Utlåtande i anledning av väckta motioner angående viss ändring av 8 § 2 mom. lagen om landsting.
1949-03-17 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
KU 1949:13, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående viss ändring av 8 § 2 mom. lagen om landsting.
Dokumentets text
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 13.
1
Nr 13.
Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckta motioner
angående viss ändring av 8 § 2 mom. lagen om landsting.
Uti de likalydande, till konstitutionsutskottet hänvisade motionerna,
nr 133 i första kammaren av herr Lindblom och nr 160 i andra kammaren
av fröken Vinge hemställes, att riksdagen med ändring av 8 § 2 mom. lagen
om landsting måtte besluta, att stad, vars folkmängd utgör minst 20 000,
bildar en valkrets.
Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionerna.
I fråga om landstingsområdes indelning i valkretsar gälla enligt landstingslagen
följande bestämmelser:
För varje valkrets utses — oavsett dess folkmängd — en landstingsman
och därutöver efter folkmängden en landstingsman för varje fullt tal av
5 000. Valbarhet är ej inskränkt inom valkrets. Vid landstingsområdes
indelning i valkretsar skall — med i det följande angivna undantag — iakttagas,
att för varje valkrets komma att utses minst 5 och högst 9 landstingsmän.
Stad, vars folkmängd utgör minst 15 000, bildar en valkrets.
Stad med mindre folkmängd än 15 000 förenas med annan stad eller andra
städer eller, då särskilda skäl därtill föranleda, med angränsande landsbygd
till en valkrets. I valkrets, som utgöres endast av städer, skall folkmängden
uppgå till minst 15 000. Delar av samma stad må icke ingå i
olika valkretsar. Valkretsindelningen på landsbygden verkställes, där så
lämpligen kan ske, efter domsaga, tingslag eller härad, men eljest efter
kommuner. Där bildande av valkrets enligt angivna bestämmelser skulle
vålla synnerlig olägenhet, må område med mindre invånarantal utgöra valkrets.
Sådan valkrets skall dock — om landsbygd däri ingår — ha en folkmängd
av minst 10 000, samt i vad angår landsbygden utgöras av domsaga
eller av ett eller flera tingslag eller härad.
Indelningen i valkretsar jämte antalet landstingsmän, som skall utses
för varje valkrets, fastställes av landstinget. Förslag till indelning skall
avgivas av länsstyrelsen, sedan landstingsområdets kommuner beretts tillfälle
att yttra sig. Landstings beslut i fråga om landstingsområdets indelning
i valkretsar för val av landstingsmän skall underställas Kungl. Maj:t
för godkännande.
I 1862 års landstingsförordning stadgades, att varje stad och varje härad
eller tingslag bildade en egen valkrets. Städernas intressen skyddades där1
— llihang till riksdagens protokoll 1941). 5 sand. 2 avd. Nr 13—15.
2
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 13.
igenom, att dessa ägde proportionsvis dubbelt så stor representation i
landstinget som landsbygden, i det varje stad utsåg en landstingsman för
varje påbörjat tal av 2 500 invånare, under det motsvarande siffra var 5 000
för lantvalkretsarna.
I samband med den proportionella valmetodens införande 1909 ändrades
städernas överrepresentation så, att för varje valkrets skulle utses en landstingsman
samt därutöver för landsbygden en landstingsman för varje fullt
tal av 5 000 invånare och för stad för varje fullt tal av 3 000 invånare.
Kravet på jämställdhet mellan stad och landsbygd i fråga om representantskap
bragtes inför riksdagen genom motioner 1914, 1915, 1916 och
1917, vilka dock samtliga avslogos.
I proposition till 1924 års riksdag med förslag till ny landstingslag föreslogs
bl. a. uteslutande av det tidigare stadgandet, att stad och landsbygd
ovillkorligen skulle välja var för sig. Stad med mindre folkmängd än
20 000 skulle förenas med annan stad eller med andra städer eller med angränsande
landsbygd till en valkrets med minst 20 000 högst 44 999 invånare.
Stad, vars folkmängd utgjorde minst 20 000, skulle bilda egen valkrets
även om flera än 9 landstingsmän skulle utses för staden. Landsbygden
skulle delas för sig eller i fall som nyss sagts tillsammans med angränsande
stad eller städer i valkretsar med minst 20 000 högst 44 999 invånare.
Indelning av valkretsar skulle där så lämpligen kunde ske på landet
verkställas efter domsaga, tingslag eller härad men eljest efter kommuner.
För att städernas intressen skulle bliva vederbörligen tillgodosedda
föreslogs vidare i propositionen som en garanti i detta hänseende, att beslutet
i fråga om valkretsindelningen skulle underställas Kungl. Maj :ts
prövning. Konstitutionsutskottet framhöll i sitt utlåtande (nr 30) i ärendet
att landsbygd och stad enligt utskottets mening fortfarande borde vara
skilda åt i valkretshänseende med hänsyn till den intressemotsättning, som
förelåg dem emellan. Den i propositionen föreslagna ordningen skulle enligt
utskottet bliva olägligast för städerna — särskilt för de mindre bland
dessa, som lätt kunde berövas möjligheten att bliva representerade i landstinget
vid en förening med landsbygd i en enda valkrets. Första kammaren
godkände det förslag till lagtext, som konstitutionsutskottet från dessa utgångspunkter
utarbetat. Andra kammaren däremot godkände en till utskottets
utlåtande fogad reservation, som i huvudsakliga delar överensstämde
med det kungliga förslaget. I anledning härav framlade konstitutionsutskottet
ett sammanjämkningsförslag, som godkändes av riksdagen
och som innehöll de bestämmelser i ämnet vilka inflöto i 1924 års landstingslag
och i huvudsak fortfarande gälla. Enligt dessa skulle stad, vars
folkmängd utgjorde minst 15 000, bilda en valkrets. I 8 § 2 mom. fjärde
stycket nyssnämnda lag stadgades, att valkrets bestående av stad och landsbygd
icke borde utan »synnerliga skäl» bildas.
Vid 1938 års riksdag väcktes motioner (I: 73 av herr Sam Larsson m. fl.
och II: 151 av herr Andersson i Rasjön m. fl.) med hemställan om utred
-
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 13.
3
ning bl. a. av frågan om stads och landsbygds förening i samma valkrets
vid landstingsmannaval. I motionerna föreslogs sålunda, att stad icke
borde få bilda egen valkrets utan att dess folkmängd uppgick till minst
20 000. Konstitutionsutskottet (uti. nr 11) avstyrkte motionerna utan att
närmare behandla sistnämnda fråga, bland annat under hänvisning till att
landstingslagen ej lade något ovillkorligt hinder i vägen för en förening i
angiven riktning och att betydande meningsmotsättningar då alltjämt
gjorde sig gällande i fråga om stads och landsbygds motstridiga intressen.
I enlighet med utskottets hemställan avslog riksdagen motionerna.
I anledning av en vid 1945 års riksdag väckt motion (II: 188 av herrar
Wallentheim och Eriksson i Sandby) föreslog konstitutionsutskottet i utlåtande
nr 9 sådan ändring i 8 § 2 mom. landstingslagen, att momentets
dittillsvarande fjärde stycke —- vari stadgades, att valkrets bestående av
stad och landsbygd icke utan synnerliga skäl borde bildas -— skulle utgå.
Utskottet fann emellertid ej tillräckliga skäl att helt borttaga den anförda
bestämmelsen, då den principiella åtskillnaden mellan stad och land alltjämt
borde framgå av stadgandet. Däremot borde ordalydelsen erhålla en
sådan uppmjukning, att stadgandet i större utsträckning än som hittills
varit fallet kunde anses innefatta ett medgivande till förening av stad och
landsbygd i en valkrets, då särskilda skäl, såsom geografiskt läge, kommunikationer
etc., gjorde en dylik förening ändamålsenlig. I anslutning
härtill föreslogs en ändring av momentets tredje stycke på sådant sätt, att
stad med mindre folkmängd än 15 000 skulle få förenas med angränsande
landsbygd till en valkrets, »då särskilda skäl därtill föranleda». Förslaget
godkändes av riksdagen.
I de nu förevarande motionerna hemställes, att riksdagen med ändring
av 8 § 2 mom. lagen om landsting — vari stadgas, att stad, vars folkmängd
utgör minst 15 000, bildar en valkrets — måtte besluta, att stad, vars folkmängd
utgör minst 20 000, skall bilda en valkrets. Några nya vägande skäl
för det framförda förslaget ha icke anförts av motionärerna. Sådana föreligga
enligt utskottets mening ej heller. Det torde även i fortsättningen
böra ankomma på landstingen själva att under Kungl. Maj:ts kontroll,
inom den nuvarande lagstiftningens ram och med beaktande av olika lokala
intressen och behov, besluta önskvärda jämkningar i valkretsarnas storlek.
Under hänvisning härtill samt till vad som tidigare förekommit i ämnet
får utskottet avstyrka bifall till motionerna. Utskottet hemställer alltså,
att motionerna I: 133 och II: 160 icke måtte till någon
riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 17 mars 1949.
På konstitutionsutskottets vägnar:
JONES ERIK ANDERSSON.
4
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 13.
Närvarande
från första kammaren: herrar Jones Erik Andersson, Herlitz, Mattsson,
Björck*, Hällgren*, Sandberg, Thun*, Arrhén, Damström och Georg
Pettersson*; samt
från andra kammaren: herrar von Friesen*, Fast, Pettersson i Norregård,
Swedberg, Norén, Nolin, Spångberg och Olsson i Mora samt fru
Svedberg.
Ej närvarande vid justeringen.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.