Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående reparation och ombyggnad av Falsterbokanaltn in. m. jämte i ämnet väckta motioner.

1949-04-01 · 6 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1949:62, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående reparation och ombyggnad av Falsterbokanaltn in. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 62.

1

Nr 62.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

reparation och ombyggnad av Falsterbokanaltn

in. m. jämte i ämnet väckta motioner.

(4:e avel.)

I propositionen nr 63 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt- utdrag

av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden lör den 25 februari 1949,

föreslagit riksdagen att å riksstaten för budgetåret 1949/50 under sjätte huvudtiteln

till Reparation och ombyggnad av Falsterbokanalen anvisa ett reservationsanslag

av 600 000 kronor.

I skrivelse den 11 februari 1949 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framlagt

förslag till reparation och ombyggnad av vissa anläggningar vid Falsterbokanalen,

å vilka till följd av det använda byggnadsmaterialet skador börjat

uppkomma. Förslaget har föregåtts av en inom styrelsen verkställd utredning

av frågan huruvida behov förelåge att bibehålla kanalen även i fredstid

och, om så befunnes vara fallet, hur finansieringen av kanalens framtida underhåll

och drift lämpligen borde ske. Resultatet av utredningen föreligger

i form av en promemoria, beträffande vars innehåll torde få hanvisas till propositionen

(s. 3—11).

Styrelsen beräknar totalkostnaden för behövliga reparations- och ombyggnadsarbeten

till 3,9 miljoner kronor. Utförandet av arbetena i fråga behöver

enligt styrelsen icke nödvändigtvis genomföras i sin helhet för närvarande

utan kan ske successivt i den män förstörelsen fortskrider. Det beräknas sålunda

kunna fördelas på en period av 4—5 år. Mest brådskande är ombyggnaden

av de svårast skadade vågbrytarna kring den södra skyddsbassängen,

vilka även äro mest utsatta och där genombrott kan befaras vid hård storm.

Ett sådant genombrott skulle innebära risk för mycket allvarliga skadeveraningar

samt eventuellt komma att framtvinga kanalens avstängning för trafik.

För budgetåret 1949/50 har medelsbehovet beräknats kunna begränsas till

600 000 kronor.

Styrelsen har inhämtat yttranden från ett flertal myndigheter och sammanslutningar

över nyssnämnda utredningspromemoria (s. 11—14). I fråga om

ett i promemorian framlagt förslag till utformning av en eventuell kanalavgift

ha härvid delade meningar kommit till uttryck. För egen del anser styrelsen

rimligt att en sådan avgift införes såsom ett bidrag från fartygsägarna till

de med kanalens vidmakthållande och fortsatta drift förenade kostnaderna.

Det är, framhåller styrelsen, i och för sig riktigt, såsom kommerskollegium i

1—092 40 Bihang till riksdagens protokoll 1940. 6 saml. Nr 62—67.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 62.

sitt avstyrkande utlåtande yttrat, att utvecklingen under senare år gått i den

riktningen att trafiken allmänt ocli därvid även i de kanaler, som ha karaktären

av kustfarleder, avlastats från avgifter av här ifrågavarande slag och

att med hänsyn härtill ett införande av en avgift i Falsterbokanalen kan synas

innebära ett avsteg från denna utveckling och från en ordning, som börjat

vinna hävd. Det kan emellertid enligt styrelsen icke bestridas eller vara

likgiltigt för den föreliggande frågans bedömning att Falsterbokanalen, både

med hänsyn till den reguljära kommersiella karaktären och omfattningen av

trafiken och med hänsyn till de fördelar denna genom kanalen erbjudes, intager

en särställning bland de såsom kustfarleder karakteriserade övriga

kanaler, varmed en jämförelse kan komma i fråga. För flertalet av dessa

övriga kanaler torde därtill gälla, att avgiftsfrihet tedde sig motiverad redan

av det skälet, att de möjliga intäkterna av en avgift under alla förhållanden

tedde sig oväsentliga antingen absolut sett, i relation till kostnaderna för

kanalens anläggning och drift eller enbart i förhållande till kostnaderna för

själva avgiftsuppbörden. Av de i kommerskollegii yttrande nämnda kustfarleder,

vilka saknade avgifter, hade endast djuprännan i Kalmarsund en trafik

av med trafiken i Falsterbokanalen jämförlig betydelse, men här vore det

fråga om en farled, som icke vore en kanal i egentlig mening och i vilken en

avgift av praktiska skäl ej gärna kunde uttagas, varför en jämförelse här av

den anledningen förfölle. Ej heller kunde enligt styrelsens mening någon

avgörande vikt tillmätas det förhållandet, att Falsterbokanalen hittills drivits

utan att avgifter upptagits, vilket ju i främsta rummet finge ses mot bakgrunden

av den speciella uppgift kanalen haft under krigsåren och den till

dessa begränsade betydelse den allmänt antogs skola få, då den anlades. När

förutsättningarna härvidlag nu framstode som ändrade och samtidigt hela

frågan om kanalens framtida ställning skulle avgöras, kunde en omprövning

jämväl av avgiftsfrågan vara motiverad. Styrelsen hade för sin del utifrån

angivna överväganden funnit sig numera böra förorda, att en kanalavgift upptoges.

Beträffande den allmänna uppläggningen av en sådan avgift kunde styrelsen

i stort ansluta till de principiella uttalanden, som därom gjorts i den verkställda

utredningen, sålunda även vad gällde avgifternas differentiering efter

fartygens storlek. I fråga om avgifternas storlek ville styrelsen uttala, att den

med hänsyn till de betydande allmänna intressen, som jämväl vore knutna till

kanalens bibehållande, funne det skäligt, att avgifterna ändock icke uttoges

med belopp, som motsvarade hela den beräknade driftkostnadsbesparingen för

de fartyg, som trafikerade kanalen. En sådan försiktig avvägning av avgifterna

syntes, innan närmare erfarenheter av avgifternas verkningar ännu stode till

buds, motiverad även med hänsyn till angelägenheten av att avgifterna icke

bleve sådana, att de dreve bort trafik från kanalen. Såväl vad gällde kanalavgiftens

storlek som dess närmare konstruktion och formerna för dess uppbörd,

vore styrelsen —- som förutsatte, att frågan om fastställelsen härav icke

vore av den natur, att den behövde underställas riksdagen — icke nu beredd

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 62. 3

att framlägga definitiva förslag utan avsåge att efter erforderlig ytterligare

utredning senare återkomma därmed.

Departementschefen har anfört följande.

»Falsterbokanalen tillkom som bekant på grund av de av krigshandlingarna

under det senaste världskriget framkallade förhållandena för sjöfarten mellan

Östersjön och Öresund. Genom de omfattande mineringar, som från tysk sida

efter krigsutbrottet 1939 företogos i farvattnen utanför Skånes sydkust vid

Falsterborev, hade den dittills trafikerade och för även större fartyg framkomliga

leden mellan Östersjön och Öresund avstängts och sjötrafiken hänvisats

till en led inom svenskt territorialvatten, som ej medgav genomfart för

fartyg med ett djupgående av mera än 4,6 m. Med hänsyn till de svåra återverkningar

för vår sjöfart, som detta medförde, och för att ånyo få till stånd

en trygg och tillräckligt djup förbindelseled för trafiken till och från Östersjön

fattade statsmakterna 1939—40 beslut om anläggande av den kanal genom

Falsterbonäset, som efter ett forcerat ^byggnadsarbete kunde öppnas för allmän

trafik den 1 januari 1942 men som redan dessförinnan under slutet av

1941 hållits öppen för viss, speciellt medgiven trafik.

Falsterbokanalen betraktades, när beslutet om dess anläggande fattades,

som en farled, vars utförande helt betingades av de då rådande särskilda

krigsförhållandena. Behovet av den nya farleden ansågs föreligga, så länge

de av dessa förhållanden skapade svårigheterna för trafiken i den yttre

leden runt Falsterborev kvarstode. Olägenheterna vid navigering i kanalen

väntades bli så betydande och tids- och vägvinsterna för fartygen så

föga väsentliga, att sjöfarten, så snart den gamla leden ånyo blev trafikabel,

antogs skola komma att föredraga denna framför kanalleden, som sålunda i

fredstid väntades bli utan större betydelse. Delvis till följd av denna uppfattning

om kanalanläggningens tidsbegränsade uppgift, som motiverade att

anläggningarna icke gjordes mera påkostade och dyrbara än nöden krävde,

men delvis också på grund av andra omständigheter — såsom brist på eller

långa leveranstider för viss byggnadsmaterial och den trängande nödvändigheten

att forcera arbetets genomförande — utfördes vissa av anläggningarna

vid kanalen av mindre varaktigt material. Detta gäller främst de långa, vid

kanalmynningarna i Höllviken och Kämpingebukten utlöpande vågbrytarna

samt strandskoningarna efter kanalen, vilka, med undantag för de yttre spetsarna

å de förra, utfördes av vanlig oimpregnerad träspont. På grund av byggnadsmaterialets

beskaffenhet ha numera vissa skador uppstått på dessa anläggningar,

framför allt på vågbrytarna, och dessa skador ha nu föranlett det

behov av reparations- och ombyggnadsarbeten, som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

anmält och som därmed även aktualiserat hela frågan om kanalens

framtida ställning.

Den utredning rörande den hittillsvarande trafiken i kanalen och dennas

värde för sjöfarten, som genom väg- och vattenbyggnadsstyrelsens försorg verkställts,

synes mig klart ådagalägga, att kanalen även under fredsförhållanden

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 62.

och mot vad tidigare antagits spelar och framgent kan väntas komma att

spela en betydande roll för sjötrafiken mellan Östersjön och Öresund. Den

sammanlagda trafiken genom kanalen, mätt i antalet passerade fartyg, har icke

minskat utan ökat, sedan den gamla farleden runt Falsterborev efter krigets

slut ånyo öppnades, och även om denna utveckling får ses mot bakgrunden

av att sjöfarten totalt sett ökat under denna tid, förefaller den visa, att kanalen

fyller en uppgift även under förhållanden, då den icke utgör den enda förbindelseleden

mellan Östersjön och Öresund. En påtaglig avgång ur kanaltrafiken

har visserligen inträffat för det större tonnaget, men denna har, vad antalet

fartyg beträffar, mer än kompenserats av en ökning för det mindre tonnaget.

— Den verkställda utredningen synes mig likaledes ge vid handen, att de

fördelar kanalen erbjuder den trafik, varav den frekventeras, äro så väsentliga,

att de samhällsekonomiskt sett väl motsvara och motivera de kostnader,

som äro förenade med farledens bibehållande och fortsatta drift. Dessa beräknas,

vad gäller den nu behövliga investeringen för reparations- och ombyggnadsarbeten,

till omkring 3,9 miljoner kronor, varav för budgetåret 1949/50 erfordras

600 000 kronor, och, vad gäller de löpande underhålls- och driftkostnaderna,

till omkring 100 000 kronor per år, med vilket belopp ifrågavarande

kostnader äro upptagna i gällande driftkostnadsstat för kanalen. Förräntning

och amortering å den erforderliga investeringen såväl som de nämnda löpande

utgifterna för kanalens fortsatta drift torde sålunda, som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

påpekat, motsvaras enbart av den bränslekostnadsbesparing, som

de lotspliktiga fartygen vid nuvarande omfattning av trafiken i kanalen beräknats

kunna tillgodogöra sig. Härtill kommer värdet av andra besparingar och

fördelar, inbesparade fasta kostnader för fartygsdriften genom minskad gångtid

och minskad väntetid i hamn, ökat skydd och minskade risker för fartygen

m. m., som sjöfarten ävenledes kommer i åtnjutande av genom kanalens

existens.

Då till dessa direkta, till den civila och fredstida sjöfarten hänförliga fördelar

får läggas det värde kanalen jämväl får tillmätas från beredskaps- och försvarspolitiska

synpunkter, synes mig icke någon tvekan kunna råda om att kanalen

även i fortsättningen bör hållas i stånd. Enligt undersökningar, som väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen på mitt föranstaltande företagit, har det visat sig, att

möjligheter icke föreligga, i varje fall icke utan oproportionerliga kostnader

och i dagens läge synnerligen oläglig materialanvändning, till sådana provi

soriska reparationsarbeten, efter vilkas genomförande mera definitiva ombyggnadsarbeten

kunde anstå till en med hänsyn till det ekonomiska läget gynnsammare

tidpunkt. Då så är fallet, och eftersom arbetena kunna utsträckas

över en period av flera år, under vilken en lättnad i det nuvarande ekonomiska

läget måhända kan påräknas, är jag beredd att förorda, att de av väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen föreslagna reparations- och ombyggnadsarbetena

genast få igångsättas. Jag förutsätter därvid, att dessa till en början, eller

så länge nuvarande ekonomiska förhållanden råda, icke forceras mera än som

av anläggningarnas skador och en ändamålsenlig arbetsorganisation oundgängligen

påkallas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 62. 0

I likhet med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen finner jag med hansyn

till såväl å ena sidan statsfinansiella överväganden som å andra sidan de påtagliga

ekonomiska fördelar, sjöfartsnäringen som sådan kan tillgodogora sig

genom Falsterbokanalens existens — det rimligt och motiverat, att staten tillförsäkras

ett bidrag till de med kanalens bibehållande och fortsatta drift förenade

kostnaderna, genom att en kanalavgift upptages. Ehuru jag, liksom vagoch

vattenbyggnadsstyrelsen, finner en viss ytterligare utredning härom erforderlig,

kan jag i stort ansluta mig till de synpunkter på eu sådan kanalavgifts

utformning, storlek och uppbörd, som anförts i den verkställda utredningen och

i styrelsens framställning. Det torde böra ankomma på Kungl. Maj:t att efter

av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen verkställd ytterligare utredning besluta

i denna fråga.

Yad gäller Falsterbokanalens budgettekniska redovisning torde Kungl. May t

senare, när avgiftsfrågan lösts och någon erfarenhet om avgiftssystemets till

lämpning vunnits, böra upptaga denna fråga till prövning.

Underhålls- och driftkostnaderna för Falsterbokanalen bestridas från förslagsanslaget

till underhåll och drift av statens fiskehamnar och farleder. Detta

anslag torde principiellt icke böra belastas med reparationskostnader för kanalen

annat än ‘i sådana fall, då det gäller smärre löpande underhållsutgifter. På

grund härav och då nu ifrågavarande anläggningsarbeten äro av sådan storleksordning

och speciell art att ej heller det i riksstatsförslaget för budgetåret

1949/50 upptagna reservationsanslaget till statliga farledsarbeten bör komma

i fråga för ändamålet, synes ett särskilt reservationsanslag böra anvisas för

budgetåret 1949/50. I enlighet med vad som anförts i det föregående bör detta

anslag uppföras med 600 000 kronor.

Då det synes angeläget att reparations- och ombyggnadsarbetena kunna

påbörjas redan före ingången av nästa budgetår, vill jag, med biträdande av

vad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen härutinnan föreslagit, förorda, att om

så visar sig möjligt och lämpligt och riksdagen icke har något att erinra däremot

— arbetena få igångsättas redan före nyssnämnda tidpunkt samt att de

utgifter, som därvid uppkomma före den 1 juli 1949, få förskottsvis bestridas

från det för innevarande budgetår anvisade förslagsanslaget till underhåll och

drift av statens fiskehamnar och farleder för att sedermera ersättas från det

nya reservationsanslaget.»

I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft två likalydande

motioner, väckta den ena inom första kammaren av herrar Gustaf Elof sson

och Karl Persson (I: 89) och den andra inom andra kammaren av herr Norup

m. fl. (11:94), i vilka hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t

måtte anhålla om införande av kanal avgift för Falsterbokanalen i likhet med

den avgift som utgår för Södertälje kanal.

Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande, får

utskottet hänvisa till motionen I: 89.

Över motionerna ha, efter därom i vederbörlig ordning gjord framställning,

opaginerad Kontrollera mot PDF

® Statsutskottets utlåtande nr 62.

kommerskollegium samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen avgivit yttranden.

Myndigheterna hava därvid endast åberopat vad de uttalat i anledning av den

i propositionen omförmälda promemorian.

Utskottet. Den genom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen verkställda utredningen

och däröver avgivna yttranden torde hava givit vid handen, att

behov att bibehålla Falsterbokanalen såsom en jämväl i fredstid användbar

farled mellan Östersjön och Öresund föreligger såväl ur sjöfartsnäringens

synpunkt som av försvars- och beredskapspolitiska skäl. För ändamålet erfordras

att vissa iståndsättningsarbeten nu vidtagas. Kostnaderna för dessa

arbeten, tillhopa inemot 4 miljoner kronor, bedömas emellertid kunna fördelas

å en längre tidrymd, varför för budgetåret 1949/50 erfordras allenast

600 000 kronor. Utskottet tillstyrker, att detta belopp anvisas för de föreslagna

reparations- och ombyggnadsarbetenas påbörjande.

I likhet med departementschefen finner utskottet — liksom ock vissa av

de i ärendet hörda myndigheterna och organisationerna — det rimligt och

motiverat att staten tillförsäkras ett lämpligt avvägt bidrag till de med kanalens

bibehållande och fortsatta drift förenade kostnaderna. Utskottet har

icke något att erinra mot att Kungl. Maj:t efter ytterligare utredning i ämnet

beslutar om utformningen, storleken och uppbörden av kanalavgifterna. Enligt

utskottets mening bör därvid särskild uppmärksamhet ägnas frågan huru

uppbörden av avgifterna bör på mest ändamålsenliga sätt ordnas.

Vad departementschefen i förevarande sammanhang i övrigt anfört och förordat

har icke givit utskottet anledning till erinran.

Av det anförda framgår att, därest riksdagen bifaller Kungl. Majrts förslag,

de i motionerna I: 89 och II: 94 framställda yrkandena komma att bliva

tillgodosedda.

Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört får utskottet hemställa,

att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag samt i

anledning av motionerna I: 89 och II: 94, till Reparation och ombyggnad

av Falsterbokanalen för budgetåret 1949/50 under sjätte

huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 600 000 kronor.

Stockholm den 1 april 1949.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Närvarande: se under utlåtandet nr 67.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1949:134 Skrivelse till Kamin gen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående reparation och ombyggnad av Falsterbokmmlen m. m. jämte i ämnet väckta motioner. a1 i texten