Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning angående allmänt kgrkomöte

1949-03-02 · 23 sidor, varav 22 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 22 av 23 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1949:3, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning angående allmänt kgrkomöte

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3.

1

Nr 3.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts

proposition till riksdagen med förslag till förordning

angående allmänt kgrkomöte (kgrkomötesför ordning).

Till konstitutionsutskottets handläggning ha båda kamrarna den 29 januari

1949 hänvisat en av Kungl. Maj :t till riksdagen avlåten proposition, nr

13, däri Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet

och lagrådet förda protokoll samt Kungl. Maj :ts och kyrkomötets däri

omförmälda skrivelser, föreslagit riksdagen att antaga nedan intagna förslag

till förordning angående allmänt kyrkomöte (kyrkomötesförordning).

Beträffande de skäl, som ligga till grund för Kungl. Maj :ts förslag, får

utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa

till propositionen.

Inledning.

Kyrkomötets befogenheter äro fastställda dels i regeringsformen

och dels i kyrkomötesförordningen (KMF). Enligt 9 § KMF äger allmänt

kyrkomöte upptaga kyrkliga mål som Konungen till detsamma överlämnar

eller varom fråga av någon dess ledamot väckes. Mötet äger dock ej att,

utöver vad i grundlag medgivits, annat eller mera besluta än underdåniga

utlåtanden samt föreställningar och önskningar att hos Konungen anmälas.

De grundlagsbestämda befogenheterna angivas i regeringsformen §§ 87, 88

och 114. Enligt 87 § erfordras för stiftande, ändring eller upphävande av

kyrkolag samtycke av allmänt kyrkomöte; och enligt 88 § förhålles beträffande

förklaring över kyrkolag som med sådan lags stiftande. I 114 § stadgas

slutligen, att ändring eller upphävande av prästerskapets privilegier, förmåner,

rättigheter och friheter icke må ske utan bifall av allmänt kyrkomöte.

Beträffande kyrkomötets sammansättning må här endast nämnas,

att det består av 60 ledamöter, nämligen samtliga biskopar, fyra bland de

teologiska fakulteternas professorer och 13 ordinarie prästmän, utsedda

stiftsvis genom direkta val, samt 30 lekmannaombud, utsedda genom indirekta

val sålunda, att först elektorer väljas församlingsvis, varefter elektorerna

i sin tur utse ombud.

Kyrkomötets verksamhetsformer regleras av såväl KMF som

den av kyrkomötet antagna arbetsordningen.

1 llihang titt riksdagens protokoll 19i9. 5 samt. 2 avd. Nr 3—4.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3.

Kyrkomötet har alltjämt i stort sett samma ställning och sammansättning

som på 1860-talet. Sättet för ombudens utseende har ej heller undergått

några väsentliga förändringar. Åtskilliga förslag, syftande till genomgripande

reform av kyrkomötets organisation, ha visserligen — såväl i riksdag

som inom kyrkomöte — väckts, men några positiva resultat i åsyftad riktning

ha ej uppnåtts.

Framläggandet av förslag till ny kyrkomötesförordning har i första hand

aktualiserats genom riksdagens skrivelse den 13 april 1944 (nr 179), vari

begärdes utredning om ändrade grunder för kyrkomötets sammansättning.

Enligt skrivelsen borde utredningen i första hand taga sikte på frågan om

ökad lekmannarepresentation i kyrkomötet, i samband varmed jämväl frågan

om sättet för denna representations utseende borde uppmärksammas.

Därjämte borde övervägas, huruvida icke — i syfte att bereda de s. k. obefordrade

prästerna möjlighet att bliva representerade i kyrkomötet — en

utökning av antalet prästerliga ombud vore av behovet påkallad.

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 8 december 1944 tillkallade

chefen för ecklesiastikdepartementet sju sakkunniga för att inom departementet

biträda med utredning och avgiva förslag till ändrade grunder för

kyrkomötets sammansättning m. m. I direktiven för utredningen framhöll

departementschefen bl. a., att en reformering av kyrkomötets sammansättning

sammanhängde med andra spörsmål rörande kyrkomötets organisation

och befogenheter, varför de av riksdagen väckta frågorna icke kunde

eller borde lösas fristående.

De sakkunniga avgåvo den 22 mars 1946 betänkande med förslag till förordning

angående allmänt kyrkomöte m. in. (SOU 1946: 32), innefattande

bl. a. förslag till ny kyrkomötesförordning. De sakkunnigas förslag är på

alla punkter enhälligt.

över betänkandet ha efter remiss yttranden avgivits av kammarkollegiet,

statskontoret, statistiska centralbyrån, samtliga domkapitel, styrelserna för

svenska stadsförbundet och svenska landskommunernas förbund samt centralstyrelserna

för allmänna svenska prästföreningen, Sveriges yngre prästers

förbund och Sveriges allmänna organist- och kantorsförening.

Sedan en av de sakkunniga, dåvarande domprosten, numera biskopen

G. A. E. Hultgren, erhållet uppdrag att verkställa den överarbetning av de

sakkunnigas förslag, vartill remissyttrandena kunde giva anledning, avgav

Hultgren med skrivelse den 3 april 1947 en promemoria i ämnet (otryckt),

innefattande förslag till ny avfattning av §§ 4, 5 och 6 i de sakkunnigas

förslag till ny kyrkomötesförordning.

över de i promemorian framlagda förslagen ha efter remiss yttranden

avgivits — förutom av ovannämnda verk, myndigheter och organisationer

utom styrelsen för svenska landskommunernas förbund — av kanslersämbetet

för rikets universitet, efter hörande av de teologiska fakulteterna vid

universiteten i Uppsala och Lund.

På grundval av de sakkunnigas betänkande och Hultgrens promemoria,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3. 3

utarbetades därefter inom justitiedepartementet förslag till förordning i ämnet.

Sedan lagrådets yttrande inhämtats och förslaget i anledning av gjorda

erinringar ytterligare överarbetats, beslöt Kungl. Maj :t den 29 oktober 1948

begära kyrkomötets förklaring, huruvida kyrkomötet jämlikt § 87 mom. 2

regeringsformen för sin del godkände förslaget till förordning angående allmänt

kyrkomöte.

I underdånig skrivelse den 7 december 1948 anmälde kyrkomötet — med

förklarande att det av Kungl. Maj :t framlagda förslaget till kyrkomötesförordning

icke kunnat i oförändrat skick antagas — att kyrkomötet för sin

del antagit förslag till förordning i ämnet.

Sedan lagrådets utlåtande inhämtats över det av kyrkomötet för dess del

godkända förslaget i vad detta skilde sig från det av Kungl. Maj :t för kyrkomötet

framlagda förslaget, beslöt Kungl. Maj :t, att det av kyrkomötet antagna

förslaget till kyrkomötesförordning skulle genom proposition föreläggas

riksdagen till antagande.

Propositionen innefattar förslag till utökning av antalet ombud i kyrkomötet

till 100, därav 43 prästerliga ombud och 57 lekmannaombud. Vidare

föreslås ändrade bestämmelser i fråga om sättet för val av lekmannaombud

och prästerliga ombud, i fråga om valbarhet samt i fråga om kyrkomötets

arbetsformer.

Antalet ledamöter i kyrkomötet samt proportionen mellan antalet

lekmannaombud och prästerliga ombud.

Frågan om införande av bestämmelser om allmänt kyrkomöte sammankopplades

med representationsreformen. Att kyrkomötet skulle innehålla

både en prästerlig representation och en lekmannarepresentation var en

obestridlig förutsättning för dess inrättande. Mot den föreslagna lika proportionen

gjordes icke några erinringar och ansågs denna länge såsom något

för kyrkomötet konstitutivt.

Det är först på 1920-talet — sedan prästerskapets privilegier genom 1910

års ecklesiastika lagstiftning på väsentliga punkter blivit upphävda — som

en förändring i uppfattningen kan konstateras.

De sakkunniga ha anslutit sig till den uppfattningen, att i den mån

som lekmännen verkligen komme till aktivitet det vore naturligt att de

finge en talrikare representation. Det konstitutiva för kyrkomötet vore enligt

de sakkunniga endast, att det inneslöte en representation för såväl präster

som lekmän. Problemet gällde att tillförsäkra båda avdelningarna en

sådan mångsidighet, att de kunde var för sig motsvara de krav som borde

ställas på dem. Härav följde att frågan om en utökning av de båda avdelningarna

borde prövas för sig utifrån rent sakliga grunder. Men det vore

också nödvändigt att pröva konsekvenserna av en förändrad proportion med

hänsyn till kyrkomötets arbetssätt och att tillse, att den avsedda samverkan

mellan de båda avdelningarna främjades till gagn för det hela.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3.

Vid bedömandet av denna lämplighetsfråga ha de sakkunniga kommit

till den uppfattningen, att lekmännen böra erhålla en talrikare representation

än prästerna.

Redan den omständigheten — fortsätta de sakkunniga — att lekmannaväljarna

äro så ojämförligt många flera till antalet än de prästerliga väljarna,

talar för att antalet lekmannaombud bör bli proportionsvis större.

Härtill kommer, att en på angivet sätt förändrad sammansättning av kyrkomötet

skulle ge uttryck även åt det förhållandet, att kyrkan är en folkkyrka,

som på allt sätt vill tillgodogöra sig lekmännens intresse och insatser

både i församlingsarbetet och i andra former av kyrklig verksamhet.

Härtill kommer, att ökningen av antalet lekmannaombud — i förening

med en ändrad valmetod — bör göra det möjligt att i kyrkomötet insätta

representanter för folkgrupper och åsiktsriktningar, som hittills icke alls

eller endast mycket sparsamt varit där företrädda.

De sakkunniga ha stannat vid att föreslå, att antalet lekmannaombud

ökas från 30 till 48 och att antalet prästerliga ombud ökas från 30 till 36.

Kyrkomötet skulle alltså bestå av 84 ombud. Lekmannaombudens antal

skulle då förhålla sig till de prästerliga ombudens antal som 4:3, en proportion

som med fördel kunde läggas till grund för bestämmande av utskottens

storlek. Fördelningen av antalet lekmannaombud på de olika stiften

skulle ske efter folkmängden.

Mot den föreslagna proportionen mellan antalet präster och lekmän i

kyrkomötet ha invändningar gjorts endast från centralstyrelsen för Sveriges

yngre prästers förbund.

Hultgren har i sin promemoria icke ifrågasatt någon ändring i den

föreslagna proportionen, bl. a. med hänsyn till dess användbarhet vid fördelning

av platserna i utskotten.

Däremot föreslås en utökning av antalet ombud till (56 + 42 =) 98. Till

stöd härför åberopas följande.

För en fixering av ombudens antal erbjuder önskemålet om en ökning av

de valda prästerliga ombuden till två från varje stift den naturliga utgångspunkten

Hela representationen skulle då uppgå till 43 ombud. Om hela

antalet ledamöter i kyrkomötet sättes till 100, skulle med en ungefär motsvarande

ökning antalet lekmannaombud bli 57. För att erhålla den exakta

proportionen 3:4 är det icke gärna möjligt att höja hela ledamotsanta et

till 105. Rimligare torde vara att fixera antalet präster till 42 och antalet

lekmän till 56. Det sammanlagda antalet skulle alltså bli 98. Om salunda

det önskvärda antalet prästerliga ombud måste minskas med 1 kan det

svårligen ske på annat sätt än att Visby stift, som av stiften har det ojämförligt

minsta antalet präster, icke får rätt att utse mer an ett prästerligt

ombud.

Den av Hultgren föreslagna utökningen av antalet ombud vid kyrkomötet

sammanhänger med hans förslag angående sättet för utseende av lekmannaombud

och valdistriktsindelningen, vartill utskottet senare återkommer.

Förslag ha framkommit att kyrkomötet skulle kompletteras med ett antal

s. k. riksrepresentanter, utsedda av Kungl. Maj :t eller av särskilda kor
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3.

5

porationer och avsedda att representera särskild erfarenhet i fråga om

olika områden av kyrkans verksamhet eller ock juridisk sakkunskap. Såväl

de sakkunniga som Hultgren ha dock avvisat dessa förslag.

Det av Kungl. Maj:t för kyrkomötet framlagda förslaget

ansluter sig i fråga om antalet ledamöter i kyrkomötet och proportionen

mellan antalet lekmannaombud och prästerliga ombud till Hultgrens

förslag. Även Kungl. Maj :t avvisar tanken på en komplettering av

kyrkomötet med s. k. riksrepresentanter.

Det av kyrkomötet för dess del antagna, i propositionen

upptagna förslaget innefattar i detta stycke den avvikelsen

från det av Kungl. Maj :t för kyrkomötet framlagda förslaget, att antalet

ledamöter i kyrkomötet utökas till 100, därav 43 prästerliga ombud

och 57 lekmannaombud. Ändringen har motiverats av önskemålet att låta

även Visby stift — vilket enligt Kungl. Maj :ts förslag ägt utse allenast ett

lekmannaombud — utse två sådana ombud. För att proportionen 3: 4 icke

skulle alltför mycket frångås, bär samtidigt den prästerliga avdelningen

utökats med ett ombud. Kyrkolagsutskottet, som inom kyrkomötet framlagt

förslag till ifrågavarande ändring, anför i detta sammanhang.

Att den exakta proportionen 3: 4 därigenom ej uppnås, synes —- med hänsyn

till att proportionen 3: 4 är resultatet av en ren lämplighetsbedömning

och något hinder ej möter att ändock tillämpa densamma vid bestämmandet

av fördelningen av platserna i kyrkomötets utskott — ej böra tillmätas

någon betydelse.

Sättet för utseende av lekmannaombud.

Enligt gällande ordning utgör för val av lekmannaombud Visby stift ett

och vartdera av de övriga stiften två valdistrikt. Som regel utses ett ombud

för varje valdistrikt; se KMF §§ 2 och 5 samt kungörelsen den 10 maj 1946

(nr 194). Vissa distrikt utse dock två eller tre ombud. Val av lekmannaombud

sker inför av domkapitlet förordnad valförrättare. Valkorporation är

elektorsförsamlingen, som utgöres av församlingsvis utsedda elektorer.

Angående val av elektorer stadgas i KMF § 5. Inom varje kyrkoförsamling

äga samtliga å kyrkostämma röstberättigade lekmän inom sig, vid sammanträde

inför kyrkostämmans ordförande, utse en elektor och en suppleant.

Två eller flera församlingar inom samma stift och valdistrikt kunna

dock »om gemensam elektor sig förena».

Under tidernas lopp ha olika förslag till en förändring av sättet för utseende

av lekmannaombud framkommit. Tre huvudtyper kunna därvid urskiljas:
1)

införande av en synodalorganisation,

2) övergång till direkta val av lekmannaombud och

3) effektivisering av den nuvarande indirekta valmetoden.

De sakkunniga ha ingående behandlat de frågor, som sammanhänga

med den direkta och den indirekta valmetoden för utseende av lekmanna
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3.

ombud. Däremot har den tidigare ivrigt diskuterade frågan om uppbyggande

av lekmannarepresentationen efter ett synodalt system avvisats utan

närmare analys.

I fråga om den direkta valmetoden anföra de sakkunniga:

Om det gäller att genom en förändring av valsättet åstadkomma större

möjligheter för olika meningsriktningar inom kyrkan att göra sig gällande,

förefaller det ligga närmast till hands, att valen av lekmannaombud till

kyrkomötet i likhet med andra allmänna val skulle ske direkt av väljarna,

önskemål i denna riktning ha också framförts i kyrkomötet åren 1910 och

1920 samt i riksdagen år 1920. Till förmån för en direkt valmetod har åberopats

framför allt, att en sådan skulle medföra ett större allmänt intresse

för valen och därmed indirekt för kyrkomötet.

De sakkunniga, som delat nämnda uppfattning och som även ur demokratisk

synpunkt funnit ett direkt valsätt vara mest naturligt, ha börjat sitt

arbete med att utreda, om det är praktiskt genomförbart att låta lekmannaombuden

i kyrkomötet väljas direkt. Därvid har det emellertid visat sig,

att svårigheterna med ett dylikt valsätt i detta fall äro så gott som oöverkomliga.

De sakkunniga ha därför ansett sig icke kunna förorda införande av direkta

val.

Den enda framkomliga vägen har befunnits vara bibehållande av ett valsätt

med indirekta val. Beträffande de nackdelar, som vidlåda nu gällande

system, anföres i betänkandet följande.

Under kyrkomötets hittillsvarande tillvaro hade erfarenheten givit stöd

åt allvarliga anmärkningar mot den gällande ordningen för elektorsval i

särskilt tvenne hänseenden: dels har deltagandet i valen av elektor inför

kyrkostämmans ordförande tiderna igenom varit utomordentligt ringa, dels

har rätten för alla församlingar att oavsett storleken utse eu elektor medfört,

att elektorsförsamlingarna kommit att domineras av representanterna

för de många mindre församlingarna.

De sakkunniga ha därefter angripit problemet med utgångspunkt från de

riktlinjer, som konstitutionsutskottet i utlåtande 1944: 11 — åberopat i

förutnämnda riksdagsskrivelse 1944: 179 — uppdragit. Utskottet hade antytt

tre olika tillvägagångssätt för tillgodoseende av behovet av mera tidsenliga

former för val av kyrkomötets lekmannaombud: att låta elektorsvalen

verkställas av kyrkofullmäktige, eller, där sådana icke funnes, av

kyrkostämma, att, med bibehållande av nuvarande ordning för val av elektorer,

men med upphävande av nuvarande kretsindelning inom stiften vid

val av lekmannaombud, låta dessa val företagas gemensamt av samtliga församlingsombud,

samt att låta valen verkställas av den ombudsförsamling,

som pastoratskyrkoråden utsåge för val av lekmannaombud i domkapitlet.

Efter övervägande av de olika alternativen ha de sakkunniga stannat

vid den av konstitutionsutskottet framförda tanken att låta elektorsvalen

verkställas av kyrkofullmäktige eller, där sådana icke finnas, av kyrkostämma.

De sakkunniga ha emellertid medgivit, att även denna metod har

sina brister, men ha funnit, att den likväl torde innebära bästa lösningen

och därför borde läggas till grund för förslag i ämnet.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3.

7

En stor fördel med detta valsätt är — fortsätta de sakkunniga — att man

i de församlingar, där kyrkofullmäktige finnas, erhåller en fast representativ

väljarförsamling. Enär kyrkofullmäktige obligatoriskt skola tillsättas

endast i församlingar med mera än 1 500 invånare, finns visserligen fortfarande

ett stort antal församlingar, som sakna kyrkofullmäktige. Härvid

må man emellertid beakta dels utvecklingen, som går i den riktningen, att

kyrkofullmäktige tillsättas i allt flera församlingar, och dels värdet av att

åtminstone i de stora församlingarna val av elektorer enligt denna metod

alltid skulle komma att förrättas av fullmäktige i stället för av en ofta fåtaligt

besökt och slumpvis sammansatt stämma.

En annan fördel är, att fullmäktige, i motsats till pastoratens och församlingarnas

administrativa organ, städse utses genom proportionella val,

varigenom olika intressen och åsiktsriktningar inom församlingarna alltid

kunna bli representerade.

Den olägenhet, som elektorsvalets förläggande till kyrkofullmäktige eller

kyrkostämma skulle medföra i det att då även präst skulle erhålla rätt att

deltaga i valet, avvisa de sakkunniga såsom varande av underordnad betydelse.

För att dels bereda åsiktsgrupper, som inom en församling visserligen

äro i minoritet men likväl representera en vitt utbredd uppfattning, möjlighet

att bliva representerade i elektorsförsamlingen, dels ock tillförsäkra

de större församlingarna — särskilt stadsförsamlingarna —- tillbörligt inflytande

ha de sakkunniga föreslagit en komplettering av systemet med val

av elektorer genom kyrkofullmäktige eller, där sådana ej finnas, på kyrkostämma

i tre hänseenden.

1. Antalet elektorer bestämmes i förhållande till folkmängden i församlingen.

2. Varje stift indelas som regel i ett stadsdistrikt och ett landsbygdsdistrikt.

3. Möjlighet beredes till proportionella val.

De sakkunniga föreslå, att för församling med en folkmängd av högst

5 000 utses en elektor, för församling, vars folkmängd överstiger 5 000 men

ej 10 000, utses två elektorer o. s. v.

Mot förslaget kan — framhålla de sakkunniga — invändas, att det stora

flertalet småförsamlingar fortfarande komma att få proportionellt större

inflytande på kyrkomötets sammansättning än de större församlingarna.

Egentligen borde därför med avseende på rätten att utse elektorer en ännu

starkare differentiering efter församlingarnas folkmängd ske. Olägenheterna

med alltför stora elektorsförsamlingar vore dock så uppenbara, att det ej

vore tänkbart att i detta hänseende gå längre än som föreslagits.

Enligt de sakkunniga funnes emellertid möjlighet att på annan väg tillförsäkra

de större församlingarna tillbörligt inflytande, nämligen genom

ändrad distriktsindelning. Härutinnan anföres i betänkandet hl. a. följande.

Genom eu uppdelning av varje stift i stadsdistrikt och landsbygdsdistrikt

koinine stadsförsamlingarnas befolkning alt få sin rätt till representation

i kyrkomötet tillgodosedd på ett rättvisare sätt än för närvarande. Om indelningen

i valdistrikt sker på angivet sätt, blir verkan av den kvarstående

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3.

disproportionen mellan småförsamlingarna och de större församlingarna

med avseende på antalet elektorer icke längre så framträdande. Flertalet

större församlingar komma nämligen att tillhöra stadsdistrikten och kunna

där i tillbörlig utsträckning komma till sin rätt.

Beträffande den proportionella valmetoden anföres i betänkandet:

önskemålet att skilda stiftsdelar skola bliva representerade i kyrkomötet

tillgodoses med det nya valsättet även så till vida, som ökningen av antalet

kyrkomötesmandat medför, att i alla landsbygsdistrikt med undantag för

tre mer än ett ombud skall väljas, varvid en tillräckligt stor minoritet i

elektorsförsamlingen genom anlitande av proportionell valmetod kan bli

representerad. Genom att valdistrikten göras så stora som föreslagits beredes

möjlighet till proportionella val av ombud även inom fyra av stadsdistrikten.

De sakkunnigas förslag under förevarande avsnitt har rönt en del kritik,

särskilt från domkapitlens sida. Det är väsentligen på två punkter som kritiken

satts in.

1. Elektorer i församlingar, där fullmäktige saknas, skulle enligt förslaget

fortfarande utses på kyrkostämma. Detta skulle bli fallet i icke mindre

än inemot s/5 av rikets församlingar. Den enda förändring i förhållande till

nuvarande ordning, som skulle ske i dessa församlingar, vore att valet överflyttades

från sammanträde inför kyrkostämmans ordförande till kyrkostämman,

något som i sak icke skulle innebära en förbättring.

2. Den föreslagna distriktsindelningen vore konstlad. I stadsdistrikt skulle

bland annat sammanföras småstäder och större städer, vilka till sin struktur

vore vitt skilda. Å andra sidan förelåg icke sådan olikhet mellan städer

och kringliggande landsförsamlingar, att de motiverade deras hänförande

till olika valdistrikt. Stiftens uppdelning i valdistrikt minskade vidare möjligheterna

för användning av proportionell valmetod.

H u 11 g r e n har anslutit sig till den i åtskilliga remissyttranden framförda

åsikten om lämpligheten av kyrkorådet såsom valorgan i församlingar,

där kyrkofullmäktige saknas.

Beträffande valdistriktsindelningen har Hultgren framhållit, att det måste

anses som en given vinst med en indelning, varigenom den proportionella

valmetoden kunde komma till effektiv användning och därmed möjliggöra

en mångsidigare representation. Ur denna synpunkt borde uppdelningen i

landsbygds- och stadsdistrikt slopas, så att varje stift bildade ett valdistrikt.

Dock borde Lunds stift — det till folkmängden största stiftet — alltjämt

utgöra två valdistrikt.

Vid behandling av frågan om sättet för åstadkommande av större enheter

än församlingarna vid val av elektorer har Hultgren tagit bestämmelserna i 4 §

lagen om domkapitel om utseende av lekmannaombud i domkapitel till utgångspunkt.

Elektorerna skola alltså utses av pastoraten. I enförsamlingspastorat

utses elektorerna av församlingens kyrkofullmäktige resp. kyrkoråd.

I fråga om flerförsamlingspastoraten ansluter sig Hultgren till en av

de sakkunniga uttalad uppfattning, att pastoratskyrkorådet, med hänsyn

s. 9 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3.

9

till att dess uppgift i huvudsak är av administrativ och ekonomisk natur,

ej lämpar sig som valorgan. Hultgren, som utgår från att frågan om införande

av särskilda pastoratsfullmäktige för flerförsamlingspastorat förr eller

senare måste lösas, föreslår som en mera tillfällig anordning att för flerförsamlingspastorat

elektorerna utses genom för varje gång särskilt tillsatta

pastoratsdelegerade. Sådana delegerade skulle utses av de i pastoratet

ingående församlingarna till ett antal, som bestämts i förhållande till församlingarnas

folkmängd. I analogi med vad som föreslagits beträffande val

av elektorer i enförsainlingspastorat skulle valet av delegerade förrättas av

församlingarnas kyrkofullmäktige, resp. kyrkoråd.

Hultgren föreslår vidare, att den av de sakkunniga föreslagna bestämmelsen,

att varje församling skall äga utse en elektor för varje påbörjat 5 000- tal invånare, överflyttas på pastoratet.

Av de myndigheter, som avgivit yttrande över Hultgrens promemoria, har

flertalet funnit, att den verkställda överarbetningen innebär en förbättring

av sakkunnigförslaget. Kritiska röster hava emellertid icke saknats. Sålunda

ha från flera håll invändningar framställts mot förslaget om införande av

pastoratsdelegerade. Gentemot Hultgrens framhållande av fördelarna med

den proportionella valmetoden framhåller styrelsen för svenska stadsförbundet,

att enligt styrelsens förmenande starka tvivel kunde hysas om att

användningen av proportionell metod vid det slutliga valet skulle annat än

rent slumpvis ge ett riktigt resultat. Proportionaliteten borde självfallet hänföra

sig till de primära valmanskårerna, men därvidlag kunde resultatet

bli allt annat än riktigt när i genomsnitt tre fjärdedelar av de slutligt väljande

elektorerna utsetts genom enmansval.

Det av Kungl. M a j : t för kyrkomötet framlagda förslaget

bygger i denna del på Hultgrens promemoria, ehuru med vissa betydelsefulla

avvikelser därifrån. Till Hultgrens förslag att i församling, som

saknade kyrkofullmäktige, låta valet (av elektorer eller delegerade) ankomma

på kyrkorådet kunde föredragande departementschefen icke ansluta sig.

Mot den av Hultgren föreslagna anordningen kunde den principiella invändningen

riktas, att kyrkorådet icke vore församlingens beslutande organ utan

endast dess förvaltningsorgan. Därest med hänsyn till de oöverkomliga svårigheter,

som vore förenade med att låta representanterna utses genom direkta

val, de primära valen måste anknytas till redan befintliga församlingsorgan,

måste enligt departementschefens mening valen ankomma på församlingens

beslutande organ, d. v. s. — där kyrkofullmäktige icke funnes

— kyrkostämman.

Departementschefen hade vidare låtit utarbeta en sammanställning, varav

framginge, att antalet pastorat med mindre än 5 000 invånare utgjorde 1 050,

motsvarande mer än hälften av samtliga pastorat i riket. Dessa småpastorat

skulle, fortsätter departementschefen, ehuru representerande allenast en

ringa del av landets befolkning, få utse 1’Ier elektorer än övriga pastorat tillsammans.

Det av Hultgren förordade valsystemet kunde därför icke sägas

uppfylla kravet på att pastoraten skulle bli representerade i kyrkomötet i

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3.

förhållande till sin folkmängd, ett krav som enligt departementschefens förmenande

i möjligaste mån ej borde eftergivas. Därest man ej vill övergiva

tanken på att i princip anknyta de primära valen till den bestående församlings-

och pastoratsindelningen — något som enligt departementschefens förmenande

näppeligen kunde ske — syntes enda utvägen vara att sammanföra

de minsta församlingarna eller pastoraten till ett valdistrikt.

Frågan om distriktens storleksordning vore en ren lämplighetsfråga. Å

ena sidan borde tillses, att till samma distrikt ej hänfördes pastorat av vitt

skilda strukturer. Å andra sidan finge distrikten ej göras så små, att hela

syftet med distriktsindelningen — att åstadkomma rimlig proportion mellan

antalet elektorer och den folkmängd de representerade — äventyrades. Ur

den senare synpunkten skulle distrikt med 10 000 å 15 000 invånare åstadkomma

den bästa proportionen. Med hänsyn till att det därvid i åtskilliga

tall skulle bli nödvändigt att sammanföra pastorat som icke ha någon närmare

samhörighet med varandra, hade departementschefen emellertid stannat

vid 5 000-talet såsom den undre gränsen.

Genom en dylik distriktsindelning, vars genomförande skulle ankomma

på Kungl. Maj :t efter förslag av vederbörande domkapitel, kunde man räkna

med att antalet elektorer från småpastoraten reducerades högst väsentligt.

Antalet elektorer skulle, i analogi med vad de sakkunniga och Hultgren

föreslagit, vara en för varje påbörjat 5 000-tal invånare i distriktet. Då härigenom

antalet elektorer för varje distrikt i regel skulle bli minst 2, funnes

förutsättning för proportionella val.

Elektorsvalet skulle, därest distriktet bestode av allenast en församling,

ankomma på församlingens kyrkofullmäktige. I de undantagsfall, då en församling,

som bildade eget distrikt, saknade kyrkofullmäktige, skulle valet

ankomma å kyrkostämma i församlingen. I flerförsamlingsdistrikt skulle

valet — i analogi med vad Hultgren föreslagit — förrättas av särskilda delegerade

för de i distriktet ingående församlingarna. Val av delegerade skulle

ankomma å församlingarnas kyrkofullmäktige resp. kyrkostämmor. Antalet

delegerade skulle bestämmas efter församlingarnas invånarantal.

Det av departementschefen förordade valsystemet innebure, att val av delegerade

i stor utsträckning måste förrättas på kyrkostämma. Den berättigade

kritik, som riktats mot den nuvarande ordningen med val inför kyrkostämmans

ordförande, drabbade därför i viss mån även departementschefens

förslag i denna del. Udden av denna kritik torde emellertid brytas av två

nya omständigheter som tillkommit. Den ena vore, att valen ej längre avsåge

elektor. Antalet delegerade vore som regel så stort, att de ovidkommande

tillfälligheter som kunna spelat in vid något val som regel icke torde få

någon egentlig betydelse vid själva elektorsvalet. Den andra omständigheten

vore, att val av delegerade skulle ske i den ordning lagen om församlingsstyrelse

föreskreve. Detta innebure, att kyrkorådet kunde bereda valärendet.

Härigenom skapades viss garanti för att kandidatnomineringen ej bleve

slumpartad. Vidare torde genom beredningen intresset för valet bli större än

enligt gällande ordning, som ej möjliggjorde dylik beredning.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3.

11

Departementschefen ansluter sig till Hultgrens förslag, att Lunds stift

skall utgöra två och ett vart av övriga stift en valkrets vid val av lekmannaombud.

Kyrkomötet har i denna del gjort vissa ändringar i det av Kungl.

Maj :t för mötet framlagda förslaget. I syfte att bevara ett större inflytande

åt de många små församlingarna har kyrkomötet dels sänkt det av Kungl.

Maj:t föreslagna talet, som invånarantalet i varje valdistrikt om möjligt

borde överstiga, från 5 000 till 2 000, dels ock maximerat antalet elektorer

till 10 för varje distrikt och antalet delegerade till 9 för varje församling.

Kyrkolagsutskottet anförde i denna del hl. a. följande:

Under behandlingen i utskottet har med styrka framhållits, att kyrkomötet

icke är att betrakta som en folkrepresentation i vanlig mening. Det

består av ombud för svenska kyrkan, och denna är till sitt väsen icke främst

ett visst antal individer, utan en levande andlig storhet, som tagit gestalt i

de församlingar, som växt fram kring sockenkyrkorna och som uppbyggas

genom ord och sakrament. Dessa synpunkter finner utskottet vara av synnerlig

vikt för frågans bedömande. Det är uppenbart, att skälig hänsyn

måste tagas jämväl till den numeriska synpunkten, men denna måste på

lämpligt sätt avvägas mot kravet på att församlingarna snarare än individerna

böra vara de primära enheter, på vilka kyrkans representation uppbygges.

I fråga om de angivna av kyrkomötet beslutade ändringarna i Kungl.

Maj :ts förslag yttrade departementschefen i statsrådet den 30

december 1948, att ehuru ändringarna medförde, att möjligheterna minskades

för olika åsiktsgrupper att genom proportionella val bli företrädda i kyrkomötet,

departementschefen funnit vad av kyrkomötet åberopats till stöd

för ändringarna så tungt vägande, att han, om ock med stor tvekan, ansett

sig böra biträda mötets förslag i denna del.

Övriga av kyrkomötet i denna del vidtagna sakliga ändringar, vilka

återfinnas i propositionen, äro, att indelningen av valkretsarna i

distrikt överflyttas från Kungl. Maj :t till domkapitlet samt att föreskrift införts

om obligatorisk beredning av val, som förrättas av kyrkofullmäktige

eller å kyrkostämma.

Inom detta avsnitt bör slutligen också nämnas, att de sakkunniga till behandling

upptagit spörsmålet om valbarhet till lekmanna onib

u d.

Enligt nuvarande ordning finnes intet hinder att präst utses till lekmannaombud,

något som också undantagsvis skett. De sakkunniga ha emellertid

ansett det naturligt och riktigt, att de som i kyrkomötet skola representera

lekmännen själva äro lekmän. Då det gäller att bestämma begreppet

»lekman» ha de sakkunniga stannat vid att föreslå att därmed skall förstås

envar som icke är behörig till prästämbetets utövning. Denna bestämning

av begreppet lekman bar föranletts därav, att de sakkunniga för valbarhet

till prästerligt ombud föreslå samma villkor som redan nu gäller för prästernas

rösträtt, nämligen att vederbörande är behörig till prästämbetets

utövning.

Propositionen ansluter sig i denna del till de sakkunnigas förslag.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3.

De prästerliga ombuden.

Såsom tidigare antytts består kyrkomötet av — förutom de 30 valda lekmannaombuden

— samtliga biskopar i stiften, 4 bland de teologiska fakulteternas

professorer samt en »vald, med fullmakt å ordinarie ämbete eller

tjänst försedd prästman» från varje stift. I valet av de prästerliga ombuden

deltaga alla inom stiftet kyrkoskrivna, till prästämbetets utövning berättigade

prästmän. Valet förrättas i den ordning domkapitlet föreskriver. För

varje ombud utses en suppleant.

Mot gällande ordning har den kritiken riktats att sammansättningen vore

för ensidig, i det att balansen mellan representanter för kyrkans styrelse

och församlingsprästerskapet rubbats av den faktiska utvecklingen genom

att i stor utsträckning domkapitelsledamot valts till ombud. Vidare har påtalats

— förutom de valda ledamöternas relativt höga ålder — att stadsprästerna

vore i förkrossande majoritet i förhållande till lantprästerna. Den

väsentliga invändningen har emellertid riktats mot valbarhetsvillkoren i § 2

KMF, vilka omöjliggöra val av såväl icke-ordinarie församlingspräst som

ock präster, verksamma inom mission och diakoni, till ombud.

De sakkunniga ifrågasätta icke någon ändring beträffande biskoparnas

självskrivenhet och de teologiska fakulteternas ombud eller i fråga

om rösträtten vid val av prästerligt ombud.

I fråga om valbarhetsvillkoren föreslås den ändringen, att envar till prästämbetets

utövning berättigad präst skulle kunna ifrågakomma till prästerligt

ombud. De sakkunniga ville i detta sammanhang understryka värdet av

att möjlighet bereddes att till ombud i kyrkomötet välja prästerliga befattningshavare

inom mission och diakoni ävensom obefordrade prästmän i

församlingstjänst, varigenom kyrkomötet skulle kunna tillföras såväl särskild

sakkunskap som ny initiativkraft och arbetshåg.

De sakkunniga funno det önskvärt, att varje stift fått välja två prästerliga

ombud, men här liksom beträffande lekmannaombuden syntes av ekonomiska

och andra skäl återhållsamhet böra iakttagas. Med hänsyn härtill

ville de sakkunniga föreslå en ökning med sex ombud till 19 ombud.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle alltså den prästerliga avdelningen i

kyrkomötet bestå av 13 självskrivna ombud, 4 ombud för de teologiska fakulteterna

och 19 valda ombud för stiften.

Beträffande valsättet ha de sakkunniga endast föreslagit den ändringen,

att valet skulle ske med slutna sedlar.

De sakkunnigas förslag under förevarande avsnitt har i huvudsak tillstyrkts

av samtliga hörda myndigheter och organisationer. Från vissa håll

har emellertid uppmärksamheten fästs på konsekvenserna av att givna bestämmelser

icke hindra teologisk fakultet från att utse icke prästvigd

teologisk professor till ombud.

H u 11 g r e n har i sin promemoria berört denna fråga och anför i huvudsak

följande:

s. 13 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3.

13

Även en teologie professor, som icke är prästvigd, äger genom sin befattning

med prästutbildningen tillräckligt nära samhörighet med prästerskapet

för att fullt naturligt fylla sin plats i den prästerliga avdelningen av kyrkomötet.

Och lägger man huvudvikten på det ur hela kyrkomötets synpunkt

avgörande, nämligen den teologiska sakkunskapen, måste det betraktas såsom

en fördel, att faktulteterna ha full frihet att till ombud utse de för

uppgiften mest skickade. Till dessa skäl kommer, att det ur formell synpunkt

torde vara mindre lämpligt att stadga en inskränkning i fråga om

valbarheten, eftersom universitetsstatuterna icke garantera, att det ens alltid

kommer att finnas professorer, som äro prästvigda.

Beträffande sättet för val av prästerliga ombud har Hultgren — som

funnit det icke vara genomförbart att även här bereda möjlighet till proportionella

val — efter förebild av reglerna för val av borgmästare föreslagit

den bestämmelsen att valet skulle ske med slutna sedlar. Valsedel

skulle upptaga två gånger så många namn som det antal ombud valet avsåge.

Varje valsedel gällde såsom hel röst för det första, såsom halv röst

för det andra, såsom tredjedels för det tredje och såsom fjärdedels röst för

det fjärde å valsedeln upptagna namnet. Valda till ombud vore, om ett

ombud skulle väljas, den som erhållit högsta röstetalet, och om två ombud

Skulle väljas, den som därnäst erhållit högsta röstetalet. Valda till suppleanter

vore, om en suppleant skulle väljas, den som erhållit näst högsta

röstetalet och, om två suppleanter skulle väljas, de som näst efter de till

ombud valda erhållit högsta röstetalen. Sammanräkningen av de för stiftet

avgivna valsedlarna skulle ske inför domkapitlet.

Beträffande antalet valda prästerliga ombud föreslår Hultgren — i syfte

att bereda möjlighet för olika riktningar och grupper bland prästerskapet

ätt bli företrädda — att varje stift — utom Visby stift — skall äga ultse

två ombud.

Kungl. M a j : t s för kyrkomöte framlagda förslag ansluter

sig helt till vad Hultgren förordat.

Kyrkomötet gjorde i denna del ej annan saklig ändring i Kungl.

Maj :ts förslag än att kyrkomötet — såsom ovan nämnts — bestämde antalet

valda prästerliga ombud till 26. Det nytillkomna mandatet tillädes

Lunds stift, som alltså skulle äga utse tre prästerliga ombud.

Propositionen ansluter sig till kyrkomötets beslut.

Formerna för kyrkomötets arbete.

I fråga om tidsintervallen mellan kyrkomötena innebär

propositionen icke någon ändring i förhållande till gällande ordning.

Kyrkomötet skall fortfarande sammanträda vart femte år med rätt för

Kungl. Maj :t att mötet oftare sammankalla. Propositionen grundar sig härutinnan

på vad de sakkunniga föreslagit. Det från flera håll framförda

önskemålet om kortare tidsintervall mellan kyrkomötena har tillbakavisats

bl. a. under hänvisning till det faktum, att Kungl. Maj :t under senare

lid sammankallat kyrkomötet betydligt oftare än vart femte år.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3.

Sammanträdestidens längd. Enligt § 12 KMF äger Kungl.

Maj :t, därest ej kyrkomötets förhandlingar äro avslutade inom en månad,

»ändock efter den tid att mötet upplösa», och jämlikt kungörelsen den 28

november 1947 (nr 877) angående ersättning åt ledamot av allmänt kyrkomöte

utgår dagtraktamente till sådan ledamot endast för högst trettio dagar.

Erfarenheten har visat, att den ordinarie sammanträdestiden varit för

knappt tilltagen. Även med en stark forcering av arbetet ha kyrkomötets

sammanträden i regel överskridit den fastställda tiden. Med beaktande härav

och under hänsynstagande till att den föreslagna utökningen av kyrkomötets

ledamotsantal kan beräknas medföra behov av längre arbetstid, ha

de sakkunniga föreslagit 35 dagar såsom den tid, före vars utgående mötet

icke må kunna av Kungl. Maj :t upplösas och under vilken dagtraktamente

kunde utgå till ledamöterna. I flera av remissyttrandena har påyrkats en

ytterligare utökning av sammanträdestiden. Propositionen ansluter sig på

denna punkt till de sakkunnigas förslag. Hänsyn har därvid tagits till den

lättnad i kyrkomötets arbetsbörda, som inrättandet av en särskild kyrkomötets

utredningsnämnd, som nedan omförmäles, skulle medföra.

Bestämmelser om kyrkomötets utskott finnas för närvarande i

den av kyrkomötet antagna arbetsordningen. I propositionen föreslås —

i anslutning till vad de sakkunniga förordat — att bestämmelserna om utskottsorganisationen

överflyttas till KMF. I fråga om utskottens antal och

uppgifter göres icke någon ändring i den gällande ordningen. Jämte det

ledamöternas antal i de ständiga utskotten och det s. k. beredningsutskottet

på visst sätt utökas föreslås den förändringen mot gällande ordning -—

som stadgar, att i alla utskott bland valda ledamöter präster och lekmän

skola ingå till lika antal — att proportionen mellan prästerliga ombud och

lekmannaombud i utskotten skall vara 3: 4. Möjlighet beredes till proportionella

val till utskotten.

Kyrkomötets utredningsnämnd. Då erfarenheten visat, att

det med kyrkomötets nuvarande arbetsformer vore svårt att medhinna en

tillräckligt grundlig behandling av i synnerhet de motionsvis väckta frågorna,

ha de sakkunniga upptagit frågan om möjligheten att tillskapa ett

särskilt beredningsorgan, som skulle arbeta mellan kyrkomötena. Härom

anföres i betänkandet i huvudsak följande.

Svårigheten för kyrkomötet att ägna vid mötet väckta motioner vederbörlig

behandling grundar sig icke enbart på motionernas antal utan även, och

kanske framför allt, på deras beskaffenhet. Det ligger i sakens natur, att

många motionsvis framförda förslag äro mycket knapphändigt motiverade.

Med den korta tid, som står utskotten till förfogande för ärendenas beredning,

är det icke alltid möjligt för utskotten att förebringa den ytterligare

utredning, som kan erfordras. Detta kan föranleda, att ett utskott, även om

det finner ett väckt förslag i och för sig gott, nödgas på grund av dess outredda

skick avstyrka bifall till motionen. Det är uppenbart, att i en motion,

som sålunda avslås utan att ärendet blivit tillräckligt grundligt utrett,

kunna förefinnas värdefulla uppslag, som gå förlorade. Å andra sidan kan

inräffa, att vederbörande utskott i ett dylikt fall, trots den bristande utredningen,

tillstyrker kyrkomötet att fatta ett positivt beslut i frågan. Om i

s. 15 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3.

15

enlighet därmed en skrivelse i ämnet avlåtes till Kungl. Maj :t, föreligger naturligen

en viss risk, att Kungl. Majt finner framställningen icke vara tillräckligt

motiverad och därför avslår densamma.

De angivna olägenheterna skulle kunna i väsentlig mån förebyggas genom

tillskapandet av ett särskilt utredningsorgan. Detta nya organ bör tillsättas

vid varje kyrkomöte och ha till uppgift att till nästföljande kyrkomöte

bereda samt avgiva yttranden och förslag i sådana ärenden, som mötet

i anledning av väckta motioner överlämnar till delegationen.

Beträffande delegationens sammansättning föreslå de sakkunniga, att delegationen

skulle bestå av sju medlemmar, därav fyra lekmän och tre präster

jämte suppleanter till lika antal och i samma proportion. Delegationen skulle

inom sig utse ordförande och vice ordförande.

Värdet av en särskild utredningsnämnd har kraftigt understrukits av

flertalet hörda myndigheter och organisationer.

Departementschefen ansluter sig även till de sakkunnigas förslag i denna

del. Han förordade dock, att den tid, under vilken nämnden skulle äga

sammanträda, gjordes beroende av Kungl. Maj :ts prövning. Tiden borde

under alla förhållanden begränsas till att omfatta högst ett år efter det

kyrkomötet avslutats men med möjlighet för nämnden att, därest särskilda

förhållanden så påkalla och efter prövning av Kungl. Maj :t, sammanträda

under två månder före nästa kyrkomöte.

Kyrkomötet ifrågasatte icke någon ändring i denna del av förslaget.

Slutligen kan nämnas, att propositionen innefattar förslag om införande

av bestämmelse i KMF om öppen omröstning inom kyrkomöte och

om förfarandet vid val. Bestämmelserna hava utformats i anslutning

till de för riksdagen gällande reglerna.

Utskottet.

Kyrkomötet har alltsedan sin tillkomst genom 1863 års kyrkomötesförordning

bestått av lika många prästerliga omhud som lekmannaombud. Det

totala antalet ombud har utgjort 60. Sättet för utseende av dessa ombud har

icke undergått några väsentliga förändringar under tidernas lopp. Krav ha

sedan länge rests på att tillförsäkra kyrkomötet ett större ledamotsantal

och en mera allsidig sammansättning. Riksdagen har senast år 1944 i skrivelse

till Kungl. Maj :t anhållit om utredning och förslag till ändrade grunder

för kyrkomötets sammansättning. Sedan utredning i ämnet verkställts, framlade

Kungl. Maj:t år 1948 för kyrkomötet förslag till ny kyrkomötesförordning.

Kyrkomötet antog för sin del ett förslag till förordning i ämnet,

som på vissa punkter innefattade avvikelser från den av Kungl. Maj:t föreslagna

författningstexten. Kyrkomötets beslut har genom förevarande proposition

framlagts för riksdagen.

I det nu föreliggande förslaget till ny kyrkomötesförordning ha de i riksdagens

ovannämnda skrivelse uttalade önskemålen om eu ökad lekmannarepresentation

och om möjlighet även för de ohefordrade prästerna att bliva

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3.

representerade i kyrkomötet blivit beaktade. Därest förslaget antages, kan

förväntas, att kyrkomötet kommer att giva en mera tillförlitlig bild av de

skiftande riktningar och önskemål, som rymmas inom kyrkan, och sålunda

vara mera skickat för sin uppgift. Väl kunna tvivel hysas om lämpligheten

av de ändringar i det av Kungl. Maj :t för kyrkomötet framlagda förslaget,

som av kyrkomötet vidtagits i fråga om sättet för utseende av lekmannaombud.

Det nu föreliggande förslaget får dock anses innebära en avsevärd förbättring

i förhållande till den gällande ordningen. Utskottet anser sig därför

i frågans nuvarande läge böra tillstyrka, att förslaget till ny kyrkomötesförordning

antages av riksdagen i förhoppning att den effektivisering och demokratisering

av kyrkomötet, som bör kunna bliva en följd av det föreliggande

förslaget, skall kunna bliva den kyrkliga verksamheten till fromma.

Därest förslaget antages, lärer dock vid en framtida översyn av kyrkoinötesförordningen

böra tagas under förnyat övervägande, huruvida icke

tidsintervallen mellan kyrkomötena bör förkortas. Även om, såsom i propositionen

framhållits, Kungl. Maj :t under senare år regelmässigt begagnat

sig av sin befogenhet att sammankalla mötet oftare än vart femte år, synes

det nämligen kunna sättas i fråga, om icke kyrkomötet bör tillförsäkras

uttrycklig rätt att sammankomma med kortare tidsintervaller än fem

år. Även spörsmålet om en eventuell förlängning av sammanträdestiden torde,

sedan erfarenhet vunnits i fråga om den rationalisering av kyrkomötets

arbetsformer, vilken inrättandet av kyrkomötets utredningsnämnd kan

väntas medföra, böra upptagas till ny prövning.

Vid en översyn av förordningen torde även böra avhjälpas vissa formella,

av utskottet uppmärksammade brister däri. Därest det vilande förslaget till

grundlagsändringar beträffande riksdagens arbetsformer slutligt genomföres,

komma reglerna om proportionellt val till riksdagens utskott att inflyta

i den riksdagsstadga, som skall antagas av riksdagen ensam. Vid sådant förhållande

synas bestämmelser om motsvarande val till kyrkomötets utskott

lämpligen böra intagas i arbetsordningen för kyrkomötet, i följd varav 16 §

andra stycket av förordningen torde böra omarbetas. Då vidare enligt förslaget

inom varje valkrets skola väljas minst två lekmannaombud och då

fyllnadsval förutsättas icke behöva förekomma, torde i 8 § 3 mom. första

stycket orden »där två eller flera personer skola utses» böra utgå.

De av utskottet sålunda gjorda detalj erinringarna äro emellertid av den

beskaffenhet, att de ej böra utgöra hinder för riksdagen att nu antaga förslaget

till ny kyrkomötesförordning. Utskottet får därför hemställa,

att riksdagen, med bifall till föreliggande propositon, nr

13, måtte antaga följande

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3.

IT

Förordning

angående allmänt kyrkomöte (kyrkomötesförordning).

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Till allmänt kyrkomöte sammanträda ombud för svenska kyrkan vart

femte år, å dag och ort som Konungen utsätter; Konungen dock obetaget

att mötet oftare sammankalla.

Kyrkomötet tillkommer att upptaga kyrkliga ärenden, som Konungen till

detsamma överlämnar eller varom fråga av någon dess ledamot väckes, så

ock ärenden, som av nästföregående kyrkomöte överlämnats till den i 14 §

omförmälda nämnden och vari denna avgivit betänkande. Mötet äger dock

ej att, utöver vad i grundlag är medgivet, annat eller mera besluta än underdåniga

utlåtanden samt föreställningar och önskningar att hos Konungen

anmälas.

2 §•

Kyrkomötet består av ett hundra ledamöter, nämligen fyrtiotre prästerliga

ombud och femtiosju lekmannaombud.

De prästerliga ombuden skola vara:

1) samtliga biskopar i stiften eller, där någon biskop har förfall, den

bland stiftets präster, som domkapitlet utser i hans ställe;

2) ombud för teologiska fakulteterna, nämligen två från vartdera av rikets

universitet, vilka ombud professorerna vid vardera fakulteten utse bland

sig på sätt de överenskomma; samt

3) tjugosex valda ombud för stiften, nämligen tre för Lunds stift, ett för

Visby stift och två för vart och ett av de övriga stiften.

Lekmannaombuden väljas i enlighet med bestämmelserna i 6—8 §§.

För de ovan under 3) nämnda prästerliga ombuden och för lekmannaombuden

skola, till samma antal och i samma ordning som stadgas beträffande

ombuden, utses suppleanter att, i händelse ombud avgå eller få förfall,

inträda i deras ställe.

3 §.

Ej må någon, som icke tillhör svenska kyrkan eller eljest saknar rösträtt

å kyrkostämma eller som är i konkurstillstånd, vara kyrkans ombud vid

kyrkomöte.

Den, som icke äger utöva prästämbetet, må ej vara prästerligt ombud,

varom förmäles i 2 § under 3). Ej heller må den, som äger utöva detta ämbete,

vara lekmannaombud.

Vad i första och andra styckena beträffande ombud är stadgat, äge motsvarande

tillämpning i fråga om suppleant.

4 §■

Cheferna för justitie- och ecklesiastikdepartementen må vid kyrkomöte

närvara och deltaga i överläggningarna, men i besluten endast om de äro

ombud vid mötet.

5 §•

1 mom. Rätt att deltaga i val av prästerligt ombud, varom förmäles i 2 g

under 3), och suppleant för sådant ombud tillkommer envar inom stiftet

kyrkoskriven prästman, som äger utöva prästämbetet.

2 mom. Valet förrättas i den ordning, domkapitlet föreskriver, med iakttagande

av följande.

2 I)i han g till riksdagens protokoll 19W). 5 samt. 2 avd. Nr 3—4.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3.

Valet skall ske med slutna sedlar. Valsedel må ej upptaga flera namn än

det antal ombud och suppleanter som skall väljas. Namnen skola å valsedel

uppföras i följd, det ena under det andra. Är något namn å valsedel överstruket,

eller framgår med avseende å något där förekommande namn ej

fullt otvetydigt, vem därmed åsyftas, eller upptager valsedel namn å någon

som ej är valbar, anses sådant namn såsom obefintligt. Finnas å valsedel

upptagna flera giltiga namn än som är medgivet, anses det eller de sista

övertaliga namnen såsom obefintliga.

Sammanräkning av de avgivna rösterna sker inför domkapitlet. Varje valsedel

gäller såsom hel röst för det första, såsom halv röst för det andra,

såsom tredjedels röst för det tredje, såsom fjärdedels röst för det fjärde,

såsom femtedels röst för det femte och såsom sjättedels röst för det sjätte

å valsedeln upptagna namnet.

Valda till ombud äro den eller de som erhållit högsta rösttalen.

Valda till suppleanter äro den eller de som näst efter den eller de till ombud

valda erhållit högsta rösttalen. Det rösttal, suppleant uppnått, bestämmer

ordningen för hans inkallande.

Mellan lika rösttal skiljes genom lottning.

6 §•

1 mom. Vid val av lekmannaoinbud bildar varje stift en valkrets. Lunds

stift utgör dock två valkretsar på sätt Konungen förordnar.

2 mom. Inom varje valkrets väljes det antal ombud, minst två, som

Konungen bestämmer.

3 mom. Lekmannaoinbuden och suppleanterna för dem väljas av elektorer,

utsedda på sätt i 7 § sägs.

7 §•

t mom. För val av elektorer indelas varje valkrets i distrikt på sätt domkapitlet

bestämmer.

Beträffande de territoriella församlingarna skall indelningen ske sålunda,

att församlingarna var för sig eller två eller flera tillsammans bilda distrikt

i anslutning, såvitt det lämpligen kan ske, till den gällande pastoratsindelningen

samt att, om särskilda skäl ej föranleda annat, invånarantalet i varje

distrikt överstiger 2 000.

Icke territoriell fösamling bildar ett distrikt för sig.

2 mom. I varje distrikt utses en elektor, om antalet invånare i distriktet

ej överstiger 5 000, och ytterligare en elektor för varje påbörjat 5 000-tal

invånare utöver 5 000; dock må ej i något distrikt utses flera elektorer

än tio.

3 mom. Består distrikt av en församling, väljas elektorerna av kyrkofullmäktige

eller, där sådana ej finnas, å kyrkostämma i församlingen.

4 mom. I distrikt, som består av två eller flera församlingar, väljas elektorerna

av särskilda delegerade, utsedda församlingsvis av kyrkofullmäktige

eller, där sådana ej finnas, å kyrkostämma i församlingen.

Antalet delegerade utgör för församling

med högst 500 invånare...................................... 1

» mer än 500 men högst 1 500 invånare .............. 2

> » » 1 500 » » 3 000 » 3

» » » 3 000 » » 5 000 » 4

> » » 5 000 » » 7 500 » 5

» » » 7 500 » » 10 500 » 6

» » j 10 500 » » 14 000 » 7

> > » 14 000 , , 18 000 > 8

» » » 18 000.......................................... 9.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3.

19

Valbar till delegerad är den som är röstberättigad å kyrkostämma i församlingen;

dock ej den som äger utöva prästämbetet.

Elektorsval genom delegerade skall ske inför ordföranden i kyrkofullmäktige

eller, där sådana icke finnas, ordföranden å kyrkostämman i den

till folkmängden största av de i distriktet ingående församlingarna.

5 mom. Val av elektorer och delegerade skola ske på samma sätt som val

av ledamöter i kyrkoråd. Valen skola, där de ej förrättas av delegerade,

vara beredda av kyrkorådet.

6 mom. Jämte elektorerna skola på enahanda sätt utses lika många ersättare.

Sker ej valet proportionellt, skall tillika bestämmas den ordning, i vilken

ersättarna skola inkallas.

7 mom. Valbar till elektor och ersättare är den som är röstberättigad å

kyrkostämma inom distriktet; dock ej den som äger utöva prästämbetet.

8 mom. Ingår församling i kyrklig samfällighet, som avser alla i lagen

om församlingsstyrelse åsyftade kyrkliga angelägenheter och ej omfattar två

eller flera pastorat, skall vad ovan i denna paragraf stadgats om församling

i stället äga tillämpning å samfälligheten.

9 mom. Angående besvär över val av delegerade, elektorer och ersättare

skall vad i lag finnes stadgat om besvär över val av ledamöter i kyrkoråd

äga motsvarande tillämpning.

8 §.

1 mom. För val av lekmannaombud och suppleanter för dem skola elektorerna

inom varje valkrets sammankomma inför en av domkapitlet förordnad

valförrättare.

2 mom. Domkapitlet bestämmer tid och ställe för valet samt meddelar

de närmare föreskrifter som må erfordras.

3 mom. Val av lekmannaombud skall, där två eller flera personer skola

utses, vara proportionellt, därest det begäres av minst så många väljande,

som motsvara det tal, vilket erhålles, om samtliga väljandes antal delas med

siffran för det antal personer valet avser, ökad med 1; och lände därvid till

efterrättelse vad om proportionellt valsätt är stadgat beträffande val inom

kyrkofullmäktige.

Där valet icke sker proportionellt, skola elektorerna, med slutna sedlar,

var för sig till ombud föreslå så många personer, som skola väljas. Vid första

omröstningen är den vald, som erhållit mer än hälften av de avgivna rösterna.

Om ej därvid ombud till stadgat antal utsetts, upprättar valförrättaren

eu förteckning, varå upptagas, därest ingen blivit vid första omröstningen

utsedd, de, som erhållit de flesta rösterna, men eljest de, som näst den eller

de vid berörda omröstning utsedda erhållit högsta rösttalet. Förteckningen

skall upptaga två gånger så många namn, som ombud då äro att välja. Den

omröstning, som därpå företages, må icke avse andra än de å förteckningen

uppförda personerna; och äro de valda, som då erhållit de flesta rösterna.

Mellan lika rösttal avgör lotten.

!y mom. Vid val av suppleanter för lekmannaombuden skall vad i 3 mom.

är stadgat äga motsvarande tillämpning. Sker ej valet propoi tionellt, skall

tillika bestämmas den ordning, i vilken suppleanterna skola inkallas till

kyrkomötet.

5 mom. Elektor äger att för resa, som påkallas av uppdraget, åtnjuta resekostnads-

och traktamentsersättning enligt allmänna resereglementet. Ersättningen

gäldas, då elektorn utsetts för en församling, av denna och i

andra fall till lika delar av de i distriktet ingående församlingarna.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3.

9 §■

Därest någon väljes till ombud vid kyrkomöte för två eller flera valkretsar,

må på honom ankomma att bestämma för vilken valkrets han vill anses

vald; och åligger det honom att hos vederbörande domkapitel göra skyndsam

anmälan därom.

10 §.

Klagan över val till ombud vid kyrkomöte fullföljes hos Konungen genom

besvär, som inom trettio dagar efter valet skola hava inkommit till

justitiedepartementet för att i Konungens regeringsrätt skyndsamt föredragas

och avgöras.

11 §•

Vid kyrkomöte föres ordet av ärkebiskopen eller den bland övriga biskopar,

som Konungen, för den händelse ärkebiskopen har förfall, därtill förordnar.

12 §.

De till kyrkomöte från Konungen hänskjutna ärendena böra företrädesvis

förekomma till behandling.

Fråga, vilken enligt vad i 1 § är sagt av någon kyrkomötets ledamot väckes,

skall såsom motion för mötet framläggas inom åtta dagar efter den, till

vilken mötet blivit av Konungen sammankallat; sedermera" må motion icke

väckas, såvida den ej omedelbarligen föranledes av redan vid mötet fattat

beslut eller upptaget ärende eller annan under mötet inträffad händelse.

13 §.

7 mom. Å varje kyrkomöte skola tillsättas följande ständiga utskott,

nämligen:

ett kyrkolagsutskott, bestående av fjorton ledamöter, för behandling av

kyrkolagsfrågor samt frågor om ändring i prästerskapets privilegier;

ett expeditionsutskott, bestående av sju ledamöter, för att uppsätta förslag

till de skrivelser, som, till följd av mötets beslut, skola från detsamma avlåtas;
ett

ekonomiutskott, bestående av sju ledamöter, för beredande av frågor

om arvoden till mötets kansli och vaktbetjäning samt om mötets övriga ekonomiska

angelägenheter.

2 mom. Förekomma ärenden om antagande av eller ändring i bibelöversättning,

psalmbok, evangeliebok, kyrkohandbok eller katekes, tillsättes för

sådana ärenden ett beredningsutskott, bestående av kyrkomötets ordförande

samt fjorton ledamöter, som utses genom val.

Yrkar någon ledamot av kyrkomötet, att i ärende, som avses i detta moment,

före eller efter utskottsbehandlingen skall avgivas särskilt betänkande

av mötets prästerliga ombud, äga dessa, där de så akta nödigt, förordna om

sådan prästerlig beredning.

3 mom. Mötet äger, när sådant finnes behövligt, tillsätta särskilt utskott

för att upptaga viss fråga, som eljest tillhör kyrkolagsutskottets eller beredningsutskottets

behandling.

4 mom. För beredning av de ärenden, som ej tillhöra ständigt utskotts

eller beredningsutskottets behandling, må mötet tillsätta tillfälliga utskott

till det antal, som av omständigheterna påkallas.

5 mom. I alla utskott skola, bortsett från beredningsutskottets självskrivne

ordförande, ingå såväl prästerliga ombud som lekmannaombud så att de

förras antal förhåller sig till de senares som 3 till 4.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3.

21

6“ mom. Efter de grunder, som angivas i 5 inom., väljas ock för varje utskott

suppleanter att, när utskottsledamöter avgå eller få förfall, inträda i

deras ställe. Suppleanternas antal skall motsvara de valda ordinarie ledamöternas.

Sker ej valet proportionellt, skall tillika bestämmas den ordning, i

vilken suppleanterna skola inkallas till tjänstgöring.

14 §.

Varje kyrkomöte äger inom sig utse en utredningsnämnd, bestående av

tre prästerliga ombud och fyra lekmannaombud, med uppgift att till nästföljande

kyrkomöte bereda samt avgiva yttranden och förslag i sådana ärenden,

som mötet i anledning av vid mötet väckta motioner överlämnat till

nämnden. Jämte ledamöterna utses lika antal suppleanter.

Beträffande sättet för val av ledamöter och suppleanter i nämnden gäller

vad som är stadgat om val till kyrkomötets utskott.

Nämndens verksamhet skall vara avslutad inom tid som Konungen bestämmer,

högst ett år efter kyrkomötets slut; dock äger Konungen medgiva,

att nämnden även sammanträder under högst två månader närmast före

nästfoljande kyrkomötes början.

Instruktion för nämnden fastställes av Konungen efter förslag av kyrkomötet.

15 §.

t mom. Varje kyrkomötets ledamot äger i alla frågor en röst. Omröstning

skall ske öppet. Utom i fall som avses i 2 mom. bestämmes utgången

genom enkel pluralitet av de avgivna rösterna. Befinnas de avgivna rösterna

lika delade, nedlägge ordföranden i en därtill avsedd rösturna en ja-sedel

och en nej-sedel, lika till storlek och utseende, tryckta och omärkta samt

var för sig slutna och hoprullade, och avgöres då omröstningens utgång genom

den sedel, som en av mötets ledamöter på anmodan av ordföranden

upptager ur rösturnan.

2 mom. I fråga om antagande av eller ändring i bibelöversättning, psalmbok,

evangeliebok, kyrkohandbok eller katekes erfordras för bifall, att två

tredjedelar av närvarande ledamöter äro ense.

16 §.

Alla val inom kyrkomötet skola ske med slutna sedlar. Är ej fråga om

sådant val till utskott, som enligt vad nedan sägs skall ske proportionellt,

iakttages därvid, att namnsedlarna för att bliva gällande skola vara enkla,

hoprullade, omärkta och fria såväl från all tvetydighet i anseende till personernas

namn som från oriktighet i anseende till deras antal. Mellan personer,

som vid val erhållit lika antal röster, skiljes genom lottning, när så

erfordras.

Val till utskott skall vara proportionellt, därest det begäres av minst så

många ledamöter, som motsvara det tal, vilket erhålles, om kyrkomötets

hela ledamotsantal delas med siffran för det antal personer valet avser, ökad

med 1. Beträffande förfarandet vid sådant val skall gälla vad som stadgats

om proportionellt val till riksdagens utskott.

17 §.

Äro ej kyrkomötets förhandingar avslutade inom trettiofem dagar, äger

Konungen ändock efter utgången av denna tid upplösa mötet.

18 §.

Arvode till kyrkomötets ledamöter och ledamöterna i utredningsnämnden

så ock övriga kostnader för mötet och nämnden skola gäldas av allmänna

medel.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3.

19 §•

De ytterligare föreskrifter rörande kyrkomötets arbetssätt, som kunna anses

nödiga, äger mötet fastställa i särskild arbetsordning.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1950, då förordningen den

16 november 1863 (nr 61) angående allmänt kyrkomöte upphör att gälla.

Stockholm den 2 mars 1949.

På konstitutionsutskottets vägnar:

HARALD HALLÉN.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Jones Erik Andersson, Elmgren*, Herlitz,

Mattsson, Björck, Hällgren, Björkman, Sandberg, Damström och Georg

Pettersson; samt

från andra kammaren: herrar Hallén, Fast*, Pettersson i Norregård,

Swedberg, Norén, Nolin, Olsson i Mora, Jonsson i Haverö, Nordkvist och fru

Svedberg.

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservation

av herr Olsson i Mora, som anfört följande:

»I huvudsaklig anslutning till konstitutionsutskottets förslag anhöll 1944

års riksdag om utredning och förslag till ändrade grunder för kyrkomötets

sammansättning. Den begärda utredningen borde inriktas på en sådan förstärkning

av kyrkomötets lekmannarepresentation, att olika meningsriktningar

i kyrkliga frågor bereddes möjlighet att bliva på skäligt sätt företrädda.

En viss utökning även av de prästerliga ledamöternas antal borde

övervägas, särskilt som det finge betraktas som en brist att de obefordrade

prästerna icke vore valbara till ombud vid kyrkomötet. I anslutning till inom

riksdagen länge uttalade önskemål borde slutligen mera tidsenliga former

skapas för val av kyrkomötets lekmannaombud.

I konstitutionsutskottets nu föreliggande förslag till ny kyrkomötesförordning

har enligt Kungl. Maj :ts proposition och kyrkomötets beslut antalet

lekmannaombud i kyrkomötet utökats från 30 till 57, men samtidigt ha

också de prästerliga ombuden ökats från 30 till 43. Denna relativa för
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3.

23

stärkning av lekmannarepresentationen motsvarar icke de önskemål, som

tidigare kommit till uttryck även inom kyrkomötet. Reformens folkliga effekt

motverkas av att det uppenbara behovet av mera tidsenliga former för

val av kyrkomötets lekmannaombud icke blivit på något sätt avhjälpt genom

det föreliggande förslaget. I stället för eftersträvade direkta val har konstruerats

ett högst odemokratiskt system med i dubbel mening indirekt valsätt,

ty vid sidan av den nuvarande, föråldrat medelbara och otillfredsställande

valmetoden skall vid val av lekmannaombud tillämpas ett förfaringssätt,

som innebär att först skola kyrkofullmäktige eller kyrkostämma välja

delegerade och sedan skola dessa välja elektorer, vilka omsider verkställa

det slutliga valet.

Till på köpet skola församlingarna icke vara representerade i kyrkomötet

i förhållande till sin folkmängd, utan bestämmelserna rörande distriktsindelningen

av valkretsarna ha av kyrkomötet utformats så att de måste direkt

motverkä det av riksdagen eftersträvade syftet att olika meningsriktningar

skola genom proportionella val bliva företrädda i kyrkomötet. Kyrkomötet

har ansett att kyrkomötet icke är att betrakta som en folkrepresentation

i vanlig mening och att svenska kyrkan till sitt väsen är icke främst ett

visst antal individer utan en levande andlig storhet. Kyrkomötet har också i

nu föreliggande förslag infogat en bestämmelse, att val av delegerade och

val av elektorer, som förrättas av kyrkofullmäktige eller å kyrkostämma,

obligatoriskt skola vara beredda av kyrkorådet. Då kyrkoherde i kyrkorådet

är självskriven ordförande, kan denna bestämmelse icke vara principiellt

riktig.

Då det föreliggande förslaget till ny kyrkomötesförordning icke kan anses

tillfredsställande vare sig med hänsyn till svenska kyrkans verkliga behov

eller ur de synpunkter, som riksdagen tidigare anlagt på denna fråga, och

då jag icke kunnat övervinna de betänkligheter, åt vilka även departementschefen

givit uttryck inför de av kyrkomötet vidtagna ändringarna av bestämmelserna

rörande distriktsindelningen av valkretsarna och sättet i övrigt

för val av elektorer, har jag ansett mig böra till förslaget foga min reservation.

»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1949:68 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående allmänt kyrkomöte a1 i texten