Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående en broförbindelse mellan Resarö och fastlandet.

1949-04-26 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1949:97, Utlåtande i anledning av väckt motion angående en broförbindelse mellan Resarö och fastlandet.

Dokumentets text

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 97.

Sr 1)7.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående en broförbindelse

mellan Resarö och fastlandet.

(4:e avd.)

I en inom första kammaren av herr Carl Eric Ericsson väckt motion (I: 37)

har hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungi. Maj:t måtte begära

dels planering av en broförbindelse mellan Resarö och fastlandet med behövliga

vägar i huvudsaklig överensstämmelse med vad som anförts i motionen,

dels utredning om kostnaderna härför, dels ock att dessa åtgärder

måtte vidtagas utan dröjsmål i syfte att möjliggöra ett snabbt igångsättande

av detta projekt så snart de ekonomiska förhållandena det medgiva.

Beträffande de skäl, motionären anfört till stöd för sina yrkanden, får

utskottet hänvisa till motionen.

I anledning av berörda motion ävensom vissa andra motioner i anledning

av vilka utskottet i annat sammanhang avgiver utlåtande (nr 98) ha, efter

därom i vederbörlig ordning framställd begäran, yttranden avgivits av länsstyrelsen

i Stockholms län samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, vilka yttranden

såsom bilagor fogas vid detta utlåtande (Bilaga A och B).

Utskottet. I förevarande motion ha två yrkanden framställts, nämligen

dels om utförande av planering med kostnadsberäkning av en broförbindelse

mellan Resarö i Stockholms skärgård och fastlandet med tillhörande

tillfartsvägar, dels ock om åtgärder, som möjliggöra ett snabbt igångsättande

av bro- och vägbyggnadsföretaget så snart de ekonomiska förhållandena

det medgiva. Av de i anledning av motionen inhämtade yttrandena framgår,

att inom Stockholms läns vägförvaltning sedan någon tid pågår arbete

med upprättande av en utredningsplan jämte preliminär kostnadsberäkning

rörande ifrågavarande väg- och broförbindelse. Av yttrandena framgår vidare

att företaget icke ingår vare sig i investeringsplanen för vägbyggnader

eller i en år 1946 upprättad behovsplan för ombyggnad av bygdevägar. Utskottet,

som förutsätter att frågan om förbindelsens utbyggnad kommer

under omprövning vid framtida behovsprövningar inom länet, delar länsstyrelsens

i Stockholms län uppfattning att tillräckliga skäl icke föreligga

att i nuvarande ekonomiska läge driva planläggningen längre. Utskottet får

därför hemställa,

att motionen 1: 37 icke må till någon riksdagens åtgärd

föranleda.

Stockholm den 26 april 1949.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Närvarande: se under utlåtandet nr 96.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 97.

11

Bilaga A.

Till riksdagens statsutskott.

Genom nådig remiss den 15 februari 1949 har länsstyrelsen anmodats avgiva

yttrande över dels motion 1:37 angående en broförbindelse mellan

Resarö och fastlandet dels ock motioner I: 87 och II: 114 (likalydande) angående

förbättring av kommunikationerna i Stockholms skärgård.

Till åtlydnad härav får länsstyrelsen anföra följande.

Motion I: 37.

Beträffande denna motion vill länsstyrelsen meddela, att arbete sedan

någon tid pågår inom länets vägförvaltning med upprättande av preliminär

arbetsplan jämte tillhörande kostnadsberäkning för den i motionen åsyftade

väg- och broförbindelsen mellan Resarö och fastlandet. Denna plan

kan beräknas bli färdig under innevarande år. Enligt länsstyrelsens mening

föreligga icke tillräckliga skäl att i nuvarande ekonomiska läge driva planläggningen

längre. Motionen synes därför icke böra föranleda någon åtgärd

från riksdagens sida.

Motionerna 1:87 och 11: 1H (likalydande).

I dessa motioner föreslås att riksdagen vid behandlingen av sjätte huvudtiteln

måtte vidtaga de jämkningar i .anslagstilldelningen, vilka erfordras för

anordnande av

1. bro fastlandet—Vätö;

2. färja Furusund—Yxlan—Blidö;

3. » fastlandet—Ljusterö samt

4. » fastlandet—Ornö.

7. Bro fastlandet—Vätö.

För närvarande upprätthålles förbindelsen mellan fastlandet och Vätö

medelst en lindriven träfärja. Kostnaden för färjans drift under tiden 1

januari 1944—30 juni 1948 bär uppgått till 106 000 kronor eller till i medeltal

omkring 23 600 kronor per år. Härtill komma vissa andra av färjleden

föranledda kostnader såsom underhåll och reparation av färjlägen. Någon

arbetsplan för byggande av bro har ej upprättats. Länsstyrelsen, som i skrivelse

till 1945 års skärgårdsutredning beträffande behovet av förbättrade

kommunikationer i länets skärgård upptog bro över Vätösund bland icke

angelägenhetsgraderade företag, uppskattade brokostnaden till 800 000 kronor

och årliga kostnaden för brons underhåll, inberäknat kostnaden för drift

och manövrering av rörlig brodel, till 10 000 kronor. Skärgårdsutredningen

framhöll i sitt betänkande, SOU 1948: 10, att den nuvarande färjförbindelsens

kapacitet syntes vara otillräcklig vid vissa tider, men att Vätö likväl

finge anses relativt väl tillgodosedd med fastlandsförbindelse i jämförelse

med andra områden av skärgården. Länsstyrelsen ansluter sig till denna

mening.

2. Färja Furusund—Yxlan—Blidö.

Den s. k. Solövägen, som utgör ett led i vägförbindelsen till Furusund, Yxlan

och Blidö, har nyligen anlagts för en kostnad av över 800 000 kronor.

Till vägbyggnaden har bidrag med 523 000 kronor utgått från Carl Smitts

fond A för upphjälpande av dåliga vägar. Resten av kostnaden har bestritts

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 97.

med statsmedel. Genom denna väg har Eknö erhållit fast anknytning till

fastlandets vägnät. Vägen avslutas för närvarande med en brygga på östra

sidan av Eknö. I sin ovannämnda skrivelse till 1945 års skärgårdsutredning

upptog länsstyrelsen väg- och färjförbindelsen Eknö—Furusund—Yxlan—

Blidö såsom nummer 2 i angelägenhetsgrad bland de länet berörande företagen.

Ifrågavarande företag omfattar dels anläggande av 0,6 km väg på

Eknö, bro över sundet mellan Eknö och Furusundsön samt 1,5 km väg på

denna ö till ett blivande färjläge vid Täckholmen, och dels ordnandet av färjförbindelse

mellan Furusund och Yxlan samt mellan Yxlan och Blidö jämte

anslutningsvägar. Skärgårdsutredningen förklarade sig'' dela länsstyrelsens

uppfattning om angelägenheten av ifrågavarande väg- och färjförbindelse

och upptog densamma bland förtursberättigade företag. Omförmälda brobyggnad

och vägarbetena på Eknö och Furusundsön äro upptagna i gällande

flerårsplan. Byggnadstillstånd har även erhållits för vägbyggandet.

Däremot har sådant tillstånd hittills icke kunnat utverkas beträffande broanläggningen.

Det synes ock för närvarande ovisst, när dylikt tillstånd kan

erhållas. Såvitt nu kan bedömas torde dock brobyggnaden icke kunna inrymmas

i den kvot för dylika arbeten som tilldelats vägväsendet för innevarande

år. Detta är så mycket mer att beklaga, som det medför en ytterliligare

förskjutning av den tidpunkt, då den för stora kostnader anlagda

Solövägen kommer till avsedd nytta — en förskjutning som givetvis är

ägnad att väcka misstämning hos den av ifrågavarande trafikled beroende

skärgårdsbefolkningen. Då anledning emellertid icke torde föreligga att

genomföra de med förevarande motioner avsedda färjförbindelserna förrän

i samband med ordnandet av omförmälda broförbindelse, anser länsstyrelsen

— vars positiva inställning till företaget i dess helhet torde framgå av

det ovan anförda — icke erforderligt att nu beräkna särskilda medel för

nämnda färjförbindelser.

3. Färja fastlandet—Ljusterö.

I sin förenämnda skrivelse till 1945 års skärgårdsutredning upptog länsstyrelsen

färjförbindelse Ljusterö—fastlandet bland icke angelägenhetsgraderade

företag.

Skärgårdsutredningen anförde i denna fråga i sitt betänkande bland annat

följande: Utredningen ansåge vägnätet på Ljusterö vara av sådan omfattning,

att skäl i och för sig förelåge för att genom färja förbinda vägarna

på ön med fastlandets vägnät. Hänsyn måste emellertid härvid tagas därtill,

att Ljusterö finge anses hava jämförelsevis goda sjöförbindelser med

Stockholm och att vid resor till Stockholm någon nämnvärd tidsvinst icke

skulle kunna erhållas genom färjledens inrättande. Färjan skulle knappast

erhålla någon större betydelse för sommartrafiken, då det syntes ogörligt

att bygga färjan med tillräcklig kapacitet för denna trafik. Slutligen vore

att märka, ati vägnätet på Ljusterö för närvarande vore av så dålig beskaffenhet,

att någon mera omfattande biltrafik icke syntes bliva möjlig under

de närmaste åren. Utredningen hade med hänsyn härtill ansett sig icke böra

föreslå medelsanvisning i särskild ordning till ifrågavarande färjförbindelse.

Färjprojektet borde emellertid ingå i planerna för den fortsatta utbyggnaden

av kommunikationsnätet i skärgården.

Sedan skärgårdsutredningen avgav sitt betänkande ha vissa mindre vägförbältringar

blivit verkställda på Ljusterö. Vidare pågår ombyggnad av

vägsträckan Björklund—Lillström och detta arbete beräknas kunna slutföras

under innevarande år. Ännu återstå dock betydande vägarbeten, vilka

enligt länsstyrelsens mening böra utföras innan färjprojektet aktualiseras.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 97.

13

4. Färja fastlandet—O mö.

Även färjförbindelse Dalarö—Ornö upptogs av länsstyrelsen i dess ovanberörda

skrivelse till 1945 års skärgårdsutredning bland icke angelägenhetsgraderade

företag.

Skärgårdsutredningen anförde beträffande detta spörsmål i sitt betänkande

bland annat följande: Färjförbindelsen Dalarö—Ornö skulle bliva

3,5 km lång och draga en ungefärlig kostnad av 320 000 kronor i anläggning

och 50 000 kronor i drift och underhåll per år. Behovet att överföra motorfordon

till ön vore enligt utredningens mening ännu icke så stort, att detta

motiverade en så dyrbar anläggning. Med hänsyn härtill och av vissa ytterligare

anförda skäl ansåge utredningen sig icke kunna förorda, att särskilda

medel anvisades för en sådan anläggning. Enligt utredningens mening

skulle en avsevärd förbättring av kommunikationerna på ön kunna

uppnås, om en trafikbil med godstransportmöjligheter kunde stationeras

där för de lokala person- och godstransporterna. För detta ändamål behövde

dock den allmänna vägen på ön förbättras vid Lättinge och Hässelmara.

Dessa förbättringar vore för övrigt nödvändiga redan för den nuvarande

trafiken på ön. Öns behov av förbindelser med fastlandet borde tillgodoses

genom reguljär båttrafik.

Enligt länsstyrelsens mening är det angeläget, att vissa vägförbättringar

genomföras på Ornö, innan motorfordon överföras till ön medelst färjförbindelse.

Medel för dessa arbetens påbörjande finnas även tillgängliga och

byggnadstillstånd har sökts men ej erhållits. Icke heller beträffande här

förevarande färjförbindelse anser länsstyrelsen sålunda påkallat att nu beräkna

särskilda anslagsmedel.

Såsom av det föregående framgår upptog 1945 års skärgårdsutredning av

de i förevarande motioner avsedda trafikmedelsförbättringarna endast färjförbindelsen

Furusund—Yxlan och Yxlan—Blidö såsom förtursberättigade.

Vid statsmakternas behandling av utredningens förslag togs visserligen icke

ståndpunkt till det framlagda vägbyggnadsprogrammet i dess detaljer utan

betonades, att utrymme måste lämnas för ändringar däri genom uteslutningar

eller tillägg. Härvid förutsattes dock en avvägning efter angelägenhetsgrad.

Ehuru länsstyrelsen till fullo behjärtar syftet med ifrågavarande

motioner, kan länsstyrelsen dock icke frigöra sig från den meningen, att

flertalet av de däri åsyftade företagen ur angivna synpunkt måste sättas

efter andra, i länsstyrelsens ovannämnda skrivelse till skärgårdsutredningen

upptagna.

I handläggningen av detta ärende har deltagit, förutom undertecknade,

jämväl landssekreteraren Åkesson. Stockholm å landskansliet den 25 februari

1949.

KARL LEVINSON

A ler. Södergren.

Bilaga B.

Till Riksdagens statsutskott.

Genom remiss den 15 februari 1949 har Kungl. Maj:t anbefallt väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen att avgiva yttrande över inom riksdagen väckta

och till utskottet hänvisade motioner angående dels eu broförbindelse mellan

Rcsarö och fastlandet (1:37) dels oek förbättring av kommunikationerna

i Stockholms skärgård (1:87 och II: 114). Med anledning härav får

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anföra följande.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 97.

Motion 1: 37.

I motionen hemställes om dels planering av en broförbindelse mellan Resarö

och fastlandet med behövliga vägar, dels utredning om kostnaderna

härför, samt dels att dessa åtgärder måtte vidtagas utan dröjsmål i syfte

att igångsätta detta projekt så snart de ekonomiska förhållandena det

medgiva.

För klarläggande av frågan rörande ersättning av den befintliga färjförbindelsen

mellan fastlandet och Resarö med broförbindelse pågår för närvarande

inom vägförvaltningen i Stockholms län upprättande av en utredningsplan

jämte en preliminär kostnadsberäkning. Enligt styrelsens uppfattning

synes upprättande och fastställelse av en fullständig arbetsplan

icke erforderlig för närvarande, då medel för företagets utförande icke torde

kunna påräknas inom de närmaste åren [§ 5 i Kungl. Maj :ts stadga angående

behandlingen av vissa vägfrågor (vägstadgan) ]. Sålunda må nämnas

att företaget icke ingår vare sig i investeringsplanen för vägbyggnader

eller i en år 1946 upprättad behovsplan för ombyggnad av bygdevägar.

Företaget har icke heller omnämnts av 1945 års skärgårdsutredning.

Motionerna 1:87 och II: lli (likalydande).

1945 års skärgårdsutredning har i sitt betänkande (SOU 1948: 10) å

sidorna 36 och 37 upptagit de företag, som enligt utredningens mening äro

av sådan angelägenhetsgrad, att de böra komma till utförande oberoende

av den medelstilldelning, som framdeles kan komma att lämnas i flerårsplanen.

Av de i motionerna särskilt angivna företagen ingår endast företaget avseende

Färja Furusund—Yxlan—Blidö i ovan angiven sammanställning. Övriga

tre företag ha sålunda ansetts böra prövas i den ordning gällande

väglag och vägstadga föreskriver. Företagen ingå icke i vare sig länets

investeringsplan för vägar eller de år 1946 upprättade behovsplanerna för

nyanläggning respektive ombyggnad av bygdevägar och kunna således i

jämförelse med andra företag inom länet icke anses vara av sådan angelägenhet,

att särskilda medel nu böra anvisas för deras utförande.

Beträffande företaget Eknö—Furusund—Yxlan—Blidö kan nämnas, att

byggnadstillstånd meddelats för utförande av delen Eknö—Furusund med

undantag för bron mellan Eknö och Furusund. Företagets fortsättning från

Furusund över Yxlan till Blidö är beroende av i vilken utsträckning särskilda

medel kunna komma att anvisas för skärgårdsföretag. Några medel speciellt

för här ifrågavarande företag synes icke böra anvisas.

Slutligen tillåter sig styrelsen beträffande skärgårdstrafiken erinra om

kommunikationsministerns svar i första kammaren den 1 mars 1949 å riksdagsman

Lundqvists i Rotebro interpellation angående de stödåtgärder,

som det allmänna vidtagit för att under den innevarande vintern förbättra

kommunikationerna med och inom Stockholms skärgård samt för de förbättringar

i trafiken, som därigenom kunnat åvägabringas.

Stockholm den 17 mars 1949.

Kungl. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

K. G. HJORT.

Ragnar Klingberg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.