Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition
1949-11-22 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1949:55, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition
Dokumentets text
Jordbruksutskottets utlåtande nr 55.
1
Nr 55.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition (nr 216)
angående åtgärder i prisreglerande syfte på jordbrukets
område jämte i ämnet väckta motioner.
I en till riksdagen den 21 oktober 1949 avlåten, till jordbruksutskottet
hänvisad proposition, nr 216, har Kungl. Maj :t under åberopande av ett bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag
föreslagit riksdagen
1) att godkänna de riktlinjer för prisreglerande åtgärder på jordbrukets
område under regleringsåret 1949/50, som närmare angivits i propositionen,
samt
2) att å tilläggsstat I för budgetåret 1949/50 under nionde huvudtiteln
till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område anvisa ett reservationsanslag
av 66 000 000 kronor.
I samband med propositionen har utskottet behandlat två inom riksdagen
väckta, till utskottet hänvisade likalydande motioner, nämligen I: 343 av
herr Heiding m. fl. samt 11:439 av herrar Rubbestad och Werner, i vilka
motioner hemställts, att riksdagen vid behandlingen av propositionen nr
216 måtte besluta giva Kungl. Maj :t bemyndigande att ersätta jordbruket
de av devalveringen utav den svenska valutan orsakade kostnadsstegringarna
på jordbruksförnödenheter. Beträffande de skäl, som anförts till stöd
för motionerna, får utskottet hänvisa till dessa.
Behandlingen av prisregleringsfrågan våren 1949.
För att läggas till grund för prisavvägningen å jordbrukets produkter under
regleringsåret 1949/50 upprättades våren 1949 i sedvanlig ordning av
den s. k. LK-delegationen en prognos angående jordbrukets inkomster och
utgifter under sagda regleringsår, vilken prognos därefter granskades av
livsmedelskommissionen och dess råd. Prognosen avsåg att belysa inkomstoch
kostnadsläget under det kommande produktionsåret under förutsättning
av normala väderleksförhållanden, oförändrade löner och räntesatser
samt oförändrade priser på jordbrukets produkter och förnödenheter utom
i de fall, där vid kalkylens upprättande prisförändringar med hänsyn till
marknadsläget kunnat förutses med en viss grad av säkerhet.
Enligt denna prognos förelåg -— om man antog att de för regleringsåret
1948/49 beräknade pristilläggen skulle bibehållas — ett inkomstunderskott
av 47,4 miljoner kronor, därest räntekostnadsposten beräknades helt enligt
dittills tillämpade grunder, samt 114,6 — alternativt 116,4 — miljoner kro1
Bihang till riksdagens protokoll 19V9. 10 sam!. Nr SS.
2
Jordbruksutskottets utlåtande nr 55.
nor, därest räntekostnadsposten beräknades med hänsynstagande till den
fördyring, som inträtt efter basåret 1938/39.
Efter överläggningar mellan å ena sidan representanter för regeringen
samt å andra sidan delegerade från styrelserna för Sveriges lantbruksförbund
och Riksförbundet landsbygdens folk meddelade Kung], Maj :t den 22
april 1949 beslut rörande regleringen av priserna på jordbrukets produkter.
Kungl. Maj :t förklarade Sig däri till en början vilja senare, sedan statens
livsmedelskommission efter anmaning av Kungl. Maj :t avgivit förslag därom,
meddela beslut angående prissättningen å mjölk och mejeriprodukter
för regleringsåret 1949/50. I avbidan därpå förutsattes, att dittills gällande
grunder för den statliga prisregleringen å mjölk och mejeriprodukter
tills vidare skulle tillämpas i stort sett oförändrade och att pristillägg skulle
utgå enligt i huvudsak dittills gällande grunder. Vad angår övriga jordbruksprodukter
innebar beslutet, att genomsnittspriserna å brödsäd skulle
vara desamma som de, vilka gällt under regleringsåret 1948/49, ävensom
att jämväl priset å fabrikspotatis skulle vara oförändrat. I fråga om äggpriset
godkände Kungl. Maj :t ett förslag av livsmedelskommissionen, att
producentpriset borde få fritt svänga mellan ett bottenpris av två kronor
per kilogram och ett högsta pris av tre kronor per kilogram. Beträffande
priserna å kött och fläsk ifrågasattes någon ändring i den dittillsvarande
genomsnittliga prisnivån ej för det dåvarande. Pristillägg för slaktprodukter
avsågs skola utgå med ungefärligen samma belopp som de, vilka beräknats
för sagda ändamål för regleringsåret 1948/49.
Samma dag avlät Kungl. Maj :t till riksdagen proposition (nr 212) angående
åtgärder i prisreglerande syfte på jordbrukets område för regleringsåret
1949/50. I propositionen föreslog Kungl. Maj :t bland annat, att
riksdagen skulle dels medgiva Kungl. Maj :t att vidtaga erforderliga åtgärder
för reglering under nästkommande regleringsår av produktions- och
avsättningsförhållandena på jordbrukets område i huvudsaklig överensstämmelse
med de riktlinjer, som angivits i propositionen, dels å riksstaten
för budgetåret 1949/50 under nionde huvudtiteln anvisa till prisreglerande
åtgärder på jordbrukets område ett reservationsanslag av 103 miljoner kronor
samt till kostnader i samband med Svenska spanninålsaktiebolagets
verksamhet ett reservationsanslag av 20 miljoner kronor. Vidare uttalades,
att definitivt beslut i jordbrukets prisregleringsfrågor för regleringsåret
1949/50 icke torde kunna meddelas, förrän skörderesultatet vore åtminstone
i huvudsak känt. Kalkylen borde därför omräknas i augusti eller senare,
så snart skörderesultatet kunde överblickas, och resultatet av omräkningen
borde läggas till grund för det definitiva beslutet. Det förutsattes, att jordbruket
genom sina organisationer skulle få tillfälle till överläggningar i
prisfrågan ävensom att frågan därefter komme att underställas riksdagen
så snart ske kunde.
I utlåtande (nr 53) hemställde utskottet, att riksdagen måtte bifalla
Kungl. Maj :ts förslag.
Utskottets hemställan bifölls av riksdagen (riksdagens skrivelse nr 372).
Jordbruksutskottets utlåtande nr 55.
3
Omräkningen av kalkylen.
Den våren 1949 upprättade prognosen över jordbrukets inkomster och
kostnader har numera omräknats av LK-delegationen. I detta delegationens
arbete ha deltagit livsmedelskommissionens ordförande, hovrättsrådet O.
Söderström, organisationschefen i Kooperativa förbundet, fil. lic. M. Bonow,
byråchefen i statens priskontrollnämnd E. Carbell, direktören i Sveriges
lantbruk sförbund A. H. Stensgård samt överdirektören i lantbruksstyrelsen
G. R. Ytterborn. Den omräknade kalkylen har på sedvanligt sätt granskats
inom livsmedelskommissionen och dess råd. Med skrivelse den 30 augusti
1949 har kommissionen därefter redovisat resultatet av denna omräkning och
granskning. Samtidigt har kommissionen framhållit att den, i avvaktan på
de direktiv rörande grunderna för prissättningen på bland annat mjölk och
mejeriprodukter under regleringsåret 1949/50, vilka förutskickats i Kungl.
Maj :ts förut omförmälda beslut den 22 april 1949, icke i skrivelsen framlade
några förslag rörande prissättningen på jordbruksprodukter under sagda
regleringsår.
Livsmedelskommissionen har sammanfattat resultatet av augustikalkylen
rörande jordbrukets inkomster och kostnader i följande tablå.
1938/39
1948/49
1949/50
Inkomster, milj. kr.....................
. 1 362-7
2 857-3
É? 2 904-2
Kostnadsindex: Alt. A1 .................
100-00
213-03
215-16
Alt. B...................
100-00
213-16
215-29
Alt. C...................
ioo-oo
208-39
210-10
Basinkomst framskriven medelst kostnads-
index, milj. kr Alt. A
. 1 362-7
2 903-0
2 932-0
Alt. B
. 1 362-7
2 904-7
2 933-8
Alt. C
. 1 362-7
2 839-7
2 863-0
Kalkylmässigt inkomstöverskott ( + ) eller
-underskott (-) milj. kr Alt. A
—
— 45-7
— 27-8
Alt. B
—
— 47-4
— 29-6
Alt. C
—
+ 17-6
+ 41-2
I samband härmed har kommissionen
framhållit, att
någon särskild be-
räkning av stimulansinkomster för oljeväxter icke företagits utan att hela
inkomstsumman för oljeväxtodlingen upptagits i den föreliggande kalkylen.
Likaså hade producent- och kontantbidragen för mjölk upptagits i kalkylen
utan någon reduktion. Livsmedelskommissionen hade ansett sig icke böra
taga ställning till frågan, hur nämnda inkomster skulle tagas i beaktande,
därest kalkylen lades till grund för prissättningen på jordbrukets'' produkter.
En närmare redogörelse för omräkningen av vårkalkylen har intagits å
s. 5—It i propositionen, till vilken här torde få hänvisas.
1 I enlighet med de i fråga om vårkalkylen framlagda alternativen innebär alt. A, att jordbrukets
räntekostnader beräknats på grundval av utjämnade taxeringsvärden å fastighetskapitalet,
och alt. B motsvarande beräkning utan dylik utjämning. I alt. C ha räntekostnaderna
upptagits enligt tidigare använd metod.
4
Jordbruksutskottets utlåtande nr 55.
Sedan några mindre justeringar vidtagits, godtog livsmedelskommissionens
råd den omräknade kalkylen, bortsett från arbetskostnadsposten. Beträffande
denna post anförde nämligen flertalet jordbrukarrepresentanter
i rådet att man icke borde införa de justerade arbetskostnadsberäkningarna
i den nu föreliggande kalkylen utan att arbetskostnadsposten i denna borde
upptagas till samma belopp som i vårkalkylen. Härjämte* anmärkte samma
jordbrukarrepresentanter, att man vid upprättandet av förkalkylen beträffande
jordbrukets inkomster och kostnader under regleringsåret 1950/51
borde verkställa löneberäkningarna med hänsynstagande uteslutande till
kontantlönerna. Vidare må anmärkas, att en rådsledamot ifrågasatte, huruvida
icke posten rörande kostnader för driv- och smörjmedel borde sänkas
mer än delegationen föreslagit.
Med anledning av vad som vid rådets granskning av kalkylen anförts beträffande
arbetskostnadsposten har livsmedelskommissionen i sin skrivelse
erinrat om att kommissionen innevarande år icke haft att avgiva förslag
till utjämning av kalkylen genom prissättningen samt om att förhandlingar
om jordbrukspriserna påginge vid tiden för avlåtandet av skrivelsen.
Med hänsyn till dessa förhållanden hade kommissionen icke ansett sig böra
taga ställning till frågan, vilken hänsyn som borde tagas till omräkningen
av arbetskostnadsposten när kalkylen skulle användas som underlag för
prissättningen. Beträffande den av jordbrukarerepresentanterna ifrågasatta
övergången till uteslutande kontantlöner ansåge kommissionen, att med
denna fråga borde anstå till dess ett nytt i tiden mera näraliggande basår
kunde väljas för jordbrukskalkylen. Då kontantlönerna under det nu använda
basåret 1938/39 utgjorde en betydligt mindre vanlig löneform än för
närvarande, skulle nämligen en övergång från och med visst år till kontantlöner
medföra att den kalkylmässiga löneutvecklingen efter förkrigstiden
bleve missvisande.
Med anledning av vad som anförts angående jordbrukets kostnader för
driv- och smörjmedel har kommissionen slutligen uppgivit, att vederbörande
rådsledamot efter rådssammanträdet den 25 augusti 1949 i en skrivelse
till kommissionen närmare redogjort för sina synpunkter på frågan.
Skrivelsen hade vidarebefordrats till LK-delegationen, som torde komma
att beakta densamma, då nya beräkningar angående driv- och smörj medelskostnaderna
skulle framläggas till vårkalkylen 1950.
Överläggningarna mellan representanter för regeringen och
delegerade för jordbrukets riksorganisationer.
Vid preliminära överläggningar i juli 1949 mellan å ena sidan representanter
för regeringen samt å andra sidan delegerade från styrelserna för
Sveriges lantbruksförbund och Riksförbundet landsbygdens folk godtogo
jordbruksrepresentanterna en sänkning av priserna å oljeväxtfrö under förutsättning,
att jordbruket redan för innevarande regleringsår tillgodofördes
Jordbruksutskottets utlåtande nr 55.
5
viss kompensation för den inkomstminskning, som sänkningen kam me att
medföra. Regeringsrepresentanterna funno det med hänsyn bland annat till
den ännu vid behandlingen av vårkalkylen oförutsedda omfattning, som
oljeväxtodlingen fått, skäligt att sådan kompensation skulle lämnas, och
enighet nåddes jämväl om att densamma borde uppgå till i runt tal 20 miljoner
kronor.
De fortsatta överläggningarna mellan regeringens och jordbrukets representanter
ledde i början av september till enighet om att vårkalkylen borde
läggas till grund för prissättningen. Med denna utgångspunkt men med beaktande
jämväl av resultatet av augustiomräkningen framför allt i fråga om
arbetskostnaderna enades parterna om att jordbruket borde tillföras en prisförbättring,
motsvarande ett belopp av 40 miljoner kronor. Härtill skulle
komma dels det belopp av 20 miljoner kronor, varom överenskommelse
träffats i samband med fastställandet av priserna på oljeväxtfrö av 1950
års skörd, och dels 6 miljoner kronor såsom särskilt stöd åt mjölkproduktionen
i vissa delar av norra Sverige, där jordbruket drabbats av skördenedsättning
på grund av torka och frost.
Vid gemensamma överläggningar den 8 september 1949 mellan regeringen
samt delegationer från jordbrukets förenämnda riksorganisationer
ävensom från Landsorganisationen i Sverige och Tjänstemännens centralorganisation
enades delegationerna om att rekommendera sina huvudmän
ett fortsättande av den ekonomiska stabiliseringspolitiken under år 1950
enligt samma grunder som under innevarande år. Man enades vidare bland
annat om att i stabiliseringen inrymma den nyss berörda överenskommelsen
mellan regeringen samt de delegerade för jordbrukets riksorganisationer.
I samband härmed uttalades från regeringens sida att avsikten vore,
att sistnämnda överenskommelse icke skulle medföra höjda konsumentpriser.
Den vid överläggningarna träffade preliminära överenskommelsen angående
jordbrukspriserna under regleringsåret 1949/50 har sedermera godkänts
av Riksförbundet landsbygdens folk vid extra förbundsstämma den
14 september 1949 samt av Sveriges lantbruksförbunds fullmäktigeförsamling
vid sammanträde den 15 september 1949, under villkor att även övriga
grupper i samhället komme att godtaga den i överenskommelsen förutsatta
pris- och lönestabiliseringen.
Departementschefen.
»Då frågan om den definitiva prissättningen på jordbrukets produkter
för regleringsåret 1949/50 nu upptages, sker detta under förhållanden,
vilka i åtskilliga avseenden avvika från dem, som förelågo, då frågan behandlades
av riksdagen våren 1949. Främst måste givetvis i detta sammanhang
beaktas dels den enighet, som nåtts mellan regeringen och jordbrukets
riksorganisationer ävensom representanter för andra organisationer inom
6
Jordbruksutskottets utlåtande nr 55.
näringslivet om ett fortsättande av den ekonomiska stabiliseringspolitiken
samt om ett inrymmande i denna stabiliseringspolitik av eu viss prisförbättring
för jordbruket, dels de inverkningar på möjligheterna att fullfölja denna
politik, som den nyligen genomförda devalveringen av den svenska kronan
och ett flertal andra länders valutor kan komma att utöva. Innan jag behandlar
prisavvägningsfrågan torde jag emellertid först ia uppehålla mig
något vid det nuvarande försörj ningsläget och utsikterna beträffande detta.
I propositionen nr 212 anförde jag om försörj ningsläget i fråga om livsmedel
under regleringsåret 1949/50 sammanfattningsvis att man, förutsatt
att skörden bleve normal och att importmöjligheter stode till buds i ungefärligen
samma omfattning som under regleringsåret 1948/49, borde kunna
räkna med att de dittills genomförda lättnaderna skulle kunna bibehållas
samt att det ej vore uteslutet, att ytterligare lättnader skulle kunna genomföras.
Tiden efter det detta uttalande gjordes har, såvitt livsmedelsförsörjningen
angår, främst karakteriserats av en snabb avveckling av de kvarvarande
regleringarna. Sålunda ha såväl matfettsransoneringen som ransoneringarna
av köttvaror och socker upphävts. Av konsumtionsregleringarna
på livsmedelsområdet återstår därefter endast kafferansoneringen. Vidare
ha begränsningarna i fråga om ostens och gräddens fetthalt slopats. Slutligen
ha praktiskt taget samtliga regleringar i fråga om försörjningen med
fodermedel och konstgödselmedel upphävts.
Skördeutfallet innevarande år måste på det hela taget betraktas som tillfredsställande.
Såvitt nu kan bedömas synes det ej heller finnas anledning
befara, att importen av livsmedel och jordbruksförnödenheter av valutamässiga
eller andra skäl skall behöva begränsas i sådan mån, att de nu upphävda
ransoneringarna måste återinföras eller att svårighet skall uppstå
att täcka jordbrukets behov av fodermedel och konstgödselmedel.
Då frågan om prissättningen på jordbrukets produkter för regleringsåret
1949/50 behandlades våren 1949, var situationen den, att man från jordbrukarhåll
krävde att jordbruket skulle tillföras en betydande summa utöver
det belopp å omkring 47 miljoner kronor, som behövdes för att täcka
det inkomstunderskott en enligt dittillsvarande grunder upprättad prognos
utvisade. Från jordbrukets sida hävdades, att de framställda kraven rymdes
inom stabiliseringspolitikens ram och att ett uppfyllande av desamma
icke innebure att jordbrukarna erhölle en inkomstförbättring utan endast
att man undveke en faktisk inkomstminskning för det stora flertalet jordbrukare.
Stora löntagargrupper gjorde åter gällande, att ett bifall helt eller
i huvudsak till jordbrukets krav skulle innebära en inkomstförbättring för
jordbruket, vilken icke överensstämde med stabiliseringspolitiken, och komme
att medföra anspråk på motsvarande inkomstförbättring från löntagarnas
sida.
I propositionen nr 212 underströk jag, att det syntes vara av utomordentlig
vikt, att den under år 1949 förda stabiliseringspolitiken skulle fortsättas
till dess en naturlig balans i det ekonomiska läget uppnåtts. Detta kunde
emellertid icke tänkas bliva möjligt, med mindre samma återhållsamhet vi
-
Jordbruksutskottets utlåtande nr 55.
7
sades av alla berörda samhällsgrupper. Utsikterna att vinna anslutning till
en dylik politik från löntagarnas sida måste vidare i väsentlig män bliva
beroende av om levnadskostnaderna kunde hållas nere så att en sänkning av
reallönen kunde undvikas. Med hänsyn till nu berörda förhållanden fann
jag det nödvändigt, att jordbrukets anspråk på prisförbättringar skulle prövas
först vid en tidpunkt, då man bättre än vad som var möjligt vid tiden
för framläggandet av propositionen kunde samordna dem med den ekonomiska
stabiliseringspolitiken i dess helhet och överblicka deras inverkan på
denna politik. I anslutning härtill uttalade jag vidare bland annat att det,
med vidhållande av det principiellt önskvärda i systemet med vårprissättning,
i det föreliggande extraordinära läget syntes befogat, att man skulle
göra ett tillfälligt avsteg från detta system.
De överläggningar om jordbrukets prisfrågor samt om den ekonomiska
stabiliseringspolitiken i dess helhet, som förutsattes komma att hållas hösten
1949, ha numera ägt rum och givit till resultat att det synes bliva möjligt
att nå enighet såväl om ett fortsättande av denna politik som ock om den
utsträckning, i vilken jordbruket inom ramen för densamma bör tillföras
prisförbättringar för regleringsåret 1949/50. Detta måste enligt min mening
hälsas med stor tillfredsställelse.
Beträffande det närmare innehållet av den med jordbruket träffade uppgörelsen
torde jag få hänvisa till den förut lämnade redogörelsen. Här må
endast framhållas, att någon meningsskiljaktighet icke rått mellan regeringens
och jordbrukets representanter angående det i och för sig befogade
i att den i våras upprättade kalkylen skulle läggas till grund för prisavvägningen.
Å andra sidan har det bland annat med hänsyn till frågans samband
med stabiliseringspolitiken i dess helhet icke ansetts möjligt att helt
bortse från senare inhämtade uppgifter av betydelse för beräkningen av
jordbrukets inkomster och utgifter. Summan av de prisförbättringar för
jordbruket, som förordats från regeringens sida, får därför ej betraktas såsom
erhållen enbart genom en kalkylmässig beräkning utan utgör snarare
ett uttryck för vad det, med utgångspunkt från principen om vårprissättning,
ansetts möjligt att tillgodoföra jordbruket inom stabiliseringens ram.
Effekten av den devalvering av den svenska valutan, som måst företagas
kort tid efter det förenämnda överläggningar höllos, måste givetvis beaktas
även då det gäller att taga ställning till jordbrukets prisfrågor. Såsom
framgår av den proposition angående bemyndigande att till clearingkassa
för kaffe överföra tull, tilläggstull och skatt å kaffe m. in., vilken Kungl.
Maj :t förut denna dag på hemställan av chefen för finansdepartementet beslutat
förelägga riksdagen, äro dock de prisstegringar å importvaror, som
devalveringen kan komma att medföra, såvitt nu kan bedömas icke av större
omfattning än att det bör vara möjligt att effektivt neutralisera dem med anlitande
av subventionering. Med hänsyn härtill och till att livsmedelskonsumtionen
här i landet endast till eu ringa del täckes genom direkt import
av livsmedel synes devalveringen sålunda ej behöva befaras få någon
inverkan på konsumentprisnivån. För importen av fodermedel och andra
8
Jordbruksutskottets utlåtande nr 55.
förnödenheter för jordbrukets behov torde man däremot böra räkna med
en viss fördyring. Även här bör det dock vara möjligt att genom åtgärder
från det allmännas sida hindra, att någon egentlig kostnadsökning skall inträda.
Livsmedelskommissionen har i skrivelse den 2 september 1949 redovisat
vissa preliminära beräkningar rörande medelsbehovet för prisreglerande åtgärder
på jordbrukets område under innevarande och nästa regleringsår. Enligt
dessa beräkningar — vilka alltså verkställts före såväl devalveringen
som slutförandet av överläggningarna mellan regeringen och jordbrukets
representanter — skulle någon reservation å hittills beviljade anslag till
prisreglerande åtgärder icke med säkerhet vara att påräkna vid utgången
av regleringsåret 1949/50. Kommissionen har vid framläggandet av beräkningarna
utgått från hittills gällande grunder för mjölkpristilläggen. Vid
överläggningarna angående fortsättandet av den ekonomiska stabiliseringspolitiken
uttalades emellertid, såsom förut nämnts, från regeringens sida,
att den avsedda prisförbättringen för jordbruket borde genomföras på ett
sådant sätt, att den icke ledde till höjda konsumentpriser. De medel, som
hittills ställts till förfogande för prisreglerande åtgärder, kunna under sådana
förhållanden icke beräknas förslå för ändamålet utan en ytterligare
medelsanvisning erfordras.
För närvarande pågå, bland annat inom Svenska mejeriernas riksförening,
vissa förberedande utredningar och överväganden rörande det sätt, på vilket
jordbruket bör tillföras den avsedda prisförbättringen. Dessa torde komma
att taga ytterligare någon tid. Det kan därför ej redan nu med bestämdhet
förutses, när livsmedelskommissionen kan slutföra det uppdrag, som lämnats
kommissionen genom Kungl. Maj :ts förut omförmälda beslut den 9
september 1949. Det är emellertid angeläget, att ståndpunkttagandet i jordbrukets
prisfrågor snarast möjligt skall underställas riksdagen. Det synes
ej heller för detta ändamål erforderligt att avvakta framläggandet av livsmedelskommissionens
förslag beträffande detaljutformningen av de prisreglerande
åtgärderna, utan riksdagens godkännande av detta ståndpunkttagande
torde redan nu böra inhämtas. Sedan sådant godkännande erhållits, torde
det få ankomma på Kungl. Maj :t att meddela närmare beslut om det sätt,
på vilket den avsedda prisförbättringen bör genomföras.
Så länge beslut ej fattats rörande sättet för prisförbättringen kan självfallet
ej heller någon exakt beräkning göras angående det ytterligare medelsbehovet
för prisreglerande åtgärder. Det kan emellertid redan från början
förutses, att i vart fall den ojämförligt största delen av förbättringen
kommer att tillföras jordbruket i form av statliga pristillägg på mjölk. I
detta sammanhang är vidare att märka att det, såsom förut antytts, i viss
utsträckning torde bliva nödvändigt att tillgripa prisutjämningsåtgärder för
att motverka den fördyring av importen av vissa jordbruksprodukter och
jordbruksförnödenheter, som devalveringen kan medföra. Detta innebär i
och för sig endast ett fortsättande av den verksamhet, som sedan åtskillig
tid bedrivits dels genom livsmedelskommissionens clearingkassor, främst
Jordbruksutskottets utlåtande nr 55.
9
clearingkassorna för konstgödsel in. in., fettvaror och kolonialvaror, dels,
såvitt angår spannmål och fodermedel, genom Svenska spannmålsaktiebolaget.
Den erforderliga prisutjäniningsverksamheten beträffande jordbruksförnödenheter
torde även i fortsättningen böra bedrivas på samma sätt som
hittills. Devalveringen kommer emellertid att öka medelsbehovet för densamma.
Beträffande det sätt, på vilket detta medelsbehov bör tillgodoses, må
framhållas att den genom clearingkassan för konstgödsel m. in. bedrivna
verksamheten är fullt likartad med den verksamhet, som bedrives med
anlitande av anslagen till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område.
Det synes därför rimligt, att nämnda anslag även skola i mån av tillgång få
tagas i anspråk för täckande av förluster å ifrågavarande clearingverksamhet.
Jag torde här få erinra om att 1947 års riksdag, efter hemställan av dåvarande
chefen för jordbruksdepartementet, medgav att, därest tillskott till
clearingkassan för konstgödselmedel skulle befinnas erforderligt under regleringsåret
1947/48, medel för ändamålet skulle få disponeras ur den post å
5 miljoner kronor för diverse kostnader, som ingick i det av riksdagen för
sagda regleringsår beviljade anslaget till prisreglerande åtgärder. Med hänsyn
till osäkerheten rörande storleken av den belastning, som nu nämnda kassa
kan komma att få vidkännas, och då den post å 5 miljoner kronor för
diverse kostnader, som innefattas i det våren 1949 beviljade anslaget till
prisreglerande åtgärder, torde komma att helt åtgå för de ändamål, för vilka
den i första hand beräknats, synes det lämpligt, att ett medgivande att av
anslaget för prisregleringsändamål disponera medel för tillskott till clearingkassan
för konstgödsel m. in. denna gång ej skall begränsas till viss post.
Därest vad jag nu anfört angående möjligheten att lämna tillskott till
clearingkassan för konstgödsel in. in. godkännes, torde det sammanlagda
ytterligare medelsbehovet för prisreglerande åtgärder på jordbrukets område
för innevarande regleringsår kunna skattas till lägst den summa, som
enligt den träffade överenskommelsen bör tillföras jordbruket i prisförbättring,
eller 66 miljoner kronor. Ett ytterligare anslag å detta belopp torde
därför nu böra äskas.
Man måste vidare räkna med att tillskott kunna visa sig behövliga även
för livsmedelskommissionens övriga nu befintliga clearingkassor, därest
strävandena att undvika höjning av konsumentprisnivån skola fullföljas.
Särskilt bör här uppmärksammas det medelsbehov, som kan uppstå till
följd av import av köttvaror och socker från icke devalverande länder. Frågan
om anvisande av medel till dessa kassor kommer senare denna dag att
anmälas av t. f. chefen för folkhushållningsdepartemcntet. I den förut omförmäkla
propositionen angående bemyndigande att till clearingkassa för
kaffe överföra tull, tilläggsstull och skatt å kaffe m. m. har vidare jämväl
behandlats frågan om överförande av margarinaccismedel till clearingkassan
för fettråvaror.
Vad till slut angår Svenska spannmålsaktiebolaget torde de medel, som
redan anvisats för täckande av kostnaderna för bolagets verksamhet, i vart
lliliang Iill riksdagens protokoll 1959. 10 samt. Nr 55.
O
10
Jordbruksutskottets utlåtande nr 55.
fall tills vidare vara tillräckliga för att bestrida även den utgiftsökning, som
kan föranledas av devalveringen. Någon ytterligare medelsanvisning till
bolaget torde därför ej för närvarande vara erforderlig.»
Utskottet.
Vid behandlingen våren 1949 av propositionen nr 212 angående åtgärder
i prisreglerande syfte på jordbrukets område biföll riksdagen på utskottets
hemställan Kungl. Maj :ts förslag, att den definitiva prissättningen å mjölk
och mejeriprodukter samt därmed även den slutliga prisavvägningen i fråga
om jordbruksproduktionen i dess helhet för regleringsåret 1949/50 skulle
uppskjutas till en tidpunkt då skörderesultatet kunde överblickas.
Sedan jordbrukskalkylen härefter omräknats i augusti 1949, i främsta
rummet på grundval av de preliminära resultaten från arealinventeringen i
början av juni samma år samt de beräkningar av årets skördeutfall, som
livsmedelskommissionens statistiska byrå företagit på grundval av statistiska
centralbyråns sammanställning av årsväxt- och skörderapporterna per
den 15 juli 1949, träffades emellertid mellan representanter för regeringen
och för jordbruket överenskommelse om att vårkalkylen skulle läggas till
grund för prissättningen; dock skulle jämväl beaktas resultatet av augustiomräkningen,
framför allt i fråga om arbetskostnaderna. Tillika enades
man om att jordbruket borde tillföras en prisförbättring, motsvarande ett
belopp av 40 miljoner kronor. Till denna summa skulle komma dels 20 miljoner
kronor, som enligt tidigare uppgörelse mellan samma representanter
skulle utgöra skälig kompensation för den betydande sänkning av priserna
på oljeväxtfrö av 1950 års skörd, vilken Kungl. Maj :t vidtagit genom beslut
den 4 augusti 1949, dels ock 6 miljoner kronor såsom särskilt stöd åt mjölkproduktionen
i vissa delar av norra Sverige, där jordbruket drabbats av
skördeminskning på grund av torka och frost.
Vid ytterligare överläggningar mellan regeringen och representanter för
olika organisationer inom näringslivet nåddes vidare enighet om att den ekonomiska
stabiliseringspolitiken skulle under år 1950 fortsättas efter samma
grunder som under innevarande år samt att i stabiliseringen skulle inrymmas
ifrågavarande prisförbättring för jordbruket. Denna borde emellertid genomföras
på sådant sätt, att konsumentpriserna ej behövde höjas.
Utskottet anser, att de sålunda träffade uppgörelserna böra godtagas av
riksdagen. Spörsmålet om på vilket sätt den avsedda prisförbättringen lämpligen
bör tillföras jordbruket är emellertid såsom framhållits i propositionen
ännu föremål för utredningar och överväganden, varför det torde få ankomma
på Kungl. Maj :t att meddela närmare beslut därom. I samband härmed
vill utskottet dock understryka uttalandet i propositionen, att i vart fall den
ojämförligt största delen av förbättringen bör komma att utgå i form av
statliga pristillägg på mjölk.
Sedan uppgörelserna träffats, har emellertid situationen delvis förändrats,
i det att såväl den svenska kronan som ett flertal andra länders valu
-
Jordbruksutskottets utlåtande nr 55.
11
tor devalverats. Såsom framhållits i propositionen torde de prisstegringar å
importvaror, som äro att vänta till följd av kronans nedskrivning, genom
anlitande av subventionering icke komma att inverka på konsumentprisnivån.
Däremot bör man enligt departementschefens uttalande räkna med
en viss fördyring i fråga om importen av fodermedel och andra förnödenheter
för jordbrukets behov. Samtidigt har departementschefen dock framhållit,
att det även här borde vara möjligt att genom åtgärder från det allmännas
sida hindra, att någon egentlig kostnadsökning inträdde. Sådana prisutjämningsåtgärder,
som skulle behöva tillgripas, innebure i och för sig
endast ett fortsättande av den verksamhet, som sedan åtskillig tid bedrivits
genom livsmedelskommissionens clearingkassor och genom Svenska spannmålsaktiebolaget.
I propositionen har icke närmare angivits vilka förnödenheter utöver fodermedel
som kunde tänkas bliva föremål för prisutjämningsåtgärder. Vid
remissdebatten den 26 oktober 1949 framhöll emellertid departementschefen,
att han vid diskussioner, som han haft regeringens uppdrag att föra
med jordbrukets representanter, förklarat att enligt regeringens uppfattning
den prisstegring på konstgödsel och kraftfoder, som vore en följd av
devalveringen, skulle kompenseras omgående. Däremot hade han icke kunnat
giva några löften om en omedelbar subvention i fråga om maskindelar,
olja och bensin. Enligt hans åsikt borde denna kompensationsfråga inflyta
i nästa års diskussion rörande jordbrukskalkylen. I dagens läge funnes det
icke praktisk möjlighet att subventionera de reservdelar till olika slags amerikanska
traktorer, som strövis komme in i landet.
Under hänvisning till vad departementschefen sålunda anfört har i motionerna
I: 343 och II: 439 hemställts, att riksdagen måtte giva Ivungl. Maj :t
bemyndigande att gottgöra jordbruket de av devalveringen orsakade prisstegringarna
jämväl på andra förnödenheter än konstgödsel och kraftfoder.
Som nämnt träffades uppgörelserna mellan regeringen samt representanter
för jordbrukets organisationer ävensom representanter för andra organisationer
inom näringslivet redan innan devalveringen ägde rum. Man synes
därför böra sträva efter att så avväga de prisutjämnande åtgärderna, att
de berörda parternas inbördes förhållande blir i möjligaste mån oberört av
devalveringen. Då denna obestridligen medfört avsevärda prisstegringar å
vissa jordbrukets förnödenheter, torde skälig kompensation härför böra
komma jordbruket till del. Härvid synes i första hand gottgörelse böra utgå
för de ökade kostnaderna för konstgödsel och kraftfoder, de båda största
utgiftsposterna i detta sammanhang. Vad övriga förnödenheter angår torde
man icke kunna bortse från att såsom departementschefen framhållit
avsevärda praktiska svårigheter möta att anordna en subventionering av
maskiner och maskindelar. Vidare bör i fråga om olja och bensin beaktas,
att dessa förnödenheter äga stor betydelse även för andra näringsgrenar än
jordbruket, varför det kan ifrågasättas huruvida icke spörsmålet i denna del
lämpligen bör upptagas i ctl större sammanhang. Med hänsyn till det labila
internationella prisläget och svårigheten att nu förutse huru förhållandena
12
Jordbruksutskottets utlåtande nr 55.
komma att gestalta sig i framtiden vill utskottet dock tillstyrka, att Kungl.
Maj:t erhåller bemyndigande att gottgöra jordbruket av devalveringen orsakade
kostnadsstegringar å såväl konstgödsel och kraftfoder som övriga
förnödenheter, i den mån detta är praktiskt möjligt och står i överensstämmelse
med stabiliseringspolitikens grunder.
Vad i övrigt föreslagits i propositionen biträdes av utskottet.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet, att riksdagen
må, med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt i anledning av motionerna
1:343 och 11:439,
1) godkänna de riktlinjer för prisreglerande åtgärder på
jordbrukets område under regleringsåret 1949/50, som utskottet
angivit i det föregående,
2) å tilläggsstat I för budgetåret 1949/50 under nionde
huvudtiteln till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets omområde
anvisa ett reservationsanslag av 66 000 000 kronor.
Stockholm den 22 november 1949.
På jordbruksutskottets vägnar:
L. TJÄLLGREN.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Tjällgren, Carl Edmund Eriksson, Alfred
Andersson, Hjalmar Nilsson*, Svedberg*, Jon Jonsson, Henry Johansson*
och Hugo Osvald; samt
från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo*, Svensson i Ljungskile,
Andersson i Tungelsta, Norup, Ericsson i Sörsjön, Johnsson i Kastanjegården,
Haeggblom och Gustafson i Dädesjö.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herr Svensson i Ljungskile.
498108. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1949.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1949:391 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 173 med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 a1 i texten