Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om revision av lagen om rikets vapen m. m.

1949-03-10 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1949:6, Utlåtande i anledning av väckt motion om revision av lagen om rikets vapen m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 6.

1

Nr 6.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckt motion

om revision av lagen om rikets vapen m. m.

Uti en inom andra kammaren väckt, till konstitutionsutskottet hänvisad

motion, nr 293, av herr Håstad hemställes, »att riksdagen måtte besluta att

hos Kungl. Maj :t hemställa om en revision av lagen om rikets vapen samt

om utfärdande av bestämmelser angående bruket av riksvapnen inom statsverksamheten».

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.

Sedan gammalt ha vapen använts såsom svenska rikssymboler. Riksvapnen

fingo redan tidigt i huvudsak sitt nuvarande utseende. Först under

detta århundrade ha emellertid lagbestämmelser införts om vapnen. Början

gjordes med att i § 79 regeringsformen, efter beslut av 1900 och 1903

års riksdagar, intogs ett stadgande av innehåll att ingen förändring av rikets

vapen eller flagga finge göras utan riksdagens samtycke. Närmare bestämmelser

meddelades i lagen den 15 maj 1908 om rikets vapen, vilken

alltjämt är gällande. I denna lags första paragraf förklaras rikets vapen

vara två, stora vapnet och lilla vapnet. Stora riksvapnet beskrives i 2 §.

Det består av en genom ett utböjt guldkors fyrdelad sköld med hjärtsköld.

Dess utseende i övrigt bestämmes detaljerat. Det må användas med förenklad

utstyrsel. Lilla riksvapnet utgöres enligt 3 § av en blå sköld med

tre kronor av guld, ställda två över den tredje. Även beträffande detta vapens

utseende lämnas närmare föreskrifter. I 4 § straffbelägges offentligt

bruk av vapen eller märke, som utgör efterbildning av riksvapnen men

i väsentliga delar skilja sig från det efterbildade.

Vissa uppgifter beträffande riksvapnen tillkommer riksheraldikern. I

en kungl. skrivelse den 14 augusti 1885 med tillägg till den för ämbetet den

11 mars 1813 utfärdade instruktionen föreskrives, att intet vapen må anbringas

å offentliga byggnader, minnesvårdar, fanor, standar eller mynt

utan efter riksheraldikerns hörande. I ett cirkulär den 26 september 1907

fästes förnyad uppmärksamhet på de i 1885 års skrivelse meddelade bestämmelserna.

Ändringar i instruktionerna ha senare företagits genom eu

kunglig skrivelse den 6‘maj 1921 samt kungl. brev den 20 mars 1936. Riksheraldikerns

allmänna ämbetsåligganden angivas i instruktionen sålunda

att han bl. a. skall vaka över att varje på svenska staten eller något dess

organ hänsyftande heraldiskt emblem, som av statens verk, inrättningar, styrelser

och kårer eller enskilda statstjänstemän allmänt brukas eller å för

1 Bihang till riksdagens protokoll 19)9. 5 sand. 2 avd. Nr 6.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 6.

allmänheten synlig eller tillgänglig plats anbringas, utförts i enlighet med

heraldiska regler. Om riksheraldikerns anmaning att vidtaga rättelse i något

fall icke efterkommes, åligger det riksheraldikern att härom göra anmälan

till ecklesiastikdepartementet.

Beträffande lagbestämmelser i övrigt som ha betydelse i förevarande frågor

må anmärkas följande.

I 4 § lagen den 5 juli 1884 om skydd för varumärken förbjudes registrering

av varumärke, om däri utan vederbörligt tillstånd intagits statsvapen,

statsflagga eller annat statsemblem. Vidare stadgar lagen den 23 mars

1934 om skydd för vapen och vissa andra officiella beteckningar straff

för den som i utövning av näringsverksamhet å varor, vilka han saluför

eller eljest tillhandahåller eller å emballage utan vederbörligt tillstånd sätter

märke som honom veterligen utgöres av eller innehåller statsvapen,

statsflagga eller annat statsemblem. Detsamma gäller om den som eljest

utan vederbörligt tillstånd i handelsändamål brukar märke, vilket honom

veterligen utgöres av eller innehåller statsvapen. Vad i lagen säges om vapen

och andra officiella beteckningar skall också gälla i fråga om beteckningar,

som med de omförmälda förete sådan likhet, att förväxling lätt

kan äga rum.

Det må vidare erinras om att bestämmelserna i varumärkeslagen och lagen

om skydd för vapen och vissa andra officiella beteckningar tillkommit

för att möjliggöra Sveriges biträdande av den senast vid konferensen i

Haag 1925 reviderade internationella Pariskonventionen den 20 mars 1883

för skydd av den industriella äganderätten. I konventionen stadgas skyldighet

att hindra obehörig registrering och användning såsom varumärke

av vissa officiella beteckningar i konventionsländerna, ävensom allt, som

ur heraldisk synpunkt utgör efterbildning därav.

I motionen har framhållits, att vissa anmärkningar ur heraldisk synpunkt

kunna riktas mot de ofullständiga och på sina ställen ej riktiga beskrivningarna

av de båda riksvapnen i lagen om rikets vapen. Såvitt utskottet kunnat

bedöma äro dessa erinringar befogade. En annan brist i de nuvarande

bestämmelserna är enligt motionären, att användningen av stora och lilla

vapnet icke blivit reglerad. Främst framhålles, att det icke är klart, huru

statliga verk och myndigheter skola använda dessa vapen. Även enligt utskottets

mening äro hithörande bestämmelser i behov av revision. Sålunda

bör det klargöras icke blott, vilka myndigheter som äga använda riksvapnen,

utan också, i vilka sammanhang de båda vapnen må begagnas. I samband

härmed torde även de bestämmelser, som reglera myndigheternas användning

av andra vapen och emblem, böra bliva föremål för översyn. Ett

praktiskt behov härav föreligger otvivelaktigt. Vid en revision av lagstiftningen

i ämnet uppkommer även frågan om reglering av enskildas rätt att

använda riksvapnen. Detta spörsmål är för närvarande endast så tillvida

reglerat, att det, .såsom närmare framgår av den inledningsvis lämnade redogörelsen,

i vissa fall är förbjudet att använda förvanskningar eller efter
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 6.

3

bildningar av vapnen. Vid den utredning i ämnet, som utskottet sålunda

förordar, torde alltså även böra övervägas, huruvida ett vidsträcktare skydd

för riksvapnen är erforderligt.

Utskottet får alltså hemställa,

att riksdagen i anledning av förevarande motion II: 293

i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om en översyn

av lagstiftningen angående rikets vapen samt om framläggande

för riksdagen av förslag i ämnet.

Stockholm den 10 mars 1949.

På konstitutionsutskottets vägnar:

HARALD HALLÉN.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Jones Erik Andersson, Gottfrid Karlsson,

Karl August Johanson, Herlitz, Mattsson, Björck, Linden*, Hällgren*,

Sandberg och Arrhén; samt

från andra kammaren: herrar Hallén, Swedberg, Spångberg, Olsson i

Mora, Hansson i Skediga*, Gustafsson i Bogla*, Håstad, fru Svedberg, herrar

Hedqvist och Löfroth.

* Ej närvarande vid justeringen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1949:82 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om revision av lagen om rikets vapen m. m. a1 i texten