Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående utredning om byggande av väg från Sädvaluspen till Graddis.

1949-05-10 · 2 sidor


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: inget tryckt sidnummer kunde läsas ur riksdagens text; sidorna visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1949:146, Utlåtande i anledning av väckt motion angående utredning om byggande av väg från Sädvaluspen till Graddis.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 146.

C)

Nr 146.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående utredning om

byggande av väg från Sädvaluspen till Graddis.

(4:e avd.)

I en inom andra kammaren av herr Holmberg m. fl. väckt motion

(II: 107) har föreslagits, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till

Kungl. Maj :t hemställa om utredning och förslag till byggande av väg från

Sädvaluspen till Graddis.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för nämnda yrkande, får utskottet

hänvisa till motionen.

Utskottet. Förevarande spörsmål har tidigare varit föremål för riksdagens

prövning i samband med en inom andra kammaren år 1946 väckt

motion (II: 153). I sitt över motionen avgivna utlåtande (nr 116) erinrade

statsutskottet bland annat, att Kungl. Maj :t genom beslut den 12 januari

1946 förklarat en av länsstyrelsen i Norrbottens län gjord framställning

om anvisande av medel för påbörjande och utförande i den takt, som för

ett företag av denna art vore ekonomiskt betingad, av väg från Sädvaluspen

över Örnberg genom Sildutdalen till Graddis icke föranleda någon Kungl.

Maj:ts åtgärd. Utskottet förklarade sig icke vara berett att på enskild motion

förorda en ytterligare utredning av frågan men förutsatte, att densamma

av Kungl. Maj :t skulle ägnas fortsatt uppmärksamhet. I enlighet

med utskottets hemställan avslog riksdagen motionen.

Sedan tidpunkten för 1946 års riksdags beslut i frågan har det statsfinansiella

läget undergått en påtaglig försämring. Såsom en följd härav

ha under senare år betydande inskränkningar i den offentliga investeringsverksamheten

måst vidtagas, vilket icke minst varit fallet på vägväsendets

område. Visserligen synas sedan år 1946 vissa omständigheter ha tillkommit,

vilka tala till förmån för motionens syfte. Utskottet vill härvid särskilt

erinra om de i ifrågavarande trakter bedrivna undersökningarna av där

upptäckta malmfyndigheter, varigenom nu berörda fråga får anses ha ytterligare

aktualiserats. Dessa undersökningar befinna sig dock alltjämt i

ett begynnelsestadium. Då säkra hållpunkter för ett bedömande av den

föreslagna kommunikationsledens ekonomiska betydelse sålunda ännu icke

föreligga, anser sig utskottet — speciellt i nuvarande statsfinansiella läge —

icke kunna förorda, att på grundval av en enskild motion frågan nu göres

till föremål för särskild utredning. Enligt utskottets mening torde böra an
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 146.

7

komma på Kungl. Maj:t att efter framställning från vederbörande myndigheter

vidtaga de åtgärder beträffande förevarande spörsmål, till vilka förhållandena

framdeles må kunna föranleda.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att motionen II: 107 icke må till någon riksdagens åtgärd

föranleda.

Stockholm den 10 maj 1949.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Rickard

Lindström, Karl Andersson, Gustaf Karlsson, Mannerskantz, Iwar Anderson,

Heiding, Berling, Sundelin, Rosenberg, Gustav Emil Andersson och

Andrée; samt

från andra kammaren: herrar Ward, Svensson i Grönvik, Bergström,

Boman i Kieryd, Mårtensson i Uddevalla, Åkerström, Staxäng, Kollberg,

Thapper, Persson i Vinberg, fröken Elmén och herr Hansson i Skegrie.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.