Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i stadgan den 21 februari 19M
1949-05-05 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
KU 1949:23, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i stadgan den 21 februari 19M
Dokumentets text
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 23.
1
Nr 23.
Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag angående ändring i
stadgan den 21 februari 19M (nr 98) om ersättning
för riksdagsmannauppdragets fullgörande.
Till konstitutionsutskottets handläggning ha båda kamrarna den 22 mars
1949 hänvisat en av Kungl. Maj :t till riksdagen avlåten proposition, nr 133,
däri Kungl. Maj :t föreslagit riksdagen antaga nedan intagna förslag till lag
angående ändring i stadgan den 21 februari 1941 (nr 98) om ersättning för
riksdagsmannauppdragets fullgörande.
Angående motiveringen får utskottet hänvisa till det vid propositionen
fogade utdraget av statsrådsprotokollet över finansärenden den 11 mars
1949.
I § 23 riksdagsordningen föreskrives att ledamot av riksdagen äger av
statsmedel åtnjuta arvode och reseersättning samt att närmare bestämmelser
härom meddelas i en av Konungen och riksdagen samfällt beslutad
stadga.
Dessa bestämmelser återfinnas i stadgan om ersättning för riksdagsmannauppdragets
fullgörande den 21 februari 1941 (nr 98), senast ändrad den
10 juli 1947 (nr 464). Stadgan innehåller bl. a. följande.
Riksdagsman åtnjuter arvode under tid, räknat från och med dagen för
riksdagens början, då ärenden som Konungen förelagt riksdagen äro beroende
på dennas prövning eller då riksdagen eljest sammanträder för frågor
varom i § 56 riksdagsordningen sägs. Vid lagtima riksdag skall arvode dock
utgå för minst fyra månader, så framt ej riksdagen dessförinnan upplöses.
Arvode utgår med ett belopp motsvarande 750 kronor för månad, om riksdagsmannen
är bosatt å ort där riksdag hålles, samt eljest med belopp motsvarande
1 000 kronor för månad. Riksdagsman skall i de fall, då han enligt
bestämmelserna i stadgan kan komma i åtnjutande av pension, vidkännas
avdrag å arvodet med 25 kronor för varje månad, varunder arvode åtnjutes.
Riksdagsman, som tillhört riksdagen minst åtta år före fyllda 65 år,
äger rätt till pension.
Innevarande riksdag bär slutligen antagit vissa i anledning av propositionen
nr 244 till 1948 års riksdag såsom vilande antagna förslag till ändrad
lydelse av regeringsformen och riksdagsordningen. Förslaget innefattade
en ändring av riksdagens arbetsformer och hade till huvudsyfte att möjliggöra
en koncentration och rationalisering av riksdagsarbetet. Detta skulle
i allmänhet fördelas på en vår- och en höstsession. Dock utformades reglerna
så att session under hösten icke skulle bliva obligatorisk.
Till grund för grundlagsförslaget låg ett betänkande av sakkunniga till
1
Bihang till riksdagens protokoll 19b9. 5 samt. 2 avd. Nr 23.
2
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 23.
kallade inom justitiedepartementet den 17 oktober 1946 (SOU 1947:79).
De sakkunniga uttalade, att den åsyftade koncentrationen av riksdagsarbetet
skulle främjas genom en övergång från nuvarande arvodessystem till
ett system med fasta årsarvoden. Förslag härom framlades av de sakkunniga.
Enligt förslaget skulle årsarvodet bestämmas till 9 000 kronor för
riksdagsman, som är bosatt i Stockholm och till 12 000 kronor för övriga
riksdagsmän. Särskilda utskottet vid 1948 års riksdag anslöt sig i sitt över
grundlagsförslagen avgivna utlåtande (nr 1) till de sakkunnigas förslag om
övergång till fasta årsarvoden. Enligt utskottets mening skulle arvodesbestämmelserna
härigenom bäst få en utformning, som icke motverkade en
önskvärd koncentration av riksdagsarbetet.
Föredragande departementschefen, statsrådet Wigforss, uttalar i nu förevarande
proposition, att i anslutning till förut nämnda grundlagsändringar
en övergång till fasta årsarvoden bör äga rum. Departementschefen föreslår
att de belopp, som de facto utgått under 1948 års riksdag, skola läggas
till grund vid fastställande av årsarvodenas storlek. Därvid räknar departementschefen
med ett arvode av 6 450 kronor för riksdagsman, som är
bosatt å ort, där riksdag hålles, samt för övriga 8 600 kronor. Om de ändringar
i nu gällande arvodesbestämmelser, som böra föranledas av införandet
av fasta årsarvoden och omläggningen av riksdagens sessionstider uttalar
departementschefen följande:
De bestämmelser i gällande stadga som hänvisa till tid, då arvode utgår,
böra utbytas mot stadgande om tid, då riksdagssession pågår. Arvode bör utgå
från och med den dag då riksdagsman, sedan hans fullmakt granskats och
godkänts i den ordning som § 32 riksdagsordningen föreskriver , tager plats i
riksdagen till och med den dag då uppdraget upphör. Utbetalningsföreskriftterna
torde under förhandenvarande omständigheter böra utformas så, att de
under pågående riksdagssession utbetalade månatliga posterna komma att
sammanfalla med eller i varje fall ej nämnvärt understiga vad som enligt
hittills gällande regler utgår som månatligt arvode. Med hänsyn härtill torde
böra föreskrivas, att arvode utbetalas under riksdagens vårsession med
belopp, motsvarande 1 000 respektive 750 kronor för månad, medan återstoden
av årsarvodet fördelas med lika belopp på månaderna september—
december. Utbetalning bör ske i den ordning kanslideputerade bestämma.
I likhet med departementschefen finner utskottet, att omläggningen av
riksdagens arbetsformer bör föranleda en övergång till fasta årsarvoden.
Förslag ha framlagts om väsentliga höjningar av nu utgående arvodesbelopp.
I nuvarande ekonomiska läge har emellertid befunnits nödvändigt
att icke företaga några löne- och arvodesregleringar som innebära ökning
av nu utgående förmåner. En i och för sig skälig höjning av riksdagsmännens
arvoden torde därför icke för närvarande böra äga rum. I stället böra
årsarvodena, såsom departementschefen uttalat, provisoriskt beräknas på
grundval av de belopp, som faktiskt utbetalats under 1948 års riksdag, nämligen
till 6 650 kronor till de riksdagsmän, som äro bosatta i Stockholm, samt
till 8 866 kronor till övriga riksdagsmän.
Beträffande utbetalningsordningen har i propositionen föreslagits bestämmelser,
varigenom de under pågående riksdagssession utbetalade månatliga
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 23.
3
posterna skola sammanfalla med eller i varje fall ej nämnvärt understiga vad
som enligt nu gällande regler utgår som månatligt arvode. Utskottet anser
det emellertid lämpligt att arvode utbetalas under envar av månaderna januari—juni
med 750 kronor till riksdagsman, som är bosatt å ort där riksdag
hålles, samt eljest med 1 000 kronor; återstoden bör utbetalas med lika
belopp under envar av månaderna oktober—december. Utskottet får
därför föreslå att bestämmelsen i 6 § första stycket utformas i enlighet med
det anförda. Då lagen föreslås träda i kraft först den 1 juni 1949 följier
härav att under 1949 helt arvode icke utgår för januari månad. Det resterande
beloppet skall i stället utbetalas under hösten.
I fråga om avdrag för pension gäller för närvarande, att detta skall uppgå
till 25 kronor för varje månad, varunder arvode åtnjutes. Denna regel
föreslås i propositionen ändrad så att avdraget skall ske med 25 kronor varje
månad, varunder riksdagssession pågår. Pensionsavdraget skulle sålunda
i motsats till arvodet vara beroende av sessionstidens längd och vid en mycket
kort sammanträdestid med riksdagen bli påfallande lågt. Medan arvodet
varje år utgår med lika belopp, skulle pensionsavdraget enligt propositionens
förslag kunna växla avsevärt. Detta torde icke vara lämpligt. Pensionsavdraget
bör liksom nu utgöra en bestämd del av arvodet. Under 1948
har avdraget uppgått till 221 kronor. Avdraget synes böra bestämmas till
denna storlek.
Mot den i propositionen föreslagna utformningen av arvodesbestämmelserna
i övrigt har utskottet icke funnit anledning till erinran utom beträffande
vissa tekniska detaljer för vilka närmare redogörelse icke torde vara
erforderlig.
De av utskottet förordade ändringarna i stadgan om riksdagsmannaarvode
torde böra föranleda en omprövning av bestämmelserna om arvode åt
statsrevisorerna och åt kommittéledamöter m. fl.
På grund av vad ovan anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen — med förklaring att riksdagen funnit vissa
ändringar böra vidtagas i det av Kungl. Maj :t genom förevarande
proposition nr 133 framlagda lagförslaget — måtte
för sin del antaga följande såsom utskottets förslag betecknade
-
Förslag
till
Lag
angående ändring i stadgan den 21 februari 1941 (nr 98)
om ersättning för riksdagsmannauppdragets fullgörande.
Härigenom förordnas, att 1 § och 3—7 §§ stadgan den 21 februari 1941
om ersättning för riksdagsmannauppdragets fullgörande skola erhålla följande
ändrade lydelse.
4
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 23.
Kungi. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:
1 §•
Riksdagsman åtnjuter arvode från och med den dag, då han tager plats
i riksdagen till och med den dag, då riksdagsmannauppdraget upphör.
Arvode utgår med ett belopp motsvarande
6 b50 kronor för år, om
riksdagsmannen är bosatt å ort där
riksdag hålles, samt eljest med belopp
motsvarande 8 600 kronor för år.
Blir riksdagsman förhindrad deltaga
i riksdagsgöromålen, skall han
för tid, varmed frånvaron i en följd
överstiger trettio dagar, vidkännas
avdrag å arvodet med en fjärdedel
av vad eljest skolat för samma tid
utgå.
Har ett år förflutit, sedan riksdagsman
sist deltog i riksdagsarbetet, skall
därefter, intill dess han åter intager
sin plats i riksdagen, intet arvode
utgå.
Riksdagsman skall i de fall, då han
enligt bestämmelserna i denna stadga
kan komma i åtnjutande av pension,
å arvodet vidkännas avdrag med
25 kronor för varje månad, varunder
riksdagssession pågår. Avdragna belopp
må icke återkrävas.
Arvode utgår med ett belopp motsvarande
6 650 kronor för år, om
riksdagsmannen är bosatt å ort där
riksdag hålles, samt eljest med belopp
motsvarande 8 866 kronor för år.
Blir riksdagsman förhindrad deltaga
i riksdagsgöromålen, skall han
för tid, varmed frånvaron i en följd
överstiger trettio dagar, vidkännas
avdrag å arvodet med en fjärdedel
av vad eljest skolat under samma tid
utbetalas. Har ett år förflutit, sedan
riksdagsman sist deltog i riksdagsarbetet,
skall därefter, intill dess
han åter intager sin plats i riksdaden,
intet arvode utgå.
Riksdagsman skall i de fall, då han
enligt bestämmelserna i denna stadga
kan komma i åtnjutande av pension,
å arvodet vidkännas avdrag
med 221 kronor för år. Avdragna
belopp må icke återkrävas.
3 §.
Riksdagsman äger på det allmännas bekostnad företaga resor å statliga
och enskilda järnvägar.
Riksdagsman, som är bosatt å annan ort än där riksdagen hålles, äger
jämväl vid begagnande av annat färdmedel än i första stycket sagts på det
allmännas bekostnad resa till och från riksdagen samt under tid, då riksdagen
håller session, mellan riksdagsorten och hemorten.
4 §.
Kamrarnas talmän erhålla representationsbidrag med 5 000 kronor för år.
5 §.
Ledamot av utrikesnämnden, så ock suppleant, åtnjuter under tid, då
riksdagen ej håller session, dels ersättning för kostnaden för resa till och
från sammanträde med nämnden, dels ock traktamentsersättning för varje
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 23.
5
Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:
sammanträdesdag med 25 kronor, om ledamoten eller suppleanten är bosatt
å ort där nämnden sammanträder, samt eljest med 50 kronor.
6 §.
under envar av
-juni med 750
Arvode och representationsbidrag
utbetalas under riksdagens vårsession
med ett belopp motsvarande för månad
1 000 kronor eller, vad angår årsarvode
å 6 b50 kronor, 750 kronor.
Återstoden utbetalas med lika belopp
under envar av månaderna september—december.
Utbetalning sker i
den ordning kanslideputerade bestämma.
Utbetalning av pension sker månadsvis i efterskott.
Vid beräkning av ersättning för del av månad räknas månaden till trettio
dagar.
Arvode utbetalas
månaderna januari
kronor till riksdagsman, som är bosatt
å ort där riksdag hålles, samt eljest
med 1 000 kronor. Återstoden av arvodet
utbetalas med lika belopp under
envar av månaderna oktober—
december.
7 §•
Kanslideputerade äga, tillika med kamrarnas talmän, meddela de närmare
bestämmelser, som må erfordras för tillämpningen av denna stadga.
Utbetalningar med stöd av denna stadga verkställas av riksgäldskontoret.
Denna lag träder i kraft den 1 juni 1949.
Stockholm den 5 maj 1949.
På konstitutionsutskottets vägnar:
HARALD HALLÉN.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Jones Erik Andersson, Karl August Johansson,
Elmgren, Herlitz, Mattsson, Lindén, Sandberg, Arrhén, Englund
och Damström; samt
från andra kammaren: herrar Hallén, von Friesen*, Fast, Nilsson i Göteborg,
Norén, Nolin, Olsson i Mora, Larsson i Julita* och Larsson i Luttra*.
* Ej närvarande vid justeringen.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1949:233 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ris proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 2 § 2:o), 4:o) och 16:o) lagen den 26 maj 1909 s. 3 i texten