Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa anslag för budgetåret 19J+9/50 till tandläkarhögskolorna jämte i ämnet väckta motioner.

1949-05-03 · 15 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 15 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1949:119, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa anslag för budgetåret 19J+9/50 till tandläkarhögskolorna jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 119.

1

Nr 119.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

vissa anslag för budgetåret 19J+9/50 till tandläkarhögskolorna

jämte i ämnet väckta motioner.

(2:a avd.)

Sedan Kungl. Maj:t i propositionen nr 1 under åttonde huvudtiteln,

punkten 104, föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition

i ämnet, för budgetåret 1949/50 beräkna till Tandläkarhögskolan i

Malmö: Avlöningar ett förslagsanslag av 1 400 000 kronor, har Kungl. Maj:t

i propositionen nr 92, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för den 25 februari 1949, framlagt de

förslag i förevarande hänseende, vilka närmare framgå av den följande

redogörelsen. I detta sammanhang har Kungl. Maj:t även upptagit till

behandling vissa andra ärenden rörande tandläkarundervisningen, avseende

dels utbildning av vissa norska studerande, dels ock organisationen av

amanuenskliniker vid tandläkarhögskolorna.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft två likalydande

motioner, väckta den ena inom första kammaren av herrar Anderberg

och Mannerskantz (I: 254) och den andra inom andra kammaren av herr

Olsson i Mellerud (II: 319), i vilka hemställts, att riksdagen måtte besluta,

att den av departementschefen ifrågasatta kursverksamheten för de norska

tandläkarstuderandena så utformas, att någon inskränkning av antalet

svenska studerande eller något avbräck i deras studiegång ej sker.

l:o) Tandläkarhögskolan i Malmö: Avlöningar. Kungl. Maj:t har

(punkt 1, s. 3—11) föreslagit riksdagen att dels bemyndiga Kungl. Maj:t

att i överensstämmelse med vad departementschefen förordat fastställa

personalförteckning för tandläkarhögskolan i Malmö, att tillämpas tills

vidare från och med budgetåret 1949/50, dels godkänna av departementschefen

angiven avlöningsstat för tandläkarhögskolan i Malmö, att tillämpas

tills vidave under budgetåret 1949/50, dels ock till Tandläkarhögskolan i

Malmö: Avlöningar för budgetåret 1949/50 anvisa ett förslagsanslag av

1 318 000 kronor.

1 — liihang till riksdagens protokoll lOlfO. 6 sand. Nr 119.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 119.

Detta anslag är för innevarande budgetår uppfört med 1 131 000 kronor

samt disponeras på sätt framgår av statsliggaren, s. 523 ff.

Med skrivelse den 15 februari 1949 har kanslern för rikets universitet

inkommit med anslagsäskanden beträffande avlöningar vid högskolan för

nästa budgetår, i huvudsak grundade på en petitaskrivelse från lärarkollegiet

vid högskolan.

I sin skrivelse har lärarkollegiet inledningsvis framhållit, att det vore

första gången, som kollegiet inginge med begäran om anslag för högskolan,

och att detta skedde under en tid, då lärarkollegiet i det stora hela

saknade erfarenhet rörande verksamheten vid högskolan. Härtill komme,

att vissa omflyttningar inom högskolans fastighet och vissa provisoriska

anordningar måst vidtas, något som ytterligare försvårat bedömningen av

hur kostnaderna för driften av högskolan slutligt komme att ställa sig.

Lärarkollegiet beräknade emellertid, att denna rörlighetsperiod i det stora

hela skulle vara avslutad vid ingången av budgetåret 1949/50. Härav följde,

att varje avdelning då beräknades få sina slutgiltiga lokaler med undantag

av en viss rörlighet, som betingades av överbeläggning på vissa avdelningar

i samband med övergången till den femåriga studieplanen. Allt eftersom

nämnda studieplan genomfördes, måste nya tjänster tillsättas, och detta

gällde icke endast lärartjänsterna utan framför allt hjälpkrafterna. I och

med ingången av nästkommande budgetår måste sålunda i det stora hela

samtliga tjänster besättas.

Beträffande det prekliniska studieåret har lärarkollegiet meddelat, att

det vid förhandlingar, som förts mellan rektor vid högskolan och ämnesrepresentanter

för de prekliniska undervisningsämnena, visat sig omöjligt

att beräkna kostnaderna på enahanda sätt som tidigare skett. Lärarkollegiet

hade därför trots pågående sakkunnigutredning på området ansett sig

böra hemställa om anslag för inrättande vid högskolan av ordinarie prosektors-,

respektive laboratorsbefattningar i ämnena histologi, fysiologi och

kemi, vilka tjänsters innehavare skulle i lönehänseende vara jämställda

med motsvarande ordinarie befattningshavare på Lunds universitets stat.

Vidare har lärarkollegiet gjort framställning om anställande av en del ickeordinarie

befattningshavare till hjälp åt kursgivarna i de prekliniska

ämnena.

Kanslern har anfört, att han ej kunde förorda lärarkollegiets förslag att,

utan avvaktande av resultatet av den pågående sakkunnigutredningen, inrätta

ordinarie lärarbefattningar för meddelande av undervisning i vissa

prekliniska ämnen. Vad beträffade lärarkollegiets framställningar i övrigt

hade kanslern, efter jämförelse med förhållandena vid tandläkarhögskolan

i Stockholm, kommit till den uppfattningen, att Malmö-högskolans personalorganisation

icke redan under nästkommande budgetår ovillkorligen behövde

undergå så stor ökning som lärarkollegiet ifrågasatt. Han hade även

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 119.

3

beaktat, att de underordnade lärarkrafterna samt sköterskorna och den

tekniska personalen — även om de närmast vore avsedda för tjänstgöring

å viss avdelning — tillfälligt borde kunna överföras till annan avdelning,

i den mån denna andra avdelning hade större behov av den arbetskraft,

som de representerade, än den egna avdelningen.

Tillika har kanslern framhållit, att han vid beräknandet av antalet assistenter

och amanuenser å de kliniska avdelningarna icke ansett sig böra

förutsätta, att nämnda lärare skulle i egenskap av lärare utföra sådan tandvård

å högskolans patienter, som icke meddelades i direkt samband med

undervisningen av de studerande. Denna tandvård syntes böra meddelas

på amanuenskliniker (denna fråga behandlas närmare i det följande).

Kanslern har vidare rörande sitt förslag till personal för nästa budgetår

anfört, att då det här vore fråga om en avvägning, som i viss utsträckning

måste baseras på antaganden, vore det ej möjligt för honom att i detalj

motivera sin ståndpunkt.

De av kanslern förordade förändringarna i personalorganisationen framgå

av s. 4—7 i statsrådsprotokollet, vartill torde få hänvisas.

Vid bifall till kanslerns förslag skulle personalorganisationen vid högskolan

under nästa budgetår — frånsett prekliniska m. fl. särskilda kurser —

bli den, som finnes upptagen i följande sammanställning.

Befattning

Lönegrad

(arvode)

Nuvarande

antal

Föreslaget antal

vid full

utbyggn.

enl. sakk:a

1949/50

enl. kanslern

Professor................

Ca 33

5

5

5

Laborator...............

Ca 31

5

7

6V»( + 17»)

Avdelningstandläkare.........

Ce 22

131/»

19

14 (+ 7»)

Assistent................

5 484

137»

23

167»(+3)

Amanuens...............

4 032

307»

40

337»(+27»)

Avdelningssköterska .........

Ce 12

3

3

3

Sjuksköterska.............

Ce 11

2

3

2

Avdelningstandsköterska.......

Ce 11

4

5

5 ( + 1)

Tandsköterska.............

Ce 10

23

32

227»

Kontrollbiträde............

Ce 10

4

4

4

Tekniskt biträde...........

Ce 10

6

10

7 ( + D

Laboratoriebiträde (professors)....

Ce 11

—

3

—

» (Övriga)......

Ce 11

1

4

4 ( + 3)

Tandtekniker.............

Ce 20

2

2

2

» .............

Ce 18

1

2

1

Preparatris...............

Ce 11

—

2

1 ( + D

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 119.

Föreslaget antal

Befattning

Lönegrad

(arvode)

Nuvarande

antal

vid full

utbyggn.

enl. sakk:a

1949/50

enl. kanslern

Rektor.................

1800

1

1

1

Intendent ...............

Ca 27

1

1

1

Sekreterare ..............

3 600

1

1

1

Kansliskrivare.............

Ce 15

1

1

1

Kassör.................

Ce 11

2

2

2

Kanslibiträde.............

Ce 11

4

4

4

Skriv-(kontors-)biträden........

Cf 4—Ce 8

5

7

6 (+D

Verkmästare..............

Ce 14

1

1

1

Instrumentmakare ..........

Ce 14

1

1

1

Hantverkare..............

Ce 10

4

4

4

Värmeledningsskötare.........

Ce 11

1

1

1

» .........

Ce 10

—

—

1 ( + D

Vaktmästare..............

Ce 10

1

1

1

Telefonist...............

Cf 4—Ce 8

2

2

2

Tamburvakt..............

Ce 2

2

2

2

Bibliotekarie..............

2 400

i

1

1

Tandteknikersko la n:

Föreståndare (huvudlärare).....

Ce 30

i

1

1

Chefstekniker.............

Ce 22

i

1

1

Tekniskt biträde...........

Ce 10

i

1

1

Speciallärare..............

25/tim.

500 tim.

500 tim.

500 tim.

Censorer................

400

2

2

2

Tandsköterskeskolan:

Föreståndare.............

1500

1

1

1

Instruktionssköterska.........

Ce 15

1

1

1

Speciallärare..............

25/tim.

278 tim.

278 tim.

278 tim.

Departementschefen har anfört följande.

Jag finner mig kunna biträda kanslerns förslag rörande den för nästa

budgetår erforderliga personalökningen. I ett fält innebär kanslerns förslag

en ökning utöver den av tandläkarutbildningssakkunniga på sin tid

beräknade personalorganisationen vid full utbyggnad, nämligen i fråga om

inrättande av ytterligare en tjänst som värmeledningsskötare, placerad i

Ce 10. Med hänsyn till den i ärendet anförda motiveringen vill jag icke

framställa erinran häremot. Beträffande den här förordade personalorganisationen

må framhållas, att den dels förutsätter, att patientvärden ordnas

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 119. 5

på sätt i det följande föreslås, dels icke innefattar personal för ifrågasatt

undervisning av norska studerande.

I personalförteckningen för högskolan torde böra vidtagas de förändringar,

som föranledas av vad jag här förordat. Liksom i fjol förutsätter

jag, att ingen befattning tillsättes, förrän oundgängligt behov därav föreligger.

Utskottet får, med tillstyrkande av bifall till Kungl. Maj:ts ifrågavarande

förslag, hemställa,

att riksdagen må

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att i överensstämmelse med

vad departementschefen i statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden

för den 25 februari 1949 förordat fastställa

personalförteckning för tandläkarhögskolan i Malmö, att

tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1949/50;

b) godkänna följande avlöningsstat för tandläkarhögskolan

i Malmö, att tillämpas tills vidare under budgetåret

1949/50:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,

förslagsvis ...................... kronor 180 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Maj:t, förslagsvis » 376 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie

personal, förslagsvis .............. » 667 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ......... »_95 000

Summa kronor 1 318 000;

c) till Tandläkarhögskolan i Malmö: Avlöningar för budgetåret

1949/50 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag

av 1 318 000 kronor.

2:o) Tandläkarhögskolorna: Utbildning- av vissa norska studerande.

Kungl. Maj:t har (punkt 2, s. 12—16) föreslagit riksdagen att under ifrågavarande

rubrik för budgetåret 1949/50 anvisa ett förslagsanslag av 35 000

kronor.

Norska ambassaden i Stockholm har på uppdrag av norska regeringen

gjort framställning om viss utbildning av tandläkare för norsk räkning i

Sverige.

Av framställningen inhämtas, att Norges tandläkarhögskola stängdes av

ockupationsmyndigheterna år 1943 och att llertalet manliga studerande

fördes till tyska koncentrationsläger. Redan dessförinnan hade antalet studerande

reducerats genom att många flytt eller fängslats. Till följd härav

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 119.

förefinnes ett stort underskott på tandläkare i Norge, och norska regeringen

har därför gjort hänvändelser till flera utländska tandläkarinstitut om mottagande

av norska studerande som elever.

I början av år 1948 uppkom fråga, huruvida även de svenska tandläkarhögskolorna

kunde mottaga norska studerande för utbildning. En utredning

härom verkställdes av en under hand bildad kommitté, bestående av Norges

ambassadör i Stockholm B. Bergersen, professorn vid tandläkarhögskolan

i Stockholm G. Westin och sekreteraren hos 1944 års tandläkarutbildningssakkunniga,

aktuarien W. Romberg. Utredningens resultat sammanfattades

i en den 13 maj 1948 dagtecknad promemoria om utbildning av norska

tandläkare i Sverige.

Av ''promemorian framgår, att under läsåren 1947/49 undervisas i Oslo

en extrakurs tandläkarstuderande om 30 elever. Efter denna tvååriga prekliniska

utbildning skulle gruppen, enligt vad i promemorian föreslagits,

fullborda sin utbildning läsåren 1949/50 och 1950/51 vid tandläkarhögskolan

i Malmö. Ytterligare en extrakurs om 30 elever, vilken förutbildas i

Oslo under läsåren 1948/50, skulle därefter undervisas läsåret 1950/51 vid

tandläkarhögskolan i Stockholm och läsåret 1951/52 vid tandläkarhögskolan

i Malmö. De båda gruppernas utbildning vid de svenska tandläkarhögskolorna

skulle följa den svenska fyraåriga studieplanen.

Beträffande möjligheterna för de svenska tandläkarhögskolorna att mottaga

de norska eleverna har i promemorian anförts bland annat: På grund

av den successiva utbyggnaden av Malmö-högskolan och övergången från

fyraårig till femårig studieplan funnes där i lokalhänseende betydande möjligheter

att tillgodose de norska önskemålen. Andra faktorer, såsom befarade

svårigheter att anskaffa kompetenta lärare och ovissheten om patienttillgångens

omfattning, kunde emellertid anföras som skäl för att icke belasta

högskolan med undervisning av ytterligare grupper studerande. Angelägenheten

att tillgodose de norska önskemålen syntes emellertid vara

så stark och möjligheterna att taga i anspråk Stockholms-högskolan med

dess rutinerade lärarkader så begränsade, att de anförda betänkligheterna

borde få vika. Kommittén förutsatte, att viss lärarkraft skulle ställas till

förfogande genom norsk försorg samt att norska staten skulle påtaga sig

de ökade kostnader, vilka kunde föranledas av att bristande patienttillgång

kunde medföra förlängning av studietiden. Såsom redan framhållits vore

möjligheterna att anlita Stockholms-högskolan begränsade. Under läsåret

1950/51 komme dock vissa avdelningar till följd av övergången från fyraårig

till femårig studieplan att ha mindre elevantal än vanligt. Kommittén

har i promemorian framlagt ett detaljerat program för undervisningen av

de norska grupperna vid de svenska tandläkarhögskolorna. Beträffande

detta program hänvisas till handlingarna i ärendet. I flera hänseenden skulle

enligt förslaget omläggningar ske för de norska eleverna av den eljest tilllämpade

studiegången. Det vore icke uteslutet, att viss omändring måste

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Statsutskottets utlåtande nr 119.

•

ske också för de svenska elevernas vidkommande. Vid Malmö-högskolan

skulle nämligen en propedeutislc-klinisk kurs i karieslära för vissa elever

flyttas från vårterminen 1952 och givas i form av sträcktjänstgöring i

augusti samma år. Sedvanligen uppkommande vakanser skulle emellertid

sannolikt göra anordningen obehövlig.

Enligt kommitténs förslag skulle de direkta kostnader, som förorsakas av

utbildningen av de norska eleverna, bestridas av norska staten. Dessa kostnader

ha beräknats på följande sätt (beloppen avrundade):

1949/50

kronor

1950/51

kronor

1951/52

kronor

Summa

kronor

Lärare:

Malmö.................

24 600

30 900

32 900

88 400

Stockholm...............

—

19100

—

19100

Omkostnader:

Malmö.................

5 500

9 700

9 700

24 900

Stockholm...............

—

5 500

—

5 500

Summa

30100

65 200

42 600

137 900

Kommittén har föreslagit, att vid tandläkarhögskolan i Malmö skulle anställas

en norsk tandläkare med laborators ställning som ledare för de norska

studenterna, med skyldighet att fullgöra 6 timmars undervisning och

tjänstgöring dagligen. Vidare har kommittén förutsatt, att norska tandläkare

ställas till förfogande som lärare, om lärarkollegiet i Malmö finner,

att eventuell lärarbrist påkallar en sådan åtgärd. I fråga om omkostnaderna

har kommittén räknat med ökade kostnader för vissa expenser samt för

förbrukningsmateriel för högskolornas praktiska verksamhet ävensom för

undervisnings- och åskådningsmateriel.

Lärarkollegiet vid tandläkarhögskolan i Malmö har i yttrande över promemorian

förklarat det vara möjligt att vid högskolan mottaga norska elever

på sätt i promemorian föreslagits. Kollegiet har dock understrukit, att

svårigheter kunde uppstå särskilt med hänsyn till lärarkrafter och patienttillgång.

Härjämte har kollegiet framhållit, att anordningen vore möjlig

endast under de avsedda budgetåren. Lärarkollegiet, som ansett de beräknade

omkostnaderna vid högskolan böra ökas med 15 100 kronor, har

vidare anfört bland annat följande.

Såvitt kollegiet nu kan bedöma, blir det nödvändigt att anställa norska

lärare vid högskolan för den ifrågavarande utbildningen.

Antalet erforderliga lärare i de odontologiska ämnena torde bli beroende

på vederbörandes kompetens. Med hänsyn härtill kan totalarvodet för lärare

i dessa ämnen nu icke bedömas. Anslaget för lärarlöner bör därför utgå

på sådant sätt, att kollegiet icke blir bundet vid att viss tjänst skall tillsättas

utan så att lämplig anpassning kan ske.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 119.

Att en grupp svenska studerande måste arbeta under delar av en sommarferie

kan även medföra svårigheter med hänsyn till deras militärtjänstgöring.

Genom de norska studenternas placering i Malmö blir det vidare

omöjligt att tillmötesgå framställningar från studerande vid Stockholmshögskolan

om överflyttning till Malmö-högskolan. Härigenom kunna vissa

svenska studerande komma att åsamkas högre studiekostnader än eljest

blivit fallet.

Lärarkollegiet vid tandläkarhögskolan i Stockholm förklarade i yttrande

över promemorian, att den ifrågasatta utbildningen av norska studerande

vid högskolan vore möjlig.

Norska ambassaden, som angivit de beräknade kostnaderna för ifrågavarande

utbildning av norska tandläkare vid de svenska tandläkarhögskolorna

till omkring 153 000 svenska kronor, har meddelat, att norska regeringen

för sin del fattat beslut rörande samma utbildning. Ambassaden har hemställt

om utverkande av slutligt godkännande av utbildningsplanen från

svensk sida.

I utlåtande över ambassadens framställning har lärarkollegiet vid tandläkarhö

g skolan i Stockholm förklarat sig villigt att anordna den föreslagna

kursen för norska studerande vid högskolan. Kollegiet har ifrågasatt, om

svenska staten borde uttaga någon ersättning, särskilt vad anginge de svårberäkneliga

omkostnaderna. Lärarkollegiet vid tandläkarhögskolan i Malmö

har i utlåtande över framställningen åberopat sitt förutnämnda yttrande.

Universitetskanslern har tillstyrkt, att medgivande lämnas att vid tandläkarhögskolorna

i Stockholm och Malmö mottaga de två norska extrakurserna.

Kanslern har vidare anfört, att det givetvis icke vore möjligt att

i förväg exakt beräkna storleken av den härigenom uppkommande kostnadsökningen.

Även i efterhand skulle en dylik beräkning säkerligen bli

ganska osäker, då det gällde utgifterna under omkostnadsanslaget. Jämväl

i fråga om avlöningsanslaget kunde svårigheter uppstå, om det befunnits

lämpligt att låta samme befattningshavare handleda såväl norska som

svenska studerande. Under sådana förhållanden syntes det vara mest praktiskt

att utgå från den i handlingarna beräknade kostnadsökningen, 153 000

kronor, vilket belopp syntes ha godtagits från norsk sida, och avstå från

den detaljerade undersökning vid varje budgetårs slut, som skulle vara erforderlig

för ett fastställande, i den mån detta kunde ske, av den faktiska

kostnadsökningen. Ersättningen syntes böra erläggas vid varje budgetårs

slut med 1/4 första året (30 studerande), 2/4 andra året (60 studerande)

och 1/4 tredje året (30 studerande). Ersättningsbeloppen syntes böra tillgodoföras

lämplig inkomsttitel i riksstaten, och medgivande borde lämnas

till överskridande i behövlig utsträckning av högskolornas avlönings- och

omkostnadsanslag. Kanslern syntes böra bemyndigas att utfärda närmare

bestämmelser angående anordnande av ifrågavarande utbildning samt bestämma,

vilka extra lärarkrafter som skulle anställas och meddela nödiga

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 119.

9

lärarförordnanden ävensom bestämma den lärarna tillkommande ersättningen.

Anställningen borde givetvis erhålla en rent tillfällig karaktär.

Statskontoret har anfört, att med hänsyn till bristen på tandläkare inom

den svenska folktandvården och organisatoriska svårigheter vid tandläkarhögskolorna

betänkligheter i och för sig kunde möta mot att tillmötesgå

framställningen om utbildning av norska tandläkare här. Då ämbetsverket

icke ansett sig kunna bedöma, om och i vad mån norska elever kunde mottagas

utan förfång för svenska studerande, begränsade statskontoret sig till

att huvudsakligen beröra kostnads- och anslagsfrågor. Härom har ämbetsverket

anfört bland annat följande.

Ersättning från norska staten bör enligt statskontorets mening efter

varje budgetårs slut utgå med belopp, motsvarande de kostnader — merkostnader

eller verkliga kostnader — som uppstått under budgetåret. För

vinnande av överblick över förhållandena torde det vara lämpligast att av

riksdagen äskas ett särskilt anslag för bestridande av kostnaderna för vissa

norska studenters undervisning vid tandläkarhögskolorna. Å detta anslag

böra ifrågavarande kostnader avföras antingen direkt, t. ex. då fråga är

om avlöning till enbart för de norska kurserna anställda lärare, eller också

i efterhand genom omföring för månad eller budgetår av på de norska

studerandena belöpande andel av utgifter för avlöningar, expenser, undervisningsmateriel

m. m. Anslaget torde böra givas förslagsanslags karaktär.

Inflytande ersättningar synas böra tillgodoföras inkomstposten AIV 5.

Övriga diverse inkomster.

Departementschefen har för egen del ansett, att vårt land bör lämna

Norge den hjälp, som här ifrågasatts. Beträffande kostnaderna för utbildningen

har departementschefen anfört följande.

Den ersättning, som norska staten förutsättes skola lämna, torde böra

avse utgifterna för undervisningen av de norska eleverna, beräknade på sätt

kommittén angivit. Dessa ha beräknats till 153 000 kronor. Det torde fa

förutsättas, att norska staten är villig betala högre ersättning, om utgifterna

skulle visa sig överstiga de beräknade. Såsom statskontoret framhållit torde

därför den norska ersättningen böra inbetalas efter utgången av varje budgetår

med belopp, motsvarande utgifterna under budgetåret. I enlighet med

statskontorets förslag böra ersättningsbeloppen tillgodoföras inkomstposten

Övriga diverse inkomster.

För vinnande av överblick över kostnaderna för utbildningen torde böra

uppföras ett särskilt förslagsanslag med förut angivna rubrik, från vilket

utgifterna böra avföras på sätt statskontoret föreslagit. För nästa budgetår

torde böra anvisas ett förslagsanslag av 35 000 kronor för ändamålet.

I motionerna I: 254 och II: 319 har anförts i huvudsak följande.

I och för sig är det rimligt och naturligt, att vårt land i mån av förmåga

söker bistå grannländerna även när det gäller att utbilda arbetskraft till områden,

där i dessa länder betydande brist föreligger. I Norge är detta otvivelaktigt

fallet beträffande tandläkare. Emellertid är vårt eget läge på

detta område synnerligen bekymmersamt. Allmänt bekant är, att folktand
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 119.

vården, under det decennium den existerat, haft att kämpa med stora

svårigheter på grund av bristen på tandläkare. Dessa svårigheter äro ännu

icke undanröjda. Tvärtom inger det aktuella läget allvarliga farhågor. Situationen

för dagen är i korthet följande.

Inom folktandvården äro inrättade 708 tandläkartjänster. Av dessa äro

138 vakanta och sakna helt innehavare. Av de 570 nu verksamma tandläkarna

i folktandvården äro 102 utlänningar med mer eller mindre tillfälliga

förordnanden. 54 tandpolikliniker med 65 tandläkartjänster stå helt

tomma i avsaknad av tandläkare. Av dessa 54 tandpolikliniker hava 35

med 43 tandläkare tidigare varit i verksamhet men av brist på tandläkare

måst stängas. De övriga 19 poliklinikerna med 22 tandläkare ha, ehuru de

länge stått färdiga, av samma anledning icke kunnat öppnas.

Med hänsyn till det prekära läge, folktandvården sålunda för närvarande

befinner sig i, har medicinalstyrelsen i sitt nyligen avgivna yttrande

över 1946 års° folktand vårdssakkunnigas betänkande sett sig nödsakad att

föreslå långtgående åtgärder för att tillförsäkra folktandvården erforderliga

tandläkarkrafter. Bland annat ifrågasättes import av utländska tandläkare.

I denna situation förefaller det egendomligt, att våra tandläkarhögskolor

skola utbilda tandläkare för ett annat land. Förevarande ärende synes ha

handlagts som en ren undervisningsfråga utan att folktandvårdens intressen

beaktats. Anmärkningsvärt är att, såvitt av propositionen framgår,

medicinalstyrelsen icke ens beretts tillfälle att yttra sig i ärendet.

Det hade annars legat nära till hands att i den lucka, som uppstår i övergången

mellan den 4-åriga och 5-åriga studietiden och vilken nu avses att

utnyttjas för norska tandläkarstuderande, inskjuta en extra utbildning av

tandläkare för folktandvårdens behov, varigenom det skulle bliva möjligt

att ej oväsentligt reducera antalet vakanser. Tiden torde emellertid nu vara

försutten för att få till stånd en dylik extra utbildning. Tillräckligt med

svenska tandläkarstuderande, som fullgjort sin prekliniska utbildning, torde

nämligen ej finnas för att fylla de ifrågavarande extrakurserna. Under sådana

förhållanden lärer anledning icke finnas att motsätta sig det i propositionen

framlagda förslaget.

Av propositionen framgår ej med tydlighet, vilka konsekvenser den extra

utbildningen av norska tandläkare kommer att få för de svenska tandläkarstuderandena.

Viss ändring av studieordningen för dessa torde dock

bliva nödvändig. Bland annat måste vid Malmöhögskolan, enligt vad dess

styrelse framhållit, särskild sommarkurs anordnas för vissa svenska studerande.

Angeläget är, att den extra utbildning, som sålunda anordnas för

norska tandläkarstuderande, organiseras så, att den icke kommer att medföra

minskad antagning av svenska elever till tandläkarhögskolorna eller

förlängd utbildningstid för dessa.

Med hänsyn till den stora bristen på tandläkare i folktandvården synes

det erforderligt, att tandläkarundervisningen tager mera sikte på folktandvårdens

behov än som hittills skett och att alla möjligheter att öka utbildningen

av tandläkare för folktandvården tillvaratagas. Då det visat sig,

att det nuvarande statliga stipendiesystemet, som tillkommit för att i viss

utsträckning tillgodose folktandvårdens behov av tandläkare, är ineffektivt

— cirka 40 procent av stipendiaterna återbetala stipendierna omedelbart

efter examen för att därmed frigöra sig från skyldigheten att tjänstgöra i

folktandvården — synes en ändring av grunderna för dessa stipendier böra

övervägas.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 119.

11

Utskottet får med anledning av vad i motionerna I: 254 och II: 319 anförts

framhålla, att under övergångsåren mellan den fyraåriga och den femåriga

studieplanen inskjutits två extra kurser, en i Stockholm och en i

Malmö, omfattande sammanlagt 160 elever. Vid Stockholms-högskolan upptog

vidare första studiegruppen enligt den femåriga studieplanen 20 studerande

utöver det fastställda antalet. Övergångsåren ha härigenom utnyttjats

för att utöka antalet examinerade tandläkare med tillhopa 180

eller samma antal som ett års examination vid de båda högskolorna.

Enligt vad utskottet inhämtat torde den föreslagna extra utbildningen

av norska tandläkare icke komma att innebära annan olägenhet för de

svenska eleverna än att möjligen en grupp studerande vid högskolan i

Malmö får en kurs förlagd till en månad av en sommarferie. För folktandvårdens

del i Malmö synes förslaget om utbildningen av det ifrågasatta

antalet norska studerande innebära vissa fördelar genom att tandvården

för folktand vårdsklientelet får en större omfattning än vad eljest kan

bliva fallet.

Utskottet är ense med motionärerna om att förutsättningen för utbildningen

av de norska tandläkarstuderandena i vårt land bör vara, att kursverksamheten

så utformas, att någon inskränkning av antalet svenska studerande

eller avbräck i deras studiegång härigenom ej sker. Då emellertid

enligt de föreliggande planerna något dylikt icke synes vara att befara har

utskottet icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts ifrågavarande

förslag.

Vad i motionerna anförts angående folktandvårdens läge och behov föranleder

utskottet att framhålla angelägenheten av att lämpliga åtgärder

snarast vidtagas för att tillförsäkra folktandvården erforderliga läkarkrafter.

Utskottet får erinra om det betänkande med förslag angående folktandvårdens

organisation m. m., som den 3 december 1948 avgivits av

1946 års folktandvårdssakkunniga och vilket betänkande efter remissbehandling

för närvarande är föremål för Kungl. Maj:ts prövning. Utskottet

förutsätter, att förslag i anledning av betänkandet snarast kommer att

föreläggas riksdagen.

På grund av vad sålunda anförts torde motionerna I: 254 och II: 319

icke böra till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Utskottet hemställer alltså,

a) att riksdagen må till Tåndläkarhögskoloma: Utbildning

av vissa norska studerande för budgetåret 1949/50

under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av

35 000 kronor;

b) att motionerna I: 254 och II: 319 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 119.

3:o) Tandläkarhögskolorna: Bidrag till driften av amanuenskliniker.

Kungl. Maj:t har (punkt 3, s. 17—32) föreslagit riksdagen att under ifrågavarande

rubrik för budgetåret 1949/50 anvisa ett förslagsanslag av 40 000

kronor.

Höstterminen 1945 inrättades såsom en provisorisk anordning vid dåvarande

tandläkarinstitutet (numera tandläkarhögskolan) i Stockholm s. k.

amanuenskliniker för behandling av patienter, vilka icke lämpligen kunde

behandlas av eleverna. Vid amanuensklinikerna utövas tandvården huvudsakligen

av amanuenser och assistenter vid högskolan, alltså yngre tandläkare

med tre timmars daglig undervisningsskyldighet under läsåret. Dessa

amanuenser erhålla för närvarande ersättning för tjänstgöringen på amanuensklinikerna

med högst 8 kronor för arbetstimme, vilken ersättning utgår

ur patientavgifterna vid amanuensklinikerna och, i den mån dessa

inkomster ej förslå, ur övriga patientavgifter vid högskolan.

Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 4 februari 1949 må amanuenskliniker inrättas

också vid tandläkarhögskolan i Malmö. Fråga har nu uppkommit

om ändrad organisation av amanuensklinikerna vid tandläkarhögskolorna.

Syftet med amanuensklinikerna har varit att säkerställa så stort patienturval,

att för undervisningen lämpliga fall alltid kunna erhållas. Innan

dessa kliniker inrättades var patienttillgången otillräcklig och hotade att

sjunka katastrofalt. En av orsakerna härtill var, att endast för undervisningen

lämpade ingrepp gjordes, vilket ofta hade till följd att vårdsökande

efter halvgjort arbete måste hänvisas att anlita privata tandläkare för avslutande

behandling. Vidare hände ofta att vårdsökande efter långa väntetider

och kanske flera besök och förberedande undersökningar måste avvisas,

enär de icke utgjorde lämpliga undervisningsfall. Institutet kom härigenom

så småningom i misskredit hos klientelet.

Sedan framställning gjorts om höjning av ovannämnda ersättningsbelopp,

har högskolans lärarkollegium framlagt förslag om ändrad och definitiv

reglering av amanuensklinikernas organisation i anslutning till förhållandena

inom folktandvården. Enligt detta förslag skulle ersättningen för tandvårdsutövning

på amanuensklinik utformas i anknytning till de avlöningsbestämmelser,

som enligt avtal gälla för distriktstandläkare i Göteborg.

Ersättning föreslås skola utgå med ett årligt arvode av 9 010 kronor och ett

tantiem av 15 procent på inarbetad bruttoinkomst, varjämte tandläkaren

skulle åtnjuta löneförmåner vid sjukdom m. m. liksom eo statstjänsteman i

27 löneklassen. Dessa ersättningsförmåner skulle avse »full» tjänstgöring på

klinikerna om minst 1 145 arbetstimmar årligen. För kortare (»partiell»)

årlig kliniktjänstgöring skulle ersättning utgå i form av timarvode om 8

kronor 25 öre jämte 15 procent tantiem och semesterersättning enligt lag.

Lärarkollegiets förslag innebär vidare, att antalet tandläkare med »full»

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Statsutskottets utlåtande nr 119.

tjänstgöring på amanuensklinikerna tills vidare skulle begränsas till 8. Amanuensklinikerna

skulle förestås av en föreståndare med ett arsarvode av

1 500 kronor. För amanuensklinikernas behov skulle anställas en tandtekniker

(Ce 18), en avdelningstandsköterska (Ce 11) och tre tandsköterskor

(Ce 10). Kostnaderna för driften av amanuensklinikerna skulle i första hand

gäldas ur högskolans inkomster av patientavgifter, men då dessa icke torde

förslå, skulle för täckande av de överskjutande kostnaderna anvisas ett förslagsanslag,

som på grundval av de beräknade nettoinkomsterna av patientavgifter

under budgetåret 1948/49 beräknats till 20 000 kronor. Det återgivna

förslaget avser tiden från och med den 1 juli 1949. För budgetaret

1948/49 skulle endast gälla dels att tandläkare på amanuensklinik skulle

erhålla ersättning med 8 kronor 25 öre för arbetstimme jämte 15 procent

tantiem, dels att sköterskepersonal finge anställas i den mån högskolans

patientavgiftsmedel lämnade tillgång därtill.

Lärarkollegiet vid tandläkarhögskolan i Malmö har förklarat sig anse, att

de för Stockholms-högskolan föreslagna ersättningsgrunderna böra tillämpas

även för amanuenskliniker vid Malmö-högskolan. TJniversitetskanslern

har tillstyrkt Stockholms-kollegiets förslag och förordat en liknande organisation

vid Malmö-högskolan; dock har kanslern ansett biträdespersonalen

böra få extra anställning och avstyrkt retroaktiv ersättning.

Sveriges tandläkareörbund har däremot icke godtagit de föreslagna grunderna

för ersättning åt tandläkare på amanuensklinikerna. Förbundet har

funnit en tjänstgöring av (1 145 + 675 =) 1 820 arbetstimmar hindrande

för amanuensernas fortbildning och forskning, varför förbundet föreslagit,

att en kliniktjänstgöring av samma omfattning som amanuensernas undervisning

eller 675 arbetstimmar årligen skulle betraktas som full tjänstgöring.

Ersättningen för hela arbetstiden (2 X 675 — 1 350 timmar) borde

motsvara lön och övriga förmåner för en statstjänsteman i 27 löneklassen.

Tantiem borde ej utgå. Härigenom skulle dessa tjänster komma att ifråga

om såväl tjänstgöring som löneförmåner bli likställda med flertalet skoltandläkartjänster.

Även ersättningarna för »partiell» tjänstgöring och för

tandvård under budgetåret 1948/49 borde höjas, nämligen till 11 kronor

50 öre i Stockholm och 10 kronor 75 öre i Malmö jämte rörligt tillägg.

Departementschefen har för sin del anfört huvudsakligen följande.

God tillgång på lämpligt patientmaterial är en nödvändig förutsättning

för att rationell utbildning skall kunna bedrivas vid tandläkarhögskolorna.

För att säkerställa en god patienttillgång och __ därmed

möjliggöra ett ur pedagogisk synpunkt lämpligt urval av vårdfallen

synes det nödvändigt att lämpligt organiserade amanuenskliniker upprätthållas

vid högskolorna. På grund av rådande tvist om ersättningen åt de på

amanuensklinikerna arbetande tandläkarna har verksamheten där för närvarande

inskränkts i betänklig omfattning. Fn omprövning av ersättningens

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 119.

storlek och amanuensklinikernas organisation i övrigt synes därför motiverad.

Det är nödvändigt att nu upptaga denna fråga till prövning även av

den anledningen, att utbildningen vid tandläkarhögskolan i Malmö nu

avancerat så långt att även där amanuenskliniker måste organiseras för

att patientvården skall bli tillfredsställande. Den nybyggnad för denna

högskola, som under nu pågående läsår successivt tages i bruk, inrymmer

för ändamålet iordningställda lokaler.

Jag anser mig i likhet med kanslern böra tillstyrka, att särskilda hjälpkrafter

fr. o. m. nästa budgetår anställas för de på de s. k. amanuensklinikerna

arbetande tandläkarna. Kungl. Maj:t torde sålunda böra medgiva, att

vid vardera högskolan må för detta ändamål anställas högst följande biträdespersonal,

nämligen en tandtekniker i 18 lönegraden, en avdelningstandsköterska

i 11 lönegraden och tre tandsköterskor i 10 lönegraden. Såsom

kanslern anfört torde denna personal tills vidare böra få extra anställning.

Jag tillstyrker vidare förslaget om anvisande av ett arvode av 1 500 kronor

för en föreståndare.

Till frågan om vilken ersättning som bör utgå åt de på amanuensklinikerna

tjänstgörande tandläkarna är jag icke beredd att för närvarande taga

slutlig ställning. Ärendet synes i denna del kräva ytterligare överväganden.

Liksom tidigare torde det få ankomma på Kungl. Maj:t att träffa avgörande

i ersättningsfrågan. Jag vill dock redan nu framhålla att, även om en

ändring av grunderna för ersättningens beräkning är påkallad, det icke

synes möjligt att lägga de från tandläkarförbundet framförda yrkandena till

grund för förslag i ämnet. Vad särskilt angår den av förbundet gjorda jämförelsen

med arvodena för blind- och dövstumskolornas tandläkare må

framhållas, att dessa tandläkare driva egen rörelse och således ha betydande

utgifter för lokaler, utrustning, biträdeshjälp etc., vilket däremot ej är fallet

med tandläkarna på amanuensklinikerna.

Den omorganisation av amanuensklinikerna, som jag förordat, och den

ändring av grunderna för ersättningsbeloppens beräkning, som synes böra

vidtagas, torde tills vidare böra finansieras på i ärendet föreslaget sätt,

d. v. s. i första hand av inkomsterna av patientavgifter, så långt de därtill

förslå. Såsom i utredningen framhållits lärer man för nästa budgetår få

räkna med, att så icke kommer att bli fallet. Ett särskilt anslag för täckande

av bristen blir sålunda ofrånkomligt. I utredningen har beräknats

att för ändamålet skulle behöva anvisas ett förslagsanslag av 20 000 kronor

för vardera högskolan. Ehuru beräkningarna äro osäkra torde de få godtagas.

Jag förordar dock, att ett för båda högskolorna gemensamt förslagsanslag

av 40 000 kronor anvisas.

I överensstämmelse med vedertagna principer torde böra ifrågasättas, om

icke framdeles bruttointäkterna av patientvården bör tillgodoföras riksstatens

inkomstsida medan de utgifter, som helt eller delvis bestridas av

patientavgifter, böra avföras från anslag på riksstatens utgiftssida. Jag

förutsätter, att till ett kommande budgetår vederbörlig utredning beträffande

detta spörsmål förebringas av kanslersämbetet.

Utskottet, som icke funnit anledning till erinran eller särskilt uttalande

i anledning av vad departementschefen i förevarande sammanhang anfört

och förordat, tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag om anvisande för nästa bud
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 119.

15

getår av ett förslagsanslag å 40 000 kronor såsom bidrag till driften av

amanuenskliniker vid tandläkarhögskolorna. Utskottet hemställer därför,

att riksdagen må till Tandläkarhögskolorna: Bidrag till

driften av amanuenskliniker för budgetåret 1949/50 under

åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 40 000

kronor.

Stockholm den 3 maj 1949.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Rickard Lindström,

Gränebo, Karl Andersson, Ohlon, Boman, Iwar Anderson, Heiding,

Berling, Johan Eric Ericson, Rosenberg och Bergh; samt

från andra kammaren: herrar Malmborg i Skövde, Svensson i Grön vik,

Bergström, Wallentheim, Pettersson i Dahl, Åkerström, Bergstrand, Hoppe,

Staxäng, Persson i Vinberg, Jansson i Kalix och Widén.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1949:217 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa anslag för budgetåret 1949/50 till ta/ndläkarhög skolorna. a1 i texten