Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ändring av 1927 och 1934 års reservbefälsförordningar.
1949-03-22 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1949:47, Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ändring av 1927 och 1934 års reservbefälsförordningar.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 47.
5
Nr 17.
Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ändring av 1927
och 1934 års reservbefälsförordningar.
(1 :a avd.)
I en inom andra kammaren av herr Fagerholm väckt motion (II: 282) har
hemställts, att riksdagen måtte föranstalta om ändring av 1927 och 1934
års reservbefälsförordningar så, att stadgandet om efterlevandes rätt till
viss pensionsförmån enligt 1943 års reservbefälskungörelser inrycks i dessa
förordningar.
I motionen har anförts i huvudsak följande.
Enligt 1943 års reservbefälskungörelse för armén gäller följande: »Avlider
pensionstagare och uppgår det belopp, som inalles utgått eller kommer att
utgå i reservpension, ej till det belopp, som han i stället för pension skulle
kunnat uppbära vid den tidpunkt, som i 26 § 1 mom. sägs, äger hans dödsbo
eller annan rättsinnehavare utfå skillnaden mellan sistnämnda belopp
och vad i pension utgått eller kommer att utgå.» Motsvarande bestämmelse
gäller för marinen och flygvapnet.
Enligt 1927 års reservbefälsförordningar för armén, flottan och kustartilleriet
och 1934 års reservbefälsförordning för flygvapnet ha de efterlevande
ingen motsvarande rätt, därest vederbörande avlider efter det han börjat
uppbära pension.
Förenämnda bestämmelse i 1943 års reservbefälskungörelser gäller enligt
övergångsbestämmelserna till dessa kungörelser även för de reservofficerare,
på vilka den äldre förordningen varit tillämplig, men som övergått till
den nya kungörelsen, ävensom för den, som ej kunnat få tillstånd till sådan
övergång.
För det reservbefäl, som ej övergått till de nya bestämmelserna, har emellertid
ej någon ändring skett härvidlag. Att som skäl härför anföra, alt ifrågavarande
reservpersonal haft möjlighet att övergå till de nya bestämmelserna,
syntes icke vara rimligt. Rent principiellt borde de reservofficerare
och reservunderofficerare, som av olika skäl ej kunde eller ville åtaga sig
mer omfattande skyldigheter än som fordrades vid deras antagande, äga
samma rätt ''som de övriga.
Över motionen har, efter därom i vederbörlig ordning gjord framställning,
statens lönenämnd avgivit yttrande, vilket fogas såsom bilaga till utskottets
utlåtande. (Bilaga.)
6
Statsutskottets utlåtande nr 47.
btskottet vill erinra, att genom 1943 års reservbefälskungörelser utökades
tjänstgöringstiden för reservbefälspersonalen. Såsom en följd av de
ökade förpliktelser, som de nya bestämmelserna medförde, genomfördes i
samband därmed vissa ändringar, vilka inneburo förbättring av de ekonomiska
förmånerna. Äldre reservpersonal bereddes därvid tillfälle att övergå
till de nya kungörelserna, med undantag dock av personal som under år
1943 uppnått eller uppnådde högre levnadsålder än 46 år. Att märka är
emellertid att efterlevande till sistnämnda personalkategori dock tillförsäkrades
rätt att —- i likhet med efterlevande till övrig personal, som övergått
till de nya bestämmelserna — utfå skillnaden mellan pensionens kapitaliserade
värde och vad som utgått i årliga pensionsbelopp.
Såsom statens lönenämnd i sitt i ärendet avgivna yttrande framhållit
skulle den i motionen ifrågasatta ändringen följaktligen endast komma
sådan personal till godo, som frivilligt valt att kvarstå på de äldre bestämmelserna
och som alltså icke underkastat sig den utökade tjänstgöringsskyldigheten.
Med hänsyn härtill anser utskottet i likhet med lönenämnden
tillräcklig anledning icke föreligga att förorda bifall till yrkandet i motionen.
Utskottet hemställer alltså,
att motionen II: 282 icke må till någon riksdagens åtgärd
föranleda.
Stockholm den 22 mars 1949.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Närvarande: se under utlåtandet nr 46.
Statsutskottets utlåtande nr 47.
7
Bilaga.
Till Riksdagens statsutskott.
Med anledning av att Kungl. Maj :t genom remiss den 21 februari 1949 anbefallt
statens lönenämnd att till statsutskottet avgiva utlåtande över den
inom riksdagen väckta motionen II: 282 om viss ändring av 1927 och
1934 års reservbefälsförordningar får lönenämnden anföra följande.
I motionen har framhållits, att rätten för efterlevande anhöriga till avliden
reservpersonal att utbekomma ett mot reservpensionens kapitalvärde
vid tiden för dödsfallet svarande belopp år 1943 undergått viss ändring. Eniigt
tidigare gällande bestämmelser inträdde nyssberörda rättighet endast
om dödsfallet inträffade, innan vederbörande uppnått den för rätt till pension
stadgade levnadsåldern, 55 år. Inträffade'' dödsfallet efter nämnda tid,
ägde de efterlevande icke rätt att utbekomma någonting, även om pensionen
kanske ännu icke börjat utbetalas. Huruvida de efterlevande bleve berättigade
att utbekomma pensionens kapitalbelopp eller ej, vore sålunda beroende
av, om den anställde avlidit före eller efter 55-årsdagen. Enligt 1943
års kungörelser äga emellertid de efterlevande utfå skillnaden mellan det
kapitaliserade värdet och vad som utgått i årliga pensionsbelopp.
De ändrade bestämmelser, som 1943 års reservbefälskungörelser inneburo,
böra ses mot bakgrunden av att leservpersonalens övande i fredstid krävde
förhållandevis rikligare tjänstgöringstid utan alltför långa avbrott mellan
tjänstgöringstillfällena. Ur denna synpunkt torde det ha varit ett militärt
intresse, att största möjliga del av reservpersonalen underkastades de nya
bestämmelserna. Såsom en följd av de ökade förpliktelser, som de nya bestämmelserna
medförde, genomfördes i samband härmed vissa ändringar,
vilka voro avsedda att medföra förbättring av de ekonomiska förmånerna.
Samtidigt bereddes den äldre reservpersonalen tillfälle att övergå till den
nya kungörelsen. Sådan rätt tillkom dock icke personal, som under år 1943
uppnått eller uppnådde högre levnadsålder än 46 år.
Såsom framhållits i motionen bär rätten för efterlevande att oavsett den
anställdes ålder vid dödsfallet uppbära skillnaden mellan pensionens kapitaliserade
värde och vad som utgått i årliga pensionsbelopp enligt övergångsbestämmelserna
till 1943 års kungörelser tillförsäkrats även sådan personal,
som ej kunnat få tillstånd att övergå till den nya kungörelsen. Den nu ifrågasatta
ändringen skulle följaktligen komma endast sådan personal till
godo, som frivilligt valt att kvarstå på de äldre bestämmelserna och som alltså
icke underkastat sig den utökade tjänstgöringsskyldigheten. Med hänsyn
härtill anser lönenämnden tillräcklig anledning icke föreligga att förorda
bifall till yrkandet i motionen.
Stockholm den 4 mars 1949.
ERIK STRIDSBERG.
Lennart Rgdback.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.