Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående rätt för landsting att ekonomiskt medverka till primärkommuns fosterhemsanskaffning.

1949-03-17 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1949:14, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående rätt för landsting att ekonomiskt medverka till primärkommuns fosterhemsanskaffning.

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 14.

5

Nr 14.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckta motioner

angående rätt för landsting att ekonomiskt medverka

till primärkommuns fosterhemsanskaffning.

Uti de likalydande, till konstitutionsutskottet hänvisade motionerna, nr 9

i första kammaren av herr Lundqvist och nr 7 i andra kammaren av herr

Birke, hemställes, »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t ville anhålla

om vidtagande av sådana åtgärder som erfordras för att landsting må erhålla

rätt att ekonomiskt medverka till primärkommuns fosterhemsanskaffning».

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionerna.

Grundläggande bestämmelser om landstingens kompetens meddelas i 4 §

lagen den 20 juni 1924 om landsting. Enligt detta lagrum tillkommer det

landstinget att, i den ordning lagen stadgar, rådslå och besluta om för

landstingsområdet gemensamma angelägenheter, vilka avse allmänna hushållningen,

jordbrukets och andra näringars utveckling, anstalter för kommunikationsväsendets

befordrande, hälso- och sjukvård, undervisning, allmän

ordning och säkerhet med mera dylikt, såvitt dessa angelägenheter

icke enligt gällande författningar tillhöra offentlig myndighets ämbetsåtgärd,

ävensom att handhava de ärenden i övrigt, som enligt beslut av Kungl.

Maj :t och riksdag skola ankomma på landstinget.

Vissa uppgifter ha i anslutning till lagrummets sista led tillagts landstingen

i lagen den 6 juni 1924 om samhällets barnavård och ungdomsskydd

(barnavårdslag). Sålunda stadgas i 40 § barnavårdslagen, att Kungl. Maj :t,

efter förslag av landstinget, skall för varje landstingsområde fastställa

plan för barnhemsvårdens ordnande inom området. I den mån annan icke

drager försorg därom, skall det enligt samma bestämmelse åligga landsting

alt anordna och driva barnhem, som finnas upptagna i nyssnämnda

plan. Det åligger ock landstinget att, i den mån erforderliga medel icke

annorledes tillhandahållas, bestrida kostnaderna för anordnande och drift

av annan tillhöriga barnhem, som upptagits i planen, för såvitt deras vårdplatser

äro avsedda för landstingsområdets gemensamma behov. Landstinget

kan enligt 63 § barnavårdslagen bliva skyldigt att bidraga till vissa

kostnader för omhändertaget barn, dock icke för fosterbemsvård. Fosterheinsvården

åligger enligt huvudregeln i 1 § barnavårdslagen vederbörande

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 74.

primärkommun. — Till landstingens verksamhet med avseende å barnavården

utgår statsbidrag enligt kungörelsen den 24 september 1937 (nr 862)

om statsbidrag till vissa kostnader enligt barnavårdslagen m. in., senast

ändrad genom kungörelse den 25 augusti 1947 (nr 717).

Länsstyrelserna ha enligt 20 § barnavårdslagen att var för sitt län vaka

över att den barnavårdsverksamhet, varom i lagen förmäles, ändamålsenligt

ordnas och handhaves, så att de, som äro i behov därav, bliva föremål

för de åtgärder, vilka av omständigheterna påkallas. Vid sin befattning

med kommunernas barnavård skola länsstyrelserna ha biträde av

barnavårdskonsulenter och barnavårdsassistenter. Befattningen som barnavårdskonsulent

skall innehavas av fattigvårdskonsulent, varom förmäles i

lagen om fattigvården. Beträffande barnavårdsassistenternas verksamhet

gäller kungörelsen den 19 oktober 1945 (nr 679) med närmare bestämmelser

angående barnavårdsassistenterna vid länsstyrelserna. Enligt kungörelsen

skola assistenterna vid sidan av sin kontrollerande verksamhet bl. a.

bedriva fosterhemsanskaffning.

De uppgifter som nu tillkomma landstingen i fråga om barnavården ålades

dem vid en 1945 genomförd revision av lagstiftningen om barnavårdsanstalterna

och fosterbarnsvården i samband varmed även barnavårdsassistentbefattningarna

inrättades.

Till grund för revisionen låg ett av socialvårdskommittén avgivet betänkande

(SOU 1944:34). Beträffande målsmanskapet för barnhemsvården

hade kommittén stannat vid att detta skulle tillkomma landstingen. Däremot

hade kommittén i fråga om fosterhemsvården icke ansett sig ha anledning

att föreslå någon ändring i den förut gällande principen att målsmanskapet

skulle tillkomma primärkommunerna. Assistentbefattningarna,

om vilkas inrättande förslag framlades av kommittén, vore avsedda att

träda i stället för det tidigare inom länen verksamma av länens barnavårdsförbund

anställda och till organisationen Allmänna barnhuset anknutna

barnavårdsombuden. Kommittén hade även upptagit frågan om fosterlegornas

storlek utan att dock framlägga förslag rörande desamma. Kommittén

erinrade om att det borde åligga barnavårdsassistenterna att verka

för likformighet inom länen vid uppgörelsen om fosterlönen. Vidare anmärkte

kommittén, att frågan vore föremål för befolkningsutredningens

uppmärksamhet.

Vid betänkandet fanns fogad en reservation, i vilken förordades, att staten

skulle bliva målsman för barnhemsvården. De hänvisade därvid bl. a.

till ett uttalande av kommunalskatteberedningen (SOU 1943: 43 s. 109)

att landstingen borde vara organiserade såsom specialkommuner för hälsooch

sjukvård.

I den på grundval av kommitténs förslag utarbetade propositionen

(nr 227) till 1945 års riksdag framlades, såvitt här är i fråga, förslag i enlighet

med vad kommittén förordat. Med anledning av vad i reservationen

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr th.

7

anförts om målsmanskapet för barnhemsvården erinrade departementschefen

om att statsbidrag skulle utgå i betydande omfattning. Propositionen

blev på hemställan av sammansatta stats- och andra lagutskottet (uti.

nr 4) i förevarande delar bifallen av riksdagen.

Av den nyss lämnade redogörelsen framgår, att en omprövning av arbetsfördelningen

inom samhällets barnavård verkställdes vid den år 1945

genomförda revisionen av lagstiftningen om barnavårdsanstalterna och

fosterhemsvården. Därvid gjordes landstingen till målsmän för barnhemsvården,

medan fosterhemsvården liksom tidigare skulle åvila primärkommunerna.

Samtidigt tillskapades genom barnavårdsassistenterna för länen

gemensamma organ med uppgift bland annat att främja fosterhemsanskaffningen.

Med motionerna åsyftas en ändring i den sålunda beslutade arbetsfördelningen

av innebörd, att landstingen skulle erhålla behörighet att

lämna kommunerna ekonomisk hjälp till täckande av kostnaderna för barns

utackordering. En dylik ändring torde icke kunna genomföras utan att frågan

om arbetsfördelningen prövas i hela dess vidd. Erfarenheterna från den

korta tid, varunder den år 1945 beslutade lagstiftningen tillämpats, torde

icke giva vid handen, att en dylik omprövning nu bör ske. På barnavårdsassistenterna

bör alltfort ankomma att tillse, att anordnande av fosterhemsvård

icke underlåtes i fall där sådan vård är den lämpligaste. Under hänvisning

till det anförda och då en lösning i den av motionärerna antydda

riktningen icke skulle få nämnvärd betydelse ur slcatteutjämningssynpunkt,

får utskottet hemställa,

att förevarande motioner icke måtte till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 17 mars 1949.

På konstitutionsutskottets vägnar:

JONES ERIK ANDERSSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Jones Erik Andersson, Herlitz, Mattsson,

Björck*, Hällgren*, Sandberg, Thun*, Arrhén, Damström och Georg

Pettersson*; samt

från andra kammaren: herrar von Friesen*, Fast, Pettersson i Norregård,

Swedberg, Norén, Nolin, Spångberg, Olsson i Mora och fru Svedberg.

Ej närvarande vid justeringen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.