Utlåtande i anledning av väckt motion angående målsmanskapet för vårdhem för kroniskt sjuka m. in.
1949-04-05 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1949:71, Utlåtande i anledning av väckt motion angående målsmanskapet för vårdhem för kroniskt sjuka m. in.
Dokumentets text
12
Statsutskottets utlåtande nr 71.
Nr 71.
Utlåtande i anledning av väckt motion angående målsmanskapet
för vårdhem för kroniskt sjuka m. in.
(3:e avd.)
I en inom andra kammaren av herr Wiklund i Stockholm väckt motion
(11:261) har hemställts, att riksdagen ville hos Kungl. Maj:t anhålla, dels
att proposition snarast möjligt måtte föreläggas riksdagen angående målsmanskapet
för vårdhem för kroniskt sjuka, dels att skyndsam inventering av ålderdomshemsbyggnader,
som enligt riksdagens principbeslut 1947 äro olämpliga
som ålderdomshem men kunna lämpa sig för vårdhemsändamål, samt av
andra eventuella byggnader användbara för samma ändamål måtte verkställas
landstingsvis och i intimaste samverkan med respektive landsting, dels ock
att på grund av denna inventering aktualiserade byggnadsarbeten måtte beledas
förtursrätt inom vederbörande byggnadskvoter.
Motionären har bl. a, framhållit, att kommunerna på grund av statens och
landstingens otillräckligt utbyggda sjukvårdsorganisation nödgas i en ofta
stor omfattning och icke sällan under beklämmande förhållanden bereda vård
åt kroniskt sjuka å sina ålderdomshem. Extraordinära åtgärder för tillrättaläggande
av missförhållandena på detta område anses påkallade, särskilt som
antalet kroniskt sjuka kan väntas komma att fortsätta att stiga. Ett led i
dylika åtgärder vore enligt motionären att bringa klarhet i landstingens skyldigheter
i fråga om vården av kroniskt sjuka genom proposition till riksdagen
i fråga om målsmanskapet för vårdhem för sjuka av detta slag. En annan
praktisk åtgärd vore att så snabbt som möjligt inventera tillgången i olika
landstingsområden på byggnader, vilka icke lämpa sig för sin nuvarande uppgift
som ålderdomshem eller för andra ändamål men genom enkla ändringsoch
renoveringsarbeten kunna förvandlas till vårdhem. Då ålderdomshemsbyggen
numera inrymmas i bostadskvoten, anses möjligheterna till ersättningsbJggen
för ålderdomshemsbyggnader, som apterats till sjukhem, ha ökats.
Beträffande de skäl, motionären i övrigt åberopat till stöd för sin hemställan,
hänvisas till motionen.
I ett vid 1948 års riksdag inom andra kammaren lämnat interpellationssvar
har chefen för inrikesdepartementet berört frågan om prioritetsrätt för tillstånd
för om- och tillbyggnad av hem för kroniskt sjuka. Därvid har bl. a. uppgivits,
att landstingen och städerna utom landsting beslutat eller planerat omkring
7 000 nya vårdplatser för kroniskt sjuka. Utbyggnaden av anstaltsvår
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande nr 71. lo
den på detta område borde enligt departementschefen inom landstingsområdena
få bedrivas på det sätt, som för varje område befunnes mest ändamålsenligt.
Någon på statsmakternas initiativ verkställd inventering av tillgängliga
äldre byggnader och ett uttalande om företrädesrätt för ombyggnad av dessa
syntes på grund härav icke lämpliga. Det funnes all anledning att räkna med
att landstingen, som måste förutsättas äga ingående kännedom om tillgången
på äldre byggnader av olika slag inom respektive sjukvårdsområden, utan
särskilda initiativ från statsmakternas sida jämväl för framtiden skulle taga
till vara befintliga lokaler, som kunde användas för kronikervårdens behov.
Denna vårdgren hade tillerkänts visst företräde vid beviljande av byggnadstillstånd
inom den för byggnader inom hälso- och sjukvård avsedda byggnadskvoten.
Ansökningarna borde emellertid prövas från fall till fall med utgångspunkt
från de skiftande förhållandena inom de olika sjukvårdsområdena.
Utskottet. De möjligheter, som för närvarande stå till buds för omhändertagande
och vård av kroniskt sjuka, äro i förhållande till behovet därav långt
ifrån tillräckliga. Bristen på vårdhem har medfört, att de sjuka även måste
intagas på ålderdomshem och andra inrättningar under i många fall otillfredsställande
vårdförhållanden. Utskottet hyser den uppfattningen, att behovet
av vårdhem i en del områden är mycket stort och att en utbyggnad av kromkervården
sannolikt även skulle bidraga till att lätta belastningen på lasaretten.
Inom landstingen och andra därav berörda institutioner har man jämväl sedan
länge haft sin uppmärksamhet riktad på dessa förhållanden, och planer torde
i allmänhet ha uppgjorts för en utbyggnad på längre sikt av kromkervården.
Möjligheterna att inom den närmaste tiden förverkliga dessa planer aro emellertid
främst beroende av den inskränkning av investeringsverksamheten, som
framtvingats av det rådande ekonomiska läget.
Utskottet hyser i likhet med chefen för inrikesdepartementet den övertygelsen,
att landstingen väl tillvarataga de möjligheter, som kunna föreligga att
utnyttja redan befintliga byggnader för kronikervårdens behov. Då såvitt utskottet
har sig bekant landstingen och Övriga ansvariga institutioner redan
nu ägna den största uppmärksamhet åt frågan om en förbättring på hithörande
område, torde åtminstone för närvarande knappast något vara att vinna genom
lagligt åläggande att anordna vårdhem. Vad beträffar frågan om inventering
av ålderdomshemsbyggnader och andra byggnader, som skulle kunna lämpa
sig för vårdhemsändamål, vill utskottet framhålla, att inom åtskilliga områden
möjligheterna att utnyttja sådana byggnader redan torde ha undersökts. I
de fall detta icke ägt rum bör det ankomma på vederbörande landsting att taga
initiativ till och genomföra sådana undersökningar.
Kronikervården har såsom chefen för inrikesdepartementet framhållit hittills
tillerkänts visst företräde vid beviljande av byggnadstillstånd inom den
för byggnader inom hälso- och sjukvård avsedda byggnadskvoten. Utskottet
har med hänsyn härtill och till byggnadskvoternas ringa omfattning icke
funnit anledning att i detta sammanhang göra något uttalande i syfte att
14 Statsutskottets utlåtande nr 71.
bereda förtursrätt inom vederbörande kvoter åt de av motionären åsyftade
byggnadsarbetena.
Under åberopande av vad ovan anförts hemställer utskottet,
att motionen II: 261 icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 5 april 1949.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Härvarande: se under utlåtandet nr 70.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.