Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition angående bemyndigande att till clearingkassa för kaffe överföra tull, tilläggstull och skatt å kaffe m. m., dels ock Kungl. Maj:ts proposition angående subventionering av vissa varor m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
1949-11-25 · 20 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 19 av 20 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1949:184, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition angående bemyndigande att till clearingkassa för kaffe överföra tull, tilläggstull och skatt å kaffe m. m., dels ock Kungl. Maj:ts proposition angående subventionering av vissa varor m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 184.
1
Nr 184.
Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition angående
bemyndigande att till clearingkassa för kaffe överföra
tull, tilläggstull och skatt å kaffe m. m., dels ock
Kungl. Maj:ts proposition angående subventionering
av vissa varor m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
(l:a och 2:a avd.)
I propositionen nr 215 har Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 21 oktober 1949,
föreslagit riksdagen att bemyndiga Kungl. Maj:t att intill den 1 juli 1950
i den utsträckning Kungl. Maj :t finner lämpligt besluta om överförande av
tull, tilläggstull och skatt å kaffe till clearingkassa för kaffe.
I propositionen nr 217 har Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över folkhushållningsärenden för den 21 oktober
1949, föreslagit riksdagen att
dels godkänna de riktlinjer för handhavandet av importsubventioneringen
under budgetåret 1949/50, som i nämnda statsrådsprotokoll angivits,
dels ock å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1949/50 under tolfte
huvudtiteln anvisa
a) till Subventionering av införseln av vissa varor ett reservationsanslag
av 90 000 000 kronor,
b) till Prisnedsättning å vissa livsmedel ett reservationsanslag av
63 000 000 kronor och
c) till Prisclearing å kaffe ett reservationsanslag av 17 000 000 kronor.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Osvald in. fl. (I: 338) och den andra inom andra kammaren av herr
Johnsson i Kastanjegården m. fl. (11:433), i vilka hemställts, att riksdagen
måtte besluta att avslå det i propositionen nr 217 framlagda förslaget
att bereda Kungl. Maj :t möjlighet att återinföra systemet med förmalningsersättning
för vete och råg,
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herr Domö in. fl. (1:341) och den andra inom andra kammaren av
herr Ujalmarson in. fl. (11:437), i vilka hemställts,
a) att riksdagen måtte vid behandlingen av propositionen nr 217 beakta
vad i motionerna anförts,
b) att riksdagen måtte avslå i propositionen innefattat äskande om ett
belopp av 58 milj. kronor för prisnedsättning på mjöl, ost och fläsk samt om
1 Bihang till riksdagens protokoll 19t9. 6 samt. Nr 184.
2
Statsutskottets utlåtande nr 184.
så befinnes nödvändigt göra de förändringar i anslagsbeteckningar och anslagsbestäniningar
för begärt anslag till subventionering av införseln av
vissa varor, som i motionerna angivits, samt
c) att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla att under vårsessionen
1950 få sig förelagd en plan för en ekonomisk politik, som kan
leda till ett fritt ekonomiskt system efter utgången av år 1950;
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Heiding m. fl. (I: 342) och den andra inom andra kammaren av herr
Hedlund i Rådom m. fl. (II: 438), i vilka hemställts, att riksdagen vid behandlingen
av propositionen nr 217 måtte dels avslå förslaget om återinförande
av förmalningsersättning för vete och råg, dels uttala att den föreslagna
subventionen av fläskpriset i stället lägges på osten;
dels en inom andra kammaren av herr Christenson i Malmö m. fl. väckt
motion (II; 434), vari hemställts, att riksdagen vid behandlingen av propositionen
nr 217 måtte besluta, att med anledning av kronans devalvering
subventionsåtgärder böra tillgripas, så att prisnivån för bensin och övriga
drivmedel för motorfordon återställes till samma höjd som före devalveringen;
dels
ock två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herr Petrén m. fl. (I: 340) och den andra inom andra kammaren av
herr Ståhl m. fl. (11:435), i vilka hemställts, att riksdagen vid behandlingen
av propositionerna nr 215, 216 och 217 måtte besluta att hos Kungl.
Maj :t hemställa om tillsättande av en opolitisk expertkommitté med uppdrag
att snarast verkställa utredning för subventionssystemets snara avveckling
och klarläggande av de alternativa följdverkningarna.
Beträffande motiveringen för de motionsvis gjorda yrkandena hänvisas
till motionerna I: 341, II: 433, II: 434, II: 435 och II: 438.
Propositionen nr 215.
I propositionen nr 215 lämnas inledningsvis en redogörelse för den i
augusti 1949 företagna avstämningen av 1949 års nationalbudget mot den
taktiska utvecklingen. Efter anmälan av den i september samma år träftade
principuppgörelsen mellan regeringen och arbetsmarknadens samt
jordbrukets organisationer beträffande stabiliseringspolitiken under år
1950 upptages till behandling det i viss män nya läge med avseende å förutsättningarna
för en fortsatt prisstabilitet, som uppkommit genom den
partiella devalveringen av den svenska kronan den 19 september 1949. Beträffande
huvudlinjerna i resultaten av verkställda utredningar rörande devalveringens
verkningar på den svenska prisnivån har chefen för finansdepartementet
anfört huvudsakligen följande.
Den partiella devalveringen av den svenska kronan medför stegrade kostnader
i kronor räknat för vissa delar av vår import och utgör därmed i
viss män. en komplikation i stabiliseringspolitiken.
Den hittillsvarande inkomststabiliseringen har varit knuten till förutsättningen
att levnadskostnaderna i allt väsentligt icke stegras. Den fort
-
Statsutskottets utlåtande nr 184.
3
satta inkomststabilitet, som synes erforderlig under det kommande året,
synes icke heller kunna åvägabringas med mindre denna förutsättning alltjämt
kan upprätthållas. Om importprisstegringar sloge igenom i form av
höjda levnadskostnader, skulle underlaget för en fortsatt inkomststabilisering
rubbas. Den av devalveringsprisstegringen betingade ökningen av
levnadskostnaderna skulle i första hand leda till att den automatiska lönerörligheten
för statstjänstemän in. fl. sattes i funktion. En fortsatt inkomststabilisering
för de stora samhällsgrupper, för vilka lönerna bestämmas
avtalsmässigt, synes under sådana förhållanden icke möjlig. Ett villkor
för de olika samhällsgruppernas anslutning till en stabilisering av inkomstlaget
har varit, att inkomststabiliseringen omfattar alla grupper i
samhället. En levnadskostnadsökning med därav betingad automatisk inkomststegring
för vissa grupper skulle med säkerhet beteckna inledningen
till en allmän höjning av den nominella inkomstnivån. Detta skulle i sin
tur leda till ett ökat tryck på prisnivån. Betingelserna för en ny, successiv
pris- och lönestegringsprocess skulle därmed vara för handen.
Den förändring i vårt läge, som devalveringen inneburit, synes dock icke
böra föranleda en förändring av vår ekonomiska politik. Med hänsyn till
de resultat, som hittills uppnåtts, synas starka skäl alltjämt föreligga, att
upprätthålla en fortsatt stabiliseringspolitik. Det torde finnas anledning
förvänta, att den av devalveringen föranledda prisstegringen i viss mån
kan vara av övergående art. Det synes icke uteslutet, att de prissänkningstendenser
på världsmarknaden, som gjort sig gällande under det senaste
året, visa sig vara av sådan styrka, att de även fortsättningsvis komma att
göra sig gällande, om än tillfälligt avbrutna till följd av valutadevalveringarna.
.lag vill i detta sammanhang erinra om att i samband med tullförhandlingarna
i Anneey preliminär överenskommelse träffats rörande vissa tullsänkningar,
vilka riksdagen senare kommer att få taga ställning till. De strävanden
till främjande av handeln mellan Marshall-länderna, som nu pågå,
ha vidare ansetts kunna komma att leda till ett ökat varuutbyte med ökad
konkurrens och därmed prissänkningar som följd. Om den av devalveringen
betingade omedelbara prisstegringen nu tillätes slå igenom i full utsträckning
på levnadskostnaderna, skulle detta kunna innebära, att även prisstegringar
av mera tillfällig art skulle leda till en höjning av den svenska prisoch
kostnadsnivån, vilken lätt skulle kunna bli bestående. Vår internationella
konkurrensförmåga skulle därigenom allvarligt försämras.
För exportindustriens vidkommande innebär devalveringen förbättrade
avsättningsförhållanden närmast i de länder, som icke devalverat eller gjort
detta i mindre utsträckning än Sverige. Även om hänsyn tages till den kostnadsökning,
som kan föranledas av importfördyringen, kunna ökade vinster
uppkomma. Hänsyn härtill torde få tagas bland annat vid övervägandena
rörande fortsatt vinstutdelningsbegränsning och avsättning till spärrkonto.
Förutsättningar för eu fortsatt stabiliseringspolitik kunna skapas genom
införandet av subventioner på vissa områden. Även en fortsatt effektiv priskontroll
utgör självfallet eti viktigt led härutinnan. Jag torde få erinra
om att Kungl. Maj:t genom beslut den 7 oktober 1949, med hänsyn till de
särskilda förhållanden som uppkommit i samband med nedsättningen av
den svenska kronans yttre värde, bemyndigat de prisreglerande myndigheterna
att intill utgången av innevarande år göra avsteg från tillämpningen
av återanskaffningsprincipen, i den mån därigenom prishöjningar
på viktiga konsumtionsvaror kunna förhindras utan att vederbörande producenters
eller återförsäljares behöriga intressen åsidosättas. I samma beslut
har Kungl. Maj :t förklarat Sig vilja framdeles, efter framställning av
priskontrollnämnden, meddela beslut huruvida bemyndigandet skall gälla
4
Statsutskottets utlåtande nr 184.
även efter utgången av 1949. Denna åtgärd är avsedd att vara av tillfällig
natur och bör kunna avvecklas i den mån en ny prisstabilitet uppnåtts.
Det bör i detta sammanhang erinras om att det åligger priskontrollen
att, med tillämpning av gällande provisoriska direktiv för den prisreglerande
verksamheten, i all möjlig utsträckning åstadkomma prissänkningar genom
utnyttjandet av övernormala vinster och marginaler och i fall av monopolistiskt
bestämd prissättning.
Den av devalveringen framkallade prisstegringstendensen avses i huvudsak
böra motverkas genom tillgripandet av subventionsåtgärder innefattande
såväl utvidgning av redan utgående subventioner som införande av nya
dylika. Härom anför chefen för finansdepartementet följande.
De principiella betänkligheterna mot en subventionering har understrukits
vid varje tillfälle, då riksdagen haft att taga ställning till frågan om
anvisande av medel till subventionering av införseln av vissa varor under
folkhushållningsdepartementets huvudtitel och de torde icke här behöva
ytterligare utvecklas. Emellertid kunna särskilda förhållanden föreligga
som göra en subventionering motiverad trots de invändningar ur principiell
synpunkt, som kunna resas däremot. I rådande läge torde särskild hänsyn
böra tagas till följande omständigheter.
Man får utgå från att det internationella prisläget en tid framöver kommer
att kännetecknas av en betydande oklarhet. Såsom jag redan i det
föregående antytt, torde man kunna räkna med att den av devalveringen
betingade importprisstegringen beträffande vissa marknader och till viss
grad är av övergående natur. I fråga om vissa spekulativt betonade prisstegringar
i omedelbar anslutning till den allmänna valutadevalveringen
torde en relativt snabb återgång kunna förväntas. Det är icke heller uteslutet,
att vissa ytterligare länder så småningom kunna bliva nödsakade att
företaga en devalvering. A andra sidan torde böra framhållas, att på något
längre sikt även inflatoriska tendenser med stegrade exportpriser kunna
komma att göra sig gällande i devalverande länder, därest den av devalveringen
framkallade importfördyringen tillätes medföra en mera allmän höjning
av pris- och lönenivåerna.
En subventionering tills vidare av de importprisstegringar, som i mera
väsentlig grad påverka levnadskostnaderna, synes erbjuda möjligheter till
en smidig anpassning till prisförändringarna på världsmarknaden inom ramen
för ett fast pris inom landet. Därigenom undvikas kastningar i den inhemska
prisnivån. Vid inträdande prisförändring kan en häremot svarande
motvägande ändring i den utgående subventionen omedelbart företagas. En
successiv anpassning av subventionen kan även ske i mån av en förbättring
av dollarbalansen med därav följande möjligheter till överflyttning av
inköp från dyrare till billigare marknader.
Möjligheterna att genom en subventionering motväga devalveringens återverkningar
på levnadskostnaderna äro emellertid i viss mån begränsade.
Det synes knappast möjligt, bland annat av tekniska skäl, att genomföra
en subventionering, som omfattar alla de importvaror, vilkas priser äro av
någon betydelse för levnadskostnaderna. På vissa punkter får man därför
räkna med att inträdande importprisstegringar komma att slå igenom på
levnadskostnaderna. Med hänsyn härtill kunna vissa ytterligare, kompenserande
subventionsåtgärder komma att erfordras för att den nödvändiga stabiliteten
i levnadskostnaderna skall kunna ernås. Dessa åtgärder torde i så
fall böra avvägas på ett sådant sätt att de åstadkomma ett önskvärt ökat
indexutrymme och därigenom neutralisera såväl en säsongmässig uppgång
av vissa priser som nu oförutsebara sekundära verkningar av devalveringen.
Statsutskottets utlåtande nr 184.
5
De i nuvarande läge erforderliga kompenserande prissänkningarna på
vissa varuområden kunna åstadkommas ej blott genom subventionering
utan även genom slopande eller sänkning av vissa indirekta skatter. De
indirekta skatterna äro emellertid föremål för översyn av den pågående
skatteutredningen och resultaten av denna utrednings övervägande synas
icke böra föregripas genom att några förslag i angivna hänseenden nu framläggas.
Det torde bliva anledning att återkomma till dessa frågor i statsverkspropositionen
till nästkommande års riksdag.
Vissa utredningar ha verkställts rörande devalveringens verkningar på den
svenska prisnivån.
De verkställda utredningarna ge sammanfattningsvis vid handen, att levnadskostnaderna
— under förutsättning att inga särskilda åtgärder i prisnedhållande
syfte vidtagas — kunna antagas undergå en ökning, som kan
uppskattas till omkring 1 1/s procent, motsvarande omkring 2 V2 enheter i
socialstyrelsens levnadskostnadsindcx med år 1935 som bas. Denna stegring
skulle emellertid icke komma att inträda omedelbart utan ske successivt
under viss tidrymd. De varuslag, som i främsta rummet kunna förväntas
betinga en uppgång i levnadskostnaderna, äro kaffe, tobak, bränsle,
hudar och bomull. 1 fråga om vissa varor, som för närvarande äro föremål
för clearingförfarande från livsmedelskommissionens sida eller för centrala
inköp av Svenska spannmålsaktiebolaget, exempelvis konstgödselmedel samt
spannmål och fodermedel, föreligga möjligheter att genom utvidgat clearingförfarande
respektive med anlitande av anslaget till kostnader i samband
med Svenska spannmålsaktiebolagets verksamhet bibehålla oförändrade
priser. Berörda frågor komma senare denna dag att anmälas av chefen för
j ordbruksdepartementet.
Beträffande en del andra varor av större betydelse i importen såsom oljor,
kemikalier, kautschuk, bomullsgarner, tackjärn, handelsjärn och metaller
har pristendensen under det senaste året varit fallande. De prisstegringar,
som kunna inträda på dessa varor, motvägas därför åtminstone i huvudsak
av tidigare skedda sänkningar. En prisuppgång på dessa områden kan antagas
i väsentlig grad komma att innebära ett återförande av prisnivån till
läget för ett år sedan. Då de under senaste året skedda råvaruprissänkningarna
i allmänhet icke torde ha slagit igenom på färdigvarornas priser, synas
eventuella prishöjningar på här angivna områden spela en underordnad roll
med hänsyn till den allmänna prisnivån och särskilt till levnadskostnadsnivån.
Resultaten av de verkställda utredningarna tyda närmast på att de mera
omedelbara verkningarna av devalveringen på den svenska prisnivån bliva
begränsade. Av väsentlig betydelse härvidlag är självfallet den höga grad
av självförsörjning på livsmedelsområdet, som föreligger i vårt land. Av
betydelse är vidare, att vår import från dollarländerna till följd av dollarbristen
starkt begränsats. Den import därifrån, som äger rum, omfattar i
stor utsträckning råvaror och maskiner, som i relativt ringa grad påverka
den allmänna prisnivån och särskilt levnadskostnaderna.
I fråga om priserna på tobak torde böra nämnas, att tobaksmonopolet
sedan en lång följd av år tillämpat återanskaffningsprisprincipen vid kalkyleringen
av tobaksvarornas utförsäljningspriser. Med hänsyn till USA-råtobakens
stora andel i tobaksmonopolets tillverkningar skulle med tillämpning
av sagda princip devalveringen medföra fördyring av tobaksmonopolets
tillverkningskostnader, en fördyring som vid oförändrad prissättningsmetod
i sin tur skulle föra med sig icke oväsentliga prishöjningar å tobaksvarorna.
Afl någorlunda exakt fastställa merkostnaden för tobaksmonopolet på grund
av devalveringen är icke möjligt, förrän klarhet erhållits om prisutveckling
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande nr 184.
en på de olika råtobaksmarknaderna både i USA och övriga delar av världen.
Om man emellertid räknar med att priserna i dollar på råtobaksmarknaderna
i USA bliva oförändrade efter devalveringen, torde enligt uppgift av
tobaksmonopolet merkostnaden under år 1950 för den nordamerikanska andelen
i råtobaksförbrukningen röra sig om cirka 8 miljoner kronor.
Det bör emellertid beaktas, att tobaksmonopolets lager av råtobak vid utgången
av innevarande år äro av sådan storleksordning, att de beräknas vid
oförändrad konsumtion genomsnittligt motsvara ungefär l3/. års förbrukning.
Med hänsyn till angelägenheten av att i nuvarande läge undvika en
prishöjning å tobak och mot bakgrunden av anförda uppgifter rörande lagerställningen
synes den hittills av tobaksmonopolet tillämpade återanskaffningsprisprincipen
tills vidare kunna sättas ur kraft i likhet med vad som
— med stöd av Kungl. Maj :ts förut omnämnda bemyndigande åt de prisreglerande
myndigheterna att i vissa fall göra avsteg från "återanskaffningsprisprincipen
— kan komma att gälla för andra delar av näringslivet. Med
hänsyn härtill torde några särskilda åtgärder för att motverka "en prisstegring
på tobaksvar or av inhemsk tillverkning tills vidare icke vara erforderliga.
I propositionen nr 215 har chefen för finansdepartementet vidare förordat
borttagande tills vidare av den nu utgående inargarinaccisen av 8 öre för
kilogram i syfte att därigenom i motsvarande mån minska anspråken på
clearingkassan för fettvaror.
Propositionen nr 217.
I syfte att motverka den höjning av konsumentprisnivån, som eljest
skulle bli en följd av kronans devalvering, föreslås i propositionen nr 217
dels en utvidgning av importsubventioneringen av vissa varor, innefattande
även subventionering av hushållens bränslekostnader, dels prissänkning
å vissa inom landet producerade livsmedel genom anlitande av statliga bidrag,
dels ock en utvidgning av systemet med prisclearing till att omfatta
även kaffe.
T. /''. chefen för folkhushållningsdepartementet har anfört bland annat
följande.
Redan 1948 års beslut om fortsatt importsubventionering samt subventionering
av hushållens bränslekostnader under budgetåret 1948/49 grundades
på nödvändigheten av att åstadkomma en sådan stabilisering av levnadskostnaderna,
som var en förutsättning för den då inledda stabiliseringspolitiken.
Även då dessa spörsmål behandlades i våras fästes avgörande
vikt vid lönestabiliseringens beroende av en motsvarande stabilisering
av priserna. Enligt min mening är detta samband alltjämt av avgörande
betydelse vid utformningen av fortsatta åtgärder på detta område.
Sedan fullmäktige i riksbanken den 19 september 1949 beslutat höja
växelkursen mellan svenska kronor och amerikanska dollar från 3,60 till
5,is kronor per dollar, måste man räkna med en höjning av priserna på
vissa importvaror. Uppenbart är emellertid att ett fasthållande vid stabiliseringspolitiken
förutsätter längre gående åtgärder för en stabilisering
av importvarupriserna än de av riksdagen tidigare lämnade bemyndigande
innefatta. Det synes sålunda sannolikt, att importpriserna på de nu subventionerade
varorna, bomull och hudar, i varje fall temporärt komma att
Statsutskottets utlåtande nr 184.
7
stiga, varför ett bibehållande av kalkylpriserna förutsätter en ökning av
subventionsbeloppet. Det kan även visa sig nödvändigt att utsträcka subventioneringen
till att omfatta andra varugrupper. Med hänsyn till den alltjämt
rådande ovissheten om prisutvecklingen är det för närvarande icke
möjligt att närmare ange de varuslag, som härvid böra komma i fråga. På
samma sätt som hittills varit fallet bör emellertid subventioneringen begränsas
till att avse sådana importerade råvaror eller intill råvarustadiet
stående varor, vilkas priser utöva ett avsevärt inflytande på den allmänna
prisnivån inom landet, dock med möjlighet för Kungl. Maj :t att i fall, där
särskilt starka prispolitiska skäl kunna anföras, förordna om importsubvention
även av andra än nu angivna varuslag. Subventioneringsåtgärder
böra kunna vidtagas endast efter beslut av Kungl. Maj:t i varje särskilt
fall. Kungl. Maj :t bör därvid på samma sätt som hittills skett meddela närmare
föreskrifter om subventioneringens utformning i detalj. En redogörelse
för vidtagna subventionsåtgärder bör även föreläggas 1950 års riksdag
För nu ifrågavarande ändamål finnes för budgetåret 1949/50 disponibelt
ett sammanlagt belopp av omkring 28 000 000 kronor. Hur mycket som
härutöver kommer att erfordras för den utvidgning av subventioneringen,
som jag förordat, kan för närvarande icke mera exakt angivas. Jag räknar
emellertid med att ett ytterligare belopp av 90 000 000 kronor skall vara tillfyllest
för ändamålet. Jag förutsätter härvid, att jämväl kostnaderna för
erforderlig subventionering av hushållens bränslekostnader skola få bestridas
från detta anslag.
Risk föreligger emellertid att eu alltför långt gående subventionering av
ett relativt begränsat antal importvaror kan medföra en alltför stark förskjutning
av prisrelationerna. På grund härav synes det önskvärt att möjligheter
öppnas att utsträcka subventionsförfarandet över ett mera vidsträckt
område. Särskilt synas i detta sammanhang livsmedelspriserna böra
beaktas.
Under krigsåren tillämpades sedan hösten 1940 ett system med s. k. förmalningsersättning.
Dessa ersättningar, vilka utbetalades till kvarnarna för
av dem förmålen spannmål, utgingo till och med förmalningsåret 1943/44
för såväl handelsförmalning som löneförmalning. Från och med år 1944/45
begränsades de emellertid till att avse endast handelsförmalning. Kungl.
Maj:t torde nu böra beredas möjlighet att, om förhållandena föranleda därtill,
återinföra dessa ersättningar vid handelsförmalning av vete och råg.
Därest ersättningen komme att bestämmas till sju kronor för deciton,
skulle detta möjliggöra en sänkning av mjölpriset med 9 öre för kilogram.
Kostnaden för en förmalningsersättning av denna storlek kan beräknas
uppgå till 46 000 000 kronor för helt budgetår. För den återstående delen
av innevarande budgetår erfordras för ändamålet 31 000 000 kronor, varför
ett anslag å detta belopp torde få äskas av riksdagen.
Vidare synes en sänkning av priserna på fläsk och ost kunna ifrågakomma.
Kostnaden härför skulle, därest sänkningen antagcs utgöra omkring 20
öre för kilogram för fläsk och omkring 30 öre för kilogram för ost, uppgå
till i runt tal 41 000 000 kronor för helt år eller ungefär 27 000 000 kronor
för återstoden av budgetåret.
Man måste härutöver räkna med att ett tillskott kan visa sig behövligt
till den av livsmedelskommissionen förvaltade clearingkassan för kolonialvaror.
Särskilt bör uppmärksammas det medelsbehov, som kan uppstå till
följd av import av köttvaror och socker från icke devalverande länder. Jag
räknar med alt ett belopp av 5 000 000 kronor skall vara tillräckligt för att
tillgodose nu ifrågavarande behov under återstoden av innevarande budgetår.
För prisnedsättning å vissa livsmedel skulle sålunda enligt de av mig
8
Statsutskottets utlåtande nr 184.
nu angivna riktlinjerna erfordras sammanlagt (31 000 000 -f 27 000 000 -f5
000 000 =) 63 00Ö 000 kronor. Ett reservationsanslag å detta belopp torde
därför nu böra äskas. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att närmare
bestämma i vad mån och på vad sätt medlen skola användas för nu angivna
syften.
I syfte att neutralisera devalveringens återverkningar på konsumentprisnivån
torde vidare förfarandet med prisclearing böra utvidgas till att omtatta
även kaffe. För detta ändamål bör inom livsmedelskommissionen inrättas
en särskild clearingkassa för kaffe. På föredragning av chefen för
finansdepartementet har Kungl. Maj :t tidigare denna dag beslutat att för
riksdagen framlägga proposition angående bemyndigande att till en sådan
clearingkassa överföra intäkterna av tullen, tilläggstullen och skatten å
kaffe. Dessa medel böra sålunda användas för att hålla nere konsumentpriset
på kaffe. Då de intäkter, som på detta sätt tillföras kassan, emellertid
icke komma att förslå för att hålla kaffepriset på oförändrad nivå, vilket bör
vara riktpunkten för handhavandet av denna clearing, torde ytterligare medel
böra tillföras kassan. För detta ändamål erfordras ett särskilt anslag
av 17 000 000 kronor.
Utskottet.
Såsom chefen för finansdepartementet framhållit har den hittillsvarande
inkomststabiliseringen varit knuten till förutsättningen att levnadskostnaderna
i allt väsentligt icke stegrades. Den vidtagna devalveringen av den
svenska kronan medför emellertid stegrade kostnader i kronor räknat för
vissa delar av vår import med höjande inverkan på den svenska pris- och
kostnadsnivån. Om importprisstegringen sloge igenom i form av höjda levnadskostnader
skulle underlaget för en fortsatt inkomststabilisering rubbas.
Utskottet är ense med chefen för finansdepartementet därom, att den
förändring i vårt läge, som devalveringen inneburit, icke synes böra få leda
till en förändring i vår ekonomiska politik utan att starka skäl alltjämt
föreligga för stabiliseringspolitikens upprätthållande.
För att motverka den av devalveringen framkallade prisstegringstendensen
har chefen för finansdepartementet förordat tillgripandet av direkta
subventionsåtgärder, innefattande såväl utvidgning av redan utgående subventioner
som införande av nya dylika.
Riksdagen har tidigare — då fråga varit om anvisande av medel under
folkhushållningsdepartementets huvudtitel för subventionering av införseln
av vissa varor — visserligen godtagit införandet av ett subventioneringsförfarande
i av Kungl. Maj :t föreslagen omfattning, men samtidigt uttalat
sina principiella betänkligheter mot subventioneringen. I anledning av Kungl.
Maj :ts i föreliggande propositioner framställda förslag har utskottet funnit
sig böra understryka det principiellt betänkliga i de ifrågasatta subventioneringsåtgärderna.
På grund av de särskilda förhållanden, som genom
den svenska kronans devalvering uppkommit, har utskottet emellertid funnit
sig böra godtaga att dylika åtgärder i prisnedhållande syfte nu vidtagas.
Den av devalveringen direkt föranledda höjningen av socialstyrelsens levnadskostnadsindex
med år 1935 som bas har beräknats till i runt tal 21/.
Statsutskottets utlåtande nr 184.
9
enheter. De varuslag, som i främsta rummet kunna förväntas betinga en
uppgång i levnadskostnaderna, äro kaffe, tobak, bränsle, hudar och bomull.
De åtgärder, som i förevarande propositioner förordas beträffande importvarorna
innebära, att inom livsmedelskommissionen inrättas en clearingkassa
för kaffe, vilken tillföres dels intäkterna av tull, tilläggstull och skatt
å kaffe, dels ock ett anslag till prisclearing å kaffe av 17 000 000 kronor,
allt i syfte att hålla kaffepriset på oförändrad nivå, att i beaktande av tobaksmonopolets
lager av råtobak vid utgången av innevarande år och med
hänsyn till angelägenheten av att i nuvarande läge undvika en prisförhöjning
å tobak den av tobaksmonopolets hittills tillämpade återanskaffningsprisprincipen
tills vidare sättes ur kraft, att utöver för budgetåret 1949/50 nu
disponibelt belopp av 28 000 000 kronor för subventionering av bomull och
hudar anvisas ytterligare ett anslag av 90 000 000 kronor till subventionering
av införseln av vissa varor för dels ökad subventionering av bomull
och hudar, dels ock subventionering av såväl andra varugrupper, vilkas
priser utöva ett avsevärt inflytande på den allmänna prisnivån inom landet,
som av hushållens bränslekostnader samt att ett belopp av 5 000 000 kronor
anvisas såsom tillskott till den av livsmedelskommissionen förvaltade
clearingkassan för kolonialvaror för att tillgodose det medelsbehov, som
kan uppstå till följd av import av köttvaror och socker från icke devalverande
länder.
Ändringen av grunderna för prissättningen på tobaksvaror samt införande
av clearingen på kaffe beräknas tillsammans neutralisera en indexstegring
med ungefär 1 enhet, importsubventioner å bomull, hudar och hushållsbränsle
med ytterligare 1 enhet.
Av de föreliggande motionerna berör allenast motionen 11:434 Kungl.
Maj :ts förslag i nu avhandlade delar.
Utskottet har vid sin prövning av omförmälda, av Kungl. Maj :t förordade
åtgärder funnit sig böra tillstyrka bifall till desamma. Det i motionen II:
434 framställda yrkandet — vilket till sitt syfte sammanfaller med vissa
till bevillningsutskottet hänvisade motioner om nedsättning av bensinskatten
— har utskottet icke ansett sig i nu föreliggande läge böra tillstyrka. Utskottet
utgår emellertid ifrån att Kungl. Maj :t har sin uppmärksamhet
riktad på de i motionen berörda spörsmålen.
I detta sammanhang får utskottet meddela, att i en från folkhushållningsdepartementet
till utskottet överlämnad, den 17 november 1949 dagtecknad
promemoria framhållits, att den sedan avlämnandet av propositionen
nr 217 inträdda prisstegringen på kaffe medfört, att subventionsbeloppen
komma att väsentligt ökas om kaffepriset skulle hallas oförändrat. Med
hänsyn till den ovisshet, som för närvarande vidlåder beräkningarna rörande
subventionsbehovet för kaffe anser sig utskottet böra förorda, att riksdagen
lämnar Kungl. Maj :t bemyndigande alt när de till prisclearing å kaffe
avsedda medlen förbrukats i fortsättningen använda erforderliga medel från
ovannämnda anslag av 90 000 000 kronor till subventionering av införseln
av vissa varor jämväl för subventionering av kaffe.
Chefen för finansdepartementet har vidare framhållit, att det hland annat
10
Statsutskottets utlåtande nr 184.
av tekniska skäl knappast syntes möjligt att genomföra en subventionering,
som omfattade alla de importvaror, vilkas priser» vore av någon betydelse
för levnadskostnaderna. På vissa produkter måste man därför räkna med
att inträdande importprisstegringar konime att slå igenom på levnadskostnaderna.
Med hänsyn härtill har chefen för finansdepartementet ansett att
vissa ytterligare kompenserande subventionsåtgärder konime att erfordras
för att den nödvändiga stabiliteten i levnadskostnaderna skulle kunna ernås.
I detta syfte har t. f. chefen för folkhushållningsdepartementet i propositionen
nr 217 föreslagit vissa åtgärder för sänkning av livsmedelspriserna.
Sålunda borde möjlighet nu beredas Kungl. Maj :t att, om förhållandena därtill
föranledde, återinföra förmalningsersättningen vid handelsförmalning
av vete och råg, varvid, därest ersättningen konime att bestämmas till sju
kronor för deciton, detta skulle möjliggöra en sänkning av mjölpriset med
9 öre för kilogram. Kostnaden för en förmalningsersättning av denna storlek
har för den återstående delen av innevarande budgetår beräknats till
31 000 000 kronor.
Vidare har t. f. departementschefen ansett att en sänkning av priserna
på fläsk och ost kunde ifrågakomma; antoges sänkningen utgöra omkring
20 öre för kilogram för fläsk och 30 öre för kilogram för ost uppginge kostnaderna
för återstoden av budgetåret 1949/50 till 27 000 000 kronor.
Kungl. Maj :t har hemställt, att för här omförmälda ändamål måtte beräknas
medel under det äskade reservationsanslaget till prisnedsättning å
vissa livsmedel.
Ifrågavarande belopp jämte den del av det i det föregående omnämnda
anslaget av 90 000 000 kronor, som icke avsetts för subventionering av
bomull och hudar, ävensom det likaledes i det föregående angivna beloppet
av 5 000 000 kronor beräknas möjliggöra en sänkning av levnadskostnadsindex
med omkring 1 1/2 enheter.
Motionsvis har yrkats dels i motionerna 1: 338 och II: 433 avslag å förslaget
om återinförande av systemet med förmalningsersättningar, dels i
motionerna I: 341 och II: 437, punkterna a) och b), avslag å samtliga Kungl.
Maj :ts här ovan angivna förslag, dels ock i motionerna I: 342 och II: 438 avslag
å förslaget om återinförande av förmalningsersättningarna för vete och
råg, varjämte i sistnämnda motioner tillika hemställts, att riksdagen måtte
uttala sig för att den föreslagna subventionen av fläskpriset i stället skulle
läggas på osten.
Beträffande frågan om återinförande av förmalningsersättning vid handelsförmalning
av vete och råg vill utskottet för sin del framhålla, att utskottet
hyser en viss tvekan om lämpligheten av en dylik åtgärd, särskilt
med hänsyn till de nackdelar som enligt vad tidigare erfarenheter visat synas
vara förknippade med ifrågavarande system. Därest det emellertid — ur
synpunkten av den effekt man önskar uppnå i prissänkande syfte för att
åstadkomma den nödvändiga stabiliseringen i levnadskostnaderna — skulle
bliva ofrånkomligt att återinföra nämnda ersättning, anser utskottet likväl
att en dylik åtgärd bör tillgripas först sedan ändra prissänkande utvägar
Statsutskottets utlåtande nr 184.
11
övervägts och icke visat sig framkomliga. Enligt utskottets mening är det
angeläget, att ett återinfört dylikt subventionssystem så snart omständigheterna
det medgiva avvecklas.
Utskottet får framhålla, att en subventionering av fläsk i syfte att ernå
ovan angivna prissänkande effekt utan tvivel spelar en icke oväsentlig roll.
På grund härav anser utskottet, att man i nuvarande läge torde böra räkna
med en subventionering av såväl fläsk som ost. Utskottet förutsätter emellertid,
att Kungl. Maj :t vid den omprövning Kungl. Maj :t kommer att ägna
förevarande spörsmål till bedömande upptager frågan om den lämpliga avvägningen
av fläsksubventioneringens storlek i förhållande till andra livsmedelssubventioner
såsom t. ex. ostsubventioneringen.
I detta sammanhang får utskottet även framhålla, att sådana varor som
socker, havregryn samt spis- och knäckebröd kunna ifrågakomma vid
prövningen av livsmedelssubventionernas omfattning.
Emot storleken av de av Kungl. Maj :t för nu omförmälda olika ändamål
äskade anslagsbeloppen har utskottet icke funnit anledning till erinran.
Samtliga subventionsåtgärder torde böra vidtagas endast efter av Kungl.
Maj :t i varje särskilt fall fattade beslut. I anslutning till vad t. f. chefen för
folkhushållningsdepartementet därom anfört förutsätter utskottet, att redogörelse
för vidtagna subventionsåtgärder kommer att föreläggas 1950 års
riksdag.
På grund av den ståndpunkt utskottet sålunda intagit avstyrker utskottet
bifall till motionerna I: 338 och II: 433, I: 341 och II: 437, punkterna a) och
b), samt I: 342 och II: 438.
I propositionen nr 215 har chefen för finansdepartementet anmält, att statens
livsmedelskommission ifrågasatt borttagande av den nu utgående margarinaccisen
å 8 öre per kilogram, i syfte att därigenom i motsvarande mån
minska anspråken på clearingkassan för fettvaror. Departementschefen har
förordat en dylik åtgärd.
Utskottet har för sin del icke funnit anledning till erinran mot den sålunda
föreslagna åtgärden.
Det i motionerna I: 340 och II: 435 framställda yrkandet anser utskottet
sig icke böra biträda. Utskottet utgår nämligen från, att de i motionerna
berörda spörsmålen redan äro föremål för uppmärksamhet från Kungl.
Maj :ts sida, varför någon skrivelse i ämnet icke synes påkallad.
Av i huvudsak samma skäl, som nyss omförmälts, finner utskottet även
det i motionerna 1:341 och 11:437 under punkten c) framställda yrkandet
icke böra till någon riksdagens åtgärd föranleda.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
I. att riksdagen må med bifall till propositionen nr 215
bemyndiga Kungl. Maj :t att intill den 1 juli 1950 i den utsträckning
Kungl. Maj :t finner lämpligt besluta om överförande
av tull, lilläggstull och skatt å kaffe till clearingkassa
för kaffe;
12
Statsutskottets utlåtande nr 184.
II. ait riksdagen må
A. med bifall till propositionen nr 217 ävensom med
avslag å motionerna 1:338 och 11:433, 1:341 och 11:437,
punkten a), I: 342 och II: 438 samt II: 434 godkänna de riktlinjer
för handhavandet av importsubventioneringen under
budgetåret 1949/50, som av t. f. chefen för folkhushållningsdepartementet
angivits i statsrådsprotokollet över folkhushållningsärenden
för den 21 oktober 1949;
B. med bifall till propositionen nr 217 samt med avslag
å motionerna 1:341 och 11:437, punkten b), å tilläggsstat
I till riksstaten för budgetåret 1949/50 under tolfte huvudtiteln
anvisa
a) till Subventionering av införseln av vissa varor ett reservationsanslag
av 90 000 000 kronor;
b) till Prisnedsättning å vissa livsmedel ett reservationsanslag
av 63 000 000 kronor;
c) till Prisclearing å kaffe ett reservationsanslag av
17 000 000 kronor;
C. bemyndiga Kungl. Maj :t att, i den mån till prisclearing
å kaffe avsedda medel icke förslå för ändamålet, för subventionering
av kaffe anlita medel från ovannämnda anslag
av 90 000 000 kronor till subventionering av införseln av
vissa varor;
III. att motionerna I: 340 och II: 435 samt I: 341 och II:
437, punkten c), icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 25 november 1949.
På statsutskottets vägnar:
KARL WARD.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Sven Larsson, Karl Andersson, Ohlon,
Gustaf Karlsson, fröken Andersson, herrar Berling, Johan Eric Ericson, von
Heland, Näsström, Bergh, Erik Gustaf Andersson och Gustav Emil Andersson;
samt
från andra kammaren: herrar Ward, Malmborg i Skövde, Svensson i
Grönvik, Bergström, Larsson i Stockholm, Wallentheim, Lindholm, Åkerström,
Petterson i Degerfors, Onsjö, Widén och Skoglund i Doverstorp.
Statsutskottets utlåtande nr 1S4.
13
Reservationer:
I. av herrar Ohlon, von Heland, Gustav Emil Andersson, Malmborg i
Skövde, Svensson i Grönvik, Larsson i Stockholm, Onsjö och Widén, vilka
ansett, att utskottet bort avstyrka Kungl. Maj :ts förslag om förmalningsersättning
vid handelsförmalning av vete och råg samt föreslå vissa jämkningar
av den ifrågasatta subventioneringen av fläsk och ost och att därför
dels den del av utskottets yttrande på s. 10 och 11, som börjar med orden
»Beträffande frågan» och slutar med »och 11:438», bort hava följande
lydelse:
»Beträffande frågan om återinförande av förmalningsersättning vid handelsförmalning
av vete och råg får utskottet framhålla, att tidigare erfarenheter
visat, att ett dylikt system är förknippat med många och uppenbara
nackdelar. Denna subventioneringsform medför sålunda kontrollproblem
av svårbemästrat slag och organiserandet av en tämligen vidlyftig kontrollapparat.
Man torde icke heller böra underskatta den risk, som föreligger
för att en fodersädesreglering åter måste tillgripas för att vinna säkerhet
för systemets upprätthållande i avsedd omfattning. Med hänsyn till nämnda
förhållanden har utskottet icke funnit sig böra tillstyrka, att ifrågavarande
subventionssystem nu återinföres.
Utskottet vill emellertid i detta sammanhang hänvisa till att andra livsmedelssubventioner
kunna ifrågakomma såsom ersättning för den av utskottet
avvisade brödsädessubventioneringen. I sådant avseende får utskottet
nämna sådana varor som socker, havregryn samt spis- och knäckebröd. Utskottet
förutsätter, att Kungl. Maj :t till bedömande upptager frågan om den
lämpliga avvägningen av de av utskottet sålunda antydda subventioneringarna.
Vad angår subventionering av fläsk och ost har utskottet vid den prövning
utskottet ägnat denna fråga kommit till den uppfattningen att subventionsåtgärderna
lämpligen i första hand helt böra inrikta sig på subventionering
av ost. Skulle emellertid en subventionering av fläsk ur synpunkten av den
effekt man önskar uppnå i prissänkande syfte för att åstadkomma den nödvändiga
stabiliteten i levnadskostnaderna icke kunna undvikas, torde likväl
enligt utskottets mening denna subvention lämpligen böra utgå med lägre
belopp än vad t. f. chefen för folkhushållningsdepartementet i samband med
beräkningen av kostnaderna antytt, samtidigt som ostsubventioneringen torde
böra höjas utöver av departementschefen angivet subventionsbelopp.
Detta synes utskottet nämligen önskvärt dels med hänsyn till att tillgången
inom landet är relativt knapp beträffande fläsk men riklig med avseende
å ost, dels ock för att motverka en ökad konsumtion av fläsk med åtföljande
ökning av fläskimporten, något som synes utskottet angeläget att undvika.
Emot storleken av de av Kungl. Maj :t äskade anslagsbeloppen har utskottet
icke funnit anledning till erinran.
Vad utskottet ovan förordat innebär, att utskottet tillstyrkt vad i motio
-
14
Statsutskottets utlåtande nr 184.
nerna I: 338 och II: 433 samt I: 342 och II: 438 hemställts ävensom i viss
mån tillgodosett det i motionerna I: 341 och II: 437 under punkten a) framställda
förslaget, medan utskottet ställt sig avvisande till det i sistnämnda
motioner under punkten b) gjorda yrkandet.
Samtliga subventionsåtgärder torde böra vidtagas endast efter av Kungi.
Maj :t i varje särskilt fall fattade beslut. I anslutning till vad t. f. chefen för
folkhushållningsdepartementet därom anfört förutsätter utskottet, att redogörelse
för vidtagna subventionsåtgärder kommer att föreläggas 1950 års
riksdag.»
dels ock utskottets hemställan under II A bort hava följande lydelse:
»II. att riksdagen må
.4. i anledning av propositionen nr 217 samt motionerna
1:341 och 11:437, punkten a), med bifall till motionerna I:
338 och II: 433 samt I: 342 och II: 438 ävensom med avslag
å motionen 11:434 godkänna de riktlinjer för handhavandet
av importsubventioneringen under budgetåret 1949/50, som
av utskottet ovan angivits;»
II. av fröken Andersson samt herrar Bergli och Skoglund i Doverstorp,
vilka ansett, att utskottet med anslutning till vad i motionerna 1:341 och
11:437 anförts rörande subventioneringspolitiken bort avstyrka Kungl.
Maj :ts förslag om förmalningsersättning vid handelsförmalning av vete och
råg samt subventionering av fläsk ävensom föreslå viss jämkning av den
ifrågasatta subventioneringen av ost samt nedsättning av reservationsanslaget
till prisnedsättning å vissa livsmedel med 58 000 000 kronor och att
därför
dels den del av utskottets yttrande på s. 8—11, som börjar med orden
»Såsom chefen» och slutar med »och II: 438», bort hava följande lydelse:
»De i Kungl. Maj :ts förevarande propositioner nr 215 och nr 217 förordade
subventionerna beträffande importvaror innebära, att inom livsmedelskommissionen
inrättas en clearingkassa för kaffe, vilken tillföres dels intäkterna
av tull, tilläggstull och skatt å kaffe, dels ock ett anslag till prisclearing
a kaffe av 17 000 000 kronor, allt i syfte att hålla kaffepriset på
oförändrad nivå, att i beaktande av tobaksmonopolets lager av råtobak vid
utgången av innevarande år och med hänsyn till angelägenheten av att i
nuvarande läge undvika en prisförhöjning å tobak den av tobaksmonopolet
hittills tillämpade återanskaffningsprisprincipen tills vidare sättes ur kraft,
att utöver för budgetåret 1949/50 nu disponibelt belopp av 28 000 000 kronor
för subventionering av bomull och hudar anvisas ytterligare ett anslag av
90 000 000 kronor till subventionering av införseln av vissa varor för dels
ökad subventionering av bomull och hudar, dels ock subventionering av
såväl andra varugrupper, vilkas priser utöva ett avsevärt inflytande på den
allmänna prisnivån inom landet, som av hushållens bränslekostnader samt
att ett belopp av 5 000 000 kronor anvisas såsom tillskott till den av livsmedelskommissionen
förvaltade clearingkassan för kolonialvaror för att
Statsutskottets utlåtande nr 184.
15
tillgodose det medelsbehov, som kan uppstå till följd av import av köttvaror
och socker från icke devalverande länder.
I propositionen nr 217 har t. f. chefen för folkhushållningsdepartementet
föreslagit vissa åtgärder för sänkning av livsmedelspriserna. Sålunda borde
möjlighet nu beredas Kungl. Maj :t att, om förhållandena därtill föranledde,
återinföra förmalningsersättningen vid handelsförmalning av vete och råg,
varvid, därest ersättningen komme att bestämmas till sju kronor för deciton,
detta skulle möjliggöra en sänkning av mjölpriset med 9 öre för kilogram.
Kostnaden för en förmalningsersättning av denna storlek har för den återstående
delen av innevarande budgetår beräknats till 31 000 000 kronor.
Vidare har t. f. departementschefen ansett att en sänkning av priserna
på fläsk och ost kunde ifrågakomma; antoges sänkningen utgöra omkring
20 öre för kilogram för fläsk och 30 öre för kilogram för ost uppginge kostnaderna
för återstoden av budgetåret 1949/50 till 27 000 000 kronor.
Kungl. Maj :t har hemställt, att för återinförande av förmalningsersättningen
samt för subventionering av ost och fläsk måtte beräknas medel under
det äskade reservationsanslaget till prisnedsättning å vissa livsmedel.
Ifrågavarande belopp jämte den del av det i det föregående omnämnda
anslaget av 90 000 000 kronor, som icke avsetts för subventionering av bomull
och hudar, ävensom det likaledes i det föregående angivna beloppet av
5 000 000 kronor beräknas möjliggöra en sänkning av levnadskostnadsindex
med omkring 1 y, enheter.
Ändringen av grunderna för prissättningen på tobaksvaror samt införande
av clearingen på kaffe beräknas tillsammans neutralisera en indexstegring
med ungefär 1 enhet, importsubventioner å bomull, hudar och hushållsbränsle
likaledes ytterligare 1 enhet.
Kungl. Maj :ts ifrågavarande förslag avse att med statsmedel hålla konsumtionspriserna
på en sådan nivå att levnadskostnadsindex ej överstiger
169.
Vid de förhandlingar om fortsatt stabiliseringspolitik under år 1950, som
regeringen fört med de stora intresseorganisationerna, ha möjligheterna att
nå deras medverkan i de fortsatta försöken att stabilisera inkomstnivån
knutits till regeringsutfästelser om subventioner i mycket betydande omfattning.
Regeringen har därmed ställt riksdagen inför valet att antingen
vägra bifall till förutsättningarna för fortsatt inkomststabilisering eller att
anslå de medel, som kunna beräknas vara erforderliga för de subventioner
Kungl. Maj :t angivit såsom nödvändiga.
Utskottet finner detta anmärkningsvärt och vill fästa riksdagens uppmärksamhet
på de principiella och praktiska följderna av en fortsatt utveckling
i denna riktning för den prövning av statsverkets behov, som enligt
grundlagen ankommer på riksdagen.
Vad den nu uppkomna situationen angår vill utskottet anföra, att utskottet
icke känner sig övertygat om att icke ur stabiliseringssynpunkt — särskilt
på längre sikt — säkrare överenskommelser hade kunnat uppnås. Ut
-
16
Statsutskottets utlåtande nr 184
skottet uttalar sin oro för den brist på samhällsekonomisk rörelsefrihet, som
uppkommit genom regeringens sätt att inrikta de förda förhandlingarna.
Utskottet finner emellertid det genom den förda ekonomiska politiken
uppkomna läget vara sådant, att det torde vara ofrånkomligt att i huvudsak
anvisa de av Kungl. Maj :t i propositionen nr 217 äskade anslagen.
Vid de tidigare tillfällen, då medel för subventioner anslagits, har riksdagen
uttalat sina principiella betänkligheter mot subventioneringar över huvud.
Utskottet finner det icke tillräckligt att i detta sammanhang allenast
hänvisa till dessa uttalanden. Nu ha föreslagits subventioner av en helt annan
storleksordning än tidigare. Viktiga avsnitt av det framlagda programmet
äro — av helt naturliga skäl — så löst utformade och grundade att någon
säker överblick över konsekvenserna icke kan vinnas. Så kan — för att
endast nämna ett exempel — ingenting med säkerhet sägas om det anslagsbehov
den föreslagna subventioneringen av kaffet för med sig utom att det
i propositionen nr 217 begärda anslaget av 17 000 000 kronor är alldeles otillräckligt.
Någon utredning har icke förebragts om möjligheterna att utan
upplåning utgiva hela det föreslagna subventionsbeloppet. Samhällsekonomiskt
avgörande är icke enbart befintligheten av ett budgetmässigt överskott.
Även det allmännas behov av upplåning är av betydelse. Det anses
troligt att redan med nu beslutade utgifter ett visst lånebehov kommer att
föreligga. Ätt då öka detta genom nya anslag för subventioner är samhällsekonomiskt
betänkligt.
Förslagen i Kungl. Maj :ts proposition nr 217 att med statssubventioner
sänka priserna på mjöl, fläsk och ost i syfte att skapa ökat indexutrymme
böra enligt utskottets mening icke bifallas.
Ett genomförande av dessa förslag skulle nämligen medföra, att ost i medeltal
skulle komma att subventioneras till 20 % av sitt detalj handelspris,
fläsk till 15 % och mjöl (vetemjöl) till 16 %, att differensen mellan det ur
produktionskostnadssynpunkt riktiga priset och det uttagna på viktiga jordbruksprodukter
skulle öka oroväckande, att ur avvecklingssynpunkt särskilt
besvärliga subventioner skulle tillskapas, samt att, när det gäller mjöl, behov
av ett utvecklat kontrollsystem skulle inställa sig och när det gäller fläsk
risker för återinförd ransonering uppstå. Därtill kommer att de föreslagna
subventionerna skulle sätta jordbrukets utövare och anställda i ett försämrat
läge i förhållande till andra yrkesgrupper, att fläsksubventionen skulle
skapa ökade svårigheter för lojala slakteriidkare att hävda sig mot mindre
lojala och att denna senare subvention skulle skapa ett ökat importbehov,
vilket är särskilt betänkligt då denna import redan nu måste subventioneras.
Utskottet erinrar om att behovet av subventioner motiverats med att vissa
priser på grund av devalveringen hota att stiga. Man bör fasthålla denna
motivering och därmed anknytningen till importpriserna. Även om det för
uppnående av det angivna målet blir nödvändigt att på särskilda i levnadskostnadsindex
tungt vägande importvaror subventionera djupare än devalveringen
i och för sig skulle göra skäligt bör detta föredragas framför pris
-
Statsutskottets utlåtande nr 184.
17
stöd åt inom landet tillverkade varor. Att detta i några fall skulle medföra
subventioneringar i ''stötande’ omfattning kan ej hjälpas. Endast om det
visar sig att det är tekniskt omöjligt att hålla det angivna levnadskostnadstalet
med importsubventioner bör subventionering av inom landet producerade
varor tillgripas och i så fall under inga förhållanden subventionering
av mjöl och fläsk.
Uet har icke varit utskottet möjligt att nå en klar översikt över det sammanlagda
subventionsbehovet under återstoden av innevarande budgetår eller
över de för de olika subventionsformerna nödvändiga anslagens storlek
och fördelning. Under dessa förhållanden finner sig utskottet böra avstyrka
anvisande av det belopp av 58 000 000 kronor, som äskats för subventionering
av mjöl, ost och fläsk. Samtidigt hemställer dock utskottet att riksdagen
måtte medgiva att i Kungl. Maj :ts proposition nr 217 äskat anslag av
90 000 000 kronor till subventionering av införseln av vissa varor må användas
för subventionering jämväl av införseln av andra än de i propositionen
omnämnda varorna efter Kungl. Maj :ts beslut och under ovan angivna förutsättningar,
också i sista band för prisnedsättning på av Kungl. Maj :t angivna,
inom landet tillverkade varor, dock icke mjöl och fläsk. Utskottet
förutsätter därvid att Kungl. Maj :t, om ökat behov av medel för subventioneringar
under budgetåret 1949/50 skulle anmäla sig, därom framlägger
förslag i vanlig ordning och till detta fogar redogörelse för vidtagna subventioneringsåtgärder
och kostnaderna för desamma.
Emot storleken av de av Kungl. Maj :t för nu omförmälda olika ändamål
äskade anslagsbeloppen har utskottet i övrigt icke funnit anledning till erinran.
Samtliga subventionsåtgärder torde böra vidtagas endast efter av Kungl.
Maj :t i varje särskilt fall fattade beslut. I anslutning till vad t. f. chefen för
folkhushållningsdepartementet därom anfört förutsätter utskottet, att redogörelse
för vidtagna subventionsåtgärder kommer att föreläggas 1950 års
riksdag även om framställning till riksdagen om nya anslag för subventioner
icke befinnes erforderlig.
Beträffande det i motionen II: 434 framställda yrkandet om subventionering
av bensin in. in. vill utskottet framhålla, att en sänkning av bensinpriset
lämpligen bör ske genom sänkning av bensinskatten.»
dels ock utskottets hemställan under II A och II B, punkten b), bort hava
följande lydelse:
»II. att riksdagen må
A. i anledning av propositionen nr 217 samt motionerna
1:342 och 11:438, med bifall till motionerna 1:341 och
11:437, punkten a), samt 1:338 och 11:433 ävensom med
avslag å motionen 11:434 godkänna de riktlinjer för liandhavandet
av importsubventioncringen under budgetåret
1949/50, som utskottet ovan angivit;
It. i anledning av propositionen nr 217 samt med bifall
till motionerna 1:341 och 11:437, punkten b), å tilläggsstat
2 Bihang till riksdagens protokoll 19b9. 6 samt. Nr 184.
18
Statsutskottets utlåtande nr 184.
I till riksstaten för budgetåret 1949/50 under tolfte huvudtiteln
anvisa
b) till Prisnedsättning å vissa livsmedel ett reservationsanslag
av 5 000 000 kronor;»
III. av herrar Ohlon, Malmborg i Skövde, Larsson i Stockholm och Widén,
vilka ansett, att utskottet bort tillstyrka utredning om subventioneringspolitikens
avveckling och den av övergången till en friare hushållning betingade
ekonomiska politikens utformning och att därför
dels den del av utskottets yttrande på s. 11, som börjar med orden »Det
i» och slutar med orden »åtgärd föranleda», bort hava följande lydelse:
»Beträffande det i motionerna I: 340 och II: 435 framställda yrkandet får
utskottet erinra därom, att de föreslagna subventionerna — såsom i ovannämnda
propositioner närmare utvecklats av chefen för finansdepartementet
och t. f. chefen för folkhushållningsdepartementet — äro betingade av
en rad omständigheter av mer eller mindre tillfällig natur. Härvid framstår
såsom särskilt betydelsefullt att genom subventionernas tillgripande förutsättningar
skapas för uppnående för nästa år av överenskommelse med statstjänstemännens
organisationer samt mellan arbetsmarknadens parter angående
fortsatt lönestabilisering såsom grundval för en fortsatt prisstabilisering.
Emellertid torde — såvitt nu kan bedömas — förutsättning för
en förlängning av lönestoppet utöver år 1950 icke föreligga.
Utskottet vill för sin del understryka önskvärdheten av att en snar återgång
till en sådan hushållning kommer till stånd, som medgiver större frihet
för arbetsmarknadens parter och för prisbildningen, en smidigare anpassning
av produktionen efter konsumtionens behov och som över huvud taget
bereder ökat utrymme för fri företagsamhet med härav följande bättre förutsättningar
för ett effektivt näringsliv och ekonomiskt framåtskridande.
Avvecklingen av de många olika regleringar, som för närvarande binda
folkhushållningen, måste givetvis komma att medföra åtskilliga problem,
som kunna påkalla samhälleliga åtgärder. Ojämnheter och spänningar torde
på olika håll komma att framträda. Enligt utskottets mening synes det därför
önskvärt, att härvid uppkommande problem i god tid utredas och att
förutsättningarna för den ekonomiska politiken klarläggas till vägledning
för den allmänna opinionen och för statsmakternas avgöranden. Vid nämnda
utredning anser utskottet medverkan böra anlitas såväl av praktisk erfarenhet
som av teoretisk sakkunskap. Det är jämväl angeläget att utredningens
resultat, innefattande huvuddragen i den ekonomiska politik, som
vid övergången synes böra följas, kan föreläggas riksdagen vid 1950 års
vårsession.
På grund av vad sålunda anförts tillstyrker utskottet, i anledning av
ovannämnda motioner, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla
om utredning angående subvention spolitikens avveckling och den av
övergången till en friare hushållning betingade ekonomiska politikens utformning.
Statsutskottets utlåtande nr 184.
19
Med vad utskottet sålunda anfört och föreslagit torde även det i motionerna
1:341 och 11:437 under punkten c) framställda yrkandet få anses
vara i huvudsak tillgodosett.»
dels ock utskottets hemställan under III bort hava följande lydelse:
»III. att riksdagen må i anledning av motionerna I: 340 och
11:435 samt 1:341 och 11:437, punkten c), i skrivelse till
Kungl. Maj :t anhålla om utredning i av utskottet ovan angivna
avseenden.»
IV. av fröken Andersson samt herrar Bergh och Skoglund i Doverstorp,
vilka ansett, att utskottet hort anhålla om en plan under vårsessionen 1950
för en ekonomisk politik, som kan leda till ett friare ekonomiskt system
efter utgången av nämnda år, och att därför
dels den del av utskottets yttrande på s. 11, som börjar med orden »Det
i» och slutar med orden »åtgärd föranleda», bort hava följande lydelse:
»Ett godtagande av subventioneringsprogrammets huvuddrag måste kompletteras
med en bestämd fordran på en ekonomisk politik, som kan undanröja
behovet av fortsatta subventioneringar efter den tidrymd Kungl. Maj :ts
plan omfattar.
Kungl. Maj :ts subventionslinje täcker återstoden av innevarande år och
hela året 1950. Under denna tidrymd kunna således knappast andra minskningar
i utgående anslag tänkas än sådana som på grund av prisutvecklingen
utom och inom landet bliva möjliga. Kungl. Maj :t har fäst stort avseende
vid förhoppningar om internationella prisfall på viktiga importvaror.
Lättad priskontroll borde kunna ge en tilltagande konkurrens möjligheter
att justera priserna på viktiga, inom landet producerade varor. Utskottet
förväntar, att Kungl. Maj :t snabbt använder varje möjligen uppkommande
tillfälle att nedbringa subventionsbeloppen, varvid icke endast
eventuella prisfall på just de subventionerade varorna utan även prisjusteringar
på andra för levnadskostnadsindex väsentliga varor böra utnyttjas.
Den ändrade ekonomiska politik utskottet anser riksdagen böra påfordra
måste konkret angivas och sammanfattas i en plan, som bör framläggas tidigt
nästa år — senast vid det tillfälle då eventuell framställning om anslag
för fortsatt subventionering under första hälften av budgetåret 1950/51 förelägges
riksdagen. I första hand är det Kungl. Maj :ts sak att avgöra sättet för
planens utarbetande, men utskottet har för sin del ingenting att erinra mot
det i motionerna I: 340 och II: 435 framställda förslaget om tillkallande av
särskilda sakkunniga för ändamålet. Väsentligt är emellertid att planen utformas
och framlägges i sådan tid, att intresseorganisationerna ha utgångspunkterna
klara för sig, när de nästa år gå alt taga sedvanlig ställning till
förhandlingsläget. Särskild uppmärksamhet fordrar därvid hänsynen till
statstjänstcmännens och jämställda gruppers praxis för förhandlingar.
Det synes utskottet uppenbart att alternativet till den politik som resulterat
i de i propositionerna nr 215 och 217 framställda förslagen är en friare
20 Statsutskottets utlåtande nr 184.
linje — med friare prisbildning, förhandlingar i vanlig ordning mellan arbetsmarknadens
parter, en mera verklighetsbetonad prispolitik för jordbrukets
produkter och en aktiv penningpolitik. Att även för tiden efter 1950
återhållsamhet i kraven på ökade inkomster för den enskilde torde vara fördelaktig
— ur inkomsttagarens egen synpunkt — är uppenbart. Endast i huvudsak
efter dessa linjer kan bestående samhällsekonomisk stabilitet och ett
regleringsfritt tillstånd uppnås.
Utskottet betraktar alltså kalenderåret 1950 som en övergångsperiod, vilken
måste bestämt avgränsas till sin längd och målmedvetet utnyttjas, så att
förlängning av den nu bundna ekonomiska politiken ej behöver befaras.»
dels ock utskottets hemställan under III bort hava följande lydelse:
»III. att riksdagen må med bifall till motionerna I: 341
och 11:437, punkten c), samt i anledning av motionerna
I: 340 och II: 435 i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla att under
vårsessionen 1950 få sig förelagd en plan för en ekonomisk
politik, som kan leda till ett friare ekonomiskt system
efter utgången av år 1950.»
498121. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1949.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1949:387 Skrivelse till Konungen i anledning av del s Kungi. Maj:ts proposition med förslag till lag om pantlånerörelse, dels ock i ämnet väckta motioner. a1 i texten