Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning rörande livdjur shandelns ordnande m. m.

1949-05-20 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1949:50, Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning rörande livdjur shandelns ordnande m. m.

Dokumentets text

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Jordbruksutskottets utlåtande nr 50.

Nr 50.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning rörande

livdjur shandelns ordnande m. m.

(2:a avd.)

I två inom riksdagen väckta, till jordbruksutskottet hänvisade likalydande

motioner, nämligen I: 127 av herr Andersson, Lars, m. fl. och II: 151 av

herr Jansson i Kalix m. fl., har hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse

till Kungl. Maj :t hemställa om en skyndsam och allsidig utredning av livdjur

shandelns ordnande och därmed sammanhängande, i motionerna berörda

frågor.

Beträffande de skäl som anförts till stöd för motionerna får utskottet hänvisa

till dessa.

Utskottet har i vederbörlig ordning inhämtat utlåtanden över motionerna

från lantbruksstyrelsen, kommerskollegium, statens livsmedelskommission

och Sveriges lantbruksförbund.

Såväl de nämnda myndigheterna som lantbruksförbundet ha avstyrkt den

av motionärerna föreslagna utredningen.

Lantbruksstyrelsen har i sitt utlåtande anfört följande.

Vid skilda tillfällen har lantbruksstyrelsen avgivit utlåtande eller tillsammans

med veterinärstyrelsen respektive medicinalstyrelsen framlagt förslag

i frågor rörande handeln med levande djur. Härvid har lantbruksstyrelsen

intagit den principiella ståndpunkten, att alla åtgärder, som kunde bidraga

till att effektivisera bekämpandet av smittsamma husdjurssjukdomar, särskilt

tuberkulos och smittsam kastning hos nötkreatur, så långt möjligt är

borde vidtagas. Att genomföra en allmän sanering av denna handel genom

ändring av köplagens regler angående handel med levande djur syntes däremot

icke tillrådligt.

I detta sammanhang må även erinras därom att statens livsmedelskommission

genom cirkulär den 5 juli 1942 (nr 825) med bestämmelser om

ändringar i stadgandena angående slakteritillstånd och om överlåtelse av

levande djur in. m. på sin tid fann anledning föreskriva, att yrkesmässig

handel med levande djur finge bedrivas endast av innehavare av A-slakteritillstånd

eller av person eller företag, som erhållit auktorisation därtill av

livsmedelskommissionen. Sagda bestämmelser visade sig emellertid mindre

ändamålsenliga och blevo därför upphävda genom kommissionens cirkulär

den 9 juni 1944 (nr 1910) rörande ändring i och tillägg till bestämmelserna

angående överlåtelse av levande djur m. m. Under beaktande härav har lantbruksstyrelsen

i underdånigt utlåtande den 12 januari 1945 angående reglering

av handeln med nötkreatur i syfte att förebygga spridning av vissa

smittsamma husdjurssjukdomar uttalat bland annat, att det icke syntes föreligga

anledning att återinföra nämnda bestämmelser. Detta icke minst

med hänsyn därtill att den handel med levande djur, som organiserats efter

s. 15 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 50.

15

vissa av Sveriges slakteriförbund uppdragna riktlinjer syntes ägnad att

minska den risk för spridning av smittsamma husdjurssjukdomar, som eljest

vidlådde sådan handel.

Den av motionärerna begärda utredningen torde emellertid hava tillkommit

i huvudsakligt syfte att befrämja en frivillig sanering av ifrågavarande

handel genom att bereda den som yrkesmässigt ägnar sig häråt möjlighet

att under vissa villkor erhålla sådan auktorisation, varom fråga är. Härvid

ha motionärerna åberopat Kungl. Maj :ts kungörelse den 30 juni 1947 om

auktorisation av fastighetsmäklare.

Även om denna kungörelse synes ha tillkommit i liknande syfte som ovan

Anförts torde den dock, med hänsyn till de egenartade förhållanden, som

äro rådande på livdjurshandelns område, knappast kunna åberopas såsom

skäl för införande beträffande denna handel av liknande bestämmelser. De

som inköpa levande djur, tillmäta sålunda i regel sin egen omdömesförmåga

avgörande betydelse vid köpets avslutande och äro därjämte av naturliga

skäl angelägna om att förvärva djuren ifråga till lägsta möjliga pris; Den,

som i samband med sådan auktorisation, varom fråga är, frivilligt åtager

sig att saluföra levande djur under för köparen särskilt betryggande former,

torde därför icke kunna påräkna full gottgörelse för därmed förenade

utgifter. I många fall är det ej heller möjligt för säljaren att med säkerhet

avgöra om djuren i fråga äro behäftade med visst fel eller ej. Det torde därför

möta stor svårighet att utforma lämpliga villkor för auktorisation av

den, som yrkesmässigt bedriver sådan handel. Härtill kommer, att den handel

med levande djur, som i enlighet med vad ovan anförts organiserats

efter vissa av Sveriges slakteriförbund uppdragna riktlinjer, numera nått

sådan omfattning, att de jordbrukare, som så önska, kunna verkställa sina

inköp av viktigare djurslag under betydligt tryggare former än som tidigare

varit möjligt.

Slutligen vill lantbruksstyrelsen med hänsyn till motionärernas önskemål

beträffande märkning av livdjur erinra därom, att styrelsen i skilda

skrivelser dels den 26 november 1938 med utredning, huruvida och i vad

män åtgärder kunde vara påkallade för att vid handel med hästar vinna

större säkerhet om djurens ålder, dels ock den 28 februari 1939 angående

betänkande med förslag rörande djurskyddslagstiftning uttalat sig i berörda

ämne. Härvid fann styrelsen anledning vitsorda, att en viss osäkerhet

i fråga om åldersbestämningen sedan gammalt gjort sig gällande inom

hästhandeln. Osäkerheten hade huvudsakligen framträtt vid handeln med

äldre hästar, vilka av säljaren ej sällan uppgåves hava en avsevärt lägre

ålder än den verkliga. Det syntes styrelsen klart, att angivna förhållanden

icke kunde anses fullt tillfredsställande. De förslag till avhjälpande av berörda

förhållande, som remitterats till styrelsen för avgivande av utlåtanden,

avsågo genomförande av lagbestämmelser om åldersmärkning av hästar

genom inbränning av ålderssiffror a huden. Lantbruksstyrelsen nödgades

dock ställa sig helt avvisande till en sådan lagstiftnings genomförande dels

på grund av de därmed förenade praktiska svårigheterna, dels ock på den

grund att nyttan av en dylik lagstiftning för den enskilda hästägaren eller

hästuppfödaren kunde befaras icke stå i rimlig proportion till av densamma

föranledda olägenheter och kostnader. Lantbruksstyrelsen lämnade jämväl

en redogörelse för de olägenheter, som främst tilldrogo sig uppmärksamheten

och uttalade sammanfattningsvis i anslutning härtill, att lagstiftning om

ifrågavarande åldersmärkning av hästar — med hänsyn till alt fördelarna,

om sådana över huvud funnes, icke på långt när koinme att uppväga de

kostnader och olägenheter, som lagstiftningen skulle åsamka särskilt mindre

uppfödare i avlägset belägna orter — icke syntes böra komma till utfö
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Jordbruksutskottets utlåtande nr 50.

rande. Tilläggas bör, att de olägenheter, som äro förenade med dylik märkning,

torde vara ännu mer framträdande beträffande andra djurslag än

hästar.

Kommerskollegium har inhämtat yttranden i ärendet från handelskamrarna

i Norrköping, Malmö, Gävle, Sundsvall och Luleå samt hushållningssällskapens

i Södermanlands, Malmöhus och Norrbottens län förvaltningsutskott

samt för egen del anfört följande.

Handelskammaren i Luleå samt hushållningssällskapens i Norrbottens

och Södermanlands län förvaltningsutskott ha tillstyrkt bifall till motionärernas

hemställan. Denna har däremot avstyrkts av de övriga fyra handel

skamrar, som hörts, ävensom av Malmöhus läns hushållningssällskaps

förvaltningsutskott. Sistnämnda handelskamrar med undantag av handelskammaren

i Sundsvall ha framhållit, att förhållandena på livdjurshandelns

område inom deras distrikt ej vore jämförbara med förhållandena i Norrbottens

län. Handelskammaren i Norrköping har sålunda förklarat, att, såvitt

handelskammaren kunnat utröna, de olägenheter, som enligt motionärerna

vidlådde livdjurshandeln inom Norrbottens län, ej förekomme inom

dess distrikt. Vidare ha handelskamrarna i Malmö och Gävle upplyst, att

livdj urshandeln inom deras resp. distrikt i viss utsträckning sanerats och

vore väsentligt bättre än inom de områden motionärerna närmast åsyftat.

I stort sett ha de organ, som ställt sig avvisande till motionärernas hemställan,

givit uttryck åt den åsikten, att det i första hand borde ankomma

på jordbrukarna själva och deras egna organisationer att försöka rätta till

de missförhållanden, som förefinnas.

Kollegium delar för sin del den nyssnämnda uppfattningen. Den omständigheten

att inom stora delar av vårt land förbättrade förhållanden

inom livdj urshandeln kunnat erhållas på denna väg vid sidan av veterinäroch

annan kontroll till förhindrande av spridning av smittsamma djursjukdomar

synes kollegium tyda på att det bör vara möjligt att med motsvarande

medel åstadkomma en sanering av denna handel i de norra länen och en

fortgående förbättring på andra håll. Det synes som om härvid mycket

skulle kunna vinnas genom en utvidgad upplysningsverksamhet. Det må

i detta sammanhang nämnas, att Norrbottens läns'' hushållningssällskaps

förvaltningsutskott påpekat, att de nuvarande missförhållandena inom länet

uppenbarligen vore beroende bl. a. på småbrukarnas jämförelsevis stora

okunnighet i fråga om kvalitetsbedömning av livdjur. Vad prisförhållandena

betraffar synes en god ledning vid inköpen kunna beredas genom intorandet

av prisnoteringar genom jordbruksorganisationernas försorg. Av

särskilt stor betydelse för livdjurshandelns ordnande torde vara den verksamhet

för livdj ursförmedling, som utövas av jordbrukarnas organisationer

och som under de år den pågått successivt utökats. Denna verksamhet vilken

torde kunna forvantas komma att ytterligare utvidgas, synes vara ägnad

att pa ett verksamt sätt bidraga till en sanering av livdj urshandeln.

Livsmedelskommissionen har i ärendet anfört följande.

Handeln med levande djur har från livsmedelskommissionens sida under

vissa perioder varit föremål för viss reglering. 1 samband med att försöriningslaget

for köttvaror under år 1942 allt mera åtstramades, utfärdade

salunda livsmedelskommissionen den 5 juli samma år vissa skärpta bestämmelser

ifråga om överlåtelse av levande djur. Dessa bestämmelser innebure

bi. a. vissa inskränkningar i rätten att överlåta levande djur ävensom införandet

av kontroll över dylik handel och över lantbrukarnas kreatursbe
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 50.

17

stånd genom särskilda slaktgodemän. Överlåtelse av levande djur skulle

således få ske fritt endast till djuruppfödare samt till innehavare av Aslakteritillstånd

och sådana personer, som erhållit auktorisation som livdj

urshandlare. Auktorisation meddelades under vissa villkor av kommissionen,

och i januari 1943 uppgick antalet auktoriserade livdjurshandlare

i hela landet till 1 929 stycken, därav 62 stycken inom Norrbottens kristidsstyrelseområde.

Den, som erhållit auktorisation som livdj urshandlare, hade

skyldighet att föra tydliga och lätt överskådliga anteckningar beträffande

samtliga i rörelsen gjorda inköp och försäljningar av levande djur. Ehuru

bestämmelserna om livdj urshandeln otvivelaktigt torde hava medfört en

viss sanering av densamma, visade sig emellertid kontrollen över denna

handel mycket svårbemästrad och när försörjningsläget så småningom förbättrades,

upphävdes därför bestämmelserna under år 1944.

När skärpningen av köttransoneringen ånyo blev aktuell på hösten 1947,

diskuterades även ett återinförande av auktorisationen för livdjurshandeln.

På grund av de erfarenheter rörande svårigheterna att genomföra och upprätthålla

en effektiv kontroll över denna handel, ansågs det emellertid icke

lämpligt att åter genomföra lika långt gående åtgärder, som år 1942. Något

auktorisationssystem gäller sålunda nu icke. Ehuru kommissionen är väl

medveten om de missförhållanden, som för närvarande äro rådande på livdj

urshandelns område, kan kommissionen på grund av sina erfarenheter på

området icke tillstyrka bifall till motionerna, enär systemet icke kan göras

effektivt utan synnerligen ingripande åtgärder och ett genomförande av

detsamma skulle — framförallt ur kontrollsynpunkt — möta mycket stora

svårigheter att praktiskt genomföra.

Kommissionen får vidare — ehuru dessa förhållanden falla utanför kommissionens

område — framhålla som sin uppfattning, att veterinärmyndigheterna

i samverkan med jordbrukarna för närvarande verksamt arbeta på

en sanering av det svenska kreatursbeståndet. Således har kampen mot

tuberkulos och smittsam kastning förts med framgång och genom bestämmelserna

om indelande av landet i områden, som äro fria respektive skyddade

för dessa sjukdomar, har en spärr kunnat sättas mot överförandet av

djur från områden, där dessa sjukdomar finnas i mera utbredd omfattning,

till områden, där sjukdomarna övervunnits. Även i kampen mot smittsamma

sjukdomar och bristsjukdomar hos smågrisar hava saneringsåtgärder

vidtagits bl. a. genom att ett flertal besättningar i de viktigaste produktionsområdena

numera stå under hälsokontroll.

För att utröna vilka djur, som ur driftsekonomisk synpunkt äro bäst

lämpade för olika områden, stå hushållningssällskapens tjänstemän till

jordbrukarnas förfogande och lämna upplysningar om raser och utfodring

m. in. Kommissionen vill också i detta sammanhang påpeka att jordbrukets

organisationer och jordbrukets egna ekonomiska föreningar under

de senaste åren ägnat stor uppmärksamhet åt de av motionärerna framstallda

frågorna. Avsevärda resultat synas redan ha vunnits och kommissionen

är av den bestämda uppfattningen att saneringen av livdjurshandeln

lämpligen bör överlåtas på och övervakas av jordbrukets egna organisationer

och företag i samverkan med veterinärmyndigheterna och hushållningssällskapen

och att ytterligare statliga ingrepp om möjligt böra undvikas på

<letta område. 1

Utlåtandet från Sveriges lantbruksförbund innehåller följande.

Det av motionärerna berörda problemet om livdjurshandelns ordnande

liar sedan lång tid tillhaka varit uppmärksammat av jordbrukets organisationer.

Den 2!) juni 1942 tillsatte sålunda Sveriges slakteriförbund, som är

2 Ilihtmg till riksdagens protokoll 1949. 10 samt. Nr 47_51.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Jordbruksutskottets utlåtande nr 50.

anslutet till lantbruksförbundet, en kommitté med uppdrag att utarbeta

förslag till enhetliga grunder för handeln med smågrisar. Kommittén avlämnade

den 20 november 1942 »Grundlinjer för smågrishandelns organisation».

Den 17 december 1942 tillsatte slakteriförbundet en kommitté med uppdrag

att utarbeta förslag till enhetliga grunder för slakteriorganisationens

handel med andra livdjur än smågrisar. Kommittén avlämnade den 26 april

1944 »Grundlinjer för livdj urshandelns organisation».

Sedermera har en inom slakteriförbundet tillsatt kommitté, den s. k.

livdj urskommittén, med godsägare Gösta Liedberg såsom ordförande, haft

till uppdrag att söka finna vägar för ett rationellt ordnande av handeln

med livdjur.

Ehuru livdj urskommittén icke hunnit kartlägga förhållandena och framkomma

med definitiva förslag, har dock det organisationsarbete, som skett

inom slakteriförbundet, lett till att organisationens livdj urshandel hastigt

utvecklats. Sålunda har en i slakteriförbundets egen regi bedriven smågrisförmedling

omfattat följande antal smågrisar, nämligen:

1944 ................... 157 340 st

1945 ................... 190 952 »

1946 ................... 221 167 »

1947 ................... 244 635 >

1948 ................... 300 163 »

Vidare har genom slakteriföreningarnas försorg en relativt snabb utveckling

av handeln med hästar och nötkretatur ägt rum. Denna handel har

omfattat följande antal djur:

1944 ............. 9 560 st

1945 ............. 18 367 »

1946 ............. 21 116 » exkl. export

1947 ............. 23 962 > » »

1948 ............. 25 480 » » » I

I alla län utom Norrbottens bedriver jordbrukarnas egna föreningar sedan

flera år tillbaka livdjur shandel efter de principer, som innehållas i de

förutnämnda »grundlinjerna». Av olika omständigheter har Norrbottens

slakteriförening först sent på hösten 1948 upptagit livdj urshandeln på sitt

program samt anställt personal och anskaffat stallar därför.

De hittills vunna erfarenheterna tala sålunda för att jordbrukets egna

organisationer ha möjligheter att ordna livdj urshandeln på lämpligt sätt.

önskvärdheten av att även på detta område kunna undvika en statlig reglering

om en annan och friare lösning kan finnas, torde icke bestridas. Förbundet

är därjämte av den uppfattningen, att på detta område skulle ett

auktorisationsförfarande icke åstadkomma nämnvärt bättre förhållanden,

såvida icke ställdes mycket höga fordringar på dem som skulle kunna bliva

auktoriserade, något som emellertid skulle komma att starkt inkräkta

på näringsfrihetens principer.

Sammanfattningsvis vill förbundet sålunda framhålla, att om det arbete,

som bedrives av jordbrukarnas egna organisationer, företrädesvis Sveriges

slakteriförbund, på livdj urshandelns område får fullföljas, så synes med

all sannolikhet en sanering av ifrågavarande marknad snart komma till

stånd. Att nu igångsätta någon statlig utredning beträffande denna fråga

kan icke anses påkallat.

Utskottet. För avhjälpande av de missförhållanden som enligt motionärernas

mening äro rådande på livdj urshandelns område företrädesvis i Norr
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 50.

19

land ha motionärerna i första hand förordat införande av auktorisation för

livdjurshandlare. Av den i ärendet föreliggande utredningen framgår, att

livsmedelskommissionen år 1942 införde bestämmelser i sådant hänseende

men att dessa bestämmelser på grund av kontrollsvårigheter upphävdes under

år 1944. När frågan år 1947 i samband med skärpning av köttransoneringen

åter togs under övervägande, ansågos de tidigare erfarenheterna vara

av den art, att ett återinförande av auktorisationssystemet icke borde tillgripas.

Nu anförda omständigheter finner utskottet ådagalägga, att en

önskvärd lösning av livdj urshandelns problem i allt fall icke i första hand

bör sökas efter den av motionärerna sålunda förordade linjen.

Såsom ett annat alternativ i samma syfte ha motionärerna framfört önskemål

om en åldersmärkning av samtliga livdjur. I detta sammanhang må erinras

om att 1938 års riksdag med anledning av en i ämnet väckt motion i

skrivelse den 26 april nämnda år anhöll, att Kungl. Maj :t ville taga under

övervägande, huruvida och i vad mån åtgärder kunde vara påkallade för

att vid handel med hästar vinna större säkerhet om djurens ålder. Av lantbruksstyrelsens

i det föregående återgivna utlåtande framgår, att styrelsen

nödgats ställa sig helt avvisande till en ifrågasatt lagstiftning i sådan riktning.

Några åtgärder därutinnan ha icke heller kommit till stånd. Såsom

lantbruksstyrelsen framhållit äro uppenbarligen de praktiska svårigheterna

att anordna åldersmärkning än mera framträdande beträffande andra

slag av livdjur än i fråga om hästar.

Det förhållandet, att utskottet icke kunnat ansluta sig till av motionärerna

förordade alternativ för att söka få till stånd en sanering av livdjurshandeln,

innebär givetvis icke, att utskottet ställer sig avvisande till strävandena

att nå en lösning av frågan. Utskottet vill emellertid härvid hänvisa

till det arbete på livdjurshandelns område som enligt den i ärendet föreliggande

utredningen nedlagts av jordbrukarnas egna organisationer, främst

Sveriges slakteriförbund. Särskild betydelse tillmäter utskottet det av Sveriges

lantbruksförbund uppgivna förhållandet, att Norrbottens slakteriförening

hösten 1948 upptagit livdjurshandeln på sitt program samt för dess

främjande anställt personal och anskaffat djurstallar. Genom de utredningar

och det organisationsarbete som i denna ordning upptagits finns enligt

utskottets mening grundad anledning antaga, att några åtgärder på området

från statens sida icke skola visa sig påkallade.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att de likalydande motionerna I: 127 och II: 151 icke må

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 20 maj 1949.

På jordbruksutskottets vägnar:

L. TJÄLLGREN.

Närvarande: Se under utlåtandet nr 48.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.