Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj. ts proposition angående statligt stöd åt aluminiumindustrien.

1949-05-17 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1949:169, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj. ts proposition angående statligt stöd åt aluminiumindustrien.

Dokumentets text

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 169.

Nr 169.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj. ts proposition angående statligt

stöd åt aluminiumindustrien.

(2:a avd.)

Kungl. Maj:t har i propositionen nr 211, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över folkhushållningsärenden för den 8 april

1949, föreslagit riksdagen att bemyndiga Kungl. Maj :t att träffa avtal om

utbyggnad av den svenska aluminiumindustrien i huvudsaklig överensstämmelse

med vad departementschefen anfört.

Före det senaste kriget tillverkades aluminium i Sverige endast vid en

fabrik, tillhörig aktiebolaget Svenska aluminiumkompaniet (Sako). Produktionen

motsvarade i runt tal 25 å 30 procent av den totala förbrukningen

av aluminium inom landet, inräknat importerat halvfabrikat. Utgångsmaterialet

vid tillverkningen var aluminiumoxid, som importerades

från Norge, där den framställdes vid anläggningar tillhöriga samma koncern

som Sako.

Med hänsyn till den stora betydelse aluminium fått, icke minst för försvarsberedskapen,

uppstod efter krigsutbrottet ett starkt önskemål att inom

landet erhålla en fullständig aluminiumproduktion. Normalt utvinnes aluminiumoxid

ur bauxit, ett mineral som icke finnes i Sverige, men man

hade i Boliden funnit ett annat mineral, andalusit, varur oxid kunde framställas.

Förutsättningar funnos därför för att åstadkomma en inhemsk aluminiumproduktion

på grundval av svenskt mineral. Efter förhandlingar

träffades år 1941 ett avtal om dylik produktion mellan staten genom industrikommissionen,

å ena, samt Sako och ett nybildat dotterbolag till Sako,

Svenska aloxidverken aktiebolag (Salox), å andra sidan. I enlighet med

detta avtal uppförde de båda företagen i Kubikenborg anläggningar såväl

för framställning av aluminiumoxid som för utvinning av aluminium ur

oxiden. Staten å sin sida lämnade företagen stöd i olika former, särskilt

genom ett kontant bidrag, konstruerat såsom en viss premie för varje ton

aluminiumoxid som tillverkades, men också genom olika stödköp av aluminium

samt genom prissättningen å denna vara. I samband med ett sådant

stödköp förband sig Salox i ett avtal år 1944 att — därest anläggningarna

i Kubikenborg för tillverkning av aluminiumoxid och hjälpråvaran kryolit

skulle definitivt nedläggas — under en tid av fem år från nedläggandet,

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 169.

11

dock ej längre än till och med år 1953, på egen bekostnad vidmakthålla anläggningarna.

Härigenom ville man från statens sida söka trygga åtminstone

någon beredskap på ifrågavarande område.

Sedan de statliga stödåtgärderna våren 1946 upphört fann Sako, att det

för fortsatt bedrivande av en ekonomiskt lönsam svensk aluminiumindustri

vore nödvändigt att utvidga produktionen och att rationalisera driften. Sådana

åtgärder skulle emellertid kräva avsevärda kapitalinvesteringar. Bolaget

tog därför med dåvarande chefen för handelsdepartementet upp frågan

om aluminiumindustriens framtid och i samband därmed spörsmålet

om stöd åt bolaget från statens sida i form av lån, medverkan vid vissa förhandlingar

eller på annat lämpligt sätt. Genom beslut den 20 juli 1946 uppdrog

chefen för handelsdepartementet åt hovrättsrådet, t. f. kommerserådet

Bernt Lindskog att verkställa erforderliga undersökningar rörande nämnda

industris ställning och framtida organisation samt att för sådant ändamål

upptaga överläggningar i ämnet.

Efter fullgjort uppdrag har Lindskog avgivit en den 5 mars 1949 dagtecknad

promemoria, i vilken uppdragits vissa huvudlinjer efter vilka en

överenskommelse skulle kunna träffas med bolagen om utbyggnad av aluminiumfabriken

i Kubikenborg. Över promemorian ha yttranden avgivits

av vattenfallsstyrelsen, kommerskollegium, riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap

och industrikommissionen.

Beträffande det närmare innehållet i promemorian och yttrandena torde

få hänvisas till propositionen.

Departementschefen har anfört följande.

Aluminium har under och efter det senaste världskriget kommit att få

allt större betydelse. Världsproduktionen av aluminium, som för år 1939

uppskattades till omkring 700 000 ton, beräknas sålunda under 1948 ha

uppgått till i runt tal 1,2 miljoner ton. Förbrukningen inom Sverige har

väsentligen stegrats sedan före kriget och utgör nu omkring 19 000 ton mot

före kriget 6 å 7 000 ton för år. Produktionen inom landet har emellertid

icke hållit jämna steg med konsumtionen i det att endast en fabrik, i Kubikenborg,

tillkommit med en årlig kapacitet av omkring 2 000 ton. Denna

fabrik och den i anslutning därtill uppförda oxidfabriken tillkommo under

viss medverkan från statens sida i syfte att under avspärrningen kunna

tillgodose åtminstone en nedskuren förbrukning med helt inhemsk tillverkning.

Importen av aluminium sker nu till övervägande del i hårdvaluta. Även

om en utbyggnad av den inhemska aluminiumindustrien med hänsyn till

den långa byggnadstiden icke för dagen kan medföra några lättnader i valutasituationen,

synes dock cn utvidgad industri på längre sikt innebära

väsentliga fördelar nr valutasynpunkt. Det övervägande skälet för att bibehålla

en svensk aluminiumindustri ligger emellertid i dess värde ur beredskapssynpunkt.

Erfarenheterna från den under det sista världskriget rådande

avspärrningsperioden understryka starkt detta värde.

Vid ett övervägande av frågan om tillgodoseende av beredskapssynpunk
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 169.

terna bör man på sätt riksnämnden i sitt yttrande framhållit söka bilda

sig en uppfattning, huruvida beredskapsintresset skulle kunna tillgodoses

på annat sätt, nämligen genom lagring av aluminium. En dylik utväg kräver

emellertid så betydande kapitalinvesteringar och skulle därjämte, för

den händelse lagringen skulle verkställas på kort sikt, ställa så stora krav

på våra hårdvalutatillgångar, att åtgärden icke kan förordas i nuvarande

läge. En sådan lagring skulle för övrigt draga större årliga kostnader än

en statssubvention av den art, som utredningsmannen föreslagit, jämte därför

erforderlig råvarulagring. Beredskapsintresset synes därför bäst tillgodoses

genom att den svenska industrien får möjlighet att bestå och utbygges

till önskad kapacitet.

Vid bedömande av de olika åtgärder, som kunna vidtagas för att nå detta

syfte, anser jag, i likhet med utredningsmannen och de flesta remissinstanserna,

att de diskuterade förslagen om rabatt å elektrisk kraft, tullskydd

eller lån icke böra ifrågaltomma. Den återstående möjligheten, en statlig

subvention, synes däremot kunna accepteras. Härigenom erhålles en öppen

redovisning för de kostnader, med vilka staten kan komma att bidraga.

Den statliga subventionen synes lämpligen kunna, på sätt utredningsmannen

föreslagit, givas formen av en produktionspremie. Utredningsmannens

förslag innebär i korthet, att aluminiumkompaniet utbygger aluminiumfabriken

i Kubikenborg till en kapacitet av 8 000 lön per år samt på

egen bekostnad underhåller oxidfabriken och utan kostnad för staten omhänderhar

lagringen av oxid mot det att bolaget erhåller en premie av 3 öre

per tillverkat kilogram aluminium intill 8 000 ton per år under 20 år. För

egen de! är jag icke beredd att på nuvarande stadium utan vidare godtaga

detta förslag, utan förordar, att riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap

erhåller i uppdrag att upptaga överläggningar med bolaget enligt förslagets

huvudlinjer och sedermera inkomma till Kung]. Maj :t med slutligt

avtalsförslag. Därvid bör emellertid beaktas, att möjlighet till förhandlingar

om avtalets fortsatta giltighet bör hållas öppen, därest bolagets räntabilitet

avsevärt förbättras eller förutsättningarna för bolagets verksamhet på grund

av tekniska förändringar eljest ändras.

Såsom riksnämnden framhållit komma emellertid beredskapssynpunkterna

icke att bliva tillgodosedda enbart genom en produktionsutvidgning.

Vid sidan härav erfordras upplagring av vissa råvaror för produktionen.

Förslagets reella innebörd är, att industrien tillförsäkras en merinkomst

av högst 240 000 kronor per år under viss tid. Det kan synas som om detta

belopp icke skulle vara av den storleksordning, att icke industrien själv

skulle kunna bära denna kostnad. Emellertid lärer enligt vad jag inhämtat

risken för att aluminiumindustrien kommer att nedläggas vara betydande,

för den händelse den icke tillföres detta belopp. Med hänsyn härtill har

jag, trots vissa principiella betänkligheter, ansett mig icke kunna underlåta

att föreslå ifrågavarande statliga medverkan. Subventionsbeloppet torde, så

länge anslaget till statlig lagerhållning finnes upptaget på budgeten, få

bestridas från detta anslag. Skulle anslaget framdeles bortfalla, torde erforderliga

medelsäskanden då få göras.

Den ifrågasatta utvidgningen av aluminiumindustrien förutsätter vissa

tillbyggnader till fabriksanläggningen och uppförande av arbetarbostäder

ävensom import av maskinutrustning. Erforderliga byggnadsarbeten torde

få komma till utförande i den takt, som begränsningen av byggnads- och

anläggningsverksamheten möjliggör. Vad maskininköpen mot dollarvaluta

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 169.

13

angår har jag erfarit, att bolaget lyckats utverka så lång kredit, att betalningen

skulle ske först då produktionen i det nya verket kommit i gång.

Då den besparing i dollarvaluta, som kommer att uppnås genom produktionsökningen

under den tid betalning skall ske, torde bliva större än kostnaderna

för maskininköpen, kommer återbetalningen icke att innebära

någon belastning på vår dollarbalans.

Med hänsyn till att det avsedda avtalet skulle komma att binda statsverket

för avsevärd tid synes frågan böra underställas riksdagen.

Utskottet har med hänsyn till vad i ärendet anförts ansett sig böra tillstyrka,

att Kungl. Maj :t lämnas det begärda bemyndigandet, och hemställer

alltså,

att riksdagen må bemyndiga Kungl. Maj :t att träffa avtal

om utbyggnad av den svenska aluminiumindustrien i huvudsaklig

överensstämmelse med vad departementschefen

i statsrådsprotokollet över folkhushållningsärenden för den

8 april 1949 anfört.

Stockholm den 17 maj 1949.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Närvarande: se under utlåtandet nr 168.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1949:340 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl, Maj:ts proposition angående statligt stöd åt aluminiumindustrien. a1 i texten