Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående anslag för budgetåret 1949150 till lindring i mindre bemedlade patienters å landsbygden sjukvårdskostnader jämte i ämnet väckta motioner.

1949-03-29 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1949:54, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående anslag för budgetåret 1949150 till lindring i mindre bemedlade patienters å landsbygden sjukvårdskostnader jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 54.

1

Nr 54.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition

angående anslag för budgetåret 1949150 till lindring

i mindre bemedlade patienters å landsbygden sjukvårdskostnader

jämte i ämnet väckta motioner.

(3:e avd.)

I propositionen nr 1 har Kungl. Maj:t under elfte huvudtiteln, punkt

116, föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till

Lindring i mindre bemedlade patienters å landsbygden sjukvårdskostnader

för budgetåret 1949/50 beräkna ett förslagsanslag av 270 000 kronor.

Därefter har Kungl. Maj:t i propositionen nr 37, under åberopande av

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över inrikesärenden för den 11 februari

1949, föreslagit, att förenämnda förslagsanslag skall för nästa budgetår anvisas

med det i propositionen nr 1 beräknade beloppet.

Anslaget är för innevarande budgetår anvisat med samma belopp. Gällande

bestämmelser innebära i huvudsak, att statsbidrag må åtnjutas av dels

person, för vilken det senast fastställda beskattningsbara beloppet enligt

förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt icke överstiger

400 kronor, dels ock person, för vilken det senast fastställda taxerade beloppet

enligt nämnda förordning uppgår till högst 1 800 kronor, ändock att det

beskattningsbara beloppet överstiger 400 kronor. Dock må statsbidrag icke

tillkomma den, som har en till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skattepliktig

förmögenhet överstigande 12 000 kronor. Bidraget utgår med dels

hälften av den del av läkararvodet, som överstiger sju kronor, dels ock hela

den del av resekostnaden, som överstiger tre kronor.

Medicinalstyrelsen har den 30 oktober 1948 avgivit utredning och förslag

till ändrade grunder för statsbidrag till lindring i sjukvårdskostnaderna för

mindre bemedlade patienter å landsbygden. Förslaget innebär i huvudsak

följande.

Den högsta beskattningsbara inkomsten skulle fastställas till 1 000 kronor

för den, som uppbär allmänt barnbidrag för ett barn, och till 1 500 kronor

för den, som uppbär barnbidrag för två barn. För den, som uppbär barnbidrag

för flera än två barn, skulle den beskattningsbara inkomsten bestämmas

till 1 500 kronor, ökat med 1 000 kronor för varje barn utöver två. För att

icke gränsen för rätt till statsbidrag skall bliva för låg för de lägsta inkomsttagarna

bland kategorien ensamstående, d. v. s. skattskyldiga med lägsta ortsavdrag,

föreslår styrelsen, att dessa ma äga rätt till statsbidrag, därest den

beskattningsbara inkomsten uppgår till högst 1 000 kronor. Härigenom skulle

1 —-640 49 Dihang till riksdagens protokoll 1949. 6 samt. Nr 54 55.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 54.

den behållna inkomsten för de lägsta inkomsttagarna sättas i viss relation

till gällande bestämmelse om taxerat belopp av högst 1 800 kronor. För

vinnande av önskvärd enkelhet föreslår styrelsen vidare, att även för kategorien

makar utan barn bestämmes en beskattningsbar inkomst av högst

1 000 kronor. — I fråga om den högsta storleken av skattepliktig förmögenhet

såsom villkor för statsbidrag förordar styrelsen en höjning av gränsen

från 12 000 kronor till 30 000 kronor. Beträffande statsbidragets storlek

skulle oförändrade grunder gälla.

Medelsbehovet för nu ifrågavarande ändamål har med hänsyn till de

höjda inkomst- och förmögenlietsgränserna för rätt till statsbidrag av styrelsen

beräknats till 300 000 kronor för budgetåret 1949/50, vilket i förhållande till

innevarande budgetårs anslag innebär en anslagsökning med 30 000 kronor.

Departementschefen har närmare belyst verkningarna av statsskattereformen

vid oförändrade statsbidragsgrunder, i vilket hänseende torde få hänvisas

till propositionen jämte däri intagen tabell.

Då nu ifrågavarande statsbidrag — i motsats till exempelvis famiijebostadsbidragen

— allenast tager sikte på ett i regel tillfälligt behov och det

dessutom blir fråga om ett provisorium endast under den förhållandevis

korta övergångstid, som numera återstår till sjukförsäkringslagens ikraftträdande,

anser departementschefen en materiell ändring av gällande bestämmelser

icke nu böra företagas. Någon annan ändring än som påkallas därav,

att genom skattereformen gränsen höjts för skatteplikt till statlig förmögenhetsskatt,

anses sålunda icke böra vidtagas. I likhet med medicinalstyrelsen

föreslår departementschefen att — oavsett vederbörandes inkomstförhållanden

— en till statlig förmögenhetsskatt beskattningsbar förmögenhet överstigande

30000 kronor under alla förhållanden bör utesluta från rätt till sådant

statsbidrag, som här avses. Härjämte anses den f. n. gällande bestämmelsen

om ett högsta taxerade belopp av 1 800 kronor såsom gräns för rätt till

statsbidrag i vissa fall kunna slopas, då densamma efter skattereformen

saknar betydelse.

Ändringarna föreslås skola träda i kraft den 1 januari 1950.

Medelsbehovet för nästa budgetår beräknas till oförändrat belopp, 270 000

kronor.

Nu ifrågavarande statsbidragsbestämmelser skola i princip lända till

efterrättelse även vid bestämmande av begreppet mindre bemedlad enligt

kungörelserna angående statsbidrag till dels resor för patienter vid de statsunderstödda

kustsanatorierna m. m., dels ambulatorisk behandling m. m.

av vissa tuberkulospatienter, dels ock resor för vanföra m. m. Någon ändring

liärutinnan anses icke påkallad. För tolkningen av begreppet mindre bemedlad

i sistnämnda tre kungörelser föreslås sålunda alltjämt i princip skola

gälla samma grunder, som angivas i kungörelsen angående statsbidrag till

lindring i sjukvårdskostnaderna för mindre bemedlade patienter å landsbygden

med de förordade jämkningarna däri. Därvid förutsättes emellertid,

att vederbörande behovsprövande myndighet vid tillämpningen av dessa

grunder skall bibehållas vid den friare prövningsrätt av bidragsbehovet i

varje särskilt fall, som f. n. tillkommer densamma.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 54.

3

Utskottet liar i förevarande sammanhang till behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herr Näsgård m. fl. (I: 237) och den andra inom andra kammaren av herr

Jönsson i Kossbol m. fl. (II: 305), i vilka hemställts, att riksdagen måtte besluta

att dels fastställa högsta beskattningsbara inkomst för rätt till statsbidrag

till 1 000 kronor enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

för ensamstående och för familjer utan barn under 16 år samt att

nämnda summa ökas med 500 kronor för varje barn för familjer med barn

under 16 år, dels ock anvisa ett förslagsanslag av 300 000 kronor till lindring

i mindre bemedlade patienters å landsbygden sjukvårdskostnader för budgetåret

1949/50,

dels ock en inom andra kammaren av herr Hansson i Skediga in. fl. väckt

motion (It 303), vari hemställts, att riksdagen måtte besluta, att behovsprövningen

för erhållande av statsbidrag till lindrande av sjukvårdskostnaderna

slopas.

Beträffande de skäl, motionärerna åberopat till stöd för sina yrkanden,

får utskottet hänvisa till motionerna II: 303 och II: 305.

Utskottet. Med hänsyn till att statsbidrag enligt här ifrågavarande bestämmelser

torde komma att utgå allenast under en kortare övergångstid,

intill dess sjukvårdsförsäkringslagen kommer att träda i kraft, torde några

genomgripande förändringar av de hittills gällande grunderna för statsbidrag

icke böra företagas. Det av medicinalstyrelsen framlagda förslaget till ändrade

statsbidragsgrunder, till vilket motionerna I: 237 och II: 305 i princip ansluta

sig, har utskottet funnit förhållandevis komplicerat, och ett genomförande av

förslaget skulle sannolikt ställa ökade krav på länsstyrelsernas granskning

av ifrågakommande ansökningar om statsbidrag. Utskottet är icke heller

berett tillstyrka det i motionen II: 303 framlagda förslaget om slopande av

behovsprövningen, i all synnerhet som det icke för närvarande kan överblickas,

vilka anslagskrav ett dylikt slopande skulle medföra.

Under åberopande av det anförda får utskottet, som icke funnit anledning

till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag, hemställa,

I. att motionerna I: 237 och II: 305, i vad de avse högsta

beskattningsbara inkomst för rätt till statsbidrag till lindring

i bemedlade patienters å landsbygden sjukvårdskostnader, icke

må till någon riksdagens åtgärd föranleda;

II. att motionen II: 303 icke må till någon riksdagens åtgärd

föranleda;

III. att riksdagen må med bifall till Kungl. Maj:ts förslag

samt med avslag å motionerna I: 237 och II: 305, i vad de avse

medelsanvisningen, till Lindring i mindre hcmedladc ''patienters

å landsbygden sjukvårdskostnader för budgetåret 1949/50 under

elfte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 270 000 kronor.

Stockholm den 29 mars 1949.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 54.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Pauli, Gränebo,

Gustaf Karlsson, Mannerskantz, Iwar Anderson, Heiding, Berling, Johan

Eric Ericson, Sundelin, Erik Gustaf Andersson och Andrée; samt

från andra kammaren: herrar Bergström, Boman i Kieryd, Mårtensson

i Uddevalla, Bubbestad, Pettersson i Dahl, Petterson i Degerfors, Thapper,

fröken Elmén, herrar Birke, Widén, fru Ericsson i Luleå och herr Henriksson.

Reservationer:

1) av herrar Gränebo, Heiding, Sundelin och Pettersson i Dahl, vilka ansett,

att utskottet bort tillstyrka motionerna 1:237 och II: 305 samt att därför utskottets

hemställan under punkterna I. och III. bort hava följande lydelse:

»I. att riksdagen må med bifall till motionerna I: 237 och

II: 505, i vad de avse högsta beskattningsbara inkomst för rätt

till statsbidrag till lindring i mindre bemedlade patienters å

landsbygden sjukvårdskostnader, fastställa nämnda inkomst till

1 000 kronor enligt förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt

för ensamstående och för familjer utan barn under

16 år, vilket belopp skall ökas med 500 kronor för varje barn

för familjer med barn under 16 år;

III. att riksdagen må i anledning av Kungl. Maj:ts förslag

samt med bifall till motionerna I: 237 och II: 305, i vad de avse

medelsanvisningen, till Lindring i mindre bemedlade patienters

å landsbygden sjukvårdskostnader för budgetåret 1949/50 under

elfte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 300000 kronor.»

2) av herr Rubbestad, som ansett, att utskottet bort med bifall till motionen

II: 303 tillstyrka avskaffande av behovsprövningen i fråga om statsbidrag

till lindring i patienters å landsbygden sjukvårdskostnader samt i anledning

av motionerna 1:237 och II: 305 tillstyrka en medelsanvisning av

300 000 kronor och att därför

dels utskottets yttrande bort hava följande lydelse:

»De för närvarande gällande bestämmelserna om statsbidrag till lindring

av sjukvårdskostnaderna för mindre bemedlade patienter å landsbygden äro

till följd av omläggningen av den statliga beskattningen i behov av omarbetning.

Det förslag från Kungl. Maj:ts sida, som i detta hänseende framlagts

i propositionen, innebär emellertid för de barnrika familjerna betydande

försämringar i jämförelse med nu rådande förhållanden. Utskottet har på

grund härav icke ansett sig kunna tillstyrka Kungl. Maj-.ts förslag. Det av

medicinalstyrelsen framlagda förslaget till nya statsbidragsgrunder, till vilket

motionerna 1:237 och II: 305 i princip ansluta sig, torde visserligen vara

ägnat att medföra större rättvisa, men utskottet har funnit förslaget förhål
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 54.

5

landevis komplicerat, och ett genomförande därav skulle sannolikt ställa

ökade krav på länsstyrelsernas granskning av ifrågakommande ansökningar

om statsbidrag.

Utskottet har — i överensstämmelse med vad som anförts i motionen

II: 303 — kommit till den uppfattningen, att tillräckliga skäl icke längre

föreligga för att bibehålla behovsprövningen i fråga om statsbidrag för här

berörda ändamål. Landsbygdsbefolkningen befinner sig ekonomiskt sett i

ett betydligt oförmånligare läge än tätorternas innevånare, när det gäller

sjukvårdskostnader. Ett slopande av behovsprövningen — som far ses som

ett steg i riktning mot den allmänna sjukvårdsreformen — skulle bidraga

till att utjämna denna olikhet. Utskottet biträder på denna grund det i

motionen framförda förslaget om slopande av behovsprövningen. Beträffande

storleken av utgående statsbidrag torde hittills tillämpade grunder böra

äga giltighet även i fortsättningen.

I avsaknad av erfarenhet torde det icke vara möjligt att exakt uppskatta

vilka anslagsbehov, som den av utskottet förordade ändringen av statsbidragsgrunderna

kan komma att medföra. Viss ledning för bedömandet

härav kan dock erhållas i den inkomststatistik, som riksräkenskapsverket

i bilaga I. till statsverkspropositionen redovisat på grundval av 1948 års

taxering. Sålunda finner man, att åtskilligt mera än en tredjedel av alla

taxerade inkomsttagare falla inom den inkomstkategori, som enligt Kungl.

Maj:ts förslag skulle bliva berättigad till nämnda förmån. Följaktligen torde

anslagsbehovet vid ett bifall till utskottets förslag komma att nagot överstiga

det dubbla beloppet av vad Kungl. Maj:t äskat. I avvaktan pa närmare

erfarenhet av den förordade ändringen av bidragsgrunderna utgår utskottet

emellertid beträffande medelsanvisningen för budgetåret 1949/50 från det

av medicinalstyrelsen — under förutsättning av bifall till dess förslag i fråga

om statsbidragsgrunderna — beräknade beloppet, 300 000 kronor.»

dels och utskottet bort under punkterna II. och III. hemställa,

II. att riksdagen må med bifall till motionen II: 303 besluta,

att behovsprövningen i fråga om statsbidrag till lindring i

patienters å landsbygden sjukvårdskostnader skall upphöra;

III. att riksdagen må i anledning av Kungl. Maj:ts förslag

samt motionerna I: 237 och II: 305, i vad de avse medelsanvisningen,

till Lindring i patienters å landsbygden sjukvårdskostnader

för budgetåret 1949/50 under elfte huvudtiteln anvisa

ett förslagsanslag av 300 000 kronor.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1949:127 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungi. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändrad lydelse av § 2 förordningen den 3 augusti 1929 a1 i texten