övrig undervisningsverksamhet vid skolan,

kunna utgå lön såsom om ytterligare huvudkurs anordnats. På de lokala

organen bör liksom hittills ankomma att sörja för bostad åt lärarna eller,

där så icke kan ske, giva dem kontant ersättning därför. Där sådan kontant

ersättning förekommer bör emellertid statsbidrag kunna utgå till bestridande

av tre fjärdedelar av ersättningen, i den mån denna icke överstiger

vad som i och för sig kan anses skäligt.

I fråga om driftskostnaderna vid ifrågavarande skolor har anmärkts, att

de nuvarande grunderna för statsbidragen icke taga nödig hänsyn till elevantalet

eller undervisningens omfattning. Såsom de sakkunniga framhållit

böra reglerna för bidragen i stället utformas så, att en automatisk höjning

äger rum, om kurstiden och elevantalet öka. Detta önskemål torde i tillräcklig

mån bliva tillgodosett, därest bidraget fastställes att utgå med visst belopp

per undervisningsdag -— oavsett om en eller flera kurser pågå — jämte

ett tilläggsbidrag för varje elev och dag i huvudkurs. De belopp, som de sakkunniga

föreslagit i sådant hänseende, eller 20 kronor per undervisningsdag

och en krona per elev och dag, synas vara lämpligt avvägda. Nu gällande

maximering av driftkostnadsbidraget till högst tre fjärdedelar av de utav

lantbruksstyrelsen godkända kostnaderna, efter avdrag för influtna hyror

för elevbostäder, bör bibehållas liksom även villkoret, att bidrag icke må

utgå, med mindre från annat håll titlskjutes ett belopp om minst en tredjedel

av bidraget. I detta sammanhang vill jag framhålla såsom i hög grad

önskvärt, att hyrorna för bostäder i elevhem sättas så lågt, att de icke komma

att utgöra något hinder för mindre bemedlade eller obemedlade att deltaga

i undervisningen. Skolorna böra emellertid äga frihet att själva bestämma

dessa hyror. Beträffande vissa kurser har i en del yttranden anmärkts,

att det minimiantal elever, som skulle finnas för att statsbidrag

s. 25 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 45.

25

skulle kunna utgå, satts för högt. Dessa anmärkningar finner jag i viss mån

befogade. Lantbruksstyrelsen torde därför äga medgiva undantag från dylika

villkorsbestämmelser.

Ansökan om bidrag till driftkostnader bör prövas av lantbruksstyrelsen i

stället för såsom för närvarande av Kungl. Maj :t. Förskott torde böra utgå

på grundval av det beräknade bidraget till vederbörande skola för det läsår,

bidraget avser.

Statsbidrag till byggnadsarbeten kan för närvarande utgå med tre fjärdedelar

av kostnaderna för lokaler, som äro erforderliga för skolverksamheten,

däri inbegripet bostäder för lärare och elever. Till ekonomibyggnader

utgår däremot icke bidrag. Vidare äro lantbruksskolor undantagna från rätten

till bidrag.

Genom den ökade praktiska inriktning, som utbildningen enligt förslaget

skall erhålla, kommer undervisningen att i större omfattning än hittills

förläggas utanför lektionssalarna. Härigenom komma de för skoljordbruket

avsedda byggnaderna att i allt större utsträckning tagas i anspråk

för undervisningen och den nuvarande skillnaden mellan själva skolan och

skol jordbruket att luckras upp. Jag finner därför i likhet med de sakkunniga

det skäligt, att statsbidrag i viss utsträckning skall utgå även till

täckande av kostnader för ny-, till- eller ombyggnad för skölj ordbruk vid

lantmannaskola. Däremot kan jag icke ansluta mig till de sakkunnigas

förslag i fråga om utformningen av bidragsbestämmelserna. Att avgöra om

eller i vad män en dylik byggnad är motiverad för undervisningens ändamålsenliga

bedrivande torde i praktiken bliva en synnerligen svårlöst uppgift.

Jag anser det vara att föredraga att bidrag skall utgå enligt enklare

regler och förordar därför, att bidrag skall utgå med 25 procent av kostnaden

för sådana byggnader som erfordras för skol jordbruket oberoende av

om byggnaden jämväl behövs för undervisningens ändamålsenliga bedrivande

eller ej. Frågor om dylika bidrag torde åtminstone tills vidare böra

prövas av Kungl. Maj :t. Kungl. Maj :t bör emellertid äga befogenhet att

helt eller i viss utsträckning överlåta beslutanderätten i dessa ärenden till

lantbruksstyrelsen. Anledningen till att lantbruksskolorna undantagits

från statsbidrag till byggnadsarbeten har varit, att även skolbyggnaderna

vid dessa ansetts ingå som en del av de för skoljordbrukets drift erforderliga

byggnaderna och kostnaderna för dem därför skäligen böra bäras av

skoljordbruket. Emellertid har det stundom visat sig svårt för lantbruksskolorna

att få till stånd tidsenliga skollokaler. På grund härav har i ett

fall efter riksdagens medgivande utgått bidrag till byggnadsarbeten vid sådan

skola. Om undervisningen reformeras i enlighet med vad jag förut föreslagit,

torde den ekonomiska belastningen av skoljordbruket ytterligare

ökas och det kan därför ifrågasättas huruvida lönsamheten kan bliva så

stor, att den medgiver byggande av tidsenliga undervisningslokaler. Jag biträder

därför de sakkunnigas förslag, att lantbruksskola skall kunna erhålla

statsbidrag med tre fjärdedelar av de av Kungl. Maj:t godkända kostnaderna

för uppförande av erforderliga lokaler för skolverksamheten, däri

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Jordbruksutskottets utlåtande nr 45.

inbegripet bostäder för lärare och elever, ävensom för om- eller tillbyggnad

eller förvärv av sådana lokaler. Däremot synes bidrag ej böra utgå till ekonomibyggnader.

Lanthushållsskola torde liksom hittills i fråga om byggnadsbidrag böra

jämställas med lantmannaskola.

Att bidrag, såsom ifrågasatts i ett yttrande, skulle utgå retroaktivt för redan

uppförda byggnader kan jag icke förorda.

Ett av de ämnen, i vilka undervisningen vid lantmanna- och lantbruksskolorna

avses skola bliva avsevärt utökad, är maskinlära. För att detta

skall bliva möjligt fordras emellertid, att fullgod undervisningsmateriel står

till förfogande. På grund av att sådan materiel betingar tämligen höga

priser, bör statsbidrag utgå för anskaffning därav. Bidrag bör härvid lämnas

icke blott till den första uppsättningen av maskiner utan även till sådan

senare nyanskaffning, som icke hänför sig till förslitning. Bidrag bör

dock ej utgå för anskaffande av maskiner, som äro nödvändiga för skoljordbrukets

behöriga skötsel vid normal drift, även om dessa jämväl skola

stå till förfogande för undervisningen. Det torde lämpligen böra ankomma

på lantbruksstyrelsen att uppgöra förteckning på sådan undervisningsmateriel,

som bör finnas vid de olika skolorna.

Jämväl bidraget till undervisningsmaterielen för maskinundervisning bör

utgå med tre fjärdedelar av de styrkta kostnaderna. Bidrag bör beviljas av

Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, av lantbruksstyrelsen.

Såsom villkor för bidrag torde böra angivas, att undervisningsmaterielen

må avyttras eller användas för annat ändamål endast med lantbruksstyrelsens

medgivande.

Jag har förut anfört, att statsbidrag till avlönande av lärare och till driftkostnader

vid jordbrukets yrkesskolor bör utgå enligt nu gällande grunder.

I enlighet med den ställning jag intagit till denna skolform anser jag mig

ej kunna förorda, att statsbidrag till byggnader eller till undervisningsmateriel

utan vidare skall lämnas dessa skolor i vidare mån än som för närvarande

är stadgat. Möjlighet bör emellertid finnas för Kungl. Maj:t att

medgiva att dylik skola får uppbära sådant statsbidrag enligt samma grunder,

som här föreslagits för lantmannaskola.

I ett par yttranden har anförts att bidrag till skolor, som inrättats efter år

1948, borde utgå endast under förutsättning att skolorna dreves av landsting

eller hushållningssällskap. Vidare borde statsbidrag till byggnader eller

maskiner icke utgå till sådana före år 1949 inrättade skolor, som ägdes av

annan än landsting eller hushållningssällskap. Med anledning härav vill jag

framhålla att jag, då skolverksamheten i fortsättningen kommer att huvudsakligen

\åla på landstingen och hushållningssällskapen, finner det önskvärt

att en viss kontroll skall utövas över inrättandet av nya skolor med

andra huvudmän. I enlighet härmed anser jag att statsbidrag till skola, som

efter utgången av år 1948 inrättas av annan än landsting eller hushållningssällskap,

bör utgå endast efter medgivande av Kungl. Maj :t i varje särskilt

s. 27 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 45.

27

fall. Beträffande före sagda tidpunkt inrättade skolor torde några inskränkningar

i nu utgående bidrag icke böra göras. De nu föreslagna bidragen till

byggnader och till anskaffande av vissa maskiner torde däremot böra utgå

till sådan skola endast därest skolan äges av landsting, hushållningssällskap

eller sådan förening eller stiftelse, som har till ändamål att upprätthålla

lantmannaskola, lanthushållsskola eller lantbruksskola och vilkens

stadgar blivit fastställda av Kungl. Maj :t. Möjlighet bör emellertid finnas

för Kungl. Maj :t att medgiva undantag härifrån.

Stipendium till elev vid lantmannaskola, som ej är bosatt i skolorten

samt ej kan erhålla bostad i elevhem och därför får vidkännas högre inackorderingskostnad

torde, i likhet med vad som i motsvarande läge gäller

för stipendium till elever vid statsunderstödda kommunala och enskilda

anstalter för yrkesundervisning, böra få höjas med 25 kronor utöver det stipendiebelopp,

som eljest skulle ha utgått. I övrigt kan jag, med hänsyn vill

pågående utredning angående principerna för statens studiehjälpsverksamhet

inom olika studieområden, icke förorda någon ändring av gällande

stipendiebestämmelser.»

Utskottet.

En av huvudlinjerna i Kungl. Maj :ts förslag till en förbättrad lantbruksundervisning

är, att de nuvarande viktigaste skoltyperna på området, lantmanna-

och lantbruksskolorna, böra bibehållas i sin nuvarande organisationsform.

Härtill vill utskottet ansluta sig.

Vad jordbrukets yrkesskolor angår torde man enligt utskottets

mening icke kunna bestrida, att dessa ha ett icke obetydligt värde,

framför allt då det gäller att bereda ungdom från andra hem än jordbrukarhem

lämplig möjlighet att komma över till jordbrukets yrkesområden. De

avsevärda kostnader i förhållande till elevantalet, som onekligen äro förenade

med denna skolform, böra dock föranleda till att såsom Kungl. Maj:t

framhållit jämväl andra vägar prövas för meddelandet av sådan utbildning,

som avses med skolornas verksamhet. I avbidan på den fortsatta utvecklingen

biträder utskottet fördenskull Kungl. Maj :ts förslag, att jordbrukets

yrkesskolor icke nu skola inordnas bland de övriga statsunderstödda

fasta lantbruksundervisningsanstalterna utan bibehållas vid sin nuvarande

organisationsform. Därvid förutsätter utskottet, att nödig uppmärksamhet

likväl kommer att ägnas behovet av sådana skolor.

I likhet med Kungl. Maj :t kan utskottet ej heller biträda den av Skaraborgs

läns landstings förvaltningsutskott gjorda hemställan om ett samordnande

av vissa folkhögskolor med de fasta lantbruksundervisningsanstalterna.

De allmänna synpunkter, som i Kungl. Maj:ts förslag anförts i fråga om

undervisninge n, vill utskottet biträda.

Rörande behovet av en för mindre jordbrukare speciellt anpassad under
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Jordbruksutskottets utlåtande nr 45.

visning har i förslaget framhållits, att den förordade omläggningen av undervisningen

syntes innebära ett framsteg i detta hänseende ävensom att det

kunde förutsättas, att skolorna skulle sträva efter att lägga sina kurser så,

att dessa konime att motsvara det föreliggande undervisningsbehovet. I motionerna

I: 269 och II: 335 har däremot gjorts gällande, att den förändring

i lantmannaskolornas kursplaner, som föreslagits, närmast gjorde kurserna

ännu mindre än tidigare lämpade för småbrukets behov, varför hos

Kungl. Maj :t horde begäras särskild utredning och förslag rörande en för

det mindre jordbrukets förhållanden avpassad grundläggande yrkesutbildning.

Med anledning härav vill utskottet framhålla, att såsom Kungl. Maj :t

starkt understrukit stor frihet skall råda för skolorna i fråga om anordnandet

av undervisningen i huvudkurserna, så att ortsbefolkningens önskemål

skola kunna tillfredsställas i görligaste mån. Det finnes följaktligen icke

något hinder i och för sig att, därest så befinnes lämpligt, anpassa undervisningen

efter de mindre jordbrukarnas behov. Redan tidigare har anförts,

att det för genomförandet av de planerade reformerna vore nödvändigt, att

i stor utsträckning lita till lokala initiativ, och så är otvivelaktigt förhållandet

även i förevarande hänseende. Utskottet anser även, att lantbruksstvrelsen,

som har att granska skolornas kursplaner, bör ägna frågan nödig uppmärksamhet

samt lämna råd och vägledning i erforderlig utsträckning. Under

dessa förhållanden torde småbrukarnas intressen kunna tillgodoses i ökad

utsträckning. Emellertid anser utskottet, att statsmakterna böra med uppmärksamhet

följa den fortsatta utvecklingen i förevarande hänseende.

I fråga om lantmannaskolornas huvudkurser har Kungl. Maj :t bl. a. föreslagit,

att fortsättningskurs till vinterkurs samt längre kurs skola ha en

minimilängd av 125 resp. 250 arbetsdagar, dock att undantag därifrån må

kunna medgivas av lantbruksstyrelsen, ävensom att utbildning av kontrollassistenter

ej längre skall äga rum vid dessa kurser. I motionerna I: 266

och 11:334 har hemställts, att minimilängden skall bibehållas vid nuvarande

110 resp. 230 arbetsdagar, med möjlighet till förlängning då så är lämpligt,

samt att utbildning av kontrollassistenter vid kurserna skall vara tilllåten.

Därjämte har i motionerna 1:260 och 11:328 yrkats, att kontrollassistentutbildning

alltjämt skall få äga rum vid fortsättningskurs.

Vad först angår minimilängden av fortsättningskurs och längre kurs ha

såsom skäl för den föreslagna förlängningen anförts, att kurserna därigenom

skulle komma att sträcka sig över större delen av vegetationsperioden.

Såsom framhållits i motionerna I: 266 och II: 334 medför emellertid förlängningen

också, att elevernas möjlighet att deltaga i skörd, höstsådd samt

potatis- och rotfruktsupptagning under september och oktober månaders

bråda arbetsperiod minskas i motsvarande grad. Särskilt i södra Sverige

torde denna olägenhet bliva kännbar, och man kan icke bortse från att förhållandet

kan inverka ogynnsamt på elevrekryteringen, i synnerhet som

svårigheter redan nu föreligga att erhålla tillräckligt antal elever till fortsättningskurserna.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr i5.

29

Lämpligheten i och för sig av att förlänga ifrågavarande kurser synes

emellertid icke vilja bestridas. Ur denna synpunkt är det enligt utskottets

mening att föredraga, att kursernas minimilängd i princip fastställes till

den tid, som anses bäst avvägd med hänsyn till utbildningen, och att dispens

beviljas i fall, då anledning därtill föreligger. Utskottet förordar därför

Kungl. Maj :ts förslag i denna del.

Den principiella anordningen av undervisningsverksamheten talar för

att utbildning av kontrollassistenter icke bör meddelas i huvudkurs. Å andra

sidan torde i flera hänseenden uppstå olägenheter, om utbildningen enbart

förlägges till specialkurser. Sålunda kan ifrågasättas, om icke elevrekryteringen

till i första hand fortsättningskurserna kommer att ytterligare

försvåras, då de blivande kontrollassistenterna icke längre kunna påräknas

som elever. Vidare torde med stor sannolikhet kunna antagas, att

reformen kommer att medföra en minskning i det antal kontrollassistenter,

som komma att utexamineras, varigenom den redan nu kännbara bristen

på sådana förvärras. På grund härav finner utskottet sig böra förorda, att

kontrollassistentutbildning må kunna meddelas även i fortsättningskurs

och längre kurs.

För de yngre åldersgrupperna synes den föreslagna nya huvudkursen -—

praktisk-teoretisk sommarkurs — utgöra en lämplig utbildningsform. I fråga

om den s. k. praktikkursen delar utskottet däremot det i propositionen uttalade

tvivlet om dennas värde. En motsatt åsikt har emellertid framkommit

i motionerna I: 267 och II* 337, vari bland annat hemställts, att försök

skola göras, framför allt i Norrland, med praktisk utbildning vid lärlingseller

elevgårdar i förening med teoretisk undervisning.

Frågan huru yrkesutbildningen på jordbrukets område bör anordnas för

ungdom i åldern närmast efter avslutad folkskola har tidigare varit föremål

för överväganden. Sålunda avgav lantbruksstyrelsen den 1 juli 1940 betänkande

i ämnet, vari bland annat föreslogs inrättande av tvååriga yrkesskolor

för manlig ungdom i åldern 14—16 ar samt anordnandet av tvaarig

lärlingsutbildning vid lärlingsgårdar för manlig ungdom i åldern 16 19 år.

Vid remissbehandlingen avstyrktes i flertalet yttranden förslaget om yrkesskolor,

medan betänkandet i den del det avsag lärlingsutbildning vann ganska

allmänt gillande. I anslutning till detta betänkande samt vissa andra förslag

förelädes 1944 års riksdag proposition angående yrkesutbildningen, varvid

riksdagen med bifall till propositionen anvisade bidrag till de under den

gemensamma benämningen jordbrukets yrkesskolor redan existerande skolorna

för dessa åldrar. Sedan norrlandskommittén i betänkande den 25 maj

1945 framlagt vissa förslag rörande yrkesutbildningen på jordbrukets och

skogsbrukets områden i Norrland, beslöt departementschefen, att de verkställda

utredningarna skulle bliva föremål för komplettering och överarbetning

samt att de spörsmål, varom vore fråga, skulle upptagas till skärskådande

i ett sammanhang vid en förnyad utredning rörande yrkesutbildningen

på jordbrukets och skogshanteringens område.

I direktiven för de sakkunniga, som tillsattes för sistnämnda utredning,

framhöll departementschefen bland annat rörande utbildningen av de lagre

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Jordbruksutskottets utlåtande nr i5.

åldersgrupperna, att en tänkbar väg härvidlag vore det i tidigare förslag

upptagna systemet med lärlingsgårdar. Denna utbildningsform hade den

fördelen, att den ställde sig förhållandevis mindre kostsam och att den

också nådde ett avsevärt klientel. Emellertid syntes man icke kunna hortse

fiån att den icke tilltalade ungdomen själv. Hos ungdomen torde denna form

av utbildning snarare betraktas med en viss misstänksamhet, då den lätt

gåve intryck av att även avse ett sätt för anskaffande av billig arbetskraft.

De unga torde därför, därest det icke vore fråga om utbildning till arbetsledare,

ha svårt att betrakta arbetet vid lärlingsgårdarna som en verklig utbildning.

Med hänsyn härtill ansåge departementschefen denna utbildningsform

knappast innefatta någon tillfredsställande lösning. Ehuru anordnandet

av internatskolor ställde sig förhållandevis dyrbart, skulle det dock

sannolikt möta stora svårigheter att få till stånd en effektiv utbildning med

mindre denna skolform komme till användning. Ytterligare kunde tänkas

att en praktiskt betonad kursverksamhet anknötes till redan bestående lantmanna-

och lantbruksskolor.

Av vad som anförts av departementschefen dels i direktiven till de sakkunniga

för yrkesutbildningen och dels i förevarande proposition framgår

enligt utskottet att systemet med lärlings- och elevgårdar ur flera synpunkter

måste anses mindre lämpligt. Utskottet finner sig därför icke kunna biträda

den i motionerna I: 267 och II: 337 i nu ifrågavarande hänseende gjorda

hemställan. Som ytterligare skäl för sitt ställningstagande vill utskottet

framhålla, att det system med praktisk utbildning vid enskilda gårdar i

förening med teoretisk undervisning vid särskilda kurser, vilket hittills tilllämpats

i fråga om utbildning av ladugårdsförmän, icke slagit så väl ut, att

det bör uppmuntra till liknande försök på annat område.

Vid lantbruksskolorna torde undervisningen böra anordnas efter de linjer,

som Kungi. Maj :t förordat. Enligt utskottets mening kan dock ifrågasättas,

huruvida icke lantbruksstyrelsen lämpligen borde fastställa den kontantlön,

motsvarande skälig ersättning för utfört arbete enligt gängse arbetslön med

avdrag för kost och logi, vilken enligt förslaget bör utgå under det första

kursåret till elev i den tvååriga kursen.

I fråga om lärarna har Kungl. Maj :t ansett sig icke böra föreslå inrättandet

av befattningar såsom yrkeslärare i jordbruksarbete och i ladugårdsarbete.

I motionerna I: 260 och II: 328 har emellertid hemställts att möjlighet

måtte beredas lantmannaskolorna att vid anordnande av praktisk-teoretisk

sommarkurs anställa yrkeslärare, som genomgått driftsledarkurs.

De skäl, som anförts till stöd för det motionsvis framställda yrkandet,

äro otvivelaktigt vägande. Emellertid synes det utskottet icke tillrådligt

att tillskapa en ny kategori lärare — låt vara i begränsad omfattning —

innan man vunnit någon som helst erfarenhet om huru de praktisk-teoretiska

sommarkurserna komma att utfalla. Utskottet biträder därför Kungl.

Maj ;ts förslag, att försök tills vidare bör göras att i stället för yrkeslärare

anlita tillgänglig förmanspersonal och timavlönade speciallärare.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 45.

31

Mot Kungl. Maj :ts förslag i vad det avser statsbidrag åt lantmanna-,

lantbruks- och lanthushållsskolor till lärarlöner, driftskostnader, byggnadsarbeten

och undervisningsmateriel för maskinundervisning har utskottet

intet att erinra. Då jordbrukets yrkesskolor icke skola inordnas

bland de statsunderstödda lantbruksundervisningsanstalterna, beröras dessa

icke av förslaget i denna del utan skall statsbidrag till sistnämnda skolor

utgå efter nu gällande regler; dock förordas att Kungl. Maj :t skall äga

möjlighet medgiva att dylik skola får uppbära statsbidrag till byggnader

och undervisningsmateriel enligt samma grunder, som föreslagits för lantmannaskola.

Beträffande elevstipendierna innebär Kungl. Maj :ts förslag den nyheten,

att stipendium till sådan elev vid lantmannaskola, som ej är bosatt i skolorten

samt ej kan erhålla bostad i elevhem och därför får vidkännas högre

inackorderingskostnad, skall få höjas med 25 kronor utöver det belopp,

som eljest skulle ha utgått. Härigenom kommer stipendium att kunna uppgå

till 115 kronor månatligen i första, 85 kronor i andra och 55 kronor i

tredje behovsgraden. Elev vid jordbrukets yrkesskolor är icke berättigad

till stipendium men åtnjuter dels kostnadsfritt kost, logi och skolmateriel,

vid vissa av skolorna även arbetskläder, dels ock arbetspremier. I gengäld

erhåller skolan ett tilläggsbidrag av 30 kronor per elev och månad. Motsvarande

bidrag till lantmanna- och lantbruksskola uppgår enligt nu gällande

bestämmelser till 5 kronor per elev och månad.

I motionerna I: 268 och II: 338 har hemställts, att riksdagen måtte uttala

att vid den fortsatta utredningen angående principerna för statens studiehjälpsverksamhet

borde eftersträvas, att elever vid jordbrukets yrkesskolor

icke bringades i sämre läge än elever vid lantmannaskolor samt att

tilläggsbidraget måtte för nästa budgetår höjas till 60 kronor per elev och

månad. Därjämte har i motionerna I: 265 och II: 336 yrkats, att förhöjningen

av stipendierna måtte ersättas med hyresbidrag om upp till 25 kronor

per elev och månad till lantmannaskolor, som ha elever boende utanför

elevhemmen.

Det i motionerna 1:265 och 11:336 framställda förslaget om hyresbidrag

till vederbörande skola i stället för höjning av stipendiebelopp till

elev förtjänar otvivelaktigt beaktande ur de synpunkter, som anförts i

motionerna. Emellertid är såväl i propositionen som i motionerna avsikten,

att de föreslagna nya grunderna skola äga tillämpning endast tills vidare i

avbidan på den pågående utredningen angående principerna för statens studiehjälpsverksamhet

inom olika studieområden. Enligt vad utskottet inhämtat,

beräknas utredningen hinna slutföras å sådan tid, att därå grundade

förslag kunna föreläggas 1950 års riksdag. Vid sådant förhållande och

med hänsyn till den vid ifrågavarande skolor för närvarande tillämpade

ordningen, varigenom en höjning av stipendiebeloppen icke skulle komma

alt förbättra elevernas förmåner, torde del enligt utskottets mening lämpligen

böra anstå med ändring av stipendiegrunderna. Utskottet förordar alliså,

alt nu gällande bestämmelser skola tillämpas tills vidare.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Jordbruksutskottets utlåtande nr 45.

Vad angår yrkandet om höjning av tilläggsbidraget må nämnas, att statsbidrag

till driftskostnaderna för jordbrukets yrkesskolor för närvarande

utgår med, förutom nämnda tilläggsbidrag, ett grundbelopp av 5 400 kronor

för år, motsvarande vad som enligt gällande regler utgår till lantbruksskola

och lantmannaskola med helårskurs. Till skillnad från vad som gäller

beträffande lantmanna- och lantbruksskola utgår därjämte statsbidrag

till avlönande av husmor samt viss fast anställd förmans- eller arbetarpersonal.

Vid sina överväganden kommo de sakkunniga fram till att frågan om

driftskostnadsbidrag till jordbrukets yrkesskolor kunde lösas efter endera av

två linjer. Antingen skulle eleverna erhålla stipendier enligt samma grunder

som eleverna vid lantmannaskolor med skyldighet för dem att själva

bekosta sitt uppehälle samt driftskostnadsbidraget utgå enligt samma regler

och med samma belopp som vid sistnämnda skolor eller skulle såsom nu

skolan svara för elevernas uppehälle in. m. och driftskostnadsbidrag utgå

med skäligt belopp, förslagsvis i grundbidrag 20 kronor per dag, då undervisning

påginge, och i tilläggsbidrag 3 kronor per elev och dag. I fråga om

båda alternativen förutsattes, att den särskilda förmånen av statsbidrag till

avlönande av husmor samt förmans- eller arbetarpersonal skulle upphöra.

Höjningen av driftskostnadsbidraget var avsedd att kompensera skolorna

för förlusten av sagda förmån ävensom att låta dem åtnjuta den förbättring

av driftskostnadsbidraget, som föreslagits beträffande övriga lantbruksundervisningsanstalter.

Frågan om huru driftskostnadsbidraget till jordbrukets yrkesskolor bör

anordnas har visst samband med omförmälda utredning och torde påkalla

förnyad prövning vid behandlingen av de förslag, vartill utredningen kan

giva anledning. Med hänsyn härtill ävensom till att såsom utskottet tidigare

förordat ifrågavarande skolor i avbidan på den fortsatta utvecklingen böra

bibehållas i sin nuvarande organisationsform, synes det utskottet lämpligt

att det gällande bidragssystemet likaledes — med den förbättring därav,

som föreslagits i propositionen -— lämnas oförändrat tills vidare.

På grund av vad sålunda anförts biträder utskottet Kungl. Maj :ts förslag

i förevarande del.

I detta sammanhang vill utskottet, med anledning av vad därom anförts

i motionerna I: 268 och II: 338, framhålla att det enligt utskottets mening

icke torde vara lämpligt att föregripa förutnämnda utredning genom att nu

göra något uttalande angående lösningen av vissa av de spörsmål, som avses

med utredningen.

Hushållningssällskapens undervisningsverksamhet.

Förslaget.

Hushållningssällskapens undervisningsverksamhet har i huvudsak reglerats

genom reglementet den 17 juni 1938 (nr 464) för med statsmedel understödd

undervisning för i mindre jordbruk deltagande män och kvinnor.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 45.

33

Verksamheten bedrives främst i form av korta undervisningskurser och

studieresor.

De sakkunnigas förslag innefattar en väsentlig ökning av kursverksamheten,

därvid särskild uppmärksamhet ägnats lantarbetarnas yrkesutbildning.

Verksamheten förordas skola äga rum i samverkan med de fasta lantbruksundervisningsanstalterna

ävensom med kommunala anstalter för yrkesundervisning,

om lämpliga lärare kunna erhållas. Den skall dock organisatoriskt

omhänderhavas av hushållningssällskapen.

Enligt förslaget skola anordnas dels kurser med enbart muntlig undervisning,

dels kurser med kombinerad muntlig och skriftlig undervisning.

Undervisningskurs med muntlig undervisning föreslås skola anordnas

såsom allmän kurs, avsedd för en större allmänhet och med en varaktighet

av högst fem undervisningsdagar, eller såsom specialkurs

med särskilt antagna elever och med en längd av i regel högst 24 undervisningsdagar.

Såsom särskilt angelägna nämnas småbrukarkurser, kurser i

ladugårdsskötsel, maskinskötsel och arbetsteknik ävensom undervisning i

enklare snickeri-, smides- och sadelmakeriarbeten.

Undervisningskurs med kombinerad skriftlig och muntlig undervisning

har betecknats såsom sammansatt kurs, om undervisningen avser

flera ämnen, och såsom ämneskurs, då fråga är om enstaka ämnesområde.

De sakkunniga föreslå bl. a., att försök göres med lämpligt sammansatta

kurser för småbrukare. Undervisningsbreven skola godkännas av lantbruksstyrelsen,

som även skall godkänna planerna för den muntliga undervisningen.

Kurserna föreslås skola vara avgiftsfria. Deltagare i specialkurs med

muntlig undervisning, som pågår längre tid än fem dagar, skall i förekommande

fall erhålla ersättning för resor till och från kursen samt, där kursdeltagaren

icke kan under kurstiden bo i sitt hem, ett icke behovsprövat

grundstipendium med 3 kronor per dag. Den som under kurstiden bär att avstå

lön föreslås därjämte kunna enligt bestämmande av hushållningssällskapets

förvaltningsutskott erhålla tilläggsstipendium med för den som har

familj högst 9 kronor och i annat fall 4 kronor om dagen. Reseersättning,

grundstipendium och tilläggsstipendium enligt dessa grunder skall också

utgå till deltagare i anordnade demonstrationer och övningar i samband

med ämneskurs med kombinerad skriftlig och muntlig undervisning.

Statsbidrag till hushållningssällskapens undervisningsverksamhet föreslås

vad beträffar allmän kurs och specialkurs med en varaktighet av högst fem

dagar utgå enligt liknande regler som de nuvarande med tre fjärdedelar av

kostnaderna. Bidrag efter förmånligare grunder bör utgå till specialkurser

med eu varaktighet av mera än fem dagar. Sålunda föreslås bidrag till dessa

skola utgå med hela kostnaden för anlitad lärare och instruktör, dock högst,

där fråga är om befattningshavare hos hushållningssällskapet, resekostnadsoch

traktamentsersättning samt i förekommande fall medgivet arvode, och

där fråga är om annan, förutom resekostnad, 10 kronor för lektionstimme

it Bihang till riksdagens protokoll 19b9. 10 sand. Nr 45.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Jordbruksutskottets utlåtande nr 45.

och vid övningar och demonstrationer förutom resekostnad 5 kronor per

timme. Grundstipendierna föreslås helt utgå av statsmedel. Till övriga kurskostnader,

inberäknat reseersättningar och tilläggsstipendier åt kursdeltagare,

bör statsbidraget utgå med tre fjärdedelar. Till undervisningskurser

med kombinerad skriftlig och muntlig undervisning föreslås statsbidrag utgå

med hela kostnaden för den skriftliga undervisningen, dock högst 2

kronor per studiebrev och kursdeltagare, och för den muntliga undervisningen

samt i övrigt enligt liknande grunder, som för de längre specialkurserna

med muntlig undervisning. De sakkunniga föreslå vidare, att statsbidrag

framdeles beviljas för budgetår och i stället för av Kungl. Maj :t av

lantbruksstyrelsen.

Enligt förslaget skola statsbidragen beviljas för budgetår och ej såsom för

närvarande för kalenderår.

Till kurser, anordnade vid kommunala anstalter för yrkesundervisning,

bör statsbidrag utgå enligt samma grunder som för övrig undervisningsverksamhet

vid sådana anstalter. Dessa kurser böra stå under inseende av

överstyrelsen för yrkesutbildning.

Yttrandena.

De sakkunnigas förslag har i huvudsak tillstyrkts eller lämnats utan erinran

i yttrandena. På vissa punkter ha dock avvikande meningar uttalats.

Rörande det närmare innehållet i yttrandena hänvisas till framställningen

å s. 61—65 i propositionen.

Departementschefen.

»Den mera omfattande jordbruksundervisningen bör såsom för närvarande

vara knuten till de fasta skolorna. För alla dem, som på grund av att de

redan äro verksamma inom något yrke eller av annan anledning icke kunna

deltaga i skolornas tidskrävande kurser, är det emellertid av stor vikt att

möjlighet finnes att på annan väg erhålla viss yrkesutbildning på jordbrukets

område. Härvidlag har den rörliga kursverksamheten en mycket betydelsefull

uppgift att fylla.

De sakkunniga föreslå, att den rörliga kursverksamheten skall helt omhänderhavas

av hushållningssällskapen. Givetvis kunna åtskilliga fördelar

vinnas, om verksamheten länsvis samlas på en hand. Framför allt bör därigenom

en enhetlig planering säkrare kunna åstadkommas. Jag har därför i

princip intet att erinra mot detta förslag. Fall kunna emellertid tänkas, där

lantbruks-, lantmanna- eller lanthushållsskolas möjligheter att anordna dylika

kurser av en eller annan anledning icke kunna utnyttjas av hushållningssällskapen.

I dylika fall bör skolan själv äga rätt att anordna kurs. För

att en olämplig splittring av verksamheten skall undvikas bör dock gälla

att bidrag till dylik av fast undervisningsanstalt anordnad kurs skall utgå

s. 35 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 45.

35

endast under förutsättning att skolan av lantbruksstyrelsen erhållit särskilt

tillstånd att anordna kursen.

Mot förslaget, att utbildning i jordbruk skall kunna meddelas även vid

kommunala anstalter för yrkesundervisning, har jag intet att erinra. Sådana

kurser böra -— liksom övriga kurser vid dessa anstalter — stå under tillsyn

av överstyrelsen för yrkesutbildning och erhålla bidrag från anslag under

åttonde huvudtiteln.

De sakkunnigas förslag rörande utformningen av olika kurser synes i huvudsak

väl avvägt och ägnat att ligga till grund för den framtida verksamheten.

Jag vill dock understryka, att i de bestämmelser rörande ifrågavarande

undervisningsverksamhet, som det torde få ankomma på Kungl. Maj :t

att utfärda, endast kursernas allmänna karaktär bör angivas, så att sällskapen

och skolorna komma att erhålla största möjliga frihet vid anordnandet

av kurserna. Av stor betydelse synes mig vara, att kurserna med hänsyn

till ämnesval m. in. utformas så, att även lantarbetare kunna i större utsträckning

påräknas som elever. I likhet med de sakkunniga anser jag det

angeläget att den undervisningsform, som består i kurser med kombinerad

skriftlig och muntlig undervisning, skall få ökad användning. Denna undervisningsform

har under de senaste åren blivit mycket uppskattad och medför

dessutom jämförelsevis låga kostnader såväl för det allmänna som för

deltagarna.

Den övre gräns, som de sakkunniga föreslagit beträffande längden av de

av hushållningssällskapen anordnade kurserna, kan jag godtaga. Såsom även

framhållits i betänkandet bör emellertid lantbruksstyrelsen i särskilda fall

kunna medgiva ett överskridande av denna gräns.

Beträffande kurserna vill jag i övrigt endast peka på betydelsen av att

kurser för ungdom skola anordnas, vilka giva en teoretisk utbildning av

liknande slag, som avsetts skola ingå i de av de sakkunniga föreslagna

praktikkurserna.

Såsom lärare vid kursverksamheten böra i första hand anlitas hushållningssällskapens

egna befattningshavare — konsulenter och jordbruksinstruktörer

— samt de fasta skolornas lärarkrafter. De sakkunnigas förslag,

att skola bör kunna anställa en extra ordinarie ämneslärare utöver

sitt eget behov för att möjliggöra att samtliga skolans lärare skola kunna

medverka vid den muntliga undervisningen i de kombinerade kurserna, kan

väcka vissa principiella betänkligheter. Med hänsyn till att en dylik anordning

i viss utsträckning redan förekommer samt kan beräknas giva ett praktiskt

mera tillfredsställande resultat än om sällskapet självt anställer en

lärare, vill jag emellertid icke utestänga möjligheten därtill. Liksom hittills

torde en dylik utökning av lärarpersonalen böra få ske endast efter medgivande

av Kungl. Maj :t i varje särskilt fall. Däremot kan jag ej för närvarande

tillstyrka, att ytterligare personal skulle anställas vid hushållningssällskapen

till följd av den planerade utvidgningen av undervisningen.

De sakkunnigas förslag rörande beräkningen av arvode åt lärare i här

ifrågavarande kurser torde böra tillämpas i avbidan på genomförandet av en

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Jordbruksutskottets utlåtande nr 45.

lönereglering för befattningshavarna vid de fasta lantbruksundervisningsanstalterna.

De bestämmelser, som föreslagits rörande stipendier till kursdeltagarna,

kan jag i huvudsak förorda. Beträffande tilläggsstipendierna vill jag dock

framhålla, att småbrukare ävensom hemmasöner utan avtalad lön ofta äro

i lika stort behov av understöd som löntagare. I anslutning till vad som anförts

i vissa yttranden förordar jag därför, att bestämmelserna om til läggsstipendium

skola utformas så, att även nämnda kategori och därmed jämställda

kunna komma i åtnjutande därav.

Då stipendiebeloppen stå i viss relation till motsvarande understöd inom

annan yrkesutbildning anser jag mig icke kunna förorda en höjning av vad

de sakkunniga härutinnan föreslagit. Jag finner ej heller tillräckliga skäl

föreligga för att låta stipendier utgå vid specialkurser, som ej omfatta mer än

fem dagar. Däremot bör, såsom de sakkunniga anfört, deltagare i demonstrations-

och övningsdagar i samband med ämneskurs erhålla såväl resekostnadsersättning

som stipendium enligt samma regler, som kunna komma att

gälla för deltagare i längre specialkurs.

En förutsättning för att undervisningsverksamheten skall få önskad omfattning

är givetvis, att sällskapen ha nödiga medel till sitt förfogande. Att

staten skulle i högre grad än som föreslagits i betänkandet bidraga till täckande

av kostnaderna för denna verksamhet kan jag dock icke förorda. De

medel, som därutöver kunna erfordras, böra därför få formen av lokala bidrag.

Jag har ej heller något att erinra mot detaljutformningen av de sakkunnigas

förslag rörande statsbidragsbestämmelserna utan tillstyrker alltså

detta. På en punkt synes dock detta förslag böra jämkas, nämligen i fråga

om den tid, för vilken bidrag bör sökas och beviljas. Enligit de sakkunnigas

förslag skulle bidrag sökas och beviljas för budgetår. Då hushållningssällskapens

verksamhetsår sammanfaller med kalenderåret, skulle

emellertid en dylik anordning förutsätta en omläggning av sällskapens räkenskaper

till att avse budgetår. Frågan om en dylik omläggning prövades

i samband med den år 1947 beslutade omorganisationen av hushållningssällskapen.

Någon sådan omläggning ansågs då ej böra genomföras. Med hänsyn

härtill torde en dylik åtgärd ej heller nu böra övervägas. Medel torde i

stället, på samma sätt som sker beträffande anslag till sällskapens verksamhet

i övrigt, böra anvisas för budgetår men avse kalenderår. Bidragen till

sammansatta kurser torde dock, i överensstämmelse med vad som tillämpas

för närvarande, böra beräknas för budgetår.

De av Gävleborgs läns hushållningssällskap föreslagna gårdarna för undervisning

in. in. synas åtminstone för närvarande icke vara behövliga. Genom

intimt samarbete med de fasta skolorna torde sällskapen kunna beredas

nödiga förutsättningar för den kursverksamhet, som anförtros åt dem.»

Utskottet.

De av Kungl. Maj :t angivna riktlinjerna för hushållningssällskapens rörliga

kursverksamhet på jordbrukets och skogshanteringens område äro enligt

utskottets förmenande väl ägnade att bereda goda möjligheter till yrkes
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 45.

37

utbildning för dem, som äro förhindrade eller av någon anledning icke önska

deltaga i de fasta lantbruksundervisningsanstalternas kurser. Såsom i propositionen

framhållits bör största möjliga frihet råda beträffande utformningen

av kurserna. Utskottet vill även understryka önskvärdheten av att lantarbetarnas

intresse för vidare utbildning ökas.

I fråga om personalbehovet för kursverksamheten har Kungl. Maj :t avvisat

tanken att för närvarande ytterligare befattningshavare skulle anställas

vid sällskapen till följd av den planerade utvidgningen av undervisningen.

Utskottet biträder denna uppfattning, eftersom det icke är möjligt att redan

nu bedöma vilken omfattning kursverksamheten kommer att få. Huruvida

de erfarenheter, som komma att vinnas under senare delen av innevarande

år, skola bliva tillräckliga för att medgiva ett säkrare bedömande är enligt

utskottets mening ovisst. På grund härav anser sig utskottet icke kunna biträda

den i motionerna I: 267 och II: 337 gjorda hemställan, att riksdagen

skulle i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att frågan om anställandet av särskilda

undervisningskonsulenter och biträdande husdjursinstruktörer vid

de norrländska hushållningssällskapen måtte föreläggas nästa års riksdag.

Emellertid torde kunna förväntas, att Kungl. Maj :t kommer att ägna personalbehovet

all nödig uppmärksamhet och vidtaga de åtgärder, som kunna

anses påkallade.

Den skogliga yrkesundervisningen.

Förslaget.

För den lägre yrkesutbildningen inom skogshanteringen finnes för närvarande

icke någon fast organisation. Undervisningen bedrives i stor utsträckning

i form av tillfälligt anordnade kurser, delvis tillkomna på enskilt initiativ.

Enligt de sakkunniga tala övervägande skäl för att en rörlig undervisningsverksamhet

bibehålies. Verksamheten bör organisatoriskt omhänderhavas

av skogsvårdsstyrelserna under skogsstyrelsens överinseende.

För att giva grundläggande yrkesutbildning inom området åt ungdomen

rekommendera de sakkunniga vidgad användning av den i vissa norrlandskommuner

redan prövade metoden att anordna fortsättningsskolan

såsom praktisk-teoretisk skogskurs. Vidare föreslås, att särskilda ungdomskurser

om cirka tolv veckor för utbildning i skogsarbete skola anordnas

för ungdom, som slutat fortsättningsskolan. Till eleverna i sådan

kurs skola utgå stipendier, varjämte inkomsten av utfört arbete bör användas

till arbetspremier åt dem.

Såsom kompletterande yrkesundervisning för redan yrkesverksamma

skogsarbetare föreslås sk ogsar betar kur ser om åtminstone tre veckor.

Syftet med dessa kurser skall vara att giva skogsarbetarna sådana kunskaper

inom ett begränsat men dock tillräckligt stort område, vilka kunna

bliva av omedelbart värde vid utförandet av vanligast förekommande arbetsuppgifter.

Deltagarna skola erhålla liknande förmåner (fria resor, grundstipendium

och tilläggsstipendium), som föreslagits skola utgå till deltagare i

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Jordbruksutskottets utlåtande nr 45.

vissa av hushållningssällskapen anordnade kurser. Tillika förordas försök

med instruktions- och upplysningsverksamhet bland såväl

skogsägare som skogsarbetare.

Särskilda körarkurser om till en början en eller ett par dagar men

sedermera en eller två veckor föreslås skola anordnas med undervisning rörande

lämpliga redskap och arbetsmetoder som anläggning och skötsel av

basvägar. Deltagare i sådan kurs bör erhålla fria resor samt grundstipendium.

Inkomsten av arbetet skall användas till arbetspremier.

För att tillgodose behovet av lämpligt utbildad lägre förmanspersonal föreslås,

att förmanskurser om åtminstone fem veckor skola anordnas i

samverkan med domänstyrelsens förvaltningar och enskilda företag.

Såsom lärare böra anlitas skogligt utbildade personer såväl hos skogsvård^yrelserna

som utanför dessa. Fortbildningskurser böra anordnas för

dem. Där kontinuerligt behov av särskild arbetskraft för planering och ledning

av skogsvårdsstyrelses undervisningsverksamhet uppstår, bör en befattning

såsom undervisningskonsulent inrättas.

Reglerna för statsbidrag till de föreslagna kurserna ha föreslagits

i princip skola utformas efter samma grunder, som förordats beträffande

hushållningssällskapens undervisningsverksamhet.

Yttrandena.

I fråga om remissutlåtandena rörande den skogliga yrkesundervisningen

torde få hänvisas till framställningen å s. 70—78 i propositionen.

Departementschefen.

»Den lägre yrkesutbildningen på skogsbrukets område har i jämförelse med

motsvarande utbildning inom jordbruket och ett flertal andra näringar varit

starkt eftersatt. Till en del torde detta ha sin grund i de speciella förhållanden,

under vilka skogsarbetet bedrives. Sådan övervakning och ledning

av arbetet, som är regel inom andra yrken och ofta innefattar en mycket

god praktisk utbildning, är i huvudsak icke möjlig att åstadkomma, då det

gäller skogsarbete. I större utsträckning än eljest äro därför särskilda åtgärder

av nöden för att bibringa arbetarna erforderliga insikter. I viss omfattning

har instruktörsverksamhet och även kursverksamhet förekommit,

ofta anordnad av större företag, som haft intresse av att skaffa sig en

skicklig arbetarstam. Tillfällena att på detta sätt förvärva sig yrkesutbildning

ha dock varit begränsade.

Det är utan tvivel ett betydande samhälleligt intresse, att en förbättring

härvidlag skall åstadkommas. Yrkesskicklighet hos skogsarbetarna medför,

såsom de sakkunniga framhållit, icke blott ökad arbetseffektivitet och fullständigare

utnyttjande av virkestillgångarna utan även bättre hushållning

med den mänskliga arbetskraften och minskade risker för olycksfall.

Då man här rör sig på ett så gott som nytt fält, torde det icke vara möjligt

att uppdraga några fasta riktlinjer för hur yrkesutbildningen på detta

s. 39 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 45.

39

område skall bedrivas. Verksamheten bör i stället huvudsakligen få försökskaraktär.

Det viktigaste synes nu vara, att arbetet skall komma i gång

och att olika vägar skola prövas. Med ledning av de erfarenheter, som på

detta sätt kunna vinnas, bör det senare bliva möjligt att bedöma vilken eller

vilka av dessa vägar, som lättast leda till målet.

Ur nu anförda synpunkter har jag i stort sett intet att erinra mot de

förslag, som de sakkunniga framlagt angående yrkesutbildningen inom

skogsbruket. Dessa förslag synas giva erforderlig frihet för prövningen av

olika utbildningsformer och förefalla även i övrigt i huvudsak väl avvägda.

På ett par punkter finner jag emellertid anledning att närmare redovisa min

uppfattning.

De sakkunniga ha i valet mellan att anordna fasta skolor för utbildning

av skogsarbetare och att anordna en rörlig kursverksamhet stannat för det

senare alternativet. För min del ansluter jag mig till de sakkunnigas uppfattning

härvidlag. En allsidig utbildning i skogsarbetets olika grenar måste

väl i och för sig beräknas taga så lång tid, att det ur denna synpunkt vore

befogat att förlägga undervisningen till en fast skola. Yrkesutbildningen

inom skogsbruket måste emellertid enligt min uppfattning ske i direkt anknytning

till praktiskt arbete. Detta önskemål är betydligt svårare att förverkliga

vid en fast skola än då kurser anordnas i direkt anslutning till

skogsarbete, som pågår på olika håll och vid olika tider av året. Inrättandet

av fasta skolor skulle vidare draga avsevärda kostnader. Skolorna skulle

därför otvivelaktigt bliva fåtaliga. Detta betyder i sin tur, att det antal

skogsarbetare, som skulle kunna draga nytta av utbildningen, skulle bliva

avsevärt mindre än vad fallet blir, om utbildningen huvudsakligen lägges

såsom kortare kurser.

Med det nu sagda har jag dock ej velat avvisa tanken på kurser av längre

varaktighet och med mera allsidig utbildning än de av kommittén förordade.

Det måste emellertid bliva beroende av en prövning från fall till fall,

när förutsättningar för anordnande av dylika kurser föreligga.

I den mån den skogliga undervisningen kan anknyta till redan verksamma

skolor, är vidare givetvis intet att erinra mot en sådan anordning. Jag

kan sålunda ansluta mig till vad de sakkunniga anfört i fråga om den yrkesbestämda

fortsättningsskolan. Även om eleverna i fortsättningsskolan

som regel ännu icke definitivt träffat sitt yrkesval, synes det dock vara av

vikt, att sådan ungdom har tillfälle till skoglig yrkesundervisning likaväl

som yrkesundervisning inom andra näringar. Jag är emellertid icke nu beredd

att förorda att, såsom domänstyrelsen föreslagit, statsbidrag skall utgå

för denna utbildningsform.

Såsom skogsstyrelsen framhållit, torde även folkhögskolorna — i likhet

med de fasta lantbruksundervisningsanstalterna — kunna bidraga till förbättrad

utbildning inom skogshanteringen genom alt öka sin undervisning

i skogliga ämnen.

Att förlägga utbildning av skogsarbetare till skogsskolorna torde däremot

icke vara lämpligt redan av den anledningen, att dessa skolor äro otillräckliga

för sin egentliga uppgift.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Jordbruksutskottets utlåtande nr 45.

Den huvudsakliga yrkesutbildningen bör emellertid, som redan nämnts,

åtminstone tills vidare meddelas i form av en rörlig kursverksamhet med

i huvudsak relativt korta kurser. Med hänsyn till den bristande erfarenheten

torde man till en början böra pröva sig fram och successivt anpassa

verksamheten efter de rön, som göras. De, som arrangera kurserna, höra

därför ha stor frihet att lämpa dessa efter vad de lokala förhållandena

och andra omständigheter bjuda.

De förslag till kurser, som framlagts av de sakkunniga, förefalla vara i

huvudsak lämpliga och av sådan beskaffenhet att de kunna tjäna såsom

förebilder. Dock är jag tveksam beträffande de föreslagna körarkurserna.

Enligt min mening torde det i allmänhet icke vara möjligt att samla ett

tillräckligt antal skogskörare till en sådan kurs, som ju bör anordnas under

avverkningssäsongen för de praktiska demonstrationernas skull. I stället

torde undervisningen böra anordnas på så sätt, att lämpliga instruktörer

utsändas till drivningsplatserna och där i samband med pågående arbete

lämna råd och anvisningar om lämpliga arbetsmetoder och redskap, om basvägarnas

anläggning och skötsel m. m. Liksom i fråga om den föreslagna

allmänna instruktions- och upplysningsverksamheten böra sådana instruktörer

utsändas även om begäran därom icke framställts.

Jag har emellertid intet att erinra mot att särskilda körarkurser anordnas,

därest i något fall förutsättningar därför föreligga.

Domänstyrelsens farhågor rörande förmanskurserna synas vara överdrivna.

Dessa kurser äro, såsom de sakkunniga framhållit, avsedda att

anordnas genom skogvårdsstyrelserna i samverkan med domänstyrelsens

förvaltningar och enskilda företag, som ha behov av sådan förmanspersonal.

Kurserna skola anordnas endast vid behov och efter lokala initiativ.

Under sådana omständigheter torde tillräckliga garantier finnas för att

förmän icke komma att utbildas till större antal än som är behövligt och

lämpligt.

Med hänsyn till vad i några yttranden anförts angående de kombinerade

kurserna synes möjlighet böra hållas öppen att anordna även dylika kurser

med statsbidrag. Bidraget synes därvid böra utgå enligt samma regler, som

förordats i fråga om kombinerade kurser på jordbrukets område.

De sakkunnigas förslag rörande upplysnings- och undervisningsverksamheten

för skogsägare kan jag biträda.

Vad i ett par yttranden anförts om att de sakkunnigas förslag beträffande

den skogliga yrkesutbildningen skulle avse en kategoriklyvning mellan olika

skogsägare- respektive skogsarbetaregrupper synes bero på ett missförstånd.

Utbildningsmöjligheterna böra stå öppna för all skogsbrukets arbetskraft,

oberoende av huruvida den är sysselsatt i den ena eller den andra kategorien

av skogar. Något annat torde ej heller ha varit avsett av de sakkunniga.

Självfallet är emellertid, att den av skogsvårdsstyrelserna ledda yrkesutbildningen

i vart fall under en avsevärd tid framåt ej kan ersätta den yrkesutbildning,

som bedrives särskilt av domänstyrelsen och en del större skogsbolag,

ävensom att skogsvårdsstyrelsernas arbete på detta område i första

hand måste sättas in, där behovet är störst.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 45.

41

För den vidgade undervisningen behövs ett större antal lärare. Då verksamheten

till en början skall bedrivas försöksvis böra dock nya befattningshavare

icke anställas vid skogsvårdsstyrelserna. I stället böra, såsom i betänkandet

påpekas, speciallärare kunna anlitas i mån av behov. Med hänsyn

framför allt till den fortgående mekaniseringen och den snabba utvecklingen

i övrigt inom skogshanteringen böra fortbildningskurser anordnas

för lärarna.

Såsom jag redan nämnt, kan jag ej heller i fråga om skogsstyrelsen för

närvarande förorda någon utökning av personalen i anledning av den planerade

yrkesutbildningen.

Mot de föreslagna reglerna angående stipendier och statsbidrag kan med

visst fog göras den invändningen, att de innebära en allt för långt gående

differentiering. Framför allt gäller detta enligt min uppfattning stipendiebestämmelserna.

Med hänsyn till de skiftande förhållanden, under vilka utbildningen

kommer att bedrivas, och de varierande grupper, som densamma

kommer att beröra, är det dock sannolikt ofrånkomligt, att olika regler tilllämpas

i olika fall. Jag anser mig därför böra tillstyrka de sakkunnigas förslag

på denna punkt med det tillägget att, såsom nyss nämnts, bidrag bör

kunna utgå även till kombinerade kurser. Kungl. Maj :t torde emellertid böra

äga befogenhet att vidtaga smärre jämkningar i stipendie- och bidragsreglerna,

därest så befinnes påkallat. Det torde vidare vara lämpligt, att dessa regler

omprövas, sedan någon tids erfarenhet vunnits rörande tillämpningen

av desamma.»

Utskottet.

Den nuvarande yrkesutbildningen på skogsbrukets område är såsom i

propositionen framhållits av starkt behov att förbättras. På grund av att erfarenhet

i stort sett saknas huru utbildningen lämpligast bör anordnas, synes

det nödvändigt att olika möjligheter för undervisningsverksamheten prövas,

varför densamma till en början i huvudsak bör få försökskaraktär samt stor

frihet lämnas i fråga om utformningen av kurserna. Vad Kungl. Maj :t härvidlag

föreslagit kan utskottet biträda.

Ej heller i övrigt föranleder Kungl. Maj :ts förslag i denna del någon erinran

från utskottets sida.

Åtgärder för tillgodoseende av behovet av mjölkningspersonal.

Förslaget.

I sitt den 6 augusti 1947 avgivna betänkande har lantbruksstyrelsen

framlagt förslag till en utökning av de nuvarande utbildningsmöjligheterna.

Styrelsens förslag innebär i huvudsak följande.

Teoretisk och praktisk undervisning i mjölkning bör obligatoriskt äga

rum vid lantmannaskolornas helårskurser, längre kurser och fortsättningskurser,

vid lantbruksskolornas kurser, vid vissa lanthushållsskolor samt

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Jordbruksutskottets utlåtande nr 45.

vid jordbruksskolorna. Likaså bör sådan undervisning alltid förekomma i

samband med undervisningen i husdjursskötsel vid kurserna för ladugårdsskötare

och ladugårdsförmän. I slutbetyget bör angivas elevernas färdighet

i såväl maskin- som handmjdikning.

Eftersom de fasta skolorna ha relativt små kreatursbesättningar bör enligt

förslaget särskilda ladugårdsskolor inrättas med agronomiskt utbildad lärarpersonal.

För att giva full sysselsättning åt denna bör dock även annan undervisning

förläggas till sådana skolor, t. ex. tremånaders ladugårdsskötarkurser,

kontrollassistentkurser, svinskötar- och fårherdekurser. Till dess

erfarenheter vunnits föreslås, att endast en ladugårdsskola inrättas.

Enligt förslaget bör tillika en omfattande kursverksamhet komma till

stånd. 300 kurser med kombinerad undervisning och 100 kurser med enbart

muntlig undervisning beräknas skola komma att anordnas under ett budgetår.

Därjämte böra instruktörer ställas till förfogande för ungdomsorganisationernas

tävlingsverksamhet på området.

Yttrandena.

Lantbruksstyrelsens förslag har i huvudsak tillstyrkts av Svenska lantarbetsgivareföreningen

och Svenska lantarbetareförbundet. De sakkunniga

för yrkesutbildning inom jordbruk och skogshantering ha förklarat sig vara

tveksamma i fråga om lämpligheten att inrätta en särskild ladugårdsskola,

bland annat av det skäl, att lantmanna- och lantbruksskolorna icke vore helt

utnyttjade.

Departementschefen.

»Vid behandlingen av förslaget till yrkesutbildning inom jordbruk och

skogshantering har jag i huvudsak biträtt vad de sakkunniga förordat i

fråga om undervisningens anordnande vid de fasta undervisningsanstalterna.

Enligt förslaget kommer undervisning i mjölkning och därmed sammanhängande

ämnen att i ökad omfattning meddelas icke blott i ladugårdsförmanskurserna

utan även i övriga huvudkurser. Därvid böra bland annat

praktiska övningar anordnas i den mån möjlighet därtill finnes. Därjämte

har förutsatts, att specialkurser till erforderligt antal skola anordnas för

utbildning av kontrollassistenter och ladugårdspersonal.

För närvarande är det emellertid förenat med svårigheter att skaffa tillräckligt

antal elever till den ettåriga kursen för ladugårdsförmän. Eftersom

den utbildning, som meddelas i denna kurs, anses vara tillfredsställande,

torde det enligt min mening knappast finnas anledning antaga, att elevtillströmningen

skulle bliva avsevärt större till en i stort sett likartad kurs,

som förlädes till en särskild ladugårdsskola. Redan av detta skäl synes det

mig opåkallat att inrätta en sådan skola. Härtill konnner, att lantbruks- och

lantmannaskolorna utan svårighet torde kunna taga hand om de ytterligare

kurser, som kunna behöva anordnas, om elevantalet skulle öka. Jag finner

mig därför böra avstyrka lantbruksstyrelsens förslag i denna del.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 45.

43

Enligt min mening torde den rörliga kursverksamheten vara bäst ägnad

att förbättra utbildningen av mjölkningspersonalen. Redan i det föregående

har jag förordat, att såväl kurser med kombinerad muntlig och skriftlig

undervisning som kurser med enbart muntlig undervisning skola anordnas

i ökad omfattning. Behovet av kurser för mjölkningsper sonal torde böra tillgodoses

inom ramen för denna verksamhet. Jag anser mig slutligen icke

kunna tillstyrka förslaget om särskilt statsbidrag till den tävlingsverksamhet,

som årligen anordnas av vissa ungdomsorganisationer.»

Utskottet.

Vad Kungl. Maj :t sålunda anfört föranleder icke någon erinran från utskottets

sida.

Anslagsberäkningar.

Rörande den närmare beräkningen av anslagsbehoven för budgetåret 1949/

50 torde få hänvisas till den utförligare redogörelsen å s. 85—102 i propositionen.

Lägre lantbruksundervisning m. m.: Lantbruksskolan vid Ultuna.

Under förmälan, att ifrågavarande skola icke berördes av de i det föregående

framlagda förslagen, har departementschefen hemställt om medelsanvisning

med oförändrat belopp, 42 000 kronor.

Lägre lantbruksundervisning m. m.: Understöd åt vissa lantbruksunder
visningsanstalter:

Avlöningar.

Departementschefen har hemställt, att för ändamålet måtte anvisas tillhopa

2 976 600 kronor. Av detta belopp avse 100 000 kronor ökade kostnader

i anledning av dels förslaget att föreståndare och lärare vid lantmannaskola,

där såsom enda huvudkurs anordnas vinterkurs, efter särskild prövning

skall kunna erhålla lön som om ytterligare huvudkurs anordnats, dels ock

eventuellt ökat behov av antalet speciallärare. Från anslaget skall även bestridas

statsbidrag för avlönande av två lielårsanställda och en för vinterkurs

anställd extra ordinarie ämneslärare samt två helårsanställda extra ordinarie

ämneslärarinnor, vilka avsetts för sammansatta kurser. Medelsanvisning

till den kombinerade muntliga och skriftliga undervisningen i övrigt

föreslås skola ske under ett särskilt anslag till hushållningssällskapens undervisningsverksamhet.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Jordbruksutskottets utlåtande nr 45.

Lägre lantbruksundervisning m. m.: Understöd åt vissa lantbruksundervisningsanstalter:

Driftkostnader.

Departementschefen har anfört:

»I det föregående har jag tillstyrkt en omläggning av grunderna för beräknande

av driftkostnadsbidragen till de fasta lantbruksundervisningsanstalterna.

Sålunda har jag föreslagit, att bidrag i fortsättningen skall

utgå med dels grundbidrag av 20 kronor för dag, då undervisning pågår

vid skola, dels tilläggsbidrag av en krona för elev och dag i huvudkurs.

De nya bidragsgrunderna torde lämpligen böra träda i kraft den 1 november

1949, då nytt läsår börjar.

Lantbruksstyrelsen har beräknat, att med tillämpning av nu gällande

bidragsregler till driftkostnadsbidrag till förevarande skolor för nästa budgetår

skulle behöva anvisas respektive 70 500, 312 450 och 273 200 kronor

eller tillhopa 656 150 kronor. Då det icke synes vara något att erinra mot

denna uppskattning, torde medelsbehovet för de fyra första månaderna

av nästa budgetår kunna beräknas till en tredjedel av detta belopp, eller

218 700 kronor.

Medelsbehovet för tiden den 1 november 1949—den 30 juni 1950 torde

böra beräknas enligt de föreslagna nya bidragsgrunderna. Då den planerade

lantbruksskolan vid Aske gård i Uppsala län icke torde kunna träda

i verksamhet under nästa budgetår, synas till grundbidrag till sex lantbruksskolor

böra upptagas (6 X 20 X 240 =) 28 800 kronor. Med ett beräknat

genomsnittligt elevantal av 36 i tvåårskursen och i den ettåriga

kursen för allmän praktisk-teoretisk jordbruksutbildning samt ett dagantal

av 186, kunna tilläggsbidragen till dessa kurser beräknas till (6 X

36 X 186 = ) i runt tal 40 000 kronor. För ladugårdsförmanskurserna anser

jag tilläggsbidrag böra beräknas för sammanlagt 60 elever eller med

(60 X 240 =) 14 400 kronor. Medelsbehovet för lantbruksskolorna skulle

sålunda för ifrågavarande åtta månader uppgå till (28 800 4- 40 000 +

14 400 = ) 83 200 kronor.

På grundval av föreliggande uppgifter kan undervisningen vid lantmannaskolorna

antagas pågå i medeltal 190 dagar för läsår, eller i medeltal

127 dagar under tiden 1 november—30 juni. Det sammanlagda elevantalet

synes kunna uppskattas till 1 700. Såsom bidrag till lantmannaskolornas

driftkostnader skulle alltså behöva upptagas (49 X 20 X 127 =) 124 500

kronor i grundbidrag och (1 700 X 127 =) 215 900 kronor i tilläggsbidrag,

eller tillhopa 340 400 kronor.

I fråga om lanthushållsskolorna kan det genomsnittliga antalet undervisningsdagar

under ifrågavarande åttamånadersperiod uppskattas till 182

samt antalet elever till 150 i helårskurser och 1 200 i halvårskurser. Driftkostnadsbidrag

kan beräknas utgå med (40 X 20 X 182 =) 145 600 kronor

i grundbidrag och (750 X 182 = ) 136 500 kronor i tilläggsbidrag, eller

med sammanlagt 282 100 kronor.

Medelsbehovet för bidrag till lantbruks-, lantmanna- och lanthushållssko
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 45.

45

lornas driftkostnader för budgetåret 1949/50 skulle följaktligen uppgå till

(218 700 + 83 200 + 340 400 + 282 100 =) 924 400 kronor.

I enlighet med vad jag i ett tidigare sammanhang (prop. 79) anfört torde

medelsbehovet för trädgårdsskolornas del böra uppskattas till 45 600 kronor

för nästa budgetår, medan några medel till fruktodlarskola icke synas behöva

beräknas.

Förevarande anslag skulle följaktligen för budgetåret 1949/50 behöva uppföras

med (924 400 + 45 600 =) 970 000 kronor.»

Lägre lantbruksundervisning m. m.: Understöd åt vissa lantbruksundervisningsanstalter:

Bidrag till arvoden åt skolläkare.

Departementschefen har hemställt om oförändrad medelsanvisning, 10 000

kronor.

Lägre lantbruksundervisning m. m.: Bidrag till särskilda utbildnings
kurser.

Departementschefen har beräknat medelsbehovet till i runt tal 162 000

kronor, därav ett från 20 000 kronor till 30 000 kronor höjt belopp till utbildningskurser

för kontrollassistenter, vilken höjning motiverats av att kontrollassistentutbildningen

enligt Kungl. Maj :ts förslag skulle utgå ur lantmannaskolornas

huvudkurser. Efter avdrag av en beräknad reservation av

75 000 kronor har departementschefen hemställt om en medelsanvisning

för ändamålet av 87 000 kronor mot för innevarande budgetår 93 000 kronor

utöver en beräknad reservation av 80 000 kronor.

Lägre lantbruksundervisning m. m.: Bidrag till jordbrukets yrkesskolor.

I enlighet med lantbruksstyrelsens anslagsäskanden har departementschefen

för ändamålet föreslagit en anslagsanvisning av 230 000 kronor för

nästa budgetår mot 231 800 kronor för innevarande år.

Lägre lantbruksundervisning m. m.: Understöd åt elever vid lägre lantbruks
undervisningsanstalter

m. m.

För ändamålet har departementschefen begärt en medelsanvisning av

920 000 kronor, innebärande en ökning jämfört med innevarande budgetår

av 120 000 kronor.

Lägre lantbruksundervisning m. m.: Bidrag till byggnadsarbeten vid vissa

lantbruksundervisningsanstalter.

Under hänvisning till den starka begränsning av investeringarna, som

måste vidtagas i nuvarande läge, har departementschefen hemställt om medelsanvisning

med oförändrat belopp, 1 000 000 kronor.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Jordbruksutskottets utlåtande nr 45.

Lägre lantbruksundervisning m. m.: Bidrag till undervisningsmateriel för

maskinundervisning.

Med hänsyn till att lokaler för undervisningen i maskin- och redskapslära

samt för förvaringen av maskinerna kunna uppföras endast successivt, har

departementschefen begränsat anslagsäskandet för nästa budgetår till

150 000 kronor att anvisas reservationsvis.

Bidrag till hushållningssällskapens undervisningsverksamhet m. m.

Departementschefen har i anledning av den föreslagna väsentliga ökningen

av hushållningssällskapens undervisnings- och upplysningsverksamhet

hemställt om en från 240 700 kronor till 840 000 kronor höjd medelsanvisning.

Då departementschefen icke velat biträda de sakkunnigas förslag, att

sällskapens ansökningsförfarande skall omläggas att i sin helhet avse budgetår,

har under anslaget beräknats medel för statsbidrag avseende kalenderåret

1949 utom i vad avser den rörliga kursverksamheten, för vilka bidrag

beräknats för läsåret 1949/50. Sålunda ha för kurserna med muntlig undervisning

beräknats 100 000 kronor för första halvåret 1949 samt 200 000 kronor

för andra halvåret 1949, då verksamheten torde avsevärt öka. Till åtta

längre s. k. sammansatta kurser har medelsbehovet uppskattats till 80 000

kronor samt till omkring 350 ämneskurser 400 000 kronor. För studieresor

har beräknats ett belopp av 30 000 kronor samt enahanda belopp för bidrag

till undervisningsfilm och bildserier.

Skogsvård m. m.: Bidrag till vissa skogsbrukskurser.

För innevarande budgetår har under ifrågavarande anslagsrubrik anvisats

förslagsvis 40 000 kronor.

Departementschefen har med hänsyn till att kursverksamheten till en början

kommer att ha försökskaraktär samt att utbetalningen av statsbidragen

till viss del torde komma att äga rum först under budgetåret 1950/51, uppskattat

medelsbehovet för nästa budgetår till 145 000 kronor, därav 115 000

kronor för själva kursverksamheten, 10 000 kronor för stipendier åt elever

i ungdomskurser och 20 000 kronor för stipendier åt elever vid vissa skogsbrukskurser,

vilken sistnämnda kostnad hittills bestritts från anslaget till

skogsvårdsstyrelserna. Förevarande anslag föreslås skola erhålla karaktären

av reservationsanslag.

Utskottet.

Ett anordnande av yrkesutbildningen inom jordbruket och skogshanteringen

efter de riktlinjer, om angivits av Kungl. Maj :t, torde med iakttagande

av sträng sparsamhet draga de kostnader, som framgå av ovan an
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 45.

47

givna anslagsäskanden. Den avvikelse från Kungl. Maj :ts förslag, som förordats

av utskottet, synes icke böra föranleda någon ändring i anslagsberäkningen.

Utskottet biträder därför vad Kungl. Maj :t i denna del föreslagit.

Utskottets hemställan.

Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer utskottet,

I. att riksdagen må

1) dels i anledning av Kungl. Maj:ts förslag ävensom motionerna

I: 260 och II: 328, I: 266 och II: 334 samt I: 268 och

II: 338 såvitt nu är i fråga, dels ock med avslag å motionerna

1:265 och 11:336, 1:267 och 11:337 samt 1:269 och

11:335, godkänna att den lägre yrkesundervisningen inom

jordbruket och skogshanteringen organiseras efter de riktlinjer

som utskottet i det föregående uppdragit;

2) med bifall till Kungl. Maj :ts därom framställda förslag

samt med avslag å motionerna 1: 268 och II: 338, såvitt

de beröra förevarande fråga, å riksstaten för budgetåret

1949/50 under nionde huvudtiteln anvisa

a) till Lägre lantbruksundervisning m. m.: Lantbruksskolan

vid Ultuna ett förslagsanslag av 42 000 kronor,

b) till Lägre lantbruksundervisning m. m.: Understöd åt

vissa lantbruksundervisningsanstalter: Avlöningar ett förslagsanslag

av 2 976 600 kronor,

c) till Lägre lantbruksundervisning m. m.: Understöd åt

vissa lantbruksundervisningsanstalter: Driftkostnader ett

förslagsanslag av 970 000 kronor,

d) till Lägre lantbruksundervisning m. m.: Understöd åt

vissa lantbruksundcrvisningsanstalter: Bidrag till arvoden åt

skolläkare ett förslagsanslag av 10 000 kronor,

e) till Lägre lantbruksundervisning m. m.: Bidrag till särskilda

utbildningskurser ett reservationsanslag av 87 000

kronor,

f) till Lägre lantbruksundervisning m. m.: Bidrag till

jordbrukets yrkesskolor ett förslagsanslag av 230 000 kronor,

g) till Lägre lantbruksundervisning m. m.: Understöd åt

elever vid lägre lantbruksundervisningsanstalter m. m. ett

förslagsanslag av 920 000 kronor,

h) till Lägre lantbruksundervisning m. m.: Bidrag till

byggnadsarbeten vid vissa lantbruksundervisningsanstalter

ett reservationsanslag av 1 000 000 kronor,

i) till Lägre lantbruksundervisning m. m.: Bidrag till undervisningsmateriel

för maskinundervisning ett reservationsanslag

av 150 000 kronor,

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Jordbruksutskottets utlåtande nr 45.

j) till Bidrag till hushållningssällskapens undervisningsverksamhet

m. m. ett anslag av 840 000 kronor, samt

k) till Skogsvård m. m.: Bidrag till vissa skogsbrukskurser

ett reservationsanslag av 145 000 kronor.

II. att motionerna 1:267 och 11:337, i den mån de icke

kunna anses besvarade genom utskottets hemställan under

punkten I, icke må föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 12 maj 1949.

På jordbruksutskottets vägnar:

L. TJÄLLGREN.

Vid detta ärendes slutbehandling ha närvarit:

från första kammaren: herrar Tjällgren, Carl Edmund Eriksson,

Hjalmar Nilsson, Svedberg, Näslund, Jon Jonsson*, Henry Johansson* och

Hugo Sundberg*; samt

från andra kammaren: herrar Svensson i Ljungskile, Andersson i Tungelsta,

Johnsson i Kastanjegården*, Andersson i Surahammar, Hseggblom, Gustafson

i Dädesjö, Jacobson i Vilhelmina och Boman i Stafsund.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar Svedberg, Näslund, Hugo Sundberg, Hseggblom och Jacobson i

Vilhelmina, vilka ansett, att jordbrukets yrkesskolor bort inordnas bland

övriga statsunderstödda fasta lantbruksundervisningsanstalter, varvid förmånligare

statsbidrag borde utgå, ävensom att eleverna vid dessa skolor

bort få åtnjuta stipendier, i följd varav

dels det stycke å s. 27 i utskottets utlåtande som börjar med orden »Vad

jordbrukets--—» bort lyda på följande sätt:

»Vad jordbrukets---(s. 27) —--jordbrukets yrkesom
råden.

Vid sådant förhållande synas tillräckliga skäl ej föreligga att icke

inordna dessa skolor —- lämpligen under den av de sakkunniga föreslagna

benämningen jordbruksskolor — bland de övriga statsunderstödda

fasta lantbruksundervisningsanstalterna.»;

dels det stycke å s. 30 i utskottets utlåtande, som börjar med orden »Mot

Kungl. Maj :ts---» bort lyda sålunda:

»Mot Kungl. Maj :ts — — — (s. 30—31)--- — att erinra.»

varjämte följande stycke bort tillfogas:

s. 49 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 45.

49

»Vad jordbruksskolorna beträffar kommo de sakkunniga vid sina överväganden

fram till att frågan om driftskostnadsbidrag till jordbrukets yrkesskolor

kunde lösas efter endera av två linjer. Antingen skulle eleverna

erhålla stipendier enligt samma grunder som eleverna vid lantmannaskolor

med skyldighet för dem att själva bekosta sitt uppehälle samt driftskostnadsbidraget

utgå enligt samma regler och med samma belopp som vid sistnämnda

skolor eller skulle såsom nu skolan svara för elevernas uppehälle

m. in. och driftskostnadsbidrag utgå med skäligt belopp, förslagsvis i grundbidrag

20 kronor per dag, då undervisning påginge, och i tilläggsbidrag 3

kronor per elev och dag. I fråga om båda alternativen förutsattes, att den

särskilda förmånen av statsbidrag till avlönande av husmor samt förmanseller

arbetarpersonal skulle upphöra. Höjningen av driftskostnadsbidraget

var avsedd att kompensera skolorna för förlusten av sagda förmån ävensom

att låta dem åtnjuta den förbättring av driftskostnadsbidraget, som föreslagits

beträffande övriga lantbruksundervisningsanstalter.»;

dels ock att de tre första styckena å s. 32 i utskottets yttrande, vilka börja

med orden »Vad angår---», »Frågan om---» och »På grund

— — —», bort ersättas med följande stycke:

»Ett bifall till utskottets förslag, att jordbrukets yrkesskolor skola inordnas

bland övriga statsunderstödda fasta lantbruksundervisningsanstalter,

torde böra medföra, att nämnda skolor böra få åtnjuta motsvarande

förbättring av driftskostnadsbidraget, som kommit de övriga skolorna till

del. Därvid synes lämpligen ett av de alternativ, som anvisats av de sakkunniga,

böra väljas. Efter övervägande av de fördelar och olägenheter, som

äro förenade med vartdera alternativet, har utskottet i likhet med de sakkunniga

stannat för att förorda, att driftskostnadsbidrag till ifrågavarandp

skolor skall utgå enligt samma grunder och med samma belopp som till lantmannaskolorna

samt att eleverna skola erhålla stipendier efter samma bestämmelser,

som gälla för eleverna vid lantmannaskolor. Därvid förutsättes

dock, att den särskilda förmånen av statsbidrag till avlönande av husmor

samt av förmans- eller arbetarpersonal skall upphöra samt att eleverna själva

skola bekosta sitt uppehälle.»

4 Bihang till riksdagens protokoll 1959. 10 saml. Nr 45.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.