Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa ändringar i statens allmänna avlöningsreglemente m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
1949-05-17 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1949:172, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa ändringar i statens allmänna avlöningsreglemente m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 172.
1
Nr 172.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
vissa ändringar i statens allmänna avlöningsreglemente
m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
(3:e avd.)
I propositionen nr 132 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 11 mars 1949, föreslagit
riksdagen att
dels bemyndiga Kungl. Maj :t att i huvudsaklig överensstämmelse med vad
i statsrådsprotokollet förordats
a) vidtaga ändringar i de i statens allmänna avlöningsreglemente meddelade
bestämmelserna rörande semesterersättning, sjötillägg och begravningshjälp;
b)
vidtaga ändringar i de i avlöningsreglementet för folkskolan meddelade
bestämmelserna rörande begravningshjälp;
c) meddela beslut eller bestämmelser rörande
förande över stat av pensionsberättigande statlig tjänst, vilken förenas
med ordinarie, medelst förordnande tills vidare tillsatt och ej pensionsberättigande
statlig tjänst,
vikariatslöneförordnande å rektorsbefattning vid högre kommunal skola
samt
beredskapsersättning åt vissa tjänstemän vid statens järnvägar och statens
vattenfallsverk;
d) förordna angående omreglering i vissa fall av avlöning till tjänsteman
å indragnings- eller disponibilitetsstat;
dels ock besluta, att det högsta antal revir vid domänverket, som må hänföras
till lönegrupp III, skall utgöra 12.
Vidare ha i propositionen behandlats vissa allmänna spörsmål rörande partiellt
arbetsföras anställning i statlig tjänst m. m.
Partiellt arbetsföras anställning i statlig tjänst m. m.
De olika spörsmål, som sammanhänga med de partiellt arbetsföras anställande
i produktionslivet, ha blivit föremål för utredning genom en för
ändamålet tillsatt kommitté, kommittén för partiellt arbetsföra. Kommittén
framhåller i sitt betänkande med förslag angående partiellt arbetsföras anställning
i allmän tjänst (SOU 1948: 11), att lösningen av frågan om de partiellt
arbetsföras anställning i allmän tjänst till väsentlig del är beroende
av möjligheten att åstadkomma en större beredvillighet hos stat och kommun
1 Bihang till riksdagens protokoll 19i9. 6 samt. Nr 172.
2
Statsutskottets utlåtande nr 172.
än för närvarande att anställa handikappade, samt utvecklar närmare de
synpunkter, som enligt dess mening böra vara vägledande för myndigheterna
vid prövningen av hithörande frågor. Vidare framlägger kommittén
olika förslag till direkta åtgärder från det allmännas sida i ifrågavarande syfte
och understryker därvid, att avvikelse från de normala arbetsbetingelserna,
exempelvis i fråga om arbetsersättning och allmänna anställningsvillkor,
bliva nödvändiga som ett komplement till arbetsanställningen, då en
sådan fullständig anpassning mellan arbetsuppgifternas krav och individens
arbetsförmåga, att arbetshindrets betydelse eliminerades, icke alltid kan förverkligas
i praktiken. De förslag, som kommittén framlägger i fråga om kommunal
tjänst, ha erhållit formen av rekommendationer.
Kommittébetänkandet har framlagts efter det överläggningar förekommit
mellan representanter för kommittén och 1944 års deltidstjänstutredning,
representanter för 1945 års lönekommitté, statens organisationsnämnd,
tjänstemännens centralorganisation, de kollektivavtalsslutande parterna i
fråga om i statens tjänst anställda arbetare, svenska stadsförbundet, svenska
landstingsförbundet och svenska landskommunernas förbund samt
svenska kommunalarbetarförbundet.
Beträffande de yttranden, som avgivits av ett flertal myndigheter
och organisationer, torde få hänvisas till propositionen.
Departementschefen förordar i enlighet med kommitténs förslag, att de
statliga myndigheterna erhålla anvisningar, som kunna tjäna som vägledning
vid utformningen av deras personalpolitik i fråga om anställande av
partiellt arbetsföra. För myndigheterna synes sålunda böra framhållas betydelsen
av att staten beträffande de partiellt arbetsföras inlemmande i arbetslivet
föregår med gott exempel samt givas uttryck åt av departementschefen
i propositionen närmare angivna synpunkter på det nationalekonomiska
och moraliska värdet av att den partiella arbetskraften bättre och
mera beredvilligt tillvaratages. Vidare synes i möjligaste mån böra klarläggas,
vilken anställningsform som vederbörande myndighet äger tillämpa
för skilda slag av partiellt arbetsföra. I behov av ett klarläggande är också
spörsmålet, huruvida den omständigheten, att ett antal ordinarie och extra
ordinarie tjänster uppförts på personalförteckning, skall anses medföra att
dessa tjänster under alla förhållanden skola tillsättas, i så fall med personer
vilka med avseende å hälsotillståndet anses kunna ifrågakomma till dylik
anställning, eller om i vissa fall pensionsberättigande tjänst kan hållas vakant
och partiellt arbetsför i stället anställas med användande av lämplig
anställningsform. Frågan om den närmare utformningen av anvisningarna
i ämnet föreslås av departementschefen senare få anmälas för Kungl. Maj :t.
Gentemot kommitténs förslag att partiellt arbetsför skall tillerkännas företrädesrätt
till anställning framför lika kvalificerad medsökande, vilken
ej tillhör kategorien partiellt arbetsföra, uttalar departementschefen, att det
endast i få fall torde förekomma, att två sökande äro lika kvalificerade och
att frågan om företrädesrätt därför torde vara av underordnad praktisk be
-
Statsutskottets utlåtande nr 172.
3
tydelse. Grundlagsstadgandet om tjänstetillsättning efter förtjänst och skicklighet
tilldelar icke de partiellt arbetsföra någon särställning. Det synes departementschefen
vara tillfyllest med ett konstaterande härav.
I anslutning till vad kommittén föreslagit förordas att arbetsmarknadsstyrelsen
bemyndigas att genom hänvändelser till olika myndigheter söka
verka för tillvaratagande av de partiellt arbetsföras arbetskraft.
Kommitténs förslag att handläggningen av frågor rörande partiellt arbetsföra
hos de särskilda myndigheterna koncentreras till så få tjänstemän som
möjligt finner departementschefen praktiskt och ägnat att främja en ändamålsenlig
behandling av de föreliggande frågorna. Det anses emellertid
icke erforderligt att någon för verken bindande föreskrift i ämnet meddelas.
Även om anvisningar utfärdas till ledning för myndigheternas prövning
av frågan om anställande av partiellt arbetsföra, komma enligt departementschefen
med säkerhet åtskilliga spörsmål att återstå, vilka få lösas i samband
med den praktiska tillämpningen. Det kan också förutses, att fall uppkomma,
i vilka tvekan föreligger huruvida de äro att hänföra till den ena
eller den andra kategorien av partiell arbetsförhet. Departementschefen anser
i likhet med kommittén, att råd och anvisningar, såväl generella som
för särskilda fall, skola kunna inhämtas hos ett centralt organ.
Kommittén har framhållit, att det rådgivande organet bör ha sådan sammansättning
att, förutom rent medicinska synpunkter, även de intressen
bliva företrädda, som staten har å ena sidan såsom arbetsgivare och å andra
sidan såsom huvudman för socialvården. Departementschefen framhåller,
att, även om i och för sig goda skäl tala för att det rådgivande organet
sammansättes så att jämväl verksintressena bliva vederbörligen beaktade,
det å andra sidan synes föga tilltalande att för denna uppgift inrätta ett
särskilt organ. Med ett definitivt ställningstagande till frågan anses emellertid
lämpligen böra anstå intill dess på grundval av kommitténs slutbetänkande
ställning tages till däri berörda organisationsfrågor. I avbidan
därå anser departementschefen sig icke böra ifrågasätta annan ändring i
medicinalstyrelsens nuvarande rådgivande funktion än att medicinalstyrelsen
vid avgivande av utlåtande samråder med arbetsmarknadsstyrelsen.
I sitt betänkande har kommittén föreslagit vissa ändringar i gällande, av
medicinalstyrelsen fastställda formulär till läkarintyg för vinnande av anställning
i statens tjänst. Departementschefen har i denna fråga uttalat,
att det synes önskvärt, att ett enhetligt formulär till läkarintyg för vinnande
av anställning i allmän tjänst utarbetas. Medicinalstyrelsen föreslås
skola erhålla i uppdrag att i samråd med statens avtalsnämnd, svenska
stadsförbundet och svenska landstingsförbundet utarbeta förslag till dylikt
formulär; sedan det allmänna intygsformuläret fastställts, föreslås detsamma
med erforderliga kompletteringar skola läggas till grund för sådana
speciella läkarintyg, som erfordras för vinnande av anställning inom en
del särskilda förvaltningsområden.
Vid utarbetandet av sina förslag rörande anställningsform m. m. för partiellt
arbetsföra har kommittén fördelat dessa på särskilda grupper, allt
-
4
Statsutskottets utlåtande nr 172.
efter deras arbetsförmåga och utsikten till förändring i ena eller andra riktningen
av vederbörandes tjänsteduglighet. Vad kommittén härutinnan föreslagit
anser departementschefen i stort sett godtagbart. Svårighet beräknas
i vissa fall kunna uppkomma vid klassificeringen. En sådan är emellertid
under alla förhållanden erforderlig, därest anställande av partiellt arbetsföra
skall kunna väntas komma till stånd i ökad omfattning.
Kommitténs förslag rörande de särskilda anställningsformernas tillämpning
för olika kategorier av partiellt arbetsföra har utarbetats efter samråd
med deltidstjänstutredningen och representanter för 1945 års lönekommitté.
Lönekommittén har å sin sida vid utformningen av förslaget till
statens allmänna avlöningsreglemente beaktat vad vid detta samråd förekommit,
och statens allmänna avlöningsreglemente, vilket bygger på lönekommitténs
förslag, har därför erhållit en sådan utformning, att de förslag
kommittén för partiellt arbetsföra framlagt i sitt betänkande i allt väsentligt
redan äro författningsmässigt sett genomförda. Dessa förslag påkalla
alltså i stort sett icke något ställningstagande i detta sammanhang. Emellertid
har kommittén för partiellt arbetsföra beträffande dem, som enligt
kommitténs förslag hänföras till kategori I b (normal prestationsförmåga
— oviss prognos) och som enligt redan utfärdade anvisningar till statsmyndigheterna
böra erhålla anställning som extra tjänstemän, föreslagit, att
hälsotillståndet skall omprövas vid de tillfällen, då lönegrads- eller löneklassuppflyttning
ifrågalcommer, samt att vederbörandes definitiva anställningsform
skall bestämmas senast efter T/, års anställning. Departementschefen
anser sig icke — ehuru han väl kan förstå de synpunkter, som föranlett
kommittén att framlägga ett preciserat förslag i fråga om tidpunkterna
för förnyad undersökning — nu beredd att tillstyrka dess genomförande.
Departementschefen framhåller därvid dels att vid tillämpning av
reglerad befordringsgång tidpunkterna för lönegrads- och löneklassuppflyttning
ej alltid sammanfalla, varför man vid tillämpning av kommitténs
förslag skulle komma till ett förhållandevis stort antal omprövningstillfällen,
dels ock att anledning kan finnas att oberoende av formella regler tilllämpa
olika tidsfrister för omprövningen, alltefter vederbörandes sjukdomstillstånd.
För egen del vill departementschefen förorda, att myndigheten
i samråd med verksläkaren bestämmer den tid, efter vilken ny undersökning
skall komma till stånd. Om särskilda skäl icke giva anledning till
annat, anses omprövning lämpligen böra ske med treårsintervaller. Vad
angår valet av den tidpunkt, då definitiv ställning senast bör tagas till vederbörandes
framtida anställningsförhållanden, förordas icke nu något
fixt tidsschema. I varje fall synes det lämpligt, att någon tids erfarenhet
av de förutsatta anordningarna avvaktas, innan en dylik detaljreglering
överväges.
Beträffande frågan huruvida en ordinarie eller extra ordinarie tjänst bör
kunna vakantsättas för att bereda anställning åt sådan partiellt arbetsför,
vilken, såvitt vid tidpunkten för tjänstetillsättningen kan bedömas, ej bör
erhålla pensionsrätt, har kommittén föreslagit att vakantsättning skall
Statsutskottets utlåtande nr 172.
5
kunna ske, men mot förslaget ha invändningar riktats i en del remissyttranden.
Departementschefen framhåller, att den diskuterade situationen
i allmänhet endast torde uppkomma i sådana fall, då ordinarie eller extra
ordinarie tjänst avses skola tillsättas men den för tjänsten i och för sig
mest meriterade är en sådan partiellt arbetsför, som på grund av oviss
prognos då icke anses böra erhålla pensionsberättigande anställning. Frågan
gäller, huruvida den omständigheten att ordinarie och vissa extra ordinarie
tjänster upptagits på personalförteckning skall anses innebära en
viljeförklaring från statsmakternas sida om att tjänsten även i en dylik
situation skall tillsättas — varvid den partiellt arbetsföre ej skulle ifrågakomma
— eller om i stället tjänsten bör hållas vakant och den partiellt
arbetsföre anställas som extra tjänsteman. Departementschefen förordar,
att det senare alternativet väljes. I propositionen 1948: 225 (s. 35) har
visserligen, framhåller departementschefen, uttalats att, om i en av riksdagen
fastställd personalförteckning upptagas vissa tjänster, riksdagsbeslutet
i allmänhet synes få tilläggas innebörden, att dessa tjänster skola inrättas
och ej utan särskilda skäl hållas vakanta. Det allmänna intresse staten
har av att den partiella arbetskraften tillvaratages anses —- särskilt då
i det här avsedda fallet är fråga om sådan partiellt arbetsför, som är i stånd
att fullgöra normal arbetsprestation — tillräckligt motivera, att ett avsteg
från den uppgjorda personalplanen tillfälligt göres. Det framhålles,
att innebörden härav endast är, att anställandet av den dugligaste arbetskraften
betraktas som det primära och anställningsformen såsom sekundär
i stället för tvärtom.
Kommittén har föreslagit att partiellt arbetsför, som erhåller pensionsberättigande
anställning, skall medgivas att såsom tjänstår för pension tillgodoräkna
tid för tidigare anställning i statens tjänst allenast med avdrag
för aspiranttid. Detta förslag har endast givit departementschefen anledning
uttala, att frågan, i vad mån tillgodoräkning av icke pensionsberättigande
anställningstid må ske, enligt gällande bestämmelser ankommer på
Kungl. Maj:ts prövning i varje särskilt fall och att något avsteg från denna
ordning icke synes böra göras för de partiellt arbetsföras vidkommande.
Departementschefen har vidare uttalat, att därest staten beträffande anställande
av partiellt arbetsföra såsom statstjänstemän tillämpar riktlinjer
av i huvudsak den innebörd, som i det föregående angivits, detta synes böra
medföra inverkan på behandlingen av motsvarande frågor beträffande
statlig arbetarpersonal.
Det förutsättes vidare, att även kommunerna visa sig beredvilliga att vidtaga
åtgärder i syfte att underlätta anställande av partiellt arbetsföra i sin
tjänst, varvid de anordningar, som bliva tillämpliga för statens anställningshavare,
i huvudsak anses kunna tjäna som förebild.
Under förevarande rubrik behandlade frågor äro icke i och för sig av
sådan beskaffenhet, att något särskilt beslut från riksdagens sida i dem
påkallas.
6
Statsutskottets utlåtande nr 172.
Utskottet har i detta sammanhang till behandling förehaft två likalydande
motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr Emil Petersson
(I: 280) och den andra inom andra kammaren av herr Nihlfors och
fröken Vinge (II: 348). Motionärerna ha funnit det vara en brist om de
partiellt arbetsföra skulle komma att stå utanför handläggningen inom
medicinalstyrelsen av de för dem så viktiga frågorna. Intill dess slutlig ställning
tagits till organisationsproblemen på detta område, synes enligt motionärerna
den ordningen kunna genomföras, att även en representant för de
partiellt arbetsföras organisationer kallas till medicinalstyrelsen för samråd
i ärenden av här ifrågakommande slag. Icke minst skulle detta ha stor
psykologisk betydelse och utgöra ett bevis för den vikt staten fäster vid de
partiellt arbetsföras egen medverkan till lösande av sina problem. Motionärerna
ha hemställt, att riksdagen måtte beakta vad i motionerna anförts vid
avgivande av sitt yttrande rörande nu förevarande del av propositionen.
Förande över stat av vissa pensionsberättigande statliga tjänster.
Departementschefen förordar, att anordningen med förande över stat erhåller
tillämpning även i fråga om en ordinarie byråchefstjänst hos riksåklagarämbetet,
som tillsättes medelst förordnande tills vidare. Systemet
med förande över stat av pensionsberättigande tjänst, vars innehavare erhållit
ordinarie tjänst, vilken tillsättes medelst förordnande tills vidare och ej
är förenad med pensionsrätt, avser att undanröja de olägenheter, som skulle
följa av att den pensionsberättigande tjänsten icke kunde återbesättas i vanlig
ordning. Riksdagen har vid olika tillfällen bemyndigat Kungl. Maj :t att
tillämpa ifrågavarande anordning inom skilda förvaltningsområden. Beträffande
ett fåtal här avsedda förordnandetjänster kan dock anordningen — i
avsaknad av riksdagens bemyndigande — icke komma i tillämpning. De skäl,
som motiverat anordningens tillskapande, hänföra sig emellertid icke i och
för sig till vissa bestämda förvaltningsområden utan grunda sig på det
förhållandet, att medelst förordnande tills vidare tillsatta ordinarie statstjänster
— med ett undantag — icke äro pensionsberättigande. Departementschefen
förordar därför, att de till vissa förvaltningsområden anknutna bemyndigandena
att föra pensionsberättigande tjänster över stat, vilka riksdagen
vid olika tillfällen lämnat Kungl. Maj :t, ersättas av ett generellt bemyndigande
för Kungl. Maj :t att meddela beslut eller bestämmelser om förande
över stat av pensionsberättigande statlig tjänst, vars innehavare erhållit
annan, medelst förordnande tills vidare tillsatt ordinarie statlig tjänst,
som icke är förenad med pensionsrätt. Ett dylikt generellt bemyndigande
skulle enligt departementschefen innebära endast en obetydlig utvidgning av
de befogenheter, som riksdagen redan tidigare tillerkänt Kungl. Maj :t i förevarande
avseende. Någon ändring i fråga om regleringen av de olika spörsmål,
som sammanhänga med förande över stat av pensionsberättigande tjänst,
ifrågasättes icke.
Departementschefen erinrar i detta sammanhang om att även lärartjänst,
Statsutskottets utlåtande nr 172.
7
vars innehavare erhållit medelst förordnande för viss tid tillsatt rektorstjänst
— vilken sistnämnda tjänst är förenad med pensionsrätt — kan av
Kungl. Maj :t föras över stat. Härutinnan avses ingen ändring skola ske i
detta sammanhang.
Vikariatslöneförordnande å befattning såsom rektor vid högre kommunal
skola.
För närvarande torde vikariatslöneförordnande å rektorsbefattning vid
högre kommunal skola icke kunna meddelas med hänsyn till att sådan befattning
icke är att betrakta såsom särskild tjänst. Uppenbarligen kunna enligt
departementschefen vissa skäl anföras för att rektorsbefattningarna vid
dessa skolor — liksom också vid de statsunderstödda privatläroverken —
på motsvarande sätt som vid de statliga läroverken i organisatoriskt och
lönetekniskt hänseende konstrueras såsom särskilda tjänster. Definitiv ställning
till frågan om en ändring härvidlag synes dock böra tagas först i samband
med att föreliggande förslag angående lönereglering för lärarna vid
de statsunderstödda privatläroverken m. m. blir föremål för statsmakternas
prövning. I avbidan härpå förordas att genom bestämmelser, utfärdade vid
sidan av statens allmänna avlöningsreglemente, möjlighet skapas att meddela
vikariatslöneförordnande å rektorsbefattning vid högre kommunal skola.
Sådant förordnande föreslås skola få meddelas under samma förutsättningar,
som enligt nyssnämnda reglemente gälla i fråga om vikariatslöneförordnanden
i allmänhet, samt medföra, att den förordnade erhåller samma
avlöningsförmåner som om han vore innehavare av den rektorsbefattning,
förordnandet avser. Riksdagens bemyndigande att utfärda bestämmelser
av den innebörd, som här angivits, har ansetts böra inhämtas.
Beräkning av semesterersättning för innehavare av beställning med löne
gradsbeteckningen
Mha.
Innehavare av beställning i lönegraden Mha 1 eller 2 — det s. k. biandavlönade
manskapet vid försvaret -—■ äger förutom lön åtnjuta vissa naturaförmåner
(vilka dock kunna utbytas mot kontant ersättning). Semesterersättning
för dylik beställningshavare skall emellertid enligt statens allmänna
avlöningsreglemente beräknas uteslutande med utgångspunkt från
lönen. Departementschefen anser det mindre tillfredsställande, att vid bestämmandet
av semesterersättning för det s. k. blandavlönade manskapet sålunda
helt bortses från naturaförmånerna, samt förordar därför, att bestämmelse
meddelas av innebörd att semesterersättning, såvitt angår innehavare
av beställning i lönegraden Mha 1 eller 2, skall beräknas så, att den motsvarar
lönen ökad med det belopp, vartill de ifrågavarande personal tillkommande
förmånerna av fri förplägnad och fri beklädnad enligt gällande föreskrifter
skola värderas. Bemyndigande har ansetts böra inhämtas av riksdagen att
i 30 § statens allmänna avlöningsreglemente intaga berörda bestämmelse,
vilken föreslås skola träda i kraft den 1 juli 1949.
8
Statsutskottets utlåtande nr 172.
Sjötillägget till personal vid försvaret under tjänstgöring å ubåt försedd
med s. k. snorkelanläggning.
På grundval av ett av 1945 års lönekommitté framlagt förslag genomfördes
den 1 juli 1948 en omreglering av de sjötillägg, som under sjötjänstgöring
utgå till personal vid försvaret. Vid regleringen lämnades emellertid
åsido vissa lönetillägg, vilka enligt av Kungl. Maj :t provisoriskt meddelade
beslut i form av gratifikationer (s. k. snorkeltillägg) utginge till personal,
som under vissa försök med ubåt, försedd med s. k. snorkelanläggning,
tjänstgjorde ombord.
För personal vid försvaret, som enligt eljest gällande bestämmelser är
berättigad till sjötillägg, föreslås nu tillägget skola förhöjas med 5 kronor för
varje dygn, varunder tjänstgöring fullgjorts ombord å ubåt, utrustad med
s. k. snorkelanläggning, och varunder ubåten med användande av snorkeln
under någon tid befunnit sig i undervattensläge. Kostnaderna för ifrågavarande
förhöjning av sjötillägget föreslås skola bestridas från vederbörligt
avlöningsanslag. Den sålunda förordade slutgiltiga regleringen av här omhandlade
ersättningsfråga — vilken skulle träda i tillämpning den 1 juli
1949 — påkallar visst tillägg till bestämmelserna i 35 § 2 mom. statens allmänna
avlöningsregemente. Riksdagens bemyndigande att vidtaga dylik komplettering
av nämnda bestämmelser har ansetts bör inhämtas. Med hänsyn
till stadgandet i 18 § 1 mom. kungörelsen om värnpliktsavlöning kommer
ifragavarande tillägg till bestämmelserna i statens allmänna avlöningsreglemente
att medföra, att det förhöjda sjötillägget kommer att utgå även till
värnpliktiga.
I förevarande sammanhang har utskottet till behandling förehaft två likalydande
motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr Isaksson
(I: 281) och den andra inom andra kammaren av herr Dickson (II: 349),
i vilka hemställts, att riksdagen matte besluta, att förhöjning av sjötillägget
skall utgå för personal tjänstgörande å ubåt utrustad med s. k. snorkelanläggning
med 5 kronor per man och dag under samma tid som sjötillägg
utgår.
Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande, får
utskottet hänvisa till motionen II: 349.
Ökning av det högsta antal revir vid domänverket som må hänföras till
lönegrupp III.
Departementschefen förordar — under framhållande att Laxå revir synes
vara av den svårskötthetsgrad, att det bör hänföras till lönegrupp III — att
riksdagens medgivande utverkas till att det högsta antal revir, som må tillhöra
lönegrupp III, ökas från 11 till 12. Denna utökning föreslås få ske från
och med den 1 juli 1949.
Statsutskottets utlåtande nr 172.
9
Ändrade grunder för bestämmande av ersättning till viss personal som bestrider
beredskapstjänst, m. m.
I propositionen 1948: 225 förordades genomförandet av ett av vattenfallsstyrelsen
framlagt, av statstjänarkartellen biträtt förslag om särskild beredskapsersättning
för viss personal vid statens vattenfallsverk. Sedan riksdagen
bifallit propositionen på ifrågavarande punkt (statsutsk. uti nr 165;
r. skr. nr 351), utfärdades bestämmelser i ämnet, vilka trädde i kraft den
1 juli 1948. Enligt dessa bestämmelser må beredskapsersättning tillkomma
följande personal vid vattenfallsverket, nämligen a) tjänsteman, som bestrider
beredskapstjänst vid kraftverks understation, b) tjänsteman, som
bestrider göromål såsom vakthavande driftledare vid driftkontor, c) tjänsteman,
tjänstgörande såsom vakthavande vid kraftverks distrikts- eller linjekontor,
d) tjänsteman, som bestrider beredskapstjänst under veckohelger
och övriga helger vid primärstation (kraftstation), och e) tjänsteman tillhörande
reparationspersonalen vid Trollhätte kanalverk, vilken bestrider beredskapstjänst.
Ersättningen utgår enligt vattenfallsstyrelsens bestämmande
med högst 45 kronor för vecka, då tjänstgöringen fullgöres i hemmet
eller då den fullgöres på tjänstestället under sådana förhållanden, att
nattvila beredes och tjänstgöringstraktamente utgår, samt med högst 55
kronor för vecka, då tjänstgöringen fullgöres på tjänstestället och nattvila
beredes samt tjänstgöringstraktamente ej utgår.
I samma proposition anmälde vidare Kungl. Maj :t, att Svenska järnvägsmannaförbundet
hemställt, att särskild ersättning åt de tjänstemän vid statens
järnvägar, som fullgjorde beredskapstjänst liknande den, som förekomme
vid statens vattenfallsverks primär- och understationer, måtte fastställas
i samband med det beslut, som kunde föranledas av vattenfallsstyrelsens
framställning i ämnet. I propositionen uttalades, att frågan om ersättning
vid statens järnvägar för beredskapstjänst syntes vara i behov
av närmare övervägande och icke för det dåvarande kunna upptagas till definitiv
prövning. Det syntes närmast ankomma på järnvägsstyrelsen att
framlägga ett mera preciserat förslag i ämnet. För den händelse vad som ansåges
böra gälla vid statens järnvägar komme att i huvudsak överensstämma
med vad i motsvarande hänseende skulle gälla vid statens vattenfallsverk,
syntes emellertid Kungl. Maj :t böra äga provisoriskt meddela bestämmelser
i ämnet i avbidan på att frågan underställdes riksdagens prövning.
Propositionen föranledde i nu berörda del icke annat uttalande från riksdagens
sida än att vad i propositionen anförts angående bemyndigande för
Kungl. Maj :t att meddela provisoriska bestämmelser om beredskapsersättning
vid statens järnvägar borde gälla jämväl andra verk, där motsvarande
förhållanden förelåge.
I skrivelse den 9 december 1948 har vattenfallsverkens personalförbund
— under förmälan att vattenfallsstyrelsen utfärdat provisoriska bestämmelser
rörande beloppet av beredskapsersättningen för vattenfallsverkets
10
Statsutskottets utlåtande nr 172.
personal samt att ersättningen därvid differentierats dels efter beredskapstjänstens
art och dels efter dess frekvens — gjort framställning i syfte
att differentiering av ersättningsbeloppen efter beredskapstjänstens frekvens
icke måtte ske.
Vattenfallsstijrelsen har i yttrande häröver förklarat sig icke ha något att
erinra mot att beredskapsersättning finge utgå utan hänsyn till beredskapens
frekvens, därest styrelsen erhölle bemyndigande att utfärda bestämmelser
i denna riktning. Beträffande den förut berörda bestämmelse, enligt vilken
beredskapsersättning må tillkomma tjänsteman, som bestrider beredskapstjänst
under veckohelger och övriga helger vid primärstation (kraftstation),
har styrelsen föreslagit, att bestämmelsen icke måtte begränsas till att avse
endast veckohelger och andra helger, enär här avsedd beredskap i vissa fall
utsträckts till att omfatta även övriga delar av veckan.
I skrivelse den 28 december 1948 har järnvägsstyrelsen föreslagit, att för
statens järnvägars vidkommande bestämmelser meddelades av innebörd, att
beredskapsersättning finge utgå till driftcentralföreståndare och dennes närmaste
man, som alternerande bestrida beredskapstjänst såsom vakthavande
driftledare vid omformarstation eller transformatorstation för elektrisk tågdrift
och inom dess matnings- och underhållsområde. I fråga om ersättningens
belopp har styrelsen förordat, att motsvarande föreskrifter meddelades
som de vilka gällde för personalen vid statens vattenfallsverk.
Departementschef en har för egen del anfört följande.
Vad först beträffar vattenfallsverkens personalförbunds framställning om
slopande av beredskapsersättningens gradering efter beredskapsfrekvensen,
har tidigare påpekats, att statsutskottet vid 1948 års riksdag uttalade, att utskottet
i fråga om den föreslagna beredskapsersättningen vid statens vattenfallsverk
förutsatte, att de högsta beloppen endast skulle utgå vid hög
beredskap, som vore ofta återkommande (exempelvis varannan vecka), samt
att ersättningen i andra fall borde minskas med beaktande av vilken grad
beredskapen hade och hur ofta den återkomme. Vattenfallsstyrelsen synes
ha tolkat utskottets berörda uttalande så, att de högsta ersättningsbeloppen
endast borde få utgå vid beredskap, som återkomme i genomsnitt minst
varannan vecka. Emellertid kan ifrågasättas, huruvida icke utskottets uttalande
bör fattas så, att utskottet velat skilja mellan å ena sidan sådana fall,
i vilka fortlöpande beredskapstjänst vore anordnad och vissa tjänstemän
— med mer eller mindre långa mellanrum — regelmässigt ålades att bestrida
denna tjänst, och å andra sidan sådana fall, i vilka en tjänsteman rent
tillfälligt beordrades till beredskapstjänst, samt att utskottet ansett de högsta
ersättningsbeloppen böra ifrågakomma endast i förstnämnda fall. Vattenfallsverkens
personalförbund avser emellertid med sin framställning, att
beredskapsersättningens gradering efter beredskapsfrekvens skall helt slopas.
Härför fordras otvivelaktigt riksdagens medgivande. För egen del har
jag funnit det tveksamt, huruvida tillräckliga skäl kunna anses föreligga för
att graderingen fullständigt avskaffas. Med hänsyn till vad personalförbundet
och myndigheterna anfört vill jag dock icke motsätta mig att så sker.
I likhet med lönenämnden anser jag billighetsskäl tala för att den ändring
av grunderna för beredskapsersättningens beräknande, som ett slopande av
graderingen efter beredskapsfrekvens innebär, tillämpas retroaktivt från
och med den 1 juli 1948.
Statsutskottets utlåtande nr 172.
11
Vattenfallsstyrelsens förslag till ändring av nuvarande bestämmelse om
beredskapsersättning till tjänsteman, som bestrider beredskapstjänst vid
primärstation (kraftstation), har icke givit mig anledning till erinran.
Beträffande de tjänstemän vid statens järnvägar, till vilka beredskapsersättning
enligt järnvägsstyrelsens förslag må kunna utgå, synas samma förhållanden
föreligga som i fråga om de tjänstemän vid vattenfallsverket,
vilka åtnjuta sådan ersättning. Jag har därför intet att erinra mot det av
järnvägsstyrelsen framlagda förslaget till bestämmelser om beredskapsersättning.
Då de skäl som anförts mot beredskapsersättningens gradering
efter beredskapsfrekvens för vattenfallsverkets personal torde äga motsvarande
giltighet för den i järnvägsstyrelsens framställning avsedda personalen,
förordar jag, att någon gradering efter beredskapsfrekvens icke heller
sker för sistnämnda personal. Beredskapsersättning i enlighet med järnvägsstyrelsens
förslag synes, såsom styrelsen framhållit, böra utgå retroaktivt
från och med den 1 juli 1948.
Fråga kan naturligen uppkomma om införande av beredskapsersättning
vid andra verk än vattenfallsverket och statens järnvägar. Jag förutsätter
att det bemyndigande, som 1948 års riksdag lämnat Kungl. Maj :t att meddela
provisoriska bestämmelser om sådan ersättning, skall äga fortsatt giltighet.
Viss ändring av bestämmelserna angående begravningshjälp.
Genom beslut av 1948 års riksdag har den begravningshjälp, som utgår
jämlikt lagen om försäkring för olycksfall i arbete och militärersättningsförordningen,
från och med den 1 januari 1949 höjts till 500 kronor. Med
hänsyn härtill synes enligt departementschefen jämväl den enligt statens allmänna
avlöningsreglemente och avlöningsreglementet för folkskolan utgående
fasta begravningshjälpen, 400 kronor, böra höjas till förstnämnda belopp.
I detta sammanhang erinrar departementschefen, att den enligt avlöningsreglementena
utgående begravningshjälpen skall avräknas å den begravningshjälp,
vartill dödsboet efter avliden tjänsteman må vara berättigat
enligt olycksfallsförsäkringslagen eller militärersättningsförordningen. Härav
följer, att därest beloppet av förstnämnda förmån bibehålies oförändrat,
begravningshjälp i vissa fall måste utgivas dels av vederbörande avlöningsutbetalande
myndighet och dels av riksförsäkringsanstalten. En sådan ordning
anses mindre tillfredsställande.
På grund av det anförda förordas, att den enligt förut omförmälda avlöningsreglementen
utgående fasta begravningshjälpen höjes till 500 kronor,
såvitt fråga är om dödsfall, som inträffat efter utgången av år 1948.
Riksdagens bemyndigande har ansetts böra utverkas att vidtaga härav påkallad
ändring i 49 § 1 mom. statens allmänna avlöningsreglemente och 35 §
avlöningsreglementet för folkskolan.
Departementschefen har slutligen erinrat om att 1948 års riksdag (prop.
225; r. skr. 351) bemyndigat Kungl. Maj:t att, därest värnpliktiga med stöd
av 28 § värnpliktslagen skulle inkallas till militärtjänstgöring, innan nytt
krigsavlöningsreglemente utfärdats, besluta om de ändringar i gällande krigs
-
12
Statsutskottets utlåtande nr 172.
avlöningsreglemente, som påkallas av den nya löneregleringen för statens
tjänstemän, eller utfärda provisoriskt krigsavlöningsreglemente. De inom
försvarsdepartementet tillkallade utredningsmän, åt vilka uppdragits att
verkställa översyn av krigsavlöningsbestämmelserna, förväntas senare under
våren 1949 komma att avlämna förslag till nytt krigsavlöningsreglemente.
Då frågan icke beräknas kunna underställas innevarande års riksdag
under dess vårsession, synes enligt departementschefen ifrågavarande bemyndigande,
som icke är tidsbegränsat, alltjämt böra gälla.
Utskottet.
Vad beträffar de partiellt arbetsföras anställning i statens tjänst m. m.
kan utskottet i allt väsentligt instämma i de allmänna synpunkter och förslag,
som framlagts av departementschefen. I likhet med departementschefen
anser utskottet även, att ett organ bör finnas, till vilket myndigheterna
och jämväl verksläkarna ha möjlighet att vända sig för att erhålla råd och
upplysningar i frågor rörande partiellt arbetsföra. Något särskilt organ
torde emellertid icke behöva inrättas för ifrågavarande ändamål. Enligt utskottets
mening synes den av departementschefen föreslagna anordningen
i nämnda hänseende ändamålsenlig och bör få äga bestånd. Det bör sålunda
ankomma på medicinalstyrelsen att i samråd med arbetsmarknadsstyrelsen
fullgöra ifrågavarande uppgifter.
Det i motionerna 1:280 och 11:348 framlagda förslaget, att en representant
för de partiellt arbetsföras organisationer skulle kallas till medicinalstyrelsen
för samråd i ärenden av här ifrågavarande slag, anser sig utskottet
icke kunna tillstyrka, då de partiellt arbetsföra därigenom skulle beredas
en viss särställning framför andra arbetstagare.
Kungl. Maj :ts förslag beträffande förande över stat av vissa pensionsberättigande
tjänster, vikariatslöneförordnande å befattning såsom rektor
vid högre kommunal skola och beräkning av semesterersättning för innehavare
av beställning med lönegradsbeteckningen Mha ha icke givit utskottet
anledning till erinran. Utskottet har jämväl funnit sig böra tillstyrka
förslagen om ökning av det högsta antal revir vid domänverket, som må hänföras
till lönegrupp III, och om ändrade grunder för bestämmande av ersättning
till viss personal, som bestrider beredskapstjänst, m. m.
Ej heller Kungl. Maj :ts förslag i fråga om sjötillägget till personal vid
försvaret under tjänstgöring å ubåt försedd med s. k. snorkelanläggning har
givit utskottet anledning till erinran. Utskottet finner sålunda skäl icke
föreligga för tillstyrkande av i motionerna I: 281 och II: 349 framställt yrkande
om utökad rätt till ersättning av ifrågavarande slag.
Med hänsyn till vad i propositionen anförts har utskottet slutligen funnit
sig böra tillstyrka Kungl. Maj :ts förslag om viss ändring av bestämmelserna
angående begravningshjälp.
Statsutskottets utlåtande nr 172.
13
Vad beträffar Kungl. Maj :ts under punkten 9:o i propositionen framlagda
förslag angående omreglering av vissa avlöningsförmåner å indragnings-
eller disponibilitetsstat kommer utskottet att framdeles avgiva utlåtande.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må
I. avslå i motionerna I: 281 och II: 349 framlagt förslag,
att förhöjning av sjötillägget skall utgå för personal tjänstgörande
å ubåt utrustad med s. k. snorkelanläggning med
5 kronor per man och dag under samma tid som sjötillägg
utgår;
II. bemyndiga Kungl. Maj :t att i huvudsaklig överensstämmelse
med vad i statsrådsprotokollet över finansärenden
för den 11 mars 1949 förordats
a) vidtaga ändringar i de i statens allmänna avlöningsreglemente
meddelade bestämmelserna rörande semesterersättning,
sjötillägg och begravningshjälp;
b) vidtaga ändringar i de i avlöningsreglementet för folkskolan
meddelade bestämmelserna rörande begravningshjälp;
c)
meddela beslut eller bestämmelser rörande
förande över stat av pensionsberättigande statlig tjänst,
vilken förenas med ordinarie, medelst förordnande tills vidare
tillsatt och ej pensionsberättigande statlig tjänst,
vikariatslöneförordnande å rektorsbefattning vid högre
kommunal skola samt
beredskapsersättning åt vissa tjänstemän vid statens järnvägar
och statens vattenfallsverk;
III. besluta, att det högsta antal revir vid domänverket,
som må hänföras till lönegrupp III, skall utgöra 12;
IV. besluta, att motionerna I: 280 och II: 348 icke må till
någon riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 17 maj 1949.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
14 Statsutskottets utlåtande nr 172.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Karl Andersson,
Gustaf Karlsson, Mannerskantz, Iwar Anderson, Johan Eric Ericson,
Sundelin, Rosenberg, Hesselbom, Gustav Emil Andersson, Andrée och Ivar
Persson; samt
från andra kammaren: herrar Boman i Kieryd, Mårtensson i Uddevalla,
Rubbestad, Lindholm, Pettersson i Dahl, Hoppe, Petterson i Degerfors,
fröken Elmén, herrar Severin, Birke, Widén och Henriksson.
Reservation
av herrar Johan Bernhard Johansson, Mannerskantz, Gustav Emil Andersson,
Ivar Persson, Rubbestad, Pettersson i Dahl och Birke, vilka ansett, att
utskottet bort avstyrka Kungl. Maj :ts förslag om ändring av bestämmelserna
angående begravningshjälp och att därför
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 12, som börjar med orden »Med
hänsyn» och slutar med orden »angående begravningshjälp», bort hava följande
lydelse:
»Vad däremot angår frågan om ändring av bestämmelserna angående begravningshjälp,
anser sig utskottet icke kunna biträda Kungl. Maj:ts förslag.
Vid den lönereglering, som beslöts för statstjänstemänen vid 1947 års
riksdag, fastställdes begravningshjälpen till 400 kronor. Enligt utskottets
mening innebär den föreslagna höjningen av begravningshjälpen från 400
kronor till 500 kronor ett avsteg från eljest tillämpade principer för stabilisering
av lönenivån, vilket skulle kunna medföra betänkliga konsekvenser i
fråga om andra löntagargrupper. Med hänsyn härtill anser utskottet, att
med ifrågavarande höjning bör tills vidare anstå.»
dels ock utskottets hemställan under II. bort hava följande lydelse:
»II. bemyndiga Kungl. Maj :t att i huvudsaklig överensstämmelse
med vad i statsrådsprotokollet över finansärenden
för den 11 mars 1949 förordats
a) vidtaga ändringar i de i statens allmänna avlöningsreglemente
meddelade bestämmelserna rörande semesterersättning
och sjötillägg;
b) meddela beslut eller bestämmelser rörande
förande över stat av pensionsberättigande statlig tjänst,
vilken förenas med ordinarie, medelst förordnande tills vidare
tillsatt och ej pensionsberättigande statlig tjänst,
vikariatslöneförordnande å rektorsbefattning vid högre
kommunal skola samt
beredskapsersättning åt vissa tjänstemän vid statens järnvägar
och statens vattenfallsverk.»
497643. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1949.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1949:342 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa ändringar i statens allmänna avlöningsreglemente m. m. a1 i texten