Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ändring av 1927 och 1934 års reservbefälsförordningar.

1949-03-22 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1949:47, Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ändring av 1927 och 1934 års reservbefälsförordningar.

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 47.

5

Nr 17.

Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ändring av 1927

och 1934 års reservbefälsförordningar.

(1 :a avd.)

I en inom andra kammaren av herr Fagerholm väckt motion (II: 282) har

hemställts, att riksdagen måtte föranstalta om ändring av 1927 och 1934

års reservbefälsförordningar så, att stadgandet om efterlevandes rätt till

viss pensionsförmån enligt 1943 års reservbefälskungörelser inrycks i dessa

förordningar.

I motionen har anförts i huvudsak följande.

Enligt 1943 års reservbefälskungörelse för armén gäller följande: »Avlider

pensionstagare och uppgår det belopp, som inalles utgått eller kommer att

utgå i reservpension, ej till det belopp, som han i stället för pension skulle

kunnat uppbära vid den tidpunkt, som i 26 § 1 mom. sägs, äger hans dödsbo

eller annan rättsinnehavare utfå skillnaden mellan sistnämnda belopp

och vad i pension utgått eller kommer att utgå.» Motsvarande bestämmelse

gäller för marinen och flygvapnet.

Enligt 1927 års reservbefälsförordningar för armén, flottan och kustartilleriet

och 1934 års reservbefälsförordning för flygvapnet ha de efterlevande

ingen motsvarande rätt, därest vederbörande avlider efter det han börjat

uppbära pension.

Förenämnda bestämmelse i 1943 års reservbefälskungörelser gäller enligt

övergångsbestämmelserna till dessa kungörelser även för de reservofficerare,

på vilka den äldre förordningen varit tillämplig, men som övergått till

den nya kungörelsen, ävensom för den, som ej kunnat få tillstånd till sådan

övergång.

För det reservbefäl, som ej övergått till de nya bestämmelserna, har emellertid

ej någon ändring skett härvidlag. Att som skäl härför anföra, alt ifrågavarande

reservpersonal haft möjlighet att övergå till de nya bestämmelserna,

syntes icke vara rimligt. Rent principiellt borde de reservofficerare

och reservunderofficerare, som av olika skäl ej kunde eller ville åtaga sig

mer omfattande skyldigheter än som fordrades vid deras antagande, äga

samma rätt ''som de övriga.

Över motionen har, efter därom i vederbörlig ordning gjord framställning,

statens lönenämnd avgivit yttrande, vilket fogas såsom bilaga till utskottets

utlåtande. (Bilaga.)

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 47.

btskottet vill erinra, att genom 1943 års reservbefälskungörelser utökades

tjänstgöringstiden för reservbefälspersonalen. Såsom en följd av de

ökade förpliktelser, som de nya bestämmelserna medförde, genomfördes i

samband därmed vissa ändringar, vilka inneburo förbättring av de ekonomiska

förmånerna. Äldre reservpersonal bereddes därvid tillfälle att övergå

till de nya kungörelserna, med undantag dock av personal som under år

1943 uppnått eller uppnådde högre levnadsålder än 46 år. Att märka är

emellertid att efterlevande till sistnämnda personalkategori dock tillförsäkrades

rätt att —- i likhet med efterlevande till övrig personal, som övergått

till de nya bestämmelserna — utfå skillnaden mellan pensionens kapitaliserade

värde och vad som utgått i årliga pensionsbelopp.

Såsom statens lönenämnd i sitt i ärendet avgivna yttrande framhållit

skulle den i motionen ifrågasatta ändringen följaktligen endast komma

sådan personal till godo, som frivilligt valt att kvarstå på de äldre bestämmelserna

och som alltså icke underkastat sig den utökade tjänstgöringsskyldigheten.

Med hänsyn härtill anser utskottet i likhet med lönenämnden

tillräcklig anledning icke föreligga att förorda bifall till yrkandet i motionen.

Utskottet hemställer alltså,

att motionen II: 282 icke må till någon riksdagens åtgärd

föranleda.

Stockholm den 22 mars 1949.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Närvarande: se under utlåtandet nr 46.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 47.

7

Bilaga.

Till Riksdagens statsutskott.

Med anledning av att Kungl. Maj :t genom remiss den 21 februari 1949 anbefallt

statens lönenämnd att till statsutskottet avgiva utlåtande över den

inom riksdagen väckta motionen II: 282 om viss ändring av 1927 och

1934 års reservbefälsförordningar får lönenämnden anföra följande.

I motionen har framhållits, att rätten för efterlevande anhöriga till avliden

reservpersonal att utbekomma ett mot reservpensionens kapitalvärde

vid tiden för dödsfallet svarande belopp år 1943 undergått viss ändring. Eniigt

tidigare gällande bestämmelser inträdde nyssberörda rättighet endast

om dödsfallet inträffade, innan vederbörande uppnått den för rätt till pension

stadgade levnadsåldern, 55 år. Inträffade'' dödsfallet efter nämnda tid,

ägde de efterlevande icke rätt att utbekomma någonting, även om pensionen

kanske ännu icke börjat utbetalas. Huruvida de efterlevande bleve berättigade

att utbekomma pensionens kapitalbelopp eller ej, vore sålunda beroende

av, om den anställde avlidit före eller efter 55-årsdagen. Enligt 1943

års kungörelser äga emellertid de efterlevande utfå skillnaden mellan det

kapitaliserade värdet och vad som utgått i årliga pensionsbelopp.

De ändrade bestämmelser, som 1943 års reservbefälskungörelser inneburo,

böra ses mot bakgrunden av att leservpersonalens övande i fredstid krävde

förhållandevis rikligare tjänstgöringstid utan alltför långa avbrott mellan

tjänstgöringstillfällena. Ur denna synpunkt torde det ha varit ett militärt

intresse, att största möjliga del av reservpersonalen underkastades de nya

bestämmelserna. Såsom en följd av de ökade förpliktelser, som de nya bestämmelserna

medförde, genomfördes i samband härmed vissa ändringar,

vilka voro avsedda att medföra förbättring av de ekonomiska förmånerna.

Samtidigt bereddes den äldre reservpersonalen tillfälle att övergå till den

nya kungörelsen. Sådan rätt tillkom dock icke personal, som under år 1943

uppnått eller uppnådde högre levnadsålder än 46 år.

Såsom framhållits i motionen bär rätten för efterlevande att oavsett den

anställdes ålder vid dödsfallet uppbära skillnaden mellan pensionens kapitaliserade

värde och vad som utgått i årliga pensionsbelopp enligt övergångsbestämmelserna

till 1943 års kungörelser tillförsäkrats även sådan personal,

som ej kunnat få tillstånd att övergå till den nya kungörelsen. Den nu ifrågasatta

ändringen skulle följaktligen komma endast sådan personal till

godo, som frivilligt valt att kvarstå på de äldre bestämmelserna och som alltså

icke underkastat sig den utökade tjänstgöringsskyldigheten. Med hänsyn

härtill anser lönenämnden tillräcklig anledning icke föreligga att förorda

bifall till yrkandet i motionen.

Stockholm den 4 mars 1949.

ERIK STRIDSBERG.

Lennart Rgdback.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.