Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar om anslag för budgetåret 194.9 50 till anskaffning av flygmateriel in. in. jämte i ämnet väckta motioner.
1949-05-17 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1949:157, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar om anslag för budgetåret 194.9 50 till anskaffning av flygmateriel in. in. jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 157.
47
Nr 157.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar
om anslag för budgetåret 194.9 50 till anskaffning
av flygmateriel in. in. jämte i ämnet väckta motioner.
(l:a avd.)
I propositionen nr 1 har Kungl. Maj:t under fjärde huvudtiteln (punkt 116,
s. 178—180 av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för
den 3 januari 1949) föreslagit riksdagen att
dels bemyndiga Kungl. Maj:t att medgiva att ytterligare beställningar å
flygmateriel m. m. må utläggas i enlighet med vad i berörda statsrådsprotokoll
angivits,
dels ock till Flygvapnet: Anskaffning av flygmateriel in. m. för budgetåret
1949/50 anvisa ett reservationsanslag av 110 000 000 kronor.
Sedermera har Kungl. Maj:t i propositionen nr 197, under åberopande av
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för den 1 april
1949, föreslagit riksdagen att
dels besluta, att den fortsatta förstärkningen av dagjaktflyget i huvudsak
skall ske enligt de riktlinjer, som av departementschefen i sistnämnda statsrådsprotokoll
angivits,
dels ock bemyndiga Kungl. Maj :t att medgiva, att beställningar å flygmateriel
m. m. må utläggas intill ett belopp av 30 miljoner kronor utöver i 1949
års statsverksproposition i sådant hänseende föreslaget belopp av 200 miljoner
kronor.
I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr von Heland m. fl. (I: 76) och den andra inom andra kammaren av herr
Hedlund i Rådom in. fl. (II: 108), i vilka hemställts,
1. att riksdagen inom ramen för av 1948 års riksdag fattat principbeslut
måtte besluta, att även återstående sju dagjaktflottiljer inom flottiljorganisationens
ram så snart ske kan skola förstärkas med 50 %\
2. att riksdagen måtte besluta, att ytterligare en attackflottilj skall ombildas
till nattjaktflottilj och att som en följd härav två andra attackflottiljer
samtidigt skola förstärkas med 50 % inom flottiljorganisationens ram;
3. att riksdagen — vid bifall till punkt 1 ovan — ville för budgetåret
1949/50 utöver vad som föreslagits av Kungl. Maj:t under fjärde huvudtiteln
a) bemyndiga Kungl. Maj:t att medgiva, att ytterligare beställningar å
flygmateriel m. in. må utläggas i härför erforderlig omfattning;
1 — 993 49
48
Statsutskottets utlåtande nr 157.
b) till Flygvapnet: Anskaffning av flygmateriel m. m. anvisa ett reservationsanslag
av 10 miljoner kronor;
dels ock eu inom andra kammaren av herr Hagberg i Luleå m. fl. väckt
motion (11:380), vari hemställts, att riksdagen, i avvaktan på den tillsatta
utredningen om avvägningen och fördelningen av försvarskostnaderna, måtte
besluta avslå förslaget om en ytterligare utbyggnad av flygstridskrafterna.
I fråga om de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina framställningar,
får utskottet hänvisa till motionerna I: 76 och II: 380.
Av statsverkspropositionen inhämtas i huvudsak följande.
Förevarande anslag är för innevarande budgetår uppfört med 125 000 000
kronor.
Kostnaderna för anskaffning av flygmateriel m. m. enligt den anskaffningsplan,
omfattande sjuårsperioden den 1 juli 1948—den 30 juni 1955, som fastställts
den 30 juni 1948, beräknades i propositionen 1948: 208 till 1 073,9 miljoner
kronor, eller i runt tal 1 074 miljoner kronor. Årskostnaderna — kostnaderna
för materielförnyelse m. m. — beräknades för de olika i perioden ingående
budgetåren komma att stiga från 132,4 miljoner kronor för budgetåret
1948/49 till 149,1 miljoner kronor för ett vart av de två sista budgetåren i
perioden, 1953/54 och 1954/55. Kostnaderna voro beräknade enligt prisläget
den 1 juli 1947.
Kostnadsramen för det av riksdagen lämnade bemyndigandet att utlägga
beställningar å flygmateriel m. in. bestämdes till 400 miljoner kronor. I princip
förutsattes i jnopositionen 1948: 208 att bemyndigandets belopp för varje år
skall bestämmas till vad som förutses komma att bindas genom beställningar
under det närmaste budgetåret.
För likvidering av beställningar ha under budgetåret 1948/49 funnits tillgängliga
125 miljoner kronor i anslag och därutöver 35 miljoner kronor såsom
betalningsreserv till Kungl. Maj:ts disposition.
I sina medelsäskanden för nästa budgetår har flygförvaltningen ej ifrågasatt
någon jämkning av den i propositionen 1948: 208 angivna totalkostnadsramen
och i anslutning därtill kostnadsberäknat den anskaffningsplan, som
nu bör fastställas att omfatta sjuårsperioden den 1 juli 1949—den 30 juni 1956,
till 1 082 miljoner kronor. Beräkningsgrunden har därvid varit, att den nu
löpande planens slutsumma minskas med beloppet för dess första budgetår
(1948/49) och en årskvot av engångskostnaderna och ökas med samma belopp
som nu upptagits för ett vart av de två sista budgetåren i den löpande planen
(alltså 1 073,9 — 132,4 — 6<^ + 149, i = 1 082).
Flygförvaltningen har föreslagit vissa ändrade principer för beräkning av
de årliga bemyndigandena och utifrån detta förslag hemställt om ett bemyndigande
för nästa budgetår å 215 miljoner kronor.
Utbetalningsbehovet under budgetåret 1949/50 för den planerade materielanskaffningen
har flygförvaltningen beräknat till omkring 140 miljoner kronor,
vilket belopp ämbetsverket äskat i anslag för nämnda budgetår. Flygförvalt
-
Statsutskottets utlåtande nr 157.
49
ningen bär även föreslagit, att anslaget från och med nästa budgetår skall
uppföras såsom förslagsanslag.
Departementschefen bar erinrat, att den nu löpande planen för anskaffning
av flygmateriel m. m. vore kostnadsberäknad efter prisläget den 1 juli
1947. Enligt vad departementschefen under hand inhämtat kunde kostnadsstegringen
under tiden den 1 juli 1947—den 30 juni 1948 beräknas till i
genomsnitt 1,5 % på den materiel som inginge i planen, vilket skulle öka
kostnadsramen med i runt tal 14 miljoner kronor. Denna prisstegring borde
inräknas i kostnadsramen för den anskaffningsplan som borde fastställas från
och med nästa budgetår. Med prisstegringen jämnt fördelad på de i sistnämnda
plan ingående budgetåren och med tillämpning av flygförvaltningens
beräkningsgrunder i övrigt kunde denna kostnadsram beräknas till 1 096,7
miljoner kronor.
Vad beträffar bemyndigandet att utlägga beställningar har departementschefen
icke funnit anledning att nu frångå de förra året fastslagna grunderna
för beräkningen av bemyndigandets belopp. Detta borde alltså för nästa budgetår
bestämmas till vad som kunde förutses komma att behöva bindas genom
beställningar under nämnda budgetår. Efter närmare prövning av behovet
från denna utgångspunkt har departementschefen ansett sig böra föreslå, att
av riksdagen nu utverkas ett ytterligare bemyndigande å 200 miljoner kronor.
Behovet av betalningsmedel för likvidering av beställningar å flygmateriel
m. in. under nästa budgetår torde enligt departementschefens mening icke behöva
beräknas till så stort belopp som av flygförvaltningen angivits. Departementschefen
räknade med att ett anslag av 110 miljoner kronor skulle
vara till fyllest. Anslaget, som tills vidare alltjämt borde vara reservationsanslag,
skulle alltså minskas med 15 miljoner kronor.
Av propositionen nr 197 inhämtas i huvudsak följande.
Enligt beslut av 1948 års riksdag (proposition nr 206, statsutskottets utlåtande
nr 160; riksdagens skrivelse nr 369) skall ett av Kungl. Maj:t framlagt
förslag att inom flottiljorganisationens ram, så snart ske kan, med 50 % förstärka
de tio dagjaktflottiljer, som skola ingå i flygvapnets organisation, i
princip läggas till grund för en successiv förstärkning av dagj aktflyget. I
likhet med föredragande departementschefen fann riksdagen emellertid ej
nödvändigt att då besluta genomförandet av större del av detta program än
som erfordrades för att trygga den närmast förestående materielleveransen
och personalrekryteringen. Enligt riksdagsbeslutet borde därför i första hand
tre dagj aktflottiljer förstärkas enligt angivna grunder. Riksdagen erinrade,
att departementschefen tillkännagivit sin avsikt att förelägga 1949 års
riksdag en på ytterligare utredning grundad plan för fortsatt utbyggnad av
dagj aktflyget. I syfte att i ett sammanhang kunna överblicka samtliga kostnader
för såväl berörda som andra ifrågasatta förstärkningar av flygvapnet
borde enligt riksdagens mening i samband med nyssnämnda utredning tagas
4—993 49 Bihanrj till riksdagens protokoll 1949. 6 sand. Nr 155—164.
50
Statsutskottets utlåtande nr 157.
under omprövning jämväl ett av chefen för flygvapnet väckt spörsmål om uppsättande
av ytterligare en nattjaktflottilj utöver den av samma riksdag beslutade
och frågan om de olika vägar, som därvid kunde beträdas. I den mån
den fortsatta utredningen skulle leda till förnyad omprövning av avvägningen
mellan flygslagen borde man vidare beakta attackflygets för försvaret i stort
synnerligen betydelsefulla uppgifter framförallt vid försvar mot invasion samt
för att försvåra en motståndares basframflyttningar nära svenskt område.
I anslutning till berörda riksdagsbeslut har Kungl. Maj:t den 30 juni 1948
uppdragit åt chefen för flygvapnet att verkställa den utredning rörande jaktflygets
fortsatta utbyggnad och därmed sammanhängande spörsmål angående
flygvapnets organisation, som av riksdagen förutsatts skola komma till
stånd, samt till Kungl. Maj:t inkomma med de förslag —- omfattande jämväl
byggnads- och anläggningsarbeten — som kunde föranledas av utredningen.
Med skrivelse den 30 oktober 1948 har chefen för flygvapnet överlämnat
den honom anbefallda utredningen, som utmynnar i följande förslag:
a. Ytterligare sju dagjaktflottiljer förstärkas med 50 % enligt de grunder,
som tillämpats vid 1948 års riksdagsbeslut angående förstärkning av tre dagjaktflottiljer
(förslag A).
b. Ytterligare m attackflottilj ombildas till nattjaktflottilj, varvid den
härav förorsakade minskningen av antalet attackflottiljer kompenseras genom
att två attackflottiljer förstärkas med 50 % enligt samma principer, som tilllämpas
vid dagjaktförstärkningen (förslag B).
I ärendet ha överbefälhavaren, försvarets civilförvaltning, fortifikationsförvaltningen,
krigsmaterielverket, civilförsvarsstyrelsen, riksnämnden för ekonomisk
försvarsberedskap och statens industrikommission efter remiss avgivit
yttranden.
Statsministern har till statsrådsprotokollet anfört följande.
»Vid den modernisering och förnyelse av försvaret som nu pågår böra ansträngningarna
inriktas på ett sådant utnyttjande av teknikens medel att
största möjliga försvarsverkan kan uppnås inom ramen för våra begränsade
ekonomiska resurser. I enlighet med denna tankegång torde en sådan organisation
av vårt försvar böra eftersträvas att ett visst mått av beredskap — så
långt detta över huvud taget är möjligt i fredstid — beständigt är för handen
samt att största möjliga stridsverkan snabbt kan åstadkommas även mot plötsliga
anfall från angripare med överlägsna stridskrafter. Flygvapnet med sin
höga beredskapsgrad och sin stora rörlighet kan betraktas såsom vår första
försvarslinje, i all synnerhet vid ett överraskande anfall mot vårt land. Starka
skäl kunna därför åberopas för en fortsatt förstärkning av flygvapnet. Ett väl
utbyggt flygvapen är även i stånd att ge ökat skydd åt hemorten samt förbättra
arméns och marinens stridsduglighet.
Ofrånkomligt är emellertid att en förstärkning av försvaret genom en
modernisering, som företrädesvis inriktas på den mest tekniskt betonade försvarsgrenen,
kräver höga kostnader. Den dyrbara materielen förslites snabbt
Statsutskottets utlåtande nr 157.
51
och fordrar omsättning i rask takt. Den nu föreslagna förstärkningen måste
ses mot bakgrunden av de stora kostnader — i runt tal 800 miljoner kronor
— som Sveriges militära försvar nu drager. I detta sammanhang vill jag även
erinra om att ett lands totala försvar kräver avsevärda utgifter även för andra
ändamål än de rent militära, främst civilförsvaret. Vissa skäl kunna anföras
för att en avvägning mellan det militära försvaret och civilförsvaret göres i
ett sammanhang beträffande såväl de materiella som personella resursernas
fördelning inom en för militära och civila försvarsändamål gemensamt fastställd
kostnadsram. Vid bedömandet av dessa frågor bör hänsyn tagas även
till sammanhanget mellan försvaret och landets produktionskraft. Då jag ansluter
mig till tanken om en utökning av flygvapnet, är det från den utgångspunkten
att de därav föranledda kostnadsökningarna skola kunna motvägas
genom utgiftsminskningar på andra punkter. Utan att föregripa de överväganden
som i annat sammanhang torde komma att äga rum beträffande avvägningen
mellan olika statsutgifter utgår jag ifrån att försvarets kostnader icke
böra få på längre sikt nämnvärt överskrida deras nuvarande andel av nationalinkomsten.
Den avvägning mellan olika stridsmedel och den omprövning av de med
det totala försvaret sammanhängande problemen i övrigt, som med hänsyn
till vad nyss sagts äro erforderliga, synas böra verkställas genom särskilda
utredningsmän. Då det är önskvärt att utredningsarbetet bedrives snabbt
förutsätter jag att detta arbete lägges på det principiella planet och att utredningsmännen
— till skillnad mot vad fallet var med 1945 års försvarskommitté
— icke belastas med uppgiften att utarbeta organisationsplaner eller
utföra detaljplanering av annat slag. Dylika uppgifter torde i mån av behov
böra utföras i annan ordning. Det bör dock ankomma på utredningsmännen
att taga del av den förberedande utredning beträffande arméns organisation,
som med anledning av 1948 års riksdagsbeslut på Kungl. Maj:ts uppdrag
verkställes av chefen för armén, samt fullfölja den sålunda avsedda översynen.
»
Departementschefen har härefter lämnat en redogörelse för den av chefen
för flygvapnet verkställda utredningen. I vad utredningsförslaget avser
organisationens genomförande och kostnadsberäkningarna redogöres i det följande.
I fråga om innehållet i utredningen i övrigt hänvisas till statsrådsprotokollet
(s. 4—15).
I fråga om organisationens genomförande har chefen för flygvapnet
uttalat, att de föreslagna förstärkningsåtgärderna borde vidtagas så snart
ske kunde. Längden av den period, under vilken den föreslagna organisationen
kunde genomföras, vore beroende av dels — och i första hand — leveransmöjligheterna
för flygmaterielen, dels möjligheterna att utbygga personalorganisationen.
I båda avseendena gällde, att ju snabbare beslut angående
jaktförstärkningen fattades och förberedande åtgärder för matcrielleve
-
52
Statsutskottets utlåtande nr 157.
ranser och personalrekrytering följaktligen kunde vidtagas, desto kortare
bleve perioden för att genomföra organisationen. I den föreliggande utredningen
hade förutsatts, att beslut om föreslagen förstärkning av flygvapnet
skulle fattas av 1949 års riksdag. Under denna förutsättning beräknades den
föreslagna organisationen — utan extraordinära åtgärder, såsom köp av flygplan
i utlandet, förstärkning av utbildningsanstalterna m. m. — kunna i
huvudsak genomföras under loppet av högst 6 år.
Förstärkningen av ytterligare sju dagjaktflottiljer med 50 % beräknades
kunna ske med inom landet tillverkade flygplan, varvid 2 flottiljer skulle
förstärkas under budgetåret 1951/52, 3 under 1952/53 och 2 under 1953/54.
Då den av 1948 års riksdag beslutade förstärkningen av tre dagjaktflottiljer,
som avsåges ske med i utlandet inköpta flygplan, beräknades vara klar med
utgången av budgetåret 1950/51, skulle således i nu föreliggande utredning
föreslagen fortsatt dagjaktförstärkning följa direkt efter den redan beslutade
och samtliga tio dagjaktflottilj er skulle vara förstärkta med 50 % vid
utgången av budgetåret 1953/54, d. v. s. under den närmaste femårsperioden.
Om organiserandet av en andra nattjaktflottilj skulle bygga på svensktillverkade
nattjaktflygplan, beräknades nattjaktflottiljen icke kunna organiseras
förrän budgetåret 1954/55, d. v. s. i direkt följd på dagjaktförstärkningen.
Kunde lämpliga nattjaktflygplan anskaffas i utlandet före denna tidpunkt,
borde den andra nattjaktflottiljen tillkomma tidigare. Med hänsyn till
svårigheterna att nu överblicka, om möjligheter över huvud taget funnes att
före 1954/55 anskaffa lämpliga natt jaktflygplan utifrån, hade chefen för flygvapnet
räknat med att nattjaktflottiljen skulle organiseras med svensktillverkad
materiel.
De attackflygplan, som skulle frigöras vid ombildningen av attackflottiljen
till nattjaktflottilj, borde överföras till och förstärka två andra attackflottiljer
så länge flygplanens livslängd medgåve detta. Därefter borde detta
flygplantillskott vid de förstärkta flottiljerna förnyas på samma sätt som
övriga flygplan vid dessa förband.
Den föreslagna personalorganisationen beräknades kunna i huvudsak uppsättas
under den närmaste sexårsperioden. Det bedömdes möjligt att om så
skulle erfordras — t. ex. för att organisera den andra nattjaktflottiljen före
1954/55 — uppsätta personalorganisationen i snabbare takt än som här förutsatts.
Merbehovet av flygtekniker hade beräknats skola täckas i första
hand med utnyttjande av — i förhållande till genomförd organisation — befintligt
överskott på härför lämpat fast anställt manskap i teknisk tjänst och
i andra hand genom att rekrytera civila hjälptekniker enligt det system, som nu
prövades vid flygvapnet. I fråga om elektrotekniker hade det dessutom bedömts
nödvändigt att i viss utsträckning direktrekrytera färdigutbildad personal.
Beträffande byggandet av skyddsanordningar vid flygbaserna hade någon
tidsplan ej kunnat framläggas. De föreslagna belysningsanordningarna för
den andra nattjaktflottiljen borde utföras i samband med att planerade banor
anlades vid berörda flygfält.
Statsutskottets utlåtande nr 157.
53
Det av chefen för flygvapnet framlagda förslaget innefattar även ''kostnadsberäkningar.
Dessa ha grundats på pris- och löneläget den 1 juli
1948. Kostnaderna innefatta medel för förnyelse av all materiel. Värnpliktskostnaderna
ha beräknats med utgångspunkt från sammanlagt tolv månaders
tjänstgöring i en följd för värnpliktiga i allmänhet.
Kostnadsberäkningarna utvisa merkostnaderna i förhållande till gällande
organisation för de föreslagna förstärkningsåtgärderna. Beräkningarna avse
dels engångsmerkostnader för att uppsätta de föreslagna nya delarna av organisationen,
dels årsmerkostnader för att på längre sikt vidmakthålla dessa
delar. Merkostnaderna ha uppdelats på dels kostnader för förstärkning med
50 % av ytterligare sju dagjaktflottiljer (förslag A), dels kostnader för att
ombilda ytterligare en attackflottilj till nattjaktflottilj och i samband därmed
förstärka två andra attackflottiljer med 50 % (förslag B).
Summa engångsmerkostnader för de föreslagna förstärkningsåtgärderna
skulle enligt chefens för flygvapnet förslag uppgå vid förslag A till 143 miljoner
kronor, vid förslag B till 66 miljoner kronor eller vid förslag A + B till
209 miljoner kronor. Härutöver tillkommer ett investeringsbehov (merbehov)
av ca 33 miljoner kronor för skyddsanordningar vid flygbaserna, varav ca
23 miljoner kronor under A och ca 10 miljoner kronor under B. Häremot svarar
ett grundavskrivningsbehov av respektive 16,5, 11,5 och 5 miljoner kronor.
För att möjliggöra en överblick över de beräknade totala årskostnaderna
för den föreslagna flygvapenorganisationen fullt genomförd, ha de i propositionen
1948: 206 upptagna årskostnaderna för nu gällande organisation fullt
genomförd — 280,7 miljoner kronor -—• i den föreliggande utredningen omräknats
till pris- och löneläget den 1 juli 1948, enligt vilket de skulle uppgå
till omkring 294,5 miljoner kronor. Med utgångspunkt härifrån ha årskostnaderna
för den föreslagna flygvapenorganisationen fullt genomförd beräknats
till 294,5 + 26,i (merkostnaderna vid förstärkning med 50 % av ytterligare
sju dagj aktflottilj er) + 13,4 (merkostnaderna vid ombildning av ytterligare
en attackflottilj till nattjaktflottilj samtidigt som två andra attackflottiljer
förstärkas med 50 %) = omkring 334 miljoner kronor. I dessa kostnader
har ej inräknats ersättning till försvarets fastighetsfond, eftersom ersättningsbeloppets
storlek för nu gällande organisation fullt genomförd ej ansetts
kunna överblickas.
I fråga om innehållet i avgivna remissyttranden hänvisas till statsrådsprotokollet
(s. 17—22).
Departementschefen har för egen del i ärendet anfört följande.
»Ett genomförande av det av chefen för flygvapnet framlagda förslaget
skulle innebära dels ett fullföljande av det principbeslut, som fattades av
1948 års riksdag angående en successiv förstärkning av dagjaktflyget med
50 % inom den nuvarande flottiljorganisationens ram, dels och därutöver —
men i anslutning till vissa av riksdagen begärda specialutredningar — om
-
54
Statsutskottets utlåtande nr 157.
bildning av ytterligare en attackflottilj till nattjaktflottilj och såsom kompensation
för den härav förorsakade minskningen av attackflyget förstärkning av
två attackflottiljer med 50 %. Vid uppgörandet av förslaget har chefen för
flygvapnet utgått från att därmed sammanhängande nyanskaffning av flygplan
skulle i största möjliga utsträckning baseras på svensk tillverkning.
Ehuru det är förenat med svårigheter att taga ställning till frågan om
förstärkning av flygvapnet, innan klarhet vunnits om möjligheterna att uppväga
de uppkommande merkostnaderna genom utgiftsminskningar på andra
punkter, såsom statsministern i det föregående angivit-, torde det vara ofrånkomligt
att ett beslut redan nu fattas om en viss förstärkning av
flygvapnet. Härför talar i första rummet, att den förstärkning av
dag jaktflyget, som nu är möjlig att göra med utnyttjande av svenska
industriella resurser, är avsedd att utföras så att flygvapnet utöver
förut planerat antal av en i stort sett färdigställd jaktplantyp tillföres
ytterligare ett antal sådana plan, samt att beställning nu omedelbart
måste ske av erforderligt antal flygplan av denna typ. Denna är nämligen
enligt flygindustriens konstruktions- och produktionsprogram avsedd
att tillverkas under åren 1950—1954 för att sedan lämna plats för en nyare
konstruktion. Om avgörandet beträffande antalet flygplan nu ställdes på
framtiden, skulle detta innebära att en utökning av antalet svensktillverkade
flygplan under de närmaste åren över huvud taget icke bleve möjlig eller
att tillverkningsprogrammet förskötes till förfång för den fortsatta produktionen
i vårt land av fullt moderna stridsflygplan. Jag vill emellertid i detta
sammanhang erinra om att den föreslagna flygvapenorganisationen har så
stor elasticitet, att de årliga merkostnaderna för förstärkningen — om det
sedermera skulle befinnas önskvärt att återgå till förutvarande storlek å
flottiljerna — mycket kort tid efter beslut härom torde kunna reduceras med
omkring 87 %. Denna betydande elasticitet beror främst på att den helt övervägande
delen av de årliga merkostnaderna faller på förnyelse, drift och underhåll
av flygmateriel. Även under uppsättningsperioden finnas givetvis möjligheter
till modifikationer i materielplanen.
I chefens för flygvapnet förslag har räknats med att den ifrågavarande utbyggnaden
av flygvapnet skulle kunna i huvudsak slutföras under loppet av
sex år. Den fortsatta förstärkningen av dagjaktflyget skulle kunna genomföras
under budgetåren 1951/52—1953/54, medan den andra nattjaktflottiljen skulle
kunna organiseras först under budgetåret 1954/55. Då förslaget om anskaffning
av ytterligare nattjaktplan utgör det ur tillverkningssynpunkt sista ledet i den
föreslagna utbyggnaden, torde det emellertid icke vara erforderligt att redan
nu fatta ståndpunkt till förslaget i denna del. Ett uppskov härmed skulle
icke behöva medföra någon fördröjning i de av chefen för flygvapnet planerade
leveranserna av sådana flygplan. Såväl överbefälhavaren som chefen
för flygvapnet ha emellertid understrukit önskvärdheten av att den andra
nattjaktflottiljen organiseras tidigare än i den framlagda planen förutsatts,
varvid även möjligheterna till anskaffning av utländsk materiel ansetts böra
Statsutskottets utlåtande nr 157.
55
beaktas. Då utsikterna att erhålla lämpliga sådana flygplan från utlandet i
nuvarande läge äro i hög grad ovissa, har jag icke ansett mig kunna bygga ett
förslag till riksdagen på en dylik eventualitet. Ej heller beträffande möjligheterna
att vid svensk tillverkning få fram natt jaktplan tidigare än i den av
chefen för flygvapnet framlagda utbyggnadsplanen ha förutsatts föreligga tillräckligt
fasta hållpunkter. Därest sådana möjligheter framdeles skulle yppa
sig, torde frågan om de åtgärder, som kunna föranledas därav, få tagas under
särskilt övervägande.
Vad däremot angår frågan om den fortsatta förstärkningen av dagjaktflyget
kan ett uppskov med avgörandet härutinnan som nyss nämnts icke äga
rum utan att ett genomförande av utbyggnaden avsevärt försenas. Med hänsyn
härtill och enär fullföljandet av 1948 års principbeslut beträffande dagjaktflyget
av skäl, som i det föregående anförts, synes mig vara av största betydelse
för vårt försvars effektivitet och hållfasthet i ett nutida krig, vill jag för
min del tillstyrka, att förslag i denna del framlägges för 1949 års riksdag.
Vad angår frågan om antalet flottiljer, vid vilka förstärkningen nu bör
genomföras, förordar jag emellertid, att förslag framlägges beträffande allenast
tre flottiljer. Utom de förut anförda ekonomiska synpunkterna tala
för en sådan begränsning även vissa arbetsmarknadsskäl.
De sammanlagda engångskostnaderna för den av mig förordade förstärkningen
av ytterligare tre dagjaktflottilj er ha beräknats uppgå till ett belopp
av 62,8 miljoner kronor, fördelat på budgetåren 1949/50—1952/53.
De årliga merkostnaderna —- som icke bli aktuella före budgetåret 1951/52
— beräknas komma att stiga från omkring 6 miljoner kronor till omkring 11
miljoner kronor vid genomförd organisation.
Under nästa budgetår beräknas icke uppkomma andra merkostnader än
sådana som hänföra sig till anslaget till anskaffning av flygmateriel m. m.
Enligt uppgift från flygförvaltningen erfordras under nämnda budgetår bemvndigande
att beställa materiel intill ett belopp av 30 miljoner kronor utöver
den bemyndiganderam som föreslagits i årets statsverksproposition (bil.
6, punkt 116). Medelsbehovet för utbetalningar för dessa ytterligare beställningar
torde icke behöva föranleda uppräkning av det i statsverkspropositionen
för nästa budgetår äskade anslaget.
Den fortsatta förstärkningen av dagjaktflyget medför visst ökat behov
av skyddsanordningar — berghangarer in. in. — vid flygfälten, främst för
skydd av personal och materiel mot flyganfall. I den mån detta merbehov
av skyddsanläggningar täckes, kommer även det merbehov av hangarutrymmen
i fred, som uppstår vid förstärkta flottiljer, att tillgodoses. Chefen för
flygvapnet har ansett sig icke nu kunna framlägga någon tidsplan för utbyggnaden
av nu ifrågavarande anläggningar. Då ställning ännu icke tagits till
vilka flottiljer som skola förstärkas, kunna icke heller säkra beräkningar av
investeringsbehovet nu företes. För egen del vill jag framhålla angelägenheten
av att behovet av anläggningarna tillgodoses så snart läget på byggnadsmarknaden
det medgiver.
56
Statsutskottets utlåtande nr 157.
I likhet med riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap vill jag understryka
betydelsen av att bombsäkra drivmedelsanläggningar i ökad utsträckning
ställas till försvarets förfogande. Jag förutsätter därför, att dessa behov
tillgodoses i den omfattning den begränsade byggnads- och anläggningsverksamheten
det medger. Enligt beslut av 1948 års riksdag stå medel till
förfogande för utförande av en första etapp i en utbyggnad av dylika
anläggningar. Det ligger i sakens natur, att en förstärkning av jaktflyget
i enlighet med vad jag i det föregående föreslagit är ägnad att ytterligare
framhäva behovet av en fortsatt utbyggnad av de bombsäkra lagringsutrymmena
för drivmedel, även om man —- såsom framgår av vad chefen
för flygvapnet anfört — icke av sådan anledning behöver räkna med en utvidgning
av de program för sådan utbyggnad, som redan tidigare utarbetats.»
Utskottet. Enligt beslut av 1948 års riksdag skulle ett av Kungl. Maj: t
då framlagt förslag att inom flottilj organisationens ram med 50 % förstärka
de tio dagjaktflottiljer, som skulle ingå i flygvapnets organisation, i princip
läggas till grund för en successiv förstärkning av dagjaktflyget. Samtidigt
därmed fattades beslut, att i första hand tre dagj aktflottilj er skulle förstärkas
enligt angivna grunder, varjämte en attackflottilj skulle ombildas till
nattjaktflottilj. Det förutsattes vid riksdagsbehandlingen, att en på ytterligare
utredning grundad plan över den fortsatta utbyggnaden av dagjaktflyget
skulle komma att föreläggas 1949 års riksdag. Riksdagen räknade med
att i samband med denna utredning skulle tagas under omprövning jämväl ett
av chefen för flygvapnet väckt spörsmål om uppsättande av ytterligare en nattjaktflottilj.
Eörenämnda av chefen för flygvapnet numera verkställda utredning har
av departementschefen närmare behandlats i den föreliggande propositionen.
Flygvapenchefens förslag innebär dels att i enlighet med 1948 års förberörda
principbeslut ytterligare sju dagjaktflottiljer skola förstärkas med 50 %, dels
ock därutöver — men i anslutning till vissa av riksdagen begarda specialutredningar
— ombildning av ytterligare en attackflottilj till nattjaktflottilj
och såsom kompensation för den härav förorsakade minskningen av attackflyget
förstärkning av två attackflottiljer med 50 %. Enligt förslaget skall
den ifrågavarande utbyggnaden av flygvapnet kunna i huvudsak slutföras
under loppet av sex år. Nyanskaffningen av flygplan avses skola i största
möjliga utsträckning baseras på svensk tillverkning.
Vid behandlingen föregående år av frågan om försvarets organisation
underströk riksdagen angelägenheten av en förstärkning av flygvapnet. Sålunda
uttalade riksdagen att erfarenheterna från de senare krigsåren och utvecklingstendenserna
efter kriget ytterligare framhävt flygstridskrafternas betydelse
för vårt försvar och att det totala försvarets motståndskraft och uthållighet
vore i hög grad beroende av luftförsvarets styrka. Beträffande frågan
i vilken takt flygvapnets förstärkning lämpligen bör ske, synes utskottet
Statsutskottets utlåtande nr 157.
57
icke nödvändigt, att riksdagen nu fattar beslut beträffande den fortsatta
utbyggnaden i dess helhet. Detta synes för övrigt knappast heller
vara lämpligt, innan klarhet vunnits rörande frågan om täckande av de
med förstärkningen förenade merkostnaderna. Den av statsministern i
uttalande till statsrådsprotokollet till föreliggande proposition bebådade
utredningen i detta ämne har nyligen igångsatts. Utskottet anser därför, att
beslut om förstärkning av flygvapnet enligt angivna grunder nu bör begränsas
till att avse allenast tre dagjaktflottiljer. Utskottet ansluter sig alltså
till vad departementschefen härutinnan föreslagit. De sammanlagda engångskostnaderna
för en dylik utbyggnad ha beräknats uppgå till ett belopp av
62,s miljoner kronor, fördelat på budgetåren 1949/50—1952/53. Under nästa
budgetår skulle för ändamålet erfordras bemyndigande för Kungl. Maj:t att
beställa materiel intill ett belopp av 30 miljoner kronor utöver den bemyndiganderam
av 200 miljoner kronor, som föreslagits i statsverkspropositionen.
Däremot har medelsbehovet för utbetalningar för dessa ytterligare beställningar
icke ansetts behöva föranleda uppräkning av det i statsverkspropositionen
för nästa budgetår äskade anslaget av 110 miljoner kronor. Dessa
kostnadsberäkningar liksom de i statsverkspropositionen framlagda synas
kunna godtagas.
En förstärkning av flygvapnet kommer att medföra visst ökat behov av
skyddsanordningar vid flygfälten, främst för skydd av personal och materiel
mot flyganfall. Utskottet vill understryka vad departementschefen anfört i
fråga om angelägenheten av att behovet av dessa anläggningar tillgodoses
så snart lämpligen ske kan. Även är det såsom departementschefen framhållit
av betydelse att bombsäkra drivmedelsanläggningar i ökad utsträckning ställas
till flygvapnets förfogande. Yad departementschefen i övrigt anfört och föreslagit
har icke givit utskottet anledning till erinran.
Av det ovan anförda följer, att utskottet avstyrker motionen II: 380. Motionerna
I: 76 och II: 108, vilka väckts vid riksdagens början, kunna i vidare
mån än vad som följer av vad utskottet i det föregående anfört icke av utskottet
tillstyrkas.
I anslutning till förenämnda beslut om igångsättande av 1949 års försvarsutredning
vill utskottet framhålla, att den av statsministern berörda kostnadsfrågan
självfallet måste bedömas med hänsyn till de resurser, som vårt land
vid avvägningen mellan olika statsutgifter kan avse för försvaret. För närvarande
uppgå utgifterna för försvarsändamål till i runt tal 800 miljoner kronor.
Uppenbart är att detta belopp icke kan anses utgöra en för alla förhållanden
gällande kostnadsram för försvarsorganisationen. Å andra sidan är
det emellertid såsom målsättning betraktat angeläget, att om möjligt såsom
statsministern framhållit dessa kostnader icke böra få på längre sikt nämnvärt
överskrida deras nuvarande andel av nationalinkomsten. De besparingar, som
från denna utgångspunkt eventuellt kunna komma i fråga inom vissa delar av
försvaret för åstadkommande av avsedd förstärkning av flygstridskrafterna,
böra självfallet icke få till följd, att det samlade försvarets styrka minskas.
58
Statsutskottets utlåtande nr 157.
Utskottet hemställer,
A. att riksdagen må
I. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag å
motionen II: 380,
a) besluta, att den fortsatta förstärkningen av dagjaktflyget
i huvudsak skall ske enligt de riktlinjer, som av departementschefen
i statsrådsprotokollet över försvarsärenden för den 1 april
1949 angivits;
b) bemyndiga Kungl. Maj:t att medgiva, att ytterligare beställningar
å flygmateriel m. m. må utläggas intill ett belopp av 230
miljoner kronor;
II. till Flygvapnet: Anskaffning av flygmateriel m. m. för
budgetåret 1949/50 anvisa ett reservationsanslag av 110 000 000
kronor;
B. att motionerna I: 76 och II: 108, i den mån de icke kunna
anses besvarade med vad utskottet ovan anfört och föreslagit,
icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 17 maj 1949.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Närvarande: se under utlåtandet nr 156.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1949:280 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar om anslag för budgetåret 1949/50 till amskaffning av flygmateriel m. m. jämte i ämnet väckt a1 i texten