Utlåtande i anledning av väckt motion om livränta åt f. d. stationskarlen A. 1. Ståhlberg i anledning av skada till följd av olycksfall i arbete.
1949-04-26 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1949:101, Utlåtande i anledning av väckt motion om livränta åt f. d. stationskarlen A. 1. Ståhlberg i anledning av skada till följd av olycksfall i arbete.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
^4 Statsutskottets utlåtande nr 101.
Nr 101.
Utlåtande i anledning av väckt motion om livränta åt f. d. stationskarlen
A. 1. Ståhlberg i anledning av skada till
följd av olycksfall i arbete.
(4: e avd).
I en inom andra kammaren av herr Lindahl väckt motion (II: 67) har
hemställts, att f. d. stationskarlen August Ivar Ståhlberg, Olaigatan 7 B,
Örebro, måtte med hänsyn till ett honom den 15 november 1917 övergånget
olycksfall tillerkännas sådan livränta, som järnvägsstyrelsen må med Ståhlberg
träffa överenskommelse om enligt grunderna i lagen den 5 juli 1901
angående ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete, samt att denna
livränta må utgå retroaktivt för 10 år, räknat från och med den dag
Svenska järnvägsmannaförbundet till Kungl. Maj:t ingav underdånig framställning
härom i skrivelse den 26 juli 1945.
Beträffande de skäl, motionären anfört till stöd för sitt yrkande, får utskottet
hänvisa till motionen.
I anledning av motionen ha, efter därom i vederbörlig ordning framställd
begäran, yttranden avgivits av järnvägsstyrelsen och riksförsäkringsanstalten.
De ifrågavarande yttrandena fogas såsom bilagor vid detta utlåtande (Bilaga
A och B).
Utskottet. Av de i anledning av förevarande motion från järnvägsstyrelsen
och riksförsäkringsanstalten inhämtade yttrandena framgår, att Ståhlberg
vid sitt avsked från statens järnvägar erhöll rätt till invalidpension
(hel pension), som för närvarande utgår med 3 936 kronor för år jämte
därå utgående 12 procent rörligt tillägg. Då Ståhlberg såsom tjänstår kunde
tillgodoräkna sig endast inemot 6 år, skulle rätt till 2l/lw av invalidpensionen
eller allenast 744 kronor hava grundats genom anställningstiden.
Livränta enligt bestämmelserna i 1901 års lag skulle numera uppgå till,
inklusive tillägg, 567 kronor för år. Livräntan skulle således bliva väsentligt
lägre än den icke intjänta pensionen, varför, då enligt tillämpade grunder
denna del av pensionen dragés från livräntan, någon livränteutbetalning
icke skulle kunna äga rum.
Under hänvisning till vad i remissyttrandena sålunda och i övrigt anförts
får utskottet hemställa,
att motionen II: 67 icke må till någon riksdagens åtgärd
föranleda.
Stockholm den 26 april 1949.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Närvarande: se under utlåtandet nr 96.
Statsutskottets utlåtande nr 101.
25
Bilaga A.
Till riksdagens statsutskott.
Genom remiss den 16 februari 1949 har Kungl. Maj :t anbefallt järnvägsstyrelsen
att till riksdagens statsutskott avgiva yttrande över en inom riksdagen
väckt och till utskottet hänvisad motion II: 67 om livränta åt f. d.
stationskarlen A. I. Ståhlberg i anledning av skada till följd av olycksfall i
arbete. Med anledning härav får styrelsen anföra följande.
Ståhlberg, som är född den 15 oktober 1894, anställdes vid statens järnvägar
den 1 maj 1915, antogs såsom extra ordinarie stationskarl den 1 november
1916 och befordrades till ordinarie stationskarl den 1 januari 1918.
På grund av invaliditet, ådragen genom olycksfall i tjänsten den 15 november
1917, erhöll han avsked med invalidpension (hel pension) från och med
den 1 januari 1922.
Pensionen utgör för närvarande 3 936 kronor per år jämte därå utgående
12 procent rörligt tillägg. Då Ståhlberg vid pensioneringen hade att som
tjänstår tillgodoräkna sig endast 5 år 9 månader och 10 dagar (24 kvartal)
skulle rätt till 2i/w av invalidpension eller 744 kronor hava grundats genom
anställningstiden. Den icke intjänta delen av pensionen utgör alltså 2 952
kronor jämte motsvarande del av rörliga tillägget.
Såsom framgår av motionen har Kungl. Maj :t lämnat en år 1945 gjord
framställning angående livränta åt Ståhlberg utan bifall. I denna framställning
hade åberopats den även i nu föreliggande motion omförmälda kungl.
propositionen nr 150 till 1945 års riksdag. Livränta enligt de grunder, som
angivas i propositionen, skulle emellertid i nu förevarande fall bliva väsentligt
lägre än den icke int jänta pensionen, vilken enligt nyssnämnda
grunder skall avdragas från livräntan, varför någon livränteutbetalning icke
skulle kunna äga rum.
Då anledning icke finnes att med Ståhlberg träffa överenskommelse angående
en livränta, som icke kan utbetalas, får styrelsen hemställa, att motionen
icke måtte föranleda någon åtgärd. Stockholm den 5 mars 1949.
Kungl. järnvägsstyrelsen.
ERIK UPMARK
Gunnar ltuist
It Bihang till riksdagens protokoll 19U9. 6 samt. Nr 05—101.
26
Statsutskottets utlåtande nr 101.
Bilaga B.
Till riksdagens statsutskott.
Genom remiss den 16 februari 1949 har Kungl. Maj :t anbefallt riksförsäkringsanstalten
att till riksdagens statsutskott avgiva yttrande över en inom
riksdagen väckt och till utskottet hänvisad motion II: 67 om livränta åt f. d.
stationskarlen A. I. Ståhlberg i anledning av skada till följd av olycksfall
i arbete.
Riksförsäkringsanstalten får för sin del vitsorda, att bestämmelserna i lagen
den 5 juli 1901 angående ersättning för skada till följd av olycksfall i
arbete varit tillämpliga å Ståhlberg. Något läkarintyg rörande Ståhlbergs av
skadan föranledda tillstånd föreligger icke, men av inhämtade upplysningar
synes framgå, att amputation måst företagas å högra lårbenet. Enligt praxis
torde invaliditetsgraden sålunda kunna beräknas till 60 å 70 procent. Vid
en invaliditetsgrad av 70 procent skulle livränta enligt 4 § ovannämnda lag
ha utgått med 210 kronor för år. Därå skulle emellertid enligt kungörelse den
10 juni 1921 (nr 410) ha utgivits tilläggsersättning med 125 procent eller
med kronor 262: 50. Jämlikt förordningar den 19 december 1941 (nr 942)
och den 30 juni 1943 (nr 449) utgår dyrtidstillägg å såväl livränta som tillläggsersättning.
Dyrtidstillägget har utgått med 15 procent under åren 1942
och 1943 samt utgår med 20 procent från och med år 1944 tills vidare till
och med år 1949. Efter en invaliditetsgrad av 70 procent skulle Ståhlbergs
livränta jämte tilläggsersättning och dyrtidstillägg för närvarande uppgå till
567 kronor för år.
Riksförsäkringsanstalten har för sin del i och för sig intet att erinra mot
att på sätt som skett i fråga om de i motionen åberopade Knut Johan Larsson
m. fl. föreslagen överenskommelse träffas mellan järnvägsstyrelsen och
Ståhlberg. Riksförsäkringsanstalten vill emellertid framhålla, att med hänsyn
till storleken och arten av Ståhlbergs pension dylik överenskommelse icke
torde kunna leda till att någon livränta kan utbetalas till honom.
I detta ärendes handläggning har deltagit, förutom undertecknade, jämväl
tjänstförrättande byråchefen Englund. Stockholm den 12 mars 1949.
ÅKE NATT OCH DAG
H. Jakobson.
Stockholm 1949. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.
491509
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.