Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om avskaffande av dyrortssystemet m. m. samt om slopande av lägsta ortsgruppen i dyrortsindelningen.

1949-11-22 · 15 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 13 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1949:183, Utlåtande i anledning av väckta motioner om avskaffande av dyrortssystemet m. m. samt om slopande av lägsta ortsgruppen i dyrortsindelningen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 183.

1

tfr 183.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om avskaffande

av dyrortssystemet m. m. samt om slopande av lägsta

ortsgruppen i dyrortsindelningen.

(3:e avd.)

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr

Wahlund to. fl. (I: 77) och den andra inom andra kammaren av herr Larsson

i Luttra to. fl. (II: 125), har hemställts att riksdagen måtte besluta att i

skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning syftande till dyrortssystemets

avskaffande samt att i avvaktan härpå uppflytta lägsta ortsgrupp till näst

lägsta.

Yidare har i två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren

av herrar Eskilsson och Hjalmar Nilsson (I: 78) och den andra inom andra

kammaren av herr Nilsson i Bästekille to. fl. (II: 126), hemställts att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om slopande av ortsgrupp 1

i dyrortsindelningen och att de där placerade kommunerna uppflyttas till närmast

högre ortsgrupp.

Beträffande de skäl, som motionärerna anfört till stöd för sina förslag, får

utskottet hänvisa till motionerna I: 77 och II: 126.

Över motionerna ha utlåtanden infordrats från socialstyrelsen samt dyrortsnämnden.

Socialstyrelsen har icke funnit skäl för närvarande föreligga för en utredning

rörande dyrortssystemets fullständiga avskaffande och anser, att

fortfarande ganska betydande olikheter råda i levnadskostnaderna mellan

skilda orter och olika delar av landet. Yad beträffar uppflyttning av den lägsta

ortsgruppen till den näst lägsta har styrelsen framhållit, att genomförandet

av den nya kommunindelningen kommer att åtföljas av genomgripande förändringar

av dyrortsindelningen på landsbygden. Med hänsyn härtill vore

det olämpligt att föregripa förändringarna genom en generell uppflyttning

av samtliga orter i den lägsta ortsgruppen till den näst lägsta. Slutligen vore

en dylik åtgärd icke önskvärd med hänsyn till de statsfinansiella konsekvenserna.

Totalt funnes i statlig tjänst ca 3 000 tjänstemän och 2 700 arbetare i

den lägsta ortsgruppen. Löneökningen för dessa kunde uppskattas till ca 1

milj. kronor. Vidare skulle uppflyttningen medföra en nedgång i skatteintäkterna,

som uppskattats till 2,5 milj. kronor. Socialstyrelsen har med hänsyn

till anförda skäl för sin del avstyrkt, att motionerna föranleda någon åtgärd.

Dyrortsnämndens yttrande fogas som bilaga till detta utlåtande (Bilaga).

1—8113 49 Bihang till riksdagens protokoll 1949. 6 samt. Nr 183.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 183.

Utskottet. Såsom närmare framgår av dyrortsnämndens yttrande är det

på grund av att olika beräkningsmetoder använts icke möjligt att med säkerhet

konstatera, i vilken grad utjämning av levnadskostnaderna i olika landsdelar

ägt rum sedan 1935 års dyrortsundersökning. Det finnes dock knappast

anledning antaga att den spännvidd om 18—20 %, som konstaterats föreligga

enligt den år 1946 använda beräkningsmetoden, sedan dess skulle ha utjämnats

annat än i begränsad omfattning. Såväl socialstyrelsen som dyrortsnämndens

majoritet ha också uttalat den ujrpfattningen, att betydande olikheter i

levnadskostnaderna på olika orter alltjämt föreligga. Utskottet kan på grund

härav icke tillstyrka det i motionerna I: 77 och II: 125 framlagda förslaget,

att riksdagen skulle i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning syftande

till dyrortssystemets avskaffande.

Vilka beräkningsmetoder, som än väljas, förhåller det sig uppenbarligen

så, att någon fullt rättvis gradering mellan olika orter icke kan uppnås. Utskottet

är också medvetet om att det nuvarande systemet i många fall medfört

resultat, som åtminstone utan närmare granskning te sig svårförklarliga.

Hänförandet av angränsande och till synes i kostnadshänseende fullt likartade

kommuner eller orter till olika ortsgrupper har även på många håll

inom landet väckt irritation. Många sådana ojämnheter torde numera, allteftersom

kompletterande undersökningar hunnit verkställas, ha undanröjts,

men fall torde alltjämt föreligga, där åtminstone enligt ortsbefolkningens

bedömande skiljaktigheter i ortsgrupperingen sakna reellt underlag. Om man

bortser härifrån, måste det enligt utskottets uppfattning stå klart, att

den år 1947 införda dyrortsgrupperingen inneburit betydande förbättringar

i fråga om avvägningen mellan olika orter. Utskottet finner dock angeläget

understryka, att uppmärksamhet ägnas åt möjligheterna att på ett smidigare

sätt än hittills åstadkomma rättelse i sådana fall, där uppenbara ojämnheter

föreligga.

Kritiken mot det nuvarande systemet inriktar sig till stor del mot uppdelningen

av orter i ortsgruppema 1 och 2, vilket sammanhänger med att dessa

båda grupper omfatta praktiskt taget hela landsbygden i södra och mellersta

Sverige. Av den till dyrortsnämndens yttrande fogade tabellen över orternas

fördelning enligt 1947 års dyrortsgruppering framgår att ett betydande antal

orter äro koncentrerade till levnadskostnadstal kring gränsen mellan ortsgrupperna

1 och 2. Av 637 orter i ortsgrupp 1, som omfattar en spännvidd på

225 enheter, ligger mer än hälften eller 345 orter inom de högsta 50 talen gränsande

till ortsgrupp 2. Inom sistnämnda ortsgrupp åter, vilken omfattar 250

enheter, ligger tyngdpunkten på de lägsta levnadskostnadstalen gränsande

till ortsgrupp 1, och 580 av 1 514 orter ligga inom de 75 lägsta talen. Utskottet

håller det även för sannolikt, att större svårigheter föreligga att erhålla ett

representativt prismaterial när det gäller landsbygden än i fråga om större

orter och städer, och osäkerhetsmomentet torde därför kunna antagas vara

större i de två lägsta grupperna. Med hänsyn bl. a. till dessa förhållanden

synes det utskottet, som om en viss utjämning mellan de två lägsta grupperna

kunde vara motiverad.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 183.

3

Även om den gällande indelningen i de lägsta dyrorterna måhända ger upphov

till en del ojämnheter, kan utskottet icke dela motionärernas uppfattning,

att ortsgrupperna 1 och 2 nu böra sammanslås. Såsom framhållits av

såväl socialstyrelsen som dyrortsnämnden, kommer den förestående kommunindelningsreformen

att medföra genomgripande förändringar beträffande

rikets landsbygd, vilka förändringar även komma att återspeglas i dyrortsindelningen.

Det torde med fog kunna antagas, att flertalet av de nuvarande

skiljaktigheterna i dyrortsindelningen mellan angränsande och i strukturellt

avseende likartade kommuner därvid komma att elimineras. Utskottet kan icke

finna det lämpligt att genom den av motionärerna åsyftade åtgärden föregripa

de resultat i nämnda hänseende, som komma att föranledas av kommunindelningsreformen.

Först när denna genomförts, bör — om det då befinnes

påkallat — frågan tas upp till förnyad prövning.

Sammanslagning av ortsgrupperna 1 och 2 skulle även leda till resultat, som

enligt utskottets bedömande icke låta sig förenas med den nuvarande stabiliseringspolitiken.

Socialstyrelsen har beräknat ökningen i lönerna för 3 000

statstjänstemän och 2 700 statligt anställda arbetare till ca 1 milj. kronor

per år. Härtill kommer ökningen för ca 2 500 lärare, stationerade å ortsgrupp 1,

vilken ökning torde kunna uppskattas till ungefär samma belopp. Åtgärden

skulle dock medföra konsekvenser även beträffande tjänstemän och arbetare,

som äro anställda hos kommuner och landsting och vilkas löner äro dyrortsgraderade.

Det kan vidare i detta sammanhang nämnas, att i åtskilliga kollektivavtal

full dyrortsgruppering ännu icke genomförts och att betydande justeringsbehov

föreligga. Enligt från landsorganisationen inhämtade uppgifter skulle

justeringsbehovet för anslutning till nu gällande officiella dyrortsgruppering

kunna uppskattas till 20 å 30 milj. kronor per år. Förutom på löneområdet skulle

vidare en sammanslagning återverka på beskattningen genom de förhöjda

ortsavdragen. Åtgärden skulle sålunda medföra betydande ekonomiska påfrestningar

för statsverket.

Med hänsyn till nyss anförda skäl kan utskottet icke tillstyrka motionärernas

förslag, att ortsgrupp 1 i dyrortsindelningen nu avskaffas och att i denna

grupp placerade orter hänföras till nuvarande ortsgrupp 2. Enligt utskottets

mening böra överväganden rörande en dylik åtgärd uppskjutas, tills kommunindelningsreformen

genomförts och till dess möjligheter föreligga att frångå

den nuvarande strikta stabiliseringspolitiken.

Utskottet får under hänvisning till vad i det föregående anförts hemställa,

att riksdagen må i anledning av motionerna I: 77 och II: 125

samt I: 78 och II: 126 i skrivelse till Kungl. Maj:t giva tillkänna

vad utskottet anfört.

Stockholm den 22 november 1949.

På statsutskottets vägnar:

KARL WARD.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 183.

Vid förestående ärendes slutbehandling mom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Karl Andersson, Gustaf Karlsson, fröken

Andersson, herrar Iwar Anderson, Heiding, Gillström, Sundelin, Hesselbom,

Erik Gustaf Andersson, Andrée och Lundgren; samt

från andra kammaren: herrar Ward, Svensson i Grönvik, Bergström,

Boman i Kieryd, Andersson i Malmö, Mårtensson i Uddevalla, Larsson i

Stockholm, Pettersson i Dahl, Petterson i Degerfors, Kollberg, Birke och

Henriksson.

Reservation

av herrar Heiding, Svensson i Grönvik och Pettersson i Dahl, vilka ansett

att utskottets yttrande och hemställan bort hava följande lydelse:

»Såsom framgår av dyrortsnämndens yttrande ha under de senaste 15 åren

använts olika beräkningsmetoder, då det gällt att konstatera levnadskostnaderna

i skilda delar av landet. Den ena metoden har givit ett resultat, som

i mycket stor utsträckning avvikit från resultatet av den andra metoden. Följden

härav har blivit att den ena orten oberättigat gynnats framför den andra.

Yilka beräkningsgrunder som än väljas förhåller det sig uppenbarligen så,

icke minst med hänsyn till svårigheten att erhålla fullt jämförlig standard,

att någon fullödigt rättvis gradering mellan olika orter icke kan uppnås, och

det nuvarande systemet har medfört resultat, som te sig svårförklarliga och

orättvisa. Detta system har icke i tillräcklig grad tagit hänsyn till den sammanpressning

av olikheterna i levnadskostnaderna skilda orter emellan, som

inträtt under de senaste åren. Hänförandet av angränsande och till synes i

kostnadshänseende fullt likartade kommuner eller orter till olika ortsgrupper

har därför på många håll inom landet väckt irritation, då de skilda orternas

befolkning, som bäst känner till de lokala förhållandena, är övertygad om att

några sådana skiljaktigheter i levnadskostnaderna, som kunna motivera olika

ortsgruppering, sakna reellt underlag.

Det krav, som i anledning härav framförts i motionerna I: 77 och II: 125

med anhållan om utredning, som syftar till dyrortssystemets avskaffande,

finner utskottet väl motiverat och vill därför ansluta sig till detsamma.

Då utskottet sålunda i princip ansluter sig till kravet på dyrortsgrupperingens

fullständiga avskaffande, vill utskottet emellertid förorda, att avvecklingen

sker etappvis med vissa års mellanrum, varvid lägsta ortsgruppen

flyttas upp till näst lägsta ortsgrupp och så vidare tills slutligen hela landet

utgör en enda ortsgrupp.

I likhet med vad som förordats såväl i de ovan omnämnda motionerna I: 77

och II: 125 som i motionerna I: 78 och II: 126 finner utskottet angeläget, att

ortsgrupp 1 flyttas upp till ortsgrupp 2 senast under år 1950. Socialstyrelsen

har beräknat ökningen i lönerna för 3 000 statstjänstemän och 2 700 statligt

anställda arbetare till ca 1 milj. kronor per år. Härtill kommer ökningen för

ca 2 500 lärare, stationerade å ortsgrupp 1, vilken ökning torde kunna upp
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 183.

5

skattas till ungefär samma belopp. De relativt små påfrestningar för statsverket,

som sålunda bliva en följd av denna åtgärd, anser utskottet icke vara

av den storleksordning, att de böra förhindra en välbehövlig och rättvis uppflyttning

av den lägsta ortsgruppen. Utskottet anser ej heller erforderligt att

avvakta kommunindelningsreformens genomförande, innan man tar ståndpunkt

till denna för så många människor betydelsefulla fråga.

Utskottet får under hänvisning till vad i det föregående anförts hemställa,

att riksdagen må med bifall till motionerna I: 77 och II: 125

samt I: 78 och II: 126 i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om

utredning syftande till dyrortssystemets avskaffande samt att i

avvaktande härpå uppflytta lägsta ortsgrupp till näst lägsta.»

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 183.

Bilaga.

Till Riksdagens statsutskott.

Genom remiss den 18 februari 1949 har Kungl. Maj:t anbefallt dyrortsnämnden

att till riksdagens statsutskott avge utlåtande över vissa vid 1949

års riksdag väckta motioner angående dyrortssystemet. Motionerna äro dels

de likalydande I: 77 och II: 125, vari hemställes om utredning i syfte att avskaffa

dyrortssystemet och att i avvaktan härpå lägsta ortsgrupp måtte uppflyttas

till näst lägsta, dels de likalydande I: 78 och II: 126, vari hemställes

att lägsta ortsgruppen måtte slopas och de där placerade orterna uppflyttas

till näst lägsta gruppen.

Med anledning härav får dyrortsnämnden anföra följande.

I sitt utlåtande den 24 november 1947 i anledning av besvär från 378

orter över socialstyrelsens förslag angående orternas i riket fördelning på

lönegrupper formulerade dyrortsnämnden bl. a. följande omdöme om 1946

års dyrortsgruppering, från vilket endast herr Wahlund anförde avvikande

mening: »De siffror, som nu föreligga, visa bl. a., att fortfarande väsentliga

skillnader finnas mellan levnadskostnaderna på olika orter i riket---.»

Vidare gjorde nämnden bl. a. följande enhälliga uttalanden: »Genom sin

prövning av besvären har nämnden erhållit en tämligen ingående kännedom

om hur den nu tillämpade metoden för dyrortsgruppering fungerat. I stort

sett synes den ha verkat som avsett, och nämnden har särskilt konstaterat,

att de av stora avstånd karakteriserade delarna av norra Sverige nu fått sin

ställning som höggradiga dyrorter bekräftad genom grupperingen. Till norrlandsorternas

placering ha de för första gången prövade s. k. avståndstilläggen

starkt bidragit. Dessa tillägg torde på det hela taget ha fungerat efter

beräkning men ha till följd av sin med nödvändighet tämligen schematiska

karaktär i vissa fall kommit att verka på ett sätt, som man knappast förutsett,

då principen om deras införande antogs. Sålunda synes det överraskande,

att deras verkan varit så stark inom de tättbebyggda slättbygderna i södra

Sverige, som härigenom enligt nämndens mening blivit i förhållande till

glesbebyggdare trakter synnerliga val tillgodosedda.

Med dyrortssystemet följer som en nödvändighet, att svårigheter lätt uppstå

i fråga om placeringen av orter, vilka befinna sig vid gränserna mellan

grupperna. Några få kronors skillnad i de framräknade dyrortstalen kan

föranleda olika placering med åtföljande, förhållandevis mera betydande skillnader

i löner och skatteavdrag för i de olika orterna boende personer. För

att mildra dessa konsekvenser erbjuder sig möjligheten att efter skälighetsprövning

flytta upp särskilt missgynnade orter. I första hand har därmed avsetts

att åstadkomma utjämning mellan orter tillhörande samma bygd.

I detta sammanhang må påpekas, att det vid granskningen av det siffermaterial,

som legat till grund för socialstyrelsens beräkningar, har framkommit,

att särskilt i lägre ortsgrupper ofta kraftiga slumpvariationer föreligga

i de från orterna lämnade prisuppgifterna. Detta gäller i första hand priserna

på potatis, vitkål, morötter och färsk fisk, men även i viss mån priserna på ved.

Vad nämnda livsmedelsposter beträffar, gäller dels, att de för vissa orter noterade

priserna med hänsyn till årstiden för prisinsamlingen med säkerhet varit

mycket labila, dels stundom att missuppfattning sannolikt förelegat, så att

partipriset noterats i stället för minutpriset. Det sistnämnda torde ofta vara

fallet i sådana kommuner på landsbygden, där egentlig detaljhandelsmarknad

för dylika varor saknas. Vad angår veden, synes marknaden ej ens på de

enskilda orterna vara enhetlig, i det priserna variera med bl. a. transportkost
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 183.

7

naden, vilken i sin tur beror av från vilken skog veden tages. Här föreligger

en viss marginal för tämligen godtycklig variation i noteringarna. Stundom

torde transportkostnaden helt ha uteglömts i det uppgivna priset. Missuppfattning

synes vidare tämligen ofta ha förekommit vid noteringen av priset

för hemhjälp (posten »övriga utgifter»). Socialstyrelsen har dock för att förebygga

verkningarna av dessa slumpvariationer företagit justeringar av de

primäruppgifter, som förefallit osäkra, och nämnden har vid sin prövning av

besvären ytterligare uppmärksammat dessa förhållanden.

Med hänsyn till nämnda slumpmässiga variationer i priserna har en ledamot

av nämnden, herr Wahlund, sedan materialet blivit genomgånget, yrkat

att besvär från kommuner, för vilka av socialstyrelsen framkalkylerats kronbelopp

mellan gränserna 5 275 och 5 324, 5 525 och 5 574, 5 800 och 5 824 samt

6 05Ö och 6 074, alltså inom ett intervall närmast under en gruppgräns, skulle

underkastas en särskild, mera matematiskt verkande, systematisk prövning

med hänsyn till eventuellt slumpbetingade prisvariationer. Den sålunda

ifrågasatta metoden har icke tillämpats vid den av socialstyrelsen och Kungl.

Maj.t verkställda preliminära prövningen av samtliga orters placering i dyrortsgrupp.

Hur metoden i stor skala skulle ha verkat, kan således icke avgöras

utan en närmare undersökning, som icke under besvärsbehandlingen varit

möjlig att genomföra. Dyrortsnämndens skälighetsbedömning har därför

skett för varje särskild besvärsort under jämförelse med andra orter av liknande

beskaffenhet.

Som motiv för hemställan om uppflyttning i högre ortsgrupp anföres icke

sällan blott den omständigheten, att närliggande orter, vilkas levnadskostnader

veterligen icke skilja sig från den klagande ortens, blivit placerade i

högre grupp. I allmänhet har man anfört exempel på felaktigheter, som man

ansett sig finna i socialstyrelsens beräkningar eller — kanske ännu oftare —

i det från orten för beräkningarna tidigare inlämnade prismaterialet. Åtskilliga

fall förekomma, då samma myndighet, som lämnat prisuppgifterna, besvärat

sig med motiveringen, att berörda uppgifter varit delvis oriktiga.

I besvären åberopas oftast såsom huvudskäl en kritik av de beräknade

kostnadstalen för bostad och livsmedel, men även beträffande kostnaderna för

bränsle och lyse, avståndstillägg, skatter m. in. förekomma anmärkningar.

Några principiella uttalanden i dessa avseenden må därför göras.

1. Bostadskostnaderna.

Anmärkningarna avse i regel, att den beräknade kostnaden icke motsvarar

den verkliga hyresnivån på orten, framför allt icke för de nybyggda bostäder,

som stå till buds för nyinflyttade, att undermåliga bostäder medräknats och

att så stora förändringar inträffat på bostadsmarknaden under tiden efter

hyresräkningen hösten 1945, att dåtida förhållanden icke längre äro aktuella.

Nämnden har sökt att med noggrannhet granska beräkningarna av bostadsposten

på grund av dess stora betydelse för variationerna i levnadskostnader.

Därvid har nämnden haft att tillgå inom socialstyrelsen utförda

specialundersökningar, dels angående bostadspostens beräkning enligt en

till den officiella metoden alternativ metod (med två serier av hyrestal), dels

angående effekten på hyrestalet av hänsyn till efter bostadsräkningen tillkomna,

bostäder. Den alternativa metoden är den av landsorganisationen i

dess remissutlåtande över dyrortskommitténs betänkande föreslagna, vid

vilken de inom varje ort befintliga kvaliteterna av bostäder ingå med sin verkliga

vikt i beräkningen. Jämsides härmed har antalet medräknade kvalitetsegenskaper

hos bostäderna utökats med ytterligare en, nämligen förekomsten

eller avsaknaden av w. c. inom lägenheten. I de fall, då dessa beräkningssätt

givit högre jämförelsetal än den officiella metoden med standardräknade

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 183.

kvalitetsgrupper — vilket ingalunda alltid varit fallet — har hänsyn till

resultatet tagits vid bedömningen av vederbörande orts placering. I allmänhet

ha skillnaderna mellan resultaten av metoderna icke varit av betydande

storleksordning.

Stundom synas de framställda besvären bero på missuppfattning av den

förvisso icke alldeles enkla metod, som enligt direktiven tillämpas vid bostadspostens

beräkning. Man synes sålunda föreställa sig, att förekomsten

på en ort av särskilt många omoderna lägenheter direkt verkar att sänka hyresmedeltalet

för orten, och förbiser då, att standardräkningens syfte just är att

låta varje orts hyrestal avvägas gent emot andra orters på ett rättvist sätt,

d. v. s. oavsett om bostadsbeståndet på en del orter är övervägande gammalt,

på andra övervägande nytt.

På grund av metoden med standardräknade hyror kan hänsyn till efter

bostadsräkningstillfället nybyggda lägenheter icke ha den effekt på hyrestalet,

som man i allmänhet föreställer sig. Härvidlag tillkommer också, att

hänsyn till nybyggnader icke kan tagas på en ort utan jämförelse med andra

orter. I den mån den medför höjning av hyrestalet, kommer den att höja

hela ortssystemet, vilket givetvis dämpar fördelen av höjning för den enskilda

orten. Det kan nämnas, att effekten för de orter, vilka haft särskilt livlig nybyggnadsverksamhet,

beräknats till på sin höjd ett eller annat tiotal kronor.

Tillsammans med eventuell höjning genom någon av de alternativa metoderna

har detta sällan givit en ökning av sådan storleksordning, att orten för den

skull passerat en gruppgräns. Det må tillfogas, att beräkningen av verkan på

hyrestalet av de nytillkomna lägenheterna måst, till följd av materialets begränsning,

grunda sig på en relativt schematisk metod.

Plera klagande kommuner synas icke ha beaktat, att deras ort blivit åsatt

det för landsdelen generella hyrestalet, eller de grunder, efter vilka detta

beräknats. Enligt den metod, som härvidlag användes, skulle i åtskilliga

förekommande fall de klagande orterna erhållit lägre hyrestal, därest deras

hemställan om individuell beräkning tillmötesgåtts.

2. Livsmedelskostnaderna.

Livsmedelskostnaderna komma till följd av det använda beräkningssättet

med särskild prisinsamling på varje ort helt naturligt att förete vissa olikheter

även mellan närliggande orter, vilka eljest kunnat antagas vara likartade,

vad beträffar levnadskostnaderna. Då en del av dessa olikheter antagits

kunna bero på tillfälligheter eller felaktigheter vid prisinsamlingen,

har dyrortsnämnden haft uppmärksamheten riktad på förhållandet och i förekommande

fall granskat de bakom beräkningarna liggande priserna, såväl vad

angår den klagande orten som dess grannar. Det har därvid framkommit, att

missuppfattningar rörande kvaliteter eller tillfälligheter i prisbildningen vid

noteringstillfället sannolikt präglat uppgifterna för vissa varuslag. Detta

gäller som nämnts särskilt potatis, vitkål och morötter i ett tämligen stort

antal fall. Ofta har hela eller större delen av de framkomna olikheterna

kunnat förklaras med hänvisning till dessa varuslag. I sådana fall har nämnden

vid bedömning av orternas placering tagit hänsyn till den förändring av

livsmedelstalet, som en rättelse av den klagande ortens priser sannolikt bort

föranleda. Stundom har det från kringliggande orter föreliggande jämförelsematerialet

givit vid handen, att talet bort höjas, men även motsatsen har förekommit.

Det har också inträffat, att det icke varit den klagande ortens priser,

som varit för låga, utan priserna på den ort, med vilken klagandena jämfört

sig, som varit för höga.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 183.

9

3. Bränsle och lyse.

Kvantitet och bränsleslag har bestämts enligt den använda hushållsbudgeten

och den av bränslekommissionen fastställda indelningen av orterna

efter zoner för bränsletilldelning. Även hänsyn till vissa klimatzoner har

tagits. De av kommunala myndigheter lämnade prisuppgifterna ha av socialstyrelsen

kontrollerats genom jämförelse med uppgifter från bränslekommissionen.

Det bör anmärkas, att de noterade priserna, enligt givna föreskrifter,

skola omfatta även transportkostnaderna. Även de elektriska taxorna har

styrelsen låtit kontrollera, i detta fall genom vattenfallsstyrelsens taxebyrå.

Nämnden har i en del fall funnit anledning förmoda, att liknande tillfälligheter

eller missuppfattningar som beträffande livsmedel insmugit sig i det

av orterna inlämnade prismaterialet, och har i sådana fall sökt uppskatta det

därav följande felets betydelse för ortens placering. I allmänhet har denna

betydelse varit av mindre räckvidd.

På vissa orter ha klagandena varit angelägna visa, att den i beräkningen

medtagna kvantiteten bränsle och lyse är för liten för ett genomsnittshushåll.

Nämnden har haft uppmärksamheten fäst på frågan men funnit, att förhållandet

icke kan äga större betydelse för orternas placering, då en eventuell

felaktighet härutinnan i varje fall måste drabba alla orter på samma sätt.

4. Avståndstillägg.

Då det är första gången denna post förekommer i levnadskostnadsberäkningen,

är det icke förvånande, om svårigheter uppträtt vid beräkningen. Av

de inkomna besvärsskrifterna att döma är man tillfredsställd med principen

att tillägg skola utgå för vissa kategorier av orter, ehuru man stundom önskat,

att dess tillämpning för den egna orten blivit mera fördelaktig. Särskilt har

det väckt missnöje, då man funnit, att en grannkommun med obetydligt längre

avstånd till huvudort erhållit avsevärt högre avståndstillägg. Detta följer

dock av metoden att ge alla orter inom ett visst avståndsintervall samma

tillägg och torde näppeligen kunna undvikas.

Det har redan nämnts, att vissa delar av södra Sverige måste betraktas

som gynnade i fråga om avståndstillägg. Icke dess mindre är det i stor utsträckning

kommuner i dessa trakter, som motivera sina besvär med anmärkningar

mot avståndstillägget. I de fall, då nämnden funnit anmärkningarna

befogade, har effekten av en rättelse beräknats och hänsyn därtill tagits

vid bedömningen. Härvidlag har nämnden givetvis följt direktiven angående

avståndskostnadens beräkning.

5. Skatteposten.

Beträffande denna post gå besvären ofta ut på att beräkningen för den

föreskrivna femårsperioden icke svarar mot en väntad avsevärd skattehöjning

på grund av förestående kommunala utgifter eller andra orsaker.

Dyrortsnämnden har emellertid ansett sig bunden av de för postens beräkning

givna direktiven. Den av Kungl. Maj:t fastställda femårsperioden

lärer innefatta en mycket väsentlig förbättring i jämförelse med den tidigare

ettåriga basen för skattens beräkning. Att i vissa fall avvika från femårsgenomsnittet

på grund av en väntad debiteringshöjning torde framför allt i

jämförelse med de icke klagande kommunerna leda till orättvisa. Det torde

ej heller vara möjligt att förutse vare sig det framtida skatteunderlaget eller

skattebelastningen.

Skatteposten har i praktiken visat sig vara den post som jämte bostadsposten

och avståndstillägget mest verkat till skillnader i orternas levnadskostnadstal.

Inom en grupp av närliggande orter har det ofta varit skatte
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 18S.

posten, som avgjort eventuellt förekommande skillnad i placeringen, något

som ofta förbisetts av de klagande.

6. Slutligen må framhållas, att vissa klagande åberopa såsom skäl för högre

placering, att de vid den förestående kommunsammanslagningen sannolikt

komma att sammanföras med andra kommuner i högre ortsgrupp. Dyrortsnämnden

har icke ansett sig kunna taga hänsyn härtill i annat fall än då inkorporering

redan av Kungl. Maj:t beslutats. I övrigt lär det få ankomma på

Kungl. Maj:t att framdeles i sammanhang med beslut om sammanslagning

meddela föreskrift angående dyrortsplaceringen av hela den sammanslagna

kommunen.»

Till utlåtandet var fogat en av socialstyrelsen för nämndens räkning utförd,

tabell över orternas fördelning på dyrortsgrupper och län (bifogas).

Särskilt yttrande avgavs av herr Wahlund, enligt följande: »Särskilt

yttrande av herr Wahlund, vilken ansett, att dyrortsnämnden väl är bunden

av direktiv, då det gäller indexberäkningarnas allmänna utformnnig, men att

den av honom föreslagna metoden för en systematisk skälighetsprövning

kunnat och bort tillämpas, om blott tillräcklig tid stått till nämndens förfogande.

Herr Wahlund har vidare yrkat, att satsen ''bl. a., att fortfarande väsentliga

skillnader finnas mellan levnadskostnaderna på olika orter i riket’, s. 3,

andra stycket, bör utgå.»

Genom de citerade uttalandena har dyrortsnämnden angivit sin principiella

inställning till de spörsmål, som tas upp i motionerna.

Vad härefter först angår motionerna I: 77 och II: 125 uttalas i dessa, att

man kan på goda skäl antaga, att utjämningen av priser och hyror och därmed

i levnadskostnader har fortsatt. Dyrortsnämnden har från socialstyrelsen

erhållit vissa uppgifter rörande livsmedel och bränsle från den kvartalsvis

fortgående prisinsamlingen för levnadskostnadsindex från olika orter.

Uppgifterna visa, att alltjämt en påtaglig prisspridning kvarstår. I vad mån

en fortgående utjämning mellan stad och land ägt rum sedan 1946 kan icke

med säkerhet avgöras på det föreliggande materialet.

Även om skillnaden mellan stad och land skulle vara minskad, lärer man

för övrigt icke därav utan vidare kunna draga slutsatsen, att den lägsta ortsgruppen

vore mogen att uppgå i den näst lägsta. I motionerna bortses sålunda

från den dyrortsskillnad, som består mellan olika landsdelar helt oavsett

ortstyperna och vilken till äventyrs icke utjämnats i motsvarande mån. Av

den tablå över orternas fördelning efter dyrortstal, som här bifogas, kan utläsas,

att denna regionala dyrortsskillnad är av minst samma styrka som den,

vilken framräknats mellan städer och landsbygd.

I motion I: 77 utgår man från de officiella beräkningarna 1935, 1941, 1944

och 1946, vilka emellertid grunda sig på metoder med betydande olikheter.

Även bortsett härifrån rör man sig med icke fullt jämförbara urval av tal.

En kalkyl över levnadskostnaderna år 1935 utförd” i alla avseenden efter

samma metoder, som tillämpades 1946 och då gav en spännvidd på 18—20%,

torde för 1935 snarast ge en spännvidd på 23 å 24 % i stället för de 48 %,

varom talas i motionen. Den sammanpressning av de interlokala olikheterna

i levnadskostnaderna, som ägt rum under de elva åren 1935—1946, synes sålunda

ha varit betydligt mindre än sistnämnda tal anger, även om den måste

betecknas som ganska kraftig.

Dyrortsnämnden kan sålunda icke finna, att tillräckliga skäl framlagts för

att verkställa en utredning om dyrortssystemets avskaffande eller att slopa

den lägsta dyrortsgruppen, en ståndpunkt som överensstämmer med den

riksdagen intog år 1948.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 183.

11

Yad priskontrollen angår, hade dess inverkan satt in redan 1946. Att den

under tiden därefter i högre grad än tidigare har verkat prisutjämnande, har

dyrortsnämnden sig icke bekant.

Då i motionen göres gällande, att lönehöjningen på billigare orter bidragit

till en relativt sett starkare höjning av prisnivån på landsbygden och i mindre

orter, lärer härmed åsyftas de i normalbudgeten ingående arbetsprestationerna.

I anledning härav tillåter sig dyrortsnämnden erinra, att enligt socialstyrelsens

redogörelse för budgetens sammansättning (Sociala Meddelanden 1947,

s. 809 ff.) dylika poster ha en alldeles underordnad betydelse i jämförelse

med övriga poster i budgeten. Även om en starkare löneförhöjning

t. ex. för arbetshjälp skulle ägt rum på landsbygden än i städerna, kan denna

knappast inverka i nämnvärd grad på jämförelsetalen.

Beträffande märkesvaror torde det vara tydligt, att om de betinga högre

pris i avlägsnare bygder än på de stora konsumtionsorterna, skall detta visa

sig vid prisinsamlingen och bidraga till att höja vederbörande orts kostnadssiffra.

Yad standardskillnaden angår, torde härmed åsyftas bostäderna. Beträffande

de av socialstyrelsen föreslagna och av Kungl. Maj:t godkända metoder,

som vid dyrortsgrupperingen använts för att åstadkomma standardlikhet

vid beräkningarna, hänvisas till soc. medd. 1947, s. 181 ff. Dyrortsnämnden

har vid behandlingen av besvären även tagit hänsyn till den av landsorganisationen

alternativt förordade metoden, på sätt förut omtalats.

I anledning av den i motionen framställda anmärkningen att, om man bortsåge

från tomtvärdet, skulle man finna, att byggnadskostnaderna på landsbygden

vore högre än i städerna, har dyrortsnämnden inhämtat vissa upplysningar

från bostadsstyrelsen. Därav framgår, att av de tre kostnadsfaktorerna

arbetslöner, tomtpriser och transportkostnader de två förstnämnda äro högre

i städerna än på landet. Detsamma gäller ofta om transportkostnaderna. Dock

kan det i undantagsfall vid byggnadsföretag, som ligga på stort avstånd från

järnvägsstation, inträffa att fraktkostnaderna, särskilt efter höjningen av bensinskatten,

stiga till så högt belopp, att de uppväga merkostnaderna i övrigt.

I regel blir hyran högre i stad och tätort än på landet, vartill bl. a. de högre

driftkostnaderna (oavsett bränslekostnaderna) bidraga.

Vidare vill dyrortsnämnden påpeka, att genom sammanslagning av grupp

1 och grupp 2 skulle uppstå en grupp med en spännvidd fr. o. m. 5 106

t. o. m. 5 574 och sålunda innefattande orter med betydande olikheter i avseende

på levnadskostnaderna. En sådan åtgärd skulle väl knappast kunna

bli utan verkan på systemet i övrigt. Att riva upp det nyligen genomförda

systemet anser dyrortsnämnden icke lämpligt. Därvid måste också uppmärksammas,

att kollektivavtalen numera i mycket stor utsträckning ansluta sig

till den statliga dyrortsgrupperingen. En ändring i denna skulle således med

den största sannolikhet inverka på de kollektivavtalsbestämda lönerna och

därmed på den allmänna lönemarknaden i dess helhet.

Slutligen må erinras om att vissa ojämnheter mellan grannkommuner

torde försvinna genom den tillämnade sammanslagningen av småkommuner.

Beträffande motionerna I: 78 och II: 125 kunna samma synpunkter, som

här anlagts på motionerna I: 77 och IT: 126, anföras.

I dyrortsnämndens beslut ha deltagit ordföranden, f. d. landshövding

Linnér, samt herrar Andersson, Lindahl, Orgård, Wahlund och Wedlund.

Särskilt yttrande av herr Wahlund bifogas.

Stockholm den 5 april 1949.

S. TAnvér.

Erik Soop.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 183.

Särskilt yttrande.

Dyrortsnämndens majoritet konstaterar, att de officiella beräkningarna

1935, 1941, 1944 och 194(1 »grunda sig på metoder med betydande olikheter»,

och att man rört sig »med icke fullt jämförbara urval av tal». Jag

vill ingalunda bestrida riktigheten i dessa uttalanden utan t, o m. skärpa

dem därhän att beräkningarna av dyrortsindex väsentligt överdrivit dyrortsskillnaderna,

en sak som successivt, men ingalunda helt kunnat avhjälpas.

I motion I: 77 anfördes den officiella siffran 48 % från 1935 års dyrortsundersökning

för den högsta spännvidden mellan »dyraste» ort (vissa förorter

till Stockholm) och »billigaste» ort (Dänningelanda). Någon analys

av bristfälligheten i nämnda allmänt anförda siffra kan ej anses behövlig

med hänsyn till dragna slutsatser. Yissa uttalanden av dyrortsnämndens

majoritet föranleda dock till att här ge några ytterligare kommentarer.

Om man i stället för vissa förorter ställer Stockholm som »dyraste» ort

skulle 1935 års siffra för spännvidden sjunka från nämnda 48 % till 47 %.

I 1935 års dyrortsundersökning var budgeten ofullständig. Ett försök

att komplettera densamma genom att lägga till vissa antagna belopp för

beklädnad och »övriga utgifter» gjordes av 1943 års dyrortskommitté. Siffran

för spännvidden sjönk därmed till 36 %.

I dyrortskommitténs kalkyler hade vissa utgifter (för nöjen, resor, gåvor,

föreningar, försäkringar) satts med varierande belopp till skillnad mot vad

man gjort vid senare utredningar. Yidare var bostadsposten för »billigaste»

ort enligt 1935 års dyrortsundersökning orimligt låg i jämförelse med resultaten

i senare utförda undersökningar. Dessutom har metoden för skattepostens

beräkning förändrats. Aktuarie Erik Soop har verkställt korrigeringar

med hänsyn till dessa förhållanden och kalkylerat fram en spännvidd

på 32 %.

Man kommer alltså till den slutsatsen att med hänsyn till nu siffermässigt

konstaterbara förhållanden den för år 1935 officiellt redovisade spännvidden

48 % borde minskas med en tredjedel till 32 %.

Spännvidden år 1935 Stockholm-Örtsgrupp A utgjorde enligt 1935 års

metod 39 %. Enligt nuvarande metod borde siffran bli av dyrortsnämnden

angivna 23 ä 24 %, alltså en dryg tredjedel lägre.

Motionärernas slutsats i sammanhanget var, att det råder »en tydlig

tendens till sammankrympning av levnadskostnaderna skilda orter emellan»,

och de äro alltså säkerligen tillfredsställda med dyrortsnämndens slutliga

konstaterande, att »den sammanpressning av de interlokala olikheterna i

levnadskostnaderna, som ägt rum under de elva åren 1935—1946 måste betecknas

som ganska kraftig». Yid sådant förhållande skulle den nyss berörda

tekniska diskussion, som dyrortsnämnden tagit upp, kunna anses

ofruktbar i föreliggande samband. Emellertid måste dyrortsnämndens redovisning

av ovan nämnda siffror 48 % och 23 ä 24 % sägas innefatta ett erkännande

av att dyrortsgrupperingens spännvidd tidigare varit för stor jämfört

med de faktiska förhållandena, även om man menar, att dyrortsindex

numera ger en i stort sett rättvisande bild av den verkliga situationen.

Man påminner sig dylika ståndpunktstaganden inom dyrortsfrågans tidigare

historia.

I fråga om den senaste tidens prisutveckling anser dyrortsnämndens

majoritet, att »i vad mån en fortgående utjämning mellan stad och land ägt

rum sedan 1946 icke kan med säkerhet avgöras på det föreliggande materialet».

Detta konstaterande är riktigt, men bör förtydligas. De uppgifter rörande

livsmedel och bränsle från socialstyrelsens kvartalsstatistik slogo genom
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 183.

13

snittligt mot prisutjämning. Det tillgängliga materialet var dock för ringa

för att några säkra slutsatser skulle kunna dragas.

Såvitt det är mig bekant, bär intet inträffat, som indicerar, att den fortgående

prisutjämningen mellan städer och landsbygd avstannat. Utöver

vad härvidlag anföres i motionen må nämnas, att bensinskatten i hög grad

fördyrat kostnaden för transporter, vilket särskilt drabbat landsbygden.

»Åven om skillnaden mellan stad och land skulle vara minskad», menar

dyrortskommitténs majoritet, »får man icke såsom i motionerna bortse från

den dyrortsskillnad, som består mellan olika landsdelar helt oavsett ortstyperna

och vilken till äventyrs icke utjämnats i motsvarande mån». Denna

inställning torde peka hän på att en eventuell utredning borde överväga

att ersätta dyrortsgrupperingen med regiontillägg i någon form för dyrare

landsdelar. Det torde väl vara isoleringsdyrlieten, främst i Norrland, som

härvidlag i första hand skulle komma i åtanke.

En dylik möjlighet, som ingalunda står mig främmande, borde ej väsentligt

stå i vägen för en omedelbar sammanslagning av de båda lägsta ortsgrupperna.

Dyrortsnämndens majoritet påpekar slutligen, att en sammanslagning

mellan grupp 1 och grupp 2 skulle leda till en ortsgrupp med relativt stor

spännvidd. Detta äro motionärerna medvetna om. De önska fastmer successivt

utöka gruppen, så att dyrortssystemet slutligt avvecklas.

Jag övergår så till det vid dyrortsberäkningarna så väsentliga bostadskontot.

Dyrortsnämndens majoritet påstår ej, att man vunnit standardlikhet

mellan landsbygd och stad, utan hänvisar till det kända förhållandet

att »av socialstyrelsen föreslagna av Kungl. Maj:t godkända metoder» tilllämpats.

Socialstyrelsen har nedlagt beaktansvärda ansträngningar på att

neutralisera standardolikheterna. Att detta ej lyckats beror i första hand

på bristande kunskapsmaterial. Man skiljer ut bostäder, som utdömts av

hälsovårdsmyndigheterna. Man tager hänsyn till förekomst av centralvärme

och badrum. Att vid dyrortsnämndens granskning som ytterligare kvalitetsegenskap

tillagts förekomsten av w. c. jävar icke, att ytterligare mängder av

statistiskt gripbara och statistiskt ogripbara egenskaper lios en lägenhet

kvarstå, till vilka hänsyn måste tagas, om man skall kunna göra anspråk

på att standardolikheterna eliminerats.

Härtill kommer att metoden med de generella hyrestalen för landsbygden

ger i hög grad missvisande resultat. Även om man antoge, att det generella

hyrestalet skulle vara rättvisande som genomsnitt för resp. landsdel, behöver

det därför inte vara tillämpligt för den icke hyresberäknade landsbygd, som

ligger närmast en tätort. Som regel avvika de hyror, som här betalas, föga

från tätortens. Man erhåller emellertid vid dyrortsberäkningen ej tätortens

högre hyrestal utan det lägre landsbygdstalet.

Dyrortsnämndens uttalande, att transportkostnaderna vid ett byggnadsföretag

»ofta» äro högre i städerna än på landsbygden, måste betecknas

som anmärkningsvärt. Det innebär ett visst erkännande till vad framhållits

i motionen, då dyrortsnämndens majoritet konstaterar: »Dock kan det i

undantagsfall vid byggnadsföretag, som ligga på stort avstånd från järnvägsstation,

inträffa, att fraktkostnaderna, särskilt efter höjningen av bensinskatten,

stiga till så högt belopp, att de uppväga merkostnaderna i övrigt».

Detta konstaterande torde täcka de verkliga förhållandena, om orden »i undantagsfall»

ersättas med »som regel».

Sten Wahlund.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Orterna i riket fördelade efter beräknade krontal enligt 1947 års dyrortsgruppering*

(Hänsyn liar icke tagits till orternas slutliga inplacering i ortsgrupper genom företagna skälighetsprövningar.)

4^

C

N

0

1

•g

c

*T3

►O

Levnads-

kostnadstal,

kr.

Stockholms

stad

Stockholms

län

Uppsala län

ce

OS

Oj

CD

N

e|

3 £.

SO

B

o.

m

Östergötlands

län

Jönköpings

län

Kronobergs

län

Kalmar län

1 Gotlands län

Blekinge län

Kristianstads

län

Malmöhus län

Hallands län

Göteborgs och

Bohus län

Älvsborgs

län

| Skaraborgs

län

Värmlands

län

Örebro län

Västmanlands

län

Kopparbergs

län

Gävleborgs

län

V ästernorr- lands län

Jämtlands

län

Västerbottens

län

Norrbottens

län

Samtliga

5100-5 124

2

5 125-5 149

—

—

—

—

—

2

i

_

_

_

i

i

5

5 150-5 174

—

—

—

—

—

2

i

2

_

7

5 175—5 199

—

—

—

—

—

12

2

1

—

_

2

3

_

_

i

i

__

_

__

22

It

5 200-5 224

—

—

—

—

—

10

8

9

—

—

6

10

i

_

5

4

53

5 225-5 249

—

—

—

—

—

19

10

9

2

—

12

27

2

__

5

10

96

5 250-5 274

—

—

—

—

—

20

8

9

2

—

10

25

4

_

9

20

107

5 275-5 299

—

—

—

1

—

21

16

15

2

—

11

50

13

_

3

31

_

i

_

_

_

_

_

_

_

164

5 300—5 324

—

—

—

2

—

20

24

12

7

—

31

33

9

4

14

24

—

i

181

5 325—5 349

—

—

i

2

i

7

6

11

17

i

27

38

9

1

28

40

6

4

199

5 350—5 374

—

i

7

6

5

6

5

10

8

2

20

36

8

1

29

38

_

6

2

190

5 375-5 399

—

—

9

6

5

7

4

12

19

3

21

13

14

5

21

34

_

10

7

_

i

_

_

_

_

191

5 400—5 424

—

i

10

6

9

2

1

7

8

3

14

9

4

5

20

32

2

9

7

2

_

_

_

_

151

2

5 425—5 449

—

i

5

11

13

3

7

5

7

8

5

2

11

4

26

20

2

14

3

4

_

_

_

_

_

151

5 450—5 474

—

5

18

20

22

5

1

6

8

l

5

6

5

10

24

11

6

5

10

3

i

_

_

_

_

172

5 475—5 499

—

3

14

14

11

2

—

3

5

2

1

2

1

13

14

4

6

5

11

4

4

_

_

119

5 500—5 524

—

6

8

14

30

—

2

2

1

6

1

_

4

9

11

2

9

7

7

9

_

_

128

5 525—5 549

—

11

5

9

24

—

—

4

4

7

3

1

2

11

6

1

6

2

5

8

6

_

_

115

5 550—5 574

—

20

5

3

16

—

—

—

1

1

2

4

2

10

7

1

11

2

5

7

1

—

—

—

—

98

5 575—5 599

—

6

—

2

8

1

1

_

1

3

1

2

12

3

1

13

1

3

7

9

74

5 600-5 624

—

8

1

1

8

—

—

2

—

2

—

—

1

10

1

2

18

2

5

4

_

_

65

5 625-5 649

—

3

—

—

1

1

—

—

—

1

_

1

_

11

2

1

8

1

3

6

1

40

5 650-5 674

—

5

1

3

—

—

—

—

—

_

1

_

_

11

1

6

1

2

5

36

3.

5 675—5 699

—

3

2

—

2

—

—

—

1

_

_

_

2

_

2

_

3

4

_

19

5 700-5 724

—

8

—

2

1

—

—

—

—

1

_

_

_

2

_

_

3

1

_

1

1

1

21

5 725-5 749

—

3

—

—

1

—

—

—

—

1

_

_

_

6

_

_

2

_

5

1

19

5 750-5 774

—

6

—

—

—

—

—

—

—

_

_

_

_

1

_

_

3

1

1

_

4

2

18

5 775-5 799

—

3

—

—

—

—

—

_

_

_

_

_

_

2

1

1

2

9

5 800-5824

4|

2

—

—

-|

15

Statsutskottets utlåtande nr 183.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Oi Oi Oi Oi Oi Oi

5 825-5 849

—

4

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

2

—

—

1

—

—

—

—

5

4

3

_

19

5 850-5 874

—

2

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

2

—

—

—

—

10

8

—

—

22

5 875-5 899

—

3

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

1

1

5

6

3

—

19

5 900-5 924

—

6

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

8

7

4

_

25

5 925-5 949

—

4

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

6

5

7

—

22

5 950—5 974

—

1

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

9

3

7

—

20

5 975—5 999

—

4

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

5

4

6

1

20

6 000—6 024

—

3

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

5

7

5

—

20

6 025-6 049

—

3

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

5

4

5

1

18

6 050-6 074

—

2

5

6

5

—

18

6 075-6 099

_

1

_

_

_

_

_

_

_

_

_

_

_

_

_

_

_

_

__

_

1 _

4

3

4

3

15

6 100—6 124

l

3

2

3

9

6 125-6 149

—

1

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

3

4

1

9

6 150-6 174

2

3

3

8

6 175-6199

i

1

1

2

5

6 200—6 224

4

4

6 225—6 249

1

1

J

3

6 250—6 274

4

4

6 275-6 299

3

3

6 300—6 324

2

2

6 325-6 349

2

1

3

6

6 350—6 374

6 375—6 399

1

1

6 400-6 424

6 425—6 449

6 450-6 474

6 475-6 499

6 500—6 524

1

1

6 525—6 549

6 550—6 574

1

1

6 575-6 599

6 800—6 824

1

1

Summa

i

135

86

102

157

142

97

119

93

42

174

262

92

132

230

278

102

72

69

61

56

73

71

61

35

2742

Statsutskottets utlåtande nr 183.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.