Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående en mellanriksbana över gränsen i Bohuslän.

1949-05-17 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1949:174, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående en mellanriksbana över gränsen i Bohuslän.

Dokumentets text

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 174.

9

Nr 174.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående en mellanriksbana

över gränsen i Bohuslän.

(4:e avd.)

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr

Mattsson m. fl. (I: 36) och den andra inom andra kammaren av herr Mårtensson

i Uddevalla m. fl. (II: 36), har hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse

till Kungl. Maj :t hemställa att Kungl. Maj :t i samråd med vederbörande

norska myndigheter till förnyad undersökning upptager frågan om anläggande

av mellanriksbana över gränsen i Bohuslän samt för riksdagen framlägger

det förslag, vartill utredningen kan föranleda.

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande får utskottet

hänvisa till motionen I: 36.

Över motionerna ha, efter därom i vederbörlig ordning gjord framställning,

järnvägsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt länsstyrelsen

i Göteborgs och Bohus län avgivit yttranden. En sammanställning över dessa

fogas härvid (Bilaga).

Utskottet. Såsom i motionerna framhållits har förevarande spörsmål sedan

lång tid tillbaka vid upprepade tillfällen varit föremål för övervägande,

senast i samband med det av 1921 års svensk-norska mellanriksbanekommission

bedrivna utredningsarbetet. I sitt på grundval härav avgivna betänkande

(SOU 1923:73) förordade sålunda mellanriksbanekommissionen

enhälligt, att en mellanriksbana över gränsen i Norra Bohuslän borde anläggas.

Enighet kunde däremot icke nås beträffande banans sträckning. Av

denna anledning fick frågan då förfalla.

De förhållanden på vilka mellanriksbanekommissionen grundade sina uttalanden

ha, såsom järnvägsstyrelsen i sitt remissyttrande påpekat, numera

i väsentliga delar förändrats. I detta sammanhang må icke minst erinras

om att inlemmandet av Bergslagernas järnvägar och Dalslands järnväg i

statsbanenälet bland annal haft till följd, att tidigare ordning med på den

svenska järnvägssträckan utgående övergångsavgifter i godstrafik ävensom

bruten avgiflsberäkning i persontrafik upphört, vilket för trafikanternas

vidkommande inneburit vissa ekonomiska lättnader. I nyssnämnda remissyttrande

har därjämte upplysts, att statens järnvägar numera bedriva en

omfattande omnibustrafik inom de olika delar av Bohuslän, som skulle kom
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 174.

ma att beröras av den föreslagna järnvägslinjen. Svinesundsbrons tillkomst

har vidare medfört en avsevärd förbättring av kommunikationerna mellan

Sverige och Norge. Beträffande nu föreliggande spörsmål synes jämväl, såsom

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framhållit, hänsyn böra tagas till den

betydelse som bilismen under senare tid fått för de mera lokala transporterna.

Av ovan anförda skäl finner sig utskottet i nuvarande läge icke berett

att tillstyrka, att den av motionärerna åsyftade utredningen angående en

mellanriksbana över gränsen i Bohuslän nu kommer till stånd. Såvitt utskottet

kunnat finna, torde dock de av mellanriksbanekommissionen på sin

tid gjorda uttalandena alltjämt i vissa avseenden vara förtjänta av det

största beaktande. Ostridigt lärer sålunda vara, att en direktförbindelse

mellan Sverige och Norge över norra Bohuslän skulle såväl för den resande

allmänheten som beträffande godsbefordran innebära icke oväsentliga

fördelar i inbesparad tid och reducerade kostnader, helt oavsett den omständigheten

att färdhastigheten på järnvägarna nu är högre än tidigare.

Det synes därtör icke uteslutet, att en utbyggnad av Bohusbanan över norska

gränsen skulle komma att stimulera den genomgående trafiken från och

till Norge. Ej heller får bortses från frågans betydelse för befolkningen och

näringslivet i norra Bohuslän, som nu i kommunikationsavseende intager

en relativt isolerad ställning. Med hänsyn härtill bör enligt utskottets mening

förevarande spörsmål ägnas fortlöpande uppmärksamhet av såväl

Kungl. Maj :t som järnvägsstyrelsen. Utskottet förutsätter jämväl att Kungl.

Maj :t, därest ett sådant läge inträffar som påkallar särskilda åtgärder från

statsmakternas sida, för riksdagen framlägger de förslag, till vilka de ändrade

förhållandena må föranleda. Innan ett dylikt initiativ tages, bör uppenbarligen

ha utrönts, huruvida Norge fortfarande är villigt att medverka till

en mellanriksbana över norra Bohuslän. Ävenledes bör, för den händelse

spörsmålet på angivet sätt ånyo aktualiseras, frågan om den lämpligaste

sträckningen av den föreslagna järnvägsförbindelsen dessförinnan ha klarlagts.

Under åberopande av det nu anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen må, i anledning av motionerna 1: 36 och

11:36, i skrivelse till Kungl. Maj :t giva tillkänna vad utskottet

sålunda anfört.

Stockholm den 17 maj 1949.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Närvarande: se under utlåtandet nr 173.

Reservation

av herr Hesselbom.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 174.

11

Bilaga.

Sammanställning

över yttranden i anledning av motionerna 1:36 och II: 36 angående

en mellanriksbana över gränsen i Bohuslän.

Järnvägsstyrelsen.

Såsom motionärerna framhållit undersöktes ifrågavarande järnvägsprojekt

senast genom den år 1921 tillsatta svensk-norska m e 11 a n r i k sha ne kommissionen,

vilken i december 1923 framlade betänkande och förslag i ämnet

(SOU 1923: 73). Betänkandet lUtmynnade i en enhällig hemställan, »att

svenska och norska regeringarna måtte träda i förhandlingar för att träffa

avtal om anläggande av en mellanriksbana över gränsen i norra Bohuslän

att införlivas i de båda ländernas statsbanenät». I fråga om valet av sträckning

kunde enighet emellertid icke uppnås; majoriteten, bestående av samtliga

fem norska ledamöter och en svensk, förordade linjen Bullaren-Prestebakke,

medan övriga fyra svenska ledamöter reserverade sig till förmån för

en mellanriksbana över Svinesund.

Kommissionens förslag har såvitt järnvägsstyrelsen har sig bekant hittills

icke föranlett någon annan åtgärd än sedvanlig remissbehandling.

Sedan kommissionen fullbordat utredningen om mellanriksbanans anläggande,

de olika linjealternativens olika företräden samt företagets konsekvenser

av ekonomisk, trafikpolitisk och annan art sammanfattade kommissionen

i ett slutkapitel alla de omständigheter och synpunkter, som

kunde ha betydelse då det gällde att taga ställning till spörsmålet, huruvida

anläggandet av en mellanriksbana över Bohusgränsen borde tillstyrkas och

i så fall vilket av de undersökta linjealternativen — Bullarenlinjen eller

Svinesundslinjen •— som borde förordas.

Såsom bärande skäl för en sådan anläggning angavs därvid följande.

1. Beträffande genomgångstrafiken till och från Norge

a) betydande tidsvinst, innebärande att Oslo och andra viktiga orter i

Norge flyttas närmare utlandet;

b) väsentlig reduktion av de reguljära biljettpriserna och fraktsatserna

samt, i och med minskat beroende av samtrafiksförhållandena, ökade förutsättningar

för att särskilda tariffreduktioner skola kunna beviljas;

c) förutsättningar — tack vare nämnda fördelar — att den norska trafiken

på och över Sverige skall kunna ökas;

d) ordnande av trafiken, tåglägenheter, taxor m. in. enbart genom de

tvenne statsbaneförvaltningarna.

2. Förbättrat kommunikationsläge för Bohuslän och möjlighet till ett

utvecklat ekonomiskt utbyte mellan angränsande svenska och norska landsdelar.

3. Lösning av det lokala järnvägsproblemet för vissa områden, nämligen

antingen övre delen av Vette härad eller Bullarens härad.

4. Ett förbättrat ekonomiskt utbyte för svenska statsbanorna.

De förhållanden, som lågo till grund för kommissionens sålunda sammanfattade

positiva inställning till frågan, ha numera undergått förändringar

i många hänseenden. Som exempel härpå kan nämnas, att den av

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 174

kommissionen (punkt 1 a) nämnda betydande tidsvinsten redan uppnåtts

och överträffats tack vare därefter verkställda elektrifieringar och förstärkningar

av berörda banlinjer. Restiden Oslo—Trelleborg och vice versa beräknades

sålunda den kortaste vägen via Svinesund till 12 tim. 53 min.

respektive 12 tim. 45 min., medan den enligt nuvarande tidtabell och över

nuvarande väg utgör 12 tim. 22 min. respektive 12 tim. 5 min. Den i instundande

sommartidtabell nyinlagda expresstågförbindelsen Malmö—Oslo

kommer att nedbringa restiden ytterligare — exempelvis mellan nämnda

städer till 8 1/2 tim. eller med i runt tal 3 timmar i jämförelse med nuvarande

snabbaste tåglägenhet. Den ytterligare tidsvinst, som kan vara att

påräkna genom anläggande av en ny mellanriksbana, hänför sig huvudsakligen

till den geografiska vägförkortningen, vilken såsom i motionerna

nämnts utgör omkring 3 mil — eller närmare bestämt 28 km över Svinesund

— och ej torde medföra större tidsbesparing än 20 ä 30 minuter (mot i

motionerna angivna ungefär en timme).

Ej heller de i punkten 1 b anförda — av motionärerna likaledes åberopade

— argumenten torde numera kunna tillmätas samma betydelse som

tidigare. En väsentlig del av den av kommissionen till omkring 1 milj. kronor

årligen beräknade vinsten för trafikanterna hänförde sig nämligen till

det förhållandet, att en ny mellanriksbana skulle eliminera två svenska

privatbanor. I och med att dessa förvärvats av svenska staten och fr. o. m.

den 1 juli 1948 helt inlemmats i statens järnvägar ha de på den svenska

järnvägssträckan tidigare utgående övergångsavgifterna i godstrafik ävensom

den brutna avgift sberäkningen i persontrafik emellertid bortfallit. Trafikanterna

ha med andra ord redan kommit i åtnjutande av en del av nyssnämnda

vinst. Vad som härefter ytterligare kan vara att vinna i avgiftshänseende

är endast verkningarna av själva vägförkortningen, vilken —

relativt sett — icke kan betyda så mycket, enär tariffvägen Göteborg—Oslo

som redan nämnts endast skulle bli 28 km kortare över Svinesund än den

nu är över Mellerud och Kornsjö. Nyssnämnda förstatligande av Bergslagernas

järnvägar och Dalslands järnväg bär även medfört större handlingsfrihet

i vad gäller beviljandet av särskilda fraktnedsättningar.

Av samma anledning ha de i punkterna 1 c och d angivna skälen likaledes

helt eller delvis bortfallit numera.

Vad därefter angår de av kommissionen under punkterna 2 och 3 sammanfattade

skälen är att beakta, att statens järnvägar numera bedriver en

omfattande omnibustrafik såväl i norra delen av Vette härad med Strömstad

som centrum som i Bullarens härad med anslutning till Hällevadsholm

och Dingle. Svinesundsbrons tillkomst har vidare möjliggjort och medfört

ett avsevärt förbättrat konimunikationsutbyte mellan Sverige och Norge,

bl. a. i vad gäller bussförbindelserna mellan Strömstad och Halden. Slutligen

må erinras om den förbättring i Bohusbanans standard och utrustning, som

sedan år 1923 åstadkommits och ytterligare är att motse i och med den

upp till Uddevalla redan fullbordade och om något år även för den återstående

delen Uddevalla—Strömstad slutförda elektrifieringen. Med hänsyn

till ovan angivna kommunikationsförbättringar kan en mellanriksbana enligt

järnvägsstyrelsens mening nu icke heller ur provinsiella och mera lokala

synpunkter tillmätas samma stora betydelse som vid tidpunkten för

mellanriksbanekommissionens överväganden.

Det av kommissionen i punkten 4 angivna argumentet, att en mellanriksbana

kunde förväntas åstadkomma ett förbättrat ekonomiskt utbyte för

svenska statsbanorna, torde likaledes böra bedömas väsentligt annorlunda

än vad kommissionen under då rådande förhållanden hade anledning att

göra, sedan Bergslagsbanan och Dalslands järnväg förstatligats.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 174

13

Sammanfattningsvis torde alltså kunna konstateras, att de av mellanrikshanekommissionen

på sin tid för anläggandet av en inellanriksbana åberopade

skälen numera antingen helt eller eljest till en väsentlig del bortfallit

på grund av därefter inträdda ändrade förhållanden.

De skäl som enligt kommissionens mening ansågos tala mot en sådan

anläggning — nämligen dels olägenheterna av en rätt betydande kapitaluppoffring

i en kapitalfattig iid och dels det sannolikt försämrade ekonomiska

driftresultatet för järnvägarna tillsammantagna — kvarstå däremot

oförminskade. Till dessa negativa skäl torde nu ytterligare böra läggas dels

att de delar av den nuvarande järnvägsförbindelsen mellan Norge samt Sverige

och kontinenten, som vid tidpunkten för mellanriksbanekommissionens

utredningar voro i enskild ägo, sedan dess förvärvats av svenska staten,

dels att såväl dessa delar som den norska delen av berörda järnvägsförbindelse

även blivit elektrifierade, och att den nuvarande mellanriksbaneförbindelsen

på grund härav numera besitter långt bättre förutsättningar än

tidigare att ombesörja trafiken mellan Norge och kontinenten via Sverige.

Under sådana förhållanden synas de särskilt från svensk sida redan inom

mellanriksbanekominissionen yppade betänkligheterna mot att överflytta

genomgångstrafiken till en ny mellanriksbaneförbindelse böra tillmätas

ökad vikt, enär en sådan åtgärd skulle nödvändiggöra en ännu mera genomgripande

nedrustning av bandelarna Göteborg—Mellerud—Kornsjö ävensom

anslutande järnvägssträcka på norska sidan och innebära en ännu mera betydande

uppoffring av i dessa bandelar nedlagt kapital än som av kommissionen

bedömdes bliva fallet.

I sitt den 25 november 1925 avgivna utlåtande över mellanriksbanekommissionens

betänkande framhöll järnvägsstyrelsen bl. a. att den ifrågasatta

mellanriksbaneförbindelsen i helt övervägande grad måste anses vara ett

norskt intresse, och att de svenska statsmakterna därför åtminstone för det

dåvarande torde sakna anledning taga initiativ till planens förverkligande.

Detta initiativ borde allt fortfarande stanna i Norge. De svenska statsmakterna

syntes dock böra påtaga sig sin andel i planens genomförande, om och

när Norge för sin del eventuellt framförde önskan därom. För det fall att

från norskt håll skulle begäras vidare förhandlingar i frågan borde emellertid,

framhöll styrelsen vidare, såsom en oeftergivlig förutsättning uppställas

förbehållet, att förhandlingarna skulle gälla Svinesundsalternativet, vilket

ensamt av föreliggande alternativ på ett rationellt sätt tillgodosåge de

viktigaste av de trafikspörsmål, som den nya mellanriksbanan vore avsedd

att lösa, samtidigt som detsamma för Sveriges vidkommande vore avgjort

överlägset övriga alternativ i järnvägsekonomiskt hänseende.

På grund av de förändringar i kommunikationsförhållandena och därmed

i bedömningsläget, som enligt vad som framgår av den ovan lämnade redogörelsen

sedan dess inträtt, framstår det för närvarande än mera uppenbart

än tidigare, att en dylik mellanriksbaneförbindelse i första hand är en norsk

angelägenhet, och att, därest de på 1920-talet dryftade planerna anses böra

förverkligas, ett nytt initiativ i frågan alltså bör komma från Norge. Det torde

emellertid böra nämnas, att en av norska stortinget år 1923 godkänd plan

för järnvägsbyggandets fortsättande i Norge icke upptog ifrågavarande projekt,

och all icke heller i en av norska samferdselsdepartementet år 1948

i medling nr 07 — för stortinget framlagd redogörelse »om foreliggende

krav om anlcgg av jernbaner» finnes någonting nämnt om en mellanriksbana

över gränsen i Bohuslän, trots att denna redogörelse omfattar järnvägsprojekt

till ett sammanlagt belopp av över 5 miljarder norska kronor.

All döma härav synes i varje fall ännu något nämnvärt intresse från

norsk sida icke föreligga för planens förverkligande.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 174.

Med hänsyn till anförda omständigheter anser järnvägsstyrelsen, att den

svenska regeringen saknar anledning att för närvarande hänvända sig till

vederbörande norska myndigheter i och för förnyad undersökning av frågan

om anläggande av en mellanriksbana över gränsen i Bohuslän, och får

därför hemställa, att utskottet måtte avstyrka motionerna I: 36 och II: 36.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Av motionerna framgår, att den år 1921 tillsatta svensk-norska mellanriksbanekominissionen

i sitt år 1923 avgivna betänkande framhöll, att Bohusläns

kommunikationer voro ofullkomliga bland annat därigenom, att

järnvägsförbindelse blott fanns i den ena riktningen och att sjökommunikationerna

ej kunde nå det inre av landskapet. Kommissionen anförde vidare:

Vid nuvarande förhållanden har Bohuslän obetingat ett avsides och partiellt

isolerat läge, men efter sammanknytningen blev kommunikationsläget

vida gynnsammare och provinsen inkorporerad i ett större ekonomiskt sammanhang.

Den högst olikartade utvecklingen av näringslivet i provinserna

å ömse sidor om riksgränsen torde giva betingelser för ett livligare ekonomiskt

utbyte dem emellan blott kommunikationerna kunde ordnas, och för

Bohusläns del skulle det med säkerhet medföra ett ekonomiskt uppsving.

Motionärerna framhålla, att berörda uttalande på ett förträffligt sätt belyser

läget och i stort sett äger sin giltighet än i dag.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen vill i anledning härav framhålla, att

kommissionen icke hade möjlighet att förutse den utveckling bilismen undergått

sedan 1923. Sålunda måste, särskilt med hänsyn till den betydelse

bilismen fått för de mera lokala transporterna, ett annat utgångsläge numera

anses föreligga för bedömande av behovet av en förlängning av mellanriksbanan

över gränsen i Bohuslän.

Under senaste årtiondena hava stora belopp investerats i vägbyggnader i

norra Bohuslän. Sålunda har numera bland annat rikshuvudväg 2 Trelleborg—Göteborg—Svinesund

anslutits till norska vägnätet genom broförbindelsen

vid Svinesund.

Därest en utredning rörande mellanriksbanan anses i nuvarande statsfinansiella

läge böra komma till stånd, bör därför enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

mening vid en sådan utredning även beaktas möjligheterna

att genom landsvägstransporter tillgodose det föreliggande kommunikationsbehovet.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län.

Såsom i motionerna framhålles ha, särskilt genom stenindustriens tillbakagång,

de ekonomiska förhållandena i norra Bohuslän under en lång tid

varit stadda i tillbakagång. En betydande folkminskning har i samband härmed

ägt rum. De åtgärder, som vidtagits för att hejda "tillbakagången, hava

väl icke varit resultatlösa men hava dock icke i tillräcklig omfattning kunnat

förbättra läget. Att de dåliga kommunikationsförhållandena och icke

minst den omständigheten, att Bohusbanan saknar anknytning till det norska

järnvägsnätet, medverkat till att försvåra länsdelens utveckling, finner

länsstyrelsen antagligt, och länsstyrelsen är för sin del övertygad om att en

utbyggnad av Bohusbanan till mellanriksbana skulle bliva länet till betydande

nytta. Länsstyrelsen vill därför livligt tillstyrka, att en sådan utredning,

som i motionerna åsyftas, får komma till stånd.

497647. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1949.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1949:344 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående en mellanrikshana över gränsen i Bohuslän. a1 i texten