Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående avvecklingen av 1941 och 1942 års krislån.
1949-03-02 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1949:7, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående avvecklingen av 1941 och 1942 års krislån.
Dokumentets text
Jordbruksutskottets utlåtande nr 7.
7
Nr 7.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående avvecklingen
av 1941 och 1942 års krislån.
(2:a avd.)
I en till riksdagen den 4 februari 1949 avlåten, till jordbruksutskottet hänvisad
proposition, nr 27, har Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen godkänna att ytterligare förlängning må ske av den tid, inom
vilken 1941 och 1942 års krislån skola vara slutligt reglerade.
Genom beslut av 1941 års riksdag (prop. nr 61; r. skr. nr 88) anvisades till
Avsättning till fonden för krislån till jordbrukare under nionde huvudtiteln
dels å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1940/41 ett anslag av
5 000 000 kronor och dels å riksstaten för budgetåret 1941/42 ett anslag av
likaledes 5 000 000 kronor. Bestämmelser angående lånen meddelades i
kungörelsen den 14 mars 1941 (nr 138). Enligt dessa bestämmelser kunde
krislån för inköp av utsäde, gödningsämnen, fodermedel, kreatur eller annat,
som erfordrades för jordbruksdriften, eller för betalning av överhängande
gäld få beviljas jordbrukare eller trädgårdsodlare, som på grund av felslagen
skörd råkat i sådana svårigheter, att han var i trängande behov av ekonomiskt
bistånd, och som gjort vad på honom ankommit för övervinnande av
svårigheterna. Lån kunde beviljas även utan att låntagaren lämnat säkerhet
därför. Lånebeloppet fick i regel icke överstiga 3 000 kronor. I särskilda
fall kunde dock efter egnahemsstyrelsens medgivande lån beviljas upp till
högst 5 000 kronor. Lånen voro räntefria, så framt de ej uppsades till betalning,
då dröj smål sränta efter 5 procent skulle utgå. Under vissa villkor
skulle krislån kunna gäldas medelst förbättringsarbeten å den av låntagaren
brukade fastigheten, dock högst till ett belopp av 1 000 kronor. I den mån
lån icke återbetalades genom dylikt arbete, skulle lånet amorteras med en
femtedel om året med början år 1942.
Sedermera medgav 1941 års riksdag (prop. nr 327; r. skr. nr 498) att
odisponerade medel av det anslag, som anvisats till Avsättning till fonden för
krislån till jordbrukare för budgetåret 1941/42, finge på i huvudsak samma
villkor, som gällt för dittills utdelade krislån, under nämnda budgetår användas
för att utlämna krislån till sådana jordbrukare, vilka på grund av
1941 års felslagna skörd voro i trängande behov av ekonomiskt bistånd.
Bestämmelser härom utfärdades i kungörelse den 30 december 1941 (nr
998), varvid bland annat stadgades, att återbetalning av sådana lån skulle
ske med början år 1943.
8
Jordbruksutskottets utlåtande nr 7.
Slutligen anvisade 1942 års riksdag (prop. nr 242; r. skr. nr 221) till Avsättning
till fonden för krislån till jordbrukare ett anslag av 800 000 kronor.
Viss ändring i kungörelsen den 14 mars 1941 (nr 138) har skett genom
kungörelsen den 5 juni 1942 (nr 342).
Antalet utlämnade krislån uppgår till omkring 14 000 och det sammanlagda
lånebeloppet till 9 939 000 kronor. Av sagda belopp voro 7 000 000
kronor avsedda att gäldas genom förbättringsarbeten och 2 939 000 kronor
genom kontanta avbetalningar. De utlämnade krislånen skulle, såsom framgår
av det nyss anförda, författningsenligt vara slutligt reglerade före 1946
respektive 1947 års utgång. Det visade sig emellertid att låntagarna, bland
annat till följd av krissvårigheter beträffande förbättringsarbetenas utförande,
icke förmådde avveckla lånen inom den bestämda tiden. 1946 års
riksdag medgav därför, att amorteringstiden finge förlängas med högst två
år. Med stöd av detta medgivande bemyndigade Kungl. Maj :t den 12 april
1946 egnahemsstyrelsen att från fall till fall medgiva dylik förlängning av
amorteringstiden. I runt tal 2 200 låntagare erhöllo sådant amorteringsuppskov.
Efter särskilda framställningar har Kungl. Maj:t intill den 1 januari 1949
beviljat avskrivning av ett sammanlagt lånebelopp av omkring 182 000 kronor.
Avskrivning har emellertid medgivits endast då låntagare visats sakna
utmätningsbara tillgångar eller ej förmått gälda låneskulden utan att bliva
ställd i sådant ekonomiskt läge, att han måste komma det allmänna till last
eller eljest skulle komma i ohållbar ekonomisk ställning.
Av det utlämnade lånebeloppet, 9 939 000 kronor, återstod den 31 december
1948 enligt uppgift från lantbruksstyrelsen oguldet ett belopp av tillhopa
ol9 750 kronor, varav 103 000 kronor skola återbetalas genom förbättringsarbeten.
Departementschefen bär i ärendet anfört följande.
»Såsom framgår av det anförda återstår ännu ett ganska betydande belopp
oguldet av de åren 1941 och 1942 beviljade krislånen. Den del av beloppet,
som belöper på 1941 års lån, har förfallit till betalning vid utgången
av år 1948 och möjlighet finnes ej nu att medgiva förlängning av amorteringstiden.
I fråga om 1942 års lån kommer, därest inga åtgärder vidtagas,
samma situation att inträda vid utgången av innevarande år.
De omständigheter, som föranledde att riksdagen år 1946 medgav att den
ursprungligen bestämda amorteringstiden finge förlängas med två år, göra
sig emellertid alltjämt gällande. I regel är det här fråga om låntagare, vilkas
ekonomiska ställning icke är så svag, att en avskrivning av resterande lånebelopp
kan anses motiverad, men vilka likväl skulle ställas inför mycket
stora svårigheter, om sagda belopp skulle indrivas omedelbart och på en
gång. Det synes därför önskvärt, att möjlighet skall öppnas att medgiva ytterligare
förlängning av amorteringstiden för ifrågavarande lån. Detta torde
lämpligen kunna ske så, att lantbruksstyrelsen tillerkännes befogenhet att
medgiva sådan ytterligare förlängning. Dylikt medgivande bör lämnas endast
efter prövning av omständigheterna i varje särskilt fall samt ej för
Jordbruksutskottets utlåtande nr 7.
9
längre tid än som kan anses erforderlig för att låntagaren skall kunna reglera
sin skuld. Att uppställa någon viss tidsgräns i sistnämnda hänseende
är enligt min mening ej lämpligt med hänsyn till att förhållandena kunna
variera mycket. Jag förutsätter emellertid, att strävandena skola inriktas
på att få till stånd en så snabb avveckling av lånen, som skälig hänsyn till
låntagarna medgiver.
Därest riksdagen bifaller vad sålunda förordats, torde det få ankomma på
Kungl. Maj :t att utfärda erforderliga bestämmelser i ämnet.»
Utskottet. Utskottet tillstyrker, att förlängning av amorteringstiden för
ifrågavarande lån må medgivas. Vad departementschefen anfört till stöd
för att någon viss tidsgräns härvid icke bör uppställas finner utskottet bärande.
Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att utfärda erforderliga bestämmelser
i ämnet och därvid besluta om formerna för lämnande av här
avsedda medgivanden.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen må bifalla förevarande proposition.
Stockholm den 2 mars 1949.
På jordbruksutskottets vägnar:
ABEL ANDERSSON.
Närvarande: se under utlåtandet nr 5.
O
Bihang till riksdagens protokoll 1959. 10 samt. Nr 5—9.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1949:65 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse i vissa fall från betalningsskyldighet till kronan. a1 i texten