Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angående nya grunder för avlöningen av präster m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.

1949-11-29 · 86 sidor, varav 86 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 86 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

S1LU 1949:2, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angående nya grunder för avlöningen av präster m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

1

Nr 2.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition

angående nya grunder för avlöningen av präster m. m.,

dels ock i ämnet väckta motioner.

Genom en den 1 april 1949 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,

nr 204, vilken tilldelats första lagutskottet, har Kungl. Maj :t under

åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över

ecklesiastikärenden föreslagit riksdagen att godkänna av föredraganden,

statsrådet Quensel, enligt samma protokoll förordade grunder för prästernas

avlönande och pensionering, avsedda att träda i tillämpning å tidpunkt,

som framdeles bestämmes.

I anledning av propositionen ha under vårsessionen av innevarande riksdag

väckts elva motioner, nämligen

inom första kammaren

nr 305 av herr Svedberg m. fl.,

nr 318 av herrar Arrhén och Eskilsson,

nr 319 av herrar Arrhén och Eskilsson och

nr 320 av herrar Arrhén och Eskilsson samt

inom andra kammaren

nr 381 av herr Senander m. fl.,

nr 391 av herr Spångberg m. fl., likalydande med motionen nr 305 i

första kammaren,

nr 404 av herr Olsson i Mora m. fl.,

nr 405 av herr Hallén m. fl., likalydande med motionen nr 318 i första

kammaren,

nr 406 av herr Rubbestad,

nr 407 av herr Ilallén m. fl., likalydande med motionen nr 319 i första

kammaren, och

nr 408 av herr lloppe m. fl., likalydande med motionen nr 320 i första

kammaren.

Under den nu pågående höstsessionen har därjämte inom andra kammaren

väckts en motion, nr 431, av herr förste vice talmannen Skoglund

m. fl.

I motionerna 1:305, 11:381 och 11:391 hemställes, att riksdagen måtte

1—93301 Ilihang till riksdagens protokoll 19''t9. G samt. 2 avd. Nr 2.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Sammansatt slats- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

besluta avslå propositionen. Motionen II: 404 utmynnar i yrkande att riksdagen

måtte lämna propositionen utan bifall.

Motionerna 1:318 och 11:405 innehålla förslag »att riksdagen ville

besluta att vid fastställande av tjänsteklass för komminister i pastorat

med flera biträdestjänster inplacering i Ca 28 skall ske, där invånareantalet

per biträdande präst överstiger 7 500, och i Ca 27, då invånareantalet

varierar mellan 5 001 och 7 500, samt att den i propositionen för

vissa tjänster föreslagna hänsynen till tjänstgöringsområdets areal utsträckes

att gälla komministertjänst i allmänhet.»

I motionerna I: 319 och II: 407 hemställes, »1) att biskop och domkapitel

må till prästvigning antaga det antal, som för pastoralvårdens handhavande

prövas oundgängligen nödigt, 2) att pastoratsadjunkt icke skall

erhålla anställning som aspirant och att pastoratsadjunkt skall äga rätt

att erhålla missiv för prästerlig tjänstgöring.»

Motionerna 1:320 och 11:408 utmynna i hemställan »att riksdagen vid

behandlingen av Kungl. Maj :ts proposition nr 204 måtte besluta, att kyrkoadjunktsbefattningarna

skola differentieras i två tjänsteklasser med placering

dels i Ce 24, dels i Ce 26; det senare i pastorat där invånarantalet

per biträdande präst överstiger 5 000.»

Hemställan i motionen II: 406 är, »att riksdagen måtte besluta att i enlighet

med 1946 års prästlönekommittés förslag inplacera kyrkoherdarna

i lönegrad Ca 29, 31 och 33 samt komministrarna i lönegrad Ca 26, 27

och 28.»

Slutligen hemställes i motionen II: 431, »att riksdagen vid behandlingen

av Kungl. Maj :ts proposition nr 204 måtte besluta, dels att det till grund

för lönegradsinplaceringen liggande lönebeloppet för kyrkoherde, som fullgör

duplikation, måtte uppräknas med 400 kronor, dels ock att komministrar

och kyrkoadjunkter, som fullgöra duplikation, måtte uppflyttas

en lönegrad.»

På hemställan av första lagutskottet i dess memorial nr 41 vid vårsessionen

ha kamrarna beslutat uppskjuta behandlingen av propositionen

och de vid samma session väckta motionerna till den nu pågående

höstsessionen.

Propositionen och samtliga motioner ha efter överenskommelse mellan

statsutskottet och första lagutskottet hänskjutits till behandling av sammansatt

stats- och första lagutskott.

Beträffande de i propositionen och motionerna anförda skäl, för vilka

redogörelse icke lämnas här nedan, får utskottet hänvisa till propositionen

och motionerna.

Utskottet har mottagit dels en av 401 ordinarie landsbygdspräster undertecknad

skrivelse, dels ock en skrivelse från kyrkoherden Oskar

Haapaniemi i Pajala m. fl.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

3

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås att principbeslut fattas om tillämpning av det

civila lönesystemet för avlöning av präster.

Reformen berör huvudsakligen församlingsprästerna, nämligen kyrkoherdar,

komministrar, kyrkoadjunkter och pastoratsadjunkter till antalet

respektive 1 350, 880, 346 och 365.

För dessa präster föreslås följande lönegradsplaceringar: kyrkoherdar

Ca 27, 29, 31 och 33, komministrar Ca 25, 26, 27 och 28, kyrkoadjunkter

Ce 24 samt pastoratsadjunkter reglerad befordringsgång Cf 18—Ce 20—

Ce 22—Ce 24.

Avlöningsreformen beräknas medföra en kostnadsökning av omkring

7,7 milj. kronor årligen. Härtill komma omkring 1,8 milj. kronor för år

för en pensionsreglering i anslutning till avlöningsreformen.

Avlöningsreformen avses icke skola träda i kraft förrän vid tidpunkt,

som framdeles bestämmes.

I. Inledning.

Alltsedan medeltiden och in i senare tid har prästerskapet avlönats, förutom

genom upplåtelse av boställen, med tionde och vissa andra avgifter

(jura stolae).

De sålunda utgående löneförmånerna växlade betydligt alltefter församlingarnas

bördighet och efter skördeutfallet. På åtskilliga ställen voro lönerna

alltför ringa, medan de på andra stego till betydlig storlek. Detta

förhållande framträdde under den hastiga ekonomiska utvecklingen på

1800-talet i allt starkare dager och framkallade åtskilliga reformförslag,

vilka slutligen resulterade i förordningen den 11 juli 1862 angående allmänt

ordnande av prästerskapets inkomster. Enligt denna författning

skulle för prästerskapet i alla territoriella pastorat efter förslag av särskilda

länsnämnder av Kungl. Maj:t fastställas löneregleringar med 50- årig giltighet. Sådana löneregleringar blevo också efterhand fastställda.

Genom löneregleringarna fastställdes emellertid icke bestämda lönebelopp.

Man sökte blott avpassa prästerskapets boställsförmåner och församlingsmedlemmarnas

avgiftsskyldighet på sådant sätt, att inkomsterna

för de särskilda prästerliga tjänstinnehavarna skulle erhålla lämplig storlek.

Någon tillfredsställande reglering av lönerna erhöll man icke på detta

sätt. En nyreglering vid 50-årsperiodernas slut blev därför nödvändig, och

grunden för eu sådan lades också genom 1910 års prästlöneregleringslag.

Prästlöneregleringslagen av år 1910, vilken i sina väsentliga stycken

alltjämt är gällande, tillkom såsom en integrerande del i det större kom
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

plex av författningar på det kyrkligt-ekonomiska området, som utfärdades

samma år. Bland övriga här åsyftade författningar märkas i första hand

lag om indragning till statsverket och avskrivning av prästerskapets tionde

samt om ersättning därför, lag om emeritilöner för präster, lag om kyrkofond

samt ecklesiastik boställsordning. Sistnämnda två lagar ha, i och

med viss omläggning av däri reglerade speciella rättsförhållanden, ersatts

av lagen om kyrkofond den 30 augusti 1932 och ecklesiastik boställsordning

av samma datum.

En betydande tidrymd ligger emellan de angivna lagstiftningsetapperna

åren 1862 och 1910. Var för sig voro de också resultatet av lika stora

som långvariga mödor.

Löneregleringarna på grundval av 1862 års prästlöneförordning fastställdes

pastoratsvis och individuellt för varje tjänst. Dessa löneregleringar

utlöpte successivt under åren 1914—1934. De nya löneregleringarna på

grundval av 1910 års prästlönelag fastställas ävenledes pastoratsvis och

individuellt för varje tjänst, för en period av i regel tjugo år i sänder.

År 1934 voro alla rikets kyrkoherde- och komministerstjänster första

gången »nyreglerade». Sistnämnda år tog löneregleringsarbetet vid för den

andra tjugoårsperioden. Huvuddelen av regleringarna under denna period

hänföra sig till åren 1936—1943.

De genom 1910 års prästlönelag fastställda avlöningsförmånerna för

kyrkoherdar och komministrar avse den s. k. reglerade lönen och representera

numera endast bottenavlöningen för dessa befattningshavare. Vid de

fortgående löneregleringarna bestämmas endast de löneposter, som tillhöra

den reglerade lönen. Under tidsskedet 1918—1948 ha emellertid kyrkoherdarna

och komministrarna i »nyreglerade pastorat» uppburit en serie

tillägg till denna lön:

under åren 1917—1920 under beteckning krigstidsunderstöd, krigstidstillägg,

krigstidshjälp och dyrtidstillägg;

under åren 1920—1929 under beteckning tillfällig löneförbättring, dyrtidstillägg

och lönetillägg i anledning av nådårsrättens upphörande (s. k.

nådårstillägg); samt

under åren 1930—1949 under beteckningen provisorisk tilläggslön, dyrtidstillägg,

nådårstillägg, kristillägg, tillfälligt lönetillägg och provisoriskt

lönetillägg; allt löneposter, vilka — med undantag av det tillfälliga lönetillägget

— alltjämt utgå.

Vid vissa befattningar i Härnösands och Luleå stift utgår härjämte (alltsedan

år 1925) s. k. ödebygdstillägg.

De för närvarande gällande bestämmelserna om församlingsprästernas

avlöning finnas, på grundval av 1910 års prästlöneregleringslag samt ett

betydande antal senare tillkomna specialförfattningar, sammanförda i

reglementet den 15 februari 1935 för prästerskapets avlöning.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

5

I propositionen har (under Avd. II s. 11—36) lämnats en mera speciell

ehuru starkt beskuren redogörelse för den gällande utomordentligt

detaljrika regleringen av prästernas avlönings- och pensionsförhållanden

samt sättet för finansieringen av prästlönekostnaderna, in. in.

Till denna redogörelse får utskottet hänvisa. Vid studium av redogörelsen

torde beaktas, att den där omförmälda provisoriska avlönings- och

pensionsregleringen genom beslut vid vårsessionen av innevarande riksdag

(prop. nr 169 samt första lagutskottets utlåtande nr 36 och memorial

nr 47) förlängts på ytterligare ett år. På riksdagsbeslutet grundade författningar

äro meddelade i SFS 1949: 348 och 349. Vidare ma erinras, att

Kungl. Maj :t genom kungörelse den 31 augusti 1949 (nr 478) i samband

med viss omläggning av avräkningsförfarandet mellan pastoraten och

kyrkofonden bestämt den allmänna kyrkoavgiften och i 7 § lagen om

kyrkofond avsedda församlingsavgifter för bland annat preliminär avräkning

med avseende å år 1950 till 9 respektive 18 öre.

Prästlöneregleringslagen av år 1910 bygger på ett avlöningssystem, som

redan vid tiden för dess tillkomst starkt avvek från den samtida avlöningsregleringen

inom de civila och militära förvaltningsområdena.

De erfarenheter, som redan vid prästlöneregleringslagens första tillämpning

(företrädesvis under åren 1914—1925) vunnos rörande det prästerliga

avlöningssystemets ändamålsenlighet, voro mycket ogynnsamma. Arbetet

med löneregleringarnas genomförande visade sig omständligt, tidsödande

och kostsamt.

Den 20 juli 1927 tillkallades särskilda sakkunniga att verkställa utredning

och avgiva förslag rörande en allmän revision av 1910 års kyrkligtekonomiska

lagstiftning i, bland annat, förevarande ämne. I sitt den 31

december 1929 avlämnade betänkande (SOU 1929:39) framförde ifrågavarande

sakkunniga en stark kritik av det prästerliga avlöningssystemet.

Sitt allmänna omdöme om systemet sammanfattade de sakkunniga sålunda:

Den kardinala anmärkningen mot löneberäkningen drabbade den tidsoch

kostnadsödande finvägning av löneposter av olika slag, som systemet

betingade och som i själva verket gjort beredningen av dessa ärenden

mera till uträkningar av invecklade ackordstariffer än till reglering av

tjänstemannalöner i vanlig mening. — Stadgandet i 4 § i prästlöneregleringslagen

angående en särskild lönefyllnad hade givit anledning till ett

lönekineseri, som efter svenska förhållanden saknade motstycke. — Det

kunde med fog påstås, att det gällande prästerliga löneväsendet i dess

teori och praxis, helst om man däri inbegrepe även ordningen för finansieringen

av lönemedlen, svällt ut till ett lärosystem av ansenliga mått,

vars fulla behärskande blivit förbehållet ett fåtal experter.

I det förslag till en revision av det prästerliga avlöningsväsendet. som

framlades av omförmälda sakkunniga, förordades en allmän omläggning

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Sammansatt stals- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

därav till huvudsaklig överensstämmelse med de principer, som vunnit

tillämpning inom den civila statsförvaltningen. Sakkunnigförslaget rönte

hos de myndigheter och övriga vederbörande, som hade att yttra sig däröver,

en rätt allmän anslutning men ledde likväl icke till något Kungl. Maj :ts

förslag i ämnet. Frågan om ändrade grunder för prästerskapets avlönande

uppdrogs i stället den 23 januari och 18 juni 1931, i samband med vissa

andra hithörande frågor, till förnyad utredning av särskilda utredningsmän

och sakkunniga. Ej heller dessas förslag i förevarande fråga, som

framlades i betänkanden den 30 juni 1931 (SOU 1931:24) och den 15 oktober

1931 (SOU 1931:25), föranledde något Kungl. Maj :ts ståndpunktstagande.

Missförhållandena på det prästerliga avlöningsområdet ha under den

efterföljande långa tidsrymden ytterligare skärpts.

Den tjänstepensionsreglering, som finnes för prästerna genomförd, grundar

sig på den samtidigt med prästlöneregleringslagen utfärdade lagen om

emeritilöner för präster. Även denna reglering bygger på principer, som

avsevärt avvika från dem, vilka vunnit tillämpning för flertalet övriga

grupper av befattningshavare i allmän tjänst. Familjepensioneringen för

prästerna har däremot år 1941 underkastats en viss modernisering.

De icke-ordinarie prästerna intaga —- organisatoriskt sett — en rätt

olikartad, i vissa hänseenden mindre tryggad ställning i förhållande till

motsvarande kategori befattningshavare inom exempelvis den civila statsförvaltningen.

Ytterligare kan nämnas, att semesterförhållandena för prästerna

äro synnerligen otillfredsställande.

Jämlikt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 1 mars 1946 tillkallades sakkunniga,

vilka antogo benämningen 19iG års prästlönekommitté. Vid frågans

anmälande inför Kungl. Maj :t i statsrådet framhöll föredraganden

det trängande behovet av ny lagstiftning rörande avlöning och pensionering

för präster, i första hand församlingsprästerna, samt erinrade därvid,

att en reform på detta område icke kunde begränsas till den rent lönetekniska

sidan. Efter att hava redogjort för direktiven för 1945 års lönekommitté

anförde föredraganden vidare:

Det torde med hänsyn till direktiven för den sålunda igångsatta allmännare

löne- och pensionsutredningen ligga i sakens natur, att en utredning

i närvarande läge rörande prästerskapets löne- och pensionsförhållanden

likaså måste taga sikte på den reala löne- och pensionsutmätningen och

härutinnan söka ernå en rättvis lösning. Tydligt är ock, att den definitiva

utformningen av ett förslag till revision av de prästerliga avlönings- och

pensionsbestämmelserna icke kan ske utan tillbörligt beaktande av 1945

års lönekommittés blivande arbetsresultat rörande även andra sådana

principiella och praktiska spörsmål, som med hänsyn till ämnets natur

äro för de båda utredningsuppdragen gemensamma.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

7

På grundval av förslag från prästlönekommittén ha från 1947 genomförts

dels en provisorisk lönereglering — med tyngdpunkt på det ovan

omtalade provisoriska lönetillägget — dels en provisorisk pensionsreglering.

De förmåner, som sålunda tillerkänts prästerna, ha i det hela haft

karaktären av förskott på den blivande lönereformen.

Vid dessa frågors behandling under 1947 års riksdag uttalade första lagutskottet

i sitt av riksdagen godkända utlåtande, nr 53, att det funne

angeläget understryka det då framlagda förslagets karaktär av provisorium.

Det vore enligt utskottets mening ett trängande önskemål att prästlönekommittöns

utredning rörande en allmän lönereglering för prästerna

påskyndades, så att förslag härom snarast kunde föreläggas riksdagen.

I sitt vid 1948 års riksdag avgivna, av riksdagen godkända utlåtande,

nr 37, underströk första lagutskottet ånyo angelägenheten av att prästlönekommitténs

utredning rörande en allmän lönereglering för prästerna

påskyndades. Ju längre tiden ginge, desto ^klarare framstode behovet av

en rationell lösning av prästernas avlöningsfrågor.

Prästlönekommittén har med skrivelse den 9 oktober 1948 överlämnat

betänkande (Del I) med utredning och förslag beträffande nya grunder

för avlöning av präster m. m. (SOU 1948:44).

Över betänkandet har kyrkomötet med skrivelse den 7 december 1948

(nr 18) avgivit utlåtande.

Yttranden över betänkandet ha i övrigt avgivits av kammarkollegiet,

statskontoret, riksräkenskapsverket, statens lönenämnd, socialstyrelsen,

medicinalstyrelsen, försvarets civilförvaltning, domkapitlen och hovkonsistoriet,

stiftsnämnderna samt svenska stadsförbundet och svenska landskommunernas

förbund.

I ärendet ha inkommit skrifter från allmänna svenska prästföreningen,

Sveriges yngre prästers förbund, Sveriges akademikers centralorganisation

samt från ett 90-tal i huvudstadens församlingar anställda präster,

med flera.

II. Propositionen och motionerna.

De grunder för prästernas avlönande och pensionering, som riksdagen

genom propositionen föreslås godkänna, äro där angivna på det sätt, att

föredraganden rörande enskilda frågor eller grupper av frågor lämnar

eu redogörelse för prästlönekommitténs förslag och däröver avgivna yttdanden

samt tager ställning till vad sålunda framkommit. Beträffande

vissa i olika sammanhang uppkommande spörsmål förklarar föredraganden,

att han för närvarande icke är beredd att taga ställning till desamma.

Såsom framgår av det ås. 147 i propositionen upptagna avsnittet, ha

vissa av kommittén behandlade frågor helt lämnats utanför. Utskottet

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

får erinra om att icke heller kommittén upptagit alla förekommande spörsmål.

En förteckning över de av kommittén uppskjutna spörsmålen finnes

å s. 148—149 i kommitténs betänkande. När utskottet i det följande

redogör för de av föredraganden förordade grunderna, sammanställda

med vissa i motionerna anförda skäl, komma ifrågavarande utelämnade

spörsmål att upptagas allenast i den mån så är erforderligt för sammanhangets

skull.

A. Tjänsteorganisation och avlöning.

1. Avlöningssystemet.

Pråstlönekommittén förordar, att det statliga lönesystemet nu lägges

till grund även för regleringen av prästernas löner.

Kyrkomötet har förklarat sig ej ha något att erinra emot att det statliga

lönesystemet tages till förebild för en kyrklig avlöningsreform.

Remissmyndigheterna ha samstämmigt biträtt kommitténs ställningstagande

på förevarande huvudpunkt.

Statens lönenämnd har framhållit, att i och med att samma lönesystem

tillämpas å präster och statstjänstemän, eventuella särbestämmelser för

prästerna kunna få konsekvenser i fråga om jämförliga statliga tjänstemannagrupper.

Sådana särbestämmelser borde därför så vitt möjligt undvikas.

Föredraganden tillstyrker, att den länge fördröjda prästerliga avlöningsreformen

baseras på det statliga lönesystemet, samt tillägger, att vad lönenämnden

framhållit bör beaktas av pråstlönekommittén vid utformningen

av dess slutliga förslag.

2. Särskilda förutsättningar för en reform i närvarande läge av

avlöningssystemet för prästerna, m. m.

Pråstlönekommittén yttrar:

Kommittén har vid studiet av det mycket omfattande äldre utredningsmaterialet

stannat i den bestämda övertygelsen att, om man över huvud

eftersträvar en lösning inom rimlig tid av den omedelbart trängande frågan

om en omläggning av själva lönesystemet, såväl problemet om förvaltningen

av prästlönejorden som även — åtminstone i det huvudsakliga —

frågekomplexet om ordningen för finansieringen av prästlönekostnaderna

måste i närvarande läge avskiljas från löne- och pensionsfrågornas be
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

9

handling. Kommittén är också av den meningen, att en reform i åsyftad

riktning av själva avlöningssystemet såsom sådant väl låter sig genomföra

utan rubbning av de allmänna grunder, varpå rättsregleringen beträffande

boställsväsendet och finansieringen för närvarande är fotad.

Kommittén har varit i något tvivelsmål, huruvida kommitténs utredningsuppdrag

avser andra grupper prästerliga befattningshavare än sådana, som

omfattas av gällande prästlöneregleringslag eller sålunda församlingsprästerna

(domprostar, kyrkoherdarna i de territoriella pastoraten utom Karlsborgs

pastorat samt komministrar, kyrkoadjunkter och pastoratsadjunkter).

Kommittén har emellertid trott sig böra i utredningen inbegripa icke

blott stifts- och kontraktsadjunkterna och den hittills särreglerade kyrkoherdebefattningen

i Karlsborgs pastorat utan även biskoparna, utlandskyrkoherdarna,

de i Skeppsholms församling och i Karlskrona amiralitetsförsamlingar

anställda prästerna samt garnisonspastorn i Boden.

En reform av det prästerliga avlöningssystemet aktualiserar mer eller

mindre direkt ett stort antal frågor av speciellt tjänsteorganisatorisk natur.

Hithörande speciella frågor ha i allmänhet det gemensamt, att stor meningsskiljaktighet

av gammalt råder om bästa sättet för deras uppordnande.

Kommittén har trott sig förfara riktigast genom att i förevarande utredning

till behandling upptaga endast sådana av här åsyftade spörsmål, som

ha ett tvingande samband med huvudfrågan. Ett särskilt spörsmål, nämligen

stiftsbandsfrågan, skall dock här i korthet beröras.

Kommittén har ansett sig icke böra tillråda, att de båda spörsmålen —

avlöningsfrågan och stiftsbandsfrågan — nu i behandlingsordningen

kopplas samman. Kommittén anser sig endast böra framhålla det önskvärda

i att, efter det avlöningsfrågan förts i hamn, anstalter vidtagas för

att utan vidare tidsutdräkt bringa även stiftsbandsfrågan under ny prövning.

Kommittén vill emellertid här erinra, att prästvalssakkunniga i sitt

den 31 december 1932 avgivna betänkande såsom ett verksamt medel mot

de med stiftsbandsinstitutet förbundna olägenheterna rekommenderade ett

vidgat utnyttjande av den Kungl. Maj :t tillkommande rätten att i enskilda

fall medgiva övergång från ett stift till ett annat. Även kommittén finner

ett dylikt utvidgat dispensförfarande kunna om ej avhjälpas så dock

mildra de olägenheter, varom här är fråga. Enligt kommitténs förmenande

vore det lyckligt, om Kungl. Maj :t i fortsättningen och intill dess stiftsbandsfrågan

kunnat få sin slutliga lösning tillvaratoge den möjlighet till

här föreliggande olägenheters minskande, som sålunda och i övrigt står

Kungl. Maj :t till buds.

Prästlönekominitténs här gjorda uttalanden ha i allmänhet icke mötts

av några erinringar från remissinstansernas sida. Emellertid har statskontoret

upptagit frågan om ett samband mellan avlöningsreformen, å ena

sidan, samt den kyrkligt-kommunala indelningen och den prästerliga organisationen

i pastoraten, å den andra. Ämbetsverket har därvid funnit det

oundgängligt, att, innan frågan om en lönereglering för prästerskapet slutligen

prövas, en revision av den ecklesiastika indelningen upptages till övervägande

i syfte främst och närmast alt uppnå kongruens mellan de nya

borgerliga kommunerna och pastoraten.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

Föredraganden uttalar, att han icke finner något hinder möta mot

att statsmakterna taga omedelbar ställning till huvudpunkterna i prästlönekommitténs

förslag, samt anför därutöver bland annat:

»Jag biträder kommitténs förslag om avgränsningen av de kategorier präster,

vilkas avlönings- och pensionsförhållanden i förevarande sammanhang

böra bli föremål för reglering.

Reformarbetet inom området för den kyrkliga ekonomien har sedan gammalt

gått fram i ytterligt tungt före. Jag har därför stark anledning understryka

kommitténs uppfattning, att om ett resultat omsider skall kunna

nås i frågan om en omläggning av prästlönesystemets tekniska struktur,

allehanda under- och sidoliggande problem, som icke ha ett tvingande samband

med nämnda fråga, nu måste skjutas åt sidan. De kunna alla, så

snart lönefrågan avgjorts, när som helst upptagas till debatt. Några av

dessa problem äro av den beskaffenhet, att de komma att påfordra ett

efterföljande ställningstagande med kort varsel.

Vad särskilt angår frågekomplexet om ordningen för finansieringen av

prästlönekostnaderna delar jag helt kommitténs mening, att den tillämnade

omläggningen av själva avlöningssystemet låter sig väl genomföra utan

rubbning av de allmänna grunder, varpå rättsregleringen beträffande finansieringen

för närvarande är fotad.»

Föredraganden erinrar i fortsättningen om det utomordentligt omfattande

arbete, som sedan år 1914 nedlagts på de kyrkligt-regionala indelningsfrågorna

och på den församlingsprästerliga organisationen. Utredningen

i dessa frågor har i regel företagits i samband med uppgörande

av förslagen till löneregleringar för de särskilda pastoraten, men i ett par

fall ha utredningar skett för större regionala avsnitt i ett sammanhang

(åren 1918—19 för Visby stift och åren 1919—22 för skånedelen av Lunds

stift). Indelningsändringarna ha medfört en minskning av antalet kyrkoherdebefattningar

med 62 och antalet komministersbefattningar med 64,

medan kyrkoadjunktsbefattningarna ökats med 221. Vidare anföres:

»Man har emellertid vid en återblick på det hittills bedrivna indelningsoch

organisationsarbetet att uppmärksamma, att detta arbete på ett besvärande

sätt hämmats av en särskild faktor av rättsligt slag. Det förhåller

sig nämligen så, att prästerna — i motsats till vad som numera gäller för

så gott som alla andra större grupper av befattningshavare i allmän tjänst

— icke äro underkastade förflyttningsskyldighet vid fall av organisationsändringar.

Följden härav har blivit, att de allra flesta av de successivt

meddelade besluten om pastoratssammanslagningar och tjänsteindragningar

i övrigt kommit att tillsvidare stanna på papperet. Beslutens tilllämpning

har måst göras beroende av vederbörande befattningshavares avgång

från tjänsten — genom dödsfall, tillträde av annan befattning eller

s. 11 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

11

pensionering. Nyregleringarna ha härigenom kommit att fördröjas, i regel

under en lång följd av år, ofta i decennier och i enstaka fall för en mansålder.

De kyrkligt-kommunala indelningsfrågorna komma emellertid att med

det snaraste aktualiseras i ett större samband, såsom en omedelbar följd

av den pågående ingripande omregleringen av de borgerliga primärkommunerna.

Det gäller här att undanröja de ''geografiska oregelbundenheter’,

som uppkomma för de fall då gränserna för de nya borgerliga kommunerna

skära pastoratsgräns. Vad däremot angår den av statskontoret

framkastade tanken på en allmän omstöpning av pastoraten i riket till

kongruens med de nybildade ''storkommunerna’ så torde väl en sådan vittutseende

fråga knappast vara mogen för ett omedelbart ställningstagande.

Det blir i allt fall nu nödvändigt att taga i tu med de kyrkliga indelningsoch

organisationsfrågorna — liksom tidigare skedde för Visby stift och

för de skånska länen inom Lunds stift — icke isolerat för ett särskilt

pastorat i sänder utan i ett sammanhang för alla pastoraten inom ett

stift eller inom en länsdel av ett stift. Möjligen kommer här att anmäla sig

ett avvägningsproblem av större räckvidd. Jag syftar här på den rätt stora

ojämnhet, som obestridligen för närvarande råder, när det gäller fördelningen

av de tillgängliga prästerliga arbetskrafterna mellan rikets olika

delar. I förgrunden kommer härvid den missgynnade ställning, som de

stora landsbygdsområdena i övre Norrland utan gensägelse intaga.»

Föredraganden erinrar slutligen om det i propositionen upptagna förslaget

att i samband med avlöningsreformen stadga förflyttningsskyldighet

för prästerna. Till denna fråga återkommer utskottet i det följande.

Till stöd för det i motionerna l: 305 och II: 391 framförda avslagsyrkandet

anföres bland annat:

Mot de i propositionen föreslagna löneskalorna och vissa förmåner vid

sidan av lönerna torde invändningar med fog kunna göras. Så förefalla

de föreslagna höjningarna av det högre prästerskapets löner omotiverade

i eu tid, då hänsynen till hela samhällets möjligheter att rida ut den

ekonomiska och finansiella krisen ha tvingat statsledningen att mana alla

samhällsgrupper att godtaga ett nödvändigt lönestopp och alla också ha

godtagit det. Så har skett både från de stora grupperna av såväl arbetare

som civil- och statsanställd personal och från tjänstemän. Det förefaller

då egendomligt och kan lätt hos såväl nämnda grupper som folkets stora

flertal i övrigt väcka ogynnsamma tankar om statsmakternas rättvisa rörande

lönepolitiken, om en viss enstaka grupps lönesumma höjs och därtill

med så stora belopp som de i propositionen föreslagna. Att de allra

sämst ställda medlemmarna av prästerskapet ges någon förbättring i samband

med de nya avlöningsgrundernas införande finns däremot intet skäl

att motsätta sig.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

Motionen 11: 404 innehåller anmärkningar mot propositionens förslag

i olika hänseenden. I första hand framhålles, att tidpunkten för dess framläggande

vore olämplig med hänsyn till lönestabiliseringspolitiken. Det

uttalas även, att en genomgripande lönereform över lag icke syntes böra

genomföras utan att frågorna om pastoratsindelningen och den prästerliga

organisationen åtminstone principiellt i någon mån klarläggas. Den

föreslagna löneställningen påtalas såsom för hög. Vissa frågor, bland annat

stiftsbandsinstitutet, borde enligt motionärerna åtminstone principiellt

klarläggas.

I motionen 11:381 påtalas huvudsakligen de föreslagna förmånerna

för högre prästerliga befattningshavare, varjämte lönestabiliseringspolitiken

åberopas.

3. Löneavvägningen för ordinarie församlingspräster (kyrkoherdar

och komministrar).

Prästlönekommittén förordar, att kyrkoherdarna hänföras till

lönegraderna Ca 33, Ca 31 och Ca 29. Den högsta lönegraden motsvarar

löneställningen för rektor vid kommunal mellanskola i högsta tjänsteklassen.

Beträffande inplaceringen av kyrkoherdebefattningarna i tjänsteklass

anför kommittén bland annat:

Kommittén förordar en lösning av det föreliggande problemet på det sättet,

att man såsom en i och för sig antaglig grund för den första klassificeringen

av kyrkoherdetjänsterna lägger det belopp, vartill den »reglerade lönen»

enligt den senast fastställda individuella löneregleringen för varje särskild

kyrkoherdetjänst bestiger sig. Förfaringssättet skulle, närmare bestämt,

bli följande. Den totala spännvidden för den »reglerade lönen» vid kyrkoherdetjänsterna

utgör nu 4 500 kronor, eller sålunda ett belopp jämnt delbart

med 3. De kyrkoherdetjänster, vid vilka den reglerade lönen ligger

mellan 3 500 kronor och 5 000 kronor, hänföras till den lägsta nya tjänsteklassen,

kyrkoherdetjänsterna med reglerad lön över 5 000 kronor men

högst 6 500 kronor hänföras till mellersta nya tjänsteklassen och slutligen

kyrkoherdetjänster med reglerad lön därutöver till den nya högsta

tjänsteklassen. Den sakliga innebörden av den här föreslagna klassificeringsmetoden

bleve följaktligen den, att samma särskilda faktorer, som enligt

den hittills gällande lönesättningen kommit att påverka lönedifferentieringen

vid kyrkoherdetjänsterna, visserligen komme att öva inflytande

även för den nya klassificeringen. Men på grund av den mycket väsentligt

minskade spännvidden i den föreslagna nya löneskalan för kyrkoherdetjänsterna

bleve dessa faktorers siffermässiga betydelse starkt reducerad.

Kommittén vill emellertid förorda, att man vid tillämpningen av det föreslagna

klassificeringsförfarandet gör ett par särskilda korrektioner, dock av

helt begränsad räckvidd.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

13

Då de specifika »löneregleringarna» för prästerskapet i varje särskilt

pastorat för närvarande äro tidsbegränsade (i regel för tjugo år), har följden

härav blivit den, att sådana omräkningar av den »reglerade lönen», som

påkallas av inträdda förändringar i de statistiska förhållandena, m. m. inom

de respektive pastoraten, i regel endast företagas periodvis, allt efter som

giltigheten av dessa löneregleringar upphör. Det skulle med hänsyn härtill

bli en ren tillfällighet, huruvida vid tidpunkten för den nya klassificeringens

företagande en sådan omräkning nyligen ägt rum eller om den kanske

—■ i stället — skulle vara omedelbart förestående. Kommittén finner vissa

skäl tala för, att vid den här avsedda allmänna klassificeringen av kyrkoherdetjänsterna

sådan »justering» verkställes av den enligt då gällande

lönereglering fastställda reglerade lönen, som må betingas av en dåmera

inträdd stegring i pastoratets folkmängdstal. En dylik räkneoperation läte

sig lätt utföra.

Vid vissa av de kyrkoherdebefattningar, vid vilka innehavaren tillagts

donationsförmån »över lönen», har den »reglerade lönen» med hänsyn därtill

reducerats. De här ifrågakommande befattningarna torde böra inplaceras

efter det belopp, vartill den reglerade lönen skulle ha fastställts, om

dylik förmån icke förekommit.

Sedan efter en allmän klassificering av de nuvarande kyrkoherdetjänsterna

på sätt här förordats skapats en ny fast grundval för dessa tjänsters

värdering i lönehänseende, bör givetvis fråga om en upp- eller nedflyttning

i tjänsteklass för en dylik tjänst icke kunna därefter väckas annat än på

synnerligen vägande skäl. Inplaceringen av en nyinrättad kyrkoherdetjänst

i den för densamma bäst avpassade tjänsteklassen skulle ej behöva vålla

någon större svårighet. Jämförelseleden bleve här lätt funna.

Vid en inplacering i tjänsteklass av kyrkoherdebefattningarna enligt

den av kommittén föreslagna metoden skulle, bortsett från de smärre

korrektioner, som enligt vad i det föregående förutsatts därvid borde ske,

komma att av de nuvarande hänföras

till tjänsteklass 1 ............ 560 kyrkoherdebefattningar;

» » 2 ............ 566 " » ; samt

» » 3 ............ 224 »

Beträffande komministrarna erinrar prästlönekommittén till en

början om att relationen mellan, å ena sidan, antalet komministraturer

och, å den andra, antalet kyrkoherdebefattningar i riket, rent siffermässigt

sett, skapar relativt förmånliga utsikter för en komminister att nå

befordran till den naturliga sluttjänsten — kyrkoherdebefattningen — samt

fortsätter:

Av tidigare i olika sammanhang uppgjorda sammanställningar till belysning

av de prästerliga befordringsförhållandena kan utläsas, att under

vissa tidsavsnitt ett växlande antal komministrar med relativt många prästerliga

tjänstår ännu icke nått befordran till kyrkoherdebefattning. Det

kunde ligga nära till hands att på grundval av sådana siffror för antalet

äldre obefordrade komministrar söka draga vissa allmänna slutsatser rörande

befordringsförhållandena för dessa befattningshavare. Slutsatser av

detta slag ge emellertid i det hela eu missvisande bild. Man förbiser nämli
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

gen härvid, att den högt avlönade komministern och framför allt då den

med s. k. maximilön såsom regel saknar intresse av att tävla om andra

kyrkoherdetjänster än sådana, som äro bättre avlönade än den prästerliga

biträdesbetattning han själv redan innehar. Att en sådan komminister, intill

dess en dylik kyrkoherdetjänst kommer inom hans räckhåll, hellre

kvarstår såsom »obefordrad», är icke annat än naturligt. -— Den nu berörda

förryckningen i avlöningsrelationen mellan komministers- och kyrkoherdegraderna

utgör också till stor del förklaringen till den egenartade företeelsen,

att befordringsgången här i viss utsträckning sökt sig vägen baklänges.

Kommittén anser sig till frågans ytterligare belysning blott behöva

erinra om den centrala ställning i församlingsarbetet, som ungdomsvården

numera och med rätta kommit att intaga, särskilt i större samhällen med

sammanträngd befolkning. För att här nå de önskade resultaten kräves

utan tvivel i första hand, att den omedelbara ledningen av denna gren av

den kyrkliga verksamheten lägges i händerna på prästmän, som ännu icke

nått en mera framskriden ålder.

1946 års prästlönekommitté finner sig böra förorda, att löneavvägningen

vid komministersbefattningarna företages från den utgångspunkten, att

avlöningen vid komministerstjänst i varje fall bör understiga avlöningen

vid de till lägsta tjänsteklass hänförda kyrkoherdetjänsterna.

Kommittén uttalar i fortsättningen, att den löneställning, som tillkommer

läroverksadjunkterna, kan anses vara — i det hela — rätt väl avpassad

för komministrarna i gemen.

En lönedifferentiering i viss utsträckning vid komministerstjänsterna

har kommittén funnit sakligt befogad samt yttrar vidare:

Beträffande sättet för genomförande av en dylik differentiering har inom

kommittén diskuterats, huruvida ej en anordning kunde genomföras, som

för komministerstjänsterna i allt fall i viss mån anknöte till den bestående

differentieringen. Inom kommittén ha framkommit vissa sympatier för

denna tanke med hänsyn till önskvärdheten av att undvika allt för stora

omkastningar i nuvarande förhållanden. Efter närmare undersökning beträffande

verkningarna av en sådan differentieringsmetod har likväl kommittén

ansett sig icke kunna beträda denna väg. En lönesättning, som för

komministrarna skulle för framtiden mer eller mindre konservera den enligt

hittillsvarande differentieringsgrunder framkomna avlöningsskalan,

skulle leda till irrationella resultat. Kommittén har funnit, att den önskvärda

differentieringen i stället bör ske på det sättet, att en något högre

löneställning beredes innehavare av vissa kornministerstjänster av speciell

karaktär.

De i gällande prästlöneregleringslag upptagna reglerna för komministerslönernas

beräknande ha för en omfattande grupp komministrar — nämligen

dem, som enligt Kungl. Maj :ts bestämmande äro anställda för handhavande

av pastoralvården i viss eller vissa församlingar (annexförsamling)

— medfört den konsekvensen, att avlöningen för en sådan komminister

kan bliva lägre än avlöningen för annan i pastoratet anställd komminister,

vilken allenast tillagts skyldigheten att i allmänhet biträda kvrko
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

15

herden i dennes arbete inom pastoratet. Den förre komministern får sålunda

merendels för beräkningen av det s. k. folkmängdstillägget allenast räkna

sig till godo befolkningstalet för det särskilda område, för vilket han är

anställd, medan den senare för samma tilläggs bestämmande regelmässigt

tillgodoföres pastoratets hela befolkningstal i övrigt. Mot den här berörda

löneregleringsbestämmelsen har sedan länge riktats en stark och, enligt

kommitténs mening, berättigad kritik. Att märka är, att sådana församlingar

och andra tjänstgöringsområden, om vilka här är fråga, icke sällan

äro avsides belägna, stundom med långa och besvärliga kommunikationsleder

till den plats inom pastoratet, där kyrkoherden är stationerad. En

given följd härav blir den, att en för sådan del av ett pastorat anställd

komminister får inom det honom anvisade tjänstgöringsområdet övertaga

en hel del funktioner, som eljest normalt ankomma på kyrkoherdetjänstens

innehavare. Komministern blir här i regel pastor, om ej till namnet

så dock till gagnet. Kommittén finner det i princip riktigt, att det högre

mått av självständighet och därmed förbundet ansvar, som i allmänhet

utmärker dessa komministerstjänster, kompenseras icke såsom nu merendels

sker med en lägre utan tvärtom med en något högre löneställning.

Men även beträffande en annan kategori komministerstjänster synes —

på sätt i det föregående antytts — klokheten bjuda, att man genom viss

högre löneställning än den, som skulle tillkomma komministrarna i gemen,

söker till tjänsterna förvärva yngre prästmän med särskilt goda kvalifikationer.

Kommittén syftar här på komministerstjänsterna i de företrädesvis

i de större och största städerna förekommande församlingarna (pastoraten)

med särdeles höga befolkningstal.

Sitt förslag rörande lönesättningen för komministrarna sammanfattar

prästlönekonunittén sålunda:

Kommittén föreslår, att även komministrarna hänföras till tre olika

tjänsteklasser. Löneskillnaden mellan tjänsteklasserna torde böra begränsas

till en lönegrad. Kommittén förordar sålunda en placering för komminister

i lägsta tjänsteklass (tjänsteklass 1) i lönegrad Ca 26, för komminister

i mellersta tjänsteklassen (tjänsteklass 2) i lönegrad Ca 27 och

för komminister i högsta tjänsteklass (tjänsteklass 3) i lönegrad Ca 28.

För de särskilda komministerstjänsternas uppdelning på de sålunda bestämda

tjänsteklasserna och därmed inplacering i vederbörlig lönegrad

har kommittén, i enlighet med de föreslagna inplaceringsgrunderna, uppställt

följande schema:

a) till tjänsteklass 1 hänföras komministrarna i gemen, d. v. s. de befattningshavare

som icke jämlikt punkt b eller c skola tillhöra högre

tjänsteklass;

b) till tjänsteklass 2 hänföres komminister, anställd för särskilt tjänstgöringsområde

(bestämt på sätt ovan sagts) vars totala folkmängd överstiger

1 000 invånare och högst uppgår till 6 000 per präst, som finnes för

området stadigvarande anställd;

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

c) till tjånsteklass 3 hänföres

dels komminister, anställd för särskilt tjänstgöringsområde med större

folkmängd än under punkt b sägs,

dels komminister, anställd för ett pastorat såsom sådant, därest pastoratets

folkmängd -— efter frånräknande av folkmängden i tjänstgöringsområde

för vilket finnes stadigvarande anställd särskild biträdande präst —

antingen totalt överstiger 10 000 invånare, och för pastoratet — utöver

präst för särskilt tjänstgöringsområde — icke finnas stadigvarande anställda

flera biträdande präster,

eller i annat fall överstiger 6 000 invånare per sådan biträdande präst.

Kommittén anmärker här tillika, att förändringar i de folkmängds- och

relationstal, som av kommittén föreslagits, böra medföra ny lönegradsplacering

endast i den mån efter förändringen nybesättning av vederbörande

tjänst äger rum.

Enligt av kommittén företagna beräkningar skulle vid lönedifferentiering

för komministrarna enligt de av kommittén här föreslagna grunderna

komma att av de nuvarande befattningarna hänföras

till tjånsteklass 1 .............. 457 komministerstjänster;

» » 2 .............. 263 » ; samt

» » 3..............160 »

Kyrkomötet har lämnat kommitténs förslag i fråga om kyrkoherdarna

utan erinran men har icke kunnat godtaga förslaget i fråga om

komministrarnas inplacering. Kyrkomötet erinrar om att den

föreslagna grupperingen tedde sig särskilt ogynnsam för norrlandsförhållandena

och över huvud i till arealen större landsförsamlingar. Det förordas,

att samma principer läggas till grund som av kommittén använts

för kyrkoherdetjänster. Sitt förslag utformar kyrkomötet närmare sålunda:

Går man nu ändå därhän att till den 26 lönegraden hänföras kommunister

stjänster med en reglerad lön av 2 250—3 600 kronor, till den

27 med en lön av 3 601—4 600 kronor och till den 28 övriga, så skulle resultatet

bliva att i första tjänsteldassen komme 440, i andra tjänsteklassen

208 och i tredje tjänsteklassen 232 tjänster. Alltså skulle, liksom kommittén

föreslår, den 26 lönegraden komma att omfatta ungefär lika många

tjänster som den 27 och 28 tillsammans. Genom denna inplacering skulle

framför allt Luleå stift bli långt bättre tillgodosett, något som måste anses

vara av yttersta vikt, enär komministerstjänsterna där äro knutna till vidsträckta

arbetsområden samt tjänstgörings- och levnadsförhållanden även

i övrigt äro sådana, att en effektiv kompensation kräves, såframt icke rekryter

ingsmöjligheterna i dessa stora delar av landet skola på ett ödesdigert

sätt försämras.

Vidare är att märka, att vid de omplaceringar i tjånsteklass, som detta

förslag innebär, ungefär halva antalet uppflyttningar komma på Härnösands

och Luleå stift.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

17

Kammarkollegiet föreslår beträffande kyrkoherdarna avvikelse

från kommitténs förslag såtillvida, att ytterligare en tjänsteklass i Ca 28

införes för de mindre pastorat, som av olika skäl icke låta infoga sig i

en rationell pastoratsindelning. I fråga om inplaceringen av kyrkoherdarna

i tjänsteklass framhåller kollegiet, att ett närmare ståndpunktstagande till

den av kommittén föreslagna metoden krävde en analys av de i de reglerade

lönerna ingående fyllnadsbeloppen. Härutinnan erinrar kollegiet bland

annat, att särskilda kyrkobokföringsdistrikt på senare tid i viss utsträckning

trätt i stället för bildandet av nya annexförsamlingar, utan att detta

inverkat på lönesättningen, samt att vissa fyllnadsbelopp delvis innefattade

gottgörelse för resekostnad.

Beträffande inplaceringen av komministrarna anser kollegiet

vägande skäl tala för den av kyrkomötet omfattade ståndpunkten, att i

huvudsak samma metod användes som för kyrkoherdarna.

Riksräkenskapsverket har icke funnit skäl till erinran mot kommitténs

förslag beträffande kyrkoherdarna men har i fråga om k o m m inistrarna

ifrågasatt en enhetlig lönegradsplacering i Ca 27.

Statskontoret föreslår, att kyrkoherdarna på sätt kommittén

förordat uppdelas på tre tjänsteklasser, men med lönegradsplacering den

lägsta i lönegrad Ca 26, mellanklassen i lönegrad Ca 29 och den högsta

i lönegrad Ca 32, med huvuddelen eller 1 008 i Ca 29, samt att kom m inisterstjänsterna

uppdelas i två klasser med den lägsta klassen

placerad i lönegrad Ca 24 och den högsta i lönegrad Ca 26.

Statens lönenämnd har förordat, att frågorna om lönegradsinplacering

ytterligare utredas.

Flertalet domkapitel ha i fråga om komministrarna i huvudsak

biträtt kyrkomötets yttrande. Ett domkapitel samt de prästerliga personalorganisationerna

ha förordat en något högre Iöneställning än kommittén.

Föredraganden anför:

»Den genomgripande omläggningen av det prästerliga lönesystemet, som

blivit en nödvändighet, framtvingar i första hand bedömandet, vid vilka

nivåer i den statliga löneskalan den högsta, respektive den lägsta lönen

för ordinarie församlingspräst (frånsett domprost) skäligen bör ligga. I

och för prästlönernas anknytning till berörda löneskala på dessa ytterpunkter

har prästlönekommittén anställt vissa jämförelser med den löneställning,

som lärarna för närvarande intaga. I sitt enhälligt omfattade

förslag har kommittén stannat i den meningen, att högsta avlöning för

kyrkoherde icke bör i något fall överstiga den Iöneställning, som för närvarande

tillkommer innehavare av rektorstjänst vid kommunal mellanskola

i den högsta tjänsteklassen (Ca 33), medan å andra sidan löneläget

2—93361 Ilihang till riksdagens protokoll 19U9. 6 samt. 2 avd. Nr 2.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

för en komminister ej bör understiga den nuvarande löneställningen för

läroverksadjunkt (Ca 26).

Jag har funnit mig böra biträda kommitténs förslag på denna huvudpunkt,

dock med viss modifikation. Vad till en början angår den angivna

lönegraden Ca 33 får jag framhålla, att denna lönegrad icke innebär en

högre värdering i lönehänseende av kyrkoherdetjänst än som motsvaras

av den löneställning, som kyrkoherdarna i de högsta lönelägena redan nu

intaga. Och uppmärksammas bör, att dessa lönelägen icke uppkommit

genom någon okontrollerad löneutveckling (såsom exempelvis vid befattningar,

förbundna med sportler) utan efter fortgående prövning av statsmakterna

i fråga om varje i avlöningen ingående post. I själva verket

kommer den högsta avlöningens begränsning till lönegrad Ca 33 att — i

ett mindretal fall -— medföra en viss topphuggning av de nuvarande högsta

lönelägena. Vad beträffar den företagna jämförelsen mellan komministrarna

och läroverksadjunkterna får jag betona, att jämförande värdesättningar

av detta slag svårligen kunna göras motsägelsefria. Skiljaktigheter

kunna här åberopas, till förmån än för det ena, än för det andra jämförelseledet.

För komministrarnas del skulle sålunda, utom annat, kunna

hänvisas till, att dessa — i likhet med övriga församlingspräster •— såtillvida

ha en större bundenhet vid tjänsten, som de icke blott icke åtnjuta

någon motsvarighet till lärarnas ferier utan ej ens — såsom jag i det följande

får tillfälle att närmare beröra — kunna få sig garanterad en ovillkorlig

semesterrätt. Gentemot komministrarnas jämställande med läroverksadjunkterna

har, å andra sidan, invänts att befordringsutsikterna på

den prästerliga banan vore väsentligen gynnsammare. Betydelsen av denna

erinran kan icke förnekas. Jag har för egen del stannat i den uppfattningen,

att lägsta avlöning för komministerstjänst bör lämpligen kunna

sättas något lägre än gällande lönegrad för läroverksadjunkt eller, närmare

bestämt, till lönegrad Ca 25.

Vad överhuvud angår de verkställda jämförelserna mellan prästerna och

lärarna har jag slutligen anledning understryka, att dessa jämförelsers

accepterande i närvarande läge givetvis icke får tillskapa ett sådant mekaniserat

samband mellan de båda befattningshavargrupperna, att framdeles

skeende ändringar i löneavvägningen för den ena gruppen skulle så att

säga automatiskt föranleda ändringar jämväl för den andra.

Jag delar kommitténs uppfattning om nödvändigheten av en differentiering

av avlöningen vid kyrkoherdebefattningarna. Likaledes anser jag

mig böra i princip godtaga kommitténs förslag att en differentiering —

inom vissa snävare gränser — företages jämväl beträffande komministerslönerna.

Kommittén har från angivna utgångspunkter föreslagit en indelning av

kyrkoherdetjänsterna i tre tjänsteklasser i respektive lönegrad Ca 33, 31

s. 19 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

19

och 29. Kammarkollegiet har — med godtagande av detta förslag i övrigt

— på anförda skäl förordat inrättande av en — fjärde — lägsta tjänsteklass.

Även enligt min mening finnes anledning att på detta sätt utöka

tjänsteklassernas antal. Lönegraden för denna lägsta tjänsteklass torde

böra bestämmas till Ca 27. De lönegrader, till vilka kyrkoherdebefattningarna

enligt min mening böra hänföras, äro alltså Ca 27, 29, 31 och 33.

Den ekonomiska innebörden av en klassindelning av kyrkoherdebefattningarna

blir givetvis i hög grad beroende av klassificeringsgrunden och,

i sista hand, av det antal tjänster, som befinnas böra inplaceras i envar

av de särskilda tjänsteklasserna.

Enligt kommitténs förslag skulle såsom huvudsaklig klassificeringsgrund

tagas den för närvarande vid kyrkoherdebefattningarna utgående

s. k. reglerade lönen. Bestämmandet av denna kan betecknas såsom en

poängberäkning, där »poängtalen» uttryckas i kronor. Jag biträder kommitténs

uppfattning, att denna klassificeringsgrund från flera synpunkter

har ett företräde framför andra möjliga metoder. De svagheter som vidlåda

densamma kunna tydligen, såsom kammarkollegiet påvisar, genom

vissa ytterligare korrektioner utöver dem kommittén redan för sin del förordat,

i behövlig män avlägsnas. Denna fråga torde emellertid böra av

prästlönekommittén under dess fortsatta arbete ytterligare övervägas.

Enligt kommitténs förslag skulle tjänsteklasserna sinsemellan avgränsas

genom en jämn tredelning av spännvidden (3 500—8 000) av den ''reglerade

lönen’. Enligt denna metod skulle i de av kommittén föreslagna

tjänsteklasserna komma att inplaceras: i den lägsta 560, i den mellersta

566 samt i den högsta 224 kyrkoherdebefattningar. Utökas — på sätt jag

för egen del föreslagit — tjänsteklassernas antal till fyra, måste en annan

avvägning ske.

Grupperas de belopp, till vilka den ''reglerade lönen’ för närvarande är

bestämd, i grupper med 500-kronorsintervaller, fördela sig antalet kyrkoherdebefattningar

på dessa grupper på sätt som framgår av följande sammanställning:
-

Reglerad lön,

kronor

3 500—4 000 .....

Antal kyrkoherde- tjänster

............. 19

4 001—4 500 .....

............. 144

4 501—5 000 .....

............. 397

5 001—5 500 .....

............. 338

5 501—6 000 .....

............. 154

6 001—6 500 .....

............. 74

6 501—7 000 .....

............. 45

7 001—7 500 .....

............. 34

7 501—8 000 .....

............. 145

Summa 1 350

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

Av sammanställningen framgår, att huvudmassan av tjänster finnes inom

de 735 pastorat, där den »reglerade lönen» uppgår till 4 501—5 500 kronor.

Dessa pastorat, vilka utgöra en tydligt urskiljbar och väl avgränsad

grupp, kunna karakteriseras såsom ''medelstora’. Kyrkoherdetjänsterna i

dessa böra således hänföras till en av de två mellanlönegraderna och —

med hänsyn till lönebeloppens läge på skalan — till den lägre av dessa,

d. v. s. Ca 29. Befattningar med en ''reglerad lön’ av 3 500—4 500, till

antalet 163, bli då hänförliga till den lägsta tjänsteklassen, d. v. s. Ca 27.

I fråga om de ''större'' och ''största'' pastoraten, d. v. s. de, där den ''reglerade

lönen’ uppgår till 5 501—8 000 kronor, synes differentieringen av

kyrkoherdetjänsterna på de två högsta tjänsteklasserna böra ske på så

sätt, att till den lägre av dessa (Ca 31) hänföras kyrkoherdebefattningarna

med en ''reglerad lön’ av 5 501—7 000 kronor och till den högre (Ca 33)

de med en ''reglerad lön’ av 7 001—8 000 kronor.

Vid en sådan löneavvägning för kyrkoherdarna och med beaktande av

den av mig härefter förordade lönesättningen för komministrarna måste

förutsättas att fall kunna inträffa, då kyrkoherde skulle komma att tillhöra

samma eller lägre lönegrad än honom biträdande komminister. Med

hänsyn härtill finner jag det nödvändigt föreslå en jämkningsregel, att

i sådant fall kyrkoherden skall hänföras till lönegrad Ca 29. Utan en dylik

justering skulle, enligt verkställd undersökning, sannolikt fem å sex kyrkoherdar

bliva inplacerade i samma lönegrad som i pastoratet anställd komminister.

Däremot torde i praktiken icke i något fall uppkomma, då kyrkoherde

skulle inplaceras i lägre lönegrad än komminister i samma pastorat.

Enligt en efter dessa grunder företagen klassindelning skulle de fyra

tjänsteklasserna för kyrkoherdarna komma att omfatta:

tjänsteklass 1 ............ 157 kyrkoherdetjänster,

» 2 741 »

» 3 273 » och

» 4 179 »

Jag vill i detta sammanhang än en gång framhålla, att avsikten icke är

att lägga de nuvarande beloppen av den ''reglerade lönen’ till omedelbar

grund för differentieringen på tjänsteklasser; såsom jag förut nämnt avses

nämligen, att det poängberäkningssystem som den ''reglerade lönen’ bildar,

skall ytterligare övervägas av prästlönekommittén i syfte att i behövlig

mån avlägsna de svagheter, som vidlåda detsamma. Den nyss angivna fördelningen

på tjänsteklasser är sålunda icke att anse såsom definitiv utan

kan komma att undergå vissa förskjutningar.

Jag övergår härefter till att närmare behandla löneavvägningen för komministrarna.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

21

På sätt jag nyss framhållit, har jag funnit att lägsta komministerslönegraden

lämpligen bör vara Ca 25. Beträffande differentieringen av komministerslönerna

eller, närmare bestämt, antalet tjänsteklasser för dessa

befattningshavare har jag också kommit till en från kommitténs förslag

något avvikande uppfattning. Enligt min mening äro arbetsförhållandena

vid de olika komministerstjänsterna i många hänseenden — vad angår

tjänsteinnehavarens självständighet och ansvar, tjänsteuppgifternas art och

omfattning samt de yttre tjänstgöringsbetingelserna — så skiftande, att

skäl föreligga för en differentiering av dessa tjänster, liksom kyrkoherdebefattningarna,

på fyra tjänsteklasser. Vid valet av lönegrader för de olika

tjänsteklasserna synes mig, förutom Ca 25, icke lämpligen kunna ifrågakomma

andra än de av kommittén förordade. Jag föreslår därför, att komminister

stjänsterna hänföras till lönegraderna Ca 25, Ca 26, Ca 27 och Ca 28.

Huvudgrunderna för den av kommittén förordade uppdelningen av komminstraturerna

på tjänsteklasser anser jag mig, dock med viss komplettering,

kunna biträda. Det synes mig nämligen otillfredsställande, om

tjänsteklassificeringen helt bortser från den särskilda arbetstyngd, som

föranledes av tjänstgöringsbetingelserna i de mycket vidsträckta pastoraten,

särskilt inom de norrländska stiften. Jag finner mig med hänsyn härtill

böra förorda, att för visst tjänstgöringsområde anställd komminister,

vilken — såsom kommittén även framhållit — i sitt område som regel

blir pastor, om ej till namnet så dock till gagnet, genom själva löneavvägningen

speciellt kompenseras, därest tjänstgöringsområdet till sin ytvidd

är särskilt omfattande.

Från dessa utgångspunkter föreslår jag följande regler för komministerstjänsternas

fördelning på lönegrader:

a) komminister, anställd för särskilt tjänstgöringsområde, så bestämt

som kommittén föreslagit, placeras,

1. om invånarantalet per präst, som finnes för området stadigvarande

anställd, uppgår till

över 6 000 ................ i Ca 28,

2 001—6 000 ................ i Ca 27,

801—2 000 ................ i Ca 26,

högst 800 ................ i Ca 25,

där ej högre lönegradsplacering följer av mom. 2;

2. om områdets areal uppgår till

över 1 000 km1 2 ............ i Ca 28,

501—1 000 km2 ............ i Ca 27,

där ej högre lönegradsplacering följer av mom. 1.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

b) komminister anställd för ett pastorat skall, där i pastoratet — utöver

präst för särskilt tjänstgöringsområde — icke finnes stadigvarande anställd

annan biträdande präst och pastoratets folkmängd, efter frånräknande

av folkmängden i tjänstgöringsområde för vilket finnes stadigvarande

anställd särskild biträdande präst, uppgår till

över 15 000, placeras i Ca 28,

10 001—15 000, » » Ca 27,

5 001—10 000, » » Ca 26 och

mindre än 5 001, » » Ca 25.

c) annan komminister än i a) och b) avses skall, där i pastoratet —

utöver präst för särskilt tjänstgöringsområde — finnas stadigvarande anställda

flera biträdande präster och pastoratets invånarantal per sådan

biträdande präst — efter frånräknande av folkmängden i särskilt tjänstgöringsområde

— uppgår till

över 8 000, placeras i Ca 28,

6 001—8 000, » » Ca 27,

3 001—6 000, » » Ca 26 och

mindre än 3 000, » » Ca 25.

Vid en efter angivna grunder verkställd differentiering skulle de fyra

tjänsteklasserna för komministrarna komma att omfatta:

tjänsteklass 1 (Ca 25) ........ 249 komministraturer,

» 2 (Ca 26) 361 »

» 3 (Ca 27) 163 » och

» 4 (Ca 28) 107 »

Av mitt härförut framlagda förslag följer, att ett visst antal komministraturer

skulle komma i paritet med eller med en lönegrad överskjuta löneläget

för de till den lägsta tjänsteklassen hänförda kyrkoherdebefattningarna.

Denna avvikelse från kommitténs förslag kan dock enligt min mening

icke sägas innebära en sådan förändring av löneavvägningen för hithörande

präster, att den av kommittén eftersträvade naturliga befordringsgången

från komministers- till kyrkoherdetjänst därigenom äventyras».

Till stöd för det i motionen II: 406 framförda yrkandet att lönegradsplaceringen

av kyrkoherdar och komministrar skulle ske i enlighet med

prästlönekommitténs förslag framhålles bland annat, att den i propositionen

föreslagna inplaceringen icke gåve den fulla rättvisan åt prästerskapet,

om man ville att denna befattningshavargrupp skulle i möjligaste

s. 23 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

23

män ha likvärdig löneställning med andra tjänstemän med i stort sett

samma utbildning och tjänsteåligganden. Efter en närmare jämförelse

mellan, å ena sidan läroverksadjunkterna och å andra sidan komministrarna,

uttalas, att prästlönekommitténs förslag om placering av de lägsta

komministerstjänsterna i Ca 26 vore väl befogat och att dessa tjänster icke

lämpligen borde sättas i en lägre lönegrad. Vidare påtalas såsom olämpligt

både i fråga om kyrkoherdar och komministrar, att tjänsterna uppdelas på

så många lönegrader som fyra. Beträffande sänkningen av lägsta kyrkoherdelönen

till Ca 27 framhålles dels att den skulle medföra en betydande

olägenhet när det gäller själva befordringsgången, dels att det knappast

kunde vara berättigat att kyrkoherdar skulle komma i lägre löneställning

än vissa komministrar.

I motionen II: 431 åberopas såsom grund för det däri framställda yrkandet

om särskild löneställning för ordinarie präst, som har duplikationsskyldighet,

dels att beträffande komministrarna icke såsom hittills skulle

tagas någon hänsyn till duplikationsskyldigheten vid lönesättningen, dels

att i fråga om kyrkoherdarna sådan hänsyn visserligen skulle tagas, i det

att den nuvarande reglerade lönen skulle läggas till grund vid inplaceringen,

men att den i förstnämnda lön ingående duplikationsersättningen

beräknades till samma belopp som 1910 — vanligen 600 kronor — och till

följd av penningvärdeförsämringen blivit för låg.

I motionerna I: 318 och II: 405, vari föreslås dels ändrade regler för inplacering

på grund av folkmängdstalet för komminister, som icke har

eget tjänstgöringsområde, dels att hänsyn till areal skall tagas även

beträffande nu nämnda komministrar, åberopas såsom grund för förstnämnda

yrkande att vissa försämringar skulle uppstå för komministrar i

folkrikare pastorat, där maximilön nu utgår. Till stöd för det senare

yrkandet anföres:

Ett särskilt beaktande kräver lönesättningen vid komministerstjänsterna

i kyrkbyarna i vidsträcktare norrlandsförsamlingar. Den hänsyn, som enligt

den kungliga propositionen (s. 75) bör tagas till den särskilda arbetstyngd,

som föranledes av tjänstgöringsbetingelserna i de mycket vidsträckta

norrlandspastoraten, skall enligt propositionen endast komma att

gälla komminister med särskilt tjänstgöringsområde. De regler, som föreslås

för inplacering med hänsyn till tjänstgöringsområdets areal (s. 76),

böra skäligen utsträckas att gälla samtliga komministrar i ifrågakommande

pastorat. Dessa komministrar ha icke endast att bestrida församlingsvården

i de livliga och framåtgående kyrkbyarna utan ha också att

svara för pastoralvård i de mer lands- och ödebygdsbetonade församlingsdelarna.

Sålunda kommer t. ex. komministern i Gällivare kyrkby, där även

kyrkoherde och kyrkoadjunkt äro placerade och där det gemensamma

tjänstgöringsområdet för dessa tre präster utgör ca 12 000 km2 med över

9 000 människor, att placeras i näst lägsta tjänsteklass. Likartade förhållanden

kunna påvisas i en rad andra lappmarksförsamlingar. En ncdpla
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

cering av dessa krävande tjänster, vilka f. n. i allmänhet äro förenade med

maximilön, torde medföra ytterligare ökade rekryteringssvårigheter till de

prästerliga befattningarna i dessa bygder.

4. Biskopar, domprostar samt utlandspastorer.

I propositionen framhålles till en början, att avlöningen åt biskoparn

a alltjämt i huvudsak utgår enligt av statsmakterna år 1936 härför antagna

grunder. Vidare erinras om ett av första lagutskottet då gjort uttalande

(uti. nr 46), att Kungl. Maj :t vid avvägningen av lönebeloppen i huvudsak

anknutit till den då gällande lönesättningen vid landshövdingstjänsterna.

Prästlönekommittén anför:

Den förnyade avvägning av biskoparnas avlöningsförmåner, som nu erfordras,

torde böra anknytas till den för närvarande gällande lönesättningen

för landshövdingarna. Dessa äro alla placerade i lönegrad Co 20. Landshövding

äger vidare uppbära representationsbidrag, landshövding i Malmöhus

län eller Göteborgs och Bohus län med 9 000 kronor för år och landshövding

i annat län med 6 000 kronor för år.

Kommittén föreslår, att biskoparna placeras, ärkebiskopen i lönegrad

Co 21 samt övriga biskopar i lönegrad Co 20. Tillika föreslår kommittén,

att samtliga biskopar — såsom för innevarande budgetår provisoriskt medgivits

— tillerkännas representationsbidrag samt att detta bidrag bestämmes,

för ärkebiskopen till 12 000 kronor, för biskopen i Lund till 5 000

kronor och för övriga biskopar till 3 000 kronor för år.

Enligt för landshövdingarna numera gällande bestämmelser äger landshövding

rätt till fri uppvärmning och belysning i åt honom upplåten

tjänstebostad. Samma rätt torde böra tillkomma biskoparna och få åtnjutas

jämväl av biskopen i Visby i avseende å den åt honom i hans egenskap

av kyrkoherde i Visby församlings pastorat upplåtna prästgården.

Ärkebiskopen bör givetvis bibehållas vid sin nuvarande rätt till bidrag

för avlönande av biträde, som erfordras för handläggningen av ärenden,

sammanhängande med de ärkebiskopen i denna hans egenskap åvilande

särskilda ämbetsförpliktelserna.

Under erinran om domprostens ställning såsom vice preses i

domkapitlet och stiftschefens ställföreträdare föreslår kommittén för hans

del inplacering i Ca 37. Vidare föreslås att utlandspastorerna

placeras i lönegrad Ca 33. I övrigt anses avlöningsregleringen för dessa

befattningshavare böra anslutas såsom hittills till för utrikespersonalen

gällande särskilda bestämmelser.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

25

Föredraganden har beträffande samtliga ovannämnda befattningshavare

förklarat sig kunna biträda prästlönekommitténs förslag med den ändring,

att han, i enlighet med ett av statens lönenämnd framfört förslag, funnit

ärkebiskopens representationsbidrag böra bestämmas till 9 000 kronor.

5. Icke-ordinarie präster.

Prästlönekommittén anför till en början:

De extra ordinarie prästerna intaga för närvarande i organisatoriskt

avseende en särpräglad ställning, i vissa hänseenden mindre tryggad än

den som tillkommer motsvarande befattningshavare inom den civila statsförvaltningen.

Med hänsyn härtill har kommittén funnit det påkallat att

företaga en omprövning av de extra ordinarie prästernas tjänsteorganisatoriska

ställning.

Beträffande pastoratsadj unkterna lämnar kommittén en närmare

redogörelse för deras nuvarande ställning samt yttrar vidare:

Ett genomförande på det prästerliga verksamhetsområdet av de i civilstatens

avlöningsreglemente innefattade principerna nödvändiggör i och

för sig en revision av de nuvarande lönebestämmelserna för pastoratsadj

unkterna. Vid en sådan revision lärer någon annan lösning svårligen

kunna ifrågakomma än att det statliga civila avlöningssystemet med därtill

hörande anställningsformer bringas i tillämpning på dessa befattningshavare.

För den civila statsförvaltningens icke-ordinarie tjänstemannapersonal

tillämpas två huvudanställningsformer, nämligen anställning som extra

ordinarie tjänsteman och som aspirant. Där särskilda förhållanden föreligga,

kan dessutom anlitas anställning som extra tjänsteman eller med

avlöning i form av arvode eller annan mindre fast anställningsform.

Prästlönekommittén har ingående övervägt frågan om anställningsformen

för pastoratsadj unkterna. Kommittén har funnit avgörande skäl tala

för tillämpning beträffande dem av aspirant- och extra ordinarie anställningsformerna.

Det kan visserligen göras gällande, att aspirantbenämningen

ej väl harmonierar med den obegränsade behörighet i avseende å

prästerliga förrättningar, som genom prästvigningen förlänats befattningshavaren.

Denna invändning synes dock sakna reell betydelse. Det kan

med hänsyn till befattningshavarens egna intressen knappast komma i

fråga att på grund av synpunkter av denna art välja anställningsformen

extra tjänsteman, som enligt de generella anvisningarna utgör en subsidiär

anställningsform, reserverad i första hand för befattningshavare med

bristande kompetens eller mera kortvarig anställning eller dylikt och som

för övrigt i terminologiskt avseende ej heller går helt fri från invändningar

av liknande innebörd.

Efter alt ha erinrat om att den assisterade prästen för närvarande har

att tillhandahålla biträdet bostad och vivre eller ersättning härför fortsätter

kommittén:

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

Denna i själva lönesystemet liggande spärr försvinner emellertid vid

genomförandet av kommitténs förslag och måste sålunda ersättas med en

annan anordning. Erforderlig begränsning i möjligheterna att anställa

personal har inom den civila statsförvaltningen — med undantag för de

affärsdrivande verken — åvägabragts antingen genom fixering av det antal

icke-ordinarie befattningar, som högst må förekomma vid vederbörande

verk, eller ock genom maximering av det anslagsbelopp, som må av

vederbörande myndighet användas för ändamålet. Enligt kommitténs mening

är på förevarande område den förstnämnda metoden att föredraga.

Kommittén förordar sålunda, att för varje stift årsvis eller för annan

lämplig period bestämmes det högsta antal befattningar såsom pastoratsadjunkt,

som inom stiftet må vara anställda.

Prövningen skall enligt kommittén verkställas av Kungl. Maj :t efter

äskanden av domkapitlen. Under erinran om bland annat behovet av

semestervikarier uttalas, att stiftsledningarnas rörelsefrihet bör ej alltför

mycket inskränkas.

Enligt kommitténs mening kan man vid lönesättningen för pastoratsadjunkterna

icke bortse från nu gällande eller på statsmakternas prövning

beroende lönesättning vid nyanställning och under de närmaste åren

därefter för sådana i statlig tjänst eller i statsunderstödd kommunal

verksamhet anställda befattningshavare, som undergått akademisk utbildning

i stort sett jämförlig med pastoratsadjunkternas.

Kommittén berör till en början något frågan om införande av en s. k.

reglerad befordringsgång för pastoratsadjunkterna. Därvid erinrar kommittén

om vad som förekommit i anledning av ett förslag om reglerad

befordringsgång för icke ordinarie läroverkslärare, vilket framlagts av

194i års personalutredning (SOU 1947:58). Tanken på en sådan befordringsgång

hade under frågans tidigare behandling avvisats av skolöverstyrelsen.

Kommittén anför:

Synpunkter liknande dem, vilka av skolöverstyrelsen framförts och av

personalutredningen icke ansetts sakna relevans i diskussionen om införande

av en reglerad befordringsgång i egentlig mening för läroverkslärarna,

synas kunna anläggas mot att anpassa pastoratsadjunkternas

lönesättning efter en sådan befordringsgång. Sålunda torde böra erinras

om det i förevarande sammanhang betydelsefulla förhållandet, att genom

prästvigningen den extra ordinarie prästen redan under sitt första missiv

erhåller samma kompetens att utföra kyrkliga förrättningar som den

pastor han kan hava förordnats att biträda. Till följd härav kan en nymissiverad

präst icke utan vidare jämföras med en rekryt i amanuensgruppen.

En amanuensaspirant inom statsförvaltningen har merendels en

relativt begränsad befogenhet att självständigt utföra en förvaltningsakt.

Hans första tjänstgöring har i regel övervägande karaktären av en utbildnings-

och prövotid. Prästen har däremot genom den efter genomgångna

praktiska prov avlagda prästexamen och genom undergången prästvigning

i avseende å prästerliga förrättningar formellt vunnit full behörighet

till självständig ämbetsutövning med avseende å legala förrättningar.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

27

Frånsett denna skillnad gäller emellertid i övrigt beträffande pastoratsadjunkten

likaväl som i fråga om den icke-ordinarie förvaltningstjänstemannen,

att han vanligen först med ökande antal tjänstår och därmed vunnen

större erfarenhet inom sitt verksamhetsområde får mera på egen

hand, ehuru givetvis under förmans tillsyn, sköta sitt kall. Denna skillnad

i erfarenhet i början av prästbanan och under de närmaste åren därefter

samt den därav betingade begränsningen i hans självständiga ämbetsutövning

kan beräknas särskilt inverka på pastoratsadjunktens kapacitet,

då det gäller prästens s. k. fria verksamhet.

En annan synpunkt har i detta sammanhang sitt berättigande. Beträffande

en nymissiverad präst torde, oavsett prästvigningens behörighetsverkningar

med avseende å legala förrättningar, i ungefär samma gtad

som i fråga om en ung rekryt inom administrationen gälla, att hans praktiska

förutsättningar för tjänsten och hans personliga lämplighet icke äro

tillräckligt prövade. Ur det kyrkliga arbetets synpunkt kan det därför

icke vara annat än lämpligt, att den nyanställde pastoratsadjunkten under

en första tjänstgöringstid — aspiranttiden — underkastas prövning.

Efter att hava redogjort för bestämmelserna rörande amanuenspersonalen

i kungörelsen den 30 juni 1947, nr 436, angående reglerad befordringsgång

för viss icke-ordinarie personal i statens tjänst framlägger kommittén

följande förslag till befordringsgång för nämnda prästerliga befattningshavare:
Cf

18 under ett och ett halvt år, Ce 20 under två år och Ce 22 under

två år, varefter befordran till lönegrad Ce 24 sker.

För jämförelse mellan den av kommittén förordade befordringsgången

för pastoratsadjunlcterna och fastställd eller föreslagen befordringsgång

för olika jämförliga personalgrupper inom den civila statsförvaltningen

har kommittén låtit utföra vissa beräkningar. Dessa beräkningar visa, att

den av kommittén föreslagna befordringsgången under en tioårsperiod

från anställningens början "för pastoratsadjunkterna giver en årlig medellön

nära sammanfallande med medellönen under samma tidsperiod för

icke tingsmeriterad amanuens och för icke-ordinarie läroverkslärare samt

något överstigande medellönen under en dylik tidsperiod för den, som gar

befordringsvägen tingsnotarieaspirant—tingsnotarie—tingsmeriterad amanuens.

Ett särskilt spörsmål vid införande av en reglerad befordringsgång för

pastoratsadjunkterna är om och i vad mån exempelvis teologie licentiatexamen

eller teologie doktorsgrad bör medföra en förmånligare lönesättning

på pastoratsad junktsstadiet. Kommittén finner sig böra föreslå en

förkortning av väntetiden till ett år för teologie licentiater i lönegrad Ce 22

och för teologie doktorer i envar av lönegraderna Ce 20 och 22.

Två ledamöter av kommittén ha i en gemensam reservation framlagt

förslag angående löneklassplacering för extra ordinarie präst, som förbigåtts

vid befordran till ordinarie tjänster.

Beträffande k y r k o a d j u nkte r n a föreslår kommittén, som för
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

klarar sig icke hava blivit övertygad om behovet av en differentiering på

olika lönegrader, enhetlig inplacering i Ce 24.

Även beträffande stifts- och kontraktsadj unkterna förordar

kommittén inplacering i Ce 24.

Under remissbehandlingen har den av kommittén förordade provtj

änstgöringen under halvtannat år före antagningen till extra

ordinarie pastoratsadjunkt väckt gensagor från kyrkomötet, flertalet domkapitel

och de prästerliga personalorganisationerna. Därvid har kyrkomötet

framhållit, att någon möjlighet att efter prästvigningen anordna en

provtjänstgöring, efter vars slut den prästvigde skulle kunna avvisas från

prästkallet, icke förelåge. Kyrkomötet anser emellertid icke förslaget om

tillämpning av aspirantanställning såsom första anställningsform i pastoratsadjunktskarriären

i och för sig giva anledning till erinran.

Vad angår kommitténs förslag angående begränsning av antalet

pastorats ad junktsbefattningar i stiften ifrågasätta

kyrkomötet, domkapitlen i samtliga — utom Lunds och Stockholms —

stift samt de prästerliga personalorganisationerna överhuvud behovet av

en sådan anordning. Därest en begränsning av stiftens rekryteringspersonal

likväl skulle befinnas erforderlig, föreslås en fixering av stiftens

pastoratsadjunktskår till högst en viss relation till antalet övriga tjänster

i stiften, förslagsvis 25 procent.

Kammarkollegiet biträder det av kommittén i detta hänseende rekommenderade

förfarandet och anser sig särskilt böra understryka angelägenheten

av att det behövliga antalet pastoratsadjunkter inom stiften underkastas

en regelbundet återkommande prövning.

Statens lönenämnd liksom även kammarkollegiet har ansett sig kunna

godtaga kommitténs förslag till löneavvägning och befor dr

ingsgång för pastoratsadj unkterna. Samma förslag har

icke föranlett någon erinran från riksräkenskapsverkets sida. Statskontoret

har anslutit sig till kommitténs förslag angående införande av reglerad

befordringsgång, men har i fråga om väntetiden i de av kommittén förordade,

av ämbetsverket godtagna lönegraderna föreslagit utsträckning av

tjänstetiderna i såväl lönegraderna Ce 20 som Ce 22 från två till tre år.

Kyrkomötet, domkapitlen i samtliga stift utom Västerås, Karlstads,

Härnösands och Visby samt allmänna svenska prästföreningen hava icke

något att erinra mot lönesättningen för pastoratsadjunkterna. Förslag om

gynnsammare placering ha framförts av de fyra nyss nämnda domkapitlen

och Sveriges yngre prästers förbund. Tanken på särskild löneklassplacering

för extra ordinarie präst, som icke vunnit befordran, har upptagits av

domkapitlet i Visby och allmänna svenska prästföreningen.

Statens lönenämnd och statskontoret hava godtagit den av kommittén

s. 29 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

29

förordade lönegradsplaceringen för kyrkoadj unkterna, mot vilken

riksräkenskapsverket förklarat sig icke hava något att erinra. Från kammarkollegiets

sida ifrågasättes, huruvida det överensstämmer med eljest tilllämpade

principer i fråga om reglerad befordringsgång, att för kyrkoadjunkterna,

vilka med avseende på arbetsuppgifter i stort sett få anses

jämförbara med pastoratsadjunkterna, inrättas extra ordinarie befattningar

i samma löneställning som slutlönegraden i den för de senare avsedda reglerade

befordringsgången. Om så ej är fallet, torde enligt ämbetsverket

även kyrkoadj unkterna böra följa den reglerade befordringsgången.

Kyrkomötet förordar kommitténs förslag i denna del. Domkapitlen i

samtliga — utom Karlstads och Härnösands -— stift förklara sig icke hava

något att erinra mot kyrkoadj unkternas inplacering i lönegrad Ce 24.

Förslag om höjningar och om differentiering på olika lönegrader ha framförts

av domkapitlen i Karlstad och Härnösand samt Sveriges yngre prästers

förbund.

Kyrkomötet har understrukit vikten av att kyrkoadjunkturer icke få

träda i stället för komministerstjänster. Även domkapitlen i Lund och Linköping

ha yttrat sig i denna fråga, det förra domkapitlet särskilt rörande

de spörsmål som uppstått i samband med att kyrkoadj unkt förordnas att

självständigt ombesörja kyrkobokföring.

Den för stifts- och kontraktsadj unkterna föreslagna

placeringen i lönegrad Ce 24 har av statens lönenämnd, riksräkenskapsverket,

statskontoret och kammarkollegiet lämnats utan erinran, av kollegiet

dock under ifrågasättande, huruvida icke för här ifrågavarande präster —

liksom i fråga om kyrkoadj unkterna — borde tillämpas den för pastoratsadjunkterna

avsedda befordringsgången. Kyrkomötet och sex domkapitel

hava med hänsyn till finansiella konsekvenser icke ansett sig kunna förorda

någon ändring av den föreslagna löneställningen, ehuru det från vissa

synpunkter varit önskvärt, att stiftsadjunktstjänsterna, för vilka stundom

komministrar tagas i anspråk, kunnat placeras i en högre lönegrad. Högre

lönegradsplacering förordas av vissa domkapitel och de prästerliga personalorganisationerna.

Föredraganden anför:

»Av betydelse vid utformningen av anställningsförhållandena för de prästerliga

adjunktskategorierna vid en övergång till civilstatens lönesystem är

självfallet bedömandet av de nuvarande extra ordinarie prästernas anställningsrättsliga

ställning. Kyrkomötet jämte åtskilliga domkapitel ha gentemot

de föreslagna anställningsformerna framhållit, att kyrkan genom ordinationen

tagit slutlig ställning till frågan om den prästvigdes lämplighet

för dess tjänst och alt härefter kyrkan står ansvar för prästens skäliga

försörjning. Då möjligheten att entlediga annorledes än efter fel eller för
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

summelse i tjänsten utgör huvudkriteriet på de icke-ordinarie anställningsformerna

i civilstatens lönesystem, skulle den av kyrkomötet hävdade uppfattningen

betinga en grundväsentlig förändring av dessa anställningsformers

innehåll vid lönesystemets tillämpning för prästerna.»

På närmare anförda skäl förklarar sig föredraganden anse, att det ingalunda

strider mot den gällande rättsregleringen, om en till aktiv församlingstjänst

vigd prästman till följd av personalförhållandena i stiftsprästerskapet,

som icke kunnat förutses vid hans ordination, under någon

tid ställes utan förordnande eller om han vid visad olämplighet icke får

fortsatt missivering. Föredraganden fortsätter:

»Enligt min mening föreligger sålunda icke något hinder i kyrkolag eller

eljest att i den statskyrkliga tjänsteorganisationen tillämpa de i civilstatens

lönesystem utformade anställningsformerna aspirant- och extra ordinarie

anställning i all huvudsak oförändrade. I likhet med kommittén anser jag,

att vid den förordade löneregleringen åt de prästerliga adjunkterna bör beredas

extra ordinarie anställning. Huruvida efter övergången till det föreslagna

lönesystemet antagningen till extra ordinarie pastoratsadjunkt skall

föregås av viss tids aspirantanställning, är enligt min mening en lämplighetsfråga,

som får avgöras från i huvudsak två synpunkter. Den ena av

dessa är, om det med hänsyn till löneavvägningen för i stort sett jämförliga

befattningshavargrupper kan anses motiverat, att pastoratsadjunkten redan

från första tjänstgöringsdagen tillerkännes med extra ordinarie anställning

förenade sociala löneförmåner och pensionsrätt med mera. För min del

kan jag icke finna annat än att en omedelbar extra ordinarieantagning

skulle innebära ett påtagligt gynnande av pastoratsadjunkterna framför

övriga i allmän tjänst anställda befattningshavare med lika omfattande

akademisk utbildning. Den andra synpunkten är om det för införande av

aspirantanställning för icke-ordinarie präster möter principiella hinder i

så måtto, att pastoratsadjunktens första tjänstgöringstid icke har karaktären

av en prövnings- och utbildningstid. Det är självklart, att den noggranna

och sorgfälliga individuella prövning av de olika prästkandidaternas

lämplighet för prästämbetet — bland annat genom förfrågningar hos

lärarna vid de teologiska fakulteterna — som biskopen anlägger vid rekryteringen

av stiftets prästerskap, i allmänhet är en garanti för den prästvigdes

lämplighet för kallet. Erfarenheten har dock visat, att i vissa fall

ordinerats teologer, vilka icke varit för prästämbetet lämpliga, något som

även understrukits i den år 1942 framlagda prästutbildningsutredningen

(SOU 1942: 33). I samma utredning har därjämte framhållits, att en nyordinerad

präst i stort sett är oprövad i de praktiska församlingsvårdsuppgifterna.

Den första tjänstgöringen såsom församlingspräst är därför i

mycket en utbildningstid, övervägande skäl tala därför enligt min mening

s. 31 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

31

för ett anlitande av aspirantanställning under pastoratsadjunkternas första

tjänstgöringstid — lämpligen under halvtannat år såsom kommittén föreslagit.

I praktiken torde detta för övrigt allenast innebära, att pastoratsadjunkten

under angivna tid icke kommer i åtnjutande av de förmåner

extra ordinarie anställning medför.

Vad därefter angår den av kommittén förordade begränsningen av antalet

pastoratsadjunktstjänster i stiften, så har av kammarkollegiet särskilt

understrukits angelägenheten av en regelbundet återkommande prövning

av pastoratsadjunktskårens storlek. För egen del finner jag, att kommittén

på ett övertygande sätt motiverat behovet av en fixerad personalram

för stiftens obefordrade präster i aktiv församlingstjänst. Jag instämmer

därför i kommitténs förslag, att det skall ankomma på Kungl. Maj :t —

som jämväl inrättar ordinarie och övriga icke-ordinarie församlingstjänster

— att bestämma antalet pastoratsadjunkturer i stiften. Till frågan om

det praktiska anordnandet av den föreslagna personalramen är jag icke

för närvarande beredd att taga ställning. Jag finner mig dock i detta sammanhang

böra anmärka, att den av kyrkomötet förordade procentmetoden

icke möjliggör någon smidig anpassning alltefter det stiftsvis mycket varierande

behovet av pastoratsadjunkter under olika tidsperioder. Ett utnyttjande

i varje stift av kyrkomötets relationstal — 25 procent — skulle innebära

en utökning av det nuvarande antalet pastoratsadjunkter med omkring

80 procent och medföra en kostnadsökning — utöver kommitténs

kostnadsplan — med cirka 2 400 000 kronor, utgifter för reseersättningar

och tjänstgöringstraktamenten icke inräknade. Redan med hänsyn till de

ekonomiska konsekvenser, som kyrkomötesförslaget kan medföra, är det

föreslagna procenttalet givetvis icke godtagbart.

De skäl, som av statskontoret, vissa domkapitel och Sveriges yngre prästers

förbund framförts för ändring i olika riktningar av kommitténs förslag

till befordringsgång för pastoratsadjunkterna, kan jag icke finna bärande.

Att liksom i fråga om de ordinarie församlingsprästerna anpassa

lönesättningen för pastoratsadjunkterna efter läroverkslärarlönen i viss

tjänstegrad finner jag uteslutet, då för de icke-ordinarie prästerna saknas

motsvarighet till det för läroverkslärarna betungande provåret med ersättning

i form av terminsarvoden å 1 000 kronor. Enligt min mening tillgodoser

kommitténs förslag till befordringsgång på ett tillfredsställande sätt

anspråken på en skälig löneavvägning och samtidigt även i detta sammanhang

relevanta lönetekniska synpunkter. Jag tillstyrker därför den av de

sakkunniga föreslagna befordringsgången.

Till frågan, huruvida icke-ordinarie präst, som till följd av prästvalssystemets

ur befattningshavarsynpunkt ojämna verkningar icke vunnit befordran

trots påtaglig överlägsenhet i tjänstår, bör beredas speciell kompensation

i form av högre löneklass- eller lönegradsplacering än som följer av

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

normalbestämmelserna, är jag icke beredd att för närvarande taga ställning.

I likhet med kyrkomötet och det stora flertalet övriga remissinstanser

biträder jag kommitténs uppfattning, att tillräcklig anledning icke föreligger

för en differentiering av kyrkoadjunktstjänsterna på olika lönegrader.

Under sådant förhållande finner jag vägande skäl saknas för att frångå

den av kommittén förordade — av bland annat kyrkomötet, statens

lönenämnd, statskontoret och riksräkenskapsverket godtagna —- inplaceringen

av kyrkoadjunkterna i lönegrad Ce 24.

I ett flertal yttranden — särskilt de som avgivits av kyrkomötet samt

domkapitlen i Linköping och Lund —- har framförts kritik mot nuvarande

praxis i fråga om inrättande av kyrkoadjunktstjänster. De framställda erinringarna

synas mig vara av sådan beskaffenhet, att de påkalla en omprövning

av praxis för kyrkoadjunkturens fortsatta utnyttjande i tjänsteorganisationen.

Med hänsyn till de kvalificerade arbetsuppgifter som anförtrotts stiftsoch

kontraktsadjunkterna kan det enligt min mening ifrågasättas, huruvida

icke en något högre löneställning bör tillerkännas dessa präster än

den av kommittén föreslagna, Ce 24. Men då mera vägande synpunkter av

tjänsteorganisatorisk och löneteknisk natur tala i motsatt riktning, anser

jag mig icke kunna förorda ett frångående av kommitténs förslag i

denna del.» I

I motionerna I: 319 och II: 407 hävdas, att nu gällande ordning för antagande

av pastoratsadjunkter vore den mest ändamålsenliga. Vidare framhålles,

att den prövning, som biskop och domkapitel underkasta den prästvigde,

bör ske före prästvigningen och icke efter densamma.

Till stöd för det i motionerna 1:320 och II: 408 framförda yrkandet om

differentiering av kyrkoadjunkterna på lönegraderna Ce 24 och Ce 26

framhålles, att enligt propositionen i samma pastorat komministern kunde

placeras i Ca 28, medan kyrkoadjunkten stode kvar i Ce 24 även i de

mest krävande kyrkoadjunktsbefattningarna i Norrlands obygder eller i

storförsamlingar i andra delar av landet. Då vidare på grund av valsättet

för tillsättande av ordinarie prästerliga befattningar ett antal förtjänta

prästmän icke erhölle ordinarie befattning, kunde det icke anses tillfredsställande,

att dessa befattningshavare under hela sin tjänstetid kvarstode

i samma lönegrad, som varje pastoratsadjunkt föresloges erhålla efter 5%

års tjänstgöring.

I motionen II: 431 erinras om att vid lönesättningen för kyrkoadjunkt

hänsyn för närvarande tages till duplikationsskyldighet, medan sådan

hänsyn icke skall tagas enligt propositionens förslag.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

33

6. Tjänstebostäderna.

T jänstebostadens inordnande i lönesystemet.

Prästlönekommittén anför:

Att såsom hittills tjänstebostad i allmänhet bör tillhandahållas de ordinarie

församlingsprästerna av pastoratet, därom synes någon tveksamhet

ej kunna råda.

Beträffande upplåtelse av tjänstebostad åt befattningshavare med avlöning

enligt statens allmänna avlöningsreglemente finnas vissa allmänna

regler i reglementet (38 §), varjämte specialbestämmelser förutsättas kunna

av Kungl. Maj :t eller vederbörande myndighet meddelas rörande sådan

tjänstebostads anordnande samt angående dess vård och underhåll. Reglementet

innefattar stadganden om befattningshavares förpliktelse att mottaga

och bebo åt honom anvisad tjänstebostad, om hans skyldighet att gälda

ersättning för bostaden och i förekommande fall jämväl ersättning för

bränsle och belysning. Härutöver stadgas i reglementet om tjänstebostads

avträdande samt om befattningshavares och dennes dödsbodelägares skyldighet

att vid behov mot skälig gottgörelse upplåta utrymme i tjänstebostaden

för vikarie och efterträdare.

I folkskolans avlöningsreglemente (26 §) återfinnas i stort sett motsvarande

bestämmelser beträffande tjänstebostad åt ifrågavarande lärare.

För församlingsprästerna synas enligt kommitténs mening några reglerande

bestämmelser i förevarande hänseenden icke vara erforderliga utöver

dem, som för övriga här omnämnda befattningshavargrupper befunnits påkallade.

I det hela torde de blivande bestämmelserna för prästerna närmast

böra ansluta sig till de i statens allmänna avlöningsreglemente meddelade.

Det finnes fördenskull ingen anledning att vidtaga större saklig ändring

i den ecklesiastika boställsordningens stadganden i 17 och 18 §§. Dock

torde bestämmelserna om prästs vårdnadsskyldighet med avseende å tjänstebostaden

böra utvidgas att avse jämväl tjänstebostad i annan pastoratsbyggnad.

Skyldighet att mot ersättning upplåta utrymme i bostaden bör

vidare gälla icke blott befattningshavarens dödsbodelägare utan även denne

själv, och den bör även innefatta skyldighet att bereda personligt bostadsutrymme

åt pastoratsadjunkt, som anställes som ämbetsbiträde åt tjänstinnehavaren.

Bestämmelserna om befattningshavares skyldighet att mottaga och bebo

åt honom anvisad tjänstebostad böra för församlingsprästernas vidkommande

givetvis avse jämväl bostad i annan pastoratsbyggnad än prästgård.

Sådan annan tjänstebostad, om vars anordnande ju icke — såsom i fråga

om prästgårdarna — förekomma några bestämmelser i ecklesiastik boställsordning,

bör likväl förutsättas skola godkännas av stiftsnämnden för

att skyldighet skall inträda för prästen att mottaga och bebo densamma.

I fråga om de prästerliga tjänstebostädernas anordnande, deras inredning

och övriga beskaffenhet äro med hänsyn till omregleringen av prästernas

avlöningsförhållanden icke några särskilda nya bestämmelser påkallade.

3—933G1 Bihang till riksdagens protokoll 1949. C> sand. 2 avd. Nr 2.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

Kommittén erinrar vidare om att folkskolans avlöningsreglemente ålägger

vederbörande befattningshavare ovillkorlig skyldighet att vidkännas ersättning

för av honom mottagen tjänstebostad samt att statens allmänna

avlöningsreglemente innehåller likartad föreskrift men även förutsätter, att

tjänstebostaden understundom förekommer såsom särskild förmån utöver

den kontanta avlöningen. Kommittén ingår härefter på frågan, huruvida

för församlingsprästernas vidkommande avlöningen såsom hittills bör utgå

i form av nettolön, d. v. s. utan inräknande i denna av tjänstebostadsförmånens

värde, eller om regleringen även i detta hänseende principiellt

bör anslutas till de nya statliga avlöningsreglementena och avlöningen alltså

utgå såsom bruttolön. Kommittén anför slutligen:

Efter ingående övervägande av olika med de båda huvudmetoderna förbundna

nackdelar och fördelar har kommittén ansett sig böra förorda ett

bruttolönesystem för församlingsprästerskapet med ersättningsskyldighet

för upplåten tjänstebostad, vare sig denna anvisas i insynad prästgård eller

i annan av pastoratet tillhandahållen bostadslägenhet.

Kyrkomötet har uttalat, att pastorat borde, om prästgård ej funnes, åläggas

att tillhandahålla sådan tjänstebostad, som i huvudsak motsvarade de

författningsenliga kraven på prästgård.

Domkapitlet i Växjö och Sveriges yngre prästers förbund anse, att skyldighet

bör stadgas för pastorat att tillhandahålla tjänstebostad åt kyrkoadjunkt,

om förhållandena på hyresmarknaden i stationeringsorten det påkalla.

Socialstyrelsen ifrågasätter, huruvida man vid löneregleringen kan

förbigå de icke-ordinarie prästernas tjänstebostadsfråga. I samma spörsmål

uttalar sig domkapitlet i Lund.

Kammarkollegiet anser, att befogenhet alltjämt bör förbehållas Kungl.

Maj :t att dispensera från åliggandet att tillhandahålla prästgård, där hinder

härför finnes möta på grund av särskilda omständigheter. Vissa skäl kunde

till och med anföras till förmån för vidgade dispensmöjligheter i detta hänseende.

Skyldighet att bygga prästgård bör enligt statskontoret — i analogi med

skoldistrikts åliggande att uppföra lärarbostad — endast åvila pastorat,

därest å orten saknas hyresmarknad med bostäder av sådan storlek och

beskaffenhet, som i huvudsak motsvara ecklesiastika boställsordningens

krav på prästgård.

Bostadsavdraget.

Prästlönekommittén.

Kommittén föreslår, att den ersättning, som prästen skall ha att gälda

för tjänstebostadens begagnande i regel bör erläggas genom avdrag må
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

35

nadsvis i efterskott å befattningshavarens lön, bostadsavdrag. Härom anför

kommittén vidare bland annat:

Bostadsavdraget bör så bestämmas, att det i princip ger full täckning

för det värde bostaden kan antagas äga för befattningshavarna, icke individuellt

utan genomsnittligt för vederbörande befattningshavargrupp i dess

helhet. Detta genomsnittliga hyresvärde behöver ej vara lika med bostadens

hyresmarknadsvärde utan bör avvägas med hänsyn exempelvis till

förekommande bostadstvång samt till förevarande tjänstebostäders speciella

karaktär av prästgård.

Efter att hava framhållit, att bostadsavdraget bör göras rörligt, fortsätter

kommittén:

Såsom en allmän karakteristik av resultatet av en metod för tjänstebostadens

inordnande i ett avlöningssystem har framhållits, att detta resultat

kan anses mera rättvist, ju mindre reallönen — inklusive tjänstebostäder

värde — därigenom kommer att växla mellan enskilda i övrigt

likställda befattningshavare. Men ju större rättvisa i resultatet en metod

leder till, desto mera komplicerad måste den bliva. Därest bostadsavdraget,

för vinnande av enkelhet i förfarandet, anses böra bestämmas genom

en mer eller mindre summarisk hyressättning, synes emellertid denna

böra göras enbart beroende av sådana omständigheter, som kunna omedelbart

och definitivt bestämmas och ej kräva särskild bedömning (t. ex.

lönegrad och bostadsort). Ett dylikt förfarande torde nämligen, särskilt

då ett bruttolönesystem med ersättning för tjänstebostad skall avlösa ett

nettolönesystem med hyresfri tjänstebostad, lättare accepteras av flertalet

befattningshavare .En hyressättning på grundval av en schematisk klassificering

av tjänstebostäderna efter dessas standard (storlek och inredningens

beskaffenhet), varvid de särskilda faktorerna bleve beroende av

ett i viss mån subjektivt bedömande, komme däremot att just på grund

av det schematiska förfarandet starkt framhäva själva klassificeringens

ofullkomlighet och fördenskull få en mindre stabil karaktär. Invändningar

mot systemet och dess resultat i enskilda fall skulle därvid lätt leda till

krav på en noggrannare och därmed också mera invecklad bestämning av

tjänstebostädernas standard.

Kommittén förordar följande metod:

De för tjänstebostaden utgående avdragen för församlingsprästerna bestämmas

så, att olika avdragsbelopp bliva gällande, å ena sidan för tjänstebostad

vid kyrkoherdetjänst och för tjänstebostad vid komministerstjänst

samt, å andra sidan, inom vardera av dessa tjänstegrader för bostäderna

i varje särskild hyresgrupp enligt den hyresgruppsindelning, som gäller

enligt boställsordningen för folkskolans lärare. Bostadsavdragen för prästernas

tjänstebostäder skulle alltså komma att innefattas i två skilda serier

av avdragsbelopp — den ena för kyrkoherde samt den andra för komminister

— vardera serien om fem avdragsbelopp, stigande per hyresgrupp.

Till grund för dessa bostadsavdragsbelopps bestämmande hava tagits hyrestal

för skilda lägenhetskategorier (storleks- och kvalitetsklasser) inom

varje hyresgrupp (kommitténs betänkande s. 244, tab. 7). Dessa hyrestal,

vilka uträknats med ledning av hos socialstyrelsen tillgängliga uppgifter

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

å medelhyrorna för de olika lägenhetskategorierna inom skilda orter,

utgöra icke de omedelbara hyresmedeltalen för orterna inom de särskilda

hyresgrupperna, utan siffrorna äro efter granskning av uppgifternas representativa

värde justerade och avjämnade samt motsvara i stort sett mitten

i intervallen för respektive hyresgrupp.

Kommittén föreslår, att bostadsavdragen för de ordinarie församlingsprästerna

bestämmas till följande årliga belopp i kronor:

Hyresgrupp 1. 2. 3. 4. 5.

Kyrkoherdebostad .......... 1 332 1 752 2 172 2 592 3 012

Komministerbostad ........ 1 080 1 428 1776 2124 2 472

Vid avdragsbeloppens uträknande har kommittén utgått från hyrestalen

för en bostadslägenhet inom en var av de tre skilda kvalitetsklasserna om

inalles sex rum och kök för kyrkoherdebostad samt fem rum och kök för

komministerbostad, exklusive expeditionsrum. De sålunda antagna hyrestalen

ha av kommittén sammanvägts till ett belopp per tjänstegrad och

hyresgrupp med hänsyn till de två tjänstebostadskategoriernas kvalitet,

d. v. s. bostädernas utrustning med centraluppvärmningsanordning, enskilt

badrum samt vatten och avlopp, på sätt detta kunnat antagas med

stöd av bland annat utfallet av den av kommittén företagna särskilda bostadsundersökningen

beträffande prästgårdarna. Dessa sammanvägda

hyrestal ha emellertid, med hänsyn till de prästerliga tjänstebostädernas

—- främst i prästgårdarna — speciella karaktär, av kommittén ansetts böra

jämkas ytterligare något nedåt, cirka 12 procent, för att kunna godtagas

såsom skäliga bostadsavdragsbelopp.

En närmare beskrivning av förfarandet återfinnes å s. 108—109 i

propositionen.

Till stöd för den generella 12-procentsjämkningen av de sammanvägda

hyrestalen har kommittén framhållit följande synpunkter:

Med hänsyn till prästgårdarnas »öppna» karaktär har kommittén ansett

det befogat, att den för de prästerliga tjänstebostäderna i form av bostadsavdrag

utgående ersättningen bestämmes så, att densamma kommer att

något understiga ett för samma bostäder eljest beräkneligt genomsnittligt

bostadsvärde. För det stora flertalet av prästerna, främst på landsbygden

och härvid särskilt för kyrkoherdarna och för komministrar i egna församlingar,

lärer en dylik nedsättning av bostadsavdraget kunna sägas delvis

uppvägas av de besvär och kostnader av representationskaraktär, som

för dessa präster alltjämt ofta uppkomma i följd av sedvanan att församlingsborna

skola mottagas och bliva föremål för gästfrihet i prästgården.

En del präster, t. ex. i större städer eller där flera tjänstgöra i samma

pastorat och äro bosatta helt nära varandra, torde visserligen icke i samma

utsträckning som övriga belastas av dylika förpliktelser. Ehuru för

sådan präst nedsättningen av bostadsavdraget i regel skulle innebära en

s. 37 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

37

viss höjning av reallönen, synes det i enhetlighetens och enkelhetens intresse

icke lämpligt eller möjligt att härutinnan göra någon åtskillnad.

Hänsyn bör även fästas vid det förhållandet, att genom sammanvägningen

av hyrestalen för skilda kvalitetskategorier och genom antagandet av en

enda storleksklass för vardera av de två tjänstegraderna i enstaka fall något

för höga bostadsavdrag kunna komma att gälla för mindre eller sämre

utrustade tjänstebostäder.

Mot kommitténs förslag angående schematiska bostadsavdrag har framställts

erinran allenast av domkapitlet i Härnösand, som ansett att församlingsprästernas

tjänstebostäder borde klassificeras liksom folkskollärarnas.

Även en minoritet i statskontoret har funnit en klassificering påkallad.

Socialstyrelsen finner det av kommittén föreslagna förfarandet väl avvägt

men ifrågasätter, om icke en viss reduktion av bostadsavdraget borde

ske efter en enkel norm i de relativt fåtaliga fall, där bostaden beträffande

utrustning och storlek är väsentligt underlägsen den typ, för vilken bostadsavdraget

är beräknat. Socialstyrelsen understryker även, att bostadsavdragen

böra göras rörliga.

Kammarkollegiet anför bland annat:

Den av kommittén verkställda statistiska utredningen rörande det nuvarande

beståndet av prästerliga tjänstebostäder visar, att endast ett förhållandevis

ringa procenttal av dessa bostäder innehåller så låga rumstal,

som dem kommittén lagt till grund, eller lägre. Godtager man emellertid

kommitténs förslag på denna punkt, ställes man inför frågan, huruvida

ett system med bostadsavdrag, byggt på angivna rumstal, lämpligen låter

förena sig med gällande bestämmelser i ecklesiastik boställsordning om

storleken av kyrkoherde- respektive komministerprästgård.

Kollegiet erinrar om den av kommittén framlagda statistiken, enligt vilken

den övervägande delen av bostadsbeståndet — av kyrkoherdebostäderna cirka

87 procent och av komministerbostäderna cirka 82 procent — tillhör kvalitetsklass

1 eller den högsta kvalitetsklassen. Återstoden fördelar sig på

tre lägre kvalitetsklasser. Enligt kollegiets mening vore det riktigare att,

med avstående från all »sammanvägning», såsom normalfall utgå från

hyrestalen i högsta kvalitetsklassen samt att medge nedsättning av bostadsavdragen

för präster med bostad i någon av de lägre kvalitetsklasserna.

Mot de av kommittén angivna motiven för reduktionen med 12 procent

har kollegiet intet att erinra. Slutligen framhåller kollegiet, att de

synpunkter kommittén lagt till grund torde motivera viss hyresersättning

till sådana präster, som ej ha tjänstebostad.

Statskontoret kan icke anse det rimligt, att de efter kommitténs beräkningsgrunder

erhållna sammanvägda hyrestalen, på sätt föreslagits, ned
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

sättas med 12 procent. Till stöd för sin uppfattning framhåller ämbetsverket,

att redan en viss jämkning torde ha skett vid bestämmandet av hyresvärdet

för kyrkoherde- och komministerbostäderna samt att de av kommittén

angivna hyrestalen därtill lära med hänsyn till sammanvägningen

delvis ligga under den allmänna marknadens hyresvärden.

Kyrkomötet har i frågan om bostadsavdragens belopp framhållit, att den

av kommittén föreslagna jämkningen nedåt syntes väl knapp.

Två domkapitel och de prästerliga personalorganisationerna förorda

höjning av 12-procentavdraget.

Bränslekostnadsgottgörelse.

I samband med regleringen av tjänstebostäderna har prästlönekommittén

framlagt förslag om särskild bränslekostnadsgottgörelse åt innehavare

av speciellt stora tjänstebostäder. Kommittén anför härom bland

annat:

Emellertid är även för framtiden att beakta, att ett antal prästgårdar —

såväl för komminister som för kyrkoherde — äro onormalt stora, i enstaka

fall upp till 15 å 17 rum och kök på sätt framgår av den av kommittén

verkställda bostadsundersökningen. När kommittén nu på anförda skäl

funnit sig böra förorda, att tjänstebostadsersättningen bestämmes att utgå

enhetligt för en beräknad bostad om sex rum och kök för kyrkoherde

samt fem rum och kök för komminister, har kommittén jämväl funnit

skäl föreligga att vederbörande befattningshavare ej skall vara pliktig

att själv bekosta uppvärmningen av större bostad. När kommittén nu förutsätter,

att vederbörande befattningshavare väl tills vidare skall äga disponera

hela den bostad, som upplåtes till honom, men likväl ej skall åläggas

att gälda hyresersättning för eller vidkännas kostnad för uppvärmningen

av större bostad än förut angivits, följer härav, att befattningshavaren,

då han själv ombesörjer och anskaffar bränsle till uppvärmningen av

bostaden i dess helhet, bör bliva berättigad till gottgörelse för den större

kostnad, som därigenom åsamkas honom. En sådan reglering bleve också

i viss överensstämmelse med den anordning, som för de senaste eldningssäsongerna

medgivits. Kommittén vill föreslå, att vederbörande tjänstebostadsinnehavare

berättigas till bränslekostnadsgottgörelse av pastoratet

med visst årligt belopp, skäligen 90 kronor, per överskjutande bostadsrum

utöver det antal, för vilket bostadsavdrag uttages.

Kyrkomötet föreslår, att kommitténs förslag kompletteras med en spärrregel,

som i angivna fall begränsar prästens utgifter för hyra och värme

till en rimlig del av lönen, förslagsvis 20 procent.

Socialstyrelsen vitsordar, att en gottgörelse i någon form synes erforderlig

i de fall, där kostnaderna för bostadens uppvärmning bli mera betydande.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

39

Föredraganden anför beträffande samtliga tre här ovan sär

skilt rubricerade spörsmål:

»Någon tvekan synes icke kunna råda därom, att åt såväl kyrkoherde som

komminister även framgent bör beredas tjänstebostad åtminstone i samma

utsträckning som det hittills befunnits nödigt att för sådana befattningshavare

anordna tjänstebostad i prästgård. Ej heller lär anledning

finnas att frångå hittills gällande ordning, att de ordinarie församlingsprästernas

tjänstebostäder regelmässigt skola tillhandahållas av pastoraten.

Vidare har under remissbehandlingen allmänt godtagits kommitténs

förslag, att det nya avlöningssystemet skall utformas såsom ett bruttolönesystem,

såtillvida att församlingspräst skall för nyttjande av tjänstebostad

till pastoratet ha att erlägga ersättning i form av avdrag å lönen,

bostadsavdrag.

Jag biträder vad kommittén i ifrågavarande hänseenden föreslagit.

Att såsom kyrkomötet ifrågasatt stadga någon generell skyldighet för

pastorat att, om insynad prästgård ej finnes, tillhandahålla ordinarie präst

annan likvärdig tjänstebostad anser jag — på skäl som kammarkollegiet

och statskontoret anfört — icke påkallat. Enligt min mening bör pastorat

icke åläggas att tillhandahålla ordinarie församlingspräst tjänstebostad i

andra fall än då insynad prästgård finnes eller å orten saknas hyresmarknad

ined bostäder av sådan beskaffenhet, vilka i huvudsak motsvara fordringarna

på prästgård. Däremot synes det mig erforderligt att - såsom

vissa remissinstanser framhållit — utvidga pastoratets skyldighet att anskaffa

tjänstebostad till att jämväl gälla i pastoratet tjänstgörande ickeordinarie

präst — främst kyrkoadjunkt — om uppenbara svårigheter föreligga

för befattningshavaren att själv förhyra bostad.

Mot kommitténs förslag angående bostadsavdragens schematisering,

sammanvägning och generella jämkning ha i vissa remissyttranden

framställts erinringar. För egen del kan jag icke finna några bärande

synpunkter anförda för att frångå den av kommittén tillämpade schematiseringen

och sammanvägningen av bostadsavdragen, da förfaringssättet

på ett tillfredsställande sält tillgodoser både kraven på enkelhet

i tillämpningen och anspråken på en rättvis avvägning. Den föreslagna

12-procentiga jämkningen av de sammanvägda hyrestalen finner jag

skälig. Någon ytterligare generell jämkning, såsom bl. a. kyrkomötet

ifrågasatt, synes mig icke befogad. Jag kan icke heller godtaga statskontorets

ståndpunkt att själva metoden för hyrestalens sammanvägning

innebär en reducering av hyresvärdena som i tillräcklig mån kompenserai

de faktorer, vilka kommittén åberopat för den vidtagna generella jämkningen.

Däremot anser jag mig böra biträda socialstyrelsens förslag, att

möjlighet bör föreligga att i speciella fall nedsätta bostadsavdragens be
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

lopp, om tjänstebostadens ytinnehåll och standard väsentligt avviker från

den normala.

Att såsom kammarkollegiet ifrågasatt tillerkänna präst, som icke beredes

tjänstebostad, en begränsad hyresersättning synes mig ur flera synpunkter

icke påkallat.

Såsom i kommittébetänkandet föreslagits och i socialstyrelsens yttrande

understrukits anser jag, att bostadsavdragen över lag böra göras rörliga

för att vid behov kunna höjas eller sänkas i samma mån som den allmänna

hyresnivån förändras. En allmän omprövning av bostadsavdragen

synes med hänsyn till den tillämpade metoden för hyrestalens sammanvägning

även böra komma till stånd vid en mera väsentlig förskjutning i

tjänstebostadsbeståndets genomsnittliga standard.

Därest pastorat i enlighet med vad jag nyss förordat skall tillhandahålla

kyrkoadjunkt eller där fast stationerad pastoratsadjunkt tjänstebostad,

uppkommer frågan om bestämmande av den ersättning, som befattningshavaren

i form av bostadsavdrag skall erlägga till pastoratet för bostadens

begagnande.»

Sådana bostadsavdrag hava uträknats efter samma principer som för

de ordinarie prästerna. Därvid har man räknat med tre rum och kök för

kyrkoadjunkt och två rum och kök för pastoratsadjunkt. Vidare har man

genomgående räknat med högsta kvalitetsklassen. Någon 12-procentregeln

motsvarande generell jämkning har icke företagits. Dock har en

viss mindre jämkning funnits skälig för kyrkoadjunkterna. De föreslagna

avdragen äro följande:

Hyresgrupp 1 2 3 4 5

kyrkoadjunkts bostad........... 840 1 104 1 368 1 632 1 896

pastoratsadjunkts bostad........ 672 876 1 080 1 284 1 488

Föredraganden anför vidare:

»Dessa avdragsbelopp, vilka enligt min mening kunna anses på ett tillfredsställande

sätt avvägda, anser jag mig böra förorda. De för kyrkoadjunkts

bostad föreslagna beloppen synas kunna tillämpas även för åt

stifts- eller kontraktsadjunkt upplåten tjänstebostad.

Vad angår frågan om bränslekostnadsgottgörelse åt innehavare av överdimensionerade

prästerliga tjänstebostäder anser jag i likhet med kommittén,

att sådan gottgörelse bör utgå. Jag är dock icke nu beredd att taga

slutlig ställning till den beräkningsgrund, som för gottgörelsens avvägning

lämpligen bör tillämpas. Huruvida bostadsavdragets och uppvärmningskostnadens

sammanlagda belopp lämpligen bör begränsas till viss andel av lönen

är en fråga, som synes mig böra av kommittén övervägas.

Vad vidare beträffar frågan om en omarbetning av 10 § i ecklesiastik

s. 41 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

41

boställsordning, vilket lagrum innehåller bestämmelser om prästgårds storlek,

så anser jag — liksom kammarkollegiet — en sådan revision av boställslagstiftningen

vara angelägen.»

Utskottet vill i detta sammanhang erinra om den i 38 § 2 mom. andra

stycket statens allmänna avlöningsreglemente upptagna bestämmelsen, att

hyresavdrag för tjänstebostad skall bestämmas med hänsyn till priset å

orten för likvärdig bostad samt att vid ersättningens bestämmande jämväl

skola beaktas bostadens belägenhet och dess karaktär av tjänstebostad.

överenskommelse om ersättningen förutsättes skola träffas. Kan

detta ej ske, skall frågan hänskjutas till statens boställsnämnd.

Motsvarande bestämmelse återfinnes i det av 7945 års lönekommitté

framlagda förslag, som legat till grund för reglementet (SOU 1947:23).

Såsom motivering anförde nämnda kommitté:

Lönekommittén har den principiella uppfattningen att i de fall, då

tjänsteman ålägges att bebo tjänstebostad, ersättningen därför bör bestämmas

så, att denna skyldighet varken medför en utanför lönesättningen

liggande indirekt löneförmån eller en belastning i jämförelse med de fall,

då sådan skyldighet ej finnes. Då ersättningen bestämmes från denna

utgångspunkt, måste enligt lönekommitténs mening beaktas, att en tjänstebostad

i vissa fall kan ha lägre hyresvärde än eljest likvärdiga bostäder

å orten. Detta kan bero på bostadens belägenhet, varav i vissa fall också

kunna följa särskilda besvär på tjänstefri tid för bostadshavaren, för vilka

ersättning icke utgår, eller på annan dylik omständighet. Tvånget att

bebo tjänstebostad bör också tillerkännas betydelse för sådana fall, då

bostaden har sådan storlek eller beskaffenhet, att den — med hänsyn

bland annat till befattningshavarens tjänsteställning — icke kan antagas

överensstämma med dennes behov och rimliga önskemål. Lönekommittén

har ansett, att dessa synpunkter böra komma till uttryck i avlöningsbestämmelserna.

Bestämmelsen om klassificering av tjänstebostäder för folkskollärare

finnes i 19 § boställsordningen den 30 december 1946 (nr 883) för folkskolans

lärare (senaste lydelse enligt SFS 1947:545). Utredning angående

resultatet av klassificeringen redovisas i prop. 1/1949, Bil. 10, s. 263—264. 7

7. Semester.

Frågan om semester för församlingsprästerna är gammal och har alltjämt

förblivit olöst.

Prästlönekommittén föreslår emellertid rätt till semester för prästerna

med vissa av de prästerliga tjänstgöringsförhållandena betingade modifikationer.

Om den närmare innebörden av förslaget må följande anmärkas.

Till en början konstaterar kommittén, att det nuvarande systemet med

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

»tjänstebyte», eller riktigare tjänstedubblering — d. v. s. att en präst

under annan prästs semester uppehåller både sin egen och den andres

tjänst — icke kan undvaras. Kommittén anför härefter:

Vad som fortgående möjliggör tjänstedubbleringssystemets användning

vid semester för församlingspräster är givetvis det förhållandet, att dessa

befattningshavare under ett par till sommartiden förlagda semesterperioder

kunna påtaga sig en viss ökning i arbetsbördan för sådana legalt föreskrivna

göromål, som icke tåla uppskov, men å andra sidan för möjliggörande

härav skjuta åt sidan en del andra till tjänsten hörande uppgifter.

Det ligger i sakens natur, att det frivilliga församlingsarbetet härvid i första

hand får tillfälligtvis ställas tillbaka.

Vad angår de pastorat, i vilka en eller flera biträdande präster finnas

anställda, lär från här förut angivna utgångspunkter hinder i allmänhet

icke möta mot att prästerna där turvis komma i åtnjutande av semester på

det sätt och i den ordningen, att under ledigheten för kyrkoherden den biträdande

prästen eller, där flera biträdande präster finnas, en av dem förordnas

såsom vikarie å kyrkoherdebefattningen, medan särskild vikarie å

biträdesbefattningen icke utses. Ersättningen under vikariatstjänstgöringen

bör regleras enligt avlöningsreglementets vanliga normer för vikariatsförordnanden.

Särskilda överväganden kunna dock bli påkallade vid semesterregleringen

för komminister, som är anställd för viss — ofta avsides

belägen annexförsamling eller för särskilt kyrkobokföringsdistrikt och som

därvid har att förestå för församlingen eller distriktet anordnad särskild

pastorsexpedition.

Det ligger i sakens natur, att vikariatsförhållandena vid en allmän semesterreglering

för församlingsprästerna måste möta de större svårigheterna

företrädesvis när det gäller kyrkoherdarna i en-prästspastoraten. Den

allmänna grundsats, som här måste följas, blir givetvis den, att under semesterledighet

för sådan kyrkoherde särskild vikarie bör förordnas i all

den utsträckning, som den förhandenvarande tillgången inom stiftet på

präster, disponibla för semestervikariat, det möjliggör.

Man lär som hittills ha att räkna med, att även annan präst än församlingspräst

kan i givna fall komma att stå till förfogande såsom särskild

semestervikaiäe. Präster, som här komma i fråga, torde vara att hänföra

till någon av följande kategorier:

1) lärare med prästerlig behörighet vid allmänna läroanstalter, vilka befinnas

villiga att under egna ferier åtaga sig vikariat av ifrågavarande slag;

2) emeriterade (pensionerade) präster; samt

3) präster i icke-publik tjänst eller utan särskild anställning, vilka för

ändamålet ställa sig till förfogande.

En närmare reglering av den avlöning, som präster av här angivna kategorier

skola ha att åtnjuta vid semestervikariat, blir erforderlig. I

I fortsättningen erinrar kommittén om de s. k. predikobiträdena, d. v. s.

teologie studerande m. fl., som med biskopens tillstånd få predika i kyrkorna.

Vid tjänstebyten torde i allmänhet vara förutsatt, att den tjänstledige

prästen anskaffat dylikt biträde för hållande av högmässor. Dessa

s. 43 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

43

biträden borde enligt kommitténs mening kunna utnyttjas mera rationellt.

Sådan person skulle kunna få ett vidgat uppdrag att såsom prästerlig

assistent i en-prästpastorat vid tjänstedubblering utföra sådana åligganden,

som icke krävde prästerlig behörighet. Kommittén fortsätter:

Kommittén förordar ett allmänt bemyndigande för domkapitlen att för

här avsedda fall, då så befinnes behövligt, anställa tillfällig assistent, som

nu sagts. Det bör ankomma på domkapitlen att beträffande assistenternas

tjänstgöring meddela de närmare föreskrifter, som prövas erforderliga. Ersättningen

åt den prästerlige assistenten synes kommittén skäligen kunna

bestämmas till ett belopp av förslagsvis 400 kronor för månad räknat.

Kommittén erinrar även om möjligheterna att sammanlysa gudstjänster

samt anför vidare:

För möjliggörande av den ovan skisserade ordningen för regleringen av

vikariatsförhållandena vid semester för församlingsprästerna förordar kommittén

en allmän föreskrift av innehåll, att sådan präst skall vara förpliktad

att, efter domkapitlets beprövande, utföra nödvändiga tjänstehandlingar

för annan, semesterledig församlingspräst. Kommittén förordar, att

präst vid dylikt partiellt vikariat skall äga uppbära ett särskilt tjänstcdubbleringsarvode

av fem kronor för dag.

Med hänsyn till de särpräglade förhållandena på det prästerliga tjänstgöringsområdet

förordar kommittén avvikelse från vanliga regler sålunda,

att domkapitlen få i sin hand att föreskriva en kumulering av semesterrätten,

så att prästen, där så påkallas, må — med inhiberande av semestern

under ett år — kunna under det närmast påföljande året uttaga semester

för två år i en följd. Vidare anser kommittén försiktigheten bjuda,

att föreskrifterna om semesterrätten utformas i överensstämmelse med de

för statsförvaltningen före 1939 års avlöningsreglemente gällande mindre

kategoriska stadgandena om semesterförmånen såsom en rättighet för

tjänsteinnehavaren.

Kommitténs förslag har i huvudsak vunnit anslutning från remissinstanserna.

Dock har från kyrkomötets sida framhållits, att om semesterrätten

ej gjordes ovillkorlig, syntes det ej heller nödvändigt att ålägga församlingspräst

skyldighet att mottaga förordnande att tjänstgöra i annat

pastorat.

Föredraganden biträder kommitténs förslag till huvudgrunder för en

reglering av prästernas semester. Vad särskilt angår det av kyrkomötet

uttalade önskemålet, att tjänstedubblering icke skulle åläggas prästen annat

än efter frivilligt åtagande, så har föredraganden icke funnit det vara

försvarligt, att domkapitlen skulle sakna möjlighet att här — i förekommande

fall — utkräva eu tjänsteplikt.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

8. Ordinarie prästs förflyttningsskyldighet.

Prästlönekommittén lämnar till en början en översikt av gällande bestämmelser

angående förflyttningsskyldigheten för statstjänstemännen

och de kommunalanställda lärarna samt anför härom:

Innehavare av ordinarie statstjänst, vilken tillsatts medelst fullmakt

eller konstitutorial, är pliktig att låta förflytta sig till annan stationeringsort

eller annan ordinarie tjänst vid det verk han tillhör liksom ock, där

Kungl. Maj :t så prövar lämpligt, till ordinarie tjänst vid annat verk, å

vilken reglementet är tillämpligt. Med hänsyn till den oberoende ställning

domarkåren ansetts böra intaga, gäller dock för domare endast en begränsad

förflyttningsskyldighet. Sålunda är innehavare av ordinarie domartjänst

allenast pliktig att, om Kungl. Maj:t finner organisatoriska skäl sådant

påkalla, låta förflytta sig till annan ordinarie domartjänst inom den

lönegrad han tillhör.

För ordinarie lärare vid högre kommunal skola gäller skyldighet att låta

förflytta sig till annan ordinarie tjänst vid statliga och högre kommunala

läroanstalter m. fl. eller till lärartjänst vid folkskoleväsendet, allt då sådant

erfordras vid i vederbörlig ordning beslutad omorganisation av den skolform

läraren tillhör eller för indragning av övertalig lärartjänst eller då

eljest synnerliga skäl därtill äro.

Ordinarie lärare vid folkskola är pliktig att låta förflytta sig till annan

ordinarie lärartjänst inom folkskoleväsendet, då sådant erfordras för indragning

av övertalig lärartjänst eller då eljest synnerliga skäl därtill äro. I

I fortsättningen erinrar kommittén om att en mycket begränsad förflyttnings-

och avgångsskyldighet för närvarande torde gälla för prästerna

samt redogör närmare för de därutinnan gällande bestämmelserna.

Kommittén ingår härefter på frågan om införande för de ordinarie prästernas

vidkommande av en förflyttningsplikt av samma omfattning, som

för närvarande civilstatstjänstemännen och folkskollärarna enligt gällande

avlöningsreglementen äro underkastade. Kommittén erinrar härvid till

en början om att frågan angående förflyttning av ordinarie präster icke kan

regleras allenast genom bestämmelser om en generell skyldighet härtill

från befattningshavarnas sida i ett avlöningsreglemente. För att kunna i full

utsträckning tillämpas — framhåller kommittén — förutsätter nämligen

ett sådant stadgande en häremot svarande ändring i gällande prästvalslagstiftning,

varigenom pastorat förpliktas att — utöver för närvarande

förekommande fall — såsom ordinarie präst mottaga en av pastoratsmenigheten

icke själv därtill vald prästman.

Kommittén finner icke någon tvekan råda därom, att en förflyttningsskyldighet

även för prästerliga befattningshavare bör gälla i fall, där förflyttningsbehovet

förestavas av organisatoriska skäl.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

45

Kommittén fortsätter:

Frågan, huruvida därjämte en förflyttningsskyldighet av den mera vidsträckta

omfattning, som gäller för statstjänstemän i allmänhet, bör åvägabringas

för prästerna, kan vara föremål för större tvekan. Om spörsmålet

betraktas enbart ur den enskilde befattningshavarens synvinkel, torde visserligen

skäl icke vara för handen att stanna vid en annan bedömning än

den, som anlagts för statstjänstemän i allmänhet. Det är dock tydligt, att

man vid denna frågas behandling måste taga hänsyn även till andra synpunkter,

som beröra i viss mån ömtåliga förhållanden. Det är ett kyrkans

och samhällets intresse av vikt, att prästen som förkunnare kan intaga

en fri ställning, oberoende av den politiska maktbalansens skiftningar.

Kommittén finner emellertid, att en förflyttning i vissa fall — t. ex. då

motsättningar uppstått mellan prästen och församlingsmedlemmarna —

skulle kunna vara till gagn.

Kommittén anför vidare:

Det må erinras, att erfarenheter av liknande art som de här antydda

medverkat till införande för de kommunalt anställda lärarna av en förflyttningsskyldighet

av den omfattning, som i det föregående angivits och som

funnits böra genomföras trots den inskränkning, som därav måst följa i

skoldistriktens rätt att själva utse sina lärare.

Det kan invändas, att en förflyttning av en präst, som visat sig icke ha

möjligheter till en tillfredsställande utövning av sitt kall, icke alltid kan

giva åsyftat gynnsamt resultat. I de fall, där orsaken till svårigheterna ligger

i befattningshavarens olämplighet eller oförmåga till samarbete eller

eljest i förhållanden, som hänföra sig helt eller väsentligen till hans personliga

egenskaper, medför en förflyttning blott att svårigheterna överföras

från en församling till en annan. Denna invändning synes vara berättigad

men utgör icke något skäl för det allmänna att avhända sig möjligheten

att genom ett förflyttningsinstitut råda bot på olägenheterna i de fall, där

ett ombyte av tjänstgöringsområde skulle vara tillfyllest och ur såväl församlingens

som befattningshavarens synpunkt skulle framstå såsom den

rätta åtgärden. Invändningen pekar emellertid på, att behov till äventyrs

kan föreligga jämväl av eu anordning, som möjliggör en avkoppling helt

och hållet av eu olämplig befattningshavare från tjänsten även i fall, där

pensionering icke kan äga rum. En sådan anordning har på vissa förvaltningsområden

genomförts, t. ex. genom inrättande av en disponibilitetsstat

inom utrikesförvaltningen samt av avgångsstater för militära beställningshavare

och för personal inom polisväsendet. Enligt kommitténs mening är

frågan om en motsvarande anordning på det prästerliga tjänsteområdet

förtjänt av övervägande.

Kommittén gör härefter en sammanfattning och föreslår på anförda skäl

att skyldighet nu införes för ordinarie präst att efter Kungl. Maj :ts bestämmande

låta förflytta sig till annan ordinarie prästerlig befattning, då

organisatoriska skäl sådant påkalla eller då eljest synnerliga skäl därtill

äro, att frågan om en revision av prästvalslagstiftningen för möjliggörande

av förflyttningsinstitutets tillämpning i lämplig omfattning upptages till

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

särskild prövning samt att spörsmålet om inrättande av en avgångsstat för

präster jämväl tages under övervägande.

Kyrkomötet och domkapitlen i samtliga stift ■— utom Lunds — ävensom

de prästerliga personalorganisationerna avstyrka kommitténs förslag

om skyldighet för ordinarie präst att låta sig förflyttas till annan ordinarie

prästerlig befattning av andra än organisatoriska skäl. Därvid har kyrkomötet

främst åberopat församlingarnas intressen. — Beträffande förflyttning

av organisatoriska skäl hävdar kyrkomötet, att prästvalsbestännnelserna

i minsta möjliga mån böra ändras. Förflyttning borde endast ske i

samband med s. k. tredjegångstillsättning. Kyrkomötet uttalar sin anslutning

till tanken på en disponibilitetsstat för prästerna.

I likhet med kyrkomötet ansluta sig samtliga domkapitel till kommitténs

uttalande angående en disponibilitets- eller avgångsstat för präster.

Av de centrala verken har riksräkenskapsverket anslutit sig till kommittéförslaget

i förevarande del.

Kammarkollegiet biträder, att prästerna i vidgad utsträckning bliva förflyttningsskyldiga

av organisatoriska skäl, men ställer sig tveksamt till

förslaget om förflyttningsskyldighet i vidare mån.

Föredraganden yttrar:

»Spörsmålet om ordinarie prästs förflyttning till annan prästerlig fullmaktstjänst

och vad därmed äger samband har av kommittén allsidigt

undersökts. Såsom kommittén framhållit har frågan, förutom en anställningsrättslig

sida, även en sida som omedelbart berör lagstiftningen om

prästval.

Frågans sålunda sammansatta natur medför, att en i avlöningsförfattningen

införd förflyttningsskyldighet icke kan få någon praktisk betydelse,

med mindre en motsvarande jämkning sker i gällande bestämmelser om

tillsättning av ordinarie församlingstjänster. En uppmjukning i antydd

riktning av dessa bestämmelser är åter en fråga, som självfallet icke nu

kan upptagas till omedelbart avgörande. Kommitténs redogörelse på denna

punkt och vad jag tidigare påvisat om nödvändigheten att underlätta

ecklesiastika indelnings- och organisationsändringar har emellertid övertygat

mig om, att en uppmjukning av prästvalsbestämmelserna i detta begränsade

syfte är nödvändig och att denna fråga bör få sin lösning, så

snart en utredning av frågan hunnit verkställas. Då — såsom kommittén

understryker — ett uppskjutande av förflyttningsskyldighetens införande

tills dess ett avgörande träffats i sistberörda fråga skulle kunna under en

betydande tidrymd förhindra ett utnyttjande av uppmjukade tillsättningsbestämmelser,

anser jag det i varje fall nödvändigt, att vid löneregleringen

införes en förflyttningsskyldighet för ordinarie församlingspräst, om för
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

47

flyttningen förestavas av organisatoriska skäl. Men de av kommittén anförda

skälen för beredande av möjlighet att förflytta ordinarie präst av

andra skäl än organisatoriska måste enligt min mening också anses så

vägande, att även detta spörsmål bör upptagas till närmare prövning vid

den angivna översynen av prästvalslagstiftningen. Vid sådant förhållande

anser jag det jämväl välbetänkt att — i syfte att göra en av översynen föranledd

lagändring tillämplig utan längre tidsutdräkt — vid löneregleringen

införes skyldighet för präst att låta sig förflytta, då synnerliga skäl därtill

äro.

I likhet med kommittén och kyrkomötet anser jag, att även frågan om

inrättande av en avgångsstat för präster är förtjänt av att närmare utredas

i annat sammanhang. Jag finner på grund härav riktigt, att vid löneregleringen

stadgas skyldighet för ordinarie präst att låta sig överföra på avgångsstat

i enlighet med de bestämmelser, som framdeles kunna bli antagna

av Kungl. Maj :t och riksdagen.»

9. »Kommunala tillägg» och förmån av donation »över lönen».

Prästlönekommittén anför beträffande de »kommunala tillläggen»:
I

10 § i 1910 års ännu gällande prästlönelag upptages ett stadgande, som

ger ett pastorat möjlighet att — under vissa speciella förutsättningar —

bevilja präst ett tillägg till hans författningsenligt utgående, av Kungl.

Maj :t i särskild lönereglering för tjänsten närmare bestämda avlöning.

Grunden för stadgandet har varit det förhållandet, att dylik individuell

lönereglering för tjänsten fastställes för viss bestämd tid i sänder, i regel

tjugo år, samt att under loppet av en så lång tidsperiod förändringar —

såsom folkmängdsökning o. d. — kunna inträffa, som motivera en förhöjning

av nämnda avlöning.

Det speciella motiv, som förelegat för upptagande i prästlönelagstiftningen

av ifrågavarande lönetilläggsinstitut, kommer med övergången till

det statliga lönesystemet att helt förlora sin giltighet. Med lönereformen

falla nämligen de fixerade »löneregleringsperioderna» bort.

Kommittén vill till den förevarande frågans ytterligare belysning erinra

om, att statsmakterna vid den år 1937 genomförda avlöningsregleringen

för folkskolans lärarpersonal tagit allmän ställning till de dittills i viss

omfattning åt sådana lärare utgående kommunala lönetilläggen och därvid,

av såväl principiella som praktiska skäl, funnit dylika lönetillägg oförenliga

med de grunder, varpå nämnda avlöningsreglering var fotad. I anslutning

härtill blev ett förbud för skoldistrikten att bevilja lärare sådana lönetilllägg

genomfört i form av villkor för statsbidrag.

Enligt kommitténs mening bör i samband med löneregleringen förbud

stadgas mot beviljande av kommunala tillägg.

Kommittén berör härefter den i gällande avlöningssystem för prästerna

förekommande speciella avlöningsförmån, som vanligen benämnes förmån

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

av donation »över lönen». Stadgandet härom finnes upptaget i

7 § prästlöneregleringslagen. Stadgandet i fråga har följande lydelse.

Vad genom donation av enskild tillförsäkrats innehavare av viss prästerlig

tjänst i syfte att bereda denne särskild förmån utöver lönen skall oavkortat

komma samme tjänstinnehavare till godo; dock må vid lönens bestämmande, i

den mån skäligt prövas, hänsyn tagas till befintligheten av sådan donation.

Kommittén yttrar:

Den speciella avlöningsförmån det här gäller kan väl med hänsyn till

de hithörande fallens hittills förhållandevis ringa antal knappast sägas

vara för prästerskapet i gemen av någon större betydelse i lönehänseende.

Den för prästerna tillämnade lönereformen nödvändiggör nu likväl ett

ställningstagande till förevarande säregna avlöningsinstitut. Även oberoende

härav föreligga enligt kommitténs mening skäl till en omprövning av

avlöningsinstitutets berättigande. Själva den rättsliga grundvalen för den

ifrågavarande lagbestämmelsen har visal sig vara ytterligt bristfällig. Följden

härav har blivit en serie av processer, vilka stundom varit av den art,

att de för rättsordningen blivit en belastning.

Kommittén lämnar i fortsättningen en redogörelse för bestämmelsens

uppkomst och tillämpning. I denna del får utskottet hänvisa till propositionen

s. 138 och 139 samt vidare till kommitténs betänkande s. 86 ff

och 220 ff.

Enligt kommitténs uppfattning kan det icke anses riktigt att, sedan en

allmän lönereglering genomförts efter en såsom skälig ansedd avvägning,

denna lönesättning därefter får på vissa punkter genombrytas genom enskilda

förordnanden. För kommittén står det därför klart, att den ifrågavarande

bestämmelsen nu bör utmönstras ur lagstiftningen rörande prästernas

löneförhållanden.

Kommittén föreslår en avveckling av prästlönedonationerna på det sätt,

att Kungl. Maj :t utnyttjar den s. k. permutationsrätten, varigenom stiftelseändamål,

för vilka förändrade tidsförhållanden ryckt undan grunden,

kunna efter behovet jämkas. Angående den närmare innebörden av kommitténs

förslag i denna del hänvisas till efterföljande redogörelse för föredragandens

uttalanden.

Kyrkomötet avstyrker kommitténs förslag beträffande såväl kommunala

tillägg som prästlönedonationerna »över lönen».

I kammarkollegiets yttrande tillstyrkes kommitténs förslag beträffande

kommunala tillägg. Beträffande 7 § prästlöneregleringslagen uttalar sig

majoriteten för att en motsvarighet till densamma införes i en ny prästerlig

löneförfattning, medan en minoritet biträder kommittén i denna del.

Majoriteten erinrar om att statens allmänna avlöningsreglemente i 19 §

under B tillerkänner vissa läroverkslärare rätt att tillgodonjuta donation

över lönen. I fråga om användningen av donationstillgångarna framför

s. 49 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

49

minoriteten ett från kommitténs avvikande förslag, vilket återgives i föredragandens

nedan intagna uttalande.

Flertalet av domkapitlen har biträtt kyrkomötets yttrande. Domkapitlet

i Karlstad har biträtt kommitténs förslag.

Föredraganden anför:

Jag får erinra om, att enligt redan gällande bestämmelse (6 § prästlönereglementet)

präst är förbjuden att mottaga särskild ersättning för honom

på grund av tjänsten åliggande förrättningar. Givet är, att detta förbud

bör även i fortsättningen upprätthållas.

Jag finner det icke vara med grunderna vare sig för det angivna förbudet

eller för den nu tillämnade löneregleringen förenligt, att präst —

utöver den fastställda, med hänsyn till göromålens art och omfattning

avvägda avlöningen —- skall äga i och för tjänsten uppbära särskilt avlöningstillägg

i någon form. Jag tillstyrker fördenskull, vad i första hand

beträffar de kommunala tilläggen, bestämmelser innefattande förbud såväl

för pastoraten att besluta om dylika tillägg som för präst att mottaga

avlöningstillägg av detta slag.

Vad angår prästlönedonationerna »över lönen» får jag framhålla följande.

Givet är, att mottagaren av en testamentarisk disposition för prästlöneändamål

icke är den tillfällige innehavaren av den prästerliga befattningen

utan det allmänna såsom icke blott den legala representanten utan också

själva huvudmannen för befattningen. Befattningshavarens eventuella rätt

att i tjänsten uppbära donationsavkastningen är sålunda grundad icke på

donationen såsom sådan utan på de anställnings- och avlöningsvillkor, som

gälla för befattningen och som befattningshavaren frivilligt underkastar

sig. Det är sålunda klart, att ett bland anställningsvillkoren inryckt förbud

för befattningshavare att uppbära avkastningen av en eventuellt vid tjänsten

knuten donationstillgång icke kränker någon dennes enskilda rätt.

Det har emellertid gjorts gällande, att stadgandet av ett förbud, som

här berörts, skulle innebära en otillbörlig kränkning av donators yttersta

vilja och därmed, i sista hand, lägga ett band på den allmänt erkända

testamentsfriheten. Vore detta påstående grundat, skulle ju steget till ett

sådant ingrepp i testamentsfriheten redan vara i realiteten taget i och

med den i 7 § prästlöneregleringslagen inskrivna regeln, att donationsförmånens

ekonomiska värde må — intill lönens hela belopp — avräknas från

denna. Jag skall emellertid icke närmare uppehålla mig vid denna föga

lyckliga regel. Dess ohållbarhet har vid flerfaldiga tillfällen i den tidigare

diskussionen kring prästlönedonationerna blivit klart påvisad. Angelägnare

synes mig vara att understryka, att prästlönedonationerna alla -—

med ett undantag — tillkommit, innan samhället kan sägas ha över
-

4—933G1 B i han g till riksdagens protokoll 1949. 6 samt. 2 avd. Nr 2.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

tagit det fulla ansvaret för prästernas skäliga avlönande. De förutsättningar,

varpå donationerna varit grundade, ha härmed undanryckts. Och

klart är att testamentsfriheten icke kan givas den innebörd, att enskild

person skulle kunna påtvinga det allmänna-donationsmottagaren en användning

av donationstillgången, som visar sig från samhällets sida medföra

påtagliga olägenheter. Jag torde icke behöva erinra om, att donationsvilligheten

icke saknar det vidaste spelrum och de tacksamma uppgifterna,

när det gäller donationsändamål i kyrkans ideella verksamhet.

Jag biträder således kommitténs förslag även på denna punkt.

Vad åter angår den framtida dispositionen av prästlönedonationerna

»över lönen», åt vilka genom 7 § prästlöneregleringslagen hittills givits en

rättslig särställning, så föreligga olika förslag till lösningen av denna fråga.

Av kommittén har förordats, att avkastningen av dessa tillgångar helt förbehålles

vederbörande pastorat eller, eventuellt, en i pastoratet ingående

församling för tillgodoseende av något mera speciellt kyrkligt intresse, som

församlingen har att vårda. Enligt det av en minoritet inom kammarkollegiet

framförda förslaget skulle — med undantag för några enstaka, från

praktisk synpunkt mindre betydelsefulla fall — beträffande den framtida

dispositionen av dessa prästlönedonationer komma att gälla samma regler

som för andra lokala prästlönetillgångar. Den av kommittén anvisade

lösningslinjen har synts mig mera tilltalande. Jag har emellertid icke funnit

anledning att nu taga definitiv ställning till denna fråga.

B. Pensionering.

Allmänna grunder.

Pråstlönekommittén.

Med hänsyn till att det framlagda förslaget till lönebestämmelser för

prästerna nära ansluter sig till det statliga lönesystemet, anser kommittén

en motsvarande anpassning i pensionshänseende vara naturlig.

En tillämpning av principerna för den statliga pensioneringen leder till

en pensionsålder av 65 år för samtliga präster, vilken pensionsålder i

jämförelse med emeritilönelagens och biskopsavlöningsförordningens bestämmelser

innebär en sänkning med fem år för ordinarie präst och en

höjning av lika många år för extra ordinarie präst. Med hänsyn till prästernas

möjligheter — genomsnittligt sett — att tillfredsställande verka

inom sitt kall anser kommittén pensionsåldern 65 år vara i stort sett väl

avvägd.

Kommittén föreslår vidare, att pensionsåldern skall inträda vid utgången

av den tolvmånadersperiod räknad från och med den 1 oktober till och

s. 51 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

51

med den 30 september, under vilken befattningshavaren uppnått 65 levnadsår.

Vad angår skyldigheten att avgå och anstånd med avgång ur tjänst,

erinrar kommittén om, att för statens tjänstemän gälla olika bestämmelser

för domare och övriga tjänstemän. För den senare gruppen är sålunda

stadgat, bl. a., att avgångsskyldighet inträder vid pensionsålderns uppnående

men att efter administrativ prövning tillstånd att kvarstå i tjänst kan

erhållas för en tid av sammanlagt längst tre år, om befattningshavaren är

fullt tjänstduglig. För domarna gäller i nu förevarande hänseende, att de

utan diskretionär prövning äga kvarstå efter pensionsåldern, 65 år, under

en tid av längst två år. Såsom motiv till denna domarnas särställning har

anförts vikten av att ha en i förhållande till administrativ myndighet fritt

ställd domarkår. Enligt kommitténs mening finnes icke anledning ifrågasätta

andra bestämmelser beträffande avgångsskyldighet och kvarstående

i tjänst efter uppnådd pensionsålder för prästerna än som gälla för statstjänstemännen

i allmänhet eller att skyldighet att avgå skall inträda vid

uppnådd pensionsålder med rätt likväl för befattningshavaren att efter

särskild prövning äga kvarstå under tre år efter pensionsåldern.

Kommittén föreslår, att det för rätt till hel pension skall krävas 30

tjänstår eller samma antal tjänstår som i allmänhet erfordras för att hel

pension skall utgå till statsanställda m. fl.

Beträffande tjänstårsberäkningen slutligen föreslår kommittén en anknytning

i sak till vad i sådant hänseende gäller för statens tjänstemän.

Dessutom bör enligt kommitténs mening präst, som åtnjuter ledighet för

att uppehålla annan med tjänstepensionsrätt förenad befattning eller befattning,

som avses i lagen den 28 juni 1935, nr 445, om emeritilöner för

vissa prästmän i ledande ställning i missionens eller diakoniens tjänst, icke

för sådan ledighet vidkännas avdrag vid tjänstårsberäkningen.

I fråga om pensionsåldern och reglerna för anstånd med avgång ur

tjänst efter uppnådd pensionsålder ha i yttrandena olika meningar framkommit.

Föredraganden anför:

»I likhet med kommittén finner jag det naturligt, att den prästerliga pensioneringen

reformeras i anslutning till den för statstjänstemännen in. fl.

gällande allmänna pensionsregleringen. Därvid uppstår emellertid frågan,

huruvida pensionsåldern för prästerna skall bestämmas till 65 år i överensstämmelse

med vad som gäller för statsanställda i allmänhet i högre

grader eller mellangrader eller om pensionsåldern bör sättas vid en annan

åldersgräns. Del kan å ena sidan göras gällande, att även till betydligt

högre levnadsålder än 65 år komna präster visat sig kunna med obrutna

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

krafter utöva sin verksamhet till gagn för kyrkan och det allmänna. Å

andra sidan kan emellertid icke bortses från att möjligheterna till effektiv

tjänstutövning vid mera framskriden ålder för prästerna, liksom för

mänsklig arbetskraft över huvud, växla individuellt. Ej heller kan bestridas

att vissa prästerliga befattningar — företrädesvis befattningarna i ödebygdsförsamlingarna

—- ställa sådana krav på den fysiska uthålligheten

hos innehavarna att högre pensionsålder än 65 år icke bör ifrågasättas.

Kommitténs förslag i förevarande hänseende innebär, att pensionsåldern

skall bestämmas till 65 år. På grund av att en ettårig avgångstermin förordats,

kommer dock pensionsåldern genomsnittligt att inträda vid en

uppnådd levnadsålder av 65% år. Förslaget innebär vidare möjligheter till

kvarstående i tjänst längst tre år efter pensionsålderns inträde. Remissmyndigheterna

ha i allmänhet tillstyrkt 65 års pensionsålder, men flera

yttranden utmynna i förslag till vidgad möjlighet i fråga om anstånd med

avgång efter uppnådd pensionsålder i förhållande till vad i sådant avseende

gäller för statsanställda. För egen del finner jag mig icke böra frångå

kommitténs förslag beträffande pensionsåldern. Jag anser emellertid bärande

skäl föreligga för utsträckning av anståndstiden för prästs avgång

till högst fem år. Vad särskilt angår kyrkomötets uppfattning att präst

bör ha möjlighet att själv välja tidpunkt för avgången mellan 65 och 67

års ålder, kunna vissa synpunkter tala för avgångsregler, vilka lämna utrymme

för kvarstående i tjänst efter uppnådd pensionsålder under en begränsad

tid utan myndighets diskretionära prövning, men övervägande

skäl synas mig dock tala för en anslutning i denna del till de statliga

huvudreglerna.

Under förutsättning att en löne- och pensionsreglering i huvudsaklig

överensstämmelse med vad prästlönekommittén förordat kommer till

stånd, bör givetvis i anslutning till pågående översyn av de statliga pensionsåldersbestämmelserna

frågan om den prästerliga pensionsåldern tagas

under omprövning.»

Vissa övergångsfrågor.

Prästlönekommittén.

En reform av den prästerliga pensioneringen i enlighet med vad ovan

förordats påkallar lösandet av vissa särskilda övergångsfrågor. Sålunda erfordras

övergångsanordningar bl. a. i anledning av de nya pensionsåldersbestämmelserna

liksom även till följd av att tjänstetiden införes såsom

normerande faktor för bestämmandet av tjänstepension.

Vad kommittén anför beträffande pensionsålderssänkningen kan sammanfattningsvis

angivas sålunda.

Med hänsyn till resultatet av vissa av kommittén gjorda beräkningar

s. 53 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

53

rörande antalet ordinarie präster i åldersklasserna 60 år och däröver ävensom

till det förhållandet att för de närmaste åren en viss knapphet på

präster kan förutses anser kommittén, att den nya pensionsåldern ej kan

tillämpas omedelbart efter ikraftträdandet. På sätt kommittén i betänkandet

närmare utvecklar (sid. 155—157) föreslås, att pensionsålderssänkningen

skall genomföras successivt under de sju åren närmast efter reformens

genomförande. De regler för kvarstående i tjänst efter uppnådd pensionsålder,

som förordats skola bliva gällande enligt huvudbestämmelserna,

föreslår kommittén skola få tillämpning även under den ifrågavarande

övergångstiden med den begränsningen likväl, att kvarstående ej får komma

i fråga längre än till 70 års ålder.

Med avseende å tjänstårsberäkningen för tid före regleringens ikraftträdande

finner kommittén det självfallet, att den tid som enligt gällande

familjepensionsreglemente för prästerskapet räknas som tjänstår bör tillgodoräknas

även enligt det blivande familjepensionsreglementet. Enär någon

överflyttbar rätt till tjänstår icke finnes enligt emeritilönelagen ställer

sig, framhåller kommittén, problemet annorlunda i tjänstepensionshänseende.

Kommittén berör därvid till en början det förhållandet att pensionsavgifter

icke utgå enligt emeritilönelagen. Någon reduktion vid beräkningen

av antalet tjänstår bör denna avgiftsfria pensionering likväl icke

medföra, framhåller kommittén.

Beträffande frågan angående vilken tid, som bör göras pensionsgrundande

för egenpension, förordar kommittén, att tjänstårsberäkningen

övergångsvis knytes till innehavet av tjänst, som avses i emeritilönelagen.

Tjänstårsberäkningen bör därutöver grundas på tid för innehav av sådan

tjänst, som avses i 1935 års lag om emeritilöner för vissa prästmän inom

missionen och diakonien ävensom på tjänstetid såsom ordinarie eller extra

ordinarie präst i garnisons- eller ainiralitetsförsamlingarna.

Kommittén erinrar om, att emeritilönelagen formellt icke stadgar någon

ovillkorlig pensionsrätt men att prästerna numera dock undantagslöst tilldelas

pension när förutsättningarna därför äro uppfyllda. Då storleken av

denna pension i regel är oberoende av antalet tjänstår vid pensionsålderns

uppnående beräknar envar präst, som innebar i emeritilönelagen avsedd

tjänst, att vid avgångsåldern, om han då är i livet, erhålla oavkortad emeritilön.

På grund av detta förhållande intaga prästerna en särställning

gentemot statsanställda såtillvida, att de senares pensioner avvägas med

hänsyn till tjänstetidens längd. Kommittén föreslår därför en tjänstårsgaranti

att övergångsvis gälla i vissa fall. Härom anföres i huvudsak

följande:

Införandet av ett på tjänstårsberäkning grundat pensionssystem ställer

givetvis framför allt de präster i eu försämrad ställning, vilka vid regle
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Sammansatt slats- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

ringens ikraftträdande uppnått en mera framskriden ålder och, antingen

på grund av sent inträde på prästbanan eller till följd av långvariga avbrott

i tjänstgöringen, till pensionsåldern endast kunna intjäna en mindre del

av det för hel pension erforderliga antalet tjänstår.

Att införa ett regulativ av något slag mot den försämring av pensionsutsikterna,

som i vissa fall uppkommer som följd av att tjänstetiden införes

såsom normerande faktor vid pensionsbestämningen, är enligt kommitténs

uppfattning nödvändigt. Kommittén anser, att detta bör ske från den principiella

utgångspunkten, att var och en av de präster, som övergå från

emeritilönelagens bestämmelser till det nya tjänstepensionsreglementet,

skall hava möjligheter att, räknat från tidpunkten för övergången, till pensionsåldern

intjäna hel pension enligt det nya reglementet. Tekniskt bör

detta lösas så, att präst, som nyss sagts, erhåller rätt att såsom tjänstår

för bestämmande av ålderspension enligt det nya reglementet räkna så lång

tid tillbaka, att denna tid utökad med de tjänstår, som han har möjlighet

att ytterligare intjäna till pensionsåldern, uppgår till 30 år.

Här må det tillägget göras att, därest de enligt vanliga regler för tjänstårsberäkning

tillgodoräkningsbara tjänståren, som belöpa på tid före det

nya reglementets ikraftträdande, till antalet överstiga de retroaktivt garanterade

tjänståren, det större antalet självfallet skall läggas till grund för

tjänstårsberäkningen.

Den sålunda garanterade rätten till tjänstår enligt den nya regleringen

bör avse förutom ålderspension även sjukpension, under det att i fråga om

de pensionsformer, till vilka icke någon motsvarighet finnes i emeritilönelagen,

nämligen förtidspension och tjänstelivränta, tjänstårsberäkningen

bör.grundas allenast på den verkliga tjänstetiden.

Vad här föreslagits beträffande tjänstår sgaranti förutsätter kommittén

skola komma i tillämpning jämväl med avseende å biskop, som övergår till

de blivande bestämmelserna.

Enligt 19bl års familjepensionsreglemcnte för prästerskapet övergångsvis

stadgade rättigheter för vissa f. d. delägare i prästänkekassan föreslår

kommittén skola överföras till det nya familjepensionsreglementet i likhet

med vad som skett vid reformering av familjepensionsförhållandena för

statsanställda med tidigare delaktighet i halvstatlig familjepensionskassa.

Kommittén framhåller slutligen, att den finner det självfallet att de

präster, som år 1941 ej övergingo till familjepensionsreglementet för prästerskapet

utan valde att stå kvar på äldre bestämmelser, nu skola beredas

samma möjligheter att övergå på det blivande reglementet som de präster,

vilka för närvarande äro underkastade nämnda familjepensionsreglemente.

Mot kommitténs förslag till övergångsbestämmelser ha remissmyndigheterna

i allmänhet icke riktat några erinringar. Statskontoret har dock

beträffande den av kommittén förordade tjänstår sgarantin invänt, att densamma

vore för gynnsam. Enligt statskontorets mening borde beräkning

av pension vid bristande antal tjänstår äga rum enligt vanliga avkort
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

55

ningsregler, men pensionen borde lägst vara lika med nyreglerad emeritilön

enligt kungörelsen nr 664 år 1947. Kammarkollegiet har framställt en liknande

erinran.

Föredraganden anför:

»Kommitténs förslag i fråga om övergångsanordningar för pensioneringen

kan jag biträda. Vad särskilt gäller frågan om tjänstårsgaranti kan jag

ej finna statskontorets och kammarkollegiets invändning däremot bärande.

Vad kommittén i berörda hänseende föreslagit anser jag vara att föredraga

framför den av nämnda myndigheter förordade regeln, enligt vilken befattningshavarna,

utan hänsyn till nuvarande ålder, skulle tillförsäkras en

av tjänstårens antal oberoende minimipension.»

C. Kostnadsberäkningar.

Prästlönekommittén har gjort ingående beräkningar av kostnadsökningarna

i enlighet med dess förslag. Resultatet framgår av nedanstående

tablå.

Dyrtidskompensationen i tablån har beräknats, vid uppskattningen av

lönekostnaderna enligt gällande bestämmelser med inräknande av samtliga

nu utgående dyrtidsförmåner, inklusive provisoriskt lönetillägg enligt kungörelsen

1948: 542, och vid uppskattningen av kostnaderna enligt kommitténs

förslag med ett rörligt tillägg av 12 procent.

Förmån av tjänstebostad har vid uppskattningen av de nuvarande lönekostnaderna

beräknats till belopp, motsvarande de av kommittén föreslagna

bostadsavdragen i respektive hyresgrupp. De nu förekommande prästerliga

familjepensionsavdragen ha frånräknats vid beräkningen av kostnaderna

enligt gällande bestämmelser.

Då pastoratsadjunkterna under tjänstgöring utanför stationeringsorten

för närvarande icke åtnjuta tjänstgöringstraktamente men nämnda befattningshavare

enligt kommitténs förslag skola äga uppbära sådant traktamente

enligt särskilda grunder, kommer den föreslagna löneregleringen för

pastoratsadjunkternas vidkommande att medföra en kostnadsökning som

betydligt överstiger den i tablån angivna, 400 000 kronor.

ökningen av pensionskostnaderna har av kommittén approximativt beräknats

till 1 800 000 kronor för år.

Mot kommitténs beräkningar har statskontoret framfört vissa invändningar.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

Föredraganden yttrar bland annat:

De av mig förordade ändringarna av kommitténs förslag i fråga om kyrkoherdarnas

och komministrarnas fördelning på olika tjänsteklasser medföra

enligt verkställd utredning en minskning med omkring 950 000 kronor

av den av kommittén beräknade kostnadsökningen.

Från statskontorets sida ha gjorts vissa invändningar mot kommitténs

kostnadsberäkningar. I likhet med ämbetsverket anser jag försiktigheten

bjuda, att man vid beräkningarnas utförande utgår från en genomsnittlig

löneklassplacering i tredje löneklassen. På grund härav bör kostnadsökningen

för löneregleringens genomförande i och för sig uppräknas med

1 670 000 kronor. I samband härmed må påpekas, att kommittén, som vid

kostnadsberäkningarna räknat med en generell inplacering i andra löneklassen,

i anledning härav ansett sig icke böra taga hänsyn till vid tjänstledigheter

uppkommande inbesparingar. Av kommittén har jag vidare inhämtat,

att kostnaderna för assistenter, som statskontoret funnit uteläm
-

Kostnadstablå, utvisande de årliga prästlönekostnaderna såväl enligt gällande bestämmelser

som enligt kommitténs förslag samt den härvid uppkomna kostnadsökningen.

Befattningshavare

Kostnader en- ligt nuvarande

bestämmelser

Kostnader en- ligt kommit- téns förslag

Kostnads-

ökning

I. Stiftsprästerna

A. Biskoparna

1. Årslöner, dyrtidskompensation

och representationsbidrag ...

363 000:—

400 000:—

37 000:—

2. Reseersättningar .......

35 000:—

35 000:—

i

B. Stifts- och kontraktsadjunkterna

1. Årslöner, ålderstillägg,

dyr-

tidskompensation och

öde-

bygds- resp. kallortstillägg ..

450 000:—

540 000:—

90 000:—

2. Tjänstedräktsbidrag och

sjuk-

vårdskostnader.........

—

4 400:—

4 400:—

3. Reseersättningar .......

107 000:—

107 000:—

—

Summa kronor

955 000:—

1 086 400:—

131 400:—

II. Församlingsprästerna

A. Årslöner, ålderstillägg och

dyr-

tidskompensation

1. Domprostar och andra kyrko-

herdar .................

19 000 000:—

20 850 000:—

1 850 000:—

2. Komministrar ..........

10 000 000:—

11 300 000:—

1 300 000:—

3. Kyrkoadjunkter ........

3 400 000:—

3 870 000:—

470 000:—

4. Pastoratsadjunkter .....

3 000 000:—

3 400 000:—

400 000:—

B. Prostarvoden .............

154 000:—

243 000:—j

89 000:—

s. 57 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

57

Befattningshavare

Kostnader en- ligt nuvarande

bestämmelser

Kostnader en- ligt kommit- téns förslag

Kostnads-

ökning

C. Vikariatersättningar och tjänste-

dubbleringsarvoden ............

—

800 000:—

800 000:—

D. Ödebygds- resp. kallortstillägg ..

71 000:—

72 000:—

1 000:—

E. Språktillägg ...................

—

6 000:—

6 000:—

F. Tjänstedräktsbidrag............

—

270 000:—

270 000:—

G. Sjukvårdskostnader ............

—

75 000:—

75 000:—

H. Bränslekostnadsgottgörelse.....

160000:—

—

—

I. Reseersättningar, tjänstgörings-

traktamenten, flyttningskostnads-

ersättning och omplaceringstrak-

tamenten ......................

1 119 000:—

2 700 000:—

1 581 000:—

Summa kronor

36 904 000:—

43 586 000:—

6 682 000:—

III. Garnisons- och amiralitetsprästerna

1. Årslöner, ålderstillägg, dyr-

tidskompensation och kallorts-

tillägg ......................

88 000:—

92 300:—

4 300:—

2. Tjänstedräktsbidrag och sjuk-

vårdskostnader..............

—

600:—

600:—

Summa kronor

88 000:—

92 900:—

4 900:—

IV. Utlandspastorerna

1. Löner, ålderstillägg och dyr-

tidskompensation............

75 200:—

120 000:—

44 800:—

2. Utlandstillägg ...............

33 000:—

33 000:—

—

3. Tjänstedräktsbidrag och sjuk-

vårdskostnader..............

—

700:—

700:—

Summa kronor

108 200:—

153700:—

45 500:—

V. Samtliga ovannämnda befattnings-

havaregrupper

Summa kronor

38 055 200:—

44 919 000:—

6 863 800:—

nade, inräknats i de å kommitténs kostnadstablå upptagna utgifterna för

vikariatsersättningar och tjänstdubbleringsarvoden. Kostnaderna för personliga

lönefyllnader, vilka torde komma att uppgå till relativt obetydliga

belopp, ha av kommittén icke ansetts vara av beskaffenhet att böra medtagas

i kostnadstablån, då de hänföra sig till de speciella utgifterna för

övergångsregleringen.

Den sammanlagda kostnadsökningen för den av mig förordade löne- och

pensionsregleringen skulle — efter vidtagande av förut angivna justeringar

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

— kunna beräknas till 9 383 800 kronor, varav 7 583 800 kronor på själva

löneregleringen.

Att konkretisera den på löneregleringen belöpande kostnadsökningens utfall

i löneförbättringar för de olika befattningshavarna är av flera skäl

utomordentligt svårt. Sålunda må påpekas, att de nuvarande kyrkoherdeoch

komministerslönerna äro till ytterlighet differentierade. Exempelvis

torde för närvarande åtminstone 1 200 av de 1 350 kyrkoherdarna ha sinsemellan

olika kontantlöner, varierande mellan 10 242—14 854 kronor. Denna

fingraderade lönespännvidd kommer genom löneregleringen att sammanpressas

i de fyra föreslagna kyrkoherdelönegraderna. Genom löneregleringen

åstadkommes åter på grund av dyrorts- och hyresgrupperingen en differentiering

av lönerna efter en helt annan metod än den, som i det gällande

avlöningssystemet tillämpas för lönebeloppens inbördes finvägning. På

grund av de nyss återgivna förhållandena resulterar den föreslagna löneregleringen

i en skiftande mångfald av löneöknings- och löneminskningsbelopp

för de olika befattningshavarna.

En närmare undersökning av löneregleringens verkningar i förbättrade

— och i sällsynta fall försämrade — löner giver vid handen, att de genomsnittliga

löneökningarna kunna i grova drag karakteriseras såsom föranledda

av det statliga lönesystemets löneklassuppflyttningar och dyrortsgrupperade

lönebelopp.

Beräkningar, som jag låtit utföra, utvisa, att för de ordinarie och ickeordinarie

församlingsprästernas vidkommande de årliga medellöneökningarna

i första, andra, tredje och fjärde löneklasserna utgöra för kyrkoherde

respektive 330, 900, 1 450 och 2 020 kronor, för komminister respektive

440, 1 120, 1 800 och 2 480 kronor samt för kyrkoadjunkt respektive 700,

1 360, 2 010 och 2 670 kronor. För pastoratsadjunkterna innebär löneregleringen

vid en inplacering i Ce 22 — således efter 3 % års tjänstgöring — en

genomsnittlig löneökning å 1 100 kronor. Om de nuvarande lönerna, som

icke äro dyrortsgrupperade i egentlig mening, antagas avse dyrortsgrupp 1,

skulle av de angivna medelökningarna för kyrkoherde omkring 600 kronor

kunna sägas utgöra löneförbättringar på grund av övergång till ett lönesystem

med efter dyrort graderade lönebelopp. Motsvarande »dyrortstillägg»

uppgå för komminister, kyrkoadjunkt och pastoratsadjunkt till ungefärligen

respektive 810, 950 och 670 kronor.

D. Finansieringen av kostnaderna för avlöning

och pensionering.

Prästlönekommittén.

Kommittén sammanfattar till en början det nuvarande finansieringssystemets

innebörd och föreslår därefter vissa av lönereformen betingade änd
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

59

ringar i gällande finansieringsbestäimnelser. I dessa avseenden har kommittén

anfört beträffande församlingsprästerna:

Avlöningen till kyrkoherdar, komministrar och kyrkoadjunkter i de

territoriella pastoraten, med undantag av Karlsborgs pastorat, bestrides

till viss del av pastoraten och till viss del av kyrkofonden. Det

enskilda pastoratets andel i avlöningskostnaden för dess prästerskap

gäldas, i första hand, med den enligt särskilda regler uppskattade

avkastningen av i pastoratet förefintliga avlöningstillgångar; i andra hand

utgår den av uttaxerade medel (församlingsavgifter). Denna pastoratets

skyldighet att medelst församlingsavgifter bidraga till avlöningskostnaderna

är dock begränsad till ett belopp, som högst svarar mot en uttaxering av

20 öre för skattekrona. Resterande belopp tillskjutes av kyrkofonden (tillskott).

Till följd av denna reglering har man att bland pastoraten till en början

särskilja två huvudkategorier, nämligen

a) tillskottspastorat eller pastorat, i vilka den uppskattade avkastningen

av avlöningstillgångar jämte församlingsavgifter efter högst 20 öre per

skattekrona icke förslår till täckande av pastoratets prästlönekostnad, samt

b) självförsörjande pastorat eller pastorat, i vilka — till följd av storleken

av avlöningstillgångarnas uppskattade avkastning eller av skatteunderlaget

eller till följd av båda dessa faktorer — dylik täckning föreligger.

Man plägar här särskilja även ett tredje slag av pastorat, nämligen s. k.

överskottspastorat eller pastorat, i vilka den verkliga avkastningen av prästlönetillgångarna

överskjuter pastoratets prästlönekostnad. Enligt särskilt

stadgande i lagen om kyrkofond har pastoratet att till nämnda fond avstå

hälften av sådant överskott. Då det här gäller den verkliga avkastningen

av prästlönetillgångarna men vid avräkningen för fastställande, huruvida

ett pastorat är berättigat till tillskott eller icke, hänsyn skall tagas till den

uppskattade avkastningen, kan enligt den gällande regleringen ett pastorat

samtidigt komma att tillhöra gruppen tillskottspastorat och gruppen överskottspastorat.

År 1948 voro av rikets 1 302 territoriella pastorat (Karlsborgs pastorat

ej medräknat) 721 st. tillskottspastorat, 518 st. självförsörjande pastorat,

89 st. överskottspastorat och 34 st. kombinerade tillskotts- och överskottspastorat.

Kyrkofondens bidrag till ifrågavarande prästers avlöning utgår dels på

det sättet, att fonden omedelbart gäldar en del av de i avlöningen ingående

posterna, dels i form av de nämnda tillskotten till pastoraten, vilka i enlighet

med regleringens grunder få karaktären av kommunala skatteutjämningsbidrag.

Avlöningen till pastoratsadjunkterna bestrides för närvarande, såsom redan

tidigare omnämnts, till huvudsaklig del direkt av kyrkofonden och i

övrigt i regel av innehavaren av den befattning, vid vilken adjunkten förordnats

såsom vikarie eller personligt ämbetsbiträde.

Kommittén har icke funnit anledning alt — såvitt berör prästlöneområdet

__ifrågasätta någon rubbning av den gällande, till 20 öre per skattekrona

fixerade maximeringsgränsen för församlingsavgifterna. Avlöningsreformen

nödvändiggör återigen — redan med hänsyn därtill, att reformen i

första band innebär ett inarbetande i grundlönebeloppen av såväl nu ut
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

gående dyrtids- och kristillägg som de provisoriska lönetilläggen —- ett

nytt bestämmande av vad som skall vara att hänföra till pastoratets prästlönekostnad.

De nuvarande finansieringsbestämmelserna lida på denna punkt av en

påfallande brist på följdriktighet. Allvarligare är emellertid, att de hithörande

bestämmelserna i flera hänseenden lett till en alldeles speciell

inveckling. Kommittén anser det angeläget att tillvarataga det tillfälle avlöningsreformen

erbjuder att även på finansieringsområdet — låt vara

endast på en enstaka punkt — söka ernå en välbehövlig förenkling.

Kommittén har för sin del funnit att — liksom avkastningen av pastoratens

prästerliga avlöningstillgångar ingår i den årliga avräkningen med

kyrkofonden icke med avkastningens verkliga belopp utan med ett uppskattat

»normalvärde» — även pastoratets prästlönekostnad lämpligen bör

kunna på motsvarande sätt normaliseras. Kommittén föreslår, att »pastorats

prästlönekostnad» alltid skall utgöra ett belopp, motsvarande grundlön

och rörligt tillägg, inklusive eventuellt förekommande kallortstillägg, åt i

pastoratet anställd ordinarie präst och kyrkoadjunkt i lägsta löneklass,

utan bostadsavdrag för ordinarie präst. All övrig avlöningskostnad för församlingsprästerna

bör bestridas omedelbart av kyrkofonden.

Den nyss med avseende å pastoratens prästlönekostnader föreslagna anordningens

innebörd är, närmare angivet, följande.

Befattningshavarens faktiska löneklassplacering kommer ej att inverka

på pastoratets kostnad. Icke heller påverkas denna kostnad av vakanser

eller tjänstledigheter. I samband med att till grund för avräkningen med

kyrkofonden lagts bruttolönen utan avdrag för upplåten tjänstebostad, är

avsett att det bostadsavdrag, som befattningshavaren får vidkännas, skall

tillgodoföras pastoratet.

Enligt kommitténs förslag skulle av kyrkofonden omedelbart bestridas

all avlöningskostnad för församlingsprästerna utöver vad enligt samma förslag

skulle stanna på pastoraten. Hit hör sålunda all avlöningskostnad för

pastoratsadjunkterna. Slutligen skola av kyrkofonden gäldas de tillskott,

som erfordras för att den prästlönekostnad, som skall stanna på pastoratet,

skall hållas inom den förut angivna maximigränsen av 20 öre per

skattekrona.

Kommittén övergår härefter till att undersöka, i vad mån ett genomförande

av kommitténs förslag påverkar kyrkofondens inkomster och utgifter

och därmed allmänna kyrkoavgiftens belopp samt anför:

Under senaste tiden har allmänna kyrkoavgiften varit fastställd till och

utgått med följande öretal per skattekrona, nämligen för år 1943 15, för

år 1944 12 och för ett vart av åren 1945, 1946, 1947 och 1948 10. För år

1949 är avgiften fastställd till oförändrat öretal eller sålunda till 10. Redan

med hänsyn till den nu ifrågakomna avlöningsreformens omfattning torde

det vara uppenbart, att kyrkoavgiften efter reformens genomförande icke

kan hållas vid nuvarande nivå.

Den motsedda förskjutningen i fondens huvudsakliga utgiftsposter står

här — i grova drag — klar: å ena sidan uppkommer en betydande stegring

i tillskotten till pastoraten (skatteutjämningsbidragen), men å andra sidan

inträder — till följd av bortfallet av de fonden för närvarande belastande,

s. 61 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

61

mycket avsevärda kostnaderna för dyrtids- och kristillägg samt provisoriska

lönetillägg — en viss minskning i totalsumman för fondens övriga,

å fonden direkt lagda utgifter för prästernas avlöning.

Kommittén har emellertid funnit det vara av intresse att genom specifika

beräkningar här söka nå fram till en siffermässig prognos.

Därvid har kommittén funnit, att därest de förslagna avlönings- och pensionsbestämmelserna

varit gällande 1948 och 1949, allmänna kyrkoavgiften

kunnat beräknas till 17 respektive 14,91 öre per skattekrona.

Kommittén fortsätter:

Det av kommittén framlagda förslaget till lönereglering in. m. för prästerna

skulle sålunda enligt de verkställda specifika beräkningarna icke behöva

föranleda en högre utdebitering av allmän kyrkoavgift för år 1949,

om kommitténs förslag tillämpades under nämnda år, än det i 5 § kyrkofondslagen

angivna grundbeloppet, 15 öre per skattekrona.

Vid sådant förhållande och med hänsyn till den tendens beträffande

skatteunderlagets utveckling, som framträtt under senare år, finnes enligt

kommitténs mening icke anledning att ingå på frågan om ändring i gällande

bestämmelser rörande kyrkoavgiftens grundbelopp.

Slutligen omnämner kommittén, att, om dess förslag tillämpats under år

1948, nämnda år av rikets pastorat — inberäknat garnisons- och amiralitetsförsamlingarna

tillhopa 1 365 — enligt företagen undersökning 1 079 skulle

vara tillskottspastorat, 227 självförsörjande pastorat, 30 överskottspastorat

och 29 kombinerade tillskotts- och överskottspastorat.

Kammarkollegiet påpekar, att kommitténs förslag i fråga om bostadsavdragen

innebär ett avsteg från gällande principer för finansieringen av

prästlöneväsendet, enligt vilka tjänstebostadsbesväret åvilar pastoratet helt

vid sidan av systemet med skatteutjämning över kyrkofonden. Kollegiet

finner det tveksamt, huruvida skatteutjämningen bör utsträckas till detta

nya område.

Kollegiet anser det vidare vara mycket tvivelaktigt, huruvida de ökade

kostnaderna kunna rymmas inom kyrkoavgiftens nuvarande maximum.

I likhet med kammarkollegiet ställer sig statskontoret tveksamt till kommitténs

förslag att utvidga skatteutjämningen med avseende å prästlönekostnaderna

till att jämväl avse tjänstebostadsbesväret. Statskontoret

anför vidare:

De gjorda beräkningarna utvisa slutligen, att lönereformen skulle göra

en revision av finansieringsbestämmelserna i kyrkofondslagen ofrånkomlig.

Redan eu förhållandevis obetydlig rubbning av kommitténs beräknade

14,91 öre skulle framtvinga en böjning av allmänna kyrkoavgiften utöver

fastställt maximum, vartill kommer att den av statsmakterna i princip

godtagna kyrkomusikerreformen beräknats medföra en ökning av kyrkoavgiften

med 2 öre.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

Svenska stadsförbundets styrelse erinrar bland annat om att man, i vad

angår kyrkoavgiften, även får räkna med en minskning av skatteunderlaget

samt framhåller, att det icke syntes möjligt att av betänkandets uppgifter

och beräkningar draga några slutsatser om den ekonomiska innebörden

för pastoraten av kommitténs förslag i denna del, jämfört med

nuvarande fördelning av kostnaderna på pastorat och kyrkofond.

Föredraganden finner den av kommittén föreslagna bestämningen av

pastoratets prästlönekostnad vara väl avvägd och ägnad att förenkla avräkningsförfarandet

mellan pastoratet och kyrkofonden, samt förordar

densamma oförändrad. I prästlönekostnaden ingående rörligt tillägg skulle

i och för avräkning med kyrkofonden fixeras till en viss, för hela avräkningsåret

gällande procentsats, förslagsvis det procenttal för det rörliga

tillägget, som tillämpats för tredje kvartalet under det nästföregående året.

Föredraganden anför vidare bland annat:

Såsom jag framhållit i min redogörelse för kostnadsberäkningarna kan

den sammanlagda utgiftsökningen för löne- och pensionsregleringen beräknas

till 9 383 800 kronor. Den av mig förordade justeringen av kyrkoherdarnas

och komministrarnas fördelning på tjänsteklasser samt antagandet

vid kostnadsberäkningarnas utförande av en genomsnittlig löneklassplacering

i tredje löneklassen lär medföra en ökning av det belopp,

som — under förutsättning att löneregleringen tillämpats under år 1949

— skolat täckas med allmän kyrkoavgift, till ca 24 100 000 kronor. Detta

belopp skulle föranleda ett fastställande av allmänna kyrkoavgiften för

samma år till 15,52 öre eller — i helt öretal — 16 öre.

I anledning av vad stadsförbundet anfört om kostnadsökningens fördelning

på pastoraten och kyrkofonden har jag låtit verkställa vissa undersökningar.

Av dessa framgår, att kostnadsökningen skulle fördela sig med

8 572 873 kronor på kyrkofonden och 810 927 kronor på pastoraten. Av

sistnämnda belopp komme 610 927 kronor att täckas genom ett större utnyttjande

av församlingsavgiftens maximum och 200 000 kronor genom

ett utnyttjande i större utsträckning av prästerliga avlöningstillgångar.

Allmänna kyrkoavgiften är genom stadgandet i 5 § lagen om kyrkofond

för närvarande maximerad till 15 öre per skattekrona. Jag vill erinra

om, att denna maximigräns vid lagens tillkomst år 1932 sattes i det hela

godtyckligt och närmast med inriktning på, att skattesatsen — såsom

man antog — skulle lämna tillbörlig marginal under överskådbar tid för

blivande ökade belastningar på fonden. Av riksdagen lämnades därvid allenast

den anvisningen att, om fondens utgifter överskrede vad som kunde

täckas med allmän kyrkoavgift av 15 öre, överskjutande delen finge gäldas

med tillgripande av fondens kapital. Antagligt är dock, att riksdagen

med detta sitt uttalande närmast haft i tankarna överskridanden av mera

s. 63 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

63

tillfällig natur. En dylik situation förelåg år 1943, för vilket år allmänna

kyrkoavgiften var fastställd till dess maximum eller 15 öre.

Ett alternativ till ianspråktagandet av kyrkofondens kapital är givetvis,

i första hand, att bestämma en högre gräns för allmänna kyrkoavgiftens

grundbelopp, en högre gräns som i närvarande läge ger utrymme för den

ökade kostnadsbelastningen. Även en tredje väg kan här beträdas. Själva

syftet med maximeringsbestämmelsen har varit att möjliggöra en riksdagens

särskilda och fortgående kontroll över utvecklingen på det kyrkligt-ekonomiska

området. Stadgandet torde emellertid — av flera orsaker

— knappast ha fått någon betydelse i detta hänseende. Frågan har närmare

behandlats av 1942 års kyrkomusikerutredning i dess betänkande

(SOU 1946:50). Utredningen har därvid för egen del förordat, att maximeringsbestämmelsen

i 5 § kyrkofondslagen borttages samt att det med

stadgandet avsedda syftet tillgodoses på annat, effektivare sätt. Utredningen

har också framfört förslag i detta hänseende.

Prästlönekommittén har — från sina utgångspunkter — icke inlåtit sig

på ifrågavarande spörsmål. Då valet bland de lösningsalternativ, som här

erbjuda sig, saknar betydelse för lönereformens bedömande i närvarande

läge, har jag icke funnit mig ha anledning att nu taga ställning till denna

fråga. Densamma bör dock givetvis uppmärksammas av kommittén under

dess fortsatta utredningsarbete.

Utskottet får i detta sammanhang erinra om att allmänna kyrkoavgiften

och församlingsavgifterna senast bestämts till 9 respektive 18 öre per

skattekrona.

E. Allmänna grunder för övergångsregleringen.

Prästlönekommittén har framhållit, att ingen av de nuvarande ordinarie

prästerliga befattningshavarna torde vara genom förbehåll i fullmakt eller

eljest underkastad skyldighet att vidkännas minskning i sina för närvarande

utgående löneförmåner i vidare mån än som följer dels av de individuella

»löneregleringarnas» tidsbegränsning, dels av dyrtidstilläggens

och kristilläggens samt — speciellt — de provisoriska lönetilläggens särskilda

karaktär.

Det måste för det allmänna vara av ett utomordentligt intresse anför

kommittén vidare, att ingen eller i allt fall möjligast ringa antal av de

nuvarande befattningshavarna blir kvarstående å de äldre avlöningsbestämmelserna.

Under tidsperioden 1914—1934 hade den kyrkliga administrationen

haft att samtidigt tillämpa två olika system såväl för prästernas

avlöning som för finansieringen av prästlönekostnaderna. Erfaren
-

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

heterna av den inveckling och de besvär, som härav vållats, talade med

styrka för önskvärdheten av att vid den blivande löneregleringen undvika

en motsvarande anordning.

I detta sammanhang har kommittén ansett sig endast böra angiva de

huvudlinjer, vilka enligt kommitténs mening borde vara normerande vid

övergången till de nya avlöningsbestämmelserna. Kommittén anför härom

följande:

Vid övergången tages för inplacering i löneklass och uppflyttning i

högre löneklass i innehavande tjänst viss hänsyn till befattningshavarens

tjänstetid i samma och tidigare innehavd prästerlig tjänst.

Härvid bör domprost äga tillgodoräkna tidigare tjänstetid i innehavande

tjänstegrad.

Beträffande annan kyrkoherde eller komminister bör vid löneklassplaceringen

hänsyn tagas till tjänstetid i innehavande tjänst och till tidigare

innehavd prästerlig tjänst i samma eller högre tjänstegrad på det sätt

att, sedan lönegradsplaceringen i angiven tidigare tjänst i samma eller

högre lönegrad fixerats med tillämpning av de av kommittén föreslagna

normerna för fördelning av kyrkoherde- och komministerstjänsterna på

lönegrader, befattningshavarens löneklassplacering i sådan tidigare tjänst

och i innehavande tjänst bestämmes efter regler, som motsvara föreskrifterna

i 21 och 22 §§ statens allmänna avlöningsreglemente.

Pastoratsadjunkt inplaceras vid övergången i lönegrad och löneklass

som om de av kommittén föreslagna bestämmelserna beträffande reglerad

befordringsgång och bestämmelser motsvarande de i 21 § statens allmänna

avlöningsreglemente innefattade varit gällande under hela hans tjänstetid

såsom pastoratsadjunkt eller vakansvikarie.

Kyrkoadjunkt och stiftsadjunkt inplaceras i löneklass efter samma

grunder, som nyss angivits för kyrkoherde och komminister, dock att adjunkten

i fråga icke skall erhålla lägre löneklassplacering än om hans

tjänstetid såsom kyrko- eller stiftsadjunkt ansetts såsom tjänstetid i pastoratsadjunktsbefattning

och de ovan för pastoratsadjunkt omförmälda

reglerna tillämpats.

Samtliga här ifrågavarande befattningshavare böra vid övergång till det

nya avlöningssystemet dessutom bevaras vid dem nu i samband med gällande

dyrtidstilläggsreglering tillkommande rätt till barntillägg, i ett vart

fall i den utsträckning som dylika tillägg tillförsäkrades civilstatstjänstemännen

vid genomförandet av 1939 års civila avlöningsreforin.

Befattningshavare bör för övergången till de nya avlöningsbestämmelserna

erhålla garanti mot löneminskning. För fastställande, huruvida löneminskning

uppkommer, bör vid den härför erforderliga jämförelsen

a) värdet av den i nuvarande avlöning ingående förmånen av hyresfri

bostad sättas lika med det för tjänstebostaden enligt de nya avlöningsbestämmelserna

fastställda bostadsavdraget,

b) där befattningshavaren uppbär hyresersättning, sådan ersättning inräknas

med det av Kungl. Maj :t därför fastställda beloppet, samt

c) värdet av i avlöningen eventuellt ingående förmån av donation »över

lönen» beräknas till medeltalet av de belopp, till vilka den behållna avkastningen

av donationskapitalet uppgått för de senast förflutna fem åren.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

65

Det kan beräknas, att vid tillämpning av ovan angivna regler för övergången

behov av att med personlig lönefyllnad kompensera vid övergången

sittande befattningshavare skulle uppkomma i ett mycket begränsat antal

fall.

Befattningshavare, som — oaktat den sålunda honom garanterade lönefyllnaden

— skulle befinnas icke villig att underkasta sig det avlöningsreglemente,

som varder för prästerna utfärdat, bör enligt kommitténs mening

icke äga bibehålla det för närvarande utgående provisoriska lönetillägget,

vilket ju i det hela haft karaktären av ett förskott å den blivande

löneregleringen. Ej heller bör han bibehållas vid nu utgående provisorisk

pensionsförbättring, vilken har samma karaktär. Beträffande sådan befattningshavare

torde vidare böra stadgas, att den för hans tjänst fastställda,

å de äldre bestämmelserna grundade löneregleringen skall gälla

oförändrad, så länge han kvarstår i befattningen; dock att, där förmån

»över lönen» tillfallit honom genom domstolsavgörande efter det löneregleringen

blivit av Kungl. Maj :t fastställd, Kungl. Maj :t skall äga föreskriva

om sådan jämkning i avlöningen, som avses i 7 § prästlöneregleringslagen.

Kommittén tillägger, att befattningshavares övergång å den nya avlöningsregleringen

givetvis bör automatiskt medföra övergång å de nya

pensionsbestämmelserna. Någon övergång enbart till de nya pensionsgrunderna

kan självfallet icke förekomma.

Kommitténs förslag angående garanti mot löneminskning för nu sittande

tjänsteinnehavare har föranlett vissa erinringar från kyrkomötet

och domkapitlen i Göteborg och Stockholm.

Mot kommitténs förslag angående bortfallande av nu utgående provisoriskt

lönetillägg och provisorisk pensionsförbättring för dem, som -—

trots garanti mot löneminskning — icke övergå till de nya avlöningsbestämmelserna,

ha rests invändningar av kyrkomötet och domkapitlet i

Luleå.

Föredraganden yttrar:

»De av kommittén framlagda allmänna reglerna angående ordinarie och

icke-ordinarie befattningshavares inplacering och uppflyttning i löneklass

- - och för pastoratsadjunkt jämväl i lönegrad — vid övergången till det

föreslagna lönesystemet motsvara enligt min mening på ett tillfredsställande

sätt såväl från befattningshavarhåll berättigade anspråk på en i

detta avseende skälig avvägning som löneadministrationens krav på relativ

enkelhet i tillämpningsförfarandet. Jag föreslår fördenskull att övergångsregleringen

i denna del företages i huvudsaklig överensstämmelse

med kommittéförslaget. Vid detaljutformningen av ifrågavarande övergångsbestämmelser

bör givetvis ägnas särskild uppmärksamhet åt undvikande

av anordningar, som kunna föranleda ojämnheter i befattningshavarnas

inbördes lönetur.

5—933(»l liiliang till riksdagens protokoll 19VJ. G samt. 2 and. Nr 2.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

Jag anser mig även i huvudsak kunna förorda kommitténs förslag angående

garanti mot löneminskning vid övergången och beräkning av eventuell

lönefyllnad. De av kyrkomötet och vissa domkapitel i sistnämnda

hänseende anmärkta specialfallen synas böra av kommittén närmare omprövas

vid fullföljandet av dess utredningsuppdrag.

Vad kommittén i övrigt föreslagit i fråga om allmänna grunder för övergångsregleringen,

finner jag mig jämväl kunna biträda. Beträffande kommitténs

förslag angående bortfall av provisoriskt lönetillägg för präst,

som icke underkastar sig löneregleringen, får jag erinra om att civilstatstjänsteman,

som vägrat övergå å det den 30 juni 1947 utfärdade nya avlöningsreglementet,

icke äger uppbära sådant tillägg.»

III. Utskottet.

Förslaget i allmänhet; avlöningssystemet; särskilda förutsättningar för

en reform i närvarande läge av avlöningssystemet för prästerna, m. m.

Det genom propositionen framlagda förslaget innebär, att principbeslut

skall fattas om prästernas inordnande i det statliga lönesystemet samt om

lösande av därvid uppkommande viktigare spörsmål, i första hand lönegradsinplaceringen.

Den författningstekniska utformningen av förslagen,

liksom avvecklingen av de nuvarande talrika och invecklade bestämmelserna,

skall ske sedermera, då även ställning torde kunna tagas till eventuella

med reformen sammanhängande konstitutionella spörsmål. Utskottet

finner nu icke anledning att närmare ingå på dessa.

Den uppdelning av en lönereglering på två etapper, som sålunda avses

skola ske, har tidigare förekommit. Förfarandet var likartat vid den allmänna

regleringen för statstjänstemännen under 1946 och 1947 års riksdagar.

Utskottet får vidare hänvisa till de principbeslut som under 1948

och vid vårsessionen av innevarande riksdag fattats i fråga om övningslärare

och kyrkomusiker. Beträffande de båda sistnämnda grupperna förelågo

liksom för prästerna särskilda svårigheter, i det man hade att avveckla

ett tidigare synnerligen komplicerat system och att i samband därmed

lösa ett stort antal omstridda frågor bland annat av tjänsteorganisatorisk

art.

Den i propositionen lämnade redogörelsen för de nu gällande prästerliga

avlönings- och pensionsbestämmelserna giver en uppfattning om dessa

bestämmelsers invecklade beskaffenhet. Redogörelsen är likväl icke fullständig.

Åtskilliga detaljer, som ofta äro synnerligen betungande för tilllämpningen,

ha måst utelämnas eller blott antydas. Redan i 1929 års

s. 67 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

67

betänkande uttalades, att det prästerliga löneväsendet svällt ut till ett

lärosystem av ansenliga mått, vars fulla behärskande blivit förbehållet

ett fåtal experter. Detta uttalande innebär enligt utskottets mening ingen

överdrift och har för övrigt genom de därefter gjorda påbyggnaderna i

lönesystemet fått ökad tyngd. De förvaltande myndigheterna ha pålagts

ett arbete, vilket framstår såsom orimligt stort; icke minst gäller detta

de kommunala organen.

Behovet av rationalisering har länge stått klart. Redan erfarenheterna

av systemets första tillämpning voro mycket ogynnsamma. Stora ansträngningar

för att åstadkomma en reform gjordes så tidigt som mot slutet av

1920-talet. Betecknande för svårigheterna är det öde, som de då och senare

framlagda förslagen mötte; det nu framlagda reformförslaget är det tredje

i ordningen.

Olägenheterna med det nuvarande systemet ha under tiden skärpts och

blivit alltmera uppenbara. Sedan 1946 års prästlönekommitté tillsattes, har

riksdagen två gånger ansett sig böra framhålla angelägenheten av att

kommitténs arbete påskyndades, så att proposition i ämnet kunde framläggas.

Huvudsynpunkten vid det reformarbete, vars resultat nu föreligger, har

varit att åstadkomma den sedan länge nödvändiga rationaliseringen av

det prästerliga lönesystemet. Man har emellertid också måst taga sikte

på att verkställa en ur rättvisesynpunkt godtagbar reglering av reallönestandarden

för de prästerliga befattningshavarna. Såsom redan i kommitténs

direktiv framhållits, har detta påkallats av 1945 års lönekommittés

arbete beträffande statstjänstemännen i allmänhet. En sådan avvägning

torde emellertid också vara nödvändig med hänsyn till rationaliseringen.

Endast om den nya regleringen ur befattningshavarnas synpunkt blir

något så när tillfredsställande, kan det undvikas att ett större antal präster

föredraga att kvarstå med lön enligt det gamla systemet och att detta

därigenom delvis konserveras för årtionden.

Det förslag, som från dessa utgångspunkter förelagts riksdagen, är enligt

utskottets mening i huvudsak väl avvägt. Det ligger i sakens natur,

att vissa kostnadsökningar bliva ofrånkomliga. Föredraganden har i propositionen

gjort en närmare analys av dessa, till vilken utskottet återkommer

senare. Redan här vill emellertid utskottet göra några allmänna

anmärkningar.

Den beräknade kostnadsökningen genom själva löneregleringen är omkring

7,6 miljoner kronor. Härav falla omkring 2,5 miljoner kronor på

tjänstemannaförmåner, som innebära kostnadsersättningar eller äro av

social karaktär och varav prästerna i likhet med statstjänstemän i allmänhet

skola göras delaktiga. Det återstående beloppet, eller något mer

än 5 miljoner kronor, motsvaras i stort sett av löneökningar.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

Föredraganden har i propositionen karakteriserat de förekommande

löneökningarna i grova drag såsom föranledda av det statliga lönesystemets

löneklassuppflyttningar och dyrortsgrupperade lönebelopp. Vidare må

framhållas, att mera väsentliga höjningar av lönerna företrädesvis komma

de relativt sett sämre ställda prästerna till del.

I motionerna I: 305, II: 381, II: 391 och II: 404 har anförts, att förslaget

skulle strida mot principerna för stabiliseringspolitiken eller, i varje fall,

med hänsyn till denna ha framlagts vid en olämplig tidpunkt.

Gentemot detta vill utskottet framhålla, att förslaget enbart syftar till

att uppdraga de närmare riktlinjerna för en blivande reglering av prästlönerna.

Ett bifall till förslaget innebär icke någon omedelbar höjning av

lönerna; för att den tillämnade reformen skall kunna bliva verklighet,

erfordras ett nytt beslut av riksdagen, och utskottet förutsätter såsom

självklart, att löneregleringen icke kommer att genomföras, så länge lönestoppet

består.

Om sålunda enligt utskottets mening lönestabiliseringspolitiken icke ur

rent saklig synpunkt kan åberopas mot förslaget, kan man å andra sidan

icke bortse från de i motionerna åberopade psykologiska skälen mot ett

bifall till propositionen i nuvarande läge. Även om vad härutinnan anförts

till en del torde bero på bristande kännedom om förslagets verkliga innebörd,

anser utskottet för sin del det anförda vara värt beaktande. Och

utskottet skulle med hänsyn härtill icke ha velat förorda att ett principbeslut

nu fattas angående nya grunder för prästernas avlöning, om icke

de sakliga skälen för en sådan ordning framstått såsom mycket starka

och förhållandet till lönestabiliseringspolitiken enligt vad utredningen visar

ingående övervägts före framläggandet av Ivungl. Maj :ts förslag.

Utskottet får vidare erinra om att reformen, såvitt lönestandarden angår,

anknutits till den åren 1946 och 1947 genomförda allmänna reformen

för statstjänstemännen. Att det föreliggande principförslaget framlagts

två och ett halvt år senare än motsvarande förslag beträffande statstjänstemännen

i allmänhet är i allt väsentligt beroende av de särskilda

svårigheter som det gällande, starkt föråldrade systemet medfört. När det

gällt andra kategorier med likartade förhållanden — övningslärare och

kyrkomusiker — ha statsmakterna fattat principbeslut av i det närmaste

samma ekonomiska räckvidd som det föreliggande förslaget. Dessa beslut

ha icke ens i fråga om det slutliga genomförandet gjorts beroende av lönestabiliseringspolitikens

avveckling. Erinras må ock om de vid vårsessionen

beslutade lönehöjningarna för vissa fångvårdstjänstemän, vilka förbundits

med allenast det villkoret, att med ikraftträdandet skulle anstå till den 1

januari 1950.

Utskottet har ingående prövat, huruvida icke ställningstagandet i fråga

om lönegradsplaceringarna skulle kunna anstå till den andra etappen i re
-

s. 69 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

69

formarbetet. Det har visat sig, att reformarbetets fullföljande i så fall

skulle avsevärt försvåras och fördröjas.

Det torde böra beaktas, att löneutvecklingen på det prästerliga området

tidigare skett utan att man haft överblick över lönefrågan i dess helhet.

Då prästerna nu för första gången skola inpassas i det statliga lönesystemet,

är det nödvändigt att skapa en grundval härför genom att bestämma

prästernas ställning på löneskalan. Detta bestämmande måste ske under

jämförelse med civilstatstjänstemän med likartade utbildnings- och tjänstgöringsförhållanden.

Vidare får utskottet erinra om att reformens uppdelning på två etapper

nödvändiggjorts av materialets stora omfattning och de särskilda frågornas

nära inbördes sammanhang. Utan en fast grund beträffande huvudfrågorna

synes det icke möjligt att genomföra den detalj mässiga regleringen. Lönegradsplaceringen

blir avgörande för lösningen av flertalet övriga huvudspörsmål.

Det må här räcka att peka på bostadsavdragen, semesterfrågan

samt framför allt övergångsregleringen. Om vid den slutliga riksdagsbehandlingen

mera väsentliga ändringar i lönegradsplaceringarna skulle

göras, torde det bliva omöjligt att verkställa alla därav följande ändringar

i andra hänseenden; ett fördröjande av hela reformen skulle riskeras.

! motionen II: 404 har gjorts gällande, att tidpunkten för förslagets

framläggande vore olämplig även med tanke på den pågående kommunsammanslagningen,

i det att lönereformen icke borde genomföras utan att

frågorna om pastoratsindelningen och den prästerliga organisationen åtminstone

principiellt klarlades. Föredraganden har i propositionen ingående

uppehållit sig vid denna fråga. Utskottet kan i allt väsentligt instämma

i det av föredraganden anförda. I samband härmed vill utskottet

understryka vikten av att en rationalisering av pastoratsindelningen snarast

kommer till stånd. Härvid bör framför allt eftersträvas, att de nu

till icke ringa antal förekommande alltför små pastoraten genom indelningsändringar

bringas att uppgå i större enheter. Det synes lämpligt att

i görligaste mån hänsyn tages till indelningen i borgerliga kommuner, sådan

densamma kommer att gestalta sig enligt den nyligen beslutade

reformen. Härigenom torde vissa besparingar kunna vinnas, och det är

angeläget, att alla möjligheter härtill tillvaratagas. Rationaliseringen av

pastoratsindelningen är emellertid en fråga, som tarvar ingående förberedelser.

För arbetet med dessa förberedelser måste det vara av stor betydelse,

all man kan räkna med att det hinder, som ligger i den för närvarande

praktiskt taget obefintliga förflyttningsskyldigheten för prästerna,

kommer att bortfalla i och med löneregleringens genomförande. Till de

särskilda frågor, som sammanhänga med förflyttningsskyldigheten och

den därmed i viss mån förbundna stiftsbandsfrågan återkommer utskottet

i avsnittet om förflyttningsskyldigheten. Redan här vill emellertid utskottet

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

uttala sin anslutning till vad prästlönekommittén anfört om angelägenheten

av att Ivungl. Maj :t tillvaratager tillgängliga möjligheter att mildra

de med stiftsbandsinstitutet förbundna olägenheterna.

Beträffande förslagets lämplighet ur tidssynpunkt får utskottet slutligen

framhålla, att den andra löneregleringsperioden enligt 1910 års prästlöneregleringslag

snart går till ända; antalet löneregleringar varje år är för

närvarande mycket litet. I och med den tredje löneregleringsperiodens

början 1954 växer det årliga antalet regleringar hastigt. Det vore icke

minst ur kostnadssynpunkt värdefullt, om det härför erforderliga omfattande

förberedande arbetet bleve obehövligt.

På nu anförda skäl får utskottet tillstyrka att riksdagen, med avslag

å de i motionerna I; 305, II: 381, II: 391 och II: 404 framförda yrkandena,

dels godkänner föredragandens uttalande att den sedan länge fördröjda

prästerliga avlöningsreformen bör baseras på det statliga lönesystemet,

dels ock, i anslutning till vad föredraganden förordat, tager ställning till

nedan angivna av föredraganden behandlade huvudpunkter i prästlönekommitténs

förslag. Beträffande föredragandens uttalanden i övrigt under

ovanstående rubriker har utskottet, i den mån de icke här särskilt berörts,

icke funnit anledning till erinran.

Löneavvägningen för ordinarie församlingspräster (kyrkoherdar

och komministrar).

Den i propositionen föreslagna lönesättningen för kyrkoherdar och

komministrar bygger på prästlönekommitténs förslag. Avsevärda ändringar

i sänkande riktning ha dock företagits. Sålunda har för vardera

befattningshavargruppen föreslagits ytterligare en tjänsteklass i lägre

lönegrad. Vidare ha inplaceringsreglerna ändrats så, att de för ett stort antal

befattningshavare medfört en lägre lönegradsplacering. Härigenom har

vunnits en beräknad kostnadsbesparing å omkring 950 000 kronor för år.

Föredraganden har liksom kommittén anställt jämförelser med lärarpersonalen

vid läroverk och andra högre skolor. Därvid har han framhållit,

att dylika jämförelser svårligen kunna göras motsägelsefria. Tillika

har understrukits, att jämförelsernas accepterande icke får tillskapa ett

sådant mekaniskt samband mellan de båda befattningshavargrupperna,

att framdeles skeende ändringar i löneavvägningen för den ena gruppen

skulle så att säga automatiskt föranleda ändringar jämväl för den andra.

Utskottet ansluter sig till det sålunda anförda.

I de motioner, som utmynna i yrkande om avslag å propositionen, göres

bland annat för nu ifrågavarande befattningshavare gällande, att lönesättningen

blivit för hög. I motionen II: 406 åter hemställes, att kommitténs

s. 71 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

71

förslag måtte läggas till grund i förevarande hänseende. Motionerna I: 318,

II: 405 och II: 431 innehålla yrkanden om höjningar i särskilda fall.

Utskottet kan i stort sett ansluta sig till vad föredraganden förordat i

fråga om såväl ramen för kyrkoherdarnas och komministrarnas inplacering

som de närmare reglerna för inplaceringen. Å ena sidan torde en lägre

lönesättning än som föreslagits knappast kunna komma i fråga. Man finge

i så fall räkna med lönesänkningar för ett flertal befattningar. Även om

dessa för de sittande befattningshavarnas del finge kompenseras genom

personliga lönefyllnader, skulle med dylika lönesänkningar på längre sikt

den nuvarande — särskilt för norrlandsförhållandena märkbara — prästbristen

komma att accentueras. Därjämte skulle systemet bliva avsevärt

mer invecklat. Redan ett användande i större utsträckning av personliga

lönefyllnader skulle medföra ett indirekt bibehållande av det nuvarande

systemets olägenheter; den avsedda allmänna övergången till det nya

systemet skulle rentav äventyras och därmed även för längre tid den

önskade rationaliseringen.

Å andra sidan torde icke heller väsentliga höjningar vara tillrådliga.

För det i motionen 11:406 framförda yrkandet till förmån för prästlönekommitténs

förslag tala visserligen beaktansvärda skäl. Nämnda förslag

är tekniskt enklare och tillgodoser i större utsträckning intresset av att

giva de för närvarande sämst ställda ordinarie prästerna löneförbättring.

Emellertid skulle förslaget medföra eu så betydande kostnadsökning i förhållande

till propositionen, att det icke bör genomföras.

Det i motionen 11:431 framförda yrkandet innebär, att samtliga duplikationsskyldiga

komministrar och ett stort antal sådana kyrkoherdar

skulle placeras en tjänsteklass högre än enligt propositionen. Utskottet

får framhålla, att duplikationsskyldigheten endast är en av de särskilda

svårigheter, varmed prästerlig tjänstgöring kan vara förbunden. Löneställningen

enligt propositionens förslag måste anses så avvägd och för de

präster det här gäller vara så förmånlig, att duplikationsbesväret icke

hör föranleda någon ytterligare korrigering av lönesystemet. Detta skulle

därjämte på ett olyckligt sätt genombrytas av regler med sådant innehåll

som föreslagits i motionerna. Bifall till motionerna skulle vidare innebära

icke oväsentliga kostnadsökningar. Utskottet får därför avstyrka, att dessa

motioner bifallas.

I motionerna 1:318 och 11:405 hemställes om ändrade regler för inplacering

av vissa komministrar, som icke ha eget tjänstgöringsområde.

Dels föreslås vissa sänkningar av de kvalificerande folkmängdstalen i

pastorat med flera biträdande präster; därmed har man velat tillgodose

komministrar i vissa mera folkrika pastorat. Dels yrkas, att hänsyn till

pastoratens areal skall tagas, icke blott för komminister med eget tjänst
-

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

göringsområde utan även för annan komminister; detta skulle huvudsakligen

få betydelse för de vidsträckta pastoraten i övre Norrland.

Vad det först nämnda yrkandet angår får utskottet framhålla, att de

i propositionen föreslagna inplaceringsreglerna väl i vissa med yrkandet

avsedda fall kunna medföra en relativt sett lägre placering, men att några

sänkningar i förhållande till nu utgående löner icke torde ifrågakomma.

Vidare har utskottet inhämtat, att folkmängdsreglerna för nu ifrågavarande

komministrar bestämts efter i princip samma beräkningsgrunder

som för komminister i pastorat, där annan biträdande präst icke finnes.

Den förmånligare folkmängdsregel, som föreslagits i motionen, skulle därför

nödvändiggöra en motsvarande jämkning beträffande sådan komminister.

En dylik allmän förbättring i förhållande till den i propositionen

föreslagna löneställningen har utskottet icke funnit påkallad.

Däremot tala starka skäl för att syftet med det andra i motionerna upptagna

yrkandet tillgodoses.

Enligt prästlönekommitténs förslag skulle hänsyn till pastoratens areal

icke tagas vid inplacering av komministrar. Föredraganden har emellertid

funnit otilllredsställande, om tjänsteklassificeringen helt bortsåge från

den särskilda arbetstyngd, som föranledes av tjänstgöringsbetingelserna

i de mycket vidsträckta pastoraten särskilt inom de norrländska stiften.

För komminister med särskilt tjänstgöringsområde ha ock i propositionen

folkmängdsreglerna kompletterats med en särskild regel om inplacering

efter areal, enligt vilken Ca 28 skall tillämpas, om det särskilda

tjänstgöringsområdets areal uppgår till över 1 000 km2, och Ca 27 vid eu

areal av 501—1 000 km2.

Enligt utskottets mening torde det icke vara skäligt att göra någon principiell

skillnad i förevarande hänseende mellan komminister i eget tjänstgöringsområde

och annan komminister. I de största pastoraten i Norrland

vållar även för den senare kategorien tjänstgöringsområdets utsträckning

särskilda svårigheter för tjänstgöringen. Därtill kommer, att man, enligt

vad utskottet inhämtat, av tjänsteorganisatoriska skäl strävar att i ödemai

kspastoraten avveckla systemet med särskilda tjänstgöringsområden.

Utredningen visar ytterligare, att man i förevarande fall har att räkna

med verkliga lönesänkningar. En sådan utveckling vore särskilt olycklig

med tanke på att befordringsförhållandena i de norrländska stiften äro

ogynnsammare än eljest. I Luleå stift är — i motsats till landet i övrigt

— antalet biträdestjänster större än antalet kyrkoherdetjänster. På grund

av stiftsbandet måste därför vissa norrlandskomministrar räkna med att

icke kunna befordras till kyrkoherdar.

Utskottet har därför övervägt, huruvida icke propositionens inplaceringsregler

kunde kompletteras med en arealregel, så utformad, att de

ovan angivna konsekvenserna skulle undvikas. I nära anslutning till vad

s. 73 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

73

i propositionen föreslagits för komminister med eget tjänstgöringsområde

skulle denna regel kunna angivas så, att komminister skulle placeras

i Ca 28, därest pastoratets areal — frånsett arealen av särskilt tjänstgöringsområde

— per i pastoratet tjänstgörande präst, som ej har särskilt

tjänstgöringsområde, överstiger 1 000 km2, och i Ca 27, därest arealen,

bestämd på samma sätt, uppgår till 501—1 000 km2 och icke högre placering

följer av folkmängdsreglerna.

Enligt verkställd undersökning skulle detta medföra följande ändringar

i lönegradsplaceringen:

Från Ca 25 uppflyttas 5 komministraturer till Ca 27 och 3 till Ca 28.

Från Ca 26 uppflyttas 14 komministraturer till Ca 27 och 6 till Ca 28.

Från Ca 27 uppflyttas 2 komministraturer till Ca 28.

Ändringarna beröra sålunda 30 komministraturer. Undersökningen har

visat, att 20 av dessa tjänster tillhöra pastorat inom Luleå stift samt de

övriga 10 vidsträckta pastorat i Härnösands stift samt de nordligaste delarna

av Karlstads och Västerås stift. Den därav följande merkostnaden

har beräknats till 31 000—32 000 kronor.

I enlighet härmed skulle komministrarnas fördelning på lönegrader

bliva följande

enligt propositionen enligt ovanstående

Ca 25 249 241

Ca 26 361 341

Ca 27 163 180

Ca 28 107 118

'' 880 880

Utskottet får, med godkännande i övrigt av den i propositionen förordade

löneavvägningen för kyrkoherdar och komministrar, föreslå, att inplaceringsreglerna

för komminister utan eget tjänstgöringsområde kompletteras

med den ovan angivna bestämmelsen.

Biskopar, domprostar samt utlandspastorer.

Biskoparnas löneställning har med vissa jämkningar anknutits till lönesättningen

för landshövdingar. Så skedde även vid den senaste allmänna

löneregleringen för biskoparna år 1936. De avvikelser från landshövdingarnas

lönesättning som föreslagits bestå i att ärkebiskopen hänföres till

Co 21 eller en lönegrad högre än landshövding samt att biskoparnas representationsbidrag

— bortsett från ärkebiskopens — föreslagits skola

bliva betydligt lägre än landshövdingarnas.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

I vissa motioner har om propositionens förslag beträffande biskoparna

uttalats, att det vore för gynnsamt.

Enligt utskottets mening saknas anledning att annat än beträffande

bidrag till representationen — i vilket hänseende en skillnad mellan landshövdingar

och biskopar måste anses motiverad — frångå de tidigare omfattade

grundsatserna. De föreslagna bestämmelserna beträffande ärkebiskopens

löneställning måste anses skäliga med hänsyn till dennes särskilda

ställning. Utskottet tillstyrker därför propositionen i denna del.

Även den för domprostarna och utlandspastorerna föreslagna löneställningen

kan utskottet förorda. Med hänsyn till domprosts ställning såsom

vice preses i domkapitlet och biskopens ersättare vid vissa förrättningar

synes den föreslagna löneställningen för honom skälig. Vad domprostarna

angår får utskottet för övrigt framhålla, att förslaget beträffande flertalet

i stort sett motsvarar den nuvarande löneställningen.

Icke-ordinarie präster.

Propositionens förslag i fråga om pastoratsadjunkterna innebär huvudsakligen,

att en reglerad befordringsgång under 5% år införes i nära anslutning

till vad som gäller den icke tingsmeriterade amanuenspersonalen,

varvid pastoratsadjunkten under 1% år skall ha ställning av aspirant.

Personalramen skall begränsas. För kyrkoadjunkter, stiftsadjunkter och

kontraktsadjunkter föreslås enhetlig inplacering i Ce 24.

I motionerna 1:319 och 11:407 vänder man sig mot aspirantanställningen

för pastoratsadjunkterna och påyrkar, att dessa skola äga rätt till

missiv för prästerlig tjänstgöring. Vidare hemställes, att personalramen

för pastoratsadjunkterna liksom hittills skall bestämmas av biskop och

domkapitel. Motionerna 1:320 och 11:408 innehålla yrkande om differentiering

av kyrkoadjunkturerna. Även det i motionen II: 431 framförda

yrkandet om lönegradsuppflyttning för duplikationsskyldig kyrkoadjunkt

innebär differentiering av nämnda befattningar.

De i förstnämnda båda motioner upptagna frågorna ha av föredraganden

ingående belysts i anslutning till uttalanden av kyrkomötet och vissa remissinstanser.

Utskottet ansluter sig till vad föredraganden anfört. Därvid

vill utskottet understryka, att möjligheten till prövning av den nyordinerade

prästen i praktiskt arbete är av största betydelse. Beträffande

personalramen för pastoratsadjunkterna må framhållas, att de prästerliga

tjänstgöringsförhållandena icke synas motivera något avsteg från vad som

allmänt gäller inom statsförvaltningen.

Utskottet har i likhet med föredraganden icke funnit skäl att differentiera

kyrkoadjunktsbefattningarna och kan därför icke tillstyrka de i motionerna

1:320, 11:408 och 11:431 i förevarande del gjorda förslagen.

s. 75 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

75

Den föreslagna lönesättningen är enligt utskottets mening skälig.

Utskottet, som icke heller i övrigt funnit anledning till erinran mot propositionens

förslag såvitt nu är i fråga, får således tillstyrka, att riksdagen

godkänner vad föredraganden därutinnan förordat.

Tjänstebostäderna.

Tjänstebostäderna skola enligt propositionen inordnas i lönesystemet

efter s. k. bruttolöneprincip, innebärande att befattningshavarna i ersättning

för förmånen av tjänstebostad skola vidkännas löneavdrag. Beträffande

pastoratens skyldighet att tillhandahålla ordinarie präst tjänstebostad

föreslås inga nämnvärda förändringar i förhållande till vad nu gäller.

Utan motsvarighet såväl i nu gällande ordning som i kommitténs förslag

är däremot den av föredraganden förordade skyldigheten för pastoraten

att i vissa fall tillhandahålla tjänstebostad åt icke-ordinarie präst.

Det bör enligt utskottets mening icke föreligga något hinder att pastoraten

träda emellan, om uppenbara svårigheter föreligga att å tjänstgöringsorten

anskaffa bostad åt stadigvarande förordnad icke-ordinarie präst.

Att så sker är i pastoratens eget intresse, och utskottet förutsätter, att

pastoraten i förekommande fall utnyttja föreliggande möjligheter att bereda

bostad, exempelvis i nuvarande eller förutvarande prästgårdar. Emellertid

kan utskottet icke finna tillrådligt att stadga formlig skyldighet för

pastoraten i detta hänseende. En sådan skyldighet kunde i vissa fall bliva

så betungande, att den framstode såsom oproportionerlig. Beträffande

statsförvaltningen i övrigt förekommer i allmänhet ej heller, att icke-ordinarie

befattningshavare kunna påräkna att erhålla bostad genom det allmännas

försorg. Utskottet får sålunda avstyrka propositionens förslag i

förevarande del.

Bestämmelserna om bostadsavdrag för prästerna torde böra utformas så,

att de i fråga om verkningarna bliva likartade med vad som gäller andra

befattningshavare. Beträffande de prästerliga tjänstebostäderna föreligga

emellertid särpräglade förhållanden, som påkalla en i viss mån avvikande

utformning av regleringen. Härvid är främst att märka, att prästgårdarna,

som till det övervägande flertalet äro byggda före sekelskiftet, tilltagits

relativt stora. Detta förhållande kan numera för innehavaren innebära en

avsevärd börda. Möjligheter för pastoratet eller tjänstinnehavaren att

disponera de övertaliga rummen för annat ändamål föreligga i många fall

icke. Å andra sidan kunna icke heller bostäderna med hänsyn till de

prästerna enligt sedvänja åvilande skyldigheter av representationskaraktär

tilltagas för små.

Det är uppenbart, att en befattningshavares skyldighet att, oavsett egna

önskemål i fråga om sin bostads storlek och standard, förhyra en tjänste
-

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

bostad är av beskaffenhet att böra föranleda någon sänkning av den hyra,

som eljest bort utgå för bostaden i fråga. Enligt bestämmelserna i statens

allmänna avlöningsreglemente skall för där avsedda fall också bostads

beskaffenhet av tjänstebostad beaktas vid ersättningens bestämmande.

Det måste med hänsyn härtill anses skäligt att bostadsavdragen

för präster, i enlighet med vad som föreslagits, i första hand begränsas

till vad som motsvarar en såsom normal ansedd bostad om sex rum och

kök för kyrkoherde och om fem rum och kök för komminister. Det ytterligare

korrektiv, som ansetts erforderligt, har avsetts kunna vinnas genom

den föreslagna generella reduktionen med 12 procent.

Nämnda reduktionsregel motiveras i övrigt, såsom prästlönekommittén

framhållit, främst av prästgårdarnas »öppna» karaktär och därmed följande

representationsskyldighet. Det bör framhållas, att denna skyldighet,

såvitt den har intresse i detta sammanhang, icke avser representation i

vanlig mening. Utskottet syftar här på att prästerna i sina bostäder mottaga

talrika besök i tjänsteangelägenheter.

Mot den av kommittén föreslagna och av föredraganden tillstyrkta sammanvägningsmetoden

har inom utskottet framhållits, att den i vissa fall

ledde till för höga och i andra fall till för låga bostadsavdrag. Det har

ifrågasatts att antingen verkställa klassificering av varje bostad i enlighet

med vad som gäller för folkskolans lärare eller att i princip bestämma

avdraget såsom för bostad i högsta klass och medgiva reduktion efter särskild

prövning.

Enligt utskottets mening tala beaktansvärda skäl för dessa förslag. Emellertid

skulle man genom bifall till desamma gå miste om eu värdefull förenkling

på en viktig punkt i det prästerliga lönesystemet. Stora svårigheter

torde också vara förbundna med att på tillfredsställande sätt klassificera

eller annorledes individuellt pröva ett så särpräglat bostadsbestånd

som prästgårdarna. Erfarenheterna från klassificeringen av folkskollärarbostäderna

synas också visa, att denna, ehuru resultatet enligt verkställd

utredning icke giver rum för större anmärkningar, vållat svårigheter och

viss irritation. En säkerhetsventil mot att bostadsavdragen i enskilda fall

bliva för höga ligger också, såsom kommittén framhållit, i den föreslagna

12-procentsreduktionen.

Utskottet vill därför icke motsätta sig, att beträffande prästernas tjänstebostäder

bostadsavdraget beräknas efter sammanvägningsmetod.

På de ovan anförda skälen tillstyrker utskottet även de i propositionen

föreslagna bostadsavdragen för ordinarie församlingspräster.

Föredraganden har i propositionen förordat avvikelse från kommittéförslaget

såtillvida, att möjlighet skulle öppnas till nedsättning av bostadsavdragens

belopp i speciella fall, om tjänstebostadens ytinnehåll och

standard väsentligt avveke från det normala.

s. 77 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

77

En dylik regel skulle kunna undanröja en del med sammanvägningsmetoden

följande ojämnheter. Enligt utskottets mening kan det emellertid

icke vara riktigt att, samtidigt med en sammanvägning av hyrestalen

för alla prästgårdar, alltså även de sämsta, öppna möjlighet att korrigera

resultatet för de sistnämnda. Av naturliga skäl måste också den föreslagna

regeln bliva vag och svår att tillämpa på ett likformigt sätt. Risk måste

finnas, att ett betydande antal tjänstebostadsinnehavare ansöka om nedsättning

av bostadsavdraget samt att klassificering sålunda indirekt skulle

bliva nödvändig för en avsevärd del av bostadsbeståndet. Härtill kommer,

att den 12-procentiga reduktionen, såsom ovan antytts, i regel torde utesluta

fall av uppenbart för höga bostadsavdrag. Det föreslagna systemet

för avdragens bestämmande lärer för övrigt verka såsom en sporre till förbättring

av de fåtaliga bostäder, som nu äro av mindre god beskaffenhet.

Utskottet får sålunda avstyrka den av föredraganden förordade särskilda

nedsättningsregeln.

I detta sammanhang får utskottet understryka föredragandens i propositionen

gjorda uttalande att en allmän omprövning av bostadsavdragen

synes böra komma till stånd vid en mera väsentlig förskjutning i tjänstebostadsbeståndets

genomsnittliga standard.

Då pastoraten i enlighet med det ovan anförda ej böra bliva skyldiga

att tillhandahålla icke-ordinarie präst tjänstebostad, saknas anledning att

giva bindande föreskrifter om den ersättning, som skall utgå, när bostad

likväl upplåtes. Utskottet får sålunda avstyrka, att dylika bestämmelser

införas.

Utskottet har, utöver vad som framgår av det ovan anförda, icke funnit

skäl till erinran mot vad föredraganden förordat i fråga om tjänstebostäderna.

Semester.

Utskottet har intet att erinra mot propositionens förslag, som innebär

att prästernas semesterfråga, i den mån det varit möjligt, löses i nära

anslutning till vad som gäller civilstatstjänstemännen. De gjorda begränsningarna

i semesterrätten liksom den föreslagna, till sin natur betungande

tjänstedubbleringsskyldighcten finner utskottet ofrånkomliga. Utskottet får

sålunda tillstyrka de av föredraganden förordade grunderna för löneregleringen

i denna del.

Ordinarie prästs förflyttningsskyldighet.

Frågan om ordinarie prästs förflyttningsskyldighet har, såsom i propositionen

framhålles, dels en anställningsrättslig sida, dels en sida som

berör lagstiftningen om prästval.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

Ur anställningsrättslig synpunkt finnes intet att erinra mot den i propositionen

föreslagna skyldigheten för ordinarie präst att låta sig förflytta,

när detta påkallas av organisatoriska skäl. Den med tanke bland annat

på uppkomna motsättningsförhållanden mellan präst och församlingsbor

föreslagna förflyttningsskyldigheten av andra skäl än organisatoriska synes

också väl motiverad och bör införas. Med hänsyn till församlingarnas berättigade

intresse av att ej behöva mottaga en icke önskad präst måste

dock dessa förflvttningsärenden handläggas med stor varsamhet, och därför

torde de praktiska möjligheterna att av sådana skäl ordna förflyttning

bliva ringa. Vad slutligen angår förslaget om skyldighet för präst att låta

sig överföra på avgångsstat kan utskottet uttala sin anslutning till vad

föredraganden anfört.

Förflyttningsskyldighetens samband med prästvalslagstiftningen har av

föredraganden angivits så, att en i avlöningsförfattningen införd förflyttningsskyldighet

icke kan få någon praktisk betydelse, med mindre eu

motsvarande jämkning sker i prästvalsbestämmelserna. Föredraganden har

även uttalat sig för att en uppmjukning av dessa bestämmelser skall ske,

sedan utredning i frågan hunnit verkställas.

Även enligt utskottets mening är en dylik uppmjukning önskvärd. Den

lösning, som motsvarande problem vunnit i fråga om folkskolans lärare,

pekar på att de med denna uppmjukning förbundna ömtåliga frågorna

icke behöva stå hindrande i vägen.

Det ligger i sakens natur, att utskottet icke på detta stadium kan taga

ställning till utformningen av de tillämnade ändringarna i prästvalslagstiftningen.

Utskottet vill endast framhålla såsom angeläget, att församlingarnas

berättigade intressen icke trädas för nära samt att möjligheterna

till användning av tredjegångstillsättningarna för förflyttning icke utnyttjas

på sådant sätt, att syftemålet med nämnda institut avsevärt förändras.

Ett ställningstagande till stiftsbandsfrågan torde därvid icke kunna undgås.

De med detta institut förbundna olägenheterna torde i möjligaste

mån böra undanröjas.

Även om det praktiska värdet av förflyttningsskyldigheten sålunda väsentligen

blir beroende av möjligheterna att jämka prästvalslagstiftningen,

innebär denna skyldighet, såsom utskottet framhållit i avsnittet om förslaget

i allmänhet, i varje fall att det ena av de hittillsvarande hindren

för en genomgripande rationalisering av pastoratsindelningen bortfaller.

Det sålunda ändrade rättsläget torde emellertid, utan avbidan å jämkningarna

i prästvalslagstiftningen, kunna i någon mån utnyttjas för indelningsändringar.

Den församlingsprästerliga tjänsteorganisationen är enligt

förslaget i dess helhet underkastad Kungl. Maj :ts bestämmande. Inom

statsförvaltningen förekommer det att ordinarie tjänstemän — med bibehållande

av sina avlöningsförmåner och andra med tjänsten följande

s. 79 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

79

rättigheter — uppehålla icke-ordinarie tjänst. En liknande ordning skulle

enligt utskottets mening, sedan prästerna blivit underkastade förflyttningsskyldighet,

kunna användas för att bereda sysselsättning åt ordinarie präst,

vars tjänst indragits och som med gällande prästvalslagstiftning icke kan

placeras. Enligt utskottets mening vore det värdefullt, om prästlönekommittén

under sitt fortsatta arbete övervägde, i vad mån dylika möjligheter

förefinnas.

Utskottet får, med ovan gjorda erinringar, tillstyrka vad föredraganden

förordat i fråga om ordinarie prästs förflyttningsskyldighet.

»Kommunala tillägg» och förmån av donation »över lönen».

Utskottet finner i likhet med föredraganden, att bestämmelser böra införas,

vari stadgas förbud såväl för pastoraten att besluta om kommunala

avlöningstillägg som för präst att mottaga förmån av detta slag. Likaså

anser utskottet det allmänna vara oförhindrat att förbjuda prästerna att

uppbära avkastning av prästlönedonation. Ett sådant förbud skulle undanröja

de påtagliga olägenheter, som dessa donationer hittills vållat, och

framstår såsom naturligt, när ett på moderna principer uppbyggt lönesystem

införes för prästerna. Förbudet kommer icke att beröra de prästers

rätt, vilka nu åtnjuta särskilda förmåner på grund av donationer, då dessa

präster erhålla garanti mot löneminskning och således äga uppbära lika

stora inkomster som tidigare. Utskottet får sålunda tillstyrka, att i den

nya löneförfattningen stadgas förbud för präst att uppbära avkastning av

prästlönedonation.

Mera tveksam ställer sig frågan, huru de ifrågavarande donationerna

skola disponeras i framtiden. Då emellertid föredraganden icke tagit definitiv

ställning till denna fråga, finner sig utskottet icke nu böra närmare

ingå på densamma.

Pensionering.

I propositionen har föreslagits, att präst i princip skall vara skyldig

avgå vid 65 års ålder.

Enligt utskottets mening kan det ifrågasättas, om man lämpligen i närvarande

läge, då en allmän höjning av pensionsåldern för statstjänstemännen

ifrågasatts, bör stadga eu så låg prästerlig pensionsålder som 65 år.

Emellertid bar föredraganden förutsatt, att prästernas pensionsålder tages

under omprövning i anslutning till översynen av de statliga pensionsåldersbestämmelserna.

En sådan sammankoppling av frågan synes jämväl

kunna ställa sig fördelaktig ur teknisk synpunkt. Utskottet vill därför

icke motsätta sig propositionens förslag på denna punkt.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

De av föredraganden i övrigt förordade allmänna grunderna för prästernas

pensionering föranleda icke någon utskottets erinran.

Beträffande övergångsfrågorna har kommitténs förslag om tjänstårsgaranti

utsatts för kritik från statskontoret och kammarkollegiet, som ansett

detsamma för gynnsamt för prästerna. I stället har föreslagits, att

beräkning av pension vid bristande antal tjänstår borde äga rum enligt

vanliga avkortningsregler, dock att pensionen lägst borde vara lika med

nyreglerad emeritilön enligt nu gällande bestämmelser. Föredraganden

har emellertid biträtt kommitténs förslag och därvid erinrat om att den

av ämbetsverken föreslagna regeln skulle, utan hänsyn till nuvarande ålder,

tillförsäkra befattningshavarna en av tjänstårens antal oberoende

minimipension.

Utskottet vill i likhet med ämbetsverken ifrågasätta, om icke den i propositionen

förordade tjänstårsgarantien i vissa fall ställer sig alltför gynnsam.

Å andra sidan förefaller det svårt att, utan att bestämmelserna göras

alltför invecklade, finna en rättvisare lösning av det föreliggande spörsmålet.

Mot den av ämbetsverken föreslagna regeln kan, såsom föredraganden

antytt, erinras, att den kan leda till lika opåkallat gynnsamma

resultat som tjänstårsgarantien, i vissa fall ännu gynnsammare. Utskottet

finner emellertid icke nödvändigt att slutgiltig ställning nu tages till

frågan utan förordar, att den överväges ytterligare.

Bortsett från frågan om tjänstårsgarantien tillstyrker utskottet de av

föredraganden förordade grunderna beträffande övergångsfrågorna.

Kostnadsberäkningar.

Utskottet har i avsnittet om förslaget i allmänhet anfört vissa synpunkter

på frågan om kostnadsberäkningen. Härutöver vill utskottet uttala,

att de av föredraganden verkställda beräkningarna synas gjorda med

största noggrannhet och erforderlig försiktighet. Den av utskottet föreslagna

inplaceringsregeln efter areal för vissa komministrar föranleder,

såsom tidigare påpekats, en kostnadsökning av 31 000—32 000 kronor.

Å andra sidan torde, om utskottets förslag i fråga om tjänstebostäderna

vinna bifall, vissa besparingar kunna göras i detta hänseende.

Finansieringen av kostnaderna för avlöning och pensionering.

Den av föredraganden förordade omfördelningen av prästlönekostnaderna

mellan pastoraten och kyrkofonden samt den i anslutning därtill

gjorda rationaliseringen på förevarande område tillstyrkes av utskottet.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 2. 81

Frågan om ändring av den nuvarande regeln i 5 § lagen om kyrkofond,

enligt vilken allmänna kyrkoavgiften maximeras till 15 öre per skattekrona,

har föredraganden icke funnit anledning att nu taga ställning till.

Emellertid har föredraganden beräknat, att en tillämpning av prästlönereformen

under 1949 skulle ha förutsatt en allmän kyrkoavgift av 15,52

öre per skattekrona, vartill komma omkring 2 öre per skattekrona, som

beräknats för genomförande av den vid vårsessionen beslutade reformen

beträffande kyrkomusikernas löner.

Utskottet finner sannolikt, att de ökade krav på kyrkofonden, som

följa med prästlönereformen och sistnämnda lönereform, förr eller senare

komma att aktualisera denna fråga. Det är emellertid icke nödvändigt att

nu avgöra densamma. Den torde bättre kunna överblickas i samband med

prästlönereformens slutliga genomförande.

Allmänna grunder för övergångsregleringen.

Vad föredraganden förordat i denna del kan utskottet oförändrat tillstyrka.

I fråga om det föreslagna bortfallet av provisoriskt lönetillägg för

präst, som icke underkastar sig löneregleringen, får utskottet, med instämmande

i vad föredraganden anfört, ytterligare framhålla vikten av att

den med reformen avsedda rationaliseringen icke äventyras genom att det

äldre lönesystemet i större utsträckning tillämpas parallellt med det nya.

Utskottets hemställan.

Utskottet får hemställa,

A) att riksdagen, i anledning av förevarande proposition,

nr 204, måtte, med de avvikelser som föranledas av utskottets

ovan gjorda uttalanden, godkänna de av föredraganden enligt

propositionen förordade grunderna för prästernas avlönande

och pensionering, avsedda att träda i tillämpning å tidpunkt,

som framdeles bestämmes;

B) att motionerna 1:305, 11:391, 1:318, 11:405, 1:319,

11:407, 1:320, 11:408, 11:381, 11:404, 11:406 och 11:431, i

den mån de icke besvarats genom vad utskottet hemställt under

A), icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 29 november 1949.

På sammansatt stats- och första lagutskotts vägnar:

OLOV RYLANDER.

6—933G1 Bihang till riksdagens protokoll 1949. 6 samt. 2 avd. Nr 2.

s. 82 Kontrollera mot PDF

82 Sammansatt stais- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från statsutskottet: herrar Pauli, Sven Larsson*, Johan Eric

Ericson*, Bergh, Boman i Kieryd, Mårtensson i Uddevalla, Rubbestad

och Hoppe;

från första lagutskottet: herrar Rylander, Branting, Ahlkvist,

Lodenius, Lindblom, Hedlund i Östersund, Olsson i Mellerud och

Fagerholm.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

RESERVATIONER:

1) av herr Rubbestad;

2) av herrar Lodenius, Lindblom, Bergh och Boman i Kieryd;

3) av herrar Pauli, Branting och Olsson i Mellerud, som ansett att utskottets

utlåtande bort ha följande lydelse:

Utskottet inser till fullo behovet av att nu gällande, alltför invecklade

bestämmelser om prästernas avlöning underkastas en rationalisering och

förenkling. Att i samband med en dylik rationalisering en förbättring sker

av de lägst avlönade prästernas lönevillkor, finner utskottet också motiverat.

Däremot kan utskottet icke anse bärande skäl föreligga för att nu

fatta bindande principbeslut om en lönereglering, vilken även skulle innefatta

icke oväsentliga löneökningar för de högsta och bäst ställda befattningshavarna,

exempelvis biskoparna. Om riksdagen dessutom ginge till

ett sådant beslut vid en tidpunkt, då flertalet andra grupper av löntagare

förklarat sig biträda statsmakternas önskan om en fortsatt stabiliseringspolitik,

kunde detta knappast undgå att öva ett ogynnsamt inflytande på

stämningen hos de grupper, vilka ställt sig bakom den strävare aktionslinjen,

när det gällt dem själva, men samtidigt finge bevittna en mera

rundhänt behandling av en särskild kategori befattningshavare. När det

framhålles, att propositionen nr 204 endast innebär ett förslag om principbeslut

och att den nya löneregleringen icke avses att genomföras

så länge lönestoppet består, bör det hållas i minnet, att prästerna genom

en sådan garanti skulle erhålla ett bättre utgångsläge beträffande tiden

efter stabiliseringspolitikens avveckling än andra grupper i samhället, av

vilka flera sökt men icke lyckats erhålla liknande garantier.

Härtill kommer en annan omständighet. Efter det propositionen nr 204

framlagts, har chefen för finansdepartementet tillsatt en utredning —

1949 års tjänsteförteckningskommitté — för en allmän översyn av lönegradsplaceringarna

för statliga befattningshavare och vissa icke-statliga

s. 83 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

83

befattningshavare med statlig lön. Nämnda kommitté har enligt sina direktiv

bl. a. att föra förhandlingar med tjänstemännens huvudorganisationer.

Det kan uppenbarligen befaras, att därest beslut nu skulle fattas

om prästerskapets lönegradsplacering i enlighet med propositionen, dylikt

beslut skulle kunna utnyttjas gent emot tjänsteförteckningskommittén

med avseende å lönegradsplaceringen av vissa andra grupper med något

så när jämförlig utbildning, exempelvis läroverkslärarna. Enligt utskottets

mening är det av stor vikt att tjänsteförteckningskommitténs arbetsresultat

icke föregripes genom ett principbeslut beträffande prästerskapets

lönegradsplacering.

Innan riksdagen tager ställning till frågan om nya utgifter av här

föreslagen storleksordning — sammanlagt beräknas utgiftsökningen till

9 383 800 kronor — synas vidare ett antal frågor, som stå i nära samband

med löneregleringsfrågan, böra underkastas en närmare prövning.

Hit höra frågorna om den kyrkligt-kommunala indelningen och den prästerliga

organisationen i pastoraten, om stiftsbandet, om prästvalsbestämmelserna,

om finansieringen av prästlönekostnaderna samt om grunderna

för bostadsersättningarnas bestämmande.

Statskontoret har med styrka framhållit det faktum, att med nuvarande

pastoratsindelning det finns ett stort antal pastorat och församlingar med

så ringa folkmängd att de enligt vedertagna bedömningsgrunder icke torde

giva tjänsteinnehavaren full sysselsättning; särskilt beträffande dessa

tjänsteinnehavare skulle enligt ämbetsverkets mening kommittéförslaget

komma att medföra icke rimliga löneförbättringar. Detsamma torde också

i viss mån kunna sägas även om propositionens något modifierade förslag.

Föredragande statsrådet medger att de kyrkliga indelnings- och organisationsfrågorna

med snaraste komma att aktualiseras i samband med den pågående

omregleringen av de borgerliga primärkommunerna, men framhåller

att möjligheten att sammanslå vissa pastorat till större enheter

beror av att möjlighet skapas att förflytta ordinarie församlingspräst till

annan prästerlig befattning. En sådan förflyttningsskyldighet föreslås

kombinerad med den föreslagna löneregleringen. Tydligen anses den organisatoriska

vinst, som denna förflyttningsskyldighet skulle innebära, vara

ett vägande skäl för att redan nu i princip besluta om lönereformen. Emellertid

har såväl prästlönekommittén som föredragande statsrådet betonat,

att det praktiska utnyttjandet av ett stadgande om förflyttningsskyldighet

måste, som kommittén säger, »bli beroende av en skeende uppmjukning

av gällande bestämmelser om prästval». Statsrådet anser att »denna fråga

bör få sin lösning, så snart en utredning av frågan hunnit verkställas».

Då alltså den ifrågavarande organisatoriska vinsten ändå icke kan praktiskt

utnyttjas, förrän nämnda utredning verkställts, synes därmed detta

skäl för att redan nu besluta om löneregleringen ha bortfallit.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

Att stiftsbandet »har sin givna betydelse för de vid varje tidpunkt rådande

befordringsförhållandena», medges av lönekommittén i ett av statsrådet

återgivet uttalande, och kommittén understryker »det önskvärda i

att, efter det avlöningsfrågan förts i hamn, anstalter vidtagas för att utan

vidare tidsutdräkt bringa även stiftsbandsfrågan under ny prövning». Även

i fråga om denna föråldrade institution anses alltså en snar och skyndsam

utredning vara av nöden.

Vad finansieringsfrågan beträffar, är icke heller denna, såsom av propositionen

framgår, tillräckligt utredd. Det synes föga lämpligt att riksdagen

nu inbjudes att besluta om nya betydande löneutgifter, utan att

klarhet skapats om på vad sätt de behövliga penningmedlen skola anskaffas.

Det kan ej heller anses tillfredsställande att, som prästlönekommittén

gjort, ensidigt bygga sina ekonomiska kalkyler på »den tendens

beträffande skatteunderlagets utveckling, som framträtt under senare år».

Att skatteunderlag och konjunkturer även de äro underkastade växlingens

lag, synes kommittén icke ha räknat med.

Då utskottet sålunda funnit, att på nu anförda skäl — den med hänsyn

till stabiliseringspolitiken olämpliga tidpunkten, befarade konsekvenser

beträffande 1949 års tjänsteförteckningskoinmittés arbete samt behovet

av ytterligare utredningar i skilda avseenden — propositionen nr 204

icke bör bifallas, har utskottet icke ansett nödigt att ingå på någon diskussion

om de föreslagna lönegradsplaceringarna, om bostadsavdragen

samt övriga detaljer, ehuru åtskilliga kritiska invändningar även i dessa

avseenden kunna göras. I enlighet med vad som yrkats i motionerna I: 305,

11:391, 11:381 samt 11:404 hemställer alltså utskottet,

att riksdagen måtte lämna Kungl. Maj :ts proposition nr 204

utan bifall ävensom avslå motionerna I: 318, II: 405, I: 319,

11:407, 1:320, 11:408, 11:406 och 11:431.

4) av herr Mårtensson i Uddevalla, som ansett, att utskottets uttalanden

i avsnittet om löneavvägningen för ordinarie församlingsprästen

(kyrkoherdar och komministrar) (s. 70) bort ha följande lydelse:

Löneavvägningen för ordinarie församlingspräster (kyrkoherdar

och komministrar).

Den i---(lika med utskottet)---för år.

Föredraganden har ----(lika med utskottet)---sålunda an
förda.

I de---(lika med utskottet)---särskilda fall.

s. 85 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

85

Utskottet kan---(lika med utskottet)---önskade rationali
seringen.

Å andra sidan---(lika med utskottet)--— bör genomföras.

Det i —--(lika med utskottet)---motioner bifallas.

I motionerna 1:318 och 11:405 föreslås ändrade regler för inplacering

av vissa komministrar, som icke ha eget tjänstgöringsområde. Dels föreslås

vissa sänkningar av de kvalificerande folkmängdstalen i pastorat med

flera biträdande präster; därmed har man velat tillgodose komministrar i

vissa större pastorat. Dels yrkas, att hänsyn till pastoratens areal skall

tagas, icke blott för komminister med eget tjänstgöringsområde utan även

för andra komministrar; detta skulle huvudsakligen få betydelse för de

vidsträckta pastoraten i övre Norrland.

Vad de i nämnda motioner framställda yrkandena angår får utskottet

framhålla, att de i propositionen föreslagna inplaceringsreglerna väl i vissa

med yrkandena avsedda fall kunna medföra en relativt sett lägre placering,

men att några verkliga lönesänkningar endast i undantagsfall torde ifrågakomma.

Utskottet kan därför icke ansluta sig till de i motionerna framställda

yrkandena.

Utskottet får sålunda tillstyrka den i propositionen förordade löneavvägningen

för kyrkoherdar och komministrar.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

Propositionens huvudsakliga innehåll ............................ 3

I. Inledning ...................................................... 3

II. Propositionen och motionerna .................................. 7

A. Tjänsteorganisation och avlöning .......................... 8

1. Avlöningssystemet .................................... 8

2. Särskilda förutsättningar för en reform i närvarande läge av

avlöningssystemet för prästerna, m. m................... 8

3. Löneavvägningen för ordinarie församlingspräster (kyrkoherdar

och komministrar) .............................. 12

4. Biskopar, domprostar samt utlandspastorer .............. 24

5. Icke-ordinarie präster.................................. 25

6. Tjänstebostäderna .................................... 33

7. Semester ............................................. 41

8. Ordinarie prästs förflyttningsskyldighet.................. 44

9. »Kommunala tillägg» och förmån av donation »över lönen» 47

B. Pensionering ............................................ 50

Allmänna grunder .................................... 50

Vissa övergångsfrågor.................................. 52

C. Kostnadsberäkningar ..................................... 55

D. Finansieringen av kostnaderna för avlöning och pensionering . . 58

E. Allmänna grunder för övergångsregleringen ................ 63

III. Utskottet .............................. 06

Förslaget i allmänhet; avlöningssystemet; särskilda förutsättningar

för en reform i närvarande läge av avlöningssystemet för

prästerna, m. m......................................... 66

Löneavvägningen för ordinarie församlingspräster (kyrkoherdar

och komministrar) ................................ 70

Biskopar, domprostar samt utlandspastorer ................. 73

Icke-ordinarie präster .................................... 74

Tjänstebostäderna ....................................... 75

Semester................................................ 77

Ordinarie prästs förflyttningsskyldighet.................... 77

»Kommunala tillägg» och förmån av donation »över lönen» .... 79

Pensionering ............................................ 79

Kostnadsberäkningar ..................................... 80

Finansieringen av kostnaderna för avlöning och pensionering . . 80

Allmänna grunder för övergångsregleringen ................ 81

Utskottets hemställan .................................... 81

Reservationer .................................................. 82

Innehållsförteckning .......................................... 86

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.