Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående avvecklingen av 1941 och 1942 års krislån.

1949-03-02 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1949:7, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående avvecklingen av 1941 och 1942 års krislån.

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 7.

7

Nr 7.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående avvecklingen

av 1941 och 1942 års krislån.

(2:a avd.)

I en till riksdagen den 4 februari 1949 avlåten, till jordbruksutskottet hänvisad

proposition, nr 27, har Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen godkänna att ytterligare förlängning må ske av den tid, inom

vilken 1941 och 1942 års krislån skola vara slutligt reglerade.

Genom beslut av 1941 års riksdag (prop. nr 61; r. skr. nr 88) anvisades till

Avsättning till fonden för krislån till jordbrukare under nionde huvudtiteln

dels å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1940/41 ett anslag av

5 000 000 kronor och dels å riksstaten för budgetåret 1941/42 ett anslag av

likaledes 5 000 000 kronor. Bestämmelser angående lånen meddelades i

kungörelsen den 14 mars 1941 (nr 138). Enligt dessa bestämmelser kunde

krislån för inköp av utsäde, gödningsämnen, fodermedel, kreatur eller annat,

som erfordrades för jordbruksdriften, eller för betalning av överhängande

gäld få beviljas jordbrukare eller trädgårdsodlare, som på grund av felslagen

skörd råkat i sådana svårigheter, att han var i trängande behov av ekonomiskt

bistånd, och som gjort vad på honom ankommit för övervinnande av

svårigheterna. Lån kunde beviljas även utan att låntagaren lämnat säkerhet

därför. Lånebeloppet fick i regel icke överstiga 3 000 kronor. I särskilda

fall kunde dock efter egnahemsstyrelsens medgivande lån beviljas upp till

högst 5 000 kronor. Lånen voro räntefria, så framt de ej uppsades till betalning,

då dröj smål sränta efter 5 procent skulle utgå. Under vissa villkor

skulle krislån kunna gäldas medelst förbättringsarbeten å den av låntagaren

brukade fastigheten, dock högst till ett belopp av 1 000 kronor. I den mån

lån icke återbetalades genom dylikt arbete, skulle lånet amorteras med en

femtedel om året med början år 1942.

Sedermera medgav 1941 års riksdag (prop. nr 327; r. skr. nr 498) att

odisponerade medel av det anslag, som anvisats till Avsättning till fonden för

krislån till jordbrukare för budgetåret 1941/42, finge på i huvudsak samma

villkor, som gällt för dittills utdelade krislån, under nämnda budgetår användas

för att utlämna krislån till sådana jordbrukare, vilka på grund av

1941 års felslagna skörd voro i trängande behov av ekonomiskt bistånd.

Bestämmelser härom utfärdades i kungörelse den 30 december 1941 (nr

998), varvid bland annat stadgades, att återbetalning av sådana lån skulle

ske med början år 1943.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Jordbruksutskottets utlåtande nr 7.

Slutligen anvisade 1942 års riksdag (prop. nr 242; r. skr. nr 221) till Avsättning

till fonden för krislån till jordbrukare ett anslag av 800 000 kronor.

Viss ändring i kungörelsen den 14 mars 1941 (nr 138) har skett genom

kungörelsen den 5 juni 1942 (nr 342).

Antalet utlämnade krislån uppgår till omkring 14 000 och det sammanlagda

lånebeloppet till 9 939 000 kronor. Av sagda belopp voro 7 000 000

kronor avsedda att gäldas genom förbättringsarbeten och 2 939 000 kronor

genom kontanta avbetalningar. De utlämnade krislånen skulle, såsom framgår

av det nyss anförda, författningsenligt vara slutligt reglerade före 1946

respektive 1947 års utgång. Det visade sig emellertid att låntagarna, bland

annat till följd av krissvårigheter beträffande förbättringsarbetenas utförande,

icke förmådde avveckla lånen inom den bestämda tiden. 1946 års

riksdag medgav därför, att amorteringstiden finge förlängas med högst två

år. Med stöd av detta medgivande bemyndigade Kungl. Maj :t den 12 april

1946 egnahemsstyrelsen att från fall till fall medgiva dylik förlängning av

amorteringstiden. I runt tal 2 200 låntagare erhöllo sådant amorteringsuppskov.

Efter särskilda framställningar har Kungl. Maj:t intill den 1 januari 1949

beviljat avskrivning av ett sammanlagt lånebelopp av omkring 182 000 kronor.

Avskrivning har emellertid medgivits endast då låntagare visats sakna

utmätningsbara tillgångar eller ej förmått gälda låneskulden utan att bliva

ställd i sådant ekonomiskt läge, att han måste komma det allmänna till last

eller eljest skulle komma i ohållbar ekonomisk ställning.

Av det utlämnade lånebeloppet, 9 939 000 kronor, återstod den 31 december

1948 enligt uppgift från lantbruksstyrelsen oguldet ett belopp av tillhopa

ol9 750 kronor, varav 103 000 kronor skola återbetalas genom förbättringsarbeten.

Departementschefen bär i ärendet anfört följande.

»Såsom framgår av det anförda återstår ännu ett ganska betydande belopp

oguldet av de åren 1941 och 1942 beviljade krislånen. Den del av beloppet,

som belöper på 1941 års lån, har förfallit till betalning vid utgången

av år 1948 och möjlighet finnes ej nu att medgiva förlängning av amorteringstiden.

I fråga om 1942 års lån kommer, därest inga åtgärder vidtagas,

samma situation att inträda vid utgången av innevarande år.

De omständigheter, som föranledde att riksdagen år 1946 medgav att den

ursprungligen bestämda amorteringstiden finge förlängas med två år, göra

sig emellertid alltjämt gällande. I regel är det här fråga om låntagare, vilkas

ekonomiska ställning icke är så svag, att en avskrivning av resterande lånebelopp

kan anses motiverad, men vilka likväl skulle ställas inför mycket

stora svårigheter, om sagda belopp skulle indrivas omedelbart och på en

gång. Det synes därför önskvärt, att möjlighet skall öppnas att medgiva ytterligare

förlängning av amorteringstiden för ifrågavarande lån. Detta torde

lämpligen kunna ske så, att lantbruksstyrelsen tillerkännes befogenhet att

medgiva sådan ytterligare förlängning. Dylikt medgivande bör lämnas endast

efter prövning av omständigheterna i varje särskilt fall samt ej för

s. 9 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 7.

9

längre tid än som kan anses erforderlig för att låntagaren skall kunna reglera

sin skuld. Att uppställa någon viss tidsgräns i sistnämnda hänseende

är enligt min mening ej lämpligt med hänsyn till att förhållandena kunna

variera mycket. Jag förutsätter emellertid, att strävandena skola inriktas

på att få till stånd en så snabb avveckling av lånen, som skälig hänsyn till

låntagarna medgiver.

Därest riksdagen bifaller vad sålunda förordats, torde det få ankomma på

Kungl. Maj :t att utfärda erforderliga bestämmelser i ämnet.»

Utskottet. Utskottet tillstyrker, att förlängning av amorteringstiden för

ifrågavarande lån må medgivas. Vad departementschefen anfört till stöd

för att någon viss tidsgräns härvid icke bör uppställas finner utskottet bärande.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att utfärda erforderliga bestämmelser

i ämnet och därvid besluta om formerna för lämnande av här

avsedda medgivanden.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må bifalla förevarande proposition.

Stockholm den 2 mars 1949.

På jordbruksutskottets vägnar:

ABEL ANDERSSON.

Närvarande: se under utlåtandet nr 5.

O

Bihang till riksdagens protokoll 1959. 10 samt. Nr 5—9.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1949:65 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse i vissa fall från betalningsskyldighet till kronan. a1 i texten