Utlåtande i anledning av väckt motion om ersättning till makarna Salig och K.-E. Sundström för förlust på grund av oriktigt förfarande av vederbörande prövning snämnd vid 1944 års taxering.
1949-04-22 · 1 sida
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: inget tryckt sidnummer kunde läsas ur riksdagens text; sidorna visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1949:87, Utlåtande i anledning av väckt motion om ersättning till makarna Salig och K.-E. Sundström för förlust på grund av oriktigt förfarande av vederbörande prövning snämnd vid 1944 års taxering.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande nr 87.
17
Nr 87.
Utlåtande i anledning av väckt motion om ersättning till makarna
Salig och K.-E. Sundström för förlust på grund av
oriktigt förfarande av vederbörande prövning snämnd
vid 1944 års taxering.
(3:e avd.)
I en inom andra kammaren av herr Jacobson i Vilhelmina väckt motion
(11:235) har hemställts, att riksdagen måtte besluta anvisa ett belopp av
211 kronor till makarna Sally och Karl-Erik Sundström, Dorotea, utgörande
ersättning för den förlust dessa lidit genom prövningsnämndens i Västerbottens
län oriktiga förfarande att höja hustrun Sally Sundströms uppgivna
inkomst vid 1944 års taxering, varigenom makarna Sundström icke
blivit berättigade till erhållande av rabattkort för matfett samt rabattkort
för mjölk och matfett för sina tre minderåriga barn.
Beträffande de skäl, motionären anfört till stöd för sin hemställan, hänvisas
till motionen.
Utskottet. Såvitt kan bedömas torde de omständigheter, som motionären
åberopat till stöd för utgivande av ersättning, föreligga i ett betydande
antal likartade fall. Fråga kan därvid vara icke enbart om rabattkort utan
jämväl om andra sociala förmåner av olika slag, som äro beroende av
storleken av de belopp, som påförts vederbörande vid taxering. Det torde
knappast kunna ifrågasättas att i fall, då taxering nedsättes i högre instans,
genomföra någon generell prövning av frågan om ersättning för
uteblivna dylika förmåner, och utskottet kan icke heller finna skäl föreligga
för utgivande av särskild ersättning i det av motionären berörda fallet.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att motionen II: 235 icke må till någon riksdagens åtgärd
föranleda.
Stockholm den 22 april 1949.
På statsutskottets vägnar:
KARL VVARD.
Närvarande: se under utlåtandet nr 82.
2 — Bihang till riksdagens protokoll 1949. (i sand. Nr 82 88.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.