Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj. ts proposition angående subventionering av införseln av vissa varor m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

1949-05-17 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1949:168, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj. ts proposition angående subventionering av införseln av vissa varor m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 108.

1

Nr 168.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj. ts proposition angående subventionering

av införseln av vissa varor m. m. jämte i

ämnet väckta motioner. (2:a avd.)

Kungl. Maj:t har i propositionen nr 172, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över folkhushållningsärenden för den 18 mars

1949, föreslagit riksdagen att för budgetåret 1949/50 under tolfte huvudtiteln

anvisa dels till Subventionering av införseln av vissa varor ett reservationsanslag

av 20 000 000 kronor, dels ock till Subventionering av hushållens

bränslekostnader ett reservationsanslag av 25 000 000 kronor.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herr Bergvall m. fl. (I: 283) och den andra inom andra kammaren av herr

Wedén m. fl. (II: 359), i vilka hemställts, att riksdagen måtte med ändring

av de i propositionen nr 172 framlagda förslagen besluta avskaffa de i

nämnda proposition berörda subventionerna från och med den 1 januari

1950 samt å riksstaten för budgetåret 1949/50 under tolfte huvudtiteln anvisa

till Subventionering av införseln av vissa varor ett reservationsanslag

av 10 000 000 kronor och till Subventionering av hushållens bränslekostnader

ett reservationsanslag av 12 500 000 kronor;

dels ock två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren

av herr Domö m. fl. (I: 284) och den andra inom andra kammaren av

herr andre vice talmannen Skoglund m. fl. (II: 360), i vilka hemställts, att

riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

I en den 30 april 1949 dagtecknad, inom folkhushållningsdepartementet

upprättad promemoria, vilken överlämnats till utskottet, har uttalats, att —

såvitt då kunde bedömas — något anslag till subventionering av hushållens

bränslekostnader icke behövde uppföras å riksstaten för budgetåret 1949/50.

Den i promemorian förebragta motiveringen beröres närmare i det följande.

Reservationsanslag till Subventionering av införseln av

vissa varor ha anvisats för budgetåren 1946/47 och 1947/48 med tillhopa

60 000 000 kronor. Subventionskostnaderna utgjorde under första halvåret

1947 omkring 15 700 000 kronor, därav nära 5 000 000 kronor för bomull

och något över 10 700 000 kronor för hudar. Då det för budgetåret

Bihang till riksdagens protokoll 19M). 0 saml. Nr 108—10!).

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 168.

1946/47 för ändamålet anvisade reservationsanslaget uppgick till 25 000 000

kronor, kvarstod till budgetåret 1947/48 ett belopp av omkring 9 000 000

kronor. För budgetåret 1947/48 stod sålunda till förfogande ett sammanlagt

belopp av (9 000 000 + 35 000 000 =) 44 000 000 kronor. Kostnaderna för de

under budgetåret 1947/48 vidtagna subventionsåtgärderna uppgick till omkring

10 650 000 kronor, därav något över 4 750 000 kronor för bomull och

nära 5 900 000 kronor för hudar. För budgetåret 1948/49 har sålunda stått

till förfogande ett belopp av nära 34 000 000 kronor. För budgetåret 1948/49

ha för subventionering av bomull anvisats 10 700 000 kronor och för subventionering

av hudar 12 100 000 kronor eller sammanlagt nära 23 000 000

kronor. Å det av riksdagen till subventionering av införseln av vissa varor

anvisade reservationsanslaget kan sålunda vid utgången av innevarande

budgetår beräknas kvarstå en reservation av omkring 11 000 000 kronor.

I skrivelse den 18 november 1948 har priskontroltnämnden uttalat, att de

omständigheter, som enligt proposition nr 284 till 1948 års riksdag låge

till grund för subventionering under innevarande budgetår, icke torde

komma att i någon avsevärd grad förändras under den närmaste framtiden.

Det syntes nämnden vara av särskild betydelse alt prisstegringar på här

ifrågavarande varuområden undvekes. Ehuru det innebure stora svårigheter

att i dåvarande läge bedöma huruvida samma betingelser komme att

råda även under nästa budgetår, funne nämnden det dock önskvärt, att

anslag för eventuella subventionsbehov funnes tillgängliga även för budgetåret

1949/50. Nämnden hemställde därför, att Kungl. Maj:t måtte föranstalta

därom att — utöver återstående belopp av tidigare anvisade reservationsanslag

till importsubventionering — ytterligare subventionsmedel

om minst 25 000 000 kronor funnes tillgängliga för budgetåret 1949/50.

Departementschefen har anfört i huvudsak följande.

Vid ett bedömande av frågan huruvida en fortsatt subventionering av införseln

av vissa varor bör äga rum under nästa budgetår torde jag först få

erinra om att såsom förutsättning för subventioneringens genomförande

från början angivits, bland annat, att sannolika skäl talade för antagandet

att prisstegringen till mera väsentlig del vore av övergående natur. I proposition

nr 284 till 1948 års riksdag uttalade min företrädare i ämbetet, att

förväntningarna om en prissänkning utomlands dittills icke hade infriats

och att i dåvarande läge knappast några mera bärande skäl kunde anföras

för en mera betydande och varaktig nedgång i prisläget inom den närmaste

tiden. Trots de sålunda ändrade förutsättningarna medgav riksdagen, med

bifall till Kungl. Maj :ts hemställan, att anslaget till importsubventionering

även fortsättningsvis finge disponeras för därför avsett ändamål. Skälet härtill

var, att fortsatta subventioneringsåtgärder ansågos erforderliga för genomförandet

av den prisstabilisering, som utgjorde förutsättningen för den

uppgörelse som våren 1948 träffades med tjänstemännens huvudorganisationer

i fråga om grunderna för höjning av lönerna enligt statens löneplansförordning

(prop. nr 276/48).

Något bestämt omdöme beträffande den kommande prisutvecklingen på

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 168.

3

de internationella råvarumarknaderna kan i dagens läge icke uttalas. Tecken

synas dock tyda på att en viss omsvängning i den internationella prissituationen

på senaste tiden ägt rum. Utsikterna till någon nedgång i priserna

synas för närvarande mera sannolika än när frågan om importsubventioneringen

behandlades föregående år. Utifrån de betingelser, som från

början uppställts för importsubventioneringens genomförande, kunna sålunda

skälen för ett fortsättande av subventionsåtgärderna ännu någon tid

för närvarande sägas vara starkare än för ett år sedan.

Priserna på de subventionerade råvarorna, bomull och hudar, ligga för

närvarande så avsevärt över respektive kalkylpriser, att betydande importprissänkningar

skulle erfordras för att importsubventioneringen skulle

kunna slopas utan prishöjningar på den svenska marknaden.

Vid bedömandet av det föreliggande spörsmålet anser jag mig böra fästa

avgörande vikt vid att den lönestabilisering, som uppnåtts inom landet och

som utgör en av hörnstenarna i den förda politiken för ernående av samhällsekonomisk

balans, är helt beroende av en motsvarande stabilisering av

priserna. Det är därför enligt min mening uteslutet, att man i nuvarande

läge skulle kunna acceptera den relativt betydande stegring av levnadskostnaderna,

som bleve följden av ett slopande av importsubventionerna. Jag

vill i detta sammanhang erinra om de vid årsskiftet 1948/49 med tjänstemännens

huvudorganisationer förda förhandlingar, för vilka en redogörelse

lämnats i proposition nr 34 till årets riksdag. Dessa överläggningar ha lett

till överenskommelse om fortsatt bindning under år 1949 av det rörliga tilllägget

å lönerna på samma sätt som under det senare halvåret 1948, förutsatt

att pristalet ej uppgår till minst 124. De stora samhällsgrupper, för

vilka lönerna bestämmas avtalsmässigt, ha vidare, under förutsättning av

en i stort sett oförändrad prisnivå, lämnat sin anslutning till en prolongering

av de löneavtal, som gällde närmast före innevarande år.

Med hänsyn till vad jag i det föregående anfört förordar jag, att subventioneringen

av införseln av bomull och hudar fortsättes under det kommande

budgetåret.

Den totala kostnaden för en subventionering av införseln av bomull och

hudar under budgetåret 1949/50 synes kunna beräknas till omkring

28 000 000 kronor, fördelade med omkring 15 000 000 kronor för bomull och

omkring 13 000 000 kronor för hudar. Vid denna beräkning ha till utgångspunkt

tagits de subventionsbelopp, som anvisats för innevarande halvår.

Då, såsom tidigare framhållits, vid innevarande budgetårs utgång en reservation

av omkring 11 000 000 kronor beräknas kvarstå på anslaget till Subvenlionering

av införseln av vissa varor, skulle således för täckande av kostnaderna

för de ifrågasatta subventioneringsåtgärderna erfordras ytterligare

omkring 17 000 000 kronor. Med hänsyn till det ovissa prisläget, vilket gör

kostnadsberäkningen i viss mån osäker, synes beloppet böra avrundas till

20 000 000 kronor. En begränsning av anslaget till detta belopp förutsätter

emellertid, att någon ytterligare nämnvärd stegring av priserna icke kommer

att äga rum under nästa budgetår.

Subventioneringen bör, liksom hittills varit fallet, begränsas till att avse

sådana importerade råvaror eller intill råvarustadiet stående varor, vilkas

importpriser utöva ett avsevärt inflytande på den allmänna prisnivån inom

landet, dock med möjlighet för Kungl. Maj:l att i fall, där särskilt starka

prispolitiska skäl kunna anföras, förordna om importsubvention även av

andra än nu angivna varuslag. Subventioneringsåtgärder böra kunna vidtagas

endast efter beslut av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall. Kungl. Maj:t

opaginerad Kontrollera mot PDF

1

Statsutskottets utlåtande nr 168.

bör därvid på samma sätt som hittills skett meddela närmare föreskrifter

rörande subventioneringens utformning i detalj. En redogörelse för vidtagna

subventioneringsåtgärder bör även framläggas för 1950 års riksdag.

Beträffande frågan om fortsatt subventioner ing av hushållens

bränsle kostnader har departementschefen i propositionen nr

172 anfört följande.

Av samma skäl som jag anfört beträffande frågan om fortsatt importsubventionering

under budgetåret 1949/50 anser jag mig böra förorda, att

en subventionering'' av hushållens bränslekostnader genomföres jämväl under

nästa budgetår. Då, såsom framhålles i en av bränslekommissionen upprättad

promemoria, de för närvarande starkast subventionerade bränsleslagen,

såsom antracit in. in., nästan helt komma att bortfalla under nästa

bränsleår, kommer den huvudsakligaste delen av bränslesubventioneringen

att utgå för koks. En ökad subventionering av koks för att motväga den

mindre utgiftsökning, som föranledcs av bortfallet av de nu mest subventionerade

bränsleslagen, anser jag dock icke böra ifrågakomma. Jag förordar

därför, att den nu utgående subventionen på de bränsleslag, som beräknas

komma till användning under bränsleåret 1949/50, bibehålies oförändrad.

Jag vill emellertid understryka, att för den händelse förutsättningar

skulle visa sig föreligga för en avveckling av koksregleringen under nästa

budgetår, frågan om bränslesubventioneringen bör upptagas till förnyad

prövning. Enligt bränslekommissionens beräkningar skulle för en subvention

under budgetåret 1949/50 i nyss angiven omfattning erfordras ett belopp

av högst 25 000 000 kronor. Med hänsyn till storleken av den behållning,

som kan beräknas föreligga i bränslekommissionens kolclearingkassa

vid utgången av innevarande budgetår, är det icke möjligt att, såsom under

innevarande budgetår, anlita denna kassa för bränslesubventionering.

Ett reservationsanslag av 25 000 000 kronor till Subventionering av hushållens

bränslekostnader bör därför uppföras å riksstaten för budgetåret

1949/50. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att meddela närmare bestämmelser

om subventioneringens utformning. En redogörelse för utformningen

av subventioneringsåtgärderna bör framläggas för 1950 års riksdag.

1 förutnämnda departementspromemoria har därefter anförts bland annat

följande.

Vid den tidpunkt, då den av departementschefen omnämnda promemorian

upprättades inom bränslekommissionen, rådde stor osäkerhet beträffande

bl. a. det framtida importpriset på fasta bränslen. Kommissionen ansåg det

dock försvarligt att då räkna med oförändrade importpriser för bl. a. koks,

men anförde, att en utjämning av den då rådande prisdifferensen mellan

Ruhrkoks och övrig västeuropeisk koks skulle kunna komma att medföra

en ökad totalkostnad för koksimporten.

Resultaten av nu slutförda avtalsförhandlingar beträffande koksimport

under kalenderåret 1949 tala emellertid för att totalkostnaden för koksimporten

i stället kommer att sjunka så att kokspriset i lagerhandeln torde

kunna sänkas väsentligt. Det kan nämnas, att fobpriset på holländska

koks sänkts med 17 kronor per ton. Bränslekommissionen har icke ansett

sig för närvarande kunna slutgiltigt precisera priset i lagerhandeln. Den

aktuella prissituationen synes emellertid kunna bedömas vara sådan att

en subventionering av hushållens bränslekostnader efter den 1 juli 1949

icke torde erfordras.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 168.

5

Med hänsyn till den utveckling som sålunda ägt rum sedan den tidpunkt,

vid vilken ifrågavarande promemoria upprättades och propositionen avlämnades,

synes — såvitt nu kan bedömas — något anslag till subventionering

av hushållens bränslekostnader icke behöva uppföras å riksstaten för

budgetåret 1949/50. Skulle emellertid prisutvecklingen på koks sedermera

under bränsleåret åter bliva ogynnsam, har regeringen för avsikt att vidtaga

åtgärder för att hushållens bränslekostnader bibehållas oförändrade.

Frågan om eventuell subventionering av bränslekostnaderna torde i sådant

fall ånyo bliva aktuell.

I motionerna 1:283 och 11: 359, vari yrkats att nu ifrågavarande subventioner

avskaffas från och med den 1 januari 1950, har anförts bland annat

följande.

Vi vilja erinra om de principiella vådorna av en subventioneringspolitik,

vilka äro alltför väl kända för att här närmare behöva utvecklas och som

finnas belysta i reservation nr 1 till statsutskottets utlåtande nr 300 år 1946.

Härav följer, att man inte kan, som departementschefen gör, allenast fästa

vikt vid det i och för sig önskvärda att hålla priserna inom landet nere.

I dagens läge måste emellertid stor hänsyn tagas till de på olika områden

träffade överenskommelserna om prolongering av gällande löneavtal. En

stegring av levnadskostnaderna bör under förevarande omständigheter i

möjligaste mån undvikas. Under rådande fastlåsta förhållanden är det av

stor betydelse, att de här berörda subventionerna utgå intill tidpunkten för

löneavtalens utgång, d. v. s. till årsskiftet 1949/50. Från och med denna

tidpunkt kunna, därest inga nya omständigheter tillkomma, enligt vår mening

subventionerna avskaffas. Under tiden böra i anslutning härtill de tekniska

och andra åtgärder, som subventionernas avskaffande förutsätta och

medföra, förberedas.

För vår sålunda intagna ståndpunkt tala även de rådande utsikterna till

fallande priser på flertalet internationella marknader. En omsvängning synes,

såsom departementschefen påpekar, ha ägt rum. Ett avskaffande av

subventionerna vid årsskiftet kan därför väntas få betydligt mindre verkan

på prisnivån än i dagens läge. Härtill kommer att en minskning av statens

utgifter har en tendens att förbättra balansen i samhällsekonomien och sålunda

försvaga de inflationsdrivande krafterna.

Om ifrågavarande subventioner endast utgå under halva budgetåret,

kunna de av Kungl. Ma i :t föreslagna beloppen minskas till hälften.

Till stöd för yrkandet i motionerna I: 28i och II: 360 om avslag å propositionen

nr 172 har anförts bland annat följande.

Många tecken tyda på att vi nu hålla på att komma in i ett marknadsläge

med möjligheter för icke obetydliga justeringar av priserna nedåt.

Det är troligt, att man på viktiga varor kan räkna successiv anpassning till

den köparnas marknad, som håller på att växa fram. Under sådana förhållanden

ter sig allmän subventionering av vissa varor än mer omotiverad.

Man subventionerar knappast i ett minst osäkert, möjligen fallande marknadsläge.

De skäl, som tidigare anförts för en på ett godtyckligt område införd subvenlionering

av vissa konsumtionsvaror, framställda av bomull och hudar,

ha varit önskemålen att förhindra en — som man antog — tillfällig prisstegring

utomlands från att framkalla alltför stora återverkningar på hemmamarknaden.

Det är nu snart tre år, som denna form av subventionering

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 168.

funnits till. Den beräknas alltså fortvara åtminstone ytterligare ett år.

Riksdagen har tidigare understrukit angelägenheten av att subventionsmedlen

tagas i anspråk så litet som möjligt, men såsom framgår av propositionen

har denna subventionering hittills dock kostat statskassan 50 miljoner

kronor.

Föregående år tillkom ett nytt område för subventionering, i det att hushållens

bränsle subventionerades till en kostnad av 30 miljoner kronor. Utgiften

täcktes då med kolclearingkassans medel, men denna gång föreslår

departementschefen, att skattemedel anvisas i riksstaten. Bränslekommissionen

har för sin del avstyrkt subventionens bibehållande bl. a. med motiveringen,

att bränsleregleringens avveckling skulle kunna omöjliggöras därav.

Departementschefen förklarar sig också beredd att taga upp frågan om

bränslesubventioneringen till förnyad prövning, om förutsättningar skulle

visa sig föreligga för en avveckling av regleringen. Enligt motionärernas

mening bör dennas slopande vara ett primärt mål. Därför bör ingen åtgärd

vidtagas, som kan fördröja eller vara ett hinder i vägen härför. Detta är

fallet med subventioneringen, som kan visa sig svår att bliva av med, om

man inte påpassligt utnyttjar ett naturligt tillfälle som det, att budgetåret

går mot sitt slut och att de anvisade medlen förbrukats.

Utskottet. Såsom av den lämnade redogörelsen framgår har departementschefen

beträffande frågan om fortsatt subventionering av införseln av bomull

och hudar ansett, att utsikterna till någon nedgång i priserna på dessa

varor på de internationella råvarumarknaderna för närvarande syntes mera

sannolika än när frågan om importsubventioneringen i fjol behandlades och

att därför, med hänsyn till de ursprungligen angivna förutsättningarna för

subventioneringens genomförande, skälen för ett fortsättande av åtgärderna

ännu någon tid kunde anses för närvarande vara starkare än för ett år

sedan. Departementschefen har emellertid funnit sig böra fästa avgörande

vikt vid att den lönestabilisering, som uppnåtts inom landet tack vare bland

annat en överenskommelse med tjänstemännens huvudorganisationer om

fortsatt bindning under år 1949 av det rörliga tillägget å lönerna på samma

sätt som under senare halvåret 1948, icke möjliggjorde ett borttagande av

importsubventionerna.

Kostnaderna för en fortsatt subventionering av införseln av bomull och

hudar under budgetåret 1949/50 har departementschefen uppskattat till omkring

28 000 000 kronor; med hänsyn till en beräknad reservation å

11 000 000 kronor kunde emellertid anslagsbehovet begränsas till 17 000 000

kronor. Med hänsyn till det ovissa prisläget har departementschefen emellertid

ansett anslaget böra avrundas uppåt till 20 000 000 kronor.

Vad angår subventioneringen av hushållens bränslekostnader har departementschefen

i förevarande proposition ansett att jämväl denna subventionering

borde för lönestabiliseringens upprätthållande bibehållas under nästa

budgetår. För ändamålet har departementschefen beräknat ett anslagsbelopp

av 25 000 000 kronor. Sedermera har i den ovan omförmälda, inom

folkhushållningsdepartementet upprättade promemorian upplysts, att med

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 168.

7

hänsyn till den utveckling på bränsleområdet, som ägt rum sedan Kungl.

Maj:ts i propositionen nr 172 framställda förslag avlämnades, en fortsatt

subventionering av hushållens bränslekostnader efter den 1 juli 1949 — såvitt

nu kunde bedömas — icke vore erforderlig.

Utskottet vill i anslutning till vad riksdagen tidigare i ärendet uttalat

framhålla, att utskottet är medvetet om de vådor, som äro förenade med en

subventionering av ifrågavarande slag. Utskottet har därför med tillfredsställelse

konstaterat, att enligt departementspromemorian någon subventionering

av hushållens bränslekostnader icke torde erfordras för nästa budgetår,

varför något anslag för ändamålet icke synes böra uppföras på riksstaten

för budgetåret 1949/50.

Beträffande den fortsatta subventioneringen av införseln av vissa varor

har utskottet med hänsyn till vad departementschefen anfört ansett sig

böra tillstyrka, att ett subventionsförfarande i av departementschefen angiven

omfattning må komma till stånd under budgetåret 1949/50. Utskottet

har likväl icke funnit tillräckliga skäl föreligga för den av departementschefen

förordade avrundningen uppåt av anslaget från 17 000 000

kronor till 20 000 000 kronor. Med hänsyn härtill anser utskottet, att anslaget

bör uppföras med 17 000 000 kronor. Utskottet förutsätter, att subventioneringen

alltjämt tillämpas restriktivt och att alla möjligheter till en

avveckling framdeles även av dessa återstående subventionsåtgärder tillvaratagas.

Såsom departementschefen anfört torde redogörelse böra framläggas

för 1950 års riksdag angående vidtagna subventionsåtgärder.

På grund av vad sålunda anförts avstyrker utskottet bifall till motionerna

I: 283 och II: 359 samt I: 284 och II: 360, i vad gäller subventioneringen av

införseln av vissa varor.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag

ävensom motionerna I: 283 och II: 359 samt I: 284 och

II: 360, till Subventionering av införseln av vissa varor för

budgetåret 1949/50 under tolfte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag

av 17 000 000 kronor.

Stockholm den 17 maj 1949.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 168.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Rickard

Lindström, Karl Andersson, Ohlon, Gustaf Karlsson, Mannerskantz, Johan

Eric Ericson, Rosenberg, Hesselbom, Gustav Emil Andersson, Andrée och

Ivar Persson; samt

från andra kammaren: herrar Ward, Svensson i Grönvik, Boman i

Kieryd, Andersson i Malmö, Wallentheiin, Lindholm, Bergstrand, Hoppe,

Staxäng, Thapper, Onsjö och Widén.

Reservationer:

1) av herrar Ohlon, Boman i Kieryd, Bergstrand och Widén, vilka ansett,

att utskottet bort tillstyrka bibehållande av importsubventionerna övergångsvis

under innevarande år och att därför

dels den del av utskottets yttrande på s. 7, som börjar med »Utskottet

vill» och slutar med »vissa varor», bort hava följande lydelse:

»Departementschefen har vid bedömandet av här förevarande spörsmål

fäst avgörande vikt vid den inverkan subventionerna beräknas hava för

upprätthållande av en stabil prisnivå inom landet. Enligt utskottets mening

äro emellertid de principiella vådor, som äro förknippade med en subventioneringspolitik

av ifrågavarande slag, så betydande, att utskottet anser

subventioneringsåtgärderna snarast möjligt böra avvecklas.

Med hänsyn till rådande läge på löneområdet har utskottet likväl icke

velat motsätta sig, att för undvikande av en stegring av levnadskostnaderna

under nu löpande avtalsperiod importsubventionerna för införseln av vissa

varor övergångsvis bibehållas intill tidpunkten för löneavtalens utgång,

d. v. s. till årsskiftet 1949/50. Efter denna tidpunkt böra, därest inga oförutsedda

omständigheter inträffa, förutsättningar föreligga för ett slopande

av ifrågavarande subventioner.

Med hänsyn till den ståndpunkt utskottet sålunda i anslutning till motionerna

I: 283 och II: 359 intagit synes medelsbehovet för subventionering

av införseln av vissa varor för nästa budgetår bli avsevärt mindre än enligt

departementschefens beräkningar. Med utgångspunkt från den beräknade

kostnaden för hela budgetåret 1949/50 — 28 000 000 kronor, varav å tiden

intill den 1 januari 1950 torde få anses belöpa omkring 14 000 000 kronor

— och från den beräknade reservationen å 11 000 000 kronor, kan det erforderliga

anslaget beräknas till (14 000 000 — 11 000 000 =) 3 000 000 kronor.

Utskottet har med tillfredsställelse konstaterat, att enligt departementspromemorian

någon subventionering av hushållens bränslekostnader icke

torde erfordras för nästa budgetår, varför något anslag för ändamålet icke

synes böra uppföras på riksstaten för budgetåret 1949/50»;

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 168.

9

dels ock utskottets hemställan bort hava följande lydelse:

»att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj :ts förslag

ävensom motionerna I: 283 och II: 359 samt I: 284 och

II: 360, till Subventionering av införseln av vissa varor för

budgetåret 1949/50 under tolfte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag

av 3 000 000 kronor»;

2) av herrar Mannerskantz och Staxäng, vilka ansett, att utskottet bort

avstyrka bibehållande av importsubventionerna i vidare mån än befintlig

reservation å hittills anvisade medel medger, dock längst till den 1 januari

1950, och att därför

dels den del av utskottets yttrande på s. 7, som börjar med orden »Utskottet

vill» och slutar med orden »vissa varor», bort hava följande lydelse:

»Departementschefen har vid bedömandet av här förevarande spörsmål

fäst avgörande vikt vid den inverkan subventionerna beräknas hava för

upprätthållande av en stabil prisnivå inom landet. Enligt utskottets mening

äro emellertid de principiella vådor, som äro förknippade med en subventioneringspolitik

av ifrågavarande slag, så betydande, att utskottet anser

subventioneringsåtgärderna snarast möjligt böra avvecklas.

Med hänsyn till rådande läge på löneområdet har utskottet likväl icke

velat motsätta sig, att för undvikande av en stegring av levnadskostnaderna

under nu löpande avtalsperiod imporlsubventionerna för införseln av vissa

varor övergångsvis bibehållas, om så är erforderligt, dock blott i den utsträckning

befintlig reservation, beräknad till It 000 000 kronor, därtill förslår

och längst till den 1 januari 1950.

Utskottet har med tillfredsställelse konstaterat, att enligt departementspromemorian

någon subventionering av hushållens bränslekostnader icke

torde erfordras för nästa budgetår, varför något anslag för ändamålet icke

synes böra uppföras på riksstaten för budgetåret 1949/50»;

dels ock utskottets hemställan bort hava följande lydelse:

»att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj :ts förslag

ävensom motionerna 1:283 och 11:359 samt 1:284 och

11:360, avslå Kungl. Maj :ts förslag om anslag för budgetåret

1949/50 till subventionering av införseln av vissa

varor.»;

3) av herr Johan Bernhard Johansson;

4) av herr Onsjö.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1949:339 Skrivelse till Konungen med förslag till ändrad lydelse av § 10 instruktionen för riksdagens revisorer av stats-, bankooch riksgäldsverken. a1 i texten