Utlåtande i anledning av väckt motion angående ändrad handläggning av den kyrkliga kommunens ekonomiska angelägenheter.
1949-03-17 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
KU 1949:15, Utlåtande i anledning av väckt motion angående ändrad handläggning av den kyrkliga kommunens ekonomiska angelägenheter.
Dokumentets text
8
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 15.
Nr 15.
Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckt motion
angående ändrad handläggning av den kyrkliga kommunens
ekonomiska angelägenheter.
Uti en inom andra kammaren väckt, till konstitutionsutskottet hänvisad
motion, nr 54, av herr Lundberg m. fl., hemställes, »att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t ville anhålla om utredning, huruvida och i vilken
omfattning ekonomiska angelägenheter, jämväl i vad de avse kyrkliga
ändamål, må kunna handläggas av den myndighet, som äger besluta om
den borgerliga kommunens ekonomiska angelägenheter, samt att för riksdagen
framläggas de förslag vartill utredningen kan föranleda».
Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.
Grundläggande bestämmelser om den inbördes kompetensfördelningen
mellan kyrklig och borgerlig kommun meddelas i kommunallagarna av den
6 juni 1930. Enligt 1 § lagen om församlingsstyrelse samt 1 § lagen om
församlingsstyrelse i Stockholm tillkommer det varje territoriell församling
att själv vårda sina gemensamma kyrkliga angelägenheter samt folkoch
fortsättningsskoleväsendet i församlingen, såvitt icke handhavandet
därav enligt gällande författningar tillkommer annan. Den borgerliga kommunens
uppgifter angivas i 3 § lagen om kommunalstyrelse å landet, 3 §
lagen om kommunalstyrelse i stad samt 3 § lagen om kommunalstyrelse i
Stockholm sålunda, att kommunen själv äger vårda sina angelägenheter,
såvitt icke handhavandet därav enligt gällande författningar tillkommer
annan. Ett gränsområde utgöra skolärendena. Visserligen skola dessa,
såsom ovan angivits, höra till den kyrkliga kommunen, men genom särskild
lagstiftning ha skolärendena i ett flertal kommuner överflyttats på den
borgerliga kommunen. För Stockholm gäller enligt lagen den 15 maj 1903
angående folkskoleväsendet i Stockholm, att folk- och fortsättningsskoleväsendet
är en för hela staden gemensam angelägenhet, varav följer, att
den handlägges av den borgerliga kommunen, ej av de särskilda territoriella
församlingarna. Slutligen stadgas i lagen den 6 juni 1930 om skolstyrelse
i vissa kommuner, att i lands- eller stadskommun, som sammanfaller med
skoldistrikt, skall, där kommunal- eller stadsfullmäktige finnas, folk- och
fortsättningsskoleväsendet utgöra en för kommunen gemensam angelägenhet,
vilken kommunen såsom sådan har att vårda.
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 15.
9
Före tillkomsten av 1862 års kommunalförfattningar handlades samtliga
kommunala frågor av ett gemensamt organ, sockenstämman, med företrädesvis
kyrklig organisation. Genom nämnda författningar tillskapades
den alltjämt gällande uppdelningen på kyrkliga och borgerliga kommuner,
vilka var för sig äga beskattningsrätt och beslutanderätt i ekonomiska frågor.
Vid författningarnas tillkomst framhölls betydelsen av att den kyrkliga
kommunen bibehölls såsom en självständig enhet. Sålunda yttrade allmänna
besvärs- och ekonomiutskottet vid 1859—60 års riksdag, att den
lidigare föreningen av kyrkliga och borgerliga angelägenheter måhända
icke befordrat det borgerliga kommunallivets utbildning och för församlingens
kyrkliga liv stundom verkat menligt.
Överförandet av skolärendena på den borgerliga kommunen bar skett
etappvis. Början gjordes med Stockholm år 1903 varvid den ovan nämnda
lagen om folkskoleväsendet i Stockholm tillkom. Nästa steg togs 1909, då
lagen om folkskoleväsendet i vissa städer antogs. Lagen om skolstyrelse i
vissa kommuner, som genomfördes 1930 i samband med den nämnda år
genomförda kommunallagsreformen, innebar slutligen, att skolärendena i
flertalet större kommuner blev en borgerlig angelägenhet.
Frågan om eu fullständig överflyttning av beslutanderätten över kostnader
för kyrkliga ändamål till den borgerliga kommunen upptogs för första
gången vid 1919 års riksdag. En i ämnet väckt motion (11:38 av herrar
Leander och Jeppsson) föranledde utskottet att (uti. nr 17) hemställa om
utredning, huruvida och i vilken omfattning ekonomiska angelägenheter
jämväl i vad de avsåge kyrkliga ändamål skulle kunna handläggas av den
myndighet, som ägde besluta om den borgerliga kommunens ekonomiska
angelägenheter. Frågan förföll emellertid till följd av kamrarnas skiljaktiga
beslut.
Vad utskottet anfört i sitt 1919 avgivna utlåtande beaktades i ett den
30 december 1922 avgivet betänkande med förslag till lag om församlingsstyrelse,
in. in. (SOU 1923: 4), vilket låg till grund för 1930 års kommunallagsreform
i vad den avsag de kyrkliga kommunerna. Tanken att överföra
den ekonomiska beslutanderätten på de borgerliga kommunala organen avvisades
av de sakkunniga under hänvisning till att denna syftade till en
återgång till förhållandena före 1862 års reform. Vidare påpekade de sakkunniga,
att rätt till utträde ur statskyrkan då inom eu nära framtid väntades
bliva införd. De som utträdde ur statskyrkan skulle icke deltaga i
avgörandet av kyrkliga angelägenheter. Även rent praktiska svårigheter
skulle resa sig mot varje försök att till ett organ sammanföra den borgerliga
och kyrkliga kommunens ekonomiska angelägenheter. Sålunda erinrade
de sakkunniga om, att på inånga ställen kyrklig och borgerlig kommun
icke sammanfölle, i följd varav ett sådant sammanförande skulle nödvändiggöra
eu omfattande omreglering av den administrativa indelningen.
2— Bihang till riksdagens protokoll 1949. 5 sand. 2 avd. Nr 13_15.
10
Konstitulionsulskoltels utlåtande nr 15.
I de i propositionen nr 100 till 1930 års riksdag framlagda förslagen till
lag om församlingsstyrelse in. in. sköts det ifrågavarande spörsmålet helt
åsido. Emellertid väcktes i första kammaren en motion (nr 299 av herr
Johan Nilsson i Malmö), vari yrkades utredning i frågan i överensstämmelse
med vad konstitutionsutskottet hemställt 1919. Motionen avstyrktes
av utskottet (uti. nr 31) som därvid framhöll, hland annat i likhet med de
sakkunniga 1922, att yrkandet ginge ut på en återgång till förhållandena
före 1862. Vidare ansågs den tänkta utflyttningen skola innebära, att den
kommunala förvaltningen komplicerades. Utlåtandet godkändes av riksdagen
i förevarande del.
I samband med vissa 1942 genomförda ändringar i lagen om församlingsstyrelse
i Stockholm dryftades frågan om lämpligt organ för handläggning
av de kyrkliga ekonomiska anlägenheterna i staden. Till grund
för lagändringarna lågo sakkunnigbetänkanden dels av kammarrådet Tom
Wohlin (SOU 1940: 1) och dels av professor Åke Hassler (SOU 1941:31).
Wohlin förordade en total kyrklig samfällighet i ekonomiskt hänseende
av stadens samtliga territoriella församlingar och fann en överflyttning av
de kyrkliga ekonomiska angelägenheterna till den borgerliga kommunens
beslutandeorgan motiverad. Hassler däremot förordade en partiell kyrklig
samfällighet och menade, att det nuvarande systemet med anslagsbeviljande
från församlingarnas sida icke innebar några praktiska olägenheter
utan fastmera utgjorde en värdefull komplettering av stadsfullmäktiges
anslagsverksamhet på ifrågavarande område. Det av Hassler utarbetade
förslaget godtogs av statsmakterna.
Vid 1943 års riksdag väcktes i andra kammaren en motion, nr 10, av
herr Lundberg i Uppsala, vari yrkades, att riksdagen måtte hemställa om
utredning och förslag om den borgerliga kommunens övertagande av beslutanderätten
i vad anginge de kyrkliga församlingarnas ekonomiska frågor
och utgifter. Motionen avstyi’ktes av konstitutionsutskottet (uti. nr 1),
som därvid framhöll, att motionen åsyftade överförande från den kyrkliga
till den borgerliga kommunen av beslutanderätten i vad anginge de kyrkliga
församlingarnas »ekonomiska frågor och utgifter». Motionären hade
icke angivit hur han tänkt sig den ifrågasatta uppdelningen av församlingarnas
uppgifter genomförd. För utskottet stode det klart, att den skulle
erbjuda stora, måhända oöverstigliga svårigheter. I varje fall skulle tankens
genomförande medföra, att blott ett ganska litet antal ärenden bleve
kvar under församlingarnas vård. Att för dessa frågor bibehålla en särskild
kyrklig kommunal organisation skulle emellertid icke gärna kunna
komma i fråga. Ett beträdande av den av motionären föreslagna vägen
skulle därför få till följd den kyrkliga kommunens försvinnande och uppgående
i den borgerliga. En åtgärd med sådana konsekvenser — vilka motionären
för övrigt knappast torde ha tagit i betraktande — kunde utskottet
för sin del ej tillstyrka. Vidare framhölls, att riksdagen under senare år
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 15.
11
tvenne gånger hos Kungl. Maj:t anhållit om utredning av frågan om ändring
av de» kommunala indelningen. Vid utlåtandet fanns fogad reservation
av bl. a. herr Källman in. fl., vilka hemställde, att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj:t ville anhålla om utredning, huruvida och i vilken
omfattning ekonomiska angelägenheter jämväl i vad de avsåge kyrkliga
ändamål skulle kunna handläggas av den myndighet, som ägde besluta om
den borgerliga kommunens ekonomiska angelägenheter. Utskottets utlåtande
godkändes av riksdagen.
I förevarande motion hemställes om utredning huruvida och i vilken omfattning
ekonomiska angelägenheter, jämväl i vad de avse kyrkliga ändamål,
må kunna handläggas av den myndighet, som äger besluta om den
borgerliga kommunens ekonomiska angelägenheter. Motionen har sålunda
samma syfte som den 1943 behandlade. De skäl utskottet anförde för avstyrkandet
av nämnda motion synas alltjämt bärande. Utskottet erinrade
i sitt då avgivna utlåtande om att ett beträdande av den av motionären
föreslagna vägen skulle få till följd den kyrkliga kommunens försvinnande
och uppgående i den borgerliga. En åtgärd med sådana konsekvenser sade
sig utskottet för sin del ej kunna tillstyrka. Vidare framhölls, att riksdagen
begärt utredning av frågan om ändring i den kommunala indelningen.
Denna begäran har lett till den år 1946 beslutade kommunindelningsreformen,
vilken ännu icke genomförts. Vid beslutandet av nämnda reform
förutsattes, att ett motsvarande sammanförande av församlingar till storförsamlingar
i detta sammanhang icke skulle ifrågakomma. Vidhålla statsmakterna
denna uppfattning, är redan av praktiska skäl ogörligt att nu låta
den borgerliga kommunen övertaga den kyrkliga kommunens beslutanderätt
i ekonomiska frågor. Skulle åter storförsamlingar utbildas, som sammanfölle
med de nya storkommunerna, innebure det ett upprivande av
pastoratsgränserna, vilket i sin tur skulle åstadkomma synnerliga komplikationer
både i fråga om den ecklesiastika jordens förvaltning och prästerliga
befattningshavares ställning. Utskottet vill vidare framhålla, att frågan
om rätten till utträde ur svenska kyrkan, vilken får anses ha ett otvetydigt
samband med förevarande spörsmål, för närvarande utredes av dissenterlagskommittén.
Under åberopande av det anförda samt under erinran om
att den vid innevarande riksdag antagna kyrkomötesförordningen klart
bygger på existensen av självständiga kyrkliga kommuner, får utskottet
hemställa,
alt förevarande motion icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 17 mars 1949.
På konstitutionsutskottets vägnar:
HARALD HALLÉN.
12
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 15.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Jones Erik Andersson, Gottfrid Karlsson,
Karl August Johanson, Herlitz, Mattsson, Linden, Hällgren*, Björkman,
Englund* och Georg Pettersson*; samt
från andra kammaren: herrar Hallén, Fast, Pettersson i Norregård,
Nilsson i Göteborg, Swedberg, Nolin, Spångberg, Olsson i Mora, Jonsson i
Haverö och Löfroth.
* Ej närvarande vid justeringen.
Reservation
av herrar Karl August Johanson, Linden, Georg Pettersson, Nilsson i Göteborg
och Spångberg.
Iduns tryckeri, Esselte ab. Stockholm 1940
916502
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.