Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa ändringar i statens allmänna avlöningsreglemente m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

1949-05-17 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1949:172, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa ändringar i statens allmänna avlöningsreglemente m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 172.

1

Nr 172.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

vissa ändringar i statens allmänna avlöningsreglemente

m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

(3:e avd.)

I propositionen nr 132 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 11 mars 1949, föreslagit

riksdagen att

dels bemyndiga Kungl. Maj :t att i huvudsaklig överensstämmelse med vad

i statsrådsprotokollet förordats

a) vidtaga ändringar i de i statens allmänna avlöningsreglemente meddelade

bestämmelserna rörande semesterersättning, sjötillägg och begravningshjälp;
b)

vidtaga ändringar i de i avlöningsreglementet för folkskolan meddelade

bestämmelserna rörande begravningshjälp;

c) meddela beslut eller bestämmelser rörande

förande över stat av pensionsberättigande statlig tjänst, vilken förenas

med ordinarie, medelst förordnande tills vidare tillsatt och ej pensionsberättigande

statlig tjänst,

vikariatslöneförordnande å rektorsbefattning vid högre kommunal skola

samt

beredskapsersättning åt vissa tjänstemän vid statens järnvägar och statens

vattenfallsverk;

d) förordna angående omreglering i vissa fall av avlöning till tjänsteman

å indragnings- eller disponibilitetsstat;

dels ock besluta, att det högsta antal revir vid domänverket, som må hänföras

till lönegrupp III, skall utgöra 12.

Vidare ha i propositionen behandlats vissa allmänna spörsmål rörande partiellt

arbetsföras anställning i statlig tjänst m. m.

Partiellt arbetsföras anställning i statlig tjänst m. m.

De olika spörsmål, som sammanhänga med de partiellt arbetsföras anställande

i produktionslivet, ha blivit föremål för utredning genom en för

ändamålet tillsatt kommitté, kommittén för partiellt arbetsföra. Kommittén

framhåller i sitt betänkande med förslag angående partiellt arbetsföras anställning

i allmän tjänst (SOU 1948: 11), att lösningen av frågan om de partiellt

arbetsföras anställning i allmän tjänst till väsentlig del är beroende

av möjligheten att åstadkomma en större beredvillighet hos stat och kommun

1 Bihang till riksdagens protokoll 19i9. 6 samt. Nr 172.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 172.

än för närvarande att anställa handikappade, samt utvecklar närmare de

synpunkter, som enligt dess mening böra vara vägledande för myndigheterna

vid prövningen av hithörande frågor. Vidare framlägger kommittén

olika förslag till direkta åtgärder från det allmännas sida i ifrågavarande syfte

och understryker därvid, att avvikelse från de normala arbetsbetingelserna,

exempelvis i fråga om arbetsersättning och allmänna anställningsvillkor,

bliva nödvändiga som ett komplement till arbetsanställningen, då en

sådan fullständig anpassning mellan arbetsuppgifternas krav och individens

arbetsförmåga, att arbetshindrets betydelse eliminerades, icke alltid kan förverkligas

i praktiken. De förslag, som kommittén framlägger i fråga om kommunal

tjänst, ha erhållit formen av rekommendationer.

Kommittébetänkandet har framlagts efter det överläggningar förekommit

mellan representanter för kommittén och 1944 års deltidstjänstutredning,

representanter för 1945 års lönekommitté, statens organisationsnämnd,

tjänstemännens centralorganisation, de kollektivavtalsslutande parterna i

fråga om i statens tjänst anställda arbetare, svenska stadsförbundet, svenska

landstingsförbundet och svenska landskommunernas förbund samt

svenska kommunalarbetarförbundet.

Beträffande de yttranden, som avgivits av ett flertal myndigheter

och organisationer, torde få hänvisas till propositionen.

Departementschefen förordar i enlighet med kommitténs förslag, att de

statliga myndigheterna erhålla anvisningar, som kunna tjäna som vägledning

vid utformningen av deras personalpolitik i fråga om anställande av

partiellt arbetsföra. För myndigheterna synes sålunda böra framhållas betydelsen

av att staten beträffande de partiellt arbetsföras inlemmande i arbetslivet

föregår med gott exempel samt givas uttryck åt av departementschefen

i propositionen närmare angivna synpunkter på det nationalekonomiska

och moraliska värdet av att den partiella arbetskraften bättre och

mera beredvilligt tillvaratages. Vidare synes i möjligaste mån böra klarläggas,

vilken anställningsform som vederbörande myndighet äger tillämpa

för skilda slag av partiellt arbetsföra. I behov av ett klarläggande är också

spörsmålet, huruvida den omständigheten, att ett antal ordinarie och extra

ordinarie tjänster uppförts på personalförteckning, skall anses medföra att

dessa tjänster under alla förhållanden skola tillsättas, i så fall med personer

vilka med avseende å hälsotillståndet anses kunna ifrågakomma till dylik

anställning, eller om i vissa fall pensionsberättigande tjänst kan hållas vakant

och partiellt arbetsför i stället anställas med användande av lämplig

anställningsform. Frågan om den närmare utformningen av anvisningarna

i ämnet föreslås av departementschefen senare få anmälas för Kungl. Maj :t.

Gentemot kommitténs förslag att partiellt arbetsför skall tillerkännas företrädesrätt

till anställning framför lika kvalificerad medsökande, vilken

ej tillhör kategorien partiellt arbetsföra, uttalar departementschefen, att det

endast i få fall torde förekomma, att två sökande äro lika kvalificerade och

att frågan om företrädesrätt därför torde vara av underordnad praktisk be
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 172.

3

tydelse. Grundlagsstadgandet om tjänstetillsättning efter förtjänst och skicklighet

tilldelar icke de partiellt arbetsföra någon särställning. Det synes departementschefen

vara tillfyllest med ett konstaterande härav.

I anslutning till vad kommittén föreslagit förordas att arbetsmarknadsstyrelsen

bemyndigas att genom hänvändelser till olika myndigheter söka

verka för tillvaratagande av de partiellt arbetsföras arbetskraft.

Kommitténs förslag att handläggningen av frågor rörande partiellt arbetsföra

hos de särskilda myndigheterna koncentreras till så få tjänstemän som

möjligt finner departementschefen praktiskt och ägnat att främja en ändamålsenlig

behandling av de föreliggande frågorna. Det anses emellertid

icke erforderligt att någon för verken bindande föreskrift i ämnet meddelas.

Även om anvisningar utfärdas till ledning för myndigheternas prövning

av frågan om anställande av partiellt arbetsföra, komma enligt departementschefen

med säkerhet åtskilliga spörsmål att återstå, vilka få lösas i samband

med den praktiska tillämpningen. Det kan också förutses, att fall uppkomma,

i vilka tvekan föreligger huruvida de äro att hänföra till den ena

eller den andra kategorien av partiell arbetsförhet. Departementschefen anser

i likhet med kommittén, att råd och anvisningar, såväl generella som

för särskilda fall, skola kunna inhämtas hos ett centralt organ.

Kommittén har framhållit, att det rådgivande organet bör ha sådan sammansättning

att, förutom rent medicinska synpunkter, även de intressen

bliva företrädda, som staten har å ena sidan såsom arbetsgivare och å andra

sidan såsom huvudman för socialvården. Departementschefen framhåller,

att, även om i och för sig goda skäl tala för att det rådgivande organet

sammansättes så att jämväl verksintressena bliva vederbörligen beaktade,

det å andra sidan synes föga tilltalande att för denna uppgift inrätta ett

särskilt organ. Med ett definitivt ställningstagande till frågan anses emellertid

lämpligen böra anstå intill dess på grundval av kommitténs slutbetänkande

ställning tages till däri berörda organisationsfrågor. I avbidan

därå anser departementschefen sig icke böra ifrågasätta annan ändring i

medicinalstyrelsens nuvarande rådgivande funktion än att medicinalstyrelsen

vid avgivande av utlåtande samråder med arbetsmarknadsstyrelsen.

I sitt betänkande har kommittén föreslagit vissa ändringar i gällande, av

medicinalstyrelsen fastställda formulär till läkarintyg för vinnande av anställning

i statens tjänst. Departementschefen har i denna fråga uttalat,

att det synes önskvärt, att ett enhetligt formulär till läkarintyg för vinnande

av anställning i allmän tjänst utarbetas. Medicinalstyrelsen föreslås

skola erhålla i uppdrag att i samråd med statens avtalsnämnd, svenska

stadsförbundet och svenska landstingsförbundet utarbeta förslag till dylikt

formulär; sedan det allmänna intygsformuläret fastställts, föreslås detsamma

med erforderliga kompletteringar skola läggas till grund för sådana

speciella läkarintyg, som erfordras för vinnande av anställning inom en

del särskilda förvaltningsområden.

Vid utarbetandet av sina förslag rörande anställningsform m. m. för partiellt

arbetsföra har kommittén fördelat dessa på särskilda grupper, allt
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 172.

efter deras arbetsförmåga och utsikten till förändring i ena eller andra riktningen

av vederbörandes tjänsteduglighet. Vad kommittén härutinnan föreslagit

anser departementschefen i stort sett godtagbart. Svårighet beräknas

i vissa fall kunna uppkomma vid klassificeringen. En sådan är emellertid

under alla förhållanden erforderlig, därest anställande av partiellt arbetsföra

skall kunna väntas komma till stånd i ökad omfattning.

Kommitténs förslag rörande de särskilda anställningsformernas tillämpning

för olika kategorier av partiellt arbetsföra har utarbetats efter samråd

med deltidstjänstutredningen och representanter för 1945 års lönekommitté.

Lönekommittén har å sin sida vid utformningen av förslaget till

statens allmänna avlöningsreglemente beaktat vad vid detta samråd förekommit,

och statens allmänna avlöningsreglemente, vilket bygger på lönekommitténs

förslag, har därför erhållit en sådan utformning, att de förslag

kommittén för partiellt arbetsföra framlagt i sitt betänkande i allt väsentligt

redan äro författningsmässigt sett genomförda. Dessa förslag påkalla

alltså i stort sett icke något ställningstagande i detta sammanhang. Emellertid

har kommittén för partiellt arbetsföra beträffande dem, som enligt

kommitténs förslag hänföras till kategori I b (normal prestationsförmåga

— oviss prognos) och som enligt redan utfärdade anvisningar till statsmyndigheterna

böra erhålla anställning som extra tjänstemän, föreslagit, att

hälsotillståndet skall omprövas vid de tillfällen, då lönegrads- eller löneklassuppflyttning

ifrågalcommer, samt att vederbörandes definitiva anställningsform

skall bestämmas senast efter T/, års anställning. Departementschefen

anser sig icke — ehuru han väl kan förstå de synpunkter, som föranlett

kommittén att framlägga ett preciserat förslag i fråga om tidpunkterna

för förnyad undersökning — nu beredd att tillstyrka dess genomförande.

Departementschefen framhåller därvid dels att vid tillämpning av

reglerad befordringsgång tidpunkterna för lönegrads- och löneklassuppflyttning

ej alltid sammanfalla, varför man vid tillämpning av kommitténs

förslag skulle komma till ett förhållandevis stort antal omprövningstillfällen,

dels ock att anledning kan finnas att oberoende av formella regler tilllämpa

olika tidsfrister för omprövningen, alltefter vederbörandes sjukdomstillstånd.

För egen del vill departementschefen förorda, att myndigheten

i samråd med verksläkaren bestämmer den tid, efter vilken ny undersökning

skall komma till stånd. Om särskilda skäl icke giva anledning till

annat, anses omprövning lämpligen böra ske med treårsintervaller. Vad

angår valet av den tidpunkt, då definitiv ställning senast bör tagas till vederbörandes

framtida anställningsförhållanden, förordas icke nu något

fixt tidsschema. I varje fall synes det lämpligt, att någon tids erfarenhet

av de förutsatta anordningarna avvaktas, innan en dylik detaljreglering

överväges.

Beträffande frågan huruvida en ordinarie eller extra ordinarie tjänst bör

kunna vakantsättas för att bereda anställning åt sådan partiellt arbetsför,

vilken, såvitt vid tidpunkten för tjänstetillsättningen kan bedömas, ej bör

erhålla pensionsrätt, har kommittén föreslagit att vakantsättning skall

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 172.

5

kunna ske, men mot förslaget ha invändningar riktats i en del remissyttranden.

Departementschefen framhåller, att den diskuterade situationen

i allmänhet endast torde uppkomma i sådana fall, då ordinarie eller extra

ordinarie tjänst avses skola tillsättas men den för tjänsten i och för sig

mest meriterade är en sådan partiellt arbetsför, som på grund av oviss

prognos då icke anses böra erhålla pensionsberättigande anställning. Frågan

gäller, huruvida den omständigheten att ordinarie och vissa extra ordinarie

tjänster upptagits på personalförteckning skall anses innebära en

viljeförklaring från statsmakternas sida om att tjänsten även i en dylik

situation skall tillsättas — varvid den partiellt arbetsföre ej skulle ifrågakomma

— eller om i stället tjänsten bör hållas vakant och den partiellt

arbetsföre anställas som extra tjänsteman. Departementschefen förordar,

att det senare alternativet väljes. I propositionen 1948: 225 (s. 35) har

visserligen, framhåller departementschefen, uttalats att, om i en av riksdagen

fastställd personalförteckning upptagas vissa tjänster, riksdagsbeslutet

i allmänhet synes få tilläggas innebörden, att dessa tjänster skola inrättas

och ej utan särskilda skäl hållas vakanta. Det allmänna intresse staten

har av att den partiella arbetskraften tillvaratages anses —- särskilt då

i det här avsedda fallet är fråga om sådan partiellt arbetsför, som är i stånd

att fullgöra normal arbetsprestation — tillräckligt motivera, att ett avsteg

från den uppgjorda personalplanen tillfälligt göres. Det framhålles,

att innebörden härav endast är, att anställandet av den dugligaste arbetskraften

betraktas som det primära och anställningsformen såsom sekundär

i stället för tvärtom.

Kommittén har föreslagit att partiellt arbetsför, som erhåller pensionsberättigande

anställning, skall medgivas att såsom tjänstår för pension tillgodoräkna

tid för tidigare anställning i statens tjänst allenast med avdrag

för aspiranttid. Detta förslag har endast givit departementschefen anledning

uttala, att frågan, i vad mån tillgodoräkning av icke pensionsberättigande

anställningstid må ske, enligt gällande bestämmelser ankommer på

Kungl. Maj:ts prövning i varje särskilt fall och att något avsteg från denna

ordning icke synes böra göras för de partiellt arbetsföras vidkommande.

Departementschefen har vidare uttalat, att därest staten beträffande anställande

av partiellt arbetsföra såsom statstjänstemän tillämpar riktlinjer

av i huvudsak den innebörd, som i det föregående angivits, detta synes böra

medföra inverkan på behandlingen av motsvarande frågor beträffande

statlig arbetarpersonal.

Det förutsättes vidare, att även kommunerna visa sig beredvilliga att vidtaga

åtgärder i syfte att underlätta anställande av partiellt arbetsföra i sin

tjänst, varvid de anordningar, som bliva tillämpliga för statens anställningshavare,

i huvudsak anses kunna tjäna som förebild.

Under förevarande rubrik behandlade frågor äro icke i och för sig av

sådan beskaffenhet, att något särskilt beslut från riksdagens sida i dem

påkallas.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 172.

Utskottet har i detta sammanhang till behandling förehaft två likalydande

motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr Emil Petersson

(I: 280) och den andra inom andra kammaren av herr Nihlfors och

fröken Vinge (II: 348). Motionärerna ha funnit det vara en brist om de

partiellt arbetsföra skulle komma att stå utanför handläggningen inom

medicinalstyrelsen av de för dem så viktiga frågorna. Intill dess slutlig ställning

tagits till organisationsproblemen på detta område, synes enligt motionärerna

den ordningen kunna genomföras, att även en representant för de

partiellt arbetsföras organisationer kallas till medicinalstyrelsen för samråd

i ärenden av här ifrågakommande slag. Icke minst skulle detta ha stor

psykologisk betydelse och utgöra ett bevis för den vikt staten fäster vid de

partiellt arbetsföras egen medverkan till lösande av sina problem. Motionärerna

ha hemställt, att riksdagen måtte beakta vad i motionerna anförts vid

avgivande av sitt yttrande rörande nu förevarande del av propositionen.

Förande över stat av vissa pensionsberättigande statliga tjänster.

Departementschefen förordar, att anordningen med förande över stat erhåller

tillämpning även i fråga om en ordinarie byråchefstjänst hos riksåklagarämbetet,

som tillsättes medelst förordnande tills vidare. Systemet

med förande över stat av pensionsberättigande tjänst, vars innehavare erhållit

ordinarie tjänst, vilken tillsättes medelst förordnande tills vidare och ej

är förenad med pensionsrätt, avser att undanröja de olägenheter, som skulle

följa av att den pensionsberättigande tjänsten icke kunde återbesättas i vanlig

ordning. Riksdagen har vid olika tillfällen bemyndigat Kungl. Maj :t att

tillämpa ifrågavarande anordning inom skilda förvaltningsområden. Beträffande

ett fåtal här avsedda förordnandetjänster kan dock anordningen — i

avsaknad av riksdagens bemyndigande — icke komma i tillämpning. De skäl,

som motiverat anordningens tillskapande, hänföra sig emellertid icke i och

för sig till vissa bestämda förvaltningsområden utan grunda sig på det

förhållandet, att medelst förordnande tills vidare tillsatta ordinarie statstjänster

— med ett undantag — icke äro pensionsberättigande. Departementschefen

förordar därför, att de till vissa förvaltningsområden anknutna bemyndigandena

att föra pensionsberättigande tjänster över stat, vilka riksdagen

vid olika tillfällen lämnat Kungl. Maj :t, ersättas av ett generellt bemyndigande

för Kungl. Maj :t att meddela beslut eller bestämmelser om förande

över stat av pensionsberättigande statlig tjänst, vars innehavare erhållit

annan, medelst förordnande tills vidare tillsatt ordinarie statlig tjänst,

som icke är förenad med pensionsrätt. Ett dylikt generellt bemyndigande

skulle enligt departementschefen innebära endast en obetydlig utvidgning av

de befogenheter, som riksdagen redan tidigare tillerkänt Kungl. Maj :t i förevarande

avseende. Någon ändring i fråga om regleringen av de olika spörsmål,

som sammanhänga med förande över stat av pensionsberättigande tjänst,

ifrågasättes icke.

Departementschefen erinrar i detta sammanhang om att även lärartjänst,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 172.

7

vars innehavare erhållit medelst förordnande för viss tid tillsatt rektorstjänst

— vilken sistnämnda tjänst är förenad med pensionsrätt — kan av

Kungl. Maj :t föras över stat. Härutinnan avses ingen ändring skola ske i

detta sammanhang.

Vikariatslöneförordnande å befattning såsom rektor vid högre kommunal

skola.

För närvarande torde vikariatslöneförordnande å rektorsbefattning vid

högre kommunal skola icke kunna meddelas med hänsyn till att sådan befattning

icke är att betrakta såsom särskild tjänst. Uppenbarligen kunna enligt

departementschefen vissa skäl anföras för att rektorsbefattningarna vid

dessa skolor — liksom också vid de statsunderstödda privatläroverken —

på motsvarande sätt som vid de statliga läroverken i organisatoriskt och

lönetekniskt hänseende konstrueras såsom särskilda tjänster. Definitiv ställning

till frågan om en ändring härvidlag synes dock böra tagas först i samband

med att föreliggande förslag angående lönereglering för lärarna vid

de statsunderstödda privatläroverken m. m. blir föremål för statsmakternas

prövning. I avbidan härpå förordas att genom bestämmelser, utfärdade vid

sidan av statens allmänna avlöningsreglemente, möjlighet skapas att meddela

vikariatslöneförordnande å rektorsbefattning vid högre kommunal skola.

Sådant förordnande föreslås skola få meddelas under samma förutsättningar,

som enligt nyssnämnda reglemente gälla i fråga om vikariatslöneförordnanden

i allmänhet, samt medföra, att den förordnade erhåller samma

avlöningsförmåner som om han vore innehavare av den rektorsbefattning,

förordnandet avser. Riksdagens bemyndigande att utfärda bestämmelser

av den innebörd, som här angivits, har ansetts böra inhämtas.

Beräkning av semesterersättning för innehavare av beställning med löne
gradsbeteckningen

Mha.

Innehavare av beställning i lönegraden Mha 1 eller 2 — det s. k. biandavlönade

manskapet vid försvaret -—■ äger förutom lön åtnjuta vissa naturaförmåner

(vilka dock kunna utbytas mot kontant ersättning). Semesterersättning

för dylik beställningshavare skall emellertid enligt statens allmänna

avlöningsreglemente beräknas uteslutande med utgångspunkt från

lönen. Departementschefen anser det mindre tillfredsställande, att vid bestämmandet

av semesterersättning för det s. k. blandavlönade manskapet sålunda

helt bortses från naturaförmånerna, samt förordar därför, att bestämmelse

meddelas av innebörd att semesterersättning, såvitt angår innehavare

av beställning i lönegraden Mha 1 eller 2, skall beräknas så, att den motsvarar

lönen ökad med det belopp, vartill de ifrågavarande personal tillkommande

förmånerna av fri förplägnad och fri beklädnad enligt gällande föreskrifter

skola värderas. Bemyndigande har ansetts böra inhämtas av riksdagen att

i 30 § statens allmänna avlöningsreglemente intaga berörda bestämmelse,

vilken föreslås skola träda i kraft den 1 juli 1949.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 172.

Sjötillägget till personal vid försvaret under tjänstgöring å ubåt försedd

med s. k. snorkelanläggning.

På grundval av ett av 1945 års lönekommitté framlagt förslag genomfördes

den 1 juli 1948 en omreglering av de sjötillägg, som under sjötjänstgöring

utgå till personal vid försvaret. Vid regleringen lämnades emellertid

åsido vissa lönetillägg, vilka enligt av Kungl. Maj :t provisoriskt meddelade

beslut i form av gratifikationer (s. k. snorkeltillägg) utginge till personal,

som under vissa försök med ubåt, försedd med s. k. snorkelanläggning,

tjänstgjorde ombord.

För personal vid försvaret, som enligt eljest gällande bestämmelser är

berättigad till sjötillägg, föreslås nu tillägget skola förhöjas med 5 kronor för

varje dygn, varunder tjänstgöring fullgjorts ombord å ubåt, utrustad med

s. k. snorkelanläggning, och varunder ubåten med användande av snorkeln

under någon tid befunnit sig i undervattensläge. Kostnaderna för ifrågavarande

förhöjning av sjötillägget föreslås skola bestridas från vederbörligt

avlöningsanslag. Den sålunda förordade slutgiltiga regleringen av här omhandlade

ersättningsfråga — vilken skulle träda i tillämpning den 1 juli

1949 — påkallar visst tillägg till bestämmelserna i 35 § 2 mom. statens allmänna

avlöningsregemente. Riksdagens bemyndigande att vidtaga dylik komplettering

av nämnda bestämmelser har ansetts bör inhämtas. Med hänsyn

till stadgandet i 18 § 1 mom. kungörelsen om värnpliktsavlöning kommer

ifragavarande tillägg till bestämmelserna i statens allmänna avlöningsreglemente

att medföra, att det förhöjda sjötillägget kommer att utgå även till

värnpliktiga.

I förevarande sammanhang har utskottet till behandling förehaft två likalydande

motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr Isaksson

(I: 281) och den andra inom andra kammaren av herr Dickson (II: 349),

i vilka hemställts, att riksdagen matte besluta, att förhöjning av sjötillägget

skall utgå för personal tjänstgörande å ubåt utrustad med s. k. snorkelanläggning

med 5 kronor per man och dag under samma tid som sjötillägg

utgår.

Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande, får

utskottet hänvisa till motionen II: 349.

Ökning av det högsta antal revir vid domänverket som må hänföras till

lönegrupp III.

Departementschefen förordar — under framhållande att Laxå revir synes

vara av den svårskötthetsgrad, att det bör hänföras till lönegrupp III — att

riksdagens medgivande utverkas till att det högsta antal revir, som må tillhöra

lönegrupp III, ökas från 11 till 12. Denna utökning föreslås få ske från

och med den 1 juli 1949.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 172.

9

Ändrade grunder för bestämmande av ersättning till viss personal som bestrider

beredskapstjänst, m. m.

I propositionen 1948: 225 förordades genomförandet av ett av vattenfallsstyrelsen

framlagt, av statstjänarkartellen biträtt förslag om särskild beredskapsersättning

för viss personal vid statens vattenfallsverk. Sedan riksdagen

bifallit propositionen på ifrågavarande punkt (statsutsk. uti nr 165;

r. skr. nr 351), utfärdades bestämmelser i ämnet, vilka trädde i kraft den

1 juli 1948. Enligt dessa bestämmelser må beredskapsersättning tillkomma

följande personal vid vattenfallsverket, nämligen a) tjänsteman, som bestrider

beredskapstjänst vid kraftverks understation, b) tjänsteman, som

bestrider göromål såsom vakthavande driftledare vid driftkontor, c) tjänsteman,

tjänstgörande såsom vakthavande vid kraftverks distrikts- eller linjekontor,

d) tjänsteman, som bestrider beredskapstjänst under veckohelger

och övriga helger vid primärstation (kraftstation), och e) tjänsteman tillhörande

reparationspersonalen vid Trollhätte kanalverk, vilken bestrider beredskapstjänst.

Ersättningen utgår enligt vattenfallsstyrelsens bestämmande

med högst 45 kronor för vecka, då tjänstgöringen fullgöres i hemmet

eller då den fullgöres på tjänstestället under sådana förhållanden, att

nattvila beredes och tjänstgöringstraktamente utgår, samt med högst 55

kronor för vecka, då tjänstgöringen fullgöres på tjänstestället och nattvila

beredes samt tjänstgöringstraktamente ej utgår.

I samma proposition anmälde vidare Kungl. Maj :t, att Svenska järnvägsmannaförbundet

hemställt, att särskild ersättning åt de tjänstemän vid statens

järnvägar, som fullgjorde beredskapstjänst liknande den, som förekomme

vid statens vattenfallsverks primär- och understationer, måtte fastställas

i samband med det beslut, som kunde föranledas av vattenfallsstyrelsens

framställning i ämnet. I propositionen uttalades, att frågan om ersättning

vid statens järnvägar för beredskapstjänst syntes vara i behov

av närmare övervägande och icke för det dåvarande kunna upptagas till definitiv

prövning. Det syntes närmast ankomma på järnvägsstyrelsen att

framlägga ett mera preciserat förslag i ämnet. För den händelse vad som ansåges

böra gälla vid statens järnvägar komme att i huvudsak överensstämma

med vad i motsvarande hänseende skulle gälla vid statens vattenfallsverk,

syntes emellertid Kungl. Maj :t böra äga provisoriskt meddela bestämmelser

i ämnet i avbidan på att frågan underställdes riksdagens prövning.

Propositionen föranledde i nu berörda del icke annat uttalande från riksdagens

sida än att vad i propositionen anförts angående bemyndigande för

Kungl. Maj :t att meddela provisoriska bestämmelser om beredskapsersättning

vid statens järnvägar borde gälla jämväl andra verk, där motsvarande

förhållanden förelåge.

I skrivelse den 9 december 1948 har vattenfallsverkens personalförbund

— under förmälan att vattenfallsstyrelsen utfärdat provisoriska bestämmelser

rörande beloppet av beredskapsersättningen för vattenfallsverkets

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 172.

personal samt att ersättningen därvid differentierats dels efter beredskapstjänstens

art och dels efter dess frekvens — gjort framställning i syfte

att differentiering av ersättningsbeloppen efter beredskapstjänstens frekvens

icke måtte ske.

Vattenfallsstijrelsen har i yttrande häröver förklarat sig icke ha något att

erinra mot att beredskapsersättning finge utgå utan hänsyn till beredskapens

frekvens, därest styrelsen erhölle bemyndigande att utfärda bestämmelser

i denna riktning. Beträffande den förut berörda bestämmelse, enligt vilken

beredskapsersättning må tillkomma tjänsteman, som bestrider beredskapstjänst

under veckohelger och övriga helger vid primärstation (kraftstation),

har styrelsen föreslagit, att bestämmelsen icke måtte begränsas till att avse

endast veckohelger och andra helger, enär här avsedd beredskap i vissa fall

utsträckts till att omfatta även övriga delar av veckan.

I skrivelse den 28 december 1948 har järnvägsstyrelsen föreslagit, att för

statens järnvägars vidkommande bestämmelser meddelades av innebörd, att

beredskapsersättning finge utgå till driftcentralföreståndare och dennes närmaste

man, som alternerande bestrida beredskapstjänst såsom vakthavande

driftledare vid omformarstation eller transformatorstation för elektrisk tågdrift

och inom dess matnings- och underhållsområde. I fråga om ersättningens

belopp har styrelsen förordat, att motsvarande föreskrifter meddelades

som de vilka gällde för personalen vid statens vattenfallsverk.

Departementschef en har för egen del anfört följande.

Vad först beträffar vattenfallsverkens personalförbunds framställning om

slopande av beredskapsersättningens gradering efter beredskapsfrekvensen,

har tidigare påpekats, att statsutskottet vid 1948 års riksdag uttalade, att utskottet

i fråga om den föreslagna beredskapsersättningen vid statens vattenfallsverk

förutsatte, att de högsta beloppen endast skulle utgå vid hög

beredskap, som vore ofta återkommande (exempelvis varannan vecka), samt

att ersättningen i andra fall borde minskas med beaktande av vilken grad

beredskapen hade och hur ofta den återkomme. Vattenfallsstyrelsen synes

ha tolkat utskottets berörda uttalande så, att de högsta ersättningsbeloppen

endast borde få utgå vid beredskap, som återkomme i genomsnitt minst

varannan vecka. Emellertid kan ifrågasättas, huruvida icke utskottets uttalande

bör fattas så, att utskottet velat skilja mellan å ena sidan sådana fall,

i vilka fortlöpande beredskapstjänst vore anordnad och vissa tjänstemän

— med mer eller mindre långa mellanrum — regelmässigt ålades att bestrida

denna tjänst, och å andra sidan sådana fall, i vilka en tjänsteman rent

tillfälligt beordrades till beredskapstjänst, samt att utskottet ansett de högsta

ersättningsbeloppen böra ifrågakomma endast i förstnämnda fall. Vattenfallsverkens

personalförbund avser emellertid med sin framställning, att

beredskapsersättningens gradering efter beredskapsfrekvens skall helt slopas.

Härför fordras otvivelaktigt riksdagens medgivande. För egen del har

jag funnit det tveksamt, huruvida tillräckliga skäl kunna anses föreligga för

att graderingen fullständigt avskaffas. Med hänsyn till vad personalförbundet

och myndigheterna anfört vill jag dock icke motsätta mig att så sker.

I likhet med lönenämnden anser jag billighetsskäl tala för att den ändring

av grunderna för beredskapsersättningens beräknande, som ett slopande av

graderingen efter beredskapsfrekvens innebär, tillämpas retroaktivt från

och med den 1 juli 1948.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 172.

11

Vattenfallsstyrelsens förslag till ändring av nuvarande bestämmelse om

beredskapsersättning till tjänsteman, som bestrider beredskapstjänst vid

primärstation (kraftstation), har icke givit mig anledning till erinran.

Beträffande de tjänstemän vid statens järnvägar, till vilka beredskapsersättning

enligt järnvägsstyrelsens förslag må kunna utgå, synas samma förhållanden

föreligga som i fråga om de tjänstemän vid vattenfallsverket,

vilka åtnjuta sådan ersättning. Jag har därför intet att erinra mot det av

järnvägsstyrelsen framlagda förslaget till bestämmelser om beredskapsersättning.

Då de skäl som anförts mot beredskapsersättningens gradering

efter beredskapsfrekvens för vattenfallsverkets personal torde äga motsvarande

giltighet för den i järnvägsstyrelsens framställning avsedda personalen,

förordar jag, att någon gradering efter beredskapsfrekvens icke heller

sker för sistnämnda personal. Beredskapsersättning i enlighet med järnvägsstyrelsens

förslag synes, såsom styrelsen framhållit, böra utgå retroaktivt

från och med den 1 juli 1948.

Fråga kan naturligen uppkomma om införande av beredskapsersättning

vid andra verk än vattenfallsverket och statens järnvägar. Jag förutsätter

att det bemyndigande, som 1948 års riksdag lämnat Kungl. Maj :t att meddela

provisoriska bestämmelser om sådan ersättning, skall äga fortsatt giltighet.

Viss ändring av bestämmelserna angående begravningshjälp.

Genom beslut av 1948 års riksdag har den begravningshjälp, som utgår

jämlikt lagen om försäkring för olycksfall i arbete och militärersättningsförordningen,

från och med den 1 januari 1949 höjts till 500 kronor. Med

hänsyn härtill synes enligt departementschefen jämväl den enligt statens allmänna

avlöningsreglemente och avlöningsreglementet för folkskolan utgående

fasta begravningshjälpen, 400 kronor, böra höjas till förstnämnda belopp.

I detta sammanhang erinrar departementschefen, att den enligt avlöningsreglementena

utgående begravningshjälpen skall avräknas å den begravningshjälp,

vartill dödsboet efter avliden tjänsteman må vara berättigat

enligt olycksfallsförsäkringslagen eller militärersättningsförordningen. Härav

följer, att därest beloppet av förstnämnda förmån bibehålies oförändrat,

begravningshjälp i vissa fall måste utgivas dels av vederbörande avlöningsutbetalande

myndighet och dels av riksförsäkringsanstalten. En sådan ordning

anses mindre tillfredsställande.

På grund av det anförda förordas, att den enligt förut omförmälda avlöningsreglementen

utgående fasta begravningshjälpen höjes till 500 kronor,

såvitt fråga är om dödsfall, som inträffat efter utgången av år 1948.

Riksdagens bemyndigande har ansetts böra utverkas att vidtaga härav påkallad

ändring i 49 § 1 mom. statens allmänna avlöningsreglemente och 35 §

avlöningsreglementet för folkskolan.

Departementschefen har slutligen erinrat om att 1948 års riksdag (prop.

225; r. skr. 351) bemyndigat Kungl. Maj:t att, därest värnpliktiga med stöd

av 28 § värnpliktslagen skulle inkallas till militärtjänstgöring, innan nytt

krigsavlöningsreglemente utfärdats, besluta om de ändringar i gällande krigs
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 172.

avlöningsreglemente, som påkallas av den nya löneregleringen för statens

tjänstemän, eller utfärda provisoriskt krigsavlöningsreglemente. De inom

försvarsdepartementet tillkallade utredningsmän, åt vilka uppdragits att

verkställa översyn av krigsavlöningsbestämmelserna, förväntas senare under

våren 1949 komma att avlämna förslag till nytt krigsavlöningsreglemente.

Då frågan icke beräknas kunna underställas innevarande års riksdag

under dess vårsession, synes enligt departementschefen ifrågavarande bemyndigande,

som icke är tidsbegränsat, alltjämt böra gälla.

Utskottet.

Vad beträffar de partiellt arbetsföras anställning i statens tjänst m. m.

kan utskottet i allt väsentligt instämma i de allmänna synpunkter och förslag,

som framlagts av departementschefen. I likhet med departementschefen

anser utskottet även, att ett organ bör finnas, till vilket myndigheterna

och jämväl verksläkarna ha möjlighet att vända sig för att erhålla råd och

upplysningar i frågor rörande partiellt arbetsföra. Något särskilt organ

torde emellertid icke behöva inrättas för ifrågavarande ändamål. Enligt utskottets

mening synes den av departementschefen föreslagna anordningen

i nämnda hänseende ändamålsenlig och bör få äga bestånd. Det bör sålunda

ankomma på medicinalstyrelsen att i samråd med arbetsmarknadsstyrelsen

fullgöra ifrågavarande uppgifter.

Det i motionerna 1:280 och 11:348 framlagda förslaget, att en representant

för de partiellt arbetsföras organisationer skulle kallas till medicinalstyrelsen

för samråd i ärenden av här ifrågavarande slag, anser sig utskottet

icke kunna tillstyrka, då de partiellt arbetsföra därigenom skulle beredas

en viss särställning framför andra arbetstagare.

Kungl. Maj :ts förslag beträffande förande över stat av vissa pensionsberättigande

tjänster, vikariatslöneförordnande å befattning såsom rektor

vid högre kommunal skola och beräkning av semesterersättning för innehavare

av beställning med lönegradsbeteckningen Mha ha icke givit utskottet

anledning till erinran. Utskottet har jämväl funnit sig böra tillstyrka

förslagen om ökning av det högsta antal revir vid domänverket, som må hänföras

till lönegrupp III, och om ändrade grunder för bestämmande av ersättning

till viss personal, som bestrider beredskapstjänst, m. m.

Ej heller Kungl. Maj :ts förslag i fråga om sjötillägget till personal vid

försvaret under tjänstgöring å ubåt försedd med s. k. snorkelanläggning har

givit utskottet anledning till erinran. Utskottet finner sålunda skäl icke

föreligga för tillstyrkande av i motionerna I: 281 och II: 349 framställt yrkande

om utökad rätt till ersättning av ifrågavarande slag.

Med hänsyn till vad i propositionen anförts har utskottet slutligen funnit

sig böra tillstyrka Kungl. Maj :ts förslag om viss ändring av bestämmelserna

angående begravningshjälp.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 172.

13

Vad beträffar Kungl. Maj :ts under punkten 9:o i propositionen framlagda

förslag angående omreglering av vissa avlöningsförmåner å indragnings-

eller disponibilitetsstat kommer utskottet att framdeles avgiva utlåtande.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må

I. avslå i motionerna I: 281 och II: 349 framlagt förslag,

att förhöjning av sjötillägget skall utgå för personal tjänstgörande

å ubåt utrustad med s. k. snorkelanläggning med

5 kronor per man och dag under samma tid som sjötillägg

utgår;

II. bemyndiga Kungl. Maj :t att i huvudsaklig överensstämmelse

med vad i statsrådsprotokollet över finansärenden

för den 11 mars 1949 förordats

a) vidtaga ändringar i de i statens allmänna avlöningsreglemente

meddelade bestämmelserna rörande semesterersättning,

sjötillägg och begravningshjälp;

b) vidtaga ändringar i de i avlöningsreglementet för folkskolan

meddelade bestämmelserna rörande begravningshjälp;
c)

meddela beslut eller bestämmelser rörande

förande över stat av pensionsberättigande statlig tjänst,

vilken förenas med ordinarie, medelst förordnande tills vidare

tillsatt och ej pensionsberättigande statlig tjänst,

vikariatslöneförordnande å rektorsbefattning vid högre

kommunal skola samt

beredskapsersättning åt vissa tjänstemän vid statens järnvägar

och statens vattenfallsverk;

III. besluta, att det högsta antal revir vid domänverket,

som må hänföras till lönegrupp III, skall utgöra 12;

IV. besluta, att motionerna I: 280 och II: 348 icke må till

någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 17 maj 1949.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Statsutskottets utlåtande nr 172.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Karl Andersson,

Gustaf Karlsson, Mannerskantz, Iwar Anderson, Johan Eric Ericson,

Sundelin, Rosenberg, Hesselbom, Gustav Emil Andersson, Andrée och Ivar

Persson; samt

från andra kammaren: herrar Boman i Kieryd, Mårtensson i Uddevalla,

Rubbestad, Lindholm, Pettersson i Dahl, Hoppe, Petterson i Degerfors,

fröken Elmén, herrar Severin, Birke, Widén och Henriksson.

Reservation

av herrar Johan Bernhard Johansson, Mannerskantz, Gustav Emil Andersson,

Ivar Persson, Rubbestad, Pettersson i Dahl och Birke, vilka ansett, att

utskottet bort avstyrka Kungl. Maj :ts förslag om ändring av bestämmelserna

angående begravningshjälp och att därför

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 12, som börjar med orden »Med

hänsyn» och slutar med orden »angående begravningshjälp», bort hava följande

lydelse:

»Vad däremot angår frågan om ändring av bestämmelserna angående begravningshjälp,

anser sig utskottet icke kunna biträda Kungl. Maj:ts förslag.

Vid den lönereglering, som beslöts för statstjänstemänen vid 1947 års

riksdag, fastställdes begravningshjälpen till 400 kronor. Enligt utskottets

mening innebär den föreslagna höjningen av begravningshjälpen från 400

kronor till 500 kronor ett avsteg från eljest tillämpade principer för stabilisering

av lönenivån, vilket skulle kunna medföra betänkliga konsekvenser i

fråga om andra löntagargrupper. Med hänsyn härtill anser utskottet, att

med ifrågavarande höjning bör tills vidare anstå.»

dels ock utskottets hemställan under II. bort hava följande lydelse:

»II. bemyndiga Kungl. Maj :t att i huvudsaklig överensstämmelse

med vad i statsrådsprotokollet över finansärenden

för den 11 mars 1949 förordats

a) vidtaga ändringar i de i statens allmänna avlöningsreglemente

meddelade bestämmelserna rörande semesterersättning

och sjötillägg;

b) meddela beslut eller bestämmelser rörande

förande över stat av pensionsberättigande statlig tjänst,

vilken förenas med ordinarie, medelst förordnande tills vidare

tillsatt och ej pensionsberättigande statlig tjänst,

vikariatslöneförordnande å rektorsbefattning vid högre

kommunal skola samt

beredskapsersättning åt vissa tjänstemän vid statens järnvägar

och statens vattenfallsverk.»

497643. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1949.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1949:342 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa ändringar i statens allmänna avlöningsreglemente m. m. a1 i texten