Utlåtande i anledning av väckt motion angående ökat anslag till avlöning av landsfiskaler.
1949-11-10 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1949:182, Utlåtande i anledning av väckt motion angående ökat anslag till avlöning av landsfiskaler.
Dokumentets text
4
Statsutskottets utlåtande nr 182.
Nr 182.
Utlåtande i anledning av väckt motion angående ökat anslag till
avlöning av landsfiskaler.
(3:e avd.)
I en inom första kammaren av herrar Åkerberg och Kriigel väckt motion
(I: 96) har hemställts, att riksdagen måtte, utöver vad i 1949 års statsverksproposition
föreslås, bevilja förhöjning av anslaget till i motionen åsyftade
ordinarie landsfiskalers avlöning med sådant belopp, att deras konstitutionella
löner kunna tillgodoses för tiden från och med den 1 oktober 1941
och framdeles.
De befattningshavare, som avses, äro vissa ordinarie landsfiskaler, som
överförts å indragningsstat utan tjänstgöringsskyldighet samt å övergångsstat
för tiden från och med den 1 oktober 1941. I motionen åberopas bl. a.
att dessa ordinarie landsfiskaler icke fått del av de med 1946 och 1947 års
allmänna löneregleringar åsyftade löneförhöjningarna och därtill icke heller
fått ut en del av de löneförmåner, som de måste erkännas vara berättigade
till redan enligt de förutvarande lönenormerna, nämligen dels samtliga
sportler i indrivningsavgifter, dels samtliga andelar i böter och beslagtaget
gods samt lösenavgifter och delgivningsarvoden m. in. och dels hälften
av dyrtids- och kristillägg. Sammanlagda skadan för dessa landsfiskaler anse
motionärerna numera icke i något fall understiga 6 000 kronor per år.
Beträffande de skäl, som i övrigt anförts till stöd för motionärernas hemställan,
hänvisas till motionen.
Utskottet har inhämtat, att frågan om rätten till avlöningsförmåner av
ifrågavarande slag för landsfiskal, som överförts å indragningsstat, i två fall
efter civilprocess varit föremål för högsta domstolens prövning. I båda fallen
har yrkats, att vederbörande skulle förklaras berättigad åtnjuta för
landsfiskal fastställd lön och övriga förmåner enligt gällande civila avlöningsreglemente
ävensom därav följande tjänste- och familjepension, allt
jämte kristillägg och övriga tillägg, som enligt särskilda författningar utginge
eller kunde komma att utgå till förbättring av sådan lön, tjänstepension
eller familjepension. Tillika har yrkats dels gottgörelse för skillnaden
mellan lön enligt dessa grunder och utbetalad lön å indragningsstaten, räknat
från den 1 oktober 1941, dels ock indrivningsprovision för restlängder,
som de till den nya lönestaten överförda landsfiskalerna ägt uppbära. Alternativt
har yrkats ersättning för förlorade sportler och undanhållna dyr
-
Statsutskottets utlåtande nr 182.
5
tids- och kristillägg. Enligt högsta domstolens domar i målen, som båda givits
den 5 januari 1948, ha yrkandena icke till någon del bifallits.
I en genom Sveriges statstjänstemannanämnd år 1942 gjord framställning
hemställde vidare ifrågavarande tjänstemän om gottgörelse i nu berörda
avseende. Kungi. Maj :t fann, sedan statskontoret i yttrande den 7
december 1942 avstyrkt bifall till framställningen, densamma icke kunna
för det dåvarande bifallas.
Sedermera ha de på indragnings- och övergångsstat varande landsfiskalerna
i en den 10 april 1948 dagtecknad framställning bl. a. hemställt, att
Kungl. Maj :t måtte till förnyad prövning upptaga frågan om gottgörelse
i någon form av statsmedel till vederbörande landsfiskaler för de till kronan
år 1941 indragna sportlerna, räknat från den 1 oktober 1941, då sportelindragningen
trädde i kraft, till dess befattningshavarna uppnå pensionsåldern.
Tillika har hemställts, att ifrågavarande avlöningsförbältring måtte
avvägas så att vederbörande i lönehänseende bliva jämställda med redan
pensionerade landsfiskaler.
I ett i nämnda ärende avgivet utlåtande av den 4 juni 1948 bar statskontoret
— som avstyrkt bifall till sökandenas tidigare i domstolsväg mot kronan
framförda men ogillade krav på kompensation för förlorad inkomst av
sportler m. m. — anfört, att ämbetsverket funne vissa skäl tala för en reglering
av indragningsstatsförmånerna med hänsyn till att dessa vore lägre
än den omreglerade pension, som vederbörande vid pensionsavgången regelmässigt
finge uppbära. Statskontoret har därvid föreslagit, att indragningsstatsförmånerna
för landsfiskalerna bestämmas till belopp, motsvarande
hel, på begynnelseunderlaget för befattning i lönegrad Ca 25, d. v. s.
lägsta lönegraden för landsfiskaler, bestämd tjänstepension samt att befattningshavarna
befrias från skyldighet att vidare erlägga pensionsavgifter.
I propositionen nr 132 angående vissa ändringar i statens allmänna avlöningsregleinente
m. m. har Kungl. Maj :t bl. a. föreslagit riksdagen bemyndiga
Kungl. Maj :t att i huvudsaklig överensstämmelse med vad i propositionen
förordats förordna angående omreglering i vissa fall av avlöning
till tjänsteman å indragnings- och disponibilitetsstat.
Departementschefen har i denna fråga anfört bl. a. följande.
Enligt min mening kan det icke anses helt tillfredsställande, att de av
staten anställda och avlönade tjänstemän, som blivit överförda på indragnings-
eller disponibilitetsstat och för vilka lönen därvid avvägts på sådant
sätt, att den skulle överstiga deras blivande pension, beräknad enligt de
vid överförandet gällande bestämmelserna, med hänsyn till beslutad omreglering
av pensionsförmånerna erhålla lägre avlöning än den pension, vartill
de bliva berättigade. I huvudsaklig överensstämmelse med vad statskontoret
föreslagit anser jag mig böra föreslå att i de fall, då beloppet av de
kontanta avlöningsförmånerna å indragningsstat — i förekommande fall
inklusive sportelersätlning men minskade med pensionsavdrag — eller ä
disponibilitetsstat understiga beloppet av den på grundval av begynnelseunderlaget
bestämda tjänstepension, vartill vederbörande enligt nu gällande
bestämmelser är berättigad, den enligt hittillsvarande grunder utgående
avlöningen må ersättas med belopp motsvarande nämnda pensions
-
6
Statsutskottets utlåtande nr 182-
förmåner; i anslutning därtill torde skyldigheten att i fortsättningen erlägga
pensionsavgifter eller vidkännas pensionsavdrag böra upphöra. Omregleringen
torde böra genomföras räknat från och med den 1 juli
1947 och förutom landsfiskaler omfatta de övriga statstjänstemän, för vilka
motsvarande förhållande föreligger. Anordningen torde jämväl böra tilllämpas
beträffande de tjänstemän, som efter den 1 juli 1947 överförts på
indragningsstat, och därvid erhålla giltighet räknat från och med överförandet.
Förslag av här angiven innebörd torde böra avlåtas till riksdagen.
Att, såsom vissa till indragningsstat överförda landsfiskaler hemställt,
frågan om deras avlöning å indragningsstaten från grunden omprövas och
att de därvid tillerkännas ersättning för mistade sportler in. in., anser jag
mig i likhet med statskontoret böra avstyrka.
Utskottet har slutligen under hand anmodat statskontoret att inkomma
med yttrande över de i motionen I: 96 framförda yrkandena. I en i anledning
härav till utskottet överlämnad promemoria av den 2 november
1949 har statskontoret hänvisat till sina i det föregående nämnda yttranden
av den 7 december 1942 och den 4 juni 1948. Ämbetsverket har vidare
framhållit, att det — såväl vid överflyttningar av ordinarie personal som
vid allmänna överväganden om löneförmånerna åt statliga befattningshavare,
som försatts å indragningsstat, därvid fråga huvudsakligen gällt möjligheterna
till nedbringande av statsverkets kostnader för sådan personal
— rått enighet därom, att ordinarie befattningshavare, som överförts till
indragningsstat, icke vore skyldig underkasta sig minskning av honom enligt
stat tillkommande löneförmåner. Av de sätt, varpå indragningsstatsförmånerna
i förekommande fall blivit bestämda, syntes emellertid uppenbart
att statsmakterna stått främmande för tanken, att löneförbättringar och löneregleringar,
som beslutats för i tjänst varande befattningshavare, även
skulle komma de på indragningsstat försatta till godo. — Vad särskilt beträffar
de i förenämnda motion gjorda uttalandena om de till indragningsstat
överförda landsfiskalernas principiella rätt till samma löneförmåner
som de i tjänst varande, läte sig dessa uppenbarligen icke förenas med den
uppfattning, som ämbetsverket givit uttryck åt i sitt den 7 december 1942
avgivna utlåtande.
Utskottet. Enligt de principer, som tillämpats vid överförandet av ordinarie
tjänstemän till indragningsstat, har någon minskning av vederbörande
tjänsteman tillkommande avlöningsförmåner enligt stat icke ansetts
kunna ifrågakonnna. Däremot har hinder icke ansetts möta mot reducering
av vid indragningstillfället utgående provisoriska dyrortstillägg, dyrtidstillägg,
löneförbättring o. d. Vidare har som grundregel gällt att
löneregleringar, som genomförts efter indragningstillfället, icke inverkat
på storleken av avlöningsförmåner för personal, som dessförinnan överförts
på indragningsstat. Förmånerna för tjänstemän å indragningsstat ha
i övrigt fastställts på skiftande sätt med beaktande av förhållandena för
varje särskild kategori, därvid hänsyn bl. a. tagits till storleken av avlöningsförmånerna
för tjänstgörande personal.
Statsutskottets utlåtande nr 182.
7
Frågan om avlöningsförmånerna för de i motionen åsyftade landsfiskalerna
anmäldes i propositionen nr 225 till 1941 års riksdag. Kungl. Maj:ts
av riksdagen godkända förslag innebar ersättning enligt de grunder, som
sedermera tillämpats, Enligt beslutet ha de till indragningsstat överförda
landsfiskalerna icke behövt vidkännas någon minskning av de enligt stat
utgående löneförmåner, som tillkommo dem vid tiden för överförandet till
indragningsstat. Såsom ovan erinrats torde icke heller föreligga någon rätt
för ordinarie tjänsteman å indragningsstat att komma i åtnjutande av samma
löneförmåner som tjänstgörande befattningshavare, som utnämnts å
nyreglerad tjänst, eller att bliva delaktig av sedermera genomförda löneregleringar.
Utskottet kan sålunda icke finna att de i motionen åsyftade tjänstemännen
kunna åberopa någon konstitutionell rätt till löneförmåner utöver
dem, som hittills utgått. Denna uppfattning har kommit till uttryck i statskontorets
yttrande den 7 december 1942 i anledning av framställning om
vederlag till landsfiskaler, som överförts på indragnings- respektive övergångsstat.
Frågan har även efter civilprocess varit föremål för högsta domstolens
prövning, varvid yrkande om rätt till för tjänstgörande landsfiskal
utgående löneförmåner lämnats utan bifall. Utskottet kan sålunda icke tillstyrka
bifall till motionen på den grund, att någon konstitutionell rätt till
högre ersättning än den nu utgående skulle föreligga.
Vad beträffar frågan om skäligheten av förbättrade förmåner för vissa
tjänstemän å indragningsstat vill utskottet erinra om att Kungl. Maj :t under
punkt 9:o) i propositionen nr 132 till innevarande års riksdag framlagt vissa
förslag, som bl. a. skulle medföra, att de i förevarande motion åsyftade
landsfiskalerna skulle, räknat från den 1 juli 1947, erhålla avsevärt ökade
löneförmåner. Utskottet har i särskilt utlåtande denna dag tillstyrkt bifall
till Kungl. Maj :ts ifrågavarande förslag.
Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer utskottet,
att motionen I: 96 icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 10 november 1949.
På statsutskottets vägnar:
KARL WARD.
Närvarande: se under utlåtandet nr 181.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.