Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående åtgärder i prisreglerande syfte på jordbrukets område jämte i ämnet väckta motioner.

1949-05-23 · 28 sidor, varav 27 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 27 av 28 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1949:53, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående åtgärder i prisreglerande syfte på jordbrukets område jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 53.

1

Nr 53.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående åtgärder

i prisreglerande syfte på jordbrukets område

jämte i ämnet väckta motioner.

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj :t under nionde huvudtiteln föreslagit

riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret

1949/50 beräkna dels (p. 84) till prisreglerande åtgärder på jordbrukets

område ett reservationsanslag av 125 000 000 kronor och dels (p. 86) till

kostnader i samband med Svenska spannmålsaktiebolagets verksamhet ett reservationsanslag

av 25 000 000 kronor.

Därefter har Kungl. Maj :t i en till riksdagen den 22 april 1949 avlåten,

till jordbruksutskottet hänvisad proposition, nr 212, under åberopande av ett

bilagt utdrag av protokollet över jordbruksärenden för samma dag framlagt

de förslag till åtgärder i prisreglerande syfte, som i huvudsak framgå

av följande i propositionen lämnade

Sammanfattning.

Med hänsyn till det samband, som åtgärderna i prisreglerande syfte på

jordbrukets område ha med den allmänna ekonomiska stabiliseringspolitiken,

har Kungl. Maj :t ansett slutlig ställning ej redan nu böra tagas till frågan

om prissättningen på jordbrukets produkter för regleringsåret 1949/50. Kungl.

Maj :ts beslut i prisfrågan gäller därför i första hand endast andra produkter

än mjölk och mejeriprodukter. Frågan om en definitiv prisavvägning för

sistnämnda produktslag och därmed den definitiva prisavvägningen i dess

helhet för jordbrukets produkter anses böra upptagas först längre fram.

Kungl. Maj :ts beslut i prisfrågan innebär i stort sett ingen förändring

i nu gällande priser. Även nu utgående pristillägg avses skola bibehållas i

stort sett oförändrade i avbidan på den slutliga prisavvägningen.

Medelsbehovet för prisreglerande åtgärder på jordbrukets område har nu

beräknats till 123 miljoner kronor, därav omkring 79 miljoner kronor för

mjölkpristillägg och särskilda mjölkbidrag, 33 miljoner kronor för pristilllägg

för slaktdjursprodukter, 6 miljoner kronor för bidrag till förbättring av

mjölkhandelns marginaler och 5 miljoner kronor för bestridande av diverse

kostnader i samband med jordbruksregleringen. Med hänsyn till förefintliga

reservationer äskas nu 103 miljoner kronor för ändamålet. Vidare begäres

ett reservationsanslag å 20 miljoner kronor till kostnader i samband med

Svenska spannmålsaktiebolagets verksamhet.

1 Bihang till riksdagens protokoll i9b9. it) samt. Nr 53.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande nr 53.

I överensstämmelse med vad i sammanfattningen angivits har Kungl. Maj:t

i sin hemställan förslagit riksdagen att

dels medgiva Kungl. Maj :t att vidtaga erforderliga åtgärder för reglering

under nästkommande regleringsår av produktions- och avsättningsförhållandena

på jordbrukets område i huvudsaklig överensstämmelse med de angivna

riktlinjerna;

dels å riksstaten för budgetåret 1949/50 under nionde huvudtiteln anvisa

a) till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område ett reservationsanslag

av 103 000 000 kronor;

b) till Kostnader i samband med Svenska spannmålsaktiebolagets verksamhet

ett reservationsanslag av 20 000 000 kronor;

dels ock antaga vid propositionen fogat förslag till förordning angående

fortsatt giltighet av förordningen den 10 juli 1947 (nr 378) om viss avgift å

mjölk, grädde och ost.

Ifrågavarande författningsförslag är av följande lydelse:

Förslag

till

förordning angående fortsatt giltighet av förordningen den 10 juli

1947 (nr 378) om viss avgift å mjölk, grädde och ost.

Härigenom förordnas, att förordningen den 10 juli 1947 om viss avgift

å mjölk, grädde och ost, vilken jämlikt förordningen den 30 juni 1948 (nr

428) gäller till och med den 31 augusti 1949, skall äga fortsatt giltighet

till och med den 31 augusti 1950.

I detta sammanhang har utskottet därjämte behandlat följande till utskottet

hänvisade motioner, nämligen

1) 1:48 av herr Isaksson m. fl., likalydande med 11:46 av herr Hseggblom

m. fl., vari hemställts, att riksdagen hos Kungl. Maj:t ville begära omprövning

av villkoren för producentbidragens utdelning till sådana mjölkproducenter,

som icke ha jordbruk som huvudsakligt yrke.

2) I: 124 av herr Andersson, Lars, och herr Pålsson, likalydande med II:

145 av herr Johansson i Norrfors m. fl., vari hemställts, att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj:t ville anhålla

dels att upprättandet av de år 1947 beslutade s. k. typjordbrukskalkylerna

måtte påskyndas,

dels ock att livsmedelskommissionen måtte bemyndigas att redan nu verkställa

undersökningar av olika produktionsgrenars lönsamhet inom olika

jordbruksområden.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 53.

3

3) I: 174 av herr Persson, Karl, m. fl., likalydande med 11:225 av herr

Onsjö m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte fastställa arealgränsen i

fråga om producent- och kontantbidrag till vissa innehavare av mindre jordbruk

till 15 hektar.

4) I: 175 av herr Näslund m. fl., likalydande med II: 207 av herr Svensson

i Ljungskile m. fl., vari yrkats, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte

hemställa,

dels att den nyligen tillsatta småbruksutredningen måtte erhålla i uppdrag

att snarast möjligt utarbeta sådana förslag till regler för producentbidrag

på mjölk åt det mindre jordbruket, som kunde vara mera ägnade att

främja produktionen än de år 1947 antagna,

dels ock att andra möjligheter till produktionskostnadsstöd måtte prövas,

som eventuellt kunde samordnas med producentbidraget på mjölk.

5) 11:217 av herr Andersson i Björkäng, vari hemställts, att riksdagen

ville besluta att hos Kungl. Maj :t begära utredning om införande av statligt

fraktbidrag till mjölkproducenter i enlighet med vad i motionen närmare

angivits, vilken utredning måtte företagas av småbruksutredningen.

6) I: 329 av herr Mannerskantz m. fl., likalydande med II: 415 av herr

Norup m. fl., vari hemställts,

dels att vårprissättning å jordbrukets produkter måtte företagas i huvudsaklig

överensstämmelse med de i motionen angivna riktlinjerna,

dels ock att å riksstaten för budgetåret 1949/50 under nionde huvudtiteln

måtte till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område anvisas ett reservationsanslag

av 141 500 000 kronor.

7) II: 416 av herr Svensson i Ljungskile m. fl., vari hemställts, att riksdagen

måtte uttala sig för ett bottenpris på ägg av två kronor 25 öre samt

ett högsta pris av tre kronor 25 öre per kilogram.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för motionerna, får utskottet

hänvisa till dessa.

Sedan Kungl. Maj:t genom beslut den 8 april 1949 föreskrivit, att livsmedelskommissionen

nu skulle avgiva förslag till prissättning och därmed sammanhängande

åtgärder för nästa regieringsår allenast beträffande andra

jordbruksprodukter än mjölk- och mejeriprodukter, har kommissionen i skrivelse

den 19 april 1949 framlagt förslag om prissättningen för andra grenar

av jordbruksproduktionen samt om utformningen i övrigt av regleringsåtgärderna

m. m. Vid skrivelsen fanns fogad, bland annat, en den 25 februari

1949 dagtecknad framställning från Svenska spannmålsaktiebolaget.

Över kommissionens förslag har statens priskontrollnämnd den 22 april

1949 avgivit yttrande. Sistnämnda dag har Kungl. Maj:t i anledning av kommissionens

framställning meddelat beslut rörande vissa av de däri berörda

prisfrågorna.

I propositionen har lämnats en närmare redogörelse för dels hittills vidtagna

regleringsåtgärder (s. 4—15), dels produktionsutvecklingen på jord
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande nr 53.

brukets område (s. 16—26), dels nu gällande priser på jordbruksprodukter

samt på vissa förnödenheter för jordbrukets behov (s. 26—31), dels utvecklingen

av jordbrukarnas kontanta inkomster och utgifter (s. 32—34), dels

prissättningen på jordbrukets produkter och förnödenheter under regleringsåret

1949/50 (s. 35—79) och dels förslag till särskilda åtgärder till stöd för

jordbruket i Norrland (s. 79—80). Därjämte ha vid propositionen fogats

promemorior angående beräkningar rörande jordbrukets inkomster och

kostnader under produktionsåren 1938/39—1948/49 jämte en förkalkyl för

produktionsåret 1949/50 samt angående jordbrukarnas kontanta inkomster

och utgifter år 1947 ävensom en tabellbilaga. Utskottet torde i angivna delar

få hänvisa till propositionen.

Departementschefen.

Departementschefen har anfört:

»Livsinedelsläget i världen har under det senaste året på det hela taget

förbättrats avsevärt. Den faktor, som främst medverkat härtill, har varit det

gynnsamma utfallet av 1948 års skörd. Som en följd härav ha även importmöjligheterna

ökat och beträffande åtskilliga slag av jordbruksprodukter

ha priserna på världsmarknaden sjunkit kraftigt under den mycket höga

nivå, på vilken de legat under de senare åren. Denna förbättring har framträtt

tydligt även i vårt land och gjort det möjligt att genomföra stora

lättnader i fråga om livsmedelsransoneringen. Här må sålunda erinras om

att ransoneringen av bröd och mjöl upphävdes hösten 1948 och matfettsransoneringen

i slutet av mars 1949. Även åtskilliga regleringar beträffande

fodermedel samt andra förnödenheter för jordbruket ha under det senaste

året satts ur kraft.

Vad angår utsikterna för vårt lands del för det kommande året är det

önskvärt att de förbättringar i livsmedelsläget, som kunnat genomföras under

det senaste året, skola vidmakthållas samt att om möjligt ytterligare lättnader

i ransoneringarna skola kunna genomföras. Samtidigt gör det ekonomiska

läget det angeläget, att importen av livsmedel och förnödenheter för

jordbruket icke tar mer valuta i anspråk än som är oundgängligen nödvändigt.

Försörjningsprogrammet för nästa år bör därför utformas med utgångspunkt

från önskemålen att livsmedelsbehovet i största möjliga utsträckning

skall täckas av inhemsk produktion samt att denna produktion

skall hållas vid eller, om möjligt, höjas över 1948 års nivå. Det förtjänar

i detta sammanhang erinras, att även det utrikespolitiska läget gör en god

försörj ningsberedskap angelägen.

Rörande möjligheterna att förverkliga de nu angivna önskemålen må bär

först nämnas, att den år 1948 med höstsäd besådda arealen, delvis till följd

av ogynnsamma väderleksförhållanden, ligger ej oväsentligt under motsvarande

areal närmast föregående år. Det är därför av vikt, att odlingen av vår
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 53.

5

vete skall utvidgas. Även om så sker torde emellertid en viss import av

vete bliva nödvändig. Såvida skörden ej skulle slå fel eller eljest några oförutsedda

omständigheter skulle inträffa, synes det dock ej finnas anledning

att räkna med att ransoneringen å mjöl och bröd skall behöva återinföras.

Det bör även bliva möjligt att upphöra med användningen :av korn för kvarnändamål.

Jag vill i detta sammanhang erinra om att Kungl. Maj:t denna dag

på min hemställan beslutat avlåta proposition till riksdagen med förslag att

Sverige skall biträda ett internationellt veteavtal. Genom detta avtal skulle

Sverige bland annat tillförsäkras rätt att under de närmaste fyra åren

inköpa vissa kvantiteter vete på förhållandevis förmånliga villkor.

Vad sockerförsörjningen angår torde den tecknade sockerbetsarealen innevarande

år visserligen bliva något större än 1948 års men dock betydligt

lägre än den genomsnittliga arealen under krigsåren. Även om skörden

skulle bliva god, kan utbytet av den inhemska sockerbetsodlingen innevarande

år förutses komma att ej oväsentligt understiga vad som motsvarar

den inhemska konsumtionen redan enligt nuvarande sockerransonering. Eftersom

sockerkonsumtionen kan beräknas komma att öka, om ransoneringen

skulle hävas eller mildras, måste därför möjligheterna att genomföra några

ransoneringslättnader i fråga om denna vara bliva helt beroende av dels

den inhemska skördens storlek och dels de belopp, som ur valutasynpunkt

kunna ställas till förfogande för import av socker.

Beträffande mjölkproduktionen har livsmedelskommissionen under förutsättning

av normal skörd räknat med en obetydlig ökning av kostammen

och även med en viss ökning av avkastningen per ko. Av stor betydelse för

försörjningen med matfett är vidare att oljeväxtodlingen innevarande år

synes bliva väsentligt mer omfattande än någonsin tidigare. Den tecknade

arealen uppgår nämligen till över 120 000 hektar eller drygt 50 procent mer

än 1948 års odling, vilken i sin tur var den största som dittills förekommit.

Med hänsyn särskilt till det tillskott till matfettsförsörjningen, som denna

odling kan beräknas giva, torde man, såvitt nu kan förutses, icke behöva

befara, att matfettsransoneringen skall behöva återinföras. Däremot torde

det bliva nödvändigt att bibehålla standardiseringsförfarandet beträffande

mjölkens fetthalt och sannolikt också begränsningen av ostens och gräddens

fetthalt.

Vad till slut angår försörjningen med köttvaror synes, därest fodersädsskörden

blir normal, en relativt tillfredsställande produktion av fläsk kunna

erhållas. Nötköttsproduktionen kan däremot väntas bliva mindre än den

genomsnittliga produktionen före kriget. Tidpunkten för ransoneringens upphävande

kan icke nu fixeras.

Sammanfattningsvis kan alltså beträffande försörjningsläget i fråga om

livsmedel under nästkommande regleringsår sägas att man, förutsatt att

skörden blir normal och att importmöjligheter stå till buds i ungefärligen

samma omfattning som under innevarande år, bör kunna räkna med att de

hittills genomförda lättnaderna skola kunna bibehållas. Det är vidare ej uteslutet,

att ytterligare lättnader skola kunna genomföras. Att redan nu göra

något bestämt uttalande rörande de sistnämnda synes dock ej möjligt.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande nr 53.

Under åren 1943—1948 har Kungl. Maj:t varje vår meddelat beslut angående

prissättningen på jordbrukets produkter för nästkommande regleringsår.

Besluten ha byggt på särskilda prognoser angående jordbrukets inkomster

och utgifter under sagda regleringsår, vilka upprättats av en för ändamålet

tillsatt delegation och granskats bland annat inom livsmedelskommissionen

och dess råd. Prognoserna ha omräknats en eller flera gånger under

regleringsårets lopp, sedan det faktiska skörderesultatet kunnat överblickas.

Justering av de på våren fastställda priserna har därvid i allmänhet kunnat

ske under vissa i besluten om vårprissättningen angivna förutsättningar.

Kungl. Maj :t har, såsom förut nämnts, tidigare denna dag meddelat beslut

angående prissättningen på jordbrukets produkter för regleringsåret

den 1 september 1949—den 31 augusti 1950. Beslutet avviker dock från de tidigare

år meddelade såtillvida, att den definitiva prissättningen såvitt angår

mjölk och mejeriprodukter och därmed även den definitiva prisavvägningen

beträffande jordbruksproduktionen i dess helhet uppslcjutits till en senare

tidpunkt.

För bedömande av skälen till detta beslut torde jag först få erinra om

att samtliga större yrkesgrupper under år 1948 i syfte att skapa bättre balans

mellan tillgång och efterfrågan på varor och därigenom underlätta en ekonomisk

stabilisering förklarade sig villiga att avstå från inkomst- eller

löneökningar. Till denna stabiliseringspolitik lämnade jordbrukets fackliga

och ekonomiska organisationer sin medverkan på så sätt att de vid uppgörelsen

våren 1948 angående prissättningen på jordbrukets produkter för

regleringsåret 1948/49 avstodo från att fordra täckning för viss del, 15 miljoner

kronor, av det då föreliggande kalkylmässiga inkomstunderskottet.

Sommaren 1948 förklarade sig vidare jordbruksorganisationerna vid överläggningar

med regeringen beredda att ytterligare medverka till den ekonomiska

stabiliseringen på så sätt att, därest inga löneregleringar uppåt ifrågakonnne

fram till utgången av år 1948, skulle, vad på jordbrukarna ankonnne,

ej heller några prisstegringar på jordbrukets produkter ske intill

utgången av år 1948 utöver vad prisuppgörelsen våren 1948 innebure. Kunde

samma återhållsamhet fortsätta även år 1949, vore jordbrukarna villiga

att medverka på angivet sätt under hela regleringsåret 1948/49.

Jämväl de stora löntagargrupperna ha medverkat till den ekonomiska

stabiliseringen. Den fackligt organiserade arbetskraften accepterade sålunda

som bekant vid avtalsuppgörelserna för år 1949 ett oförändrat löneläge och

statstjänstemännen avstodo från att påfordra den höjning av dyrtidstillägget,

som med hänsyn till levnadskostnaderna i och för sig skolat utgå.

Bland annat till följd av dessa åtgärder har det ekonomiska läget tydligt

förbättrats under den senaste tiden. Läget är emellertid alltjämt sådant,

att fortsatta åtgärder i återhållande riktning framstå som erforderliga. Ett

fullföljande av den stabiliseringspolitik, som nu föres, framstår som ett av

de främsta villkoren för att en naturlig balans skall ernås mellan tillgång

och efterfrågan på varor och därmed en verklig sanering av det ekonomiska

läget kunna åstadkommas. Om det skall bliva möjligt att fortsätta denna

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 53.

7

politik, är det emellertid nödvändigt, att den biträdes av samtliga befolkningsgrupper.

Till grund för prissättningsbeslutet har även denna gång legat en prognos

angående jordbrukets inkomster och utgifter under det kommande regleringsåret.

Prognosen har i sedvanlig ordning upprättats av den s. k. L.K.- delegationen samt granskats inom livsmedelskommissionen och dess råd.

Den bygger som vanligt bland annat på antagande om normalt skördeutfall.

Anmärkas må även, att på inkomstsidan icke räknats med de statliga pristillägg

å tillhopa 120,5 miljoner kronor, vilka i kalkylen för innevarande år

upptagits för mjölk och köttvaror.

Enligt prognosen föreligger ett kalkylmässigt inkomstunderskott, uppgående

till 167,9 miljoner kronor, därest räntekostnadsposten beräknas helt

enligt hittills tillämpade grunder, samt 235,i — alternativt 236,9 — miljoner

kronor, därest räntekostnadsposten beräknas med hänsynstagande till den

fördyring, som inträtt efter basåret 1938/39. Om de för innevarande regleringsår

beräknade pristilläggen skulle bibehållas, skulle alltså kvarstå ett

underskott av i förra fallet 47,4 miljoner kronor och i senare fallet 114,6

eller 116,4 miljoner kronor.

Beräkningarna i prognosen ha i och för sig i huvudsak accepterats vid

granskningen. Representanter för jordbrukarna ha emellertid anmärkt, att

två betydande poster å inkomstsidan, nämligen producent- och kontantbidrag

ävensom inkomst av oljeväxtodling, borde upptagas med reducerade belopp.

Som skäl härför har anförts beträffande den förra posten att nämnda

bidrag hade social karaktär och icke borde i sin helhet medräknas vid

regleringen av priserna på jordbrukets produkter samt i fråga om den senare

posten att den del av inkomsten av oljeväxtodlingen, som finge anses

utgöra ett särskilt stimulanstillägg, borde utgå ur kalkylen, i likhet med vad

som skett under vissa föregående år. Jordbrukets representanter ha även

hävdat, att räntekostnadsposten borde beräknas med hänsynstagande till den

fördyring, som inträtt efter basåret.

Med utgångspunkt från den sålunda upprättade prognosen upptogos i början

av april 1949 överläggningar mellan å ena sidan representanter för regeringen

samt å andra sidan delegerade från styrelserna för Sveriges lantbruksförbund

och Riksförbundet landsbygdens folk. Därvid uttalades från

regeringens sida den uppfattningen att man, med hänsyn till prisfrågans

nära samband med hela den ekonomiska stabiliseringspolitiken, tills vidare

borde inskränka sig till att meddela beslut angående prissättningen på andra

varor än mjölk och mejeriprodukter ävensom uppskjuta det definitiva avgörandet

av frågan i dess helhet till hösten. I anslutning härtill meddelade

Kungl. Maj :t den 8 april 1949 beslut av innebörd, att livsmedelskommissionens

förslag rörande prisregleringen och därmed sammanhängande åtgärder

för regleringsåret 1949/50 tills vidare skulle avse allenast andra jordbruksprodukter

än mjölk och mejeriprodukter och att prisförslag beträffan
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Jordbruksutskottets utlåtande nr 53.

de sistnämnda båda produktslag skulle avgivas först efter särskild anmaning

av Kungl. Maj :t. Jordbrukets delegerade förklarade emellertid under överläggningarna,

att enligt deras uppfattning systemet med vårprissättning

borde tillämpas för samtliga grenar av jordbruksproduktionen. Såsom framgår

av den redogörelse, vilken tidigare lämnats för innehållet av en av sagda

delegerade den 13 april 1949 avlåten skrivelse, har vidare under överläggningarna

från jordbrukets sida yrkats, att vid vårprissättningen skulle täckas

ett kalkylmässigt inkomstunderskott av omkring 249 eller, om för innevarande

regleringsår beräknade pristillägg antagas komma att utgå även under

nästa regleringsår, 129 miljoner kronor. Sistnämnda belopp överstiger

med 82 miljoner kronor det inkomstunderskott, som erhålles, därest prognosen

upprättas helt enligt hittills tillämpade beräkningsgrunder. Av skillnaden

hänföra sig 7 miljoner kronor till krav på ersättning för räntekostnader,

förorsakade av nyinvestering efter regleringsåret 1948/49, samt 39

respektive 35 miljoner kronor till kravet, att vid prisregleringen hänsyn ej

skall tagas till viss del av producent- och kontantbidragen för mjölk eller

till den del av inkomsterna för oljeväxtodlingen, som kan anses utgöra särskilt

stimulanstillägg.

Vad från jordbrukets sida anförts om att vissa belopp borde utgå ur

prognosernas inkomstsida är enligt min uppfattning i och för sig icke motiverat

vid en tillämpning av de principer, som hittills legat till grund för

prognosen. Vad angår producent- och kontantbidragen till vissa innehavare

av mindre jordbruk må framhållas att dessa bidrag — vilka utgå till

de nuvarande innehavarna av jordbruk under en viss arealgräns utan någon

som helst behovsprövning — i vart fall under ett antal år framåt i sak

icke komma att nämnvärt skilja sig från de tidigare producentbidragen i

vidare mån än att de giva mer än de förutvarande bidragen åt de mindre

brukningsdelarna. Dessa brukningsdelar äro enligt vad allmänt erkänts

i allmänhet de ekonomiskt svagaste och erhålla en förhållandevis ringa del

av inkomsterna enligt den allmänna prisregleringen. Ej heller synes det tillräckligt

motiverat att betrakta någon del av priserna på oljeväxtfröer som

särskilda stimulanstillägg. Det förtjänar erinras om att något dylikt avdrag

ej gjorts i kalkylen för innevarande regleringsår samt att de för 1949 års

skörd fastställda eller föreslagna priserna ligga ej oväsentligt under dem,

som gällde för frö av 1948 års skörd. Då jordbrukets förhandlingsdelegerade

hänvisat till att det avdrag för stimulansinkomst, som gjorts under vissa av

krigsåren, upphörde år 1945 i samband med att priserna å oljeväxtfrö då

sänktes, må det även påpekas, att skillnaden mellan priserna på frö av 1945

års skörd och de nu fastställda eller föreslagna priserna för frö av 1949 års

skörd ej på långt när är så stor, att den motsvarar det yrkade avdraget

för stimulansinkomst, och detta även om ingen hänsyn tages till de kostnadsökningar

för odlingen, som inträtt efter år 1945.

Vad vidare angår jordbrukets räntekostnader är det — oberoende av det

principiellt berättigade eller oberättigade i den princip för beräknande av

dessa kostnader, som jordbrukets representanter ansett böra tillämpas —

s. 9 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 53.

9

tydligt, att införandet av denna princip skulle medföra en faktisk inkomstökning

för jordbruket i förhållande till innevarande år. Jag torde i detta

sammanhang få erinra om att omkring hälften av den i prognosen alternativt

beräknade höjningen av räntekostnadsposten är föranledd av en uppräkning

av värdet av levande inventarier samt att denna uppräkning ej motsvarar

någon verklig kostnad för jordbruket som företag betraktat.

De anspråk på åtgärder för utjämning av ett prognosmässigt inkomstunderskott,

som jordbrukets representanter framställt, måste alltså enligt

min uppfattning, såvitt de avse belopp överstigande omkring 168 miljoner

kronor, bedömas såsom åsyftande en faktisk inkomstökning för jordbruket

i förhållande till innevarande år. Vad angår det i och för sig befogade i en

sådan inkomstökning vill jag erinra om att i de av riksdagen år 1947 fastställda

riktlinjerna för den framtida jordbrukspolitiken uttalades, att en viss

inkomstklyfta alltjämt förelåge mellan större delen av jordbruksbefolkningen,

å ena, och jämförliga befolkningsgrupper, å andra sidan, samt att det

närmaste målet för statsmakternas jordbrukspolitik borde vara att bereda

jordbruksbefolkningen möjlighet att uppnå och bevara jämställdhet i inkomsthänseende

med andra befolkningsgrupper. I proposition till samma års

riksdag angående prisreglerande åtgärder på jordbrukets område för regleringsåret

1947/48 uttalade jag emellertid i anslutning härtill, att den takt,

i vilken denna målsättning kunde förverkligas, måste förutsättas bliva beroende

av det ekonomiska läget och utvecklingstendenserna i allmänhet inom

näringslivet. Jag framhöll vidare, att i nämnda sammanhang särskilt borde

observeras den tilltagande spänning mellan den för konsumtionsändamål

och investeringar tillgängliga köpkraften, å ena, samt disponibla varutillgångar

och produktionsmedel, å andra sidan, som under det senaste året

av skilda orsaker inträtt.

De synpunkter, som jag sålunda anförde år 1947, ha i dagens läge minst

lika stor giltighet som då. Såsom jag redan antytt, synes det vara av utomordentligt

stor vikt, att den under innevarande år förda stabiliseringspolitiken

fortsättes till dess en naturlig balans i det ekonomiska läget uppnåtts.

Detta kan emellertid icke tänkas bliva möjligt, med mindre samma återhållsamhet

visas av alla berörda samhällsgrupper. Utsikterna att vinna anslutning

till en dylik politik från löntagarnas sida måste vidare i väsentlig

grad bliva beroende av om levnadskostnaderna kunna hållas nere så att en

sänkning av reallönen kan undvikas.

Då från jordbrukets sida nu gjorts anspråk på prisförbättringar, vilka

enligt vad nyss anförts skulle innebära en faktisk inkomstökning, är det

enligt min mening nödvändigt, att dessa anspråk prövas först vid en tidpunkt,

då man bättre än vad som nu är möjligt kan sätta in dem i deras samband

med den ekonomiska stabiliseringspolitiken i dess helhet och överblicka

deras inverkan på denna politik. En dylik samordning ter sig desto

angelägnare, som jordbrukets representanter velat förbehålla jordbruket

rätt att redan för nästkommande regleringsår erhålla ytterligare prisjuste
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Jordbruksutskottets utlåtande nr 53.

ringar utöver de nu påyrkade, därest lönerna skulle komma att höjas för

andra yrkesgrupper.

Ur jordbrukarnas synpunkt är det tydligen angeläget, att grunderna för

regleringen av priserna på jordbrukets produkter skola fastställas på våren,

innan planeringen för den kommande produktionssäsongen sker. I de

grunder angående riktlinjerna för den framtida jordbrukspolitiken, som godkändes

av 1947 års riksdag, har även fastslagits, att ett system med vårprissättning

skall tillämpas. De nya principer och metoder för prisavvägningen,

som 1947 års riksdagsbeslut innebär, ha dock av olika skäl ännu ej kunnat

realiseras. Ett sådant uppskov med den definitiva prissättningen, som fordras

för den önskade samordningen med den ekonomiska stabiliseringspolitiken i

övrigt, kan under sådana förhållanden ej anses stå i strid med 1947 års beslut.

Detta beslut kan ju för övrigt ej givas den innebörden att det skulle vara

Kungl. Maj :t och riksdagen betaget att under speciella förhållanden vidtaga

de modifikationer i detsamma, som kunna anses nödvändiga. I nu föreliggande

fall synes man ha att väga olägenheterna av att uppskjuta fastställandet

av grunderna för prisregleringen mot nackdelarna av att frågan om

inkomstnivån för jordbruksbefolkningen behandlas helt fristående från motsvarande

frågor rörande andra befolkningsgrupper och från det ekonomiska

stabiliseringsprogrammet i dess helhet. En dylik isolerad behandling av jordbrukets

prisfrågor kan befaras få allvarliga återverkningar på hela den

ekonomiska stabiliseringspolitiken och därigenom bliva till skada för samtliga

befolkningsgrupper, jordbrukarbefolkningen icke undantagen. Med vidhållande

av det principiellt önskvärda i systemet med vårprissättning synes

det därför i nuvarande extraordinära läge befogat, att man gör ett tillfälligt

avsteg från detta system.

Ett sådant uppskov, som nu angivits, behöver ej innebära, att jordbrukets

prisfrågor i deras helhet nu lämnas olösta. Jordbrukets representanter ha,

såväl vid överläggningarna inom livsmedelskommissionen och dess råd som

vid överläggningarna med regeringen, angivit att enligt deras uppfattning

de begärda prisjusteringarna helt eller så gott som helt borde komma mjölkproduktionen

till godo. Under sådana förhållanden synes hinder ej möta att

beslut nu — med beaktande av huvudsakligen försörjningsmässiga synpunkter

— fattas angående prissättningen på andra jordbruksprodukter än mjölk

och mejeriprodukter ävensom därmed sammanhängande frågor, under det

att den definitiva prissättningen å sistnämnda båda produkter och därmed

det definitiva avgörandet av jordbrukets prisfrågor i deras helhet uppskjutes

till en senare tidpunkt.

Sedan de överläggningar, som förts mellan regeringen och jordbrukets representanter,

visat sig resultatlösa, har Kungl. Maj:t tidigare denna dag

på min hemställan meddelat det beslut i prisfrågan, för vars innehåll förut

redogjorts. Beslutet innebär bland annat att, i överensstämmelse med den

nyss uttalade uppfattningen, prissättningen å mjölk och mejeriprodukter

under regleringsåret 1949/50 tills vidare till dess annorlunda bestämmes

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 53.

It

skall ske med tillämpning av de principer, som gälla för innevarande regleringsår,

samt att frågan om fattande av definitivt beslut i jordbrukets prisfrågor

för sagda regleringsår skall upptagas av Kungl. Maj :t först längre

fram. Dylikt definitivt beslut torde ej kunna meddelas, förrän skörderesultatet

åtminstone i huvudsak är känt. En omräkning av kalkylen bör därför

göras i augusti eller senare, så snart skörderesultatet kan överblickas, och

resultatet av denna omräkning bör läggas till grund för det definitiva beslutet.

I samband härmed förutsättes att jordbruket genom sina organisationer

beredes tillfälle till överläggningar i prisfrågan. Vidare förutsättes, att

frågan därefter kommer att underställas riksdagen så snart ske kan.

Beträffande prisavvägningen i övrigt för jordbruksprodukterna får jag

hänvisa till den nyss lämnade redogörelsen för Kungl. Maj ds beslut ävensom

till vad i det följande kommer att anföras beträffande utformningen av

regleringarna för de olika produktslagen.

I anslutning till vad som gällt under senare år och med hänsyn till ovissheten

rörande det framtida försörjningsläget förordar jag, att Kungl. Maj d

liksom hittills skall erhålla befogenhet att, inom den anslagsram som kan

komma att anvisas, handhava jordbruksregleringen och vidtaga av omständigheterna

påkallade ändringar i densamma. Skulle det befinnas erforderligt

att taga i anspråk statsmedel utöver vad som av riksdagen ställts till

förfogande, bör frågan givetvis underställas riksdagen. Likaså bör, såsom

nyss nämnts, det definitiva beslutet angående grunderna för prisregleringen

underställas riksdagen.

Då prognosen angående jordbrukets inkomster och kostnader avser tiden

från och med den 1 september 1949 till och med den 31 augusti 1950 torde,

på sätt livsmedelskommissionen föreslagit, Kungl. Maj :ts nu nämnda befogenheter

böra gälla till och med sistnämnda dag. Erinras må i detta sammanhang

att de grundläggande av riksdagen antagna regleringsförfattningarna,

med undantag av förordningen den 10 juli 1947 (nr 378) om viss avgift

å mjölk, grädde och ost, gälla tills vidare. Till frågan om förlängning

av nämnda förordning, vars giltighetstid utgår den 31 augusti 1949, återkommer

jag på tal om utformningen av mjölk- och matfettsregleringen.

Övriga av riksdagen lämnade bemyndiganden, vilkas giltighet utgår vid

slutet av innevarande regleringsår, torde, liksom hittills skett, där ej annat

särskilt angives, böra förlängas för ytterligare ett år.

I livsmedelskommissionens skrivelse den 19 april 1949 har berörts frågan,

om det nu utgående statliga stödet åt säsongmässig lagring av smör,

kött och fläsk samt ägg bör bibehållas eller avvecklas. Av de skäl, som

kommissionen anfört, och särskilt då olägenheterna av att i rådande läge

medgiva sådana säsongmässiga variationer i prisnivån, som erfordras för

att helt täcka kostnaderna för dylik lagring, finner jag det nödvändigt, att

detta stöd bibehålies tills vidare. Dock böra de förl>eredelser vidtagas, som

erfordras för att stödet skall kunna avvecklas, så snart förutsättningarna

härför föreligga. Det synes sålunda lämpligt, att förhandlingar upptagas

med de organisationer, vilka enligt 1947 års beslut kunna tänkas ingå som

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Jordbruksutskottets utlåtande nr 53.

medlemmar i de avsedda export- och importföreningarna. Hinder bör ej

möta att vid dessa förhandlingar även behandlas frågan om sättet för finansieringen

av lagring i föreningarnas egen regi. Såsom uttalades redan av

1948 års riksdag synes intet vara att erinra mot att den avsedda export - oeh importföreningen för ägg omedelbart kommer till stånd. Den tidpunkt,

då en motsvarande förening för kött och fläsk bör bildas och träda i verksamhet,

synes få bliva beroende på beslut av Ivungl. Maj :t.

Efter denna redogörelse för min allmänna inställning till de föreliggande

spörsmålen övergår jag till att behandla de grunder, som i fortsättningen

synas böra tillämpas beträffande jordbruksregleringen.

Brödsädsregleringen.

Vad livsmedelskommissionen anfört om utformningen av prisregleringsskalorna

å brödsäd föranleder icke någon erinran från min sida. Prisfallsersättning

för viss del av de lager av brödsäd, som vid utgången av regleringsåret

1948/49 inneligga hos kvarnarna, torde böra utgå enligt i huvudsak

samma bestämmelser, som tidigare gällt.

Med framhållande av önskvärdheten av att priserna på höstvete, höstråg

och vårvete skola fastställas redan före höstsådden har livsmedelskommissionen

föreslagit, att Kungl. Maj :t skulle erhålla bemyndigande att redan sommaren

1949 fastställa priserna å dessa produktslag för regleringsåret 1950/

51. I stort sett delar jag kommissionens uppfattning härvidlag. Framför allt

synes det önskvärt, att priserna på höstvete och höstråg skola kunna fastställas

före höstsådden. Huruvida det kan anses erforderligt eller lämpligt

att vid sagda tidpunkt fastställa priset jämväl å vårvete av nästa års skörd

synes något mera tveksamt, då storleken av den önskade vårvetearealen ju

bland annat blir beroende av omfattningen av den areal, som besåtts med

höstsäd, samt av eventuell utvintring. Emellertid kan det vara önskvärt att

tidigare fixera prisrelationen mellan höstvete och vårvete och att sålunda

beslut härom fattas före höstsådden. Det av kommissionen föreslagna bemyndigandet

torde därför böra utverkas av riksdagen.

De i livsmedelskommissionens skrivelse berörda frågorna om vissa omläggningar

av handelsmarginalerna för brödsäd torde få upptagas av kommissionen

i samråd med priskontrollnämnden.

Regleringen av fodersäd och andra fodermedel.

Då möjligheterna till import av fodermedel av valutaskäl äro begränsade,

blir, såsom tidigare framhållits, försörjningsläget i fråga om fodersäd under

det kommande regleringsåret i huvudsak beroende av det inhemska

skördeutfallet. Ett återinförande av skyldigheten att avstå fodersäd ävensom

av regleringen av handeln med denna vara torde emellertid om möjligt

böra undvikas. Kungl. Maj :t och livsmedelskommissionen böra äga vidtaga

de åtgärder på detta område, som kunna påkallas av omständigheterna.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 53.

13

Såsom redan förut antytts bör, om tillgången på brödsäd det medgiver,

korn under nästkommande regleringsår åter behandlas som fodersäd. De

särskilda bestämmelserna för denna vara, däri inbegripet pristillägget å 2

kronor per deciton, böra då även upphöra att gälla. Det torde få ankomma på

Kungl. Maj :t att besluta i denna fråga.

Jag delar kommissionens uppfattning om det i och för sig önskvärda

i att fri prisbildning skall återinföras å fodersäd. I likhet med kommissionen

anser jag emellertid, att ställning till denna fråga bör tagas först vid en

senare tidpunkt, då man kan överblicka fodersädsskördens storlek. I detta

sammanhang vill jag vidare som min uppfattning framhålla att en höjning

av fodersädspriserna om möjligt bör undvikas. Den spänning som, om fodersädsskörden

skulle bliva svag, vid nuvarande prisnivå kan uppstå mellan

tillgång och efterfrågan, bör man därför ej i första hand söka övervinna

genom en prishöjning. Med hänsyn bland annat till det mindre jordbrukets

behov av att kunna köpa fodersäd till ett ej alltför högt pris torde

man i stället, på samma sätt som skett under innevarande år, i första

hand böra söka bemästra svårigheterna genom att på lämpligt sätt fördela

tillgängliga salukvantiteter på underskottsområdena. Jag förutsätter härvid,

att systemet med auktoriserade handlande med fodermedel kommer att bibehållas

även under nästa regleringsår. Vad kommissionen anfört om upphävande

av normalprissättningen å vicker och foderärter föranleder dock

ingen erinran från min sida.

De synpunkter, som anförts beträffande frågan om prishöjning å fodersäd,

torde även böra gälla den av livsmedelskommissionen ifrågasatta

prishöjningen å majs.

Av de ransoneringar beträffande olika slag av fodermedel, som införts

under krigsåren, återstår nu endast ransoneringen av oljekraftfoder. En avveckling

av denna ransonering är önskvärd ur flera synpunkter. Även här

synes det emellertid angeläget, att en prishöjning om möjligt skall undvikas.

Kungl. Maj :t torde därför längre fram få pröva, huruvida det med hänsyn

till försörjningsläget i fråga om oljekraftfoder, den inverkan ett bibehållande

av ransoneringen kan ha för avvecklingen av kristidsorganisationen

samt övriga omständigheter kan anses lämpligt att slopa ransoneringen av

oljekraftfoder ävensom vilken inverkan en dylik åtgärd bör få på prisbestämmelserna

i fråga om denna vara.

Med hänsyn till vad nyss anförts angående frågan om ändring av normalpriserna

på majs och oljekraftfoder anser jag det ej erforderligt att man

nu, såsom livsmedelskommissionen föreslagit, vid äskande av anslag till

prisreglerande åtgärder på jordbrukets område skall räkna med något belopp

som kompensation för kostnadsökning till följd av dylik prishöjning.

Vad kommissionen anfört angående de priser, som spannmålsbolaget bör

betala vid inköp av inhemskt oljekraftfoder ävensom angående en omläggning

av systemet med fraktbidrag för vissa fodermedel föranleder ingen

erinran från min sida.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Jordbruksutskottets utlåtande nr 53.

Potatisregleringen.

Jag torde få erinra att Kungl. Maj :t den 24 september 1948 bemyndigat

livsmedelskommissionen att med Sveriges stärkelseproducenters förening

u. p. a. träffa överenskommelse rörande föreningens inköp och försäljning

av potatisstärkelse under tiden 1 oktober 1948—30 september 1949 i huvudsaklig

överensstämmelse med upprättat förslag till avtal. Sådant avtal

har träffats mellan kommissionen och föreningen. Kungl. Maj :t har emellertid

vid sitt bemyndigande gjort förbehåll om att den i avtalets 8 § av kommissionen

gjorda utfästelsen vinner riksdagens godkännande. Avtalet innebär,

bland annat, att föreningen inköper den mängd potatisstärkelse, som

framställes enligt meddelade tillverkningslicenser å högst 400 000 deciton,

med undantag av vad som erfordras till husbehov för tillverkaren och dennes

potatisleverantörer, varjämte, i den mån livsmedelskommissionen så

påfordrar, föreningen är villig att verkställa import av stärkelse och stärkelseprodukter

samt att sälja importerad vara utan anspråk på handelsvinst.

Enligt 8 § i avtalet åtager sig kommissionen — under förutsättning av statsmakternas

godkännande och om avtalet icke skulle komma att förnyas för

tillverkningsåret 1949/50 — att vidtaga eller föranstalta om åtgärder från

statens sida, vilka bereda föreningen möjlighet att erhålla dels minst 68 kronor

75 öre per deciton för den 1 oktober 1949 inneliggande lager av extra

prima, prima och ej fullt prima potatismjöl, dock med avdrag av 30 000 deciton,

dels ersättning för ränte- och lagringskostnader enligt i avtalet angivna

grunder i avseende å inneliggande lager av extra prima, prima och ej

fullt prima potatismjöl, utom 30 000 deciton, under tre månader, räknat

från och med den 1 oktober 1949. De enligt 8 § av kommissionen gjorda

åtagandena torde nu böra underställas riksdagen.

Vad kommissionen anfört angående användande av potatis för tillverkning

av sprit under nästa regleringsår föranleder ingen erinran från min

sida.

Äggregleringen.

I fråga om äggproduktionen innebär Kungl. Maj :ts beslut i prisfrågan,

såsom förut nämnts, att äggpriset bör få fritt svänga mellan ett bottenpris

av 2 kronor per kilogram och ett högsta pris av 3 kronor per kilogram. Vad

livsmedelskommissionen anfört angående den närmare utformningen av

prisstödet föranleder i stort sett ingen erinran från min sida. Ehuru myndigheternas

skyldighet att stödja nyssnämnda bottenpris, såsom kommissionen

framhållit, icke bör vara ovillkorlig, vill jag emellertid understryka,

att det får anses angeläget, att bottenprisnivån skall kunna uppehållas. Detta

bör enligt min mening också bliva möjligt, såvida ej exceptionella förhållanden

skulle inträffa.

Köttvaruregleringen m. m.

Den mest brännande frågan beträffande försörjningen med köttvaror är

otvivelaktigt spörsmålet om ett upphävande av ransoneringen av köttvaror.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 53.

15

Såsom jag förut antytt torde det icke vara möjligt att nu taga ställning till

detta spörsmål. Så länge ransoneringen bibehålies, torde någon ändring i nu

gällande regleringsanordningar icke böra ifrågasättas.

Enligt livsmedelskommissionen bör, därest ransoneringen slopas, även

det nuvarande systemet med normalpriser å köttvaror slopas och prisbildningen

lämnas fri. Statens priskontrollnämnd har på denna punkt uttalat

en avvikande uppfattning och ansett, att denna fråga bör upptagas till prövning

först efter en mera ingående undersökning av möjligheterna till fortsatt

priskontroll på området. Mot livsmedelskommissionens förslag, att priserna

skulle — på samma sätt som gäller i fråga om ägg -— få utveckla sig

fritt mellan en lägre och en övre gräns och att prisstegringar över sistnämnda

gräns skulle kunna hindras genom att medgivande lämnades till

import, synes kunna göras den invändningen, att man, även om ransoneringen

å köttvaror skulle slopas, i vart fall beträffande kött torde ha att

räkna med en markerad brist och att vidare möjligheterna till import särskilt

på grund av valutaläget torde komma att bliva mycket begränsade. Det

finns därför enligt min uppfattning anledning befara, att den av kommissionen

avsedda övre gränsen i praktiken icke skulle komma att fungera. Med

hänsyn bland annat härtill anser jag en övergång till fri prisbildning böra

övervägas endast om densamma kan ske utan risk för oförutsedda prisstegringar.

Såsom angivits i Kungl. Maj :ts beslut i prisfrågan torde även för nästa

regleringsår böra beräknas medel till utbetalande av statliga pristillägg på

slaktprodukter. Mot livsmedelskommissionens beräkning av medelsbehovet

för detta ändamål har jag intet att erinra. Frågan om fördelningen av beloppet

på olika slag av köttvaror torde i första hand få upptagas av livsmedelskommissionen

i samråd med vederbörande organisationer. Skulle ransoneringen

upphävas, torde därvid även få diskuteras frågan om de ändringar

i utbetainingssyistemet m. m., som kunna föranledas av att vissa

kontrollmöjligheter då bortfalla.

Någon prishöjning å vissa organ och inälvor synes nu ej böra företagas.

Frågan torde få prövas i samband med det definitiva ställningstagandet till

prisavvägningen för jordbrukets produkter.

Stöd till ullproduktionen torde böra lämnas enligt samma grunder, som

gällt under innevarande regleringsår. För ändamålet torde, såsom livsmedelskommissionen

föreslagit, böra beräknas ett oförändrat belopp av 200 000

kronor.

Regleringen av handeln med mjölk, mejeriprodukter och fettvaror.

Såsom förut antytts torde de nu gällande statliga regleringsåtgärderna på

detta område, vilka främst avse att reglera fetthalten i mjölk och mejeriprodukter,

i stort sett böra bibehållas oförändrade. Liksom tidigare bör det

emellertid få ankomma på Kungl. Maj :t att under hänsynstagande till utvecklingen

av försörj ningsläget besluta om åtgärdernas fortsatta bestånd

eller om de ändringar däri, som kunna anses påkallade.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Jordbruksutskottets utlåtande nr 53.

Kungl. Maj :t bör vidare alltjämt äga bemyndigande dels att uttaga tillläggsaccis

å sådana varor, som avses i förordningen den 7 juni 1935 (nr

259) om accis å margarin och vissa andra fettvaror, med högst 1 krona 50

öre per kilogram av varans nettovikt, dels ock att upptaga en rörlig clearingavgift

vid import av fettämnen, motsvarande i varje särskilt fall skillnaden

mellan normalpriset och den faktiska anskaffningskostnaden för varan

i fråga. Liksom för innevarande regleringsår bör det även stå Kungl.

Maj :t fritt att, i den mån så prövas lämpligt, genomföra en omläggning av

systemet med acciser och rörliga clearingavgifter, så att fasta importavgifter

kunna uttagas på olika slag av fett och fettråvaror för framställning av

margarin och matnyttigt fett.

Sedan ransoneringen av matfett numera upphört, måste efterfrågan på

de olika slagen av matfett, främst smör och margarin, regleras genom prissättningen.

De åtgärder, som vidtagits härutinnan, ha, såsom livsmedelskommissionen

anfört, visat sig tillräckliga vid nuvarande tillgång på smör.

En viss lagring av smör bör emellertid ske under sommaren för att möta

den efterfrågan, som kan väntas komma att göra sig gällande vid den säsongmässiga

nedgången av smörproduktionen på hösten. För sådan lagring

bör stöd utgå enligt nu gällande regler.

Livsmedelskommissionen har på tal om smörlagringen även berört frågan

om en differentiering av priserna på mejerismör med hänsyn till kvaliteten.

För min del ställer jag mig tveksam till möjligheten att vinna något

resultat av en sådan differentiering, såvida denna ej blir ganska stor.

En kraftig differentiering möter åter betänkligheter med hänsyn till den

ekonomiska stabiliseringspolitiken. Kungl. Maj :t bör emellertid äga befogenhet

att vidtaga de åtgärder i detta hänseende, som kunna befinnas lämpliga.

Kungl. Maj :ts beslut i prisfrågan innebär att mjölkpristillägg tills vidare

under regleringsåret 1949/50 böra utgå enligt nu gällande grunder.

Detta avser såväl det allmänna mjölkpristillägget som de pristillägg, vilka

utgå i Norrland samt vissa delar av mellersta Sverige. Livsmedelskommissionen

har emellertid ifrågasatt en mindre jämkning i dessa grunder, innebärande

att mjölk, som användes för tillverkning av torr- och kondensmjölk

och dylikt, i fråga om storleken av det allmänna mjölkpristillägget

skulle jämställas med mjölk, som användes för tillverkning av smör. För

den sänkning av pristillägget, som detta skulle innebära, borde jordbruket

erhålla kompensation genom en motsvarande höjning av priserna på torrmjölk,

kondensmjölk och liknande produkter. Häremot synes icke något

vara att erinra.

Liksom för år 1948/49 torde vidare för nästa regleringsår böra beräknas

ett belopp av 6 miljoner kronor till förbättring av mjölkhandelns marginaler.

Förordningen den 10 juli 1947 (nr 378) om viss avgift å mjölk, grädde och

ost, vars giltighetstid utgår den 31 augusti 1949, torde böra erhålla förlängd

giltighet under ytterligare ett år. I anledning härav har inom jordbruksde
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 53.

17

parteinentet utarbetats förslag till förordning om fortsatt giltighet av nyssnämnda

förordning. Förslaget torde böra föreläggas riksdagen till antagande.

Livsmedelskommissionen har ifrågasatt att den utjämningsavgift, som nu

uttages för konsumtionsmjölk, skulle sänkas. För min del finner jag vissa

skäl tala för en sådan sänkning. Jag är dock icke beredd att redan nu taga

ställning till denna fråga. Frågan torde i första hand böra behandlas av

Svenska mejeriernas riksförening och livsmedelskommissionen.

Frågan om höjning av pristillägget för viss mjölk och grädde som levereras

i med kapsyl försluten flaska synes icke böra prövas förrän ställning tagits

till spörsmålet om den definitiva avvägningen av priserna på mjölk och

mej eriprodukter.

Liksom hittills torde även under nästa regleringsår böra utgå dels s. k.

merfrakttillägg, dels s. k. regleringskostnadstillägg till vissa mjölkorganisationer

i Stockholm och Göteborg, dels viss ersättning för behandling av konsumtionsmjölk

vid några mejerier, isom leverera mjölk till Stockholm, dels

bidrag till uppehållande av mejeriernas körlinjer inom de områden, där

transportkostnaderna per kilogram mjölk äro särskilt höga. Med hänsyn

till svårigheten att bedöma medelsbehovet för de olika ändamålen torde bidragen,

på sätt skett under de senaste budgetåren, böra sammanföras till ett

anslagsbelopp. Detta anslagsbelopp torde, såsom livsmedelskommissionen

föreslagit, böra beräknas till 9 miljoner kronor. Kungl. Maj :t synes böra

äga disponera ifrågavarande anslag även för tillgodoseende av annat ändamål

än förut berörts, därest detsamma är av särskild betydelse för mjölkförsörjningens

ordnande. Motsvarande befogenhet tillkommer för närvarande

Kungl. Maj :t.

Konstgödselregleringen.

Såsom framgår av det förut anförda har livsmedelskommissionen icke för

närvarande funnit anledning att föreslå någon ändring av priserna på konstgödselmedel.

Icke heller jag finner skäl att nu förorda en sådan åtgärd.

Kommissionen har emellertid framhållit, att den inhemska prisnivån i någon

mån kan komma att påverkas av utvecklingen av världsmarknadspriserna,

särskilt i fråga om kali men även beträffande kvävegödselmedel.

Om ett tillskott till clearingkassan skulle erfordras, torde, såsom livsmedelskommissionen

föreslagit, medel för ändamålet få disponeras ur det anslag

till diverse kostnader i samband med jordbruksregleringen, som jag i

det följande ämnar föreslå.

Kostnaderna för Svenska spannmålsaktiebolaget.

I årets statsverksproposition har, med utgångspunkt från en av spannmålsbolaget

gjord och av livsmedelskommissionen granskad uppskattning,

till kostnader för bolagets verksamhet för budgetåret 1949/50 upptagits ett

beräknat belopp av 25 miljoner kronor. I sin skrivelse den 25 februari 1949

2 Bihang till riksdagens protokoll 1959. 10 samt. Nr 53.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Jordbruksutskottets utlåtande nr 53.

till livsmedelskommissionen har bolaget dels angivit, att utav tidigare av

riksdagen anvisade medel i runt tal 85 miljoner kronor funnes disponibla

för täckande av bolagets kostnader under åren 1948/49 och 1949/50. Kostnaderna

för sagda båda verksamhetsår har bolaget uppskattat till 55 respektive

30 miljoner kronor eller således sammanlagt till det belopp, som redan

funnes tillgängligt. Då uppskattningen av kostnaderna för verksamhetsåret

1949/50 finge betraktas som osäker, har bolaget emellertid ansett försiktigheten

bjuda, att det i årets statsverksproposition preliminärt beräknade

beloppet av 25 miljoner kronor skulle anvisas för budgetåret 1949/50.

Livsmedelskommissionen har för sin del ansett ett anslag av 20 miljoner

kronor tillräckligt. Härvid är att märka att kommissionen å ena sidan räknat

med en ökning av bolagets omkostnader med 8—10 miljoner kronor, beroende

på att kommissionen ansett bolagets inköpspris för inhemskt oljekraftfoder

böra bestämmas till 40 kronor per deciton, samt å andra sidan

räknat med en ökning av bolagets inkomster med omkring 4 miljoner kronor

till följd av de av kommissionen föreslagna prishöjningarna å oljekraftfoder

och majs.

I det föregående har jag förklarat mig anse sistnämnda prishöjningar om

möjligt böra undvikas. I enlighet härmed anser jag, att man ej heller vid

uppskattningen av kostnaderna för spannmålsbolaget bör räkna med den

inkomstökning, som dessa höjningar skulle medföra. Det oaktat bör enligt

min uppfattning ett anslag å 20 miljoner kronor vara till fyllest.

Förslag till särskilda åtgärder till stöd för jordbruket i Norrland m. m.

Under de senaste budgetåren ha vissa belopp ställts till förfogande för

produktionsbefrämjande åtgärder på jordbrukets område i Norrland samt

de delar av Kopparbergis och Värmlands län, där jordbrukets ställning är

i stort sett likartad med den i Norrland. För ett vart av de nio senaste budgetåren

har medgivits, att ett belopp av 900 000 kronor finge för berörda

syfte utgå av anslaget till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område.

I likhet med lantbruksstyrelsen anser jag, att även för nästa budgetår bör

från nämnda anslag få disponeras samma belopp.

Anslagsäskanden m. m.

Kostnaderna för genomförandet av de av mig nu förordade förslagen till

prisreglerande åtgärder på jordbrukets område torde komma att uppgå till

i runt tal 123 miljoner kronor. Av detta belopp belöpa 50 miljoner kronor

på allmänt mjölkpristillägg, 19,5 miljoner kronor på mjölkpristillägg i vissa

delar av landet, 9 miljoner kronor på särskilda mjölkbidrag såsom merfraktbidrag

m. m., 6 miljoner kronor på bidrag till förbättring av mjölkhandelns

marginaler, 33 miljoner kronor på pristillägg för slaktdj ursprodukter,

200 000 kronor på kostnader för främjande av ullproduktionen samt

5 miljoner kronor på diverse kostnader. Sistnämnda belopp är enligt vad

s. 19 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 53.

19

livsmedelskommissionen upplyst i första hand avsett att användas för ersättning

till Svenska mejeriernas riksförening för handhavandet av vissa

med mjölk- och matfettsregleringen sammanhängande uppgifter, till bestridande

av vissa bidrag till Mjölkpropagandan samt till utgifter för ersättande

av förluster vid lagring och annat omhändertagande av andra livsmedel

än spannmål. Nu ifrågavarande post torde även få anlitas för bestridande

av vissa återstående tryckningskostnader för 1942 års jordbrukskommitté

ävensom för täckande av de utgifter, som föranledas av förslagen till

särskilda åtgärder till stöd för jordbruket i Norrland m. in.

Enligt vad livsmedelskommissionen anfört torde emellertid av de medel,

som anvisats för prisreglerande åtgärder under innevarande regleringsår,

komma att uppstå en reservation av omkring 20 miljoner kronor. Med beaktande

härav torde till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område för

budgetåret 1949/50 böra anvisas ett reservationsanslag av 103 miljoner kronor.

Till bestridande av kostnaderna för Svenska spannmålsaktiebolagets

verksamhet torde i enlighet med vad jag förut förordat för budgetåret 1949/

50 böra anvisas ett reservationsanslag av 20 miljoner kronor.»

Utskottet.

I propositionen till 194S års riksdag angående åtgärder i prisreglerande

syfte på jordbrukets område framhöll föredragande departementschefen bl. a.,

att försörjningsläget i fråga om livsmedel för det nästföljande konsumtionsåret

icke syntes komma att möjliggöra några mera avsevärda lättnader i

fråga om livsmedelsransoneringen. Utvecklingen blev emellertid gynnsammare

än väntat, och framför allt på grund av det goda skördeutfallet år 1948

förbättrades avsevärt såväl det internationella som det svenska livsmedelsläget,

varigenom betydande ransoneringslättnader kunde genomföras för vårt

land. Sålunda avskaffades mjöl- och brödransoneringen på hösten 1948 och

matfettsransoneringen i mars 1949, varjämte ett flertal regleringar av förnödenheter

för jordbrukets behov kunde upphävas.

Såsom Kungl. Maj:t framhållit bör för regleringsåret den 1 september 1949

—den 31 augusti 1950 eftersträvas, att de genomförda förbättringarna skola

bibehållas samt om möjligt ytterligare lättnader i de återstående ransoneringarna

genomföras. Under förutsättning av normal skörd och i stort sett

oförändrade importmöjligheter torde det enligt Kungl. Maj :ts bedömning av

läget vara möjligt att förverkliga dessa önskemål.

För regleringsåret 1949/50 har i vanlig ordning en prognos rörande jordbrukets

inkomster och utgifter under nämnda år uppgjorts av den s. k.

LK-delegationen samt granskats inom livsmedelskommissionen och dess råd.

I denna prognos har på inkomstsidan icke medräknats de statliga pristilllägg

för mjölk och köttvaror å tillhopa 120,5 miljoner kronor, som beslutades

av 1948 års riksdag för innevarande regleringsår. Trots en beräknad

produktionsökning för de viktigare produkterna visar prognosen i första

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Jordbruksutskottets utlåtande nr 53.

hand av denna anledning en nedgång i jordbrukets totala inkomster av

animalier.

Enligt jordbrukets förhandlingsdelegerade borde tillika den ändringen göras

i kalkylen, att inkomstsidan minskades med dels 35 miljoner kronor,

avseende merintäkter av oljeväxter utöver medtagna merkostnader, och dels

39 miljoner kronor i anledning av utökningar och förändringar av producent-

och kontantbidrag åt det mindre jordbruket.

Beträffande jordbrukets kostnader har en ny beräkningsmetod ifrågasatts

bl. a. såvitt angår posten räntekostnader i anledning av undersökningar,

som utförts av de sakkunniga för utredning rörande rationaliseringens inverkan

på jordbrukets arbetskostnader m. m. Den huvudsakliga innebörden

av nämnda sakkunnigas beräkningar härvidlag är, att lantbrukskapitalet,

som — bortsett från ett provisoriskt tillägg fr. o. m. år 1945/46 — hållits

oförändrat sedan basåret 1938/39, fastställts med hänsynstagande till sådana

investeringar, som ägt ruin efter sistnämnda år, varvid beaktats såväl förändringar

i kapitalvolymen som fördyring vid åter- och nyanskaffning. I

fråga om beräkningen av fastighetskapitalet ha de sakkunniga dock icke

varit ense. Medan majoriteten av dem ansett, att detta kapital borde fastställas

på grundval av utjämnade taxeringsvärden, har minoriteten föreslagit,

att taxeringsvärdena skulle användas utan sådan utjämning.

Med anledning av de delade meningarna beträffande räntekostnaderna,

har kalkylen för regleringsåret 1949/50 uppgjorts med tillämpning av tre

olika alternativ för räntekostnaderna. Sålunda beräknas enligt de sakkunnigas

majoritetsalternativ (alt. A), att ett kalkylmässigt inkomstunderskott

å 235,i miljoner kronor skulle uppstå. Enligt deras minoritetsalternativ

(alt. B) skulle underskottet komma att uppgå till 236,9 miljoner kronor och

enligt hittills tillämpade grunder för räntekostnadsberäkningen (alt. C) till

167,9 miljoner kronor. Därest i likhet med vad som avsetts för innevarande

regleringsår statliga pristillägg skulle utgå med 120,5 miljoner kronor,

minskas underskottet till 114,6, 116,4 respektive 47,4 miljoner kronor.

Kungi. Maj :ts beslut den 22 april 1949 angående prissättningar på jordbrukets

produkter för regleringsåret 1949/50 grundar sig, i likhet med motsvarande

beslut under tidigare år, på den uppgjorda prognosen. Till skillnad

från föregående tillfällen har emellertid för nästa regleringsår den definitiva

prissättningen å mjölk och mejeriprodukter samt därmed även den

slutliga prisavvägningen beträffande jordbruksproduktionen i dess helhet

uppskjutits till en tidpunkt, då skörderesultatet kan överblickas, d. v. s.

enligt i propositionen meddelad uppgift till augusti månad eller senare. Till

följd härav skall enligt Kungl. Maj ds förslag prissättningen å mjölk- och

mejeriprodukter tills vidare till dess annorlunda bestämmes ske med tilllämpning

av de principer, som gälla för innevarande regleringsår.

Då det ifrågasatta hänsynstagandet till oljeväxtodlingen, producent- och

kontantbidragen samt räntekostnaderna enligt Kungl. Maj ds åsikt skulle

innebära en faktisk inkomstökning för jordbruket i förhållande till innevarande

år, har Kungl. Maj d funnit det nödvändigt, att denna fråga prö
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 53.

21

vas först vid en tidpunkt, då man bättre än vad nu är möjligt kan sätta

in dem i deras sammanhang i den ekonomiska stabiliseringspolitiken i dess

belhet och överblicka deras inverkan på denna politik.

I motionerna 1: 329 och II: 415 har emellertid bl. a. yrkats, att det hittillsvarande

systemet med vårprissättning skall bibehållas. Därjämte har hemställts,

att kalkylen för regleringsåret 1949/50 skulle korrigeras på så sätt,

att från inkomstsidan skulle utgå förut nämnda belopp om 35 och 39 miljoner

kronor samt kostnadssidan enligt alt. C ökas med 7 miljoner kronor,

avseende den ökning i räntekostnaderna, som belöper på produktionsåret

1949/50 i förhållande till produktionsåret 1948/49 och som beror på ökade

kostnader för investeringar, gjorda under förstnämnda år. Det kalkylmässiga

inkomstunderskottet skulle således enligt motionerna, med bibehållande

av samma subventioner som för innevarande år, uppgå till 128,4 miljoner

kronor. I motionerna lämnas tillika vissa riktlinjer beträffande den höjning

av produktpriserna, som skulle vara erforderlig för att täcka det angivna

underskottet.

Såsom Kungl. Maj :t framhållit kan 1947 års beslut angående riktlinjerna

för den framtida jordbrukspolitiken givetvis icke innebära, att det skulle

vara Kungl. Maj :t och riksdagen betaget att under speciella förhållanden vidtaga

sådana jämkningar i de angivna riktlinjerna, som kunna anses nödvändiga.

Den fråga, som föreligger till bedömande, synes därför närmast vara

huruvida olägenheterna av ett uppskov med prisregleringen kunna anses

större än olägenheterna av en fristående behandling av jordbruksbefolkningens

inkomstnivå.

Obestridligen är det för jordbrukarna en betydande fördel, att grunderna

för prisregleringen av jordbrukets produkter fastställas redan på våren,

innan planering skett för den kommande produktionssäsongen, varigenom

möjlighet skapas att beräkna lönsamheten för olika produktionsgrenar och

anpassa produktionen därefter på lämpligt sätt. Man kan emellertid icke

bortse från att en isolerad behandling av jordbrukets prisfrågor kan få allvarliga

återverkningar på hela den ekonomiska stabiliseringspolitiken. Vid

granskningen av prognosen för regleringsåret 1949/50 inför livsmedelskommissionens

och priskontrollnämndens råd uttalades sålunda från visst håll,

att däri räknats med högre arbetslön än som utginge i verkligheten. Därest

så är fallet, torde redan detta förhållande vara ägnat att från lantarbetarnas

sida föranleda anspråk på omedelbar ökning av timlönerna. Skulle vidare

jämkningar av de i kalkylen ingående posterna rörande producent- och kontantbidragen,

oljeväxtodlingen och räntekostnaderna, om vilka delade meningar

råder, giva anledning till prishöjningar på jordbrukets saluprodukter,

kan det befaras, att andra löntagargrupper komma att framställa krav på

omdelbara löneökningar. De överenskommelser, som tidigare träffats med

skilda befolkningsgrupper till förmån för den ekonomiska stabiliseringspolitiken,

skulle därigenom sättas i fara. Att bevara det lugn, som för närvarande

råder i fråga om arbetsmarknadens avtal, är otvivelaktigt så betydelsefullt,

att det i och för sig motiverar ett sådant uppskov med prissättningen,

som föreslagits i propositionen.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Jordbruksutskottets utlåtande nr 53.

Vid övervägande av de skäl, som tala för och emot ett uppskov med prisregleringen,

har utskottet stannat för att förorda det av Kungl. Maj:t framlagda

förslaget. Då sålunda i händelse av bifall till utskottets hemställan prissättningen

å mjölk och mejeriprodukter skulle anstå till tidpunkt, då skörderesultatet

kan överblickas, bör, såsom livsmedelskommissionen understrukit,

möjligheten lämnas öppen att låta huvuddelen av den inkomstförbättring,

som beräkningarna av jordbrukets inkomster och kostnader kunna

giva anledning till för nästa budgetår, falla på mjölk och mejeriprodukter,

varför den prissättning, som nu bör äga rum å andra jordbruksprodukter, i

stort sett böra inskränka sig till justeringar, som betingas av försörjningspolitiska

skäl.

Utskottet förordar tillika, att Kungl. Maj :t liksom hil tills skall erhålla befogenhet

att, inom den anslagsram som kan komma att anvisas, handhava

jordbruksregleringen och vidtaga av omständigheterna påkallade ändringar

däri. Skulle det befinnas erforderligt att taga i anspråk statsmedel utöver

vad som av riksdagen ställes till förfogande, bör frågan underställas riksdagen.

Såsom Kungl. Maj:t framhållit bör det definitiva beslutet angående

grunderna för prisregleringen underställas riksdagen.

I detta sammanhang vill utskottet framhålla, att detalj upplysningar, som

lämnats utskottet, givit vid handen, att vissa av de i prognosen ingående beräkningarna

stämma dåligt överens med de i efterhand konstaterade förhållandena.

Som exempel må nämnas, att bensinförbrukningen för jordbrukets

traktorer torde ha beräknats åtskilligt för högt. En översyn av kalkylen

synes därför vara påkallad.

Vad Kungl. Maj :t anfört i fråga om förlängningen av giltighetstiden för

förordningen den 10 juli 1947 (nr 378) om viss avgift å mjölk, grädde och

ost ävensom om statligt stöd åt säsongmässig lagring av vissa födoämnen,

föranleder icke någon erinran från utskottets sida.

De av Kungl. Maj:t föreslagna särskilda regleringsåtgärderna samt särskilda

åtgärderna till stöd för jordbruket i Norrland föranleda i huvudsak

icke någon erinran från utskottets sida. Endast i följande hänseenden har

utskottet funnit anledning till särkilda uttalanden.

I fråga om äggregleringen har i motionen II: 416 hemställts, att riksdagen

måtte uttala sig för ett bottenpris av två kronor 25 öre per kilogram och ett

högsta pris av tre kronor 25 öre per kilogram.

Såsom i motionen framhållits, är det givetvis önskvärt, särskilt med hänsyn

till småbrukarbefolkningen, vars inkomst ofta till väsentlig del är beroende

av äggpriset, att detta icke sättes lägre än vad som är nödvändigt. Å

andra sidan kan emellertid ett högt bottenpris lägga hinder i vägen för export

av uppkommande produktionsöverskott, vilket därigenom kommer att

verka hämmande på den inhemska prisutvecklingen. Efter överväganden

har utskottet därför funnit sig böra förorda den av Kungl. Maj :t föreslagna

prissättningen. I likhet med Kungl. Maj :t vill utskottet i detta sammanhang

understryka angelägenheten av att botteprisnivån uppehälles.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 53.

23

I motionerna I: 48 och II: 46, I: 174 och II: 225 samt I: 175 och II: 207 har

i olika hänseenden hemställts om ändring i de nu gällande bestämmelserna för

producent- och kontantbidragen till vissa innehavare av mindre jordbruk.

Då den för icke länge sedan tillsatta småbruksutredningen enligt sina direktiv

skall syssla även med den animaliska produktionen, synes det utskottet

lämpligt att ifrågavarande motioner överlämnas till utredningen för att av

denna tagas under övervägande vid fullförandet av sitt uppdrag.

Vad angår den i motionen II: 217 gjorda hemställan om utredning genom

småbruksutredningens försorg rörande införandet av statligt fraktbidrag

till mjölkproducenter i enlighet med i motionen närmare angivna riktlinjer

vill utskottet erinra om att särskilda bidrag för närvarande utgå för upprätthållande

av mejeriernas körlinjer inom de områden, där på grund av

minskad mjölkproduktion transportkostnaderna per kilogram mjölk äro särskilt

höga. Även om åtgärder äro önskvärda för att motverka den fortgående

minskningen av mjölkproduktionen, synas skäl dock icke föreligga att härutöver

bevilja särskild ersättning för producentens egen transport av mjölken

till körlinjen, därest han bor avsides. Enligt utskottets förmenande bör

nämligen en olikhet i transportvägen av ifrågavarande slag jämställas med

övriga olikheter i fastigheternas allmänna lönsamhet och icke påkalla någon

särskild gottgörelse.

I anledning av det i motionerna I: 124 och II: 145 framställda yrkandet

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om påskyndande

av utarbetandet av typjordbrukskalkylerna samt om bemyndigande för livsmedelskommissionen

att redan nu undersöka olika produktionsgrenars lönsamhet

inom olika områden vill utskottet framhålla, att det utan tvivel är

önskvärt, att nämnda kalkyler färdigställas så snart som möjligt. För att de

skola bliva representativa, böra de emellertid bygga på ett synnerligen omfattande

material, vars insamlande och bearbetning måste taga avsevärd tid

i anspråk. Att på grundval av ett ofullständigt material redan nu söka taga

hänsyn till den olika lönsamheten inom skilda jordbruksområden torde icke

vara lämpligt.

Med hänsyn till vad sålunda anförts och då skäl icke torde föreligga att

antaga att onödigt dröjsmål förekommer beträffande färdigställandet av

nämnda kalkyler, finner utskottet sig icke böra biträda motionerna.

Utskottets hemställan.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

A. att riksdagen må

I. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag å

motionerna I: 325) och II: 415 samt II: 416:

1) medgiva Kungl. Maj :t att vidtaga erforderliga åtgärder

för reglering under nästkommande regleringsår av produk
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Jordbruksutskottets utlåtande nr 53.

tions- och avsättningsförhållandena på jordbrukets område

i huvudsaklig överensstämmelse med de i propositionen angivna

riktlinjerna;

2) å riksstaten för budgetåret 1949/50 under nionde huvudtiteln

anvisa

a) till Prisreglerade åtgärder på jordbrukets område ett

reservationsanslag av 103 000 000 kronor;

b) till Kostnader i samband med Svenska spannmålsaktiebolagets

verksamhet ett reservationsanslag av 20 000 000

kronor;

II. antaga vid propositionen fogat förslag till förordning

angående fortsatt giltighet av förordningen den 10 juli 1947

(nr 378) om viss avgift å mjölk, grädde och ost;

III. i anledning av motionerna I: 48 och II: 46, I: 174 och

II: 225 samt I: 175 och II: 207 i skrivelse till Kungl. Maj :t

anhålla, att Kungl. Maj :t ville överlämna motionerna till

småbruksutredningen för att av utredningen tagas under

övervägande vid fullgörandet av dess uppdrag;

B. att motionen II: 217 icke må föranleda någon riksdagens

åtgärd.

C. att motionerna I: 124 och II: 145 icke må föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 23 maj 1949.

På jordbruksutskottets vägnar:

L. TJÄLLGREN.

Vid detta ärendes slutbehandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Tjällgren, Carl Edmund Eriksson, Alfred

Andersson, Anderberg, Svedberg, Näslund, Henry Johansson och AabyEricsson;

samt

från andra kammaren: herrar Svensson i Ljungskile, Norup, Ericsson

i Sörsjön, Johnsson i Kastanjegården, Andersson i Surahammar, Haiggblom,

Gustafson i Dädesjö och Jacobson i Vilhelmina.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 53.

25

Reservation

av herrar Tjällgren, Näslund, Aaby-Ericsson, Svensson i Ljungskile, Norup,

Johnsson i Kastanjegården och Hseggblom, vilka ansett, att motionerna

1:329 och 11:415 bort bifallas samt att därför

dels utskottets yttrande bort ha följande lydelse:

»I propositionen---(lika med utskottet) — ---angivna under
skottet.

Vad angår de ifrågasatta korrigeringarna av kalkylen för nästa regleringsår

må beträffande de nuvarande oljeväxtpriserna framhållas, att dessa

bestämts så, att icke obetydliga stimulansinkomster inrymmas däri. Sådana

inkomster voro visserligen för handen även år 1948, då stabiliseringspolitiken

godkändes, men intill denna tid hade oljeväxtodlingen haft en

relativt begränsad omfattning, varför deras återverkan på andra produktpriser

var av mindre betydelse. I prognosen för året 1948/49 beräknades sålunda

oljeväxtarealen till 45 000 hektar men steg i själva verket till nära

79 000 hektar. För nästa regleringsår har räknats med en areal av 100 000

hektar men enligt kontraktsteckningen torde den komma att uppgå till

minst 135 000 hektar. Denna utveckling, som icke förutsågs år 1948, får

synnerligen ogynnsamma återverkningar för prissättningen å andra produkter,

eftersom överpris på en produkt måste medföra, att priset på andra

produkter tryckes ned. Då överpriset på oljeväxter av riksdagen beslutats i

särskild ordning och med motiveringen att erhålla en ur det allmännas

synpunkt önskvärd ökning av denna produktion, är det enligt utskottets

mening icke önskvärt, att kostnaden härför skall bäras av de jordbrukare,

som ej kunna odla oljeväxter. Denna uppfattning har så mycket mera fog

för sig som sådan odling i huvudsak förekommer i områden med gynnsamma

produktionsbetingelser. Det belopp om uppskattningsvis 35 miljoner kronor,

som utgör summan av stimulanspris å oljeväxter samt i kalkylen ej

upptagna merkostnader för denna odling, bör därför enligt utskottets mening

bäras av hela folket och följaktligen utbrytas ur kalkylens inkomstsida.

Med hänsyn till den funktion, prognosen har att fylla, kunna producentoch

kontantbidragen i princip betraktas på samma sätt som stimulansinkomsten

för oljeväxtodlingen. I realiteten äro nämligen dessa bidrag ett

produktionskostnadsstöd, motiverat av de förhållanden, under vilka det

mindre jordbruket arbetar. Genom att bidragen, som under basåret 1938/39

uppgingo till 3,5 miljoner kronor men nu höjts till 75 miljoner kronor, endast

utgå till mindre jordbruk, blir följden att den av bidragen föranledda

nedpressningen av prisnivån på jordbruksprodukterna kommer att inverka

ogynnsamt för övriga jordbruk. Denna ogynnsamma inverkan förstärkes genom

1948 års omläggning av grunderna för bidragens utbetalande, varigenom

jordbruk med 10—15 hektar åker gå miste om bidrag till ett belopp

av omkring 10 miljoner kronor, medan de mindre jordbruken erhålla på

grund av speciella förhållanden en inkomstökning av något över 39 miljoner

8 Bihang Hd riksdagens protokoll 1959. 10 samt. Nr 53.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Jordbruksutskottets utlåtande nr 53.

kronor. Vid sådant förhållande synes kalkylens inkomstsida böra minskas

med sistnämnda belopp.

I fråga om kalkylens kostnadssida tala starka skäl för att denna bör ökas

med i vart fall den stegring av räntekostnaderna, som belöper på produktionsåret

1949/50 i förhållande till nästföregående produktionsår och beror

på höjda kostnader för gjorda investeringar under förstnämnda år. Denna

ökning kan beräknas till omkring 7 miljoner kronor.

Efter de sålunda angivna korrigeringarna utvisar kalkylen för 1949/50

ett inkomstunderskott å 128,4 miljoner kronor.

I detta sammanhang vill utskottet anföra, att utskottet infordrat detalj - upplysningar rörande kalkylen, bl. a. i fråga om bensinförbrukningen för

jordbrukets traktorer, därvid det visat sig att vissa av de i kalkylen ingående

beräkningarna stämma mindre väl överens med de av livsmedelskommissionen

lämnade uppgifterna om utlämnade licenser å bensin för jordbrukets

behov. Emellertid bör framhållas, att kalkylen under senare år varit

underkastad granskning av särskilda sakkunniga och även blivit föremål

för översyn i livsmedelskommissionens råd, varvid jämkningar vidtagits. Utskottet

förutsätter, att kalkylen även i fortsättningen kommer att på lämpligt

sätt underkastas kontroll och att de justeringar däri komma att vidtagas,

som kunna anses påkallade.

Vidkommande härefter frågan huruvida prissättningen å jordbruksprodukterna

till någon del bör uppskjutas till hösten 1949 får utskottet framhålla

följande.

Vid bestämmandet av riktlinjerna för den framtida jordbrukspolitiken

fastslogs vid 1947 års riksdag, att avvägningen av det allmänna prisstödet,

vare sig den i främsta rummet grundades på en totalkalkyl eller på en typjordbrukskalkyl,

borde ske före regleringsårets början och att därför det

dittillsvarande systemet med vårprissättning borde bibehållas. Även om,

såsom Kungl. Maj:t framhållit, detta beslut icke kan givas den innebörden,

att det skulle vara Kungl. Maj :t och riksdagen betaget att under speciella

förhållanden vidtaga de modifikationer, som kunna anses nödvändiga, är

det dock tydligt, att avvikelse från beslutet bör förekomma endast om synnerligen

vägande skäl därtill föreligga.

Som huvudsakligt skäl för att prissättningen på mjölk och mejeriprodukter

samt definitivt beslut i jordbrukets prisfrågor skulle uppskjutas till hösten

1949 har anförts, att ett sådant uppskov vore önskvärt för stabiliseringspolitikens

fullföljande.

Detta är givetvis riktigt i den mån det gäller en höjning av de i jordbrukskalkylen

upptagna arbetslönerna eller andra åtgärder, som leda till en generell

höjning av jordbrukarnas inkomster. Däremot kan denna synpunkt

enligt utskottets mening icke åberopas för prisjusteringar, som kunna rymmas

inom ramen för en fortsatt prisstabilisering. Å andra sidan är det en

obestridlig fördel för jordbrukarna och därmed även för livsmedelsproduktionen,

att priserna i vedertagen ordning fastställas på våren. Jämväl med

s. 27 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 53.

27

hänsyn till riksdagens möjlighet att utöva ett verkligt medinflytande på

frågans avgörande är det önskvärt, att vårprissättning tillämpas.

Enligt utskottets mening böra därför de skäl, som tala för vårprissättning

även i förevarande situation tillmätas avgörande betydelse. Att frågan

om mjölkpriset enligt departementschefens förslag skall lämpas öppen, är

särskilt oläglig i en tid, då priset på denna produkt synes ha kommit i ett

synnerligen ogynnsamt läge. Det synes därför ur det allmännas synpunkt

vara av betydelse, att övergången till kreaturslös drift motverkas genom en

höjning av mjölkpriset. Från dessa utgångspunkter biträder utskottet den

i motionerna 1:329 och 11:415 gjorda hemställan om vårprissättning.

Såsom ovan framhållits bör enligt utskottets mening det kalkylmässiga

inkomstunderskottet för regleringsåret 1949/50 beräknas till 128,4 miljoner

kronor utöver de nuvarande statliga pristilläggen om tillhopa 120,5 miljoner

kronor å mjölk och slaktprodukter.

I motionerna I: 329 och II: 415 ha angivits vissa riktlinjer för de prisförbättringar,

som torde vara erforderliga för att täcka detta underskott. Därvid

har bl. a. anförts, att prisförbättringarna huvudsakligen borde läggas

på produkter av nötkreatursskötseln, främst mjölken. En genomsnittlig

prishöjning av mjölken med 3 öre per kilogram kunde beräknas medföra

en ökning av jordbrukets inkomster med omkring 128 miljoner kronor.

Huru prishöjningarna enligt motionärernas mening lämpligen kunna fördelas

framgår av följande uppställning.

Konsumtionsmjölk........

(= 3 öre per 1)

1 629 milj. kg å

2,91

öre pr kg

47,4

milj.

kr,

Grädde ..................

50 » » »

20

7> » »

10,0

»

Ost......................

50 » » »

20

» » »

io,o

*

»

Kondens- och torrmjölk ..

60 » » »

2

» » »

1,2

»

»

Kapsylmjölk.............

1

» » flaska 1,3

»

»

Nötkött..................

co

o

v-H

16

> » kg

Summa

17,3

87,2

»

milj.

»

kr.

I motionerna har vidare framhållits, att någon prishöjning på smör icke

förutsättes. I stället föreslås, att det allmänna pristillägget per kilogram

mjölkfett åter skall utgå å smörmjölken med samma belopp, som beslutats

för innevarande år. För att motverka en ökning av levnadskostnaderna ha

motionärerna följaktligen ansett, att statsmedel om 41,i miljoner kronor

böra tagas i anspråk för detta ändamål. Tillsammans med prishöjningar på

ca 87 miljoner kronor skulle därvid jordbruket tillföras den ovan anförda

summan på omkring 128 miljoner kronor. Å andra sidan hålla motionärerna

före, att pristilläggen å kött och fläsk ej böra ökas utöver det anslag

på 30,5 miljoner kronor, som utgår för innevarande regleringsår, varav

följer att den av Kungl. Maj :t begärda medelsanvisningen för detta ändamål

bör nedräknas med 2,5 miljoner kronor. Skulle någon del av det belopp, som

kommer att beviljas för ifrågavarande pristillägg, med hänsyn till marknadens

utveckling icke behöva tagas i anspråk för sitt ändamål, böra sådana

medel kunna disponeras för pristillägg å mjölk.

Från september 1948 till mars 1949 ha enligt socialstyrelsens levnadskost
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Jordbruksutskottets utlåtande nr 53.

nadsindex kostnaderna för livsmedel, bränsle och lyse sjunkit, under det

att kostnaderna för kläder, skor och övriga varor ökat. Till sänkningen av

livsmedelskostnaderna har icke minst prisfallet på potatis och ägg medverkat.

Då prisfallet å dessa varor synes uppväga de prishöjningar, motionärerna

föreslå, böra sagda höjningar icke medföra några svårigheter

för fortsatt prisstabilisering.

De riktlinjer, som sålunda uppdragits i motionerna, vill utskottet ansluta

sig till. Den närmare utformningen av prissystemet torde böra ankomma

på Kungl. Maj:t, som liksom tidigare bör erhålla befogenhet att, inom den

anslagsram som kan komma att anvisas, handhava jordbruksregleringen

och vidtaga av omständigheterna påkallade ändringar i densamma. Skulle

det befinnas erforderligt att taga i anspråk statsmedel utöver vad som av.

riksdagen ställes till förfogande, bör frågan underställas riksdagen. Vid utformningen

av prissystemet torde iakttagas, att en viss rörlighet i prissättningen

under regleringsåret bör eftersträvas för att åstadkomma erforderlig

anpassning till produktionen och konsumtionen. Utskottet utgår tilllika

från att överläggningar i hithörande frågor komma att äga rum med

jordbruksorganisationerna enligt den praxis, som under senare år utvecklats.

De av Kungl. Maj:t förslagna särskilda regleringsåtgärderna samt särskilda

åtgärderna till stöd för jordbruket i Norrland biträdas av utskottet

i den mån ändringar däri icke föranledas av de ovan förordade riktlinjerna.

Endast i följande hänseenden har utskottet funnit anledning till särskilda

uttalanden.

I fråga om äggreglcringen---(lika med utskottet)---den

inhemska prisutvecklingen. Efter överväganden har utskottet därför funnit

sig böra förorda, att bottenpriset i enlighet med Kungl. Maj :ts förslag

sättes till två kronor per kilogram men att högsta priset bibehålies vid tre

kronor 50 öre per kilogram. I likhet med Kungl. Maj :t---- (lika med

utskottet)--- — böra biträda motionerna.»

dels ock utskottets hemställan under A. I bort lyda sålunda:

»A. att riksdagen må,

I. i anledning av Kungl. Maj :ts förslag och motionen II:

416 samt med bifall till motionerna I: 329 och II: 415,

1) medgiva Kungl. Maj:t att vidtaga erforderliga åtgärder

för reglering under nästkommande regleringsår av produktions-

och avsättningsförhållandena på jordbrukets område

i huvudsaklig överensstämmelse med de riktlinjer, utskottet

angivit i det föregående;

2) å riksstaten för budgetåret 1949/50 under nionde huvudtiteln

anvisa

a) till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område

ett reservationsanslag av 141 500 000 kronor;

b) till Kostnader i samband med Svenska spannmålsaktiebolagets

verksamhet ett reservationsanslag av 20 000 000 kronor;»
-

497671. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1949.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1949:372 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder i pr isregler ande syfte på jordbrukets område jämte i ämnet väckta motioner. a1 i texten