Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående ändrad handläggning av den kyrkliga kommunens ekonomiska angelägenheter.

1949-03-17 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1949:15, Utlåtande i anledning av väckt motion angående ändrad handläggning av den kyrkliga kommunens ekonomiska angelägenheter.

Dokumentets text

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 15.

Nr 15.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckt motion

angående ändrad handläggning av den kyrkliga kommunens

ekonomiska angelägenheter.

Uti en inom andra kammaren väckt, till konstitutionsutskottet hänvisad

motion, nr 54, av herr Lundberg m. fl., hemställes, »att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t ville anhålla om utredning, huruvida och i vilken

omfattning ekonomiska angelägenheter, jämväl i vad de avse kyrkliga

ändamål, må kunna handläggas av den myndighet, som äger besluta om

den borgerliga kommunens ekonomiska angelägenheter, samt att för riksdagen

framläggas de förslag vartill utredningen kan föranleda».

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.

Grundläggande bestämmelser om den inbördes kompetensfördelningen

mellan kyrklig och borgerlig kommun meddelas i kommunallagarna av den

6 juni 1930. Enligt 1 § lagen om församlingsstyrelse samt 1 § lagen om

församlingsstyrelse i Stockholm tillkommer det varje territoriell församling

att själv vårda sina gemensamma kyrkliga angelägenheter samt folkoch

fortsättningsskoleväsendet i församlingen, såvitt icke handhavandet

därav enligt gällande författningar tillkommer annan. Den borgerliga kommunens

uppgifter angivas i 3 § lagen om kommunalstyrelse å landet, 3 §

lagen om kommunalstyrelse i stad samt 3 § lagen om kommunalstyrelse i

Stockholm sålunda, att kommunen själv äger vårda sina angelägenheter,

såvitt icke handhavandet därav enligt gällande författningar tillkommer

annan. Ett gränsområde utgöra skolärendena. Visserligen skola dessa,

såsom ovan angivits, höra till den kyrkliga kommunen, men genom särskild

lagstiftning ha skolärendena i ett flertal kommuner överflyttats på den

borgerliga kommunen. För Stockholm gäller enligt lagen den 15 maj 1903

angående folkskoleväsendet i Stockholm, att folk- och fortsättningsskoleväsendet

är en för hela staden gemensam angelägenhet, varav följer, att

den handlägges av den borgerliga kommunen, ej av de särskilda territoriella

församlingarna. Slutligen stadgas i lagen den 6 juni 1930 om skolstyrelse

i vissa kommuner, att i lands- eller stadskommun, som sammanfaller med

skoldistrikt, skall, där kommunal- eller stadsfullmäktige finnas, folk- och

fortsättningsskoleväsendet utgöra en för kommunen gemensam angelägenhet,

vilken kommunen såsom sådan har att vårda.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 15.

9

Före tillkomsten av 1862 års kommunalförfattningar handlades samtliga

kommunala frågor av ett gemensamt organ, sockenstämman, med företrädesvis

kyrklig organisation. Genom nämnda författningar tillskapades

den alltjämt gällande uppdelningen på kyrkliga och borgerliga kommuner,

vilka var för sig äga beskattningsrätt och beslutanderätt i ekonomiska frågor.

Vid författningarnas tillkomst framhölls betydelsen av att den kyrkliga

kommunen bibehölls såsom en självständig enhet. Sålunda yttrade allmänna

besvärs- och ekonomiutskottet vid 1859—60 års riksdag, att den

lidigare föreningen av kyrkliga och borgerliga angelägenheter måhända

icke befordrat det borgerliga kommunallivets utbildning och för församlingens

kyrkliga liv stundom verkat menligt.

Överförandet av skolärendena på den borgerliga kommunen bar skett

etappvis. Början gjordes med Stockholm år 1903 varvid den ovan nämnda

lagen om folkskoleväsendet i Stockholm tillkom. Nästa steg togs 1909, då

lagen om folkskoleväsendet i vissa städer antogs. Lagen om skolstyrelse i

vissa kommuner, som genomfördes 1930 i samband med den nämnda år

genomförda kommunallagsreformen, innebar slutligen, att skolärendena i

flertalet större kommuner blev en borgerlig angelägenhet.

Frågan om eu fullständig överflyttning av beslutanderätten över kostnader

för kyrkliga ändamål till den borgerliga kommunen upptogs för första

gången vid 1919 års riksdag. En i ämnet väckt motion (11:38 av herrar

Leander och Jeppsson) föranledde utskottet att (uti. nr 17) hemställa om

utredning, huruvida och i vilken omfattning ekonomiska angelägenheter

jämväl i vad de avsåge kyrkliga ändamål skulle kunna handläggas av den

myndighet, som ägde besluta om den borgerliga kommunens ekonomiska

angelägenheter. Frågan förföll emellertid till följd av kamrarnas skiljaktiga

beslut.

Vad utskottet anfört i sitt 1919 avgivna utlåtande beaktades i ett den

30 december 1922 avgivet betänkande med förslag till lag om församlingsstyrelse,

in. in. (SOU 1923: 4), vilket låg till grund för 1930 års kommunallagsreform

i vad den avsag de kyrkliga kommunerna. Tanken att överföra

den ekonomiska beslutanderätten på de borgerliga kommunala organen avvisades

av de sakkunniga under hänvisning till att denna syftade till en

återgång till förhållandena före 1862 års reform. Vidare påpekade de sakkunniga,

att rätt till utträde ur statskyrkan då inom eu nära framtid väntades

bliva införd. De som utträdde ur statskyrkan skulle icke deltaga i

avgörandet av kyrkliga angelägenheter. Även rent praktiska svårigheter

skulle resa sig mot varje försök att till ett organ sammanföra den borgerliga

och kyrkliga kommunens ekonomiska angelägenheter. Sålunda erinrade

de sakkunniga om, att på inånga ställen kyrklig och borgerlig kommun

icke sammanfölle, i följd varav ett sådant sammanförande skulle nödvändiggöra

eu omfattande omreglering av den administrativa indelningen.

2— Bihang till riksdagens protokoll 1949. 5 sand. 2 avd. Nr 13_15.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Konstitulionsulskoltels utlåtande nr 15.

I de i propositionen nr 100 till 1930 års riksdag framlagda förslagen till

lag om församlingsstyrelse in. in. sköts det ifrågavarande spörsmålet helt

åsido. Emellertid väcktes i första kammaren en motion (nr 299 av herr

Johan Nilsson i Malmö), vari yrkades utredning i frågan i överensstämmelse

med vad konstitutionsutskottet hemställt 1919. Motionen avstyrktes

av utskottet (uti. nr 31) som därvid framhöll, hland annat i likhet med de

sakkunniga 1922, att yrkandet ginge ut på en återgång till förhållandena

före 1862. Vidare ansågs den tänkta utflyttningen skola innebära, att den

kommunala förvaltningen komplicerades. Utlåtandet godkändes av riksdagen

i förevarande del.

I samband med vissa 1942 genomförda ändringar i lagen om församlingsstyrelse

i Stockholm dryftades frågan om lämpligt organ för handläggning

av de kyrkliga ekonomiska anlägenheterna i staden. Till grund

för lagändringarna lågo sakkunnigbetänkanden dels av kammarrådet Tom

Wohlin (SOU 1940: 1) och dels av professor Åke Hassler (SOU 1941:31).

Wohlin förordade en total kyrklig samfällighet i ekonomiskt hänseende

av stadens samtliga territoriella församlingar och fann en överflyttning av

de kyrkliga ekonomiska angelägenheterna till den borgerliga kommunens

beslutandeorgan motiverad. Hassler däremot förordade en partiell kyrklig

samfällighet och menade, att det nuvarande systemet med anslagsbeviljande

från församlingarnas sida icke innebar några praktiska olägenheter

utan fastmera utgjorde en värdefull komplettering av stadsfullmäktiges

anslagsverksamhet på ifrågavarande område. Det av Hassler utarbetade

förslaget godtogs av statsmakterna.

Vid 1943 års riksdag väcktes i andra kammaren en motion, nr 10, av

herr Lundberg i Uppsala, vari yrkades, att riksdagen måtte hemställa om

utredning och förslag om den borgerliga kommunens övertagande av beslutanderätten

i vad anginge de kyrkliga församlingarnas ekonomiska frågor

och utgifter. Motionen avstyi’ktes av konstitutionsutskottet (uti. nr 1),

som därvid framhöll, att motionen åsyftade överförande från den kyrkliga

till den borgerliga kommunen av beslutanderätten i vad anginge de kyrkliga

församlingarnas »ekonomiska frågor och utgifter». Motionären hade

icke angivit hur han tänkt sig den ifrågasatta uppdelningen av församlingarnas

uppgifter genomförd. För utskottet stode det klart, att den skulle

erbjuda stora, måhända oöverstigliga svårigheter. I varje fall skulle tankens

genomförande medföra, att blott ett ganska litet antal ärenden bleve

kvar under församlingarnas vård. Att för dessa frågor bibehålla en särskild

kyrklig kommunal organisation skulle emellertid icke gärna kunna

komma i fråga. Ett beträdande av den av motionären föreslagna vägen

skulle därför få till följd den kyrkliga kommunens försvinnande och uppgående

i den borgerliga. En åtgärd med sådana konsekvenser — vilka motionären

för övrigt knappast torde ha tagit i betraktande — kunde utskottet

för sin del ej tillstyrka. Vidare framhölls, att riksdagen under senare år

s. 11 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 15.

11

tvenne gånger hos Kungl. Maj:t anhållit om utredning av frågan om ändring

av de» kommunala indelningen. Vid utlåtandet fanns fogad reservation

av bl. a. herr Källman in. fl., vilka hemställde, att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj:t ville anhålla om utredning, huruvida och i vilken

omfattning ekonomiska angelägenheter jämväl i vad de avsåge kyrkliga

ändamål skulle kunna handläggas av den myndighet, som ägde besluta om

den borgerliga kommunens ekonomiska angelägenheter. Utskottets utlåtande

godkändes av riksdagen.

I förevarande motion hemställes om utredning huruvida och i vilken omfattning

ekonomiska angelägenheter, jämväl i vad de avse kyrkliga ändamål,

må kunna handläggas av den myndighet, som äger besluta om den

borgerliga kommunens ekonomiska angelägenheter. Motionen har sålunda

samma syfte som den 1943 behandlade. De skäl utskottet anförde för avstyrkandet

av nämnda motion synas alltjämt bärande. Utskottet erinrade

i sitt då avgivna utlåtande om att ett beträdande av den av motionären

föreslagna vägen skulle få till följd den kyrkliga kommunens försvinnande

och uppgående i den borgerliga. En åtgärd med sådana konsekvenser sade

sig utskottet för sin del ej kunna tillstyrka. Vidare framhölls, att riksdagen

begärt utredning av frågan om ändring i den kommunala indelningen.

Denna begäran har lett till den år 1946 beslutade kommunindelningsreformen,

vilken ännu icke genomförts. Vid beslutandet av nämnda reform

förutsattes, att ett motsvarande sammanförande av församlingar till storförsamlingar

i detta sammanhang icke skulle ifrågakomma. Vidhålla statsmakterna

denna uppfattning, är redan av praktiska skäl ogörligt att nu låta

den borgerliga kommunen övertaga den kyrkliga kommunens beslutanderätt

i ekonomiska frågor. Skulle åter storförsamlingar utbildas, som sammanfölle

med de nya storkommunerna, innebure det ett upprivande av

pastoratsgränserna, vilket i sin tur skulle åstadkomma synnerliga komplikationer

både i fråga om den ecklesiastika jordens förvaltning och prästerliga

befattningshavares ställning. Utskottet vill vidare framhålla, att frågan

om rätten till utträde ur svenska kyrkan, vilken får anses ha ett otvetydigt

samband med förevarande spörsmål, för närvarande utredes av dissenterlagskommittén.

Under åberopande av det anförda samt under erinran om

att den vid innevarande riksdag antagna kyrkomötesförordningen klart

bygger på existensen av självständiga kyrkliga kommuner, får utskottet

hemställa,

alt förevarande motion icke måtte till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 17 mars 1949.

På konstitutionsutskottets vägnar:

HARALD HALLÉN.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 15.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Jones Erik Andersson, Gottfrid Karlsson,

Karl August Johanson, Herlitz, Mattsson, Linden, Hällgren*, Björkman,

Englund* och Georg Pettersson*; samt

från andra kammaren: herrar Hallén, Fast, Pettersson i Norregård,

Nilsson i Göteborg, Swedberg, Nolin, Spångberg, Olsson i Mora, Jonsson i

Haverö och Löfroth.

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservation

av herrar Karl August Johanson, Linden, Georg Pettersson, Nilsson i Göteborg

och Spångberg.

Iduns tryckeri, Esselte ab. Stockholm 1940

916502

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.