Utlåtande i anledning av Kungl. Maj. ts proposition angående subventionering av införseln av vissa varor m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
1949-05-17 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1949:168, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj. ts proposition angående subventionering av införseln av vissa varor m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 108.
1
Nr 168.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj. ts proposition angående subventionering
av införseln av vissa varor m. m. jämte i
ämnet väckta motioner. (2:a avd.)
Kungl. Maj:t har i propositionen nr 172, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över folkhushållningsärenden för den 18 mars
1949, föreslagit riksdagen att för budgetåret 1949/50 under tolfte huvudtiteln
anvisa dels till Subventionering av införseln av vissa varor ett reservationsanslag
av 20 000 000 kronor, dels ock till Subventionering av hushållens
bränslekostnader ett reservationsanslag av 25 000 000 kronor.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Bergvall m. fl. (I: 283) och den andra inom andra kammaren av herr
Wedén m. fl. (II: 359), i vilka hemställts, att riksdagen måtte med ändring
av de i propositionen nr 172 framlagda förslagen besluta avskaffa de i
nämnda proposition berörda subventionerna från och med den 1 januari
1950 samt å riksstaten för budgetåret 1949/50 under tolfte huvudtiteln anvisa
till Subventionering av införseln av vissa varor ett reservationsanslag
av 10 000 000 kronor och till Subventionering av hushållens bränslekostnader
ett reservationsanslag av 12 500 000 kronor;
dels ock två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herr Domö m. fl. (I: 284) och den andra inom andra kammaren av
herr andre vice talmannen Skoglund m. fl. (II: 360), i vilka hemställts, att
riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts proposition nr 172.
I en den 30 april 1949 dagtecknad, inom folkhushållningsdepartementet
upprättad promemoria, vilken överlämnats till utskottet, har uttalats, att —
såvitt då kunde bedömas — något anslag till subventionering av hushållens
bränslekostnader icke behövde uppföras å riksstaten för budgetåret 1949/50.
Den i promemorian förebragta motiveringen beröres närmare i det följande.
Reservationsanslag till Subventionering av införseln av
vissa varor ha anvisats för budgetåren 1946/47 och 1947/48 med tillhopa
60 000 000 kronor. Subventionskostnaderna utgjorde under första halvåret
1947 omkring 15 700 000 kronor, därav nära 5 000 000 kronor för bomull
och något över 10 700 000 kronor för hudar. Då det för budgetåret
Bihang till riksdagens protokoll 19M). 0 saml. Nr 108—10!).
2
Statsutskottets utlåtande nr 168.
1946/47 för ändamålet anvisade reservationsanslaget uppgick till 25 000 000
kronor, kvarstod till budgetåret 1947/48 ett belopp av omkring 9 000 000
kronor. För budgetåret 1947/48 stod sålunda till förfogande ett sammanlagt
belopp av (9 000 000 + 35 000 000 =) 44 000 000 kronor. Kostnaderna för de
under budgetåret 1947/48 vidtagna subventionsåtgärderna uppgick till omkring
10 650 000 kronor, därav något över 4 750 000 kronor för bomull och
nära 5 900 000 kronor för hudar. För budgetåret 1948/49 har sålunda stått
till förfogande ett belopp av nära 34 000 000 kronor. För budgetåret 1948/49
ha för subventionering av bomull anvisats 10 700 000 kronor och för subventionering
av hudar 12 100 000 kronor eller sammanlagt nära 23 000 000
kronor. Å det av riksdagen till subventionering av införseln av vissa varor
anvisade reservationsanslaget kan sålunda vid utgången av innevarande
budgetår beräknas kvarstå en reservation av omkring 11 000 000 kronor.
I skrivelse den 18 november 1948 har priskontroltnämnden uttalat, att de
omständigheter, som enligt proposition nr 284 till 1948 års riksdag låge
till grund för subventionering under innevarande budgetår, icke torde
komma att i någon avsevärd grad förändras under den närmaste framtiden.
Det syntes nämnden vara av särskild betydelse alt prisstegringar på här
ifrågavarande varuområden undvekes. Ehuru det innebure stora svårigheter
att i dåvarande läge bedöma huruvida samma betingelser komme att
råda även under nästa budgetår, funne nämnden det dock önskvärt, att
anslag för eventuella subventionsbehov funnes tillgängliga även för budgetåret
1949/50. Nämnden hemställde därför, att Kungl. Maj:t måtte föranstalta
därom att — utöver återstående belopp av tidigare anvisade reservationsanslag
till importsubventionering — ytterligare subventionsmedel
om minst 25 000 000 kronor funnes tillgängliga för budgetåret 1949/50.
Departementschefen har anfört i huvudsak följande.
Vid ett bedömande av frågan huruvida en fortsatt subventionering av införseln
av vissa varor bör äga rum under nästa budgetår torde jag först få
erinra om att såsom förutsättning för subventioneringens genomförande
från början angivits, bland annat, att sannolika skäl talade för antagandet
att prisstegringen till mera väsentlig del vore av övergående natur. I proposition
nr 284 till 1948 års riksdag uttalade min företrädare i ämbetet, att
förväntningarna om en prissänkning utomlands dittills icke hade infriats
och att i dåvarande läge knappast några mera bärande skäl kunde anföras
för en mera betydande och varaktig nedgång i prisläget inom den närmaste
tiden. Trots de sålunda ändrade förutsättningarna medgav riksdagen, med
bifall till Kungl. Maj :ts hemställan, att anslaget till importsubventionering
även fortsättningsvis finge disponeras för därför avsett ändamål. Skälet härtill
var, att fortsatta subventioneringsåtgärder ansågos erforderliga för genomförandet
av den prisstabilisering, som utgjorde förutsättningen för den
uppgörelse som våren 1948 träffades med tjänstemännens huvudorganisationer
i fråga om grunderna för höjning av lönerna enligt statens löneplansförordning
(prop. nr 276/48).
Något bestämt omdöme beträffande den kommande prisutvecklingen på
Statsutskottets utlåtande nr 168.
3
de internationella råvarumarknaderna kan i dagens läge icke uttalas. Tecken
synas dock tyda på att en viss omsvängning i den internationella prissituationen
på senaste tiden ägt rum. Utsikterna till någon nedgång i priserna
synas för närvarande mera sannolika än när frågan om importsubventioneringen
behandlades föregående år. Utifrån de betingelser, som från
början uppställts för importsubventioneringens genomförande, kunna sålunda
skälen för ett fortsättande av subventionsåtgärderna ännu någon tid
för närvarande sägas vara starkare än för ett år sedan.
Priserna på de subventionerade råvarorna, bomull och hudar, ligga för
närvarande så avsevärt över respektive kalkylpriser, att betydande importprissänkningar
skulle erfordras för att importsubventioneringen skulle
kunna slopas utan prishöjningar på den svenska marknaden.
Vid bedömandet av det föreliggande spörsmålet anser jag mig böra fästa
avgörande vikt vid att den lönestabilisering, som uppnåtts inom landet och
som utgör en av hörnstenarna i den förda politiken för ernående av samhällsekonomisk
balans, är helt beroende av en motsvarande stabilisering av
priserna. Det är därför enligt min mening uteslutet, att man i nuvarande
läge skulle kunna acceptera den relativt betydande stegring av levnadskostnaderna,
som bleve följden av ett slopande av importsubventionerna. Jag
vill i detta sammanhang erinra om de vid årsskiftet 1948/49 med tjänstemännens
huvudorganisationer förda förhandlingar, för vilka en redogörelse
lämnats i proposition nr 34 till årets riksdag. Dessa överläggningar ha lett
till överenskommelse om fortsatt bindning under år 1949 av det rörliga tilllägget
å lönerna på samma sätt som under det senare halvåret 1948, förutsatt
att pristalet ej uppgår till minst 124. De stora samhällsgrupper, för
vilka lönerna bestämmas avtalsmässigt, ha vidare, under förutsättning av
en i stort sett oförändrad prisnivå, lämnat sin anslutning till en prolongering
av de löneavtal, som gällde närmast före innevarande år.
Med hänsyn till vad jag i det föregående anfört förordar jag, att subventioneringen
av införseln av bomull och hudar fortsättes under det kommande
budgetåret.
Den totala kostnaden för en subventionering av införseln av bomull och
hudar under budgetåret 1949/50 synes kunna beräknas till omkring
28 000 000 kronor, fördelade med omkring 15 000 000 kronor för bomull och
omkring 13 000 000 kronor för hudar. Vid denna beräkning ha till utgångspunkt
tagits de subventionsbelopp, som anvisats för innevarande halvår.
Då, såsom tidigare framhållits, vid innevarande budgetårs utgång en reservation
av omkring 11 000 000 kronor beräknas kvarstå på anslaget till Subvenlionering
av införseln av vissa varor, skulle således för täckande av kostnaderna
för de ifrågasatta subventioneringsåtgärderna erfordras ytterligare
omkring 17 000 000 kronor. Med hänsyn till det ovissa prisläget, vilket gör
kostnadsberäkningen i viss mån osäker, synes beloppet böra avrundas till
20 000 000 kronor. En begränsning av anslaget till detta belopp förutsätter
emellertid, att någon ytterligare nämnvärd stegring av priserna icke kommer
att äga rum under nästa budgetår.
Subventioneringen bör, liksom hittills varit fallet, begränsas till att avse
sådana importerade råvaror eller intill råvarustadiet stående varor, vilkas
importpriser utöva ett avsevärt inflytande på den allmänna prisnivån inom
landet, dock med möjlighet för Kungl. Maj:l att i fall, där särskilt starka
prispolitiska skäl kunna anföras, förordna om importsubvention även av
andra än nu angivna varuslag. Subventioneringsåtgärder böra kunna vidtagas
endast efter beslut av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall. Kungl. Maj:t
opaginerad Kontrollera mot PDF
1
Statsutskottets utlåtande nr 168.
bör därvid på samma sätt som hittills skett meddela närmare föreskrifter
rörande subventioneringens utformning i detalj. En redogörelse för vidtagna
subventioneringsåtgärder bör även framläggas för 1950 års riksdag.
Beträffande frågan om fortsatt subventioner ing av hushållens
bränsle kostnader har departementschefen i propositionen nr
172 anfört följande.
Av samma skäl som jag anfört beträffande frågan om fortsatt importsubventionering
under budgetåret 1949/50 anser jag mig böra förorda, att
en subventionering'' av hushållens bränslekostnader genomföres jämväl under
nästa budgetår. Då, såsom framhålles i en av bränslekommissionen upprättad
promemoria, de för närvarande starkast subventionerade bränsleslagen,
såsom antracit in. in., nästan helt komma att bortfalla under nästa
bränsleår, kommer den huvudsakligaste delen av bränslesubventioneringen
att utgå för koks. En ökad subventionering av koks för att motväga den
mindre utgiftsökning, som föranledcs av bortfallet av de nu mest subventionerade
bränsleslagen, anser jag dock icke böra ifrågakomma. Jag förordar
därför, att den nu utgående subventionen på de bränsleslag, som beräknas
komma till användning under bränsleåret 1949/50, bibehålies oförändrad.
Jag vill emellertid understryka, att för den händelse förutsättningar
skulle visa sig föreligga för en avveckling av koksregleringen under nästa
budgetår, frågan om bränslesubventioneringen bör upptagas till förnyad
prövning. Enligt bränslekommissionens beräkningar skulle för en subvention
under budgetåret 1949/50 i nyss angiven omfattning erfordras ett belopp
av högst 25 000 000 kronor. Med hänsyn till storleken av den behållning,
som kan beräknas föreligga i bränslekommissionens kolclearingkassa
vid utgången av innevarande budgetår, är det icke möjligt att, såsom under
innevarande budgetår, anlita denna kassa för bränslesubventionering.
Ett reservationsanslag av 25 000 000 kronor till Subventionering av hushållens
bränslekostnader bör därför uppföras å riksstaten för budgetåret
1949/50. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att meddela närmare bestämmelser
om subventioneringens utformning. En redogörelse för utformningen
av subventioneringsåtgärderna bör framläggas för 1950 års riksdag.
1 förutnämnda departementspromemoria har därefter anförts bland annat
följande.
Vid den tidpunkt, då den av departementschefen omnämnda promemorian
upprättades inom bränslekommissionen, rådde stor osäkerhet beträffande
bl. a. det framtida importpriset på fasta bränslen. Kommissionen ansåg det
dock försvarligt att då räkna med oförändrade importpriser för bl. a. koks,
men anförde, att en utjämning av den då rådande prisdifferensen mellan
Ruhrkoks och övrig västeuropeisk koks skulle kunna komma att medföra
en ökad totalkostnad för koksimporten.
Resultaten av nu slutförda avtalsförhandlingar beträffande koksimport
under kalenderåret 1949 tala emellertid för att totalkostnaden för koksimporten
i stället kommer att sjunka så att kokspriset i lagerhandeln torde
kunna sänkas väsentligt. Det kan nämnas, att fobpriset på holländska
koks sänkts med 17 kronor per ton. Bränslekommissionen har icke ansett
sig för närvarande kunna slutgiltigt precisera priset i lagerhandeln. Den
aktuella prissituationen synes emellertid kunna bedömas vara sådan att
en subventionering av hushållens bränslekostnader efter den 1 juli 1949
icke torde erfordras.
Statsutskottets utlåtande nr 168.
5
Med hänsyn till den utveckling som sålunda ägt rum sedan den tidpunkt,
vid vilken ifrågavarande promemoria upprättades och propositionen avlämnades,
synes — såvitt nu kan bedömas — något anslag till subventionering
av hushållens bränslekostnader icke behöva uppföras å riksstaten för
budgetåret 1949/50. Skulle emellertid prisutvecklingen på koks sedermera
under bränsleåret åter bliva ogynnsam, har regeringen för avsikt att vidtaga
åtgärder för att hushållens bränslekostnader bibehållas oförändrade.
Frågan om eventuell subventionering av bränslekostnaderna torde i sådant
fall ånyo bliva aktuell.
I motionerna 1:283 och 11: 359, vari yrkats att nu ifrågavarande subventioner
avskaffas från och med den 1 januari 1950, har anförts bland annat
följande.
Vi vilja erinra om de principiella vådorna av en subventioneringspolitik,
vilka äro alltför väl kända för att här närmare behöva utvecklas och som
finnas belysta i reservation nr 1 till statsutskottets utlåtande nr 300 år 1946.
Härav följer, att man inte kan, som departementschefen gör, allenast fästa
vikt vid det i och för sig önskvärda att hålla priserna inom landet nere.
I dagens läge måste emellertid stor hänsyn tagas till de på olika områden
träffade överenskommelserna om prolongering av gällande löneavtal. En
stegring av levnadskostnaderna bör under förevarande omständigheter i
möjligaste mån undvikas. Under rådande fastlåsta förhållanden är det av
stor betydelse, att de här berörda subventionerna utgå intill tidpunkten för
löneavtalens utgång, d. v. s. till årsskiftet 1949/50. Från och med denna
tidpunkt kunna, därest inga nya omständigheter tillkomma, enligt vår mening
subventionerna avskaffas. Under tiden böra i anslutning härtill de tekniska
och andra åtgärder, som subventionernas avskaffande förutsätta och
medföra, förberedas.
För vår sålunda intagna ståndpunkt tala även de rådande utsikterna till
fallande priser på flertalet internationella marknader. En omsvängning synes,
såsom departementschefen påpekar, ha ägt rum. Ett avskaffande av
subventionerna vid årsskiftet kan därför väntas få betydligt mindre verkan
på prisnivån än i dagens läge. Härtill kommer att en minskning av statens
utgifter har en tendens att förbättra balansen i samhällsekonomien och sålunda
försvaga de inflationsdrivande krafterna.
Om ifrågavarande subventioner endast utgå under halva budgetåret,
kunna de av Kungl. Ma i :t föreslagna beloppen minskas till hälften.
Till stöd för yrkandet i motionerna I: 28i och II: 360 om avslag å propositionen
nr 172 har anförts bland annat följande.
Många tecken tyda på att vi nu hålla på att komma in i ett marknadsläge
med möjligheter för icke obetydliga justeringar av priserna nedåt.
Det är troligt, att man på viktiga varor kan räkna successiv anpassning till
den köparnas marknad, som håller på att växa fram. Under sådana förhållanden
ter sig allmän subventionering av vissa varor än mer omotiverad.
Man subventionerar knappast i ett minst osäkert, möjligen fallande marknadsläge.
De skäl, som tidigare anförts för en på ett godtyckligt område införd subvenlionering
av vissa konsumtionsvaror, framställda av bomull och hudar,
ha varit önskemålen att förhindra en — som man antog — tillfällig prisstegring
utomlands från att framkalla alltför stora återverkningar på hemmamarknaden.
Det är nu snart tre år, som denna form av subventionering
6
Statsutskottets utlåtande nr 168.
funnits till. Den beräknas alltså fortvara åtminstone ytterligare ett år.
Riksdagen har tidigare understrukit angelägenheten av att subventionsmedlen
tagas i anspråk så litet som möjligt, men såsom framgår av propositionen
har denna subventionering hittills dock kostat statskassan 50 miljoner
kronor.
Föregående år tillkom ett nytt område för subventionering, i det att hushållens
bränsle subventionerades till en kostnad av 30 miljoner kronor. Utgiften
täcktes då med kolclearingkassans medel, men denna gång föreslår
departementschefen, att skattemedel anvisas i riksstaten. Bränslekommissionen
har för sin del avstyrkt subventionens bibehållande bl. a. med motiveringen,
att bränsleregleringens avveckling skulle kunna omöjliggöras därav.
Departementschefen förklarar sig också beredd att taga upp frågan om
bränslesubventioneringen till förnyad prövning, om förutsättningar skulle
visa sig föreligga för en avveckling av regleringen. Enligt motionärernas
mening bör dennas slopande vara ett primärt mål. Därför bör ingen åtgärd
vidtagas, som kan fördröja eller vara ett hinder i vägen härför. Detta är
fallet med subventioneringen, som kan visa sig svår att bliva av med, om
man inte påpassligt utnyttjar ett naturligt tillfälle som det, att budgetåret
går mot sitt slut och att de anvisade medlen förbrukats.
Utskottet. Såsom av den lämnade redogörelsen framgår har departementschefen
beträffande frågan om fortsatt subventionering av införseln av bomull
och hudar ansett, att utsikterna till någon nedgång i priserna på dessa
varor på de internationella råvarumarknaderna för närvarande syntes mera
sannolika än när frågan om importsubventioneringen i fjol behandlades och
att därför, med hänsyn till de ursprungligen angivna förutsättningarna för
subventioneringens genomförande, skälen för ett fortsättande av åtgärderna
ännu någon tid kunde anses för närvarande vara starkare än för ett år
sedan. Departementschefen har emellertid funnit sig böra fästa avgörande
vikt vid att den lönestabilisering, som uppnåtts inom landet tack vare bland
annat en överenskommelse med tjänstemännens huvudorganisationer om
fortsatt bindning under år 1949 av det rörliga tillägget å lönerna på samma
sätt som under senare halvåret 1948, icke möjliggjorde ett borttagande av
importsubventionerna.
Kostnaderna för en fortsatt subventionering av införseln av bomull och
hudar under budgetåret 1949/50 har departementschefen uppskattat till omkring
28 000 000 kronor; med hänsyn till en beräknad reservation å
11 000 000 kronor kunde emellertid anslagsbehovet begränsas till 17 000 000
kronor. Med hänsyn till det ovissa prisläget har departementschefen emellertid
ansett anslaget böra avrundas uppåt till 20 000 000 kronor.
Vad angår subventioneringen av hushållens bränslekostnader har departementschefen
i förevarande proposition ansett att jämväl denna subventionering
borde för lönestabiliseringens upprätthållande bibehållas under nästa
budgetår. För ändamålet har departementschefen beräknat ett anslagsbelopp
av 25 000 000 kronor. Sedermera har i den ovan omförmälda, inom
folkhushållningsdepartementet upprättade promemorian upplysts, att med
Statsutskottets utlåtande nr 168.
7
hänsyn till den utveckling på bränsleområdet, som ägt rum sedan Kungl.
Maj:ts i propositionen nr 172 framställda förslag avlämnades, en fortsatt
subventionering av hushållens bränslekostnader efter den 1 juli 1949 — såvitt
nu kunde bedömas — icke vore erforderlig.
Utskottet vill i anslutning till vad riksdagen tidigare i ärendet uttalat
framhålla, att utskottet är medvetet om de vådor, som äro förenade med en
subventionering av ifrågavarande slag. Utskottet har därför med tillfredsställelse
konstaterat, att enligt departementspromemorian någon subventionering
av hushållens bränslekostnader icke torde erfordras för nästa budgetår,
varför något anslag för ändamålet icke synes böra uppföras på riksstaten
för budgetåret 1949/50.
Beträffande den fortsatta subventioneringen av införseln av vissa varor
har utskottet med hänsyn till vad departementschefen anfört ansett sig
böra tillstyrka, att ett subventionsförfarande i av departementschefen angiven
omfattning må komma till stånd under budgetåret 1949/50. Utskottet
har likväl icke funnit tillräckliga skäl föreligga för den av departementschefen
förordade avrundningen uppåt av anslaget från 17 000 000
kronor till 20 000 000 kronor. Med hänsyn härtill anser utskottet, att anslaget
bör uppföras med 17 000 000 kronor. Utskottet förutsätter, att subventioneringen
alltjämt tillämpas restriktivt och att alla möjligheter till en
avveckling framdeles även av dessa återstående subventionsåtgärder tillvaratagas.
Såsom departementschefen anfört torde redogörelse böra framläggas
för 1950 års riksdag angående vidtagna subventionsåtgärder.
På grund av vad sålunda anförts avstyrker utskottet bifall till motionerna
I: 283 och II: 359 samt I: 284 och II: 360, i vad gäller subventioneringen av
införseln av vissa varor.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag
ävensom motionerna I: 283 och II: 359 samt I: 284 och
II: 360, till Subventionering av införseln av vissa varor för
budgetåret 1949/50 under tolfte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av 17 000 000 kronor.
Stockholm den 17 maj 1949.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
8
Statsutskottets utlåtande nr 168.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Rickard
Lindström, Karl Andersson, Ohlon, Gustaf Karlsson, Mannerskantz, Johan
Eric Ericson, Rosenberg, Hesselbom, Gustav Emil Andersson, Andrée och
Ivar Persson; samt
från andra kammaren: herrar Ward, Svensson i Grönvik, Boman i
Kieryd, Andersson i Malmö, Wallentheiin, Lindholm, Bergstrand, Hoppe,
Staxäng, Thapper, Onsjö och Widén.
Reservationer:
1) av herrar Ohlon, Boman i Kieryd, Bergstrand och Widén, vilka ansett,
att utskottet bort tillstyrka bibehållande av importsubventionerna övergångsvis
under innevarande år och att därför
dels den del av utskottets yttrande på s. 7, som börjar med »Utskottet
vill» och slutar med »vissa varor», bort hava följande lydelse:
»Departementschefen har vid bedömandet av här förevarande spörsmål
fäst avgörande vikt vid den inverkan subventionerna beräknas hava för
upprätthållande av en stabil prisnivå inom landet. Enligt utskottets mening
äro emellertid de principiella vådor, som äro förknippade med en subventioneringspolitik
av ifrågavarande slag, så betydande, att utskottet anser
subventioneringsåtgärderna snarast möjligt böra avvecklas.
Med hänsyn till rådande läge på löneområdet har utskottet likväl icke
velat motsätta sig, att för undvikande av en stegring av levnadskostnaderna
under nu löpande avtalsperiod importsubventionerna för införseln av vissa
varor övergångsvis bibehållas intill tidpunkten för löneavtalens utgång,
d. v. s. till årsskiftet 1949/50. Efter denna tidpunkt böra, därest inga oförutsedda
omständigheter inträffa, förutsättningar föreligga för ett slopande
av ifrågavarande subventioner.
Med hänsyn till den ståndpunkt utskottet sålunda i anslutning till motionerna
I: 283 och II: 359 intagit synes medelsbehovet för subventionering
av införseln av vissa varor för nästa budgetår bli avsevärt mindre än enligt
departementschefens beräkningar. Med utgångspunkt från den beräknade
kostnaden för hela budgetåret 1949/50 — 28 000 000 kronor, varav å tiden
intill den 1 januari 1950 torde få anses belöpa omkring 14 000 000 kronor
— och från den beräknade reservationen å 11 000 000 kronor, kan det erforderliga
anslaget beräknas till (14 000 000 — 11 000 000 =) 3 000 000 kronor.
Utskottet har med tillfredsställelse konstaterat, att enligt departementspromemorian
någon subventionering av hushållens bränslekostnader icke
torde erfordras för nästa budgetår, varför något anslag för ändamålet icke
synes böra uppföras på riksstaten för budgetåret 1949/50»;
Statsutskottets utlåtande nr 168.
9
dels ock utskottets hemställan bort hava följande lydelse:
»att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj :ts förslag
ävensom motionerna I: 283 och II: 359 samt I: 284 och
II: 360, till Subventionering av införseln av vissa varor för
budgetåret 1949/50 under tolfte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av 3 000 000 kronor»;
2) av herrar Mannerskantz och Staxäng, vilka ansett, att utskottet bort
avstyrka bibehållande av importsubventionerna i vidare mån än befintlig
reservation å hittills anvisade medel medger, dock längst till den 1 januari
1950, och att därför
dels den del av utskottets yttrande på s. 7, som börjar med orden »Utskottet
vill» och slutar med orden »vissa varor», bort hava följande lydelse:
»Departementschefen har vid bedömandet av här förevarande spörsmål
fäst avgörande vikt vid den inverkan subventionerna beräknas hava för
upprätthållande av en stabil prisnivå inom landet. Enligt utskottets mening
äro emellertid de principiella vådor, som äro förknippade med en subventioneringspolitik
av ifrågavarande slag, så betydande, att utskottet anser
subventioneringsåtgärderna snarast möjligt böra avvecklas.
Med hänsyn till rådande läge på löneområdet har utskottet likväl icke
velat motsätta sig, att för undvikande av en stegring av levnadskostnaderna
under nu löpande avtalsperiod imporlsubventionerna för införseln av vissa
varor övergångsvis bibehållas, om så är erforderligt, dock blott i den utsträckning
befintlig reservation, beräknad till It 000 000 kronor, därtill förslår
och längst till den 1 januari 1950.
Utskottet har med tillfredsställelse konstaterat, att enligt departementspromemorian
någon subventionering av hushållens bränslekostnader icke
torde erfordras för nästa budgetår, varför något anslag för ändamålet icke
synes böra uppföras på riksstaten för budgetåret 1949/50»;
dels ock utskottets hemställan bort hava följande lydelse:
»att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj :ts förslag
ävensom motionerna 1:283 och 11:359 samt 1:284 och
11:360, avslå Kungl. Maj :ts förslag om anslag för budgetåret
1949/50 till subventionering av införseln av vissa
varor.»;
3) av herr Johan Bernhard Johansson;
4) av herr Onsjö.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1949:339 Skrivelse till Konungen med förslag till ändrad lydelse av § 10 instruktionen för riksdagens revisorer av stats-, bankooch riksgäldsverken. a1 i texten