Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om åtgärder i syfte att förebygga återkommande oroligheter och bereda personalen ''vid fångvårdsanstalterna skydd och säkerhet i tjänstgöringen.

1949-04-29 · 2 sidor


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: inget tryckt sidnummer kunde läsas ur riksdagens text; sidorna visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1949:118, Utlåtande i anledning av väckt motion om åtgärder i syfte att förebygga återkommande oroligheter och bereda personalen ''vid fångvårdsanstalterna skydd och säkerhet i tjänstgöringen.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 118.

1

Nr 118.

Utlåtande i anledning av väckt motion om åtgärder i

syfte att förebygga återkommande oroligheter och bereda

personalen ''vid fångvårdsanstalterna skydd och

säkerhet i tjänstgöringen.

I en inom andra kammaren av herr Henriksson väckt motion (II: 24.) har

hemställts, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t anhålla om skyndsamma åtgärder

— lämpligen i form av ökad personal — för att förebygga gömmande

oroligheter och bereda personalen vid fångvårdsanstalterna skydd oc

säkerhet i tjänstgöringen.

Beträffande de skäl, motionären anfört till stod for sm hemställan, ha - visas till motionen.

Över motionen har yttrande avgivits av fångvårdsstyrelsen. Styrelsen har

därvid anfört, att Sveriges fångvårdsmannaförbund i en den 17 januari 1949

till Kungl. Maj:t ingiven skrivelse med hänsyn till rådande svårigheter i arbetet

på fångvårdsanstalterna hemställt, att Kungl. Maj:t matte vidtaga åtgärder

för att medel till förstärkning av personalen vid dessa anstalter med

minst 80 befattningshavare i vaktkonstapelsgrad snarast ställdes till fångvårdsstyrelsens

förfogande. I över framställningen avgivet utlåtande har styrelsen

detaljerat redogjort för det aktuella personalbehovet med hansyn till

de särskilda krav som måste ställas på en tillfredsställande tillämpning av

1945 års lag om verkställighet av frihetsstraff. Styrelsen har vitsordat förbundets

uppskattning av behövlig personalökning. En dylik förstärkning

skulle enligt styrelsens mening verksamt bidraga till att uppfostnngsarbetet

bland de intagna kunde försiggå under gynnsammare förhållanden än nu och

bereda personalen ökat skydd och säkerhet i tjänstgöringen. Under åberopande

härav har fångvårdsstyrelsen hemställt, att riksdagen med bifall ti

motionen måtte anvisa nödiga medel för en personalförstärkning vid fångvårdsanstalterna

av den omfattning Sveriges fångvårdsmannaförbund och

fångvårdsstyrelsen äskat.

Fångvårdsmannaförbundets framställning är nu föremål för Kungl. Maj:ts

prövning.

Utskottet. Såsom framgår av den lämnade redogörelsen bär den av motionären

berörda frågan upptagits i annat sammanhang och är nu föremål for

Kungl. Maj:ts prövning. Enligt vad utskottet under hand inhämtat, har inom

justitiedepartementet verkställts närmare utredning om fångvårdsanstalternas

nuvarande beläggning och personalstyrka. Av utredningen framgår bl. a.,

88G 49 Bihang till riksdagens protokoll 1949. 6 sand. Nr 118.

opaginerad Kontrollera mot PDF

& Statsutskottets utlåtande nr 118.

att en viss förstärkning av ifrågavarande personal redan ägt rum. Vissa jämförelser

ha vidare gjorts beträffande personalstyrkan vid fångvårdens anstalter

å ena sidan samt jämförliga anstalter inom sinnessjukvården, alkoholistvården

och ungdomsvården å andra sidan. Även om några säkra slutsatser

icke kunna dragas av dessa jämförelser, synas de ge vid handen, att

fångvårds anstalternas personalbehov är förhållandevis väl tillgodosett. Såsom

exempel kan nämnas att, medan vid fångvårdens största anstalter för

vanligt fångförvar antalet intagna per befattningshavare utgör 2,o—2,8, motsvarande

tal för sinnessjukvårdens ordinära avdelningar är 3,2—3,4. Det kan

vidare framhållas, att statens organisationsnämnd i en promemoria beträffande

organisationsundersökning vid fångvårdsanstalterna påvisat, att åtskilliga

möjligheter till rationalisering i olika hänseenden torde föreligga.

Utskottet anser för sin del i likhet med motionären, att personalen vid

fångvårdsanstalterna bör åtnjuta det skydd och den säkerhet i tjänstgöringen,

som med hänsyn till omständigheterna kan vara möjligt att uppnå, och hyser

den uppfattningen, att en förstärkning av bevakningspersonalen i vissa fall

kan vara påkallad. Det bör emellertid enligt utskottets mening prövas, i vad

mån det genom utnyttjande av möjliga rationaliseringsåtgärder — är möjligt

att genomföra en sådan utan ytterligare utökning av den sammanlagda

bevakningspersonalen.

Med hänsyn till under året företagen personalökning och till övriga omständigheter

samt då frågan för närvarande är föremål för Kungl. Maj:ts

prövning, vid vilken jämväl motionärens synpunkter torde uppmärksammas,

anser utskottet icke skäl föreligga för riksdagen att hos Kungl. Maj:t anhålla

om ytterligare åtgärder i nu angivna hänseende.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att motionen II: 242 icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 29 april 1949.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vtd förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Rickard Lind?.

°m’ ®v®n Barsson, Gränebo, Gustaf Karlsson, Iwar Anderson Berling

troken Andersson, herrar Sundelin, Hesselbom, Andrée och Ivar Persson; samt

från andra kammaren: herrar Ward, Boman i Kieryd, Hjalmar»», Mårensson

i Uddevalla, Rubbestad, Ståhl, Lindholm, Pettersson i Dahl Bergstrand,

Hoppe, Persson i Vinberg och Henriksson.

Stockholm 1949. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.