Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition

1949-11-22 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1949:55, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 55.

1

Nr 55.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition (nr 216)

angående åtgärder i prisreglerande syfte på jordbrukets

område jämte i ämnet väckta motioner.

I en till riksdagen den 21 oktober 1949 avlåten, till jordbruksutskottet

hänvisad proposition, nr 216, har Kungl. Maj :t under åberopande av ett bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag

föreslagit riksdagen

1) att godkänna de riktlinjer för prisreglerande åtgärder på jordbrukets

område under regleringsåret 1949/50, som närmare angivits i propositionen,

samt

2) att å tilläggsstat I för budgetåret 1949/50 under nionde huvudtiteln

till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område anvisa ett reservationsanslag

av 66 000 000 kronor.

I samband med propositionen har utskottet behandlat två inom riksdagen

väckta, till utskottet hänvisade likalydande motioner, nämligen I: 343 av

herr Heiding m. fl. samt 11:439 av herrar Rubbestad och Werner, i vilka

motioner hemställts, att riksdagen vid behandlingen av propositionen nr

216 måtte besluta giva Kungl. Maj :t bemyndigande att ersätta jordbruket

de av devalveringen utav den svenska valutan orsakade kostnadsstegringarna

på jordbruksförnödenheter. Beträffande de skäl, som anförts till stöd

för motionerna, får utskottet hänvisa till dessa.

Behandlingen av prisregleringsfrågan våren 1949.

För att läggas till grund för prisavvägningen å jordbrukets produkter under

regleringsåret 1949/50 upprättades våren 1949 i sedvanlig ordning av

den s. k. LK-delegationen en prognos angående jordbrukets inkomster och

utgifter under sagda regleringsår, vilken prognos därefter granskades av

livsmedelskommissionen och dess råd. Prognosen avsåg att belysa inkomstoch

kostnadsläget under det kommande produktionsåret under förutsättning

av normala väderleksförhållanden, oförändrade löner och räntesatser

samt oförändrade priser på jordbrukets produkter och förnödenheter utom

i de fall, där vid kalkylens upprättande prisförändringar med hänsyn till

marknadsläget kunnat förutses med en viss grad av säkerhet.

Enligt denna prognos förelåg -— om man antog att de för regleringsåret

1948/49 beräknade pristilläggen skulle bibehållas — ett inkomstunderskott

av 47,4 miljoner kronor, därest räntekostnadsposten beräknades helt enligt

dittills tillämpade grunder, samt 114,6 — alternativt 116,4 — miljoner kro1

Bihang till riksdagens protokoll 19V9. 10 sam!. Nr SS.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande nr 55.

nor, därest räntekostnadsposten beräknades med hänsynstagande till den

fördyring, som inträtt efter basåret 1938/39.

Efter överläggningar mellan å ena sidan representanter för regeringen

samt å andra sidan delegerade från styrelserna för Sveriges lantbruksförbund

och Riksförbundet landsbygdens folk meddelade Kung], Maj :t den 22

april 1949 beslut rörande regleringen av priserna på jordbrukets produkter.

Kungl. Maj :t förklarade Sig däri till en början vilja senare, sedan statens

livsmedelskommission efter anmaning av Kungl. Maj :t avgivit förslag därom,

meddela beslut angående prissättningen å mjölk och mejeriprodukter

för regleringsåret 1949/50. I avbidan därpå förutsattes, att dittills gällande

grunder för den statliga prisregleringen å mjölk och mejeriprodukter

tills vidare skulle tillämpas i stort sett oförändrade och att pristillägg skulle

utgå enligt i huvudsak dittills gällande grunder. Vad angår övriga jordbruksprodukter

innebar beslutet, att genomsnittspriserna å brödsäd skulle

vara desamma som de, vilka gällt under regleringsåret 1948/49, ävensom

att jämväl priset å fabrikspotatis skulle vara oförändrat. I fråga om äggpriset

godkände Kungl. Maj :t ett förslag av livsmedelskommissionen, att

producentpriset borde få fritt svänga mellan ett bottenpris av två kronor

per kilogram och ett högsta pris av tre kronor per kilogram. Beträffande

priserna å kött och fläsk ifrågasattes någon ändring i den dittillsvarande

genomsnittliga prisnivån ej för det dåvarande. Pristillägg för slaktprodukter

avsågs skola utgå med ungefärligen samma belopp som de, vilka beräknats

för sagda ändamål för regleringsåret 1948/49.

Samma dag avlät Kungl. Maj :t till riksdagen proposition (nr 212) angående

åtgärder i prisreglerande syfte på jordbrukets område för regleringsåret

1949/50. I propositionen föreslog Kungl. Maj :t bland annat, att

riksdagen skulle dels medgiva Kungl. Maj :t att vidtaga erforderliga åtgärder

för reglering under nästkommande regleringsår av produktions- och

avsättningsförhållandena på jordbrukets område i huvudsaklig överensstämmelse

med de riktlinjer, som angivits i propositionen, dels å riksstaten

för budgetåret 1949/50 under nionde huvudtiteln anvisa till prisreglerande

åtgärder på jordbrukets område ett reservationsanslag av 103 miljoner kronor

samt till kostnader i samband med Svenska spanninålsaktiebolagets

verksamhet ett reservationsanslag av 20 miljoner kronor. Vidare uttalades,

att definitivt beslut i jordbrukets prisregleringsfrågor för regleringsåret

1949/50 icke torde kunna meddelas, förrän skörderesultatet vore åtminstone

i huvudsak känt. Kalkylen borde därför omräknas i augusti eller senare,

så snart skörderesultatet kunde överblickas, och resultatet av omräkningen

borde läggas till grund för det definitiva beslutet. Det förutsattes, att jordbruket

genom sina organisationer skulle få tillfälle till överläggningar i

prisfrågan ävensom att frågan därefter komme att underställas riksdagen

så snart ske kunde.

I utlåtande (nr 53) hemställde utskottet, att riksdagen måtte bifalla

Kungl. Maj :ts förslag.

Utskottets hemställan bifölls av riksdagen (riksdagens skrivelse nr 372).

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 55.

3

Omräkningen av kalkylen.

Den våren 1949 upprättade prognosen över jordbrukets inkomster och

kostnader har numera omräknats av LK-delegationen. I detta delegationens

arbete ha deltagit livsmedelskommissionens ordförande, hovrättsrådet O.

Söderström, organisationschefen i Kooperativa förbundet, fil. lic. M. Bonow,

byråchefen i statens priskontrollnämnd E. Carbell, direktören i Sveriges

lantbruk sförbund A. H. Stensgård samt överdirektören i lantbruksstyrelsen

G. R. Ytterborn. Den omräknade kalkylen har på sedvanligt sätt granskats

inom livsmedelskommissionen och dess råd. Med skrivelse den 30 augusti

1949 har kommissionen därefter redovisat resultatet av denna omräkning och

granskning. Samtidigt har kommissionen framhållit att den, i avvaktan på

de direktiv rörande grunderna för prissättningen på bland annat mjölk och

mejeriprodukter under regleringsåret 1949/50, vilka förutskickats i Kungl.

Maj :ts förut omförmälda beslut den 22 april 1949, icke i skrivelsen framlade

några förslag rörande prissättningen på jordbruksprodukter under sagda

regleringsår.

Livsmedelskommissionen har sammanfattat resultatet av augustikalkylen

rörande jordbrukets inkomster och kostnader i följande tablå.

1938/39

1948/49

1949/50

Inkomster, milj. kr.....................

. 1 362-7

2 857-3

É? 2 904-2

Kostnadsindex: Alt. A1 .................

100-00

213-03

215-16

Alt. B...................

100-00

213-16

215-29

Alt. C...................

ioo-oo

208-39

210-10

Basinkomst framskriven medelst kostnads-

index, milj. kr Alt. A

. 1 362-7

2 903-0

2 932-0

Alt. B

. 1 362-7

2 904-7

2 933-8

Alt. C

. 1 362-7

2 839-7

2 863-0

Kalkylmässigt inkomstöverskott ( + ) eller

-underskott (-) milj. kr Alt. A

—

— 45-7

— 27-8

Alt. B

—

— 47-4

— 29-6

Alt. C

—

+ 17-6

+ 41-2

I samband härmed har kommissionen

framhållit, att

någon särskild be-

räkning av stimulansinkomster för oljeväxter icke företagits utan att hela

inkomstsumman för oljeväxtodlingen upptagits i den föreliggande kalkylen.

Likaså hade producent- och kontantbidragen för mjölk upptagits i kalkylen

utan någon reduktion. Livsmedelskommissionen hade ansett sig icke böra

taga ställning till frågan, hur nämnda inkomster skulle tagas i beaktande,

därest kalkylen lades till grund för prissättningen på jordbrukets'' produkter.

En närmare redogörelse för omräkningen av vårkalkylen har intagits å

s. 5—It i propositionen, till vilken här torde få hänvisas.

1 I enlighet med de i fråga om vårkalkylen framlagda alternativen innebär alt. A, att jordbrukets

räntekostnader beräknats på grundval av utjämnade taxeringsvärden å fastighetskapitalet,

och alt. B motsvarande beräkning utan dylik utjämning. I alt. C ha räntekostnaderna

upptagits enligt tidigare använd metod.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande nr 55.

Sedan några mindre justeringar vidtagits, godtog livsmedelskommissionens

råd den omräknade kalkylen, bortsett från arbetskostnadsposten. Beträffande

denna post anförde nämligen flertalet jordbrukarrepresentanter

i rådet att man icke borde införa de justerade arbetskostnadsberäkningarna

i den nu föreliggande kalkylen utan att arbetskostnadsposten i denna borde

upptagas till samma belopp som i vårkalkylen. Härjämte* anmärkte samma

jordbrukarrepresentanter, att man vid upprättandet av förkalkylen beträffande

jordbrukets inkomster och kostnader under regleringsåret 1950/51

borde verkställa löneberäkningarna med hänsynstagande uteslutande till

kontantlönerna. Vidare må anmärkas, att en rådsledamot ifrågasatte, huruvida

icke posten rörande kostnader för driv- och smörjmedel borde sänkas

mer än delegationen föreslagit.

Med anledning av vad som vid rådets granskning av kalkylen anförts beträffande

arbetskostnadsposten har livsmedelskommissionen i sin skrivelse

erinrat om att kommissionen innevarande år icke haft att avgiva förslag

till utjämning av kalkylen genom prissättningen samt om att förhandlingar

om jordbrukspriserna påginge vid tiden för avlåtandet av skrivelsen.

Med hänsyn till dessa förhållanden hade kommissionen icke ansett sig böra

taga ställning till frågan, vilken hänsyn som borde tagas till omräkningen

av arbetskostnadsposten när kalkylen skulle användas som underlag för

prissättningen. Beträffande den av jordbrukarerepresentanterna ifrågasatta

övergången till uteslutande kontantlöner ansåge kommissionen, att med

denna fråga borde anstå till dess ett nytt i tiden mera näraliggande basår

kunde väljas för jordbrukskalkylen. Då kontantlönerna under det nu använda

basåret 1938/39 utgjorde en betydligt mindre vanlig löneform än för

närvarande, skulle nämligen en övergång från och med visst år till kontantlöner

medföra att den kalkylmässiga löneutvecklingen efter förkrigstiden

bleve missvisande.

Med anledning av vad som anförts angående jordbrukets kostnader för

driv- och smörjmedel har kommissionen slutligen uppgivit, att vederbörande

rådsledamot efter rådssammanträdet den 25 augusti 1949 i en skrivelse

till kommissionen närmare redogjort för sina synpunkter på frågan.

Skrivelsen hade vidarebefordrats till LK-delegationen, som torde komma

att beakta densamma, då nya beräkningar angående driv- och smörj medelskostnaderna

skulle framläggas till vårkalkylen 1950.

Överläggningarna mellan representanter för regeringen och

delegerade för jordbrukets riksorganisationer.

Vid preliminära överläggningar i juli 1949 mellan å ena sidan representanter

för regeringen samt å andra sidan delegerade från styrelserna för

Sveriges lantbruksförbund och Riksförbundet landsbygdens folk godtogo

jordbruksrepresentanterna en sänkning av priserna å oljeväxtfrö under förutsättning,

att jordbruket redan för innevarande regleringsår tillgodofördes

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 55.

5

viss kompensation för den inkomstminskning, som sänkningen kam me att

medföra. Regeringsrepresentanterna funno det med hänsyn bland annat till

den ännu vid behandlingen av vårkalkylen oförutsedda omfattning, som

oljeväxtodlingen fått, skäligt att sådan kompensation skulle lämnas, och

enighet nåddes jämväl om att densamma borde uppgå till i runt tal 20 miljoner

kronor.

De fortsatta överläggningarna mellan regeringens och jordbrukets representanter

ledde i början av september till enighet om att vårkalkylen borde

läggas till grund för prissättningen. Med denna utgångspunkt men med beaktande

jämväl av resultatet av augustiomräkningen framför allt i fråga om

arbetskostnaderna enades parterna om att jordbruket borde tillföras en prisförbättring,

motsvarande ett belopp av 40 miljoner kronor. Härtill skulle

komma dels det belopp av 20 miljoner kronor, varom överenskommelse

träffats i samband med fastställandet av priserna på oljeväxtfrö av 1950

års skörd, och dels 6 miljoner kronor såsom särskilt stöd åt mjölkproduktionen

i vissa delar av norra Sverige, där jordbruket drabbats av skördenedsättning

på grund av torka och frost.

Vid gemensamma överläggningar den 8 september 1949 mellan regeringen

samt delegationer från jordbrukets förenämnda riksorganisationer

ävensom från Landsorganisationen i Sverige och Tjänstemännens centralorganisation

enades delegationerna om att rekommendera sina huvudmän

ett fortsättande av den ekonomiska stabiliseringspolitiken under år 1950

enligt samma grunder som under innevarande år. Man enades vidare bland

annat om att i stabiliseringen inrymma den nyss berörda överenskommelsen

mellan regeringen samt de delegerade för jordbrukets riksorganisationer.

I samband härmed uttalades från regeringens sida att avsikten vore,

att sistnämnda överenskommelse icke skulle medföra höjda konsumentpriser.

Den vid överläggningarna träffade preliminära överenskommelsen angående

jordbrukspriserna under regleringsåret 1949/50 har sedermera godkänts

av Riksförbundet landsbygdens folk vid extra förbundsstämma den

14 september 1949 samt av Sveriges lantbruksförbunds fullmäktigeförsamling

vid sammanträde den 15 september 1949, under villkor att även övriga

grupper i samhället komme att godtaga den i överenskommelsen förutsatta

pris- och lönestabiliseringen.

Departementschefen.

»Då frågan om den definitiva prissättningen på jordbrukets produkter

för regleringsåret 1949/50 nu upptages, sker detta under förhållanden,

vilka i åtskilliga avseenden avvika från dem, som förelågo, då frågan behandlades

av riksdagen våren 1949. Främst måste givetvis i detta sammanhang

beaktas dels den enighet, som nåtts mellan regeringen och jordbrukets

riksorganisationer ävensom representanter för andra organisationer inom

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande nr 55.

näringslivet om ett fortsättande av den ekonomiska stabiliseringspolitiken

samt om ett inrymmande i denna stabiliseringspolitik av eu viss prisförbättring

för jordbruket, dels de inverkningar på möjligheterna att fullfölja denna

politik, som den nyligen genomförda devalveringen av den svenska kronan

och ett flertal andra länders valutor kan komma att utöva. Innan jag behandlar

prisavvägningsfrågan torde jag emellertid först ia uppehålla mig

något vid det nuvarande försörj ningsläget och utsikterna beträffande detta.

I propositionen nr 212 anförde jag om försörj ningsläget i fråga om livsmedel

under regleringsåret 1949/50 sammanfattningsvis att man, förutsatt

att skörden bleve normal och att importmöjligheter stode till buds i ungefärligen

samma omfattning som under regleringsåret 1948/49, borde kunna

räkna med att de dittills genomförda lättnaderna skulle kunna bibehållas

samt att det ej vore uteslutet, att ytterligare lättnader skulle kunna genomföras.

Tiden efter det detta uttalande gjordes har, såvitt livsmedelsförsörjningen

angår, främst karakteriserats av en snabb avveckling av de kvarvarande

regleringarna. Sålunda ha såväl matfettsransoneringen som ransoneringarna

av köttvaror och socker upphävts. Av konsumtionsregleringarna

på livsmedelsområdet återstår därefter endast kafferansoneringen. Vidare

ha begränsningarna i fråga om ostens och gräddens fetthalt slopats. Slutligen

ha praktiskt taget samtliga regleringar i fråga om försörjningen med

fodermedel och konstgödselmedel upphävts.

Skördeutfallet innevarande år måste på det hela taget betraktas som tillfredsställande.

Såvitt nu kan bedömas synes det ej heller finnas anledning

befara, att importen av livsmedel och jordbruksförnödenheter av valutamässiga

eller andra skäl skall behöva begränsas i sådan mån, att de nu upphävda

ransoneringarna måste återinföras eller att svårighet skall uppstå

att täcka jordbrukets behov av fodermedel och konstgödselmedel.

Då frågan om prissättningen på jordbrukets produkter för regleringsåret

1949/50 behandlades våren 1949, var situationen den, att man från jordbrukarhåll

krävde att jordbruket skulle tillföras en betydande summa utöver

det belopp å omkring 47 miljoner kronor, som behövdes för att täcka

det inkomstunderskott en enligt dittillsvarande grunder upprättad prognos

utvisade. Från jordbrukets sida hävdades, att de framställda kraven rymdes

inom stabiliseringspolitikens ram och att ett uppfyllande av desamma

icke innebure att jordbrukarna erhölle en inkomstförbättring utan endast

att man undveke en faktisk inkomstminskning för det stora flertalet jordbrukare.

Stora löntagargrupper gjorde åter gällande, att ett bifall helt eller

i huvudsak till jordbrukets krav skulle innebära en inkomstförbättring för

jordbruket, vilken icke överensstämde med stabiliseringspolitiken, och komme

att medföra anspråk på motsvarande inkomstförbättring från löntagarnas

sida.

I propositionen nr 212 underströk jag, att det syntes vara av utomordentlig

vikt, att den under år 1949 förda stabiliseringspolitiken skulle fortsättas

till dess en naturlig balans i det ekonomiska läget uppnåtts. Detta kunde

emellertid icke tänkas bliva möjligt, med mindre samma återhållsamhet vi
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 55.

7

sades av alla berörda samhällsgrupper. Utsikterna att vinna anslutning till

en dylik politik från löntagarnas sida måste vidare i väsentlig män bliva

beroende av om levnadskostnaderna kunde hållas nere så att en sänkning av

reallönen kunde undvikas. Med hänsyn till nu berörda förhållanden fann

jag det nödvändigt, att jordbrukets anspråk på prisförbättringar skulle prövas

först vid en tidpunkt, då man bättre än vad som var möjligt vid tiden

för framläggandet av propositionen kunde samordna dem med den ekonomiska

stabiliseringspolitiken i dess helhet och överblicka deras inverkan på

denna politik. I anslutning härtill uttalade jag vidare bland annat att det,

med vidhållande av det principiellt önskvärda i systemet med vårprissättning,

i det föreliggande extraordinära läget syntes befogat, att man skulle

göra ett tillfälligt avsteg från detta system.

De överläggningar om jordbrukets prisfrågor samt om den ekonomiska

stabiliseringspolitiken i dess helhet, som förutsattes komma att hållas hösten

1949, ha numera ägt rum och givit till resultat att det synes bliva möjligt

att nå enighet såväl om ett fortsättande av denna politik som ock om den

utsträckning, i vilken jordbruket inom ramen för densamma bör tillföras

prisförbättringar för regleringsåret 1949/50. Detta måste enligt min mening

hälsas med stor tillfredsställelse.

Beträffande det närmare innehållet av den med jordbruket träffade uppgörelsen

torde jag få hänvisa till den förut lämnade redogörelsen. Här må

endast framhållas, att någon meningsskiljaktighet icke rått mellan regeringens

och jordbrukets representanter angående det i och för sig befogade

i att den i våras upprättade kalkylen skulle läggas till grund för prisavvägningen.

Å andra sidan har det bland annat med hänsyn till frågans samband

med stabiliseringspolitiken i dess helhet icke ansetts möjligt att helt

bortse från senare inhämtade uppgifter av betydelse för beräkningen av

jordbrukets inkomster och utgifter. Summan av de prisförbättringar för

jordbruket, som förordats från regeringens sida, får därför ej betraktas såsom

erhållen enbart genom en kalkylmässig beräkning utan utgör snarare

ett uttryck för vad det, med utgångspunkt från principen om vårprissättning,

ansetts möjligt att tillgodoföra jordbruket inom stabiliseringens ram.

Effekten av den devalvering av den svenska valutan, som måst företagas

kort tid efter det förenämnda överläggningar höllos, måste givetvis beaktas

även då det gäller att taga ställning till jordbrukets prisfrågor. Såsom

framgår av den proposition angående bemyndigande att till clearingkassa

för kaffe överföra tull, tilläggstull och skatt å kaffe m. in., vilken Kungl.

Maj :t förut denna dag på hemställan av chefen för finansdepartementet beslutat

förelägga riksdagen, äro dock de prisstegringar å importvaror, som

devalveringen kan komma att medföra, såvitt nu kan bedömas icke av större

omfattning än att det bör vara möjligt att effektivt neutralisera dem med anlitande

av subventionering. Med hänsyn härtill och till att livsmedelskonsumtionen

här i landet endast till eu ringa del täckes genom direkt import

av livsmedel synes devalveringen sålunda ej behöva befaras få någon

inverkan på konsumentprisnivån. För importen av fodermedel och andra

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Jordbruksutskottets utlåtande nr 55.

förnödenheter för jordbrukets behov torde man däremot böra räkna med

en viss fördyring. Även här bör det dock vara möjligt att genom åtgärder

från det allmännas sida hindra, att någon egentlig kostnadsökning skall inträda.

Livsmedelskommissionen har i skrivelse den 2 september 1949 redovisat

vissa preliminära beräkningar rörande medelsbehovet för prisreglerande åtgärder

på jordbrukets område under innevarande och nästa regleringsår. Enligt

dessa beräkningar — vilka alltså verkställts före såväl devalveringen

som slutförandet av överläggningarna mellan regeringen och jordbrukets

representanter — skulle någon reservation å hittills beviljade anslag till

prisreglerande åtgärder icke med säkerhet vara att påräkna vid utgången

av regleringsåret 1949/50. Kommissionen har vid framläggandet av beräkningarna

utgått från hittills gällande grunder för mjölkpristilläggen. Vid

överläggningarna angående fortsättandet av den ekonomiska stabiliseringspolitiken

uttalades emellertid, såsom förut nämnts, från regeringens sida,

att den avsedda prisförbättringen för jordbruket borde genomföras på ett

sådant sätt, att den icke ledde till höjda konsumentpriser. De medel, som

hittills ställts till förfogande för prisreglerande åtgärder, kunna under sådana

förhållanden icke beräknas förslå för ändamålet utan en ytterligare

medelsanvisning erfordras.

För närvarande pågå, bland annat inom Svenska mejeriernas riksförening,

vissa förberedande utredningar och överväganden rörande det sätt, på vilket

jordbruket bör tillföras den avsedda prisförbättringen. Dessa torde komma

att taga ytterligare någon tid. Det kan därför ej redan nu med bestämdhet

förutses, när livsmedelskommissionen kan slutföra det uppdrag, som lämnats

kommissionen genom Kungl. Maj :ts förut omförmälda beslut den 9

september 1949. Det är emellertid angeläget, att ståndpunkttagandet i jordbrukets

prisfrågor snarast möjligt skall underställas riksdagen. Det synes

ej heller för detta ändamål erforderligt att avvakta framläggandet av livsmedelskommissionens

förslag beträffande detaljutformningen av de prisreglerande

åtgärderna, utan riksdagens godkännande av detta ståndpunkttagande

torde redan nu böra inhämtas. Sedan sådant godkännande erhållits, torde

det få ankomma på Kungl. Maj :t att meddela närmare beslut om det sätt,

på vilket den avsedda prisförbättringen bör genomföras.

Så länge beslut ej fattats rörande sättet för prisförbättringen kan självfallet

ej heller någon exakt beräkning göras angående det ytterligare medelsbehovet

för prisreglerande åtgärder. Det kan emellertid redan från början

förutses, att i vart fall den ojämförligt största delen av förbättringen

kommer att tillföras jordbruket i form av statliga pristillägg på mjölk. I

detta sammanhang är vidare att märka att det, såsom förut antytts, i viss

utsträckning torde bliva nödvändigt att tillgripa prisutjämningsåtgärder för

att motverka den fördyring av importen av vissa jordbruksprodukter och

jordbruksförnödenheter, som devalveringen kan medföra. Detta innebär i

och för sig endast ett fortsättande av den verksamhet, som sedan åtskillig

tid bedrivits dels genom livsmedelskommissionens clearingkassor, främst

s. 9 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 55.

9

clearingkassorna för konstgödsel in. in., fettvaror och kolonialvaror, dels,

såvitt angår spannmål och fodermedel, genom Svenska spannmålsaktiebolaget.

Den erforderliga prisutjäniningsverksamheten beträffande jordbruksförnödenheter

torde även i fortsättningen böra bedrivas på samma sätt som

hittills. Devalveringen kommer emellertid att öka medelsbehovet för densamma.

Beträffande det sätt, på vilket detta medelsbehov bör tillgodoses, må

framhållas att den genom clearingkassan för konstgödsel m. in. bedrivna

verksamheten är fullt likartad med den verksamhet, som bedrives med

anlitande av anslagen till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område.

Det synes därför rimligt, att nämnda anslag även skola i mån av tillgång få

tagas i anspråk för täckande av förluster å ifrågavarande clearingverksamhet.

Jag torde här få erinra om att 1947 års riksdag, efter hemställan av dåvarande

chefen för jordbruksdepartementet, medgav att, därest tillskott till

clearingkassan för konstgödselmedel skulle befinnas erforderligt under regleringsåret

1947/48, medel för ändamålet skulle få disponeras ur den post å

5 miljoner kronor för diverse kostnader, som ingick i det av riksdagen för

sagda regleringsår beviljade anslaget till prisreglerande åtgärder. Med hänsyn

till osäkerheten rörande storleken av den belastning, som nu nämnda kassa

kan komma att få vidkännas, och då den post å 5 miljoner kronor för

diverse kostnader, som innefattas i det våren 1949 beviljade anslaget till

prisreglerande åtgärder, torde komma att helt åtgå för de ändamål, för vilka

den i första hand beräknats, synes det lämpligt, att ett medgivande att av

anslaget för prisregleringsändamål disponera medel för tillskott till clearingkassan

för konstgödsel m. in. denna gång ej skall begränsas till viss post.

Därest vad jag nu anfört angående möjligheten att lämna tillskott till

clearingkassan för konstgödsel in. in. godkännes, torde det sammanlagda

ytterligare medelsbehovet för prisreglerande åtgärder på jordbrukets område

för innevarande regleringsår kunna skattas till lägst den summa, som

enligt den träffade överenskommelsen bör tillföras jordbruket i prisförbättring,

eller 66 miljoner kronor. Ett ytterligare anslag å detta belopp torde

därför nu böra äskas.

Man måste vidare räkna med att tillskott kunna visa sig behövliga även

för livsmedelskommissionens övriga nu befintliga clearingkassor, därest

strävandena att undvika höjning av konsumentprisnivån skola fullföljas.

Särskilt bör här uppmärksammas det medelsbehov, som kan uppstå till

följd av import av köttvaror och socker från icke devalverande länder. Frågan

om anvisande av medel till dessa kassor kommer senare denna dag att

anmälas av t. f. chefen för folkhushållningsdepartemcntet. I den förut omförmäkla

propositionen angående bemyndigande att till clearingkassa för

kaffe överföra tull, tilläggsstull och skatt å kaffe m. m. har vidare jämväl

behandlats frågan om överförande av margarinaccismedel till clearingkassan

för fettråvaror.

Vad till slut angår Svenska spannmålsaktiebolaget torde de medel, som

redan anvisats för täckande av kostnaderna för bolagets verksamhet, i vart

lliliang Iill riksdagens protokoll 1959. 10 samt. Nr 55.

O

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Jordbruksutskottets utlåtande nr 55.

fall tills vidare vara tillräckliga för att bestrida även den utgiftsökning, som

kan föranledas av devalveringen. Någon ytterligare medelsanvisning till

bolaget torde därför ej för närvarande vara erforderlig.»

Utskottet.

Vid behandlingen våren 1949 av propositionen nr 212 angående åtgärder

i prisreglerande syfte på jordbrukets område biföll riksdagen på utskottets

hemställan Kungl. Maj :ts förslag, att den definitiva prissättningen å mjölk

och mejeriprodukter samt därmed även den slutliga prisavvägningen i fråga

om jordbruksproduktionen i dess helhet för regleringsåret 1949/50 skulle

uppskjutas till en tidpunkt då skörderesultatet kunde överblickas.

Sedan jordbrukskalkylen härefter omräknats i augusti 1949, i främsta

rummet på grundval av de preliminära resultaten från arealinventeringen i

början av juni samma år samt de beräkningar av årets skördeutfall, som

livsmedelskommissionens statistiska byrå företagit på grundval av statistiska

centralbyråns sammanställning av årsväxt- och skörderapporterna per

den 15 juli 1949, träffades emellertid mellan representanter för regeringen

och för jordbruket överenskommelse om att vårkalkylen skulle läggas till

grund för prissättningen; dock skulle jämväl beaktas resultatet av augustiomräkningen,

framför allt i fråga om arbetskostnaderna. Tillika enades

man om att jordbruket borde tillföras en prisförbättring, motsvarande ett

belopp av 40 miljoner kronor. Till denna summa skulle komma dels 20 miljoner

kronor, som enligt tidigare uppgörelse mellan samma representanter

skulle utgöra skälig kompensation för den betydande sänkning av priserna

på oljeväxtfrö av 1950 års skörd, vilken Kungl. Maj :t vidtagit genom beslut

den 4 augusti 1949, dels ock 6 miljoner kronor såsom särskilt stöd åt mjölkproduktionen

i vissa delar av norra Sverige, där jordbruket drabbats av

skördeminskning på grund av torka och frost.

Vid ytterligare överläggningar mellan regeringen och representanter för

olika organisationer inom näringslivet nåddes vidare enighet om att den ekonomiska

stabiliseringspolitiken skulle under år 1950 fortsättas efter samma

grunder som under innevarande år samt att i stabiliseringen skulle inrymmas

ifrågavarande prisförbättring för jordbruket. Denna borde emellertid genomföras

på sådant sätt, att konsumentpriserna ej behövde höjas.

Utskottet anser, att de sålunda träffade uppgörelserna böra godtagas av

riksdagen. Spörsmålet om på vilket sätt den avsedda prisförbättringen lämpligen

bör tillföras jordbruket är emellertid såsom framhållits i propositionen

ännu föremål för utredningar och överväganden, varför det torde få ankomma

på Kungl. Maj :t att meddela närmare beslut därom. I samband härmed

vill utskottet dock understryka uttalandet i propositionen, att i vart fall den

ojämförligt största delen av förbättringen bör komma att utgå i form av

statliga pristillägg på mjölk.

Sedan uppgörelserna träffats, har emellertid situationen delvis förändrats,

i det att såväl den svenska kronan som ett flertal andra länders valu
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 55.

11

tor devalverats. Såsom framhållits i propositionen torde de prisstegringar å

importvaror, som äro att vänta till följd av kronans nedskrivning, genom

anlitande av subventionering icke komma att inverka på konsumentprisnivån.

Däremot bör man enligt departementschefens uttalande räkna med

en viss fördyring i fråga om importen av fodermedel och andra förnödenheter

för jordbrukets behov. Samtidigt har departementschefen dock framhållit,

att det även här borde vara möjligt att genom åtgärder från det allmännas

sida hindra, att någon egentlig kostnadsökning inträdde. Sådana prisutjämningsåtgärder,

som skulle behöva tillgripas, innebure i och för sig

endast ett fortsättande av den verksamhet, som sedan åtskillig tid bedrivits

genom livsmedelskommissionens clearingkassor och genom Svenska spannmålsaktiebolaget.

I propositionen har icke närmare angivits vilka förnödenheter utöver fodermedel

som kunde tänkas bliva föremål för prisutjämningsåtgärder. Vid

remissdebatten den 26 oktober 1949 framhöll emellertid departementschefen,

att han vid diskussioner, som han haft regeringens uppdrag att föra

med jordbrukets representanter, förklarat att enligt regeringens uppfattning

den prisstegring på konstgödsel och kraftfoder, som vore en följd av

devalveringen, skulle kompenseras omgående. Däremot hade han icke kunnat

giva några löften om en omedelbar subvention i fråga om maskindelar,

olja och bensin. Enligt hans åsikt borde denna kompensationsfråga inflyta

i nästa års diskussion rörande jordbrukskalkylen. I dagens läge funnes det

icke praktisk möjlighet att subventionera de reservdelar till olika slags amerikanska

traktorer, som strövis komme in i landet.

Under hänvisning till vad departementschefen sålunda anfört har i motionerna

I: 343 och II: 439 hemställts, att riksdagen måtte giva Ivungl. Maj :t

bemyndigande att gottgöra jordbruket de av devalveringen orsakade prisstegringarna

jämväl på andra förnödenheter än konstgödsel och kraftfoder.

Som nämnt träffades uppgörelserna mellan regeringen samt representanter

för jordbrukets organisationer ävensom representanter för andra organisationer

inom näringslivet redan innan devalveringen ägde rum. Man synes

därför böra sträva efter att så avväga de prisutjämnande åtgärderna, att

de berörda parternas inbördes förhållande blir i möjligaste mån oberört av

devalveringen. Då denna obestridligen medfört avsevärda prisstegringar å

vissa jordbrukets förnödenheter, torde skälig kompensation härför böra

komma jordbruket till del. Härvid synes i första hand gottgörelse böra utgå

för de ökade kostnaderna för konstgödsel och kraftfoder, de båda största

utgiftsposterna i detta sammanhang. Vad övriga förnödenheter angår torde

man icke kunna bortse från att såsom departementschefen framhållit

avsevärda praktiska svårigheter möta att anordna en subventionering av

maskiner och maskindelar. Vidare bör i fråga om olja och bensin beaktas,

att dessa förnödenheter äga stor betydelse även för andra näringsgrenar än

jordbruket, varför det kan ifrågasättas huruvida icke spörsmålet i denna del

lämpligen bör upptagas i ctl större sammanhang. Med hänsyn till det labila

internationella prisläget och svårigheten att nu förutse huru förhållandena

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Jordbruksutskottets utlåtande nr 55.

komma att gestalta sig i framtiden vill utskottet dock tillstyrka, att Kungl.

Maj:t erhåller bemyndigande att gottgöra jordbruket av devalveringen orsakade

kostnadsstegringar å såväl konstgödsel och kraftfoder som övriga

förnödenheter, i den mån detta är praktiskt möjligt och står i överensstämmelse

med stabiliseringspolitikens grunder.

Vad i övrigt föreslagits i propositionen biträdes av utskottet.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet, att riksdagen

må, med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt i anledning av motionerna

1:343 och 11:439,

1) godkänna de riktlinjer för prisreglerande åtgärder på

jordbrukets område under regleringsåret 1949/50, som utskottet

angivit i det föregående,

2) å tilläggsstat I för budgetåret 1949/50 under nionde

huvudtiteln till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets omområde

anvisa ett reservationsanslag av 66 000 000 kronor.

Stockholm den 22 november 1949.

På jordbruksutskottets vägnar:

L. TJÄLLGREN.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Tjällgren, Carl Edmund Eriksson, Alfred

Andersson, Hjalmar Nilsson*, Svedberg*, Jon Jonsson, Henry Johansson*

och Hugo Osvald; samt

från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo*, Svensson i Ljungskile,

Andersson i Tungelsta, Norup, Ericsson i Sörsjön, Johnsson i Kastanjegården,

Haeggblom och Gustafson i Dädesjö.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herr Svensson i Ljungskile.

498108. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1949.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1949:391 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 173 med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 a1 i texten