Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om beredande av större plats för s. k. personval vid allmänna val.

1949-03-15 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1949:9, Utlåtande i anledning av väckta motioner om beredande av större plats för s. k. personval vid allmänna val.

Dokumentets text

s. 11 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 9.

11

Nr 9.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckta motioner

om beredande av större plats för s. k. personval vid

allmänna val.

Uti de likalydande, till konstitutionsutskottet hänvisade motionerna

nr 191 i första kammaren av herr Wahlund och nr 237 i andra kammaren

av herr Ericsson i Näs hemställes, »att riksdagen ville hos Kungl. Maj:t

anhålla om en förutsättningslös utredning av det nuvarande valsystemet i

syfte att bereda större plats för s. k. personval».

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionerna.

Det proportionella valsätt, som infördes i Sverige år 1909, bygger på partiet

som det grundläggande momentet i valet. Förslag om frångående eller

förändringar i detta valsätt ha vid flera tillfällen varit föremål för riksdagens

prövning. Sålunda ha motionsvis förslag väckts om införande av

majoritetsval i enmansvalkretsar, och vid några tillfällen ha önskemål

framförts om ett valsätt, som möjliggjorde röstning i första hand på vissa

personer.

De s. k. proportionsvalssakkunniga, vilka i anledning av bland annat en

utav 1918 års lagtima riksdag avlåten skrivelse (nr 113) år 1919 tillsattes

med uppgift att utreda och föreslå de ändringar i det då gällande proportionella

valsättet, som för avhjälpande av bristerna i detsamma kunde anses

påkallade, upptogo i sitt år 1921 avgivna betänkande II till behandling

frågan om införande av en »personmetod». De sakkunniga tillerkände en

personmetod bestämda ideella företräden framför en partimetod, men funno

hela frågan om personmetoder vara allt för litet genomdebatterad såväl

principiellt som tekniskt för att förutsättningarna för definitivt framläggande

av förslag i sådan riktning skulle vara för handen. De sakkunniga

påpekade även, att en personmetod skulle kunna tänkas föra till ett rakt

motsatt resultat mot det åsyftade eller till eu än större makt för partiledningarna

vid valet än vad fallet vore vid tillämpningen av en partimetod.

Samverkan mellan väljare tillhörande en viss meningsriktning måste nämligen

vid en personmetod konstitueras genom gemensamma kandidatnamn

i stället för som vid en partimetod genom anslutning till visst parti (gemensam

partibeteckning eller anmäld samverkan mellan olika listor), och den

vid en partimetod möjliga friheten att inom ett parti rösta på vilka kandidater

som helst utan att riskera mandat för partiet försvunne eller minskades

vid en personmetod.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Konstitutionsutskottets utlåtande nr 9.

Vid 1924 och 1929 års riksdagar väcktes motioner med begäran om utredning

rörande möjligheten att bygga de allmänna valen på en metod som

i högre grad möjliggjorde direkt personval. Med hänvisning till vad härom

anförts i proportionsvalssakkunnigas betänkande avstyrkte konstitutionsutskottet

motionerna (uti. 1924/21, 1929/9), vilka ej heller föranledde någon

riksdagens åtgärd.

I en motion (I: 105 av herr Persson, Karl) vid föregående års riksdag

hemställdes om utredning angående åtgärder, som kunde bereda ökad

möjlighet för väljarna att taga hänsyn till vederbörande kandidats personliga

kvalifikationer. Motionen i ämnet avslogs av riksdagen på hemställan

av konstitutionsutskottet, som i sitt utlåtande (nr 19) i ämnet bland annat

framhöll, att de uppslag i förevarande avseende, soin framförts i motionen,

knappast vore ägnade att främja angivna syfte. Den av motionären ifrågasatta

ordningen, enligt vilken den röstande skulle kunna medelst förprickning

angiva den kandidat, på vilken han önskade rösta, skulle, såvitt utskottet

kunde finna, icke bereda större möjlighet till personval än den som

redan gällande valmetod erbjöde. Därtill komme, att det bleve vanskligt att

utforma regler för röstsammanräkningen och att denna i varje fall måste

bliva svåröverskådlig.

Några nya bärande sakskäl för en framställning i de nu föreliggande

motionernas syfte ha ej anförts av motionärerna. Med hänsyn härtill får

utskottet avstyrka bifall till förevarande förslag under hänvisning till sina

tidigare uttalanden i ämnet. Utskottet hemställer alltså,

att motionerna 1:191 och 11:237 icke måtte till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 15 mars 1949.

På konstitutionsutskottets vägnar:

HARALD HALLÉN.

Närvarande

från första kammaren: herrar Jones Erik Andersson, Gottfrid Karlsson*,

Karl August Johanson, Elmgren, Herlitz, Mattsson, Björck*, Thun*

och Damström; samt

från andra kammaren: herrar Hallén, von Friesen*, Fast*, Pettersson

i Norregård*, Norén, Spångberg*, Jonsson i Haverö*, Nordkvist*, Håstad

och Häckner*.

* Ej närvarande vid justeringen.

Iduns tryckeri, Esselte ab. Stockholm 1949

916484

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.