Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående åtgärder i prisreglerande syfte på jordbrukets område jämte i ämnet väckta motioner.
1949-05-23 · 28 sidor, varav 27 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 27 av 28 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1949:53, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående åtgärder i prisreglerande syfte på jordbrukets område jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Jordbruksutskottets utlåtande nr 53.
1
Nr 53.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående åtgärder
i prisreglerande syfte på jordbrukets område
jämte i ämnet väckta motioner.
I årets statsverksproposition har Kungl. Maj :t under nionde huvudtiteln föreslagit
riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret
1949/50 beräkna dels (p. 84) till prisreglerande åtgärder på jordbrukets
område ett reservationsanslag av 125 000 000 kronor och dels (p. 86) till
kostnader i samband med Svenska spannmålsaktiebolagets verksamhet ett reservationsanslag
av 25 000 000 kronor.
Därefter har Kungl. Maj :t i en till riksdagen den 22 april 1949 avlåten,
till jordbruksutskottet hänvisad proposition, nr 212, under åberopande av ett
bilagt utdrag av protokollet över jordbruksärenden för samma dag framlagt
de förslag till åtgärder i prisreglerande syfte, som i huvudsak framgå
av följande i propositionen lämnade
Sammanfattning.
Med hänsyn till det samband, som åtgärderna i prisreglerande syfte på
jordbrukets område ha med den allmänna ekonomiska stabiliseringspolitiken,
har Kungl. Maj :t ansett slutlig ställning ej redan nu böra tagas till frågan
om prissättningen på jordbrukets produkter för regleringsåret 1949/50. Kungl.
Maj :ts beslut i prisfrågan gäller därför i första hand endast andra produkter
än mjölk och mejeriprodukter. Frågan om en definitiv prisavvägning för
sistnämnda produktslag och därmed den definitiva prisavvägningen i dess
helhet för jordbrukets produkter anses böra upptagas först längre fram.
Kungl. Maj :ts beslut i prisfrågan innebär i stort sett ingen förändring
i nu gällande priser. Även nu utgående pristillägg avses skola bibehållas i
stort sett oförändrade i avbidan på den slutliga prisavvägningen.
Medelsbehovet för prisreglerande åtgärder på jordbrukets område har nu
beräknats till 123 miljoner kronor, därav omkring 79 miljoner kronor för
mjölkpristillägg och särskilda mjölkbidrag, 33 miljoner kronor för pristilllägg
för slaktdjursprodukter, 6 miljoner kronor för bidrag till förbättring av
mjölkhandelns marginaler och 5 miljoner kronor för bestridande av diverse
kostnader i samband med jordbruksregleringen. Med hänsyn till förefintliga
reservationer äskas nu 103 miljoner kronor för ändamålet. Vidare begäres
ett reservationsanslag å 20 miljoner kronor till kostnader i samband med
Svenska spannmålsaktiebolagets verksamhet.
1 Bihang till riksdagens protokoll i9b9. it) samt. Nr 53.
2
Jordbruksutskottets utlåtande nr 53.
I överensstämmelse med vad i sammanfattningen angivits har Kungl. Maj:t
i sin hemställan förslagit riksdagen att
dels medgiva Kungl. Maj :t att vidtaga erforderliga åtgärder för reglering
under nästkommande regleringsår av produktions- och avsättningsförhållandena
på jordbrukets område i huvudsaklig överensstämmelse med de angivna
riktlinjerna;
dels å riksstaten för budgetåret 1949/50 under nionde huvudtiteln anvisa
a) till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område ett reservationsanslag
av 103 000 000 kronor;
b) till Kostnader i samband med Svenska spannmålsaktiebolagets verksamhet
ett reservationsanslag av 20 000 000 kronor;
dels ock antaga vid propositionen fogat förslag till förordning angående
fortsatt giltighet av förordningen den 10 juli 1947 (nr 378) om viss avgift å
mjölk, grädde och ost.
Ifrågavarande författningsförslag är av följande lydelse:
Förslag
till
förordning angående fortsatt giltighet av förordningen den 10 juli
1947 (nr 378) om viss avgift å mjölk, grädde och ost.
Härigenom förordnas, att förordningen den 10 juli 1947 om viss avgift
å mjölk, grädde och ost, vilken jämlikt förordningen den 30 juni 1948 (nr
428) gäller till och med den 31 augusti 1949, skall äga fortsatt giltighet
till och med den 31 augusti 1950.
I detta sammanhang har utskottet därjämte behandlat följande till utskottet
hänvisade motioner, nämligen
1) 1:48 av herr Isaksson m. fl., likalydande med 11:46 av herr Hseggblom
m. fl., vari hemställts, att riksdagen hos Kungl. Maj:t ville begära omprövning
av villkoren för producentbidragens utdelning till sådana mjölkproducenter,
som icke ha jordbruk som huvudsakligt yrke.
2) I: 124 av herr Andersson, Lars, och herr Pålsson, likalydande med II:
145 av herr Johansson i Norrfors m. fl., vari hemställts, att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj:t ville anhålla
dels att upprättandet av de år 1947 beslutade s. k. typjordbrukskalkylerna
måtte påskyndas,
dels ock att livsmedelskommissionen måtte bemyndigas att redan nu verkställa
undersökningar av olika produktionsgrenars lönsamhet inom olika
jordbruksområden.
Jordbruksutskottets utlåtande nr 53.
3
3) I: 174 av herr Persson, Karl, m. fl., likalydande med 11:225 av herr
Onsjö m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte fastställa arealgränsen i
fråga om producent- och kontantbidrag till vissa innehavare av mindre jordbruk
till 15 hektar.
4) I: 175 av herr Näslund m. fl., likalydande med II: 207 av herr Svensson
i Ljungskile m. fl., vari yrkats, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte
hemställa,
dels att den nyligen tillsatta småbruksutredningen måtte erhålla i uppdrag
att snarast möjligt utarbeta sådana förslag till regler för producentbidrag
på mjölk åt det mindre jordbruket, som kunde vara mera ägnade att
främja produktionen än de år 1947 antagna,
dels ock att andra möjligheter till produktionskostnadsstöd måtte prövas,
som eventuellt kunde samordnas med producentbidraget på mjölk.
5) 11:217 av herr Andersson i Björkäng, vari hemställts, att riksdagen
ville besluta att hos Kungl. Maj :t begära utredning om införande av statligt
fraktbidrag till mjölkproducenter i enlighet med vad i motionen närmare
angivits, vilken utredning måtte företagas av småbruksutredningen.
6) I: 329 av herr Mannerskantz m. fl., likalydande med II: 415 av herr
Norup m. fl., vari hemställts,
dels att vårprissättning å jordbrukets produkter måtte företagas i huvudsaklig
överensstämmelse med de i motionen angivna riktlinjerna,
dels ock att å riksstaten för budgetåret 1949/50 under nionde huvudtiteln
måtte till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område anvisas ett reservationsanslag
av 141 500 000 kronor.
7) II: 416 av herr Svensson i Ljungskile m. fl., vari hemställts, att riksdagen
måtte uttala sig för ett bottenpris på ägg av två kronor 25 öre samt
ett högsta pris av tre kronor 25 öre per kilogram.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för motionerna, får utskottet
hänvisa till dessa.
Sedan Kungl. Maj:t genom beslut den 8 april 1949 föreskrivit, att livsmedelskommissionen
nu skulle avgiva förslag till prissättning och därmed sammanhängande
åtgärder för nästa regieringsår allenast beträffande andra
jordbruksprodukter än mjölk- och mejeriprodukter, har kommissionen i skrivelse
den 19 april 1949 framlagt förslag om prissättningen för andra grenar
av jordbruksproduktionen samt om utformningen i övrigt av regleringsåtgärderna
m. m. Vid skrivelsen fanns fogad, bland annat, en den 25 februari
1949 dagtecknad framställning från Svenska spannmålsaktiebolaget.
Över kommissionens förslag har statens priskontrollnämnd den 22 april
1949 avgivit yttrande. Sistnämnda dag har Kungl. Maj:t i anledning av kommissionens
framställning meddelat beslut rörande vissa av de däri berörda
prisfrågorna.
I propositionen har lämnats en närmare redogörelse för dels hittills vidtagna
regleringsåtgärder (s. 4—15), dels produktionsutvecklingen på jord
-
4
Jordbruksutskottets utlåtande nr 53.
brukets område (s. 16—26), dels nu gällande priser på jordbruksprodukter
samt på vissa förnödenheter för jordbrukets behov (s. 26—31), dels utvecklingen
av jordbrukarnas kontanta inkomster och utgifter (s. 32—34), dels
prissättningen på jordbrukets produkter och förnödenheter under regleringsåret
1949/50 (s. 35—79) och dels förslag till särskilda åtgärder till stöd för
jordbruket i Norrland (s. 79—80). Därjämte ha vid propositionen fogats
promemorior angående beräkningar rörande jordbrukets inkomster och
kostnader under produktionsåren 1938/39—1948/49 jämte en förkalkyl för
produktionsåret 1949/50 samt angående jordbrukarnas kontanta inkomster
och utgifter år 1947 ävensom en tabellbilaga. Utskottet torde i angivna delar
få hänvisa till propositionen.
Departementschefen.
Departementschefen har anfört:
»Livsinedelsläget i världen har under det senaste året på det hela taget
förbättrats avsevärt. Den faktor, som främst medverkat härtill, har varit det
gynnsamma utfallet av 1948 års skörd. Som en följd härav ha även importmöjligheterna
ökat och beträffande åtskilliga slag av jordbruksprodukter
ha priserna på världsmarknaden sjunkit kraftigt under den mycket höga
nivå, på vilken de legat under de senare åren. Denna förbättring har framträtt
tydligt även i vårt land och gjort det möjligt att genomföra stora
lättnader i fråga om livsmedelsransoneringen. Här må sålunda erinras om
att ransoneringen av bröd och mjöl upphävdes hösten 1948 och matfettsransoneringen
i slutet av mars 1949. Även åtskilliga regleringar beträffande
fodermedel samt andra förnödenheter för jordbruket ha under det senaste
året satts ur kraft.
Vad angår utsikterna för vårt lands del för det kommande året är det
önskvärt att de förbättringar i livsmedelsläget, som kunnat genomföras under
det senaste året, skola vidmakthållas samt att om möjligt ytterligare lättnader
i ransoneringarna skola kunna genomföras. Samtidigt gör det ekonomiska
läget det angeläget, att importen av livsmedel och förnödenheter för
jordbruket icke tar mer valuta i anspråk än som är oundgängligen nödvändigt.
Försörjningsprogrammet för nästa år bör därför utformas med utgångspunkt
från önskemålen att livsmedelsbehovet i största möjliga utsträckning
skall täckas av inhemsk produktion samt att denna produktion
skall hållas vid eller, om möjligt, höjas över 1948 års nivå. Det förtjänar
i detta sammanhang erinras, att även det utrikespolitiska läget gör en god
försörj ningsberedskap angelägen.
Rörande möjligheterna att förverkliga de nu angivna önskemålen må bär
först nämnas, att den år 1948 med höstsäd besådda arealen, delvis till följd
av ogynnsamma väderleksförhållanden, ligger ej oväsentligt under motsvarande
areal närmast föregående år. Det är därför av vikt, att odlingen av vår
-
Jordbruksutskottets utlåtande nr 53.
5
vete skall utvidgas. Även om så sker torde emellertid en viss import av
vete bliva nödvändig. Såvida skörden ej skulle slå fel eller eljest några oförutsedda
omständigheter skulle inträffa, synes det dock ej finnas anledning
att räkna med att ransoneringen å mjöl och bröd skall behöva återinföras.
Det bör även bliva möjligt att upphöra med användningen :av korn för kvarnändamål.
Jag vill i detta sammanhang erinra om att Kungl. Maj:t denna dag
på min hemställan beslutat avlåta proposition till riksdagen med förslag att
Sverige skall biträda ett internationellt veteavtal. Genom detta avtal skulle
Sverige bland annat tillförsäkras rätt att under de närmaste fyra åren
inköpa vissa kvantiteter vete på förhållandevis förmånliga villkor.
Vad sockerförsörjningen angår torde den tecknade sockerbetsarealen innevarande
år visserligen bliva något större än 1948 års men dock betydligt
lägre än den genomsnittliga arealen under krigsåren. Även om skörden
skulle bliva god, kan utbytet av den inhemska sockerbetsodlingen innevarande
år förutses komma att ej oväsentligt understiga vad som motsvarar
den inhemska konsumtionen redan enligt nuvarande sockerransonering. Eftersom
sockerkonsumtionen kan beräknas komma att öka, om ransoneringen
skulle hävas eller mildras, måste därför möjligheterna att genomföra några
ransoneringslättnader i fråga om denna vara bliva helt beroende av dels
den inhemska skördens storlek och dels de belopp, som ur valutasynpunkt
kunna ställas till förfogande för import av socker.
Beträffande mjölkproduktionen har livsmedelskommissionen under förutsättning
av normal skörd räknat med en obetydlig ökning av kostammen
och även med en viss ökning av avkastningen per ko. Av stor betydelse för
försörjningen med matfett är vidare att oljeväxtodlingen innevarande år
synes bliva väsentligt mer omfattande än någonsin tidigare. Den tecknade
arealen uppgår nämligen till över 120 000 hektar eller drygt 50 procent mer
än 1948 års odling, vilken i sin tur var den största som dittills förekommit.
Med hänsyn särskilt till det tillskott till matfettsförsörjningen, som denna
odling kan beräknas giva, torde man, såvitt nu kan förutses, icke behöva
befara, att matfettsransoneringen skall behöva återinföras. Däremot torde
det bliva nödvändigt att bibehålla standardiseringsförfarandet beträffande
mjölkens fetthalt och sannolikt också begränsningen av ostens och gräddens
fetthalt.
Vad till slut angår försörjningen med köttvaror synes, därest fodersädsskörden
blir normal, en relativt tillfredsställande produktion av fläsk kunna
erhållas. Nötköttsproduktionen kan däremot väntas bliva mindre än den
genomsnittliga produktionen före kriget. Tidpunkten för ransoneringens upphävande
kan icke nu fixeras.
Sammanfattningsvis kan alltså beträffande försörjningsläget i fråga om
livsmedel under nästkommande regleringsår sägas att man, förutsatt att
skörden blir normal och att importmöjligheter stå till buds i ungefärligen
samma omfattning som under innevarande år, bör kunna räkna med att de
hittills genomförda lättnaderna skola kunna bibehållas. Det är vidare ej uteslutet,
att ytterligare lättnader skola kunna genomföras. Att redan nu göra
något bestämt uttalande rörande de sistnämnda synes dock ej möjligt.
6
Jordbruksutskottets utlåtande nr 53.
Under åren 1943—1948 har Kungl. Maj:t varje vår meddelat beslut angående
prissättningen på jordbrukets produkter för nästkommande regleringsår.
Besluten ha byggt på särskilda prognoser angående jordbrukets inkomster
och utgifter under sagda regleringsår, vilka upprättats av en för ändamålet
tillsatt delegation och granskats bland annat inom livsmedelskommissionen
och dess råd. Prognoserna ha omräknats en eller flera gånger under
regleringsårets lopp, sedan det faktiska skörderesultatet kunnat överblickas.
Justering av de på våren fastställda priserna har därvid i allmänhet kunnat
ske under vissa i besluten om vårprissättningen angivna förutsättningar.
Kungl. Maj :t har, såsom förut nämnts, tidigare denna dag meddelat beslut
angående prissättningen på jordbrukets produkter för regleringsåret
den 1 september 1949—den 31 augusti 1950. Beslutet avviker dock från de tidigare
år meddelade såtillvida, att den definitiva prissättningen såvitt angår
mjölk och mejeriprodukter och därmed även den definitiva prisavvägningen
beträffande jordbruksproduktionen i dess helhet uppslcjutits till en senare
tidpunkt.
För bedömande av skälen till detta beslut torde jag först få erinra om
att samtliga större yrkesgrupper under år 1948 i syfte att skapa bättre balans
mellan tillgång och efterfrågan på varor och därigenom underlätta en ekonomisk
stabilisering förklarade sig villiga att avstå från inkomst- eller
löneökningar. Till denna stabiliseringspolitik lämnade jordbrukets fackliga
och ekonomiska organisationer sin medverkan på så sätt att de vid uppgörelsen
våren 1948 angående prissättningen på jordbrukets produkter för
regleringsåret 1948/49 avstodo från att fordra täckning för viss del, 15 miljoner
kronor, av det då föreliggande kalkylmässiga inkomstunderskottet.
Sommaren 1948 förklarade sig vidare jordbruksorganisationerna vid överläggningar
med regeringen beredda att ytterligare medverka till den ekonomiska
stabiliseringen på så sätt att, därest inga löneregleringar uppåt ifrågakonnne
fram till utgången av år 1948, skulle, vad på jordbrukarna ankonnne,
ej heller några prisstegringar på jordbrukets produkter ske intill
utgången av år 1948 utöver vad prisuppgörelsen våren 1948 innebure. Kunde
samma återhållsamhet fortsätta även år 1949, vore jordbrukarna villiga
att medverka på angivet sätt under hela regleringsåret 1948/49.
Jämväl de stora löntagargrupperna ha medverkat till den ekonomiska
stabiliseringen. Den fackligt organiserade arbetskraften accepterade sålunda
som bekant vid avtalsuppgörelserna för år 1949 ett oförändrat löneläge och
statstjänstemännen avstodo från att påfordra den höjning av dyrtidstillägget,
som med hänsyn till levnadskostnaderna i och för sig skolat utgå.
Bland annat till följd av dessa åtgärder har det ekonomiska läget tydligt
förbättrats under den senaste tiden. Läget är emellertid alltjämt sådant,
att fortsatta åtgärder i återhållande riktning framstå som erforderliga. Ett
fullföljande av den stabiliseringspolitik, som nu föres, framstår som ett av
de främsta villkoren för att en naturlig balans skall ernås mellan tillgång
och efterfrågan på varor och därmed en verklig sanering av det ekonomiska
läget kunna åstadkommas. Om det skall bliva möjligt att fortsätta denna
Jordbruksutskottets utlåtande nr 53.
7
politik, är det emellertid nödvändigt, att den biträdes av samtliga befolkningsgrupper.
Till grund för prissättningsbeslutet har även denna gång legat en prognos
angående jordbrukets inkomster och utgifter under det kommande regleringsåret.
Prognosen har i sedvanlig ordning upprättats av den s. k. L.K.- delegationen samt granskats inom livsmedelskommissionen och dess råd.
Den bygger som vanligt bland annat på antagande om normalt skördeutfall.
Anmärkas må även, att på inkomstsidan icke räknats med de statliga pristillägg
å tillhopa 120,5 miljoner kronor, vilka i kalkylen för innevarande år
upptagits för mjölk och köttvaror.
Enligt prognosen föreligger ett kalkylmässigt inkomstunderskott, uppgående
till 167,9 miljoner kronor, därest räntekostnadsposten beräknas helt
enligt hittills tillämpade grunder, samt 235,i — alternativt 236,9 — miljoner
kronor, därest räntekostnadsposten beräknas med hänsynstagande till den
fördyring, som inträtt efter basåret 1938/39. Om de för innevarande regleringsår
beräknade pristilläggen skulle bibehållas, skulle alltså kvarstå ett
underskott av i förra fallet 47,4 miljoner kronor och i senare fallet 114,6
eller 116,4 miljoner kronor.
Beräkningarna i prognosen ha i och för sig i huvudsak accepterats vid
granskningen. Representanter för jordbrukarna ha emellertid anmärkt, att
två betydande poster å inkomstsidan, nämligen producent- och kontantbidrag
ävensom inkomst av oljeväxtodling, borde upptagas med reducerade belopp.
Som skäl härför har anförts beträffande den förra posten att nämnda
bidrag hade social karaktär och icke borde i sin helhet medräknas vid
regleringen av priserna på jordbrukets produkter samt i fråga om den senare
posten att den del av inkomsten av oljeväxtodlingen, som finge anses
utgöra ett särskilt stimulanstillägg, borde utgå ur kalkylen, i likhet med vad
som skett under vissa föregående år. Jordbrukets representanter ha även
hävdat, att räntekostnadsposten borde beräknas med hänsynstagande till den
fördyring, som inträtt efter basåret.
Med utgångspunkt från den sålunda upprättade prognosen upptogos i början
av april 1949 överläggningar mellan å ena sidan representanter för regeringen
samt å andra sidan delegerade från styrelserna för Sveriges lantbruksförbund
och Riksförbundet landsbygdens folk. Därvid uttalades från
regeringens sida den uppfattningen att man, med hänsyn till prisfrågans
nära samband med hela den ekonomiska stabiliseringspolitiken, tills vidare
borde inskränka sig till att meddela beslut angående prissättningen på andra
varor än mjölk och mejeriprodukter ävensom uppskjuta det definitiva avgörandet
av frågan i dess helhet till hösten. I anslutning härtill meddelade
Kungl. Maj :t den 8 april 1949 beslut av innebörd, att livsmedelskommissionens
förslag rörande prisregleringen och därmed sammanhängande åtgärder
för regleringsåret 1949/50 tills vidare skulle avse allenast andra jordbruksprodukter
än mjölk och mejeriprodukter och att prisförslag beträffan
-
8
Jordbruksutskottets utlåtande nr 53.
de sistnämnda båda produktslag skulle avgivas först efter särskild anmaning
av Kungl. Maj :t. Jordbrukets delegerade förklarade emellertid under överläggningarna,
att enligt deras uppfattning systemet med vårprissättning
borde tillämpas för samtliga grenar av jordbruksproduktionen. Såsom framgår
av den redogörelse, vilken tidigare lämnats för innehållet av en av sagda
delegerade den 13 april 1949 avlåten skrivelse, har vidare under överläggningarna
från jordbrukets sida yrkats, att vid vårprissättningen skulle täckas
ett kalkylmässigt inkomstunderskott av omkring 249 eller, om för innevarande
regleringsår beräknade pristillägg antagas komma att utgå även under
nästa regleringsår, 129 miljoner kronor. Sistnämnda belopp överstiger
med 82 miljoner kronor det inkomstunderskott, som erhålles, därest prognosen
upprättas helt enligt hittills tillämpade beräkningsgrunder. Av skillnaden
hänföra sig 7 miljoner kronor till krav på ersättning för räntekostnader,
förorsakade av nyinvestering efter regleringsåret 1948/49, samt 39
respektive 35 miljoner kronor till kravet, att vid prisregleringen hänsyn ej
skall tagas till viss del av producent- och kontantbidragen för mjölk eller
till den del av inkomsterna för oljeväxtodlingen, som kan anses utgöra särskilt
stimulanstillägg.
Vad från jordbrukets sida anförts om att vissa belopp borde utgå ur
prognosernas inkomstsida är enligt min uppfattning i och för sig icke motiverat
vid en tillämpning av de principer, som hittills legat till grund för
prognosen. Vad angår producent- och kontantbidragen till vissa innehavare
av mindre jordbruk må framhållas att dessa bidrag — vilka utgå till
de nuvarande innehavarna av jordbruk under en viss arealgräns utan någon
som helst behovsprövning — i vart fall under ett antal år framåt i sak
icke komma att nämnvärt skilja sig från de tidigare producentbidragen i
vidare mån än att de giva mer än de förutvarande bidragen åt de mindre
brukningsdelarna. Dessa brukningsdelar äro enligt vad allmänt erkänts
i allmänhet de ekonomiskt svagaste och erhålla en förhållandevis ringa del
av inkomsterna enligt den allmänna prisregleringen. Ej heller synes det tillräckligt
motiverat att betrakta någon del av priserna på oljeväxtfröer som
särskilda stimulanstillägg. Det förtjänar erinras om att något dylikt avdrag
ej gjorts i kalkylen för innevarande regleringsår samt att de för 1949 års
skörd fastställda eller föreslagna priserna ligga ej oväsentligt under dem,
som gällde för frö av 1948 års skörd. Då jordbrukets förhandlingsdelegerade
hänvisat till att det avdrag för stimulansinkomst, som gjorts under vissa av
krigsåren, upphörde år 1945 i samband med att priserna å oljeväxtfrö då
sänktes, må det även påpekas, att skillnaden mellan priserna på frö av 1945
års skörd och de nu fastställda eller föreslagna priserna för frö av 1949 års
skörd ej på långt när är så stor, att den motsvarar det yrkade avdraget
för stimulansinkomst, och detta även om ingen hänsyn tages till de kostnadsökningar
för odlingen, som inträtt efter år 1945.
Vad vidare angår jordbrukets räntekostnader är det — oberoende av det
principiellt berättigade eller oberättigade i den princip för beräknande av
dessa kostnader, som jordbrukets representanter ansett böra tillämpas —
Jordbruksutskottets utlåtande nr 53.
9
tydligt, att införandet av denna princip skulle medföra en faktisk inkomstökning
för jordbruket i förhållande till innevarande år. Jag torde i detta
sammanhang få erinra om att omkring hälften av den i prognosen alternativt
beräknade höjningen av räntekostnadsposten är föranledd av en uppräkning
av värdet av levande inventarier samt att denna uppräkning ej motsvarar
någon verklig kostnad för jordbruket som företag betraktat.
De anspråk på åtgärder för utjämning av ett prognosmässigt inkomstunderskott,
som jordbrukets representanter framställt, måste alltså enligt
min uppfattning, såvitt de avse belopp överstigande omkring 168 miljoner
kronor, bedömas såsom åsyftande en faktisk inkomstökning för jordbruket
i förhållande till innevarande år. Vad angår det i och för sig befogade i en
sådan inkomstökning vill jag erinra om att i de av riksdagen år 1947 fastställda
riktlinjerna för den framtida jordbrukspolitiken uttalades, att en viss
inkomstklyfta alltjämt förelåge mellan större delen av jordbruksbefolkningen,
å ena, och jämförliga befolkningsgrupper, å andra sidan, samt att det
närmaste målet för statsmakternas jordbrukspolitik borde vara att bereda
jordbruksbefolkningen möjlighet att uppnå och bevara jämställdhet i inkomsthänseende
med andra befolkningsgrupper. I proposition till samma års
riksdag angående prisreglerande åtgärder på jordbrukets område för regleringsåret
1947/48 uttalade jag emellertid i anslutning härtill, att den takt,
i vilken denna målsättning kunde förverkligas, måste förutsättas bliva beroende
av det ekonomiska läget och utvecklingstendenserna i allmänhet inom
näringslivet. Jag framhöll vidare, att i nämnda sammanhang särskilt borde
observeras den tilltagande spänning mellan den för konsumtionsändamål
och investeringar tillgängliga köpkraften, å ena, samt disponibla varutillgångar
och produktionsmedel, å andra sidan, som under det senaste året
av skilda orsaker inträtt.
De synpunkter, som jag sålunda anförde år 1947, ha i dagens läge minst
lika stor giltighet som då. Såsom jag redan antytt, synes det vara av utomordentligt
stor vikt, att den under innevarande år förda stabiliseringspolitiken
fortsättes till dess en naturlig balans i det ekonomiska läget uppnåtts.
Detta kan emellertid icke tänkas bliva möjligt, med mindre samma återhållsamhet
visas av alla berörda samhällsgrupper. Utsikterna att vinna anslutning
till en dylik politik från löntagarnas sida måste vidare i väsentlig
grad bliva beroende av om levnadskostnaderna kunna hållas nere så att en
sänkning av reallönen kan undvikas.
Då från jordbrukets sida nu gjorts anspråk på prisförbättringar, vilka
enligt vad nyss anförts skulle innebära en faktisk inkomstökning, är det
enligt min mening nödvändigt, att dessa anspråk prövas först vid en tidpunkt,
då man bättre än vad som nu är möjligt kan sätta in dem i deras samband
med den ekonomiska stabiliseringspolitiken i dess helhet och överblicka
deras inverkan på denna politik. En dylik samordning ter sig desto
angelägnare, som jordbrukets representanter velat förbehålla jordbruket
rätt att redan för nästkommande regleringsår erhålla ytterligare prisjuste
-
10
Jordbruksutskottets utlåtande nr 53.
ringar utöver de nu påyrkade, därest lönerna skulle komma att höjas för
andra yrkesgrupper.
Ur jordbrukarnas synpunkt är det tydligen angeläget, att grunderna för
regleringen av priserna på jordbrukets produkter skola fastställas på våren,
innan planeringen för den kommande produktionssäsongen sker. I de
grunder angående riktlinjerna för den framtida jordbrukspolitiken, som godkändes
av 1947 års riksdag, har även fastslagits, att ett system med vårprissättning
skall tillämpas. De nya principer och metoder för prisavvägningen,
som 1947 års riksdagsbeslut innebär, ha dock av olika skäl ännu ej kunnat
realiseras. Ett sådant uppskov med den definitiva prissättningen, som fordras
för den önskade samordningen med den ekonomiska stabiliseringspolitiken i
övrigt, kan under sådana förhållanden ej anses stå i strid med 1947 års beslut.
Detta beslut kan ju för övrigt ej givas den innebörden att det skulle vara
Kungl. Maj :t och riksdagen betaget att under speciella förhållanden vidtaga
de modifikationer i detsamma, som kunna anses nödvändiga. I nu föreliggande
fall synes man ha att väga olägenheterna av att uppskjuta fastställandet
av grunderna för prisregleringen mot nackdelarna av att frågan om
inkomstnivån för jordbruksbefolkningen behandlas helt fristående från motsvarande
frågor rörande andra befolkningsgrupper och från det ekonomiska
stabiliseringsprogrammet i dess helhet. En dylik isolerad behandling av jordbrukets
prisfrågor kan befaras få allvarliga återverkningar på hela den
ekonomiska stabiliseringspolitiken och därigenom bliva till skada för samtliga
befolkningsgrupper, jordbrukarbefolkningen icke undantagen. Med vidhållande
av det principiellt önskvärda i systemet med vårprissättning synes
det därför i nuvarande extraordinära läge befogat, att man gör ett tillfälligt
avsteg från detta system.
Ett sådant uppskov, som nu angivits, behöver ej innebära, att jordbrukets
prisfrågor i deras helhet nu lämnas olösta. Jordbrukets representanter ha,
såväl vid överläggningarna inom livsmedelskommissionen och dess råd som
vid överläggningarna med regeringen, angivit att enligt deras uppfattning
de begärda prisjusteringarna helt eller så gott som helt borde komma mjölkproduktionen
till godo. Under sådana förhållanden synes hinder ej möta att
beslut nu — med beaktande av huvudsakligen försörjningsmässiga synpunkter
— fattas angående prissättningen på andra jordbruksprodukter än mjölk
och mejeriprodukter ävensom därmed sammanhängande frågor, under det
att den definitiva prissättningen å sistnämnda båda produkter och därmed
det definitiva avgörandet av jordbrukets prisfrågor i deras helhet uppskjutes
till en senare tidpunkt.
Sedan de överläggningar, som förts mellan regeringen och jordbrukets representanter,
visat sig resultatlösa, har Kungl. Maj:t tidigare denna dag
på min hemställan meddelat det beslut i prisfrågan, för vars innehåll förut
redogjorts. Beslutet innebär bland annat att, i överensstämmelse med den
nyss uttalade uppfattningen, prissättningen å mjölk och mejeriprodukter
under regleringsåret 1949/50 tills vidare till dess annorlunda bestämmes
opaginerad Kontrollera mot PDF
Jordbruksutskottets utlåtande nr 53.
It
skall ske med tillämpning av de principer, som gälla för innevarande regleringsår,
samt att frågan om fattande av definitivt beslut i jordbrukets prisfrågor
för sagda regleringsår skall upptagas av Kungl. Maj :t först längre
fram. Dylikt definitivt beslut torde ej kunna meddelas, förrän skörderesultatet
åtminstone i huvudsak är känt. En omräkning av kalkylen bör därför
göras i augusti eller senare, så snart skörderesultatet kan överblickas, och
resultatet av denna omräkning bör läggas till grund för det definitiva beslutet.
I samband härmed förutsättes att jordbruket genom sina organisationer
beredes tillfälle till överläggningar i prisfrågan. Vidare förutsättes, att
frågan därefter kommer att underställas riksdagen så snart ske kan.
Beträffande prisavvägningen i övrigt för jordbruksprodukterna får jag
hänvisa till den nyss lämnade redogörelsen för Kungl. Maj ds beslut ävensom
till vad i det följande kommer att anföras beträffande utformningen av
regleringarna för de olika produktslagen.
I anslutning till vad som gällt under senare år och med hänsyn till ovissheten
rörande det framtida försörjningsläget förordar jag, att Kungl. Maj d
liksom hittills skall erhålla befogenhet att, inom den anslagsram som kan
komma att anvisas, handhava jordbruksregleringen och vidtaga av omständigheterna
påkallade ändringar i densamma. Skulle det befinnas erforderligt
att taga i anspråk statsmedel utöver vad som av riksdagen ställts till
förfogande, bör frågan givetvis underställas riksdagen. Likaså bör, såsom
nyss nämnts, det definitiva beslutet angående grunderna för prisregleringen
underställas riksdagen.
Då prognosen angående jordbrukets inkomster och kostnader avser tiden
från och med den 1 september 1949 till och med den 31 augusti 1950 torde,
på sätt livsmedelskommissionen föreslagit, Kungl. Maj :ts nu nämnda befogenheter
böra gälla till och med sistnämnda dag. Erinras må i detta sammanhang
att de grundläggande av riksdagen antagna regleringsförfattningarna,
med undantag av förordningen den 10 juli 1947 (nr 378) om viss avgift
å mjölk, grädde och ost, gälla tills vidare. Till frågan om förlängning
av nämnda förordning, vars giltighetstid utgår den 31 augusti 1949, återkommer
jag på tal om utformningen av mjölk- och matfettsregleringen.
Övriga av riksdagen lämnade bemyndiganden, vilkas giltighet utgår vid
slutet av innevarande regleringsår, torde, liksom hittills skett, där ej annat
särskilt angives, böra förlängas för ytterligare ett år.
I livsmedelskommissionens skrivelse den 19 april 1949 har berörts frågan,
om det nu utgående statliga stödet åt säsongmässig lagring av smör,
kött och fläsk samt ägg bör bibehållas eller avvecklas. Av de skäl, som
kommissionen anfört, och särskilt då olägenheterna av att i rådande läge
medgiva sådana säsongmässiga variationer i prisnivån, som erfordras för
att helt täcka kostnaderna för dylik lagring, finner jag det nödvändigt, att
detta stöd bibehålies tills vidare. Dock böra de förl>eredelser vidtagas, som
erfordras för att stödet skall kunna avvecklas, så snart förutsättningarna
härför föreligga. Det synes sålunda lämpligt, att förhandlingar upptagas
med de organisationer, vilka enligt 1947 års beslut kunna tänkas ingå som
12
Jordbruksutskottets utlåtande nr 53.
medlemmar i de avsedda export- och importföreningarna. Hinder bör ej
möta att vid dessa förhandlingar även behandlas frågan om sättet för finansieringen
av lagring i föreningarnas egen regi. Såsom uttalades redan av
1948 års riksdag synes intet vara att erinra mot att den avsedda export - oeh importföreningen för ägg omedelbart kommer till stånd. Den tidpunkt,
då en motsvarande förening för kött och fläsk bör bildas och träda i verksamhet,
synes få bliva beroende på beslut av Ivungl. Maj :t.
Efter denna redogörelse för min allmänna inställning till de föreliggande
spörsmålen övergår jag till att behandla de grunder, som i fortsättningen
synas böra tillämpas beträffande jordbruksregleringen.
Brödsädsregleringen.
Vad livsmedelskommissionen anfört om utformningen av prisregleringsskalorna
å brödsäd föranleder icke någon erinran från min sida. Prisfallsersättning
för viss del av de lager av brödsäd, som vid utgången av regleringsåret
1948/49 inneligga hos kvarnarna, torde böra utgå enligt i huvudsak
samma bestämmelser, som tidigare gällt.
Med framhållande av önskvärdheten av att priserna på höstvete, höstråg
och vårvete skola fastställas redan före höstsådden har livsmedelskommissionen
föreslagit, att Kungl. Maj :t skulle erhålla bemyndigande att redan sommaren
1949 fastställa priserna å dessa produktslag för regleringsåret 1950/
51. I stort sett delar jag kommissionens uppfattning härvidlag. Framför allt
synes det önskvärt, att priserna på höstvete och höstråg skola kunna fastställas
före höstsådden. Huruvida det kan anses erforderligt eller lämpligt
att vid sagda tidpunkt fastställa priset jämväl å vårvete av nästa års skörd
synes något mera tveksamt, då storleken av den önskade vårvetearealen ju
bland annat blir beroende av omfattningen av den areal, som besåtts med
höstsäd, samt av eventuell utvintring. Emellertid kan det vara önskvärt att
tidigare fixera prisrelationen mellan höstvete och vårvete och att sålunda
beslut härom fattas före höstsådden. Det av kommissionen föreslagna bemyndigandet
torde därför böra utverkas av riksdagen.
De i livsmedelskommissionens skrivelse berörda frågorna om vissa omläggningar
av handelsmarginalerna för brödsäd torde få upptagas av kommissionen
i samråd med priskontrollnämnden.
Regleringen av fodersäd och andra fodermedel.
Då möjligheterna till import av fodermedel av valutaskäl äro begränsade,
blir, såsom tidigare framhållits, försörjningsläget i fråga om fodersäd under
det kommande regleringsåret i huvudsak beroende av det inhemska
skördeutfallet. Ett återinförande av skyldigheten att avstå fodersäd ävensom
av regleringen av handeln med denna vara torde emellertid om möjligt
böra undvikas. Kungl. Maj :t och livsmedelskommissionen böra äga vidtaga
de åtgärder på detta område, som kunna påkallas av omständigheterna.
Jordbruksutskottets utlåtande nr 53.
13
Såsom redan förut antytts bör, om tillgången på brödsäd det medgiver,
korn under nästkommande regleringsår åter behandlas som fodersäd. De
särskilda bestämmelserna för denna vara, däri inbegripet pristillägget å 2
kronor per deciton, böra då även upphöra att gälla. Det torde få ankomma på
Kungl. Maj :t att besluta i denna fråga.
Jag delar kommissionens uppfattning om det i och för sig önskvärda
i att fri prisbildning skall återinföras å fodersäd. I likhet med kommissionen
anser jag emellertid, att ställning till denna fråga bör tagas först vid en
senare tidpunkt, då man kan överblicka fodersädsskördens storlek. I detta
sammanhang vill jag vidare som min uppfattning framhålla att en höjning
av fodersädspriserna om möjligt bör undvikas. Den spänning som, om fodersädsskörden
skulle bliva svag, vid nuvarande prisnivå kan uppstå mellan
tillgång och efterfrågan, bör man därför ej i första hand söka övervinna
genom en prishöjning. Med hänsyn bland annat till det mindre jordbrukets
behov av att kunna köpa fodersäd till ett ej alltför högt pris torde
man i stället, på samma sätt som skett under innevarande år, i första
hand böra söka bemästra svårigheterna genom att på lämpligt sätt fördela
tillgängliga salukvantiteter på underskottsområdena. Jag förutsätter härvid,
att systemet med auktoriserade handlande med fodermedel kommer att bibehållas
även under nästa regleringsår. Vad kommissionen anfört om upphävande
av normalprissättningen å vicker och foderärter föranleder dock
ingen erinran från min sida.
De synpunkter, som anförts beträffande frågan om prishöjning å fodersäd,
torde även böra gälla den av livsmedelskommissionen ifrågasatta
prishöjningen å majs.
Av de ransoneringar beträffande olika slag av fodermedel, som införts
under krigsåren, återstår nu endast ransoneringen av oljekraftfoder. En avveckling
av denna ransonering är önskvärd ur flera synpunkter. Även här
synes det emellertid angeläget, att en prishöjning om möjligt skall undvikas.
Kungl. Maj :t torde därför längre fram få pröva, huruvida det med hänsyn
till försörjningsläget i fråga om oljekraftfoder, den inverkan ett bibehållande
av ransoneringen kan ha för avvecklingen av kristidsorganisationen
samt övriga omständigheter kan anses lämpligt att slopa ransoneringen av
oljekraftfoder ävensom vilken inverkan en dylik åtgärd bör få på prisbestämmelserna
i fråga om denna vara.
Med hänsyn till vad nyss anförts angående frågan om ändring av normalpriserna
på majs och oljekraftfoder anser jag det ej erforderligt att man
nu, såsom livsmedelskommissionen föreslagit, vid äskande av anslag till
prisreglerande åtgärder på jordbrukets område skall räkna med något belopp
som kompensation för kostnadsökning till följd av dylik prishöjning.
Vad kommissionen anfört angående de priser, som spannmålsbolaget bör
betala vid inköp av inhemskt oljekraftfoder ävensom angående en omläggning
av systemet med fraktbidrag för vissa fodermedel föranleder ingen
erinran från min sida.
14
Jordbruksutskottets utlåtande nr 53.
Potatisregleringen.
Jag torde få erinra att Kungl. Maj :t den 24 september 1948 bemyndigat
livsmedelskommissionen att med Sveriges stärkelseproducenters förening
u. p. a. träffa överenskommelse rörande föreningens inköp och försäljning
av potatisstärkelse under tiden 1 oktober 1948—30 september 1949 i huvudsaklig
överensstämmelse med upprättat förslag till avtal. Sådant avtal
har träffats mellan kommissionen och föreningen. Kungl. Maj :t har emellertid
vid sitt bemyndigande gjort förbehåll om att den i avtalets 8 § av kommissionen
gjorda utfästelsen vinner riksdagens godkännande. Avtalet innebär,
bland annat, att föreningen inköper den mängd potatisstärkelse, som
framställes enligt meddelade tillverkningslicenser å högst 400 000 deciton,
med undantag av vad som erfordras till husbehov för tillverkaren och dennes
potatisleverantörer, varjämte, i den mån livsmedelskommissionen så
påfordrar, föreningen är villig att verkställa import av stärkelse och stärkelseprodukter
samt att sälja importerad vara utan anspråk på handelsvinst.
Enligt 8 § i avtalet åtager sig kommissionen — under förutsättning av statsmakternas
godkännande och om avtalet icke skulle komma att förnyas för
tillverkningsåret 1949/50 — att vidtaga eller föranstalta om åtgärder från
statens sida, vilka bereda föreningen möjlighet att erhålla dels minst 68 kronor
75 öre per deciton för den 1 oktober 1949 inneliggande lager av extra
prima, prima och ej fullt prima potatismjöl, dock med avdrag av 30 000 deciton,
dels ersättning för ränte- och lagringskostnader enligt i avtalet angivna
grunder i avseende å inneliggande lager av extra prima, prima och ej
fullt prima potatismjöl, utom 30 000 deciton, under tre månader, räknat
från och med den 1 oktober 1949. De enligt 8 § av kommissionen gjorda
åtagandena torde nu böra underställas riksdagen.
Vad kommissionen anfört angående användande av potatis för tillverkning
av sprit under nästa regleringsår föranleder ingen erinran från min
sida.
Äggregleringen.
I fråga om äggproduktionen innebär Kungl. Maj :ts beslut i prisfrågan,
såsom förut nämnts, att äggpriset bör få fritt svänga mellan ett bottenpris
av 2 kronor per kilogram och ett högsta pris av 3 kronor per kilogram. Vad
livsmedelskommissionen anfört angående den närmare utformningen av
prisstödet föranleder i stort sett ingen erinran från min sida. Ehuru myndigheternas
skyldighet att stödja nyssnämnda bottenpris, såsom kommissionen
framhållit, icke bör vara ovillkorlig, vill jag emellertid understryka,
att det får anses angeläget, att bottenprisnivån skall kunna uppehållas. Detta
bör enligt min mening också bliva möjligt, såvida ej exceptionella förhållanden
skulle inträffa.
Köttvaruregleringen m. m.
Den mest brännande frågan beträffande försörjningen med köttvaror är
otvivelaktigt spörsmålet om ett upphävande av ransoneringen av köttvaror.
Jordbruksutskottets utlåtande nr 53.
15
Såsom jag förut antytt torde det icke vara möjligt att nu taga ställning till
detta spörsmål. Så länge ransoneringen bibehålies, torde någon ändring i nu
gällande regleringsanordningar icke böra ifrågasättas.
Enligt livsmedelskommissionen bör, därest ransoneringen slopas, även
det nuvarande systemet med normalpriser å köttvaror slopas och prisbildningen
lämnas fri. Statens priskontrollnämnd har på denna punkt uttalat
en avvikande uppfattning och ansett, att denna fråga bör upptagas till prövning
först efter en mera ingående undersökning av möjligheterna till fortsatt
priskontroll på området. Mot livsmedelskommissionens förslag, att priserna
skulle — på samma sätt som gäller i fråga om ägg -— få utveckla sig
fritt mellan en lägre och en övre gräns och att prisstegringar över sistnämnda
gräns skulle kunna hindras genom att medgivande lämnades till
import, synes kunna göras den invändningen, att man, även om ransoneringen
å köttvaror skulle slopas, i vart fall beträffande kött torde ha att
räkna med en markerad brist och att vidare möjligheterna till import särskilt
på grund av valutaläget torde komma att bliva mycket begränsade. Det
finns därför enligt min uppfattning anledning befara, att den av kommissionen
avsedda övre gränsen i praktiken icke skulle komma att fungera. Med
hänsyn bland annat härtill anser jag en övergång till fri prisbildning böra
övervägas endast om densamma kan ske utan risk för oförutsedda prisstegringar.
Såsom angivits i Kungl. Maj :ts beslut i prisfrågan torde även för nästa
regleringsår böra beräknas medel till utbetalande av statliga pristillägg på
slaktprodukter. Mot livsmedelskommissionens beräkning av medelsbehovet
för detta ändamål har jag intet att erinra. Frågan om fördelningen av beloppet
på olika slag av köttvaror torde i första hand få upptagas av livsmedelskommissionen
i samråd med vederbörande organisationer. Skulle ransoneringen
upphävas, torde därvid även få diskuteras frågan om de ändringar
i utbetainingssyistemet m. m., som kunna föranledas av att vissa
kontrollmöjligheter då bortfalla.
Någon prishöjning å vissa organ och inälvor synes nu ej böra företagas.
Frågan torde få prövas i samband med det definitiva ställningstagandet till
prisavvägningen för jordbrukets produkter.
Stöd till ullproduktionen torde böra lämnas enligt samma grunder, som
gällt under innevarande regleringsår. För ändamålet torde, såsom livsmedelskommissionen
föreslagit, böra beräknas ett oförändrat belopp av 200 000
kronor.
Regleringen av handeln med mjölk, mejeriprodukter och fettvaror.
Såsom förut antytts torde de nu gällande statliga regleringsåtgärderna på
detta område, vilka främst avse att reglera fetthalten i mjölk och mejeriprodukter,
i stort sett böra bibehållas oförändrade. Liksom tidigare bör det
emellertid få ankomma på Kungl. Maj :t att under hänsynstagande till utvecklingen
av försörj ningsläget besluta om åtgärdernas fortsatta bestånd
eller om de ändringar däri, som kunna anses påkallade.
16
Jordbruksutskottets utlåtande nr 53.
Kungl. Maj :t bör vidare alltjämt äga bemyndigande dels att uttaga tillläggsaccis
å sådana varor, som avses i förordningen den 7 juni 1935 (nr
259) om accis å margarin och vissa andra fettvaror, med högst 1 krona 50
öre per kilogram av varans nettovikt, dels ock att upptaga en rörlig clearingavgift
vid import av fettämnen, motsvarande i varje särskilt fall skillnaden
mellan normalpriset och den faktiska anskaffningskostnaden för varan
i fråga. Liksom för innevarande regleringsår bör det även stå Kungl.
Maj :t fritt att, i den mån så prövas lämpligt, genomföra en omläggning av
systemet med acciser och rörliga clearingavgifter, så att fasta importavgifter
kunna uttagas på olika slag av fett och fettråvaror för framställning av
margarin och matnyttigt fett.
Sedan ransoneringen av matfett numera upphört, måste efterfrågan på
de olika slagen av matfett, främst smör och margarin, regleras genom prissättningen.
De åtgärder, som vidtagits härutinnan, ha, såsom livsmedelskommissionen
anfört, visat sig tillräckliga vid nuvarande tillgång på smör.
En viss lagring av smör bör emellertid ske under sommaren för att möta
den efterfrågan, som kan väntas komma att göra sig gällande vid den säsongmässiga
nedgången av smörproduktionen på hösten. För sådan lagring
bör stöd utgå enligt nu gällande regler.
Livsmedelskommissionen har på tal om smörlagringen även berört frågan
om en differentiering av priserna på mejerismör med hänsyn till kvaliteten.
För min del ställer jag mig tveksam till möjligheten att vinna något
resultat av en sådan differentiering, såvida denna ej blir ganska stor.
En kraftig differentiering möter åter betänkligheter med hänsyn till den
ekonomiska stabiliseringspolitiken. Kungl. Maj :t bör emellertid äga befogenhet
att vidtaga de åtgärder i detta hänseende, som kunna befinnas lämpliga.
Kungl. Maj :ts beslut i prisfrågan innebär att mjölkpristillägg tills vidare
under regleringsåret 1949/50 böra utgå enligt nu gällande grunder.
Detta avser såväl det allmänna mjölkpristillägget som de pristillägg, vilka
utgå i Norrland samt vissa delar av mellersta Sverige. Livsmedelskommissionen
har emellertid ifrågasatt en mindre jämkning i dessa grunder, innebärande
att mjölk, som användes för tillverkning av torr- och kondensmjölk
och dylikt, i fråga om storleken av det allmänna mjölkpristillägget
skulle jämställas med mjölk, som användes för tillverkning av smör. För
den sänkning av pristillägget, som detta skulle innebära, borde jordbruket
erhålla kompensation genom en motsvarande höjning av priserna på torrmjölk,
kondensmjölk och liknande produkter. Häremot synes icke något
vara att erinra.
Liksom för år 1948/49 torde vidare för nästa regleringsår böra beräknas
ett belopp av 6 miljoner kronor till förbättring av mjölkhandelns marginaler.
Förordningen den 10 juli 1947 (nr 378) om viss avgift å mjölk, grädde och
ost, vars giltighetstid utgår den 31 augusti 1949, torde böra erhålla förlängd
giltighet under ytterligare ett år. I anledning härav har inom jordbruksde
-
Jordbruksutskottets utlåtande nr 53.
17
parteinentet utarbetats förslag till förordning om fortsatt giltighet av nyssnämnda
förordning. Förslaget torde böra föreläggas riksdagen till antagande.
Livsmedelskommissionen har ifrågasatt att den utjämningsavgift, som nu
uttages för konsumtionsmjölk, skulle sänkas. För min del finner jag vissa
skäl tala för en sådan sänkning. Jag är dock icke beredd att redan nu taga
ställning till denna fråga. Frågan torde i första hand böra behandlas av
Svenska mejeriernas riksförening och livsmedelskommissionen.
Frågan om höjning av pristillägget för viss mjölk och grädde som levereras
i med kapsyl försluten flaska synes icke böra prövas förrän ställning tagits
till spörsmålet om den definitiva avvägningen av priserna på mjölk och
mej eriprodukter.
Liksom hittills torde även under nästa regleringsår böra utgå dels s. k.
merfrakttillägg, dels s. k. regleringskostnadstillägg till vissa mjölkorganisationer
i Stockholm och Göteborg, dels viss ersättning för behandling av konsumtionsmjölk
vid några mejerier, isom leverera mjölk till Stockholm, dels
bidrag till uppehållande av mejeriernas körlinjer inom de områden, där
transportkostnaderna per kilogram mjölk äro särskilt höga. Med hänsyn
till svårigheten att bedöma medelsbehovet för de olika ändamålen torde bidragen,
på sätt skett under de senaste budgetåren, böra sammanföras till ett
anslagsbelopp. Detta anslagsbelopp torde, såsom livsmedelskommissionen
föreslagit, böra beräknas till 9 miljoner kronor. Kungl. Maj :t synes böra
äga disponera ifrågavarande anslag även för tillgodoseende av annat ändamål
än förut berörts, därest detsamma är av särskild betydelse för mjölkförsörjningens
ordnande. Motsvarande befogenhet tillkommer för närvarande
Kungl. Maj :t.
Konstgödselregleringen.
Såsom framgår av det förut anförda har livsmedelskommissionen icke för
närvarande funnit anledning att föreslå någon ändring av priserna på konstgödselmedel.
Icke heller jag finner skäl att nu förorda en sådan åtgärd.
Kommissionen har emellertid framhållit, att den inhemska prisnivån i någon
mån kan komma att påverkas av utvecklingen av världsmarknadspriserna,
särskilt i fråga om kali men även beträffande kvävegödselmedel.
Om ett tillskott till clearingkassan skulle erfordras, torde, såsom livsmedelskommissionen
föreslagit, medel för ändamålet få disponeras ur det anslag
till diverse kostnader i samband med jordbruksregleringen, som jag i
det följande ämnar föreslå.
Kostnaderna för Svenska spannmålsaktiebolaget.
I årets statsverksproposition har, med utgångspunkt från en av spannmålsbolaget
gjord och av livsmedelskommissionen granskad uppskattning,
till kostnader för bolagets verksamhet för budgetåret 1949/50 upptagits ett
beräknat belopp av 25 miljoner kronor. I sin skrivelse den 25 februari 1949
2 Bihang till riksdagens protokoll 1959. 10 samt. Nr 53.
18
Jordbruksutskottets utlåtande nr 53.
till livsmedelskommissionen har bolaget dels angivit, att utav tidigare av
riksdagen anvisade medel i runt tal 85 miljoner kronor funnes disponibla
för täckande av bolagets kostnader under åren 1948/49 och 1949/50. Kostnaderna
för sagda båda verksamhetsår har bolaget uppskattat till 55 respektive
30 miljoner kronor eller således sammanlagt till det belopp, som redan
funnes tillgängligt. Då uppskattningen av kostnaderna för verksamhetsåret
1949/50 finge betraktas som osäker, har bolaget emellertid ansett försiktigheten
bjuda, att det i årets statsverksproposition preliminärt beräknade
beloppet av 25 miljoner kronor skulle anvisas för budgetåret 1949/50.
Livsmedelskommissionen har för sin del ansett ett anslag av 20 miljoner
kronor tillräckligt. Härvid är att märka att kommissionen å ena sidan räknat
med en ökning av bolagets omkostnader med 8—10 miljoner kronor, beroende
på att kommissionen ansett bolagets inköpspris för inhemskt oljekraftfoder
böra bestämmas till 40 kronor per deciton, samt å andra sidan
räknat med en ökning av bolagets inkomster med omkring 4 miljoner kronor
till följd av de av kommissionen föreslagna prishöjningarna å oljekraftfoder
och majs.
I det föregående har jag förklarat mig anse sistnämnda prishöjningar om
möjligt böra undvikas. I enlighet härmed anser jag, att man ej heller vid
uppskattningen av kostnaderna för spannmålsbolaget bör räkna med den
inkomstökning, som dessa höjningar skulle medföra. Det oaktat bör enligt
min uppfattning ett anslag å 20 miljoner kronor vara till fyllest.
Förslag till särskilda åtgärder till stöd för jordbruket i Norrland m. m.
Under de senaste budgetåren ha vissa belopp ställts till förfogande för
produktionsbefrämjande åtgärder på jordbrukets område i Norrland samt
de delar av Kopparbergis och Värmlands län, där jordbrukets ställning är
i stort sett likartad med den i Norrland. För ett vart av de nio senaste budgetåren
har medgivits, att ett belopp av 900 000 kronor finge för berörda
syfte utgå av anslaget till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område.
I likhet med lantbruksstyrelsen anser jag, att även för nästa budgetår bör
från nämnda anslag få disponeras samma belopp.
Anslagsäskanden m. m.
Kostnaderna för genomförandet av de av mig nu förordade förslagen till
prisreglerande åtgärder på jordbrukets område torde komma att uppgå till
i runt tal 123 miljoner kronor. Av detta belopp belöpa 50 miljoner kronor
på allmänt mjölkpristillägg, 19,5 miljoner kronor på mjölkpristillägg i vissa
delar av landet, 9 miljoner kronor på särskilda mjölkbidrag såsom merfraktbidrag
m. m., 6 miljoner kronor på bidrag till förbättring av mjölkhandelns
marginaler, 33 miljoner kronor på pristillägg för slaktdj ursprodukter,
200 000 kronor på kostnader för främjande av ullproduktionen samt
5 miljoner kronor på diverse kostnader. Sistnämnda belopp är enligt vad
Jordbruksutskottets utlåtande nr 53.
19
livsmedelskommissionen upplyst i första hand avsett att användas för ersättning
till Svenska mejeriernas riksförening för handhavandet av vissa
med mjölk- och matfettsregleringen sammanhängande uppgifter, till bestridande
av vissa bidrag till Mjölkpropagandan samt till utgifter för ersättande
av förluster vid lagring och annat omhändertagande av andra livsmedel
än spannmål. Nu ifrågavarande post torde även få anlitas för bestridande
av vissa återstående tryckningskostnader för 1942 års jordbrukskommitté
ävensom för täckande av de utgifter, som föranledas av förslagen till
särskilda åtgärder till stöd för jordbruket i Norrland m. in.
Enligt vad livsmedelskommissionen anfört torde emellertid av de medel,
som anvisats för prisreglerande åtgärder under innevarande regleringsår,
komma att uppstå en reservation av omkring 20 miljoner kronor. Med beaktande
härav torde till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område för
budgetåret 1949/50 böra anvisas ett reservationsanslag av 103 miljoner kronor.
Till bestridande av kostnaderna för Svenska spannmålsaktiebolagets
verksamhet torde i enlighet med vad jag förut förordat för budgetåret 1949/
50 böra anvisas ett reservationsanslag av 20 miljoner kronor.»
Utskottet.
I propositionen till 194S års riksdag angående åtgärder i prisreglerande
syfte på jordbrukets område framhöll föredragande departementschefen bl. a.,
att försörjningsläget i fråga om livsmedel för det nästföljande konsumtionsåret
icke syntes komma att möjliggöra några mera avsevärda lättnader i
fråga om livsmedelsransoneringen. Utvecklingen blev emellertid gynnsammare
än väntat, och framför allt på grund av det goda skördeutfallet år 1948
förbättrades avsevärt såväl det internationella som det svenska livsmedelsläget,
varigenom betydande ransoneringslättnader kunde genomföras för vårt
land. Sålunda avskaffades mjöl- och brödransoneringen på hösten 1948 och
matfettsransoneringen i mars 1949, varjämte ett flertal regleringar av förnödenheter
för jordbrukets behov kunde upphävas.
Såsom Kungl. Maj:t framhållit bör för regleringsåret den 1 september 1949
—den 31 augusti 1950 eftersträvas, att de genomförda förbättringarna skola
bibehållas samt om möjligt ytterligare lättnader i de återstående ransoneringarna
genomföras. Under förutsättning av normal skörd och i stort sett
oförändrade importmöjligheter torde det enligt Kungl. Maj :ts bedömning av
läget vara möjligt att förverkliga dessa önskemål.
För regleringsåret 1949/50 har i vanlig ordning en prognos rörande jordbrukets
inkomster och utgifter under nämnda år uppgjorts av den s. k.
LK-delegationen samt granskats inom livsmedelskommissionen och dess råd.
I denna prognos har på inkomstsidan icke medräknats de statliga pristilllägg
för mjölk och köttvaror å tillhopa 120,5 miljoner kronor, som beslutades
av 1948 års riksdag för innevarande regleringsår. Trots en beräknad
produktionsökning för de viktigare produkterna visar prognosen i första
20 Jordbruksutskottets utlåtande nr 53.
hand av denna anledning en nedgång i jordbrukets totala inkomster av
animalier.
Enligt jordbrukets förhandlingsdelegerade borde tillika den ändringen göras
i kalkylen, att inkomstsidan minskades med dels 35 miljoner kronor,
avseende merintäkter av oljeväxter utöver medtagna merkostnader, och dels
39 miljoner kronor i anledning av utökningar och förändringar av producent-
och kontantbidrag åt det mindre jordbruket.
Beträffande jordbrukets kostnader har en ny beräkningsmetod ifrågasatts
bl. a. såvitt angår posten räntekostnader i anledning av undersökningar,
som utförts av de sakkunniga för utredning rörande rationaliseringens inverkan
på jordbrukets arbetskostnader m. m. Den huvudsakliga innebörden
av nämnda sakkunnigas beräkningar härvidlag är, att lantbrukskapitalet,
som — bortsett från ett provisoriskt tillägg fr. o. m. år 1945/46 — hållits
oförändrat sedan basåret 1938/39, fastställts med hänsynstagande till sådana
investeringar, som ägt ruin efter sistnämnda år, varvid beaktats såväl förändringar
i kapitalvolymen som fördyring vid åter- och nyanskaffning. I
fråga om beräkningen av fastighetskapitalet ha de sakkunniga dock icke
varit ense. Medan majoriteten av dem ansett, att detta kapital borde fastställas
på grundval av utjämnade taxeringsvärden, har minoriteten föreslagit,
att taxeringsvärdena skulle användas utan sådan utjämning.
Med anledning av de delade meningarna beträffande räntekostnaderna,
har kalkylen för regleringsåret 1949/50 uppgjorts med tillämpning av tre
olika alternativ för räntekostnaderna. Sålunda beräknas enligt de sakkunnigas
majoritetsalternativ (alt. A), att ett kalkylmässigt inkomstunderskott
å 235,i miljoner kronor skulle uppstå. Enligt deras minoritetsalternativ
(alt. B) skulle underskottet komma att uppgå till 236,9 miljoner kronor och
enligt hittills tillämpade grunder för räntekostnadsberäkningen (alt. C) till
167,9 miljoner kronor. Därest i likhet med vad som avsetts för innevarande
regleringsår statliga pristillägg skulle utgå med 120,5 miljoner kronor,
minskas underskottet till 114,6, 116,4 respektive 47,4 miljoner kronor.
Kungi. Maj :ts beslut den 22 april 1949 angående prissättningar på jordbrukets
produkter för regleringsåret 1949/50 grundar sig, i likhet med motsvarande
beslut under tidigare år, på den uppgjorda prognosen. Till skillnad
från föregående tillfällen har emellertid för nästa regleringsår den definitiva
prissättningen å mjölk och mejeriprodukter samt därmed även den
slutliga prisavvägningen beträffande jordbruksproduktionen i dess helhet
uppskjutits till en tidpunkt, då skörderesultatet kan överblickas, d. v. s.
enligt i propositionen meddelad uppgift till augusti månad eller senare. Till
följd härav skall enligt Kungl. Maj ds förslag prissättningen å mjölk- och
mejeriprodukter tills vidare till dess annorlunda bestämmes ske med tilllämpning
av de principer, som gälla för innevarande regleringsår.
Då det ifrågasatta hänsynstagandet till oljeväxtodlingen, producent- och
kontantbidragen samt räntekostnaderna enligt Kungl. Maj ds åsikt skulle
innebära en faktisk inkomstökning för jordbruket i förhållande till innevarande
år, har Kungl. Maj d funnit det nödvändigt, att denna fråga prö
-
Jordbruksutskottets utlåtande nr 53.
21
vas först vid en tidpunkt, då man bättre än vad nu är möjligt kan sätta
in dem i deras sammanhang i den ekonomiska stabiliseringspolitiken i dess
belhet och överblicka deras inverkan på denna politik.
I motionerna 1: 329 och II: 415 har emellertid bl. a. yrkats, att det hittillsvarande
systemet med vårprissättning skall bibehållas. Därjämte har hemställts,
att kalkylen för regleringsåret 1949/50 skulle korrigeras på så sätt,
att från inkomstsidan skulle utgå förut nämnda belopp om 35 och 39 miljoner
kronor samt kostnadssidan enligt alt. C ökas med 7 miljoner kronor,
avseende den ökning i räntekostnaderna, som belöper på produktionsåret
1949/50 i förhållande till produktionsåret 1948/49 och som beror på ökade
kostnader för investeringar, gjorda under förstnämnda år. Det kalkylmässiga
inkomstunderskottet skulle således enligt motionerna, med bibehållande
av samma subventioner som för innevarande år, uppgå till 128,4 miljoner
kronor. I motionerna lämnas tillika vissa riktlinjer beträffande den höjning
av produktpriserna, som skulle vara erforderlig för att täcka det angivna
underskottet.
Såsom Kungl. Maj :t framhållit kan 1947 års beslut angående riktlinjerna
för den framtida jordbrukspolitiken givetvis icke innebära, att det skulle
vara Kungl. Maj :t och riksdagen betaget att under speciella förhållanden vidtaga
sådana jämkningar i de angivna riktlinjerna, som kunna anses nödvändiga.
Den fråga, som föreligger till bedömande, synes därför närmast vara
huruvida olägenheterna av ett uppskov med prisregleringen kunna anses
större än olägenheterna av en fristående behandling av jordbruksbefolkningens
inkomstnivå.
Obestridligen är det för jordbrukarna en betydande fördel, att grunderna
för prisregleringen av jordbrukets produkter fastställas redan på våren,
innan planering skett för den kommande produktionssäsongen, varigenom
möjlighet skapas att beräkna lönsamheten för olika produktionsgrenar och
anpassa produktionen därefter på lämpligt sätt. Man kan emellertid icke
bortse från att en isolerad behandling av jordbrukets prisfrågor kan få allvarliga
återverkningar på hela den ekonomiska stabiliseringspolitiken. Vid
granskningen av prognosen för regleringsåret 1949/50 inför livsmedelskommissionens
och priskontrollnämndens råd uttalades sålunda från visst håll,
att däri räknats med högre arbetslön än som utginge i verkligheten. Därest
så är fallet, torde redan detta förhållande vara ägnat att från lantarbetarnas
sida föranleda anspråk på omedelbar ökning av timlönerna. Skulle vidare
jämkningar av de i kalkylen ingående posterna rörande producent- och kontantbidragen,
oljeväxtodlingen och räntekostnaderna, om vilka delade meningar
råder, giva anledning till prishöjningar på jordbrukets saluprodukter,
kan det befaras, att andra löntagargrupper komma att framställa krav på
omdelbara löneökningar. De överenskommelser, som tidigare träffats med
skilda befolkningsgrupper till förmån för den ekonomiska stabiliseringspolitiken,
skulle därigenom sättas i fara. Att bevara det lugn, som för närvarande
råder i fråga om arbetsmarknadens avtal, är otvivelaktigt så betydelsefullt,
att det i och för sig motiverar ett sådant uppskov med prissättningen,
som föreslagits i propositionen.
22
Jordbruksutskottets utlåtande nr 53.
Vid övervägande av de skäl, som tala för och emot ett uppskov med prisregleringen,
har utskottet stannat för att förorda det av Kungl. Maj:t framlagda
förslaget. Då sålunda i händelse av bifall till utskottets hemställan prissättningen
å mjölk och mejeriprodukter skulle anstå till tidpunkt, då skörderesultatet
kan överblickas, bör, såsom livsmedelskommissionen understrukit,
möjligheten lämnas öppen att låta huvuddelen av den inkomstförbättring,
som beräkningarna av jordbrukets inkomster och kostnader kunna
giva anledning till för nästa budgetår, falla på mjölk och mejeriprodukter,
varför den prissättning, som nu bör äga rum å andra jordbruksprodukter, i
stort sett böra inskränka sig till justeringar, som betingas av försörjningspolitiska
skäl.
Utskottet förordar tillika, att Kungl. Maj :t liksom hil tills skall erhålla befogenhet
att, inom den anslagsram som kan komma att anvisas, handhava
jordbruksregleringen och vidtaga av omständigheterna påkallade ändringar
däri. Skulle det befinnas erforderligt att taga i anspråk statsmedel utöver
vad som av riksdagen ställes till förfogande, bör frågan underställas riksdagen.
Såsom Kungl. Maj:t framhållit bör det definitiva beslutet angående
grunderna för prisregleringen underställas riksdagen.
I detta sammanhang vill utskottet framhålla, att detalj upplysningar, som
lämnats utskottet, givit vid handen, att vissa av de i prognosen ingående beräkningarna
stämma dåligt överens med de i efterhand konstaterade förhållandena.
Som exempel må nämnas, att bensinförbrukningen för jordbrukets
traktorer torde ha beräknats åtskilligt för högt. En översyn av kalkylen
synes därför vara påkallad.
Vad Kungl. Maj :t anfört i fråga om förlängningen av giltighetstiden för
förordningen den 10 juli 1947 (nr 378) om viss avgift å mjölk, grädde och
ost ävensom om statligt stöd åt säsongmässig lagring av vissa födoämnen,
föranleder icke någon erinran från utskottets sida.
De av Kungl. Maj:t föreslagna särskilda regleringsåtgärderna samt särskilda
åtgärderna till stöd för jordbruket i Norrland föranleda i huvudsak
icke någon erinran från utskottets sida. Endast i följande hänseenden har
utskottet funnit anledning till särkilda uttalanden.
I fråga om äggregleringen har i motionen II: 416 hemställts, att riksdagen
måtte uttala sig för ett bottenpris av två kronor 25 öre per kilogram och ett
högsta pris av tre kronor 25 öre per kilogram.
Såsom i motionen framhållits, är det givetvis önskvärt, särskilt med hänsyn
till småbrukarbefolkningen, vars inkomst ofta till väsentlig del är beroende
av äggpriset, att detta icke sättes lägre än vad som är nödvändigt. Å
andra sidan kan emellertid ett högt bottenpris lägga hinder i vägen för export
av uppkommande produktionsöverskott, vilket därigenom kommer att
verka hämmande på den inhemska prisutvecklingen. Efter överväganden
har utskottet därför funnit sig böra förorda den av Kungl. Maj :t föreslagna
prissättningen. I likhet med Kungl. Maj :t vill utskottet i detta sammanhang
understryka angelägenheten av att botteprisnivån uppehälles.
Jordbruksutskottets utlåtande nr 53.
23
I motionerna I: 48 och II: 46, I: 174 och II: 225 samt I: 175 och II: 207 har
i olika hänseenden hemställts om ändring i de nu gällande bestämmelserna för
producent- och kontantbidragen till vissa innehavare av mindre jordbruk.
Då den för icke länge sedan tillsatta småbruksutredningen enligt sina direktiv
skall syssla även med den animaliska produktionen, synes det utskottet
lämpligt att ifrågavarande motioner överlämnas till utredningen för att av
denna tagas under övervägande vid fullförandet av sitt uppdrag.
Vad angår den i motionen II: 217 gjorda hemställan om utredning genom
småbruksutredningens försorg rörande införandet av statligt fraktbidrag
till mjölkproducenter i enlighet med i motionen närmare angivna riktlinjer
vill utskottet erinra om att särskilda bidrag för närvarande utgå för upprätthållande
av mejeriernas körlinjer inom de områden, där på grund av
minskad mjölkproduktion transportkostnaderna per kilogram mjölk äro särskilt
höga. Även om åtgärder äro önskvärda för att motverka den fortgående
minskningen av mjölkproduktionen, synas skäl dock icke föreligga att härutöver
bevilja särskild ersättning för producentens egen transport av mjölken
till körlinjen, därest han bor avsides. Enligt utskottets förmenande bör
nämligen en olikhet i transportvägen av ifrågavarande slag jämställas med
övriga olikheter i fastigheternas allmänna lönsamhet och icke påkalla någon
särskild gottgörelse.
I anledning av det i motionerna I: 124 och II: 145 framställda yrkandet
att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om påskyndande
av utarbetandet av typjordbrukskalkylerna samt om bemyndigande för livsmedelskommissionen
att redan nu undersöka olika produktionsgrenars lönsamhet
inom olika områden vill utskottet framhålla, att det utan tvivel är
önskvärt, att nämnda kalkyler färdigställas så snart som möjligt. För att de
skola bliva representativa, böra de emellertid bygga på ett synnerligen omfattande
material, vars insamlande och bearbetning måste taga avsevärd tid
i anspråk. Att på grundval av ett ofullständigt material redan nu söka taga
hänsyn till den olika lönsamheten inom skilda jordbruksområden torde icke
vara lämpligt.
Med hänsyn till vad sålunda anförts och då skäl icke torde föreligga att
antaga att onödigt dröjsmål förekommer beträffande färdigställandet av
nämnda kalkyler, finner utskottet sig icke böra biträda motionerna.
Utskottets hemställan.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
A. att riksdagen må
I. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag å
motionerna I: 325) och II: 415 samt II: 416:
1) medgiva Kungl. Maj :t att vidtaga erforderliga åtgärder
för reglering under nästkommande regleringsår av produk
-
24
Jordbruksutskottets utlåtande nr 53.
tions- och avsättningsförhållandena på jordbrukets område
i huvudsaklig överensstämmelse med de i propositionen angivna
riktlinjerna;
2) å riksstaten för budgetåret 1949/50 under nionde huvudtiteln
anvisa
a) till Prisreglerade åtgärder på jordbrukets område ett
reservationsanslag av 103 000 000 kronor;
b) till Kostnader i samband med Svenska spannmålsaktiebolagets
verksamhet ett reservationsanslag av 20 000 000
kronor;
II. antaga vid propositionen fogat förslag till förordning
angående fortsatt giltighet av förordningen den 10 juli 1947
(nr 378) om viss avgift å mjölk, grädde och ost;
III. i anledning av motionerna I: 48 och II: 46, I: 174 och
II: 225 samt I: 175 och II: 207 i skrivelse till Kungl. Maj :t
anhålla, att Kungl. Maj :t ville överlämna motionerna till
småbruksutredningen för att av utredningen tagas under
övervägande vid fullgörandet av dess uppdrag;
B. att motionen II: 217 icke må föranleda någon riksdagens
åtgärd.
C. att motionerna I: 124 och II: 145 icke må föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 23 maj 1949.
På jordbruksutskottets vägnar:
L. TJÄLLGREN.
Vid detta ärendes slutbehandling ha närvarit
från första kammaren: herrar Tjällgren, Carl Edmund Eriksson, Alfred
Andersson, Anderberg, Svedberg, Näslund, Henry Johansson och AabyEricsson;
samt
från andra kammaren: herrar Svensson i Ljungskile, Norup, Ericsson
i Sörsjön, Johnsson i Kastanjegården, Andersson i Surahammar, Haiggblom,
Gustafson i Dädesjö och Jacobson i Vilhelmina.
Jordbruksutskottets utlåtande nr 53.
25
Reservation
av herrar Tjällgren, Näslund, Aaby-Ericsson, Svensson i Ljungskile, Norup,
Johnsson i Kastanjegården och Hseggblom, vilka ansett, att motionerna
1:329 och 11:415 bort bifallas samt att därför
dels utskottets yttrande bort ha följande lydelse:
»I propositionen---(lika med utskottet) — ---angivna under
skottet.
Vad angår de ifrågasatta korrigeringarna av kalkylen för nästa regleringsår
må beträffande de nuvarande oljeväxtpriserna framhållas, att dessa
bestämts så, att icke obetydliga stimulansinkomster inrymmas däri. Sådana
inkomster voro visserligen för handen även år 1948, då stabiliseringspolitiken
godkändes, men intill denna tid hade oljeväxtodlingen haft en
relativt begränsad omfattning, varför deras återverkan på andra produktpriser
var av mindre betydelse. I prognosen för året 1948/49 beräknades sålunda
oljeväxtarealen till 45 000 hektar men steg i själva verket till nära
79 000 hektar. För nästa regleringsår har räknats med en areal av 100 000
hektar men enligt kontraktsteckningen torde den komma att uppgå till
minst 135 000 hektar. Denna utveckling, som icke förutsågs år 1948, får
synnerligen ogynnsamma återverkningar för prissättningen å andra produkter,
eftersom överpris på en produkt måste medföra, att priset på andra
produkter tryckes ned. Då överpriset på oljeväxter av riksdagen beslutats i
särskild ordning och med motiveringen att erhålla en ur det allmännas
synpunkt önskvärd ökning av denna produktion, är det enligt utskottets
mening icke önskvärt, att kostnaden härför skall bäras av de jordbrukare,
som ej kunna odla oljeväxter. Denna uppfattning har så mycket mera fog
för sig som sådan odling i huvudsak förekommer i områden med gynnsamma
produktionsbetingelser. Det belopp om uppskattningsvis 35 miljoner kronor,
som utgör summan av stimulanspris å oljeväxter samt i kalkylen ej
upptagna merkostnader för denna odling, bör därför enligt utskottets mening
bäras av hela folket och följaktligen utbrytas ur kalkylens inkomstsida.
Med hänsyn till den funktion, prognosen har att fylla, kunna producentoch
kontantbidragen i princip betraktas på samma sätt som stimulansinkomsten
för oljeväxtodlingen. I realiteten äro nämligen dessa bidrag ett
produktionskostnadsstöd, motiverat av de förhållanden, under vilka det
mindre jordbruket arbetar. Genom att bidragen, som under basåret 1938/39
uppgingo till 3,5 miljoner kronor men nu höjts till 75 miljoner kronor, endast
utgå till mindre jordbruk, blir följden att den av bidragen föranledda
nedpressningen av prisnivån på jordbruksprodukterna kommer att inverka
ogynnsamt för övriga jordbruk. Denna ogynnsamma inverkan förstärkes genom
1948 års omläggning av grunderna för bidragens utbetalande, varigenom
jordbruk med 10—15 hektar åker gå miste om bidrag till ett belopp
av omkring 10 miljoner kronor, medan de mindre jordbruken erhålla på
grund av speciella förhållanden en inkomstökning av något över 39 miljoner
8 Bihang Hd riksdagens protokoll 1959. 10 samt. Nr 53.
26
Jordbruksutskottets utlåtande nr 53.
kronor. Vid sådant förhållande synes kalkylens inkomstsida böra minskas
med sistnämnda belopp.
I fråga om kalkylens kostnadssida tala starka skäl för att denna bör ökas
med i vart fall den stegring av räntekostnaderna, som belöper på produktionsåret
1949/50 i förhållande till nästföregående produktionsår och beror
på höjda kostnader för gjorda investeringar under förstnämnda år. Denna
ökning kan beräknas till omkring 7 miljoner kronor.
Efter de sålunda angivna korrigeringarna utvisar kalkylen för 1949/50
ett inkomstunderskott å 128,4 miljoner kronor.
I detta sammanhang vill utskottet anföra, att utskottet infordrat detalj - upplysningar rörande kalkylen, bl. a. i fråga om bensinförbrukningen för
jordbrukets traktorer, därvid det visat sig att vissa av de i kalkylen ingående
beräkningarna stämma mindre väl överens med de av livsmedelskommissionen
lämnade uppgifterna om utlämnade licenser å bensin för jordbrukets
behov. Emellertid bör framhållas, att kalkylen under senare år varit
underkastad granskning av särskilda sakkunniga och även blivit föremål
för översyn i livsmedelskommissionens råd, varvid jämkningar vidtagits. Utskottet
förutsätter, att kalkylen även i fortsättningen kommer att på lämpligt
sätt underkastas kontroll och att de justeringar däri komma att vidtagas,
som kunna anses påkallade.
Vidkommande härefter frågan huruvida prissättningen å jordbruksprodukterna
till någon del bör uppskjutas till hösten 1949 får utskottet framhålla
följande.
Vid bestämmandet av riktlinjerna för den framtida jordbrukspolitiken
fastslogs vid 1947 års riksdag, att avvägningen av det allmänna prisstödet,
vare sig den i främsta rummet grundades på en totalkalkyl eller på en typjordbrukskalkyl,
borde ske före regleringsårets början och att därför det
dittillsvarande systemet med vårprissättning borde bibehållas. Även om,
såsom Kungl. Maj:t framhållit, detta beslut icke kan givas den innebörden,
att det skulle vara Kungl. Maj :t och riksdagen betaget att under speciella
förhållanden vidtaga de modifikationer, som kunna anses nödvändiga, är
det dock tydligt, att avvikelse från beslutet bör förekomma endast om synnerligen
vägande skäl därtill föreligga.
Som huvudsakligt skäl för att prissättningen på mjölk och mejeriprodukter
samt definitivt beslut i jordbrukets prisfrågor skulle uppskjutas till hösten
1949 har anförts, att ett sådant uppskov vore önskvärt för stabiliseringspolitikens
fullföljande.
Detta är givetvis riktigt i den mån det gäller en höjning av de i jordbrukskalkylen
upptagna arbetslönerna eller andra åtgärder, som leda till en generell
höjning av jordbrukarnas inkomster. Däremot kan denna synpunkt
enligt utskottets mening icke åberopas för prisjusteringar, som kunna rymmas
inom ramen för en fortsatt prisstabilisering. Å andra sidan är det en
obestridlig fördel för jordbrukarna och därmed även för livsmedelsproduktionen,
att priserna i vedertagen ordning fastställas på våren. Jämväl med
Jordbruksutskottets utlåtande nr 53.
27
hänsyn till riksdagens möjlighet att utöva ett verkligt medinflytande på
frågans avgörande är det önskvärt, att vårprissättning tillämpas.
Enligt utskottets mening böra därför de skäl, som tala för vårprissättning
även i förevarande situation tillmätas avgörande betydelse. Att frågan
om mjölkpriset enligt departementschefens förslag skall lämpas öppen, är
särskilt oläglig i en tid, då priset på denna produkt synes ha kommit i ett
synnerligen ogynnsamt läge. Det synes därför ur det allmännas synpunkt
vara av betydelse, att övergången till kreaturslös drift motverkas genom en
höjning av mjölkpriset. Från dessa utgångspunkter biträder utskottet den
i motionerna 1:329 och 11:415 gjorda hemställan om vårprissättning.
Såsom ovan framhållits bör enligt utskottets mening det kalkylmässiga
inkomstunderskottet för regleringsåret 1949/50 beräknas till 128,4 miljoner
kronor utöver de nuvarande statliga pristilläggen om tillhopa 120,5 miljoner
kronor å mjölk och slaktprodukter.
I motionerna I: 329 och II: 415 ha angivits vissa riktlinjer för de prisförbättringar,
som torde vara erforderliga för att täcka detta underskott. Därvid
har bl. a. anförts, att prisförbättringarna huvudsakligen borde läggas
på produkter av nötkreatursskötseln, främst mjölken. En genomsnittlig
prishöjning av mjölken med 3 öre per kilogram kunde beräknas medföra
en ökning av jordbrukets inkomster med omkring 128 miljoner kronor.
Huru prishöjningarna enligt motionärernas mening lämpligen kunna fördelas
framgår av följande uppställning.
Konsumtionsmjölk........
(= 3 öre per 1)
1 629 milj. kg å
2,91
öre pr kg
47,4
milj.
kr,
Grädde ..................
50 » » »
20
7> » »
10,0
»
Ost......................
50 » » »
20
» » »
io,o
*
»
Kondens- och torrmjölk ..
60 » » »
2
» » »
1,2
»
»
Kapsylmjölk.............
1
» » flaska 1,3
»
»
Nötkött..................
co
o
v-H
16
> » kg
Summa
17,3
87,2
»
milj.
»
kr.
I motionerna har vidare framhållits, att någon prishöjning på smör icke
förutsättes. I stället föreslås, att det allmänna pristillägget per kilogram
mjölkfett åter skall utgå å smörmjölken med samma belopp, som beslutats
för innevarande år. För att motverka en ökning av levnadskostnaderna ha
motionärerna följaktligen ansett, att statsmedel om 41,i miljoner kronor
böra tagas i anspråk för detta ändamål. Tillsammans med prishöjningar på
ca 87 miljoner kronor skulle därvid jordbruket tillföras den ovan anförda
summan på omkring 128 miljoner kronor. Å andra sidan hålla motionärerna
före, att pristilläggen å kött och fläsk ej böra ökas utöver det anslag
på 30,5 miljoner kronor, som utgår för innevarande regleringsår, varav
följer att den av Kungl. Maj :t begärda medelsanvisningen för detta ändamål
bör nedräknas med 2,5 miljoner kronor. Skulle någon del av det belopp, som
kommer att beviljas för ifrågavarande pristillägg, med hänsyn till marknadens
utveckling icke behöva tagas i anspråk för sitt ändamål, böra sådana
medel kunna disponeras för pristillägg å mjölk.
Från september 1948 till mars 1949 ha enligt socialstyrelsens levnadskost
-
28
Jordbruksutskottets utlåtande nr 53.
nadsindex kostnaderna för livsmedel, bränsle och lyse sjunkit, under det
att kostnaderna för kläder, skor och övriga varor ökat. Till sänkningen av
livsmedelskostnaderna har icke minst prisfallet på potatis och ägg medverkat.
Då prisfallet å dessa varor synes uppväga de prishöjningar, motionärerna
föreslå, böra sagda höjningar icke medföra några svårigheter
för fortsatt prisstabilisering.
De riktlinjer, som sålunda uppdragits i motionerna, vill utskottet ansluta
sig till. Den närmare utformningen av prissystemet torde böra ankomma
på Kungl. Maj:t, som liksom tidigare bör erhålla befogenhet att, inom den
anslagsram som kan komma att anvisas, handhava jordbruksregleringen
och vidtaga av omständigheterna påkallade ändringar i densamma. Skulle
det befinnas erforderligt att taga i anspråk statsmedel utöver vad som av.
riksdagen ställes till förfogande, bör frågan underställas riksdagen. Vid utformningen
av prissystemet torde iakttagas, att en viss rörlighet i prissättningen
under regleringsåret bör eftersträvas för att åstadkomma erforderlig
anpassning till produktionen och konsumtionen. Utskottet utgår tilllika
från att överläggningar i hithörande frågor komma att äga rum med
jordbruksorganisationerna enligt den praxis, som under senare år utvecklats.
De av Kungl. Maj:t förslagna särskilda regleringsåtgärderna samt särskilda
åtgärderna till stöd för jordbruket i Norrland biträdas av utskottet
i den mån ändringar däri icke föranledas av de ovan förordade riktlinjerna.
Endast i följande hänseenden har utskottet funnit anledning till särskilda
uttalanden.
I fråga om äggreglcringen---(lika med utskottet)---den
inhemska prisutvecklingen. Efter överväganden har utskottet därför funnit
sig böra förorda, att bottenpriset i enlighet med Kungl. Maj :ts förslag
sättes till två kronor per kilogram men att högsta priset bibehålies vid tre
kronor 50 öre per kilogram. I likhet med Kungl. Maj :t---- (lika med
utskottet)--- — böra biträda motionerna.»
dels ock utskottets hemställan under A. I bort lyda sålunda:
»A. att riksdagen må,
I. i anledning av Kungl. Maj :ts förslag och motionen II:
416 samt med bifall till motionerna I: 329 och II: 415,
1) medgiva Kungl. Maj:t att vidtaga erforderliga åtgärder
för reglering under nästkommande regleringsår av produktions-
och avsättningsförhållandena på jordbrukets område
i huvudsaklig överensstämmelse med de riktlinjer, utskottet
angivit i det föregående;
2) å riksstaten för budgetåret 1949/50 under nionde huvudtiteln
anvisa
a) till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område
ett reservationsanslag av 141 500 000 kronor;
b) till Kostnader i samband med Svenska spannmålsaktiebolagets
verksamhet ett reservationsanslag av 20 000 000 kronor;»
-
497671. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1949.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1949:372 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder i pr isregler ande syfte på jordbrukets område jämte i ämnet väckta motioner. a1 i texten