Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående Svenska skifferoljeaktiebolagets framtida verksamhet jämte i ämnet väckta motioner.
1949-05-13 · 17 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 17 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1949:148, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående Svenska skifferoljeaktiebolagets framtida verksamhet jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 148.
1
Nr 118.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående
Svenska skifferoljeaktiebolagets framtida verksamhet
jämte i ämnet väckta motioner.
(l:a avd.)
I propositionen nr 143 har Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över handelsärenden för den 18 mars 1949, föreslagit
riksdagen att
dels till Täckande av vissa kostnader för Svenska skifferoljeaktiebolagets
verksamhet för budgetåret 1949/50 under tionde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av 3 750 000 kronor,
dels ock till Lån till Svenska skifferoljeaktiebolaget för budgetåret 1949/
50 under kapitalbudgeten, fonden för låneunderstöd, anvisa ett investeringsanslag
av 6 000 000 kronor.
I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herr Isaksson (I: 282) och den andra inom andra kammaren av herr
Dickson (II: 353), i vilka hemställts, att riksdagen vid behandlingen av
förenämnda proposition nr 143 måtte taga hänsyn till i motionerna närmare
angivna synpunkter;
dels en inom andra kammaren av herr Svensson i Ljungskile väckt motion
(II: 340), vari hemställts, att riksdagen måtte
a) avslå Kungl. Maj :ts proposition nr 143 om utbyggnad av skifferoljeverket
i Kvarntorp;
b) anvisa ett reservationsanslag av 2 000 000 kronor för täckande av driftförluster
och andra kostnader under den närmaste tiden;
c) i skrivelse till Kungl. Maj :t begära en skyndsam utredning av formerna
för oljeverkets avveckling eller för dess läggande i beredskap;
dels ock en inom andra kammaren av herrar Aqvist och Olsson i Mora
väckt motion (II: 347), vari hemställts, att riksdagen
a) endast i så måtto bifaller Kungl. Maj :ts proposition nr 143, att Svenska
skifferoljeaktiebolaget erhåller medel till täckning av redan ingångna köpeavtal
och andra förpliktelser ävensom vad som erfordras för förhindrande
av att bolaget nödgas gå i likvidation;
b) i skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller om utredning angående kostnaderna
för nödiga underhållsarbeten vid bolagets anläggningar vid ett upphörande
av verksamheten samt igångsättningskostnader vid återupptagan
1
Bihang till riksdagens protokoll 1959. G samt. Nr 148—152.
2
Statsutskottets utlåtande nr Ii8.
de av densamma samt därefter för riksdagen framlägger förslag om den
fortsatta verksamheten vid Svenska skifferoljeaktiebolagets anläggningar.
Beträffande motiveringen till yrkandet i motionerna 1:282 och 11:353
hänvisas till förstnämnda motion. Såsom av densamma framgår ha motionärerna
anlagt vissa kritiska synpunkter på Kungl. Maj ds förslag. Sålunda
framhålles bland annat, att i propositionen knappast lämnats erforderligt
material för ett avgörande, huruvida den av utredningen föreslagna fortsatta
driften vid bolagets anläggningar jämte utbyggnaden därav bör komma
till stånd eller icke. I fråga om gasolanläggningens lönsamhet har, framhålles
det, klart besked icke lämnats. Med hänsyn till möjligheterna att lagra
oljor bör enligt motionärerna prövas, i första hand huruvida den föreslagna
utbyggnaden bör ske och i andra hand huruvida icke avsevärda besparingar
skola kunna åstadkommas. Beträffande innehållet i motionerna 11:340 och
II: 347 hänvisas till desamma.
Svenska skifferoljeaktiebolagets anläggningar vid Kvarntorp tillkommo år
1941 då den situation i vilken landet befann sig gjorde det nödvändigt att
öka den inhemska oljeproduktionen. Förutom startkapitalet, 15 000 000 kronor,
tillfördes bolaget för vidare utbyggnad av anläggningarna under åren
1942 och 1943 tillhopa ytterligare 14 200 000 kronor såsom aktiekapital och
ca 25 000 000 kronor såsom lån. Lånet efterskänktes sedermera efter beslut
av 1944 års riksdag.
Under världskrigets sista år ställdes frågan huruvida det vore ekonomiskt
riktigt att låta bolaget också under fredsförhållanden driva sin verksamhet.
Man stannade då för den uppfattningen att skifferoljeverket i Kvarntorp
borde fortsätta, varemot den under något år i bolagets regi handhavda driften
vid skifferoljeanläggningen i Kinne-Kleva borde nedläggas.
Sedermera framlade bolagets styrelse år 1946 ett förslag till rationalisering
av driften samt fortsatt utbyggnad av Kvarntorpsverket och i samband
därmed förslag till plan för bolagets finansiella rekonstruktion. Till bestridande
av kostnaderna för de föreslagna åtgärderna — avseende främst uppförande
av en tredje kalkugn och en gasolanläggning samt ombyggnad av tre
ugnshus jämte därav betingad utvidgning av ångkraftcentralen — anvisade
1946 års riksdag 16 000 000 kronor genom teckning av ytterligare aktier i
bolaget. Styrelsen beräknade att sedan nyanläggningarna kommit i fullt
bruk, vilket ansågs kunna ske fr. o. in. verksamhetsåret 1951/52, ett visst
årligt överskott skulle uppkomma. Den sedermera genomförda planen till
finansiell rekonstruktion innebar bl. a. att aktiekapitalet nedsattes med
25 200 000 kronor till 4 000 000 kronor samt att anläggningarna nedskrevos
med 16 313 000 kronor.
Vid 1947 års riksdag anvisades 3 000 000 kronor till teckning av ytterligare
aktier i bolaget. Detta tillskott hade till ändamål att finansiera distributionen
av gasol i bolagets egen regi.
Bolagets verksamhet utvecklade sig i fortsättningen icke efter de beräk
-
Statsutskottets utlåtande ni 148.
3
ningar som lågo till grund för 1946 års riksdagsbeslut. Sålunda blev driftunderskottet
för räkenskapsåret 1946/47, som av styrelsen beräknats komma
att uppgå till 2 300 000 kronor, i verkligheten i runt tal 6 700 000 kronor.
Styrelsen framhöll i förvaltningsberättelsen för samma år, att ökningen av
den beräknade förlusten förorsakats av förseningar i anläggningsverksamheten,
minskad tillgång på elektrisk kraft, höjning av arbetslönerna m. m.
Bolaget råkade på grund av nyssnämnda förhållanden i likviditetssvårigheter,
vilket föranledde styrelsen att i slutet av år 1947 i skrivelse till Kungl.
Maj :t begära kapitaltillskott. Styrelsen framlade därvid olika alternativ. I
prop. nr 69: 1948 anförde dåvarande chefen för handelsdepartementet, att
det inträdda läget gjorde det nödvändigt att förutsättningslöst ompröva bolagets
ställning och framhöll, att denna prövning borde i första hand verkställas
av särskilt tillkallade utredningsmän. I avbidan på utredningens
resultat borde verkets fortsatta utbyggnad enligt 1946 års riksdagsbeslut tills
vidare anstå. Driften vid bolagets anläggningar borde dock fortsätta och erforderliga
medel härför ställas till förfogande. Medelsbehovet uppskattades
till 15 000 000 kronor, vilket belopp anvisades av 1948 års riksdag. Därmed
hade alltsedan bolagets tillkomst till bolagets verksamhet anvisats sammanlagt
i runt tal 87 000 000 kronor. Sedan fem utredningsmän tillkallats för
att utreda frågan om bolagets framtida verksamhet ha utredningsmännen
den 19 februari 1949 avlämnat sitt utlåtande.
Utredningen har enhälligt föreslagit, att utbyggnaden av Kvarntorpsanläggningarna
skall fullföljas. Utredningen har icke funnit den omständigheten
att verket i nuvarande skick går med förlust eller det förhållandet att
företaget redan kostat det allmänna betydande belopp böra föranleda verksamhetens
uppgivande. Som förklaring till svårigheterna har utredningen
allmänt hänvisat till att verket hittills haft karaktär av ett försöksverk, vid
vilket ett otal problem kvarstått att lösa. Därutöver har framhållits att
verkets utbyggnad under krigstiden måst ske i forcerad takt, varvid ett mera
långsiktigt perspektiv ej kunnat beaktas och vissa delar av verket fått en
mera provisorisk utformning. Vägen till förbättring av driftsresultatet har
utredningen ansett böra gå genom dels rationalisering av såväl produktionsapparat
som drift och dels ytterligare utveckling av tillverkningen av biprodukter
samt ökning av företagets hela omslutning.
Från dessa utgångspunkter har utredningen i huvudsak godtagit de av
skiffcroljebolagets styrelse år 1946 framlagda och av samma års riksdag
behandlade förslagen till ytterligare utbyggnad av anläggningarna. Dessutom
föreslår utredningen vissa investeringar för att möjliggöra olika rationaliseringsåtgärder
främst avseende skifferbrytningen. Utredningens förslag
innebär, att vattenreningsanläggningen kompletteras och utbygges, att
anordningarna för skifferns brytning och beredning kompletteras, att de tre
Bergh-ugnarna vid verket ombyggas för högre produktion enligt en av skifferoljebolaget
utarbetad metod, att ångkraftverket utvidgas till erforderlig
kapacitet, att gasolanläggningen fullbordas, att två ytterligare svavelverk an
-
4
Statsutskottets utlåtande nr US.
skaffas (därav ett eventuellt från Kinne-Kleva) samt att nya bostadshus om
sammanlagt 80 lägenheter uppföras.
Genomförandet av de framlagda förslagen anser utredningen böra ske i
tre etapper. Under den första etappen, som avser tiden den 1 juli 1949—den
30 juni 1950, skulle utbyggnad av vattenreningsanläggningen påbörjas
och utbyggnad av gasolanläggningen samt ombyggnad av en Bergh-ugn slutföras,
varjämte vissa maskiner m. m. för rationalisering av skifferbrytningen
skulle anskaffas. Under andra etappen, avseende tiden den 1 juli 1950—
30 juni 1953, skulle de övriga två Bergh-ugnarna ombyggas. Därefter skulle
tredje etappen inträda fr. o. in. den 1 juli 1953, varvid den av utredningen
föreslagna utbyggnaden beräknades vara i huvudsak avslutad.
Det kapitalbehov som skulle bliva erforderligt för att genomföra det
framlagda förslaget skulle enligt utredningens mening tillskjutas dels genom
anslag å riksstaten och dels genom lån. Till första och andra etapperna
skulle sålunda för budgetåret 1949/50 anvisas anslag å 2 000 000 kronor till
täckande av driftsförluster och 1 500 000 kronor till bestridande av kostnader
för olika förnyelsebehov vid nuvarande anläggningar samt 250 000
kronor för förnyelse av asktransportanordningar in. in. eller tillhopa 3 750 000
kronor. Vidare skulle för samma budgetår erfordras lån till skifferoljebolaget
å dels 900 000 kronor för anskaffning av viss utrustning för rationalisering
av skifferbrytningen ävensom för vattenreningsanläggningen, och dels
4 750 000 kronor för fullbordande av gasolanläggningen samt för anskaffning
av viss ytterligare utrustning, tillhopa alltså 5 650 000 kronor.
Slutligen skulle enligt utredningens förslag för budgetåret 1950/51 erfordras
anslag å 2 600 000 kronor för ombyggnad av två Bergh-ugnar samt
lån åt bolaget med 9 400 000 kronor. Lånet skulle tjäna till bestridande av
kostnaderna för samma ändamål som nyss sagts, i den mån medel härför
icke beräknats under nämnda anslag, ävensom anskaffning av viss ytterligare
utrustning.
Icke någon av de hörda remissinstanserna har velat avstyrka att skifferoljebolagets
verksamhet fortsattes och utvecklas efter i huvudsak de riktlinjer
utredningen angivit. Fullmäktige i riksbanken, som anse de hittillsvarande
erfarenheterna giva anledning till stor försiktighet vid bedömningen
av bolagets möjligheter att efter de föreslagna utbyggnaderna driva en
ekonomiskt lönande verksamhet, framhålla emellertid vikten av att de skäl,
som kunna åberopas till stöd för nybyggnaderna, noggrant vägas mot nödvändigheten
att tills vidare i möjligaste mån begränsa investeringsvolymen.
Statskontoret uttalar, att vad utredningen föreslagit i fråga om sättet för
finansieringen av de föreslagna åtgärderna icke föranleder någon erinran
från ämbetsverkets sida och att de medel, som anses böra ställas till bolagets
förfogande i form av lån, torde böra anvisas under fonden för låneunderstöd.
I fråga om skifferoljeaktiebolagets möjligheter att i framtiden kunna driva
en ekonomiskt lönande verksamhet anför fullmäktige för riksgäldskontoret
följande.
Statsutskottets utlåtande nr 148.
5
De av tillkallade fackmän gjorda beräkningarna torde helt visst vara
gjorda med den största omsorg och sakkunskap. I och för sig torde icke
finnas anledning att ifrågasätta riktigheten av de resultat, beräkningarna
frambragt. För det framtida ekonomiska utfallet av bolagets rörelse har
man emellertid att räkna med så många ovissa faktorer, som bolaget icke
har någon möjlighet att påverka, att de i kalkylerna redovisade, relativt
små driftsöverskotten lätt kunna förbytas till underskott. Såsom en sådan
faktor vilja fullmäktige särskilt nämna ovissheten om den framtida utvecklingen
av världsmarknadspriserna å oljeprodukter. En oviss faktor torde
vidare vara, i vilken utsträckning avsättningsmöjligheter komma att föreligga
för gasol. Av kalkylerna synes emellertid framgå, att inkomsterna av
gasoltillverkningen tillmätas avgörande betydelse för verkets ekonomi.
Försiktigheten synes därför bjuda, att man icke räknar med något i ekonomiskt
hänseende gynnsamt utfall av Kvarntorpsverkets rörelse. Även om
detta skulle utbyggas till den omfattning, etapp 3 avser, torde det icke vara
uteslutet, att staten får vara beredd att täcka framtida driftsunderskott till
beloppet överstigande de underskott, utredningen själv räknar med såsom
brist å förnyelsemedel.
Kommerskollegium anför, att om ändringar och kompletteringar av anläggningarna
enligt förslagen genomföras under de närmaste åren, torde
man kunna förvänta, att företagets ledning ägnar erforderlig uppmärksamhet
åt sådan rationalisering och effektivisering mera i detalj av driften, som
kan befinnas möjlig och som borde kunna medföra förbättrad lönsamhet.
Särskilt framhålles, att kollegium i likhet med bergmästaren i västra distriktet
finner det påkallat att, sedan klarhet vunnits att verksamheten ej blott
skall fortsättas utan även utvecklas, såväl skifferbrytningen som fyllningen
av skifferbrotten planlägges på tillräckligt lång sikt och inrättas så rationellt
som möjligt.
Flertalet remissinstanser lägga vid bedömningen av frågan om skifferoljebolagets
framtida verksamhet stor vikt vid verksamhetens betydelse ur
beredskapssynpunkt. I detta hänseende framhåller statens bränslekommission
bland annat följande.
Värdet av en ökning av produktionskapaciteten vid Kvarntorpsverket
torde bäst framgå av följande uppgifter. Under ett vart av åren 1943—1944
förbrukades inom landet för civila ändamål ca 24 000 m“ bensin och ca
40 000 in3 pannbrännolja. Kvarntorpsproduktionen uppgår för närvarande
till 10 500 in3 bensin och 35 400 in3 brännolja per år. Den beräknade utökningen
av produktionen till 28 000 m3 resp. 73 000 in3 skulle sålunda komma
att medföra en avsevärd förbättring i försörj ningsläget. Detta gäller framför
allt beträffande bensin, där man genom möjligheten till inblandning av
alkohol skulle kunna erhålla en utdrygning av tillgångarna på motorbränsle.
Vid inblandning av 25 % alkohol skulle sålunda kunna erhållas 38 000 in'',
medan en inblandning av 85 % alkohol skulle giva 187 000 in3 motorbränsle.
Statens industrikommission ägnar särskild uppmärksamhet åt svaveltillverkningens
betydelse ur försörjningssynpunkt och anför därvid, att den
nuvarande produktionen vid Kvarntorp, som är den enda tillverkaren inom
landet, täcker en sjättedel av behovet samt att återstoden importeras från
Norge och U. S. A. Därest det framlagda utbyggnadsprogrammet skulle full
-
6
Statsutskottets utlåtande nr 148.
följas, framhåller kommissionen, kunde importen från IJ. S. A. helt bortskäras
och leveranserna från Norge eventuellt minskas något.
Överbefälhavaren och riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap anse,
att oljetillverkningen vid Kvarntorp på grund av sin sårbarhet för angrepp
från luften icke bör tillmätas något större värde för försörjningen
i händelse Sverige invecklas i krig. Däremot kommer skifferoljebolagets
verksamhet under en avspärrningsperiod enligt nämnda remissinstansers
mening att få stor betydelse. Överbefälhavaren framlägger emellertid två
alternativ lör tillgodoseendet av drivmedelsbehovet under en avspärrningsperiod,
nämligen dels tillverkning vid skifferoljebolaget enligt utredningens
förslag och dels bombsäker lagring av i fredstid importerade drivmedel. I
remissyttrandet anförda överslagsberäkningar tyda enligt överbefälhavarens
mening på att lagringsalternativet trots allt bleve det för staten billigaste.
Möjligheterna att inom rimlig tid genomföra detta alternativ synas dock
överbefälhavaren i dagens läge vara relativt små. Med hänsyn härtill och
dessutom bland annat till den omständigheten att ett betydande kapital redan
nedlagts på skifferoljeverkets utvidgning och rationalisering, finner
överbefälhavaren det likväl ur försvarsberedskapssynpunkt önskvärt att bolagets
verksamhet fortsättes och förordar skifferoljeverkets utbyggnad till
etapp 3 enligt utredningens förslag. Riksnämnden framhåller å sin sida beträffande
nyssberörda frågor bland annat följande.
Vid ett avspärrningsfall måste enligt riksnämndens mening en industriell
produktion av oljor inom landet i en omfattning, som det här är fråga om
(ca 100 000 m3 per år) vara till stor fördel ur beredskapssynpunkt. En dylik
industriell produktion kan ej ersättas av enbart lagring av oljor, då lagren,
om de ej kunna förnyas genom import, undan för undan komma att minska
under avspärrningstiden, under det att en inhemsk produktion i ett dylikt
läge kan tänkas hållas uppe vid maximikapacitet och till och med successivt
ökas.
För krigsfallet däremot framstår en oljelagring i bombsäkra cisternanläggningar
såsom en oavvislig nödvändighet, i betraktande av dels den stora
bombningsrisken för den inhemska oljeindustrien, förut behandlad i riksnämndens
skrivelse av den 20 december 1948, och dels vanskligheten att i
ett dylikt läge kunna igångsätta någon produktion av ersättningsbränslen.
Även för avspärrningsalternativet är självfallet en oljelagring av allra
största värde som komplement till en otillräcklig inhemsk tillverkning.
Riksnämnden finner det av utredningen angivna programmet för skifferoljeverkets
utbyggnad och rationalisering välbetänkt samt understryker
dessutom vikten av att Ljungströmsanläggningen underhålles så att apparaturen
är i så gott skick som möjligt om densamma med kort varsel skulle
behöva tagas i bruk.
Kommerskollegium, som granskat utredningens förslag ur bland annat
tekniska synpunkter, framhåller beträffande den förordade ombyggnaden
av Bergh-ugnarna, att de framlagda kalkylerna beträffande utfallet av denna
ombyggnad grunda sig på resultatet av en relativt kort provdrift. Kollegium
uttalar, att bättre klarhet rörande resultatet av omkonstruktionen
torde kunna vinnas efter ombyggnaden av Bergh-ugn 1 och framhåller så
-
Statsutskottets utlåtande nr 148.
7
som självklart, att för den händelse någon allvarlig felbedömning därvid
skulle kunna konstateras, ombyggnaden av de övriga Bergh-ugnarna måste
tagas under omprövning. Beträffande driften vid Ljungströmsanläggningen
anser kollegium det nu vara för tidigt att uppgöra några närmare planer.
Sveriges geologiska undersökning förordar, att arbete omedelbart upptages
för att pröva också andra metoder än de hittills vid Kvarntorpsverket begagnade
och projekterade. Ämbetsverket förordar i sådant hänseende att
åt en lämplig institution gives i uppdrag att i samråd med bolagets representanter
uppdraga riktlinjer för den sålunda behövliga forskningen över
nya metoder för olj ef ramställning ur den svenska alunskiffern.
Länsstyrelsen i Örebro län, som i första hand yttrat sig om det planerade
bostadsbyggandet, har efter överläggningar med bolaget, länsarbetsnämnden
och länsarkitekten kommit till den slutsatsen, att någon bebyggelse utöver
den för vakt- och beredskapstjänst nödvändiga icke borde förekomma i
grannskapet till skifferoljebolaget särskilt med hänsyn till bombfaran. Länsstyrelsen
framhåller även vikten av att åtgärder för att eliminera skadeverkningarna
genom bolagets drift påskyndas och effektiviseras, något som även
kommit till uttryck i yttrandet från Örebro läns kristidsstyrelse.
I en den 10 mars 1949 dagtecknad skrift bar bergsingenjören S. V. Bergh
framlagt vissa synpunkter i anledning av utredningsresultatet.
Föredragande statsrådet har för egen del i ärendet anfört följande.
»Vid bedömande av frågan om Kvarntorpsverkets utnyttjande bör beredskapssynpunkterna
självfallet tillmätas stor vikt. Riksnämnden för ekonomisk
försvarsberedskap har på begäran av utredningen framlagt sina synpunkter
på frågan. Härav framgår, att medan visserligen möjligheterna att
vid krigsfall hålla driften i gång bedömas såsom små med hänsyn till faran
för bombanfall, verket i den händelse Sverige skulle avspärras utan att indragas
i krig äger den allra största betydelse ur försörjningssynpunkt. De av
bränslekommissionen anförda siffrorna rörande den relativa betydelsen av
ökad skifferoljeproduktion synas bestyrka riktigheten av denna mening.
Med avseende på överbefälhavarens uttalande rörande möjligheterna att lagra
importerad olja vill jag hänvisa till vad riksnämnden i detta hänseende anfört
i sitt remissvar, nämligen att industriell produktion ej kan ersättas av
enbart lagring av oljor, då lagren, om de ej kunna förnyas genom import,
undan för undan komma att minska under avspärrningstiden.
Om man i likhet med mig anser det ofrånkomligt att sörja för att Kvarntorpsanläggningarna
skola kunna utnyttjas under en avspärrningstid, är
det därför icke givet, att driften bör uppehållas även under vanlig fredstid.
Med hänsyn till önskemålet alt så långt möjligt begränsa det allmännas
kapitalinsatser bör man ställa frågan huruvida icke driften vid Kvarntorp
nu kunde nedläggas men produktionsapparaten dock underhållas så att den
i en avspärrningssituation åter kunde tagas i anspråk. Kostnaden för ett dylikt
beredskapsläge skulle emellertid, enligt vad utredningen anfört, uppgå
till 2 500 000—3 500 000 kronor per år. Därutöver märkes, att den med driften
förenade betydelsefulla forskningsverksamheten komine att avbrytas.
8
Statsutskottets utlåtande nr 148.
Både ur forskningssynpunkt och eljest är det sannolikt att man skulle ha
stora vanskligheter att övervinna när man efter stilleståndet ginge att återupptaga
driften. Utredningen har gjort en jämförelse mellan å ena sidan
det av utredningen beräknade ekonomiska utfallet vid fortsatt utbyggnad —
vilket framgår av den såsom bilaga fogade tablån över ekonomisk balans
för redovisningsåren 1949/50—1959/60 — och å andra sidan kostnaderna
vid ett stillastående av antydd art. Enligt utredningens uppfattning torde
vid fortsatt utbyggnad det årliga driftunderskottet bli mindre även om kostnaden
för räntor och ersättning till förnyelsefond medräknas. Med hänsyn
härtill har utredningen avvisat tanken på att driften borde nedläggas. Denna
mening överensstämmer med remissinstansernas uppfattning och delas
även av mig. Jag vill i sammanhanget erinra om att vid anmälan av 1946
års proposition om Kvarntorp dåvarande chefen för handelsdepartementet
anförde, att skifferoljebolaget enligt regeringens åsikt — vilken närmare
utvecklats i skrivelse den 14 februari 1945 till bolagets styrelse — borde
betraktas som ett normalt långtidsföretag. Detta uttalande föranledde icke
riksdagen till något särskilt yttrande.
Utredningens förslag till fortsatt utbyggnad av bolagets anläggningar kräver
stora tillskott av kapital. Särskilt i nuvarande ekonomiska läge måste
detta ingiva betänkligheter. Fullmäktige i riksbanken ha i anledning härav
uttalat, att de skäl, som kunna åberopas till stöd för att nu genomföra de
föreslagna åtgärderna, böra noggrant vägas mot nödvändigheten att tills vidare
i möjligaste utsträckning begränsa investeringsvolymen. Man är därför
skyldig överväga om icke utbyggnaden av skifferoljeverket tills vidare
kunde anstå och driften fortsätta med nuvarande anläggningar. Emellertid
framgår av utredningens kalkyler att detta skulle medföra ett årligt underskott
av ca 2 000 000 kronor. I detta belopp ha icke inbegripits de kostnader
som komma att erfordras till oundgängligen nödvändiga förnyelser.
Kostnaderna härför kunna, såsom utredningen framhållit, icke med säkerhet
beräknas men torde dock bliva rätt betydande.
Utredningens beräkningar giva vid handen, att om den föreslagna utbyggnaden
kommer till stånd det årliga driftunderskottet snart förbytes till ett
överskott vilket fr. o. m. året 1954/55 torde uppgå till ca 3 000 000 kronor,
bortsett från avsättning till förnyelsefond. Samtidigt beräknas den föreslagna
utbyggnaden medföra en kraftig höjning av verkets produktion. Denna
skulle såvitt angår brännolja, bensin och svavel mer än fördubblas. Även
om erfarenheten visat alt beräkningar på detta område äro förenade med
stora ovisshetsmoment och en varning mot optimism därför är befogad,
har jag icke kunnat undgå att finna utredningens kalkyler i denna del ägnade
att stödja utbyggnadsplanen.
Med hänsyn till de här anförda omständigheterna har jag kommit till den
slutsatsen, att verkets utbyggnad bör fullföljas efter i huvudsak de av utredningen
föreslagna linjerna.
Till förhindrande av skadegörelse genom avloppsvatten föreslår utredningen,
att vattenreningsanordningen utbygges. Visserligen ha dylika val
-
Statsutskottets utlåtande nr 148-
9
tenskador sedan anläggningarna togos i bruk efter hand minskat, men fortfarande
är situationen otillfredsställande. Jag anser det vara viktigt, att allt
göres för att nå en bättring härutinnan och vill därför tillstyrka utredningens
förslag i detta hänseende. Utredningen har beräknat kostnaderna härför
till totalt 1 200 000 kronor varav 700 000 kronor skulle anvisas av 1949
års riksdag i form av lån.
I fråga om de av utredningen föreslagna anskaffningarna av maskiner
m. in. för rationalisering av skifferns brytning och beredning skulle sammanlagt
krävas en medelsanvisning av 500 000 kronor såsom lån att anvisas
av innevarande års riksdag. Då dessa anordningar enligt utredningens
uppfattning synas göra det möjligt att åstadkomma en billig, rationell och
efter de olika arbetskvantiteterna anpassad drift — vilket torde bidraga till
en minskning av driftunderskottet — tillstyrker jag utredningens förslag i
denna del. Jag förordar även utredningens förslag om nyanskaffning av en
asktransportanordning till en kostnad av 250 000 kronor, då härigenom
driftskostnaderna synas kunna ytterligare nedbringas.
En av de viktigaste punkterna i utredningens förslag är ombyggnaden av
Bergh-ugnarna. En dylik ombyggnad innebär i princip, att ångpanneytor
inläggas i de olika schakten, varigenom en mera intensiv förbränning av
koksen blir möjlig. Härigenom skulle enligt utredningens uppfattning den
i ugnarna genomsatta skiffermängden per tidsenhet kunna höjas till två och
en halv gånger så mycket som tidigare med bibehållande av de specifika
siffrorna, räknat per ton skiffer, i fråga om produktionen av oljeprodukter,
ånga och gas. En mindre del av Bergh-ugn 1 har hittills ombyggts och provats
blott en kort tid. Utredningen anser visserligen, att det är svårt att med
ledning enbart av de utförda provningarna med säkerhet bedöma i vad mån
det blir möjligt att uppnå helt tillfredsställande förhållanden under kontinuerlig
drift, men finner dock hittills föreliggande resultat tydligt angiva,
att Bergh-ugn 1 bör ombyggas i enlighet med framlagt förslag. I samband
härmed skulle ångkraftverket utvidgas till erforderlig kapacitet. Kostnaderna
för ombyggnaden av ugnen och därtill hörande utvidgning av ångkraftverket,
utöver tidigare anvisade medel, beräknar utredningen till 800 000
kronor att tillföras bolaget i form av lån. Ehuru givetvis utrymme finnes för
tvekan om de företagna proven kunna vara tillfyllest, vill jag tillstyrka, att
en Bergh-ugn ombygges i överensstämmelse med utredningens förslag. Det
torde få bli beroende på driftresultatet vid denna ugn om även de andra
Bergh-ugnarna skola ombyggas.
I gasolanläggningen ha hittills ca 7 000 000 kronor investerats. Gasolen användes
för närvarande i ringa utsträckning i vårt land. Skifferoljebolagets
tillverkning uppgår blott till ca 600 ton per år och vidare importeras
gasol i obetydlig mängd. Utredningens kalkyler visa, alt gasolanläggningen
vid full utbyggnad skulle kunna producera ca 16 000 ton per år.
Gasolen skulle, därest avsättningssvårigheter icke förefinnas, kunna bidraga
till all göra bolaget till ctl bärkraftigt företag. Då gasolen även ur bcredskapssynpunkt
anses betydelsefull, vill jag tillstyrka all gasolanläggning
-
10
Statsutskottets utlåtande nr 148.
en fullbordas. Kostnaderna härför beräknar utredningen till 3 500 000 kronor
och föreslår, att beloppet anvisas såsom lån av innevarande års riksdag.
Skifferoljebolaget har i sitt remissyttrande framhållit, att denna siffra med
hänsyn till den erforderliga säkerhetsmarginalen borde höjas och förordar,
att beloppet höjes med 500 000 kronor till 4 000 000 kronor. Med hänsyn till
den osäkerhet som alltid måste vidlåda kostnadsberäkningar av denna
storleksordning torde försiktigheten bjuda att man räknar med det högre
beloppet.
För att anpassa svavelverkskapaciteten efter den ökade gasmängd som
blir följden om samtliga Bergh-ugnar ombyggas har utredningen föreslagit,
att ett nytt svavelverk uppföres samt dessutom ett i reserv. Man bör
nämligen med hänsyn till den omkringliggande orten icke riskera att vid
utförande av nödigt underhållsarbete å svavelverken gasreningen blir otillräcklig.
Kostnaderna, som beräknas till sammanlagt 4 400 000 kronor, föreslås
av utredningen böra äskas av nästa års riksdag. Utredningen har
ifrågasatt huruvida icke det vid Kinne-Kleva befintliga svavelverket kunde
flyttas till Kvarntorp. I så fall skulle kostnaderna kunna minskas med
1 600 000 kronor. Frågan om Kinne-Klevaverkets fortsatta drift har ännu
icke upptagits till prövning. Beslut om ett eventuellt överflyttande av svavelverket
till Kvarntorp synes mig kunna fattas samtidigt med att anslagsfrågorna
för skifferoljebolaget anmälas vid nästa års riksdag. Frånsett
dessa anslagsfrågor vill jag understryka vikten av att, såsom i remissyttrandena
påkallats, arbetet på att minska skadeverkningarna av bolagets
drift ägnas all möjlig uppmärksamhet.
Utredningens förslag om byggande av nya bostadshus vid Kvarntorp särskilt
med tanke på bolagets arbetare har avstyrkts av länsstyrelsen i Örebro
län. Länsstyrelsen anser det bl. a. ur civilförsvarssynpunkt olämpligt
att placera ytterligare bostadshus i omedelbar närhet av oljeverket med
därav följande risker under ett krigstillstånd. Jag anser mig för närvarande
icke böra föreslå någon medelsanvisning för ändamålet.
Vad utredningen anfört i fråga om bolagets administration och forskningsverksamhet
torde böra beaktas. Beträffande forskningsverksamheten
vill jag även fästa uppmärksamheten på Sveriges geologiska undersöknings
påpekande om behovet av forskning för att finna nya metoder för oljeframställning
ur skiffer.
Utredningen har även berört en av bolaget till utredningen ingiven skrivelse
däri bolaget ifrågasatt att bliva befriat från bensinskatt. Då ett bifall
härtill, såsom kommerskollegium och fullmäktige i riksgäldskontoret menat,
skulle innebära en mindre lycklig form för subventionering av bolaget,
anser jag mig icke kunna tillstyrka förslaget.
Vid uppgörande av de ekonomiska kalkylerna för bolagets verksamhet har
utredningen för tiden fr. o. in. redovisningsåret 1950/51 räknat med en
räntesats av 3,5 procent å det kapital som erfordras för skifferoljeverkets
fortsatta utbyggnad och som skulle tillskjutas i form av lån. Vidare har i
kalkylerna räknats med årlig avsättning till förnyelsefond efter vissa pro
-
Statsutskottets utlåtande nr 148.
11
centsatser. Affärsresultatet har hittills icke lämnat rum för avsättningar till
erforderliga förnyelser. Utredningen räknar med att ganska betydande avsättningar
skola kunna göras efter den föreslagna utbyggnaden. Huruvida
dessa avsättningar komma att bliva tillräckliga för den oundgängligen erforderliga
förnyelsen av anläggningarna låter sig icke för närvarande beräkna.
Det är sålunda icke osannolikt att medel för berörda ändamål framdeles
vid olika tillfällen få begäras av riksdagen. För budgetåret 1949/50
avses ett anslag å 1 500 000 kronor till förnyelse av nuvarande anläggningar.
Jag förutsätter, att bolaget endast efter beslut av Kungl. Maj :t må taga
i anspråk nyssnämnda medel och de ytterligare belopp som framdeles för
motsvarande ändamål kunna komma att anvisas.
Utredningen har framhållit, att de ekonomiska beräkningarna som helhet
äro försiktigt gjorda och böra lämna gott utrymme för förbättrade resultat.
Det bör dock hågkommas, att det finnes flera på det ekonomiska
resultatet inverkande faktorer varöver bolaget icke kan råda, t. ex. kostnads-
och prisutvecklingen. Med hänsyn härtill kan det relativt gynnsamma
ekonomiska resultat, som utredningen räknar med, lätt försämras, vilket
kan påkalla ökad kapitalinsats från statens sida.
Vad slutligen angår finansieringen av bolagets verksamhet ansluter jag
mig till utredningens kostnadsberäkningar, mot vilka jag icke funnit anledning
till erinran. Jag beräknar sålunda 2 000 000 kronor till täckande av
driftsförlust under räkenskapsåret 1949/50, 1 500 000 kronor till förnyelse
av nuvarande anläggningar samt 250 000 kronor till förnyelse av asktransportanordning
eller tillhopa (2 000 000 -j- 1 500 000 -(- 250 000 =) 3 750 000
kronor. Beloppet torde för nästa budgetår anvisas såsom reservationsanslag.
Vidare beräknar jag i huvudsaklig överensstämmelse med utredningens
förslag 700 000 kronor till vattenreningsanläggningen, 500 000 kronor
till vissa maskiner m. in. för rationalisering av skifferbrytningen, 800 000
kronor till ombyggnad av Bergh-ugn 1 samt 4 000 000 kronor till gasolanläggningen
eller tillhopa (700 000 -j- 500 000 -j- 800 000 -f- 4 000 000 =)
6 000 000 kronor. Bolagets styrelse bar i sitt remissvar uttalat önskvärdheten
av att detta belopp tillföres bolaget genom ökning av aktiekapitalet.
Jag finner emellertid i likhet med utredningen det lämpligast att ifrågavarande
medel åtminstone tillsvidare tillhandahålles bolaget såsom lån. I likhet
med vad statskontoret i sitt remissvar anfört synes mig medlen böra
anvisas under fonden för låneunderstöd.
Utbetalningen av lånet bör ske i den mån medel för anläggningarnas
utförande erfordras och med belopp varje gång som statskontoret efter framställning
av bolaget bestämmer. Å lyftat lånebelopp torde böra utgå ränta
förslagsvis beräknad efter tre procent om året från lyftningsdagen. Vad
återbetalningen av lånet beträffar lärer med hänsyn till ovissheten rörande
prisutvecklingen på oljemarknaden in. in. någon viss amorteringsplan icke
nu böra fastställas. Det torde emellertid få ankomma på Kungl. Maj :t att
tillse, att lånet infrias i den mån medel därtill stå till bolagets förfogande.
Lånebeloppet synes alltså böra vara betalbart vid anfordran. Vid det för
-
12 Statsutskottets utlåtande nr 148.
hållandet att låntagaren är ett statligt bolag torde någon säkerhet för lånet
icke erfordras.
Enligt verkställda beräkningar torde för utbyggnadsprogrammets genomförande
dollarvaluta i viss utsträckning komma att erfordras för inköp av
utrustning i U. S. A. Då importplanen för år 1949 icke torde rymma ytterligare
dollarutlägg förutsätter jag att nämnda inköp så planeras att dollarbetalningar
ej ifrågakomma under innevarande år.»
Utskottet. Svenska skifferoljeaktiebolagets anläggningar vid Kvarntorp tillkommo
år 1941, då den situation, i vilken landet befann sig, gjorde det nödvändigt
att öka den inhemska oljeproduktionen. Bolagets verksamhet har
emellertid icke utvecklat sig efter tidigare gjorda beräkningar. Sålunda ha
betydande driftunderskott uppstått. Framhållas må, att sedan bolagets tillkomst
har till dess verksamhet anvisats ett sammanlagt belopp av i runt tal
87 000 000 kronor.
Frågan om skifferoljeaktiebolagets framtida verksamhet har nyligen genom
särskilda utredningsmän varit föremål för omprövning. Utredningen
har därvid som sin mening uttalat, att vägen till förbättring av driftsresultatet
bör gå genom dels rationalisering av såväl produktionsapparaten som
dess drift och dels ytterligare utvecklande av biprodukttillverkningen och ökning
av hela företagets omslutning. Från dessa utgångspunkter har såsom
föredragande statsrådet framhållit utredningen godtagit de av skifferoljebolagets
styrelse år 1946 framlagda och av samma års riksdag behandlade förslagen
till ytterligare utbyggnad av anläggningarna. Det förslag, som utredningen
framlagt, innebär, att vattenreningsanläggningen kompletteras
och utbygges, att anordningarna för skifferns brytning och beredning kompletteras,
att de tre Bergh-ugnarna vid verket ombyggas för högre produktion
enligt viss närmare angiven metod, att ångkraftverket utvidgas till erforderlig
kapacitet, alt gasolanläggningen fullbordas, att två ytterligare svavelverk
anskaffas samt att nya bostadshus med sammanlagt 80 lägenheter
uppföras. Härför erforderligt kapitaltillskott har av utredningen uppskattats
till sammanlagt 21 400 000 kronor, i vilket belopp inräknats utgifter för
täckning av driftförluster och för förnyelse av anläggningarna under budgetåret
1949/50.
Statsrådet har i propositionen på grundval av ifrågavarande utredning
framlagt förslag rörande bolagets framtida verksamhet. Därvid ha olika
lösningar av denna fråga vägts mot varandra. Ett alternativ har varit, att utbyggnaden
av Kvarntorpanläggningarna fullföljes. Såsom ett andra alternativ
har övervägts, huruvida icke verksamheten ifråga nu borde nedläggas
men produktionsapparaten dock underhållas så, att den i en avspärrningssituation
åter kunde tagas i anspråk. Slutligen har som ett tredje förslag
ifrågasatts, om icke utbyggnaden av skifferoljeverket tills vidare kunde anstå
och driften fortsätta med nuvarande anläggningar.
Vad beträffar sistnämnda förslag skulle ett genomförande av detsamma
medföra ett årligt underskott av ca 2 000 000 kronor, i vilket belopp dock
Statsutskottets utlåtande nr 148.
13
icke inräknats kostnader till oundgängligen nödvändiga förnyelser. Därest i
enlighet med det andra alternativet Kvarntorpanläggningarna endast skulle
utnyttjas under en avspärrningstid och driften nu nedläggas, skulle kostnaden
för ett dylikt beredskapsläge, enligt vad utredningens kalkyler utvisa,
komina att uppgå till 2 500 000—3 500 000 kronor för år. Enligt av utredningen
gjord jämförelse mellan å ena sidan det av utredningen beräknade
ekonomiska utfallet vid fortsatt utbyggnad och å andra sidan kostnaderna
vid ett stillastående av nu antydd art skulle vid fortsatt utbyggnad det årliga
driftunderskottet bliva mindre även om kostnaderna för räntor och avsättning
till förnyelsefond medräknas. Utredningen har kommit till den
uppfattningen, att, därest utbyggnaden fullföljes, det för räkenskapsåret
1949/50 väntade drif(underskottet om 1 820 000 kronor skulle under de närmast
följande åren förbytas i ett årligt driftöverskott, som efter loppet av
fem år komme att uppgå till 3 000 000 kronor, bortsett från avsättning till
förnyelsefond. Med hänsyn härtill har utredningen avvisat tanken på att
driften nedlägges, vilken uppfattning delas av remissmyndigheterna och
statsrådet.
Med ledning enbart av de sålunda uppgjorda kalkylerna, av vilka utskottet
tagit närmare del, skulle vid valet av de olika alternativen förslaget om eu
utbyggnad av verksamheten vara det ur ekonomisk synpunkt mest fördelaktiga.
Även om såsom utredningen anfört beräkningarna vore försiktigt
gjorda och borde lämna gott utrymme för förbättrade resultat måste emellertid
beaktas, att en mångfald obestämbara faktorer kunna komma att påverka
kostnadsberäkningarna i negativ riktning och att reservationer måste
göras för ovissheten i antaganden och beräkningar. Härtill kommer, att hittillsvarande
erfarenheter av bolagets verksamhet ingalunda varit tillfredsställande.
De förhoppningar, som från statsmakternas sida ställts på bolaget,
ha icke infriats. I sistnämnda avseende bör dock rättvisligen framhållas,
att såsom ovan antytts verket måst från början byggas i forcerad takt
och att detsamma hela tiden haft karaktär av ett försöksverk med därav
följande provisoriska utformning. De särskilda förhållanden, under vilka
bolaget sålunda haft att driva sin verksamhet, ha givetvis haft stor inverkan
på bolagets ekonomiska resultat.
Vid bedömningen av frågan om bolagets framtida verksamhet måste enligt
utskottets mening största vikt läggas vid verksamhetens betydelse ur beredskapssynpunkt
främst i händelse Sverige skulle avspärras utan att indragas
i krig. Erinras må att riksdagen vid tidigare ställningstaganden till verksamhetens
utbyggande vägletts främst av hänsynen till anläggningarnas
värde ur denna synpunkt. Härvidlag har från vissa håll hänvisats till möjligheten
av alt lagra importerad olja. Förutom att stora svårigheter torde
föreligga att inom rimlig tid genomföra detta alternativ, synes utskottet i
likhet med riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap industriell produktion
icke kunna ersättas av enbart lagring av oljor, enär lagren om de ej
kunna förnyas genom import undan för undan komma att minska under
avspärrningstiden. Härjämte synes böra tagas i betraktande att, även om im
-
14
Statsutskottets utlåtande nr 148.
port av oljor alltjämt kommer att framstå såsom en oavvislig nödvändighet,
en inhemsk oljeframställning måste ur penningpolitik synpunkt anses
synnerligen värdefull. I detta sammanhang förtjänar det erinras om att,
såsom statens bränslekommission i sitt i ärendet avgivna yttrande framhållit,
Kvarntorpsproduktionen för närvarande uppgår till 10 500 in3 bensin
och 35 400 nr brännolja per år. Som jämförelse kan nämnas att under ett
vart av åren 1943—1944 förbrukades inom landet för civila ändamål ca
24 000 in3 bensin och ca 40 000 in3 pannbrännolja. Genom den föreslagna
utbyggnaden, varigenom produktionen beräknas komma att utökas till
28 000 respektive 73 000 m3, skulle alltså en avsevärd förbättring i försörjningsläget
kunna åstadkommas. Såsom bränslekommissionen framhållit gäller
detta särskilt beträffande bensin, där man vid inblandning av 25 % alkohol
skulle kunna erhålla 38 000 m3 och vid en inblandning av 85 % alkohol
187 000 m3 motorbränsle.
En annan fråga av viss betydelse är, att vid oljebolaget bedrivits en högst
avsevärd forskningsverksamhet. Ett nedläggande av driften skulle givetvis
komma att synnerligen menligt inverka på forskningen på de områden,
där skifferprodukter kunna nyttiggöras inom landet. Sannolikt är att vid
ett återupptagande av den en gång nedlagda driften skulle ej minst ur
forskningssynpunkt betydande svårigheter vara att övervinna.
Även om utskottet hyser betänkligheter mot en kapitalinvestering av
den storlek, varom här är fråga, och därvid icke förbiser, att ytterligare
kapitalinsatser från statens sida kunna bliva påkallade, anser utskottet
Kvarntorpverkets beredskap svär de dock vara av den angelägenhetsgrad,
att utskottet i likhet med de hörda remissmyndigheterna icke anser sig
kunna tillstyrka, att verksamheten vare sig nedlägges eller inordnas i materielreserv.
Vid sådant förhållande och då av den verkställda utredningen
att döma genom en utbyggnad av verksamheten rimliga förutsättningar synas
föreligga för räntabel drift eller åtminstone för att en eventuell förlust
icke kommer att överstiga eljest nödvändiga beredskapsåtgärder är utskottet
berett föreslå, att denna utbyggnad fullföljes efter i huvudsak de av utredningen
föreslagna linjerna. Utskottet förutsätter därvid, att Kungl.
Maj:t låter tillse, att skifferoljeverkets organisation, vilken enligt vad utredningen
konstaterat är behäftad med vissa svagheter, genom en ingående
översyn erhåller mest lämpliga och ändamålsenliga utformning. Det kan måhända
även vara välbetänkt att låta undersöka, om icke samarbete i en eller
annan form med den kemisk-tekniska industrien inom landet lämpligen bör
åstadkommas.
Enligt det föreliggande förslaget skulle medel för nästa budgetår anvisas
för en viss utbyggnad av Kvarntorpverket. Vad därvid beträffar ombyggnaden
av Bergh-ugnarna delar utskottet statsrådets mening, att endast en
av dessa nu bör ombyggas och att det får bliva beroende på driftresultatet
vid denna ugn om även de övriga skola omkonstrueras. I fråga om gasolanläggningen
har utskottet efter ytterligare inhämtade upplysningar rörande
anläggningens lönsamhet och möjligheterna för avsättning av denna vara
Statsutskottets utlåtande nr 148.
15
kommit till den uppfattningen, att, trots de svårbedömbara moment, som
beräkningarna måste inrymma, då det gäller att på marknaden introducera
en i stort sett ny produkt, skäl tala för att denna anläggning fullbordas.
Förslaget härom tillstyrkes alltså. Mot den ifrågasatta utbyggnaden i övrigt
har utskottet icke något att erinra. I likhet med statsrådet anser utskottet,
att med ställningstagande till frågan om byggande av nya bostadshus vid
Kvarntorp bör tills vidare anstå. Utskottet tillstyrker, att medel i angiven
omfattning anvisas för täckande av driftförluster samt för ersättningsanskaffning
av materiel. De sammanlagda kostnaderna för nästa budgetår ha
uppskattats till 9 750 000 kronor, varav såsom anslag 3 750 000 kronor och
såsom lån 6 000 000 kronor. Beräkningen därvidlag synes kunna godtagas
liksom det föreslagna sättet för finansiering av de förordade åtgärderna.
Av de nu anförda framgår, att utskottet icke kan tillstyrka i motionerna
II: 340 och II: 347 gjorda yrkanden. Vidkommande de likalydande motionerna
I: 282 och II: 353 ha i desamma framförts allenast vissa allmänna
synpunkter, men motionerna utmynna icke i direkt hemställan av ekonomisk
innebörd. Dessa motioner torde, såvitt de icke kunna anses besvarade
med vad utskottet ovan anfört, icke böra föranleda någon riksdagens åtgärd.
Åberopande det anförda hemställer utskottet,
1. att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj :ts förslag
samt med avslag å motionerna II: 340 och II: 347,
a) till Täckande av vissa kostnader för Svenska skifferoljeaktiebolagets
verksamhet för budgetåret 1949/50 under
tionde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 3 750 000
kronor;
b) till Lån till Svenska skifferoljeaktiebolaget för budgetåret
1949/50 under fonden för låneunderstöd anvisa ett investeringsanslag
av 6 000 000 kronor;
2. att motionerna I: 282 och II: 353, i den mån de icke
kunna anses besvarade med vad utskottet ovan anfört, icke
må till någon riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 13 maj 1949.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Rickard
Lindström, Sven Larsson, Gränebo, Karl Andersson, Gustaf Karlsson, Boman,
Heiding, Gillström, Erik Gustaf Andersson, Lundgren och Alfred Nilsson;
samt
från andra kammaren: herrar Malmborg i Skövde, Boman i Kieryd,
Andersson i Malmö, Hjalmar,son, Wallentheim, Ståhl, Lindholm, Pettersson
i Dahl, Hoppe, Petterson i Degerfors, Persson i Vinberg och Hansson i
Skegrie.
16
Statsutskottets utlåtande nr 148.
Reservationer:
1) av herrar Lundgren, Malmborg i Skövde och Ståhl, vilka ansett, att
utskottets yttrande och hemställan bort hava följande lydelse:
»Utskottet. Svenska skifferoljeaktiebolagets anläggningar vid Kvarntorp
tillkommo år 1941, då den situation, i vilken landet befann sig, gjorde det
nödvändigt att öka den inhemska oljeproduktionen. Bolagets verksamhet
har emellertid icke utvecklat sig efter tidigare beräkningar. Sålunda ha betydande
driftsunderskott uppstått. Framhållas må, att sedan bolagets tillkomst
har till dess verksamhet anvisats ett sammanlagt belopp av i runt
tal 87 000 000 kronor.
Av vad sålunda anförts framgår, att hittillsvarande erfarenheter av bolagets
verksamhet icke varit tillfredsställande och att de förhoppningar, som
från statsmakternas sida ställts på bolaget ingalunda infriats. Den nu föreliggande
utredningen förutsätter icke att någon del av det förut investerade
kapitalet skall kunna göras räntebärande.
Vid bedömandet av det nu framlagda utbyggnadsprogrammet måste beaktas,
att en mångfald obestämbara faktorer kunna komma att påverka
kostnadsberäkningarna i negativ riktning och att reservationer måste göras
för ovissheten i antaganden och beräkningar. Ett flertal remissmyndigheter
ha också uttalat vissa betänkligheter mot förslaget.
Vid bedömandet av Kvarntorp verkets utnyttjande synes avgörande vikt
ha tillmätts beredskapssynpunkterna. Med hänsyn till anläggningarnas sårbarhet
från luften kunna desamma såsom överbefälhavaren även framhållit
icke anses utgöra något större värde för försörjningen i händelse Sverige
skulle invecklas i krig. Återstår den betydelse verket kan få under en avspärrningsperiod.
Den omständigheten att Kvarntorpverket icke kan beräknas
uppehålla driften under krigstid medför, att en utvidgning av verket
under fred icke minskar behovet av lagring av drivmedel för kommande såväl
civila som militära behov.
Med hänsyn till det anförda kan det ifrågasättas, om det icke ur statsfinansiella
och andra synpunkter vore mest välbetänkt att nedlägga driften
vid verket. Då emellertid oljemarknaden i världen är sådan, att man i ett
flertal länder nödgas att under ekonomiskt förlustbringande åtgärder tillgodose
behovet av flytande bränslen, vill utskottet icke förorda ett dylikt
alternativ. Om emellertid anläggningarna vid Kvarntorp alltså böra bibehållas
måste det vara ett centralt intresse, att ansträngningarna inriktas på att
göra driften så räntabel som möjligt, därvid alla möjligheter att nå ett sådant
resultat böra undersökas. En näraliggande tanke i sådant syfte synes
utskottet vara att åtgärder vidtagas för att intressera privata företag inom
den kemisk-tekniska industrien att i en eller annan form medverka i skifferoljeaktiebolaget.
Givet är att dessa intressenter måste beredas tillfälle att
taga närmare del av bolagets verksamhet ur tekniska och ekonomiska syn
-
Statsutskottets utlåtande nr 148.
17
punkter liksom av det av utredningen framlagda ekonomiska materialet
och därpå byggd premisser. Det torde böra ankomma på Kungl. Maj :t att
närmare undersöka möjligheterna att få till stånd en dylik samverkan. I avvaktan
på resultatet därav, som torde böra kunna föreläggas nästa års riksdag,
synes med ställningstagande till förslaget om en utbyggnad i enlighet
med statsrådets förslag av Kvarntorpverksamheten böra tills vidare anstå.
För närvarande böra därför inga andra investeringar göras i bolaget än sådana
som äro nödvändiga för driftens fortsättande. En av de enligt utskottets
mening viktigaste punkterna i utredningens förslag är ombyggnaden
av Bergh-ugnarna: Utskottet anser övervägande skäl tala för att medel,
800 000 kronor, anvisas för omkonstruktion av en av dessa ugnar. Då resultatet
av en dylik ombyggnad är av icke ringa betydelse för bedömandet av
verksamhetens framtida räntabilitet, utgör detta ett ytterligare skäl för att
icke fatta slutlig ställning till den planerade utbyggnaden, förrän resultatet
av de av de närmast förestående driftförbättringarna kunna bättre överblickas.
Då på räkenskapsåret 1949/50 belöpande driftförluster måste täckas tillstyrker
utskottet, att för ändamålet anvisas ett anslag av 2 000 000 kronor.
I vidare mån än vad nu föreslagits är utskottet icke berett tillstyrka Kungl.
Maj :ts förslag. Det sammanlagda medelsbehovet för nästa budgetår skulle
alltså utgöra 2 800 000 kronor, varav såsom anslag 2 000 000 kronor och såsom
lån 800 000 kronor.
Av det anförda följer, att yrkandena i motionerna I: 282 och II: 353 samt
motionerna II: 340 och II: 347 i viss mån blivit tillgodosedda med vad utskottet
ovan anfört och föreslagit.
Åberopande det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må i anledning av Kungl. Maj :ts förslag
samt motionerna I: 282 och II: 353 ävensom II: 340 och
II: 347,
a) till Täckande av vissa kostnader för Svenska skifferoljeaktiebolagets
verksamhet för budgetåret 1949/50 under
tionde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 2 000 000
kronor;
b) till Lån till Svenska skifferoljeaktiebolaget för budgetåret
1949/50 under fonden för låneunderstöd anvisa ett investeringsanslag
av 800 000 kronor;
c) i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t
måtte låta verkställa undersökning i vad mån möjligheter förefinnas
att intressera enskilda företag att inträda i Svenska
skifferoljeaktiebolaget.»
2) av herr Karl Andersson.
9
Bihang till riksdagens protokoll 1959. G samt. Nr 148—152.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1949:273 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om restitution av krig skonjunktur skatt till Lossoch lastningsföreningen Hamnarbete u. p. a. i Sundsvall a1 i texten