Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 103 § 1 mom. samt 223 § 1 och 2 mom. lagen den 14 september 1944

1950-03-09 · 15 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 15 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1950:13, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 103 § 1 mom. samt 223 § 1 och 2 mom. lagen den 14 september 1944

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 13.

1

Nr 13.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag

till lag angående ändrad lydelse av 103 § 1 mom. samt

223 § 1 och 2 mom. lagen den 14 september 1944 (nr

705) om aktiebolag.

Genom en den 3 februari 1950 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,

nr 48, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Maj :t

under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda

protokoll föreslagit riksdagen att antaga följande vid propositionen fogade

förlag till

Lag

angående ändrad lydelse av 103 § 1 mom. samt 223 § 1 och 2 mom.

lagen den 14 september 1944 (nr 705) om aktiebolag.

Härigenom förordnas, att 103 § 1 mom. samt 223 § 1 och 2 mom. lagen

den 14 september 1944 om aktiebolag skola erhålla ändrad lydelse på sätt

nedan angives.

(Gällande lydelse:)

103 §.

1 mom. I förvaltningsberättelsen

skall, i den mån det finnes kunna

ske utan förfång för bolaget, upplysning

lämnas om sådana för bedömningen

av bolagets ställning och

resultatet av dess verksamhet samt

styrelsens och verkställande direktörs

förvaltning viktiga förhållanden,

vilka ej framgå av balansräkningen

eller vinst- och förlusträkningen,

så ock om händelser av väsentlig

betydelse för bolaget, jämväl

där de inträffat efter räkenskapsårets

slut.

(Föreslagen lydelse:)

103 §.

1 mom. I förvaltningsberättelsen

skall, i den mån det finnes kunna

ske utan förfång för bolaget, upplysning

lämnas om hela intäkten av

rörelsen under räkenskapsåret (omsättningssumman)

samt om andra för

bedömningen av bolagets ställning

och resultatet av dess verksamhet

samt styrelsens och verkställande direktörs

förvaltning viktiga förhållanden,

där upplysning i nämnda hänseenden

ej lämnas i balansräkningen

eller vinst- och förlusträkningen. Såvitt

det finnes kunna ske utan förfång

för bolaget, skola ock i förvaltnings
-

1 Bihang till riksdagens protokoll 1950. 9 saml. 1 avd. Nr 13.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första lagutskottets utlåtande nr 13.

(Gällande lydelse:)

I förvaltningsberättelsen skall uppgivas

medelantalet under räkenskapsåret

anställda arbetare samt

medelantalet övriga i bolagets tjänst

anställda personer. I den mån motsvarande

uppgifter ej lämnas i vinstoch

förlusträkningen, skall ock i

särskilda poster upptagas sammanlagda

beloppet av utbetalda löner

och ersättningar under räkenskapsåret

dels till arbetare, dels till styrelsen

samt verkställande direktör

och andra företagsledare, dels ock

till övriga befattningshavare i bolaget.

Har uppskrivning - ------

Har beträffande avskrivningarna

på bolagets anläggningstillgångar eller

avsättningarna å värdeminskningskonton

för sådana tillgångar eller

beträffande redovisningen av tillgångar

såsom anläggningstillgångar

eller omsättningstillgångar eller i

andra avseenden någon viktigare ändring

vidtagits i förhållande till tidigare

balansräkning eller vinst- och

förlusträkning, skall redogörelse därför

lämnas i förvaltningsberättelsen.

(Föreslagen lydelse:)

berättelsen uppgivas händelser av väsentlig

betydelse för bolaget, jämväl

där de inträffat efter räkenskapsårets

slut.

I den mån motsvarande uppgifter

ej intagits i balansräkningen, skall

i förvaltningsberättelsen uppgift lämnas

beträffande fastigheter om taxeringsvärden

och brandförsäkringsbelopp

samt beträffande maskiner, inventarier

och andra dylika anläggningstillgångar

om brandförsäkringsbelopp,

med fördelning av nämnda

värden och belopp såvitt möjligt på

de under särskilda poster i balansräkningen

upptagna tillgångarna.

Vidare skall i förvaltningsberättelsen

uppgivas medelantalet under räkenskapsåret

anställda arbetare samt

medelantalet övriga i bolagets tjänst

anställda personer. I den mån motsvarande

uppgifter ej lämnas i vinstoch

förlusträkningen, skall ock i särskilda

poster upptagas sammanlagda

beloppet av utbetalda löner och ersättningar

under räkenskapsåret dels

till arbetare, dels till styrelsen samt

verkställande direktör och andra företagsledare,

dels ock till övriga befattningshavare

i bolaget.

-----särskilt anmärkas.

Har beträffande tillgångars redovisning

såsom anläggnings- eller omsättningstillgångar,

beträffande avskrivning

på anläggningstillgångar

eller avsättning å värdeminskningskonto

för dylika tillgångar, beträffande

omsättningstillgångars värdering

eller i andra hänseenden sådan

ändring i förhållande till tidigare balansräkning

eller vinst- och förlusträkning

vidtagits, som i avsevärd mån

påverkat årsresultatet eller eljest är

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 13.

3

(Gällande lydelse:)

Styrelsen och--------

223 §.

1 mom. Vill aktieägare----

Kunna de aktieägare, som gjort

ansökan om inlösen, ej enas om utseende

av skiljeman, skall länsstyrelsen

i det län, där styrelsen har

sitt säte, utse skiljeman bland dem

som av nämnda aktieägare därtill

föreslagits. Styrelsen äge utse skiljeman

och föra talan för de aktieägare,

för vilka lösningsplikt kan inträda.

I övrigt skall i fråga om skiljemännen

och förfarandet inför dem i tilllämpliga

delar gälla vad i lagen om

skiljemän är stadgat. Är tvist om lösens

belopp, skall detta bestämmas

så att det motsvarar aktiens verkliga

värde. I fall som i 175 eller 176 §

sägs skall dock lösen bestämmas till

minst det belopp, som i förslaget till

fusionsavtal beräknats belöpa å

varje aktie. För lösen vare de aktieägare,

som röstat för beslutet, ansvariga

en för alla och alla för en.

Kostnaderna för skilj emannaförfarandet

skola åvila bolaget, där ej

skiljemännen på grund av särskilda

omständigheter pröva skäligt ålägga

aktieägare att helt eller delvis svara

för dessa kostnader. Part, som är

missnöjd med skiljemännens beslut,

äger, där ej annat stadgats i bolagsordningen,

draga tvisten under rättens

prövning, såframt han instämmer

sin talan inom tre månader från

det beslutet i huvudskrift eller avskrift

delgavs honom. Styrelsen skall

ofördröjligen ombesörja delgivningen

av beslutet. Talan må föras av så
-

(Föreslagen lydelse:)

av större vikt, skall redogörelse därför

lämnas i förvaltningsberättelsen.

— — — enligt balansräkningen.

223 §.

------tre skiljemän.

Kunna de aktieägare, som gjort

ansökan om inlösen, ej enas om utseende

av skiljeman, skall överexekutor

i den ort, där styrelsen har

sitt säte, utse skiljeman bland dem

som av nämnda aktieägare därtill föreslagits.

Styrelsen äge utse skiljeman

och föra talan för de aktieägare,

för vilka lösningsplikt kan inträda.

I övrigt skall i fråga om skiljemännen

och förfarandet inför dem

i tillämpliga delar gälla vad i lagen

om skiljemän är stadgat. Är tvist

om lösens belopp, skall detta bestämmas

så att det motsvarar aktiens

verkliga värde. I fall som i 175 eller

176 § sägs skall dock lösen bestämmas

till minst det belopp, som i förslaget

till fusionsavtal beräknats belöpa

å varje aktie. För lösen vare de

aktieägare, som röstat för beslutet,

ansvariga en för alla och alla för en.

Kostnaderna för skiljemannaförfarandet

skola åvila bolaget, där ej

skiljemännen på grund av särskilda

omständigheter pröva skäligt ålägga

aktieägare att helt eller delvis svara

för dessa kostnader. Part, som är

missnöjd med skiljemännens beslut,

äger, där ej annat stadgats i bolagsordningen,

draga tvisten under rättens

prövning, såframt han instämmer

sin talan inom tre månader från

det beslutet i huvudskrift eller avskrift

delgavs honom. Styrelsen skall

ofördröjligen ombesörja delgivningen

av beslutet. Talan må föras av så
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första lagutskottets utlåtande nr 13.

(Gällande lydelse:)

väl styrelsen som enskild lösningspliktig

aktieägare. Sådan talan gälle

till förmån för annan lösningspliktig.

Kunna de —---------

2 mom. önskar moderbolag —• —

Skilj emannaförfarandet skall senast

tre månader efter den i första

stycket omförmälda sammankomsten

påkallas hos dotterbolagets styrelse

genom skriftlig begäran, däri skall

angivas den skiljeman som utses av

moderbolaget. Har sådan begäran

gjorts, åligger det dotterbolagets styrelse

att därom, på sätt i 123 § tredje

stycket är stadgat, underrätta övriga

aktieägare med anmaning till

dem att inom två månader därefter

hos dotterbolagets styrelse skriftligen

föreslå skiljeman. Där samtliga

aktieägare äro införda i aktieboken

och hava inom sålunda angiven

tid föreslagit samma skiljeman, skall

dotterbolagets styrelse underrätta

moderbolaget, att han utsetts till

skiljeman. I annat fall skall dotterbolagets

styrelse hos rätten begära

förordnande av god man. Gode mannen

skall hos länsstyrelsen i det län,

där dotterbolagets styrelse har sitt

säte, med eget förslag och uppgift på

de personer som av aktieägare föreslagits,

begära förordnande av skiljeman,

så ock bevaka frånvarande aktieägares

rätt under skiljemannaförfarandet.

I övrigt skall i fråga om

skiljemännen och förfarandet inför

dem i tillämpliga delar gälla vad i

lagen om skiljemän är stadgat. Är

tvist om lösens belopp, skall detta

bestämmas så att det motsvarar aktiens

verkliga värde. Kostnaderna för

skilj emannaförfarandet skola åvila

moderbolaget, där ej skiljemännen

(Föreslagen lydelse:)

väl styrelsen som enskild lösningspliktig

aktieägare. Sådan talan gälle

till förmån för annan lösningspliktig.

—- — -— om fusion.

-----— — tre skiljemän.

Skiljemannaförfarandet skall senast

tre månader efter den i första

stycket omförmälda sammankomsten

påkallas hos dotterbolagets styrelse

genom skriftlig begäran, däri skall

angivas den skiljeman som utses av

moderbolaget. Har sådan begäran

gjorts, åligger det dotterbolagets styrelse

att därom, på sätt i 123 § tredje

stycket är stadgat, underrätta övriga

aktieägare med anmaning till dem

att inom två månader därefter hos

dotterbolagets styrelse skriftligen

föreslå skiljeman. Där samtliga aktieägare

äro införda i aktieboken och

hava inom sålunda angiven tid föreslagit

samma skiljeman, skall dotterbolagets

styrelse underrätta moderbolaget,

att han utsetts till skiljeman.

I annat fall skall dotterbolagets

styrelse hos rätten begära förordnande

av god man. Gode mannen skall

hos överexekutor i den ort, där dotterbolagets

styrelse har sitt säte, med

eget förslag och uppgift på de personer

som av aktieägare föreslagits,

begära förordnande av skiljeman, så

ock bevaka frånvarande aktieägares

rätt under skiljemannaförfarandet. I

övrigt skall i fråga om skiljemännen

och förfarandet inför dem i tillämpliga

delar gälla vad i lagen om skiljemän

är stadgat. Är tvist om lösens

belopp, skall detta bestämmas så att

det motsvarar aktiens verkliga värde.

Kostnaderna för skiljemannaförfarandet

skola åvila moderbolaget,

där ej skiljemännen på grund av sär
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 13.

5

(Gällande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

på grund av särskilda omständigheter

pröva skäligt ålägga annan aktieägare

att helt eller delvis svara för

dessa kostnader. Part, som är missnöjd

med skiljemännens beslut, äger

genom stämning draga tvisten under

rättens prövning inom tid som i

1 mom. sägs.

Där det —■ — —------

Inom en —-----—- — — — —

skilda omständigheter pröva skäligt

ålägga annan aktieägare att helt eller

delvis svara för dessa kostnader.

Part, som är missnöjd med skiljemännens

beslut, äger genom stämning

draga tvisten under rättens

prövning inom tid som i 1 mom.

sägs.

---lösens erläggande.

--- egen skuld.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1950 men skall icke äga tillämpning

beträffande förvaltningsberättelse för räkenskapsår, som utgått dessförinnan.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för förslaget, får utskottet, i

den mån redogörelse därför icke lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås i syfte att bereda vidgad insyn i aktiebolagens

ekonomiska förhållanden att aktiebolag skall i den publika årsredovisningen

lämna upplysning om hela intäkten av rörelsen under räkenskapsåret (omsättningssumman),

såframt det finnes kunna ske utan förfång för bolaget.

För att erhålla en viss belysning av aktiebolagens dolda reserver ha vidare

bestämmelser upptagits angående skyldighet för aktiebolag att i årsredovisningen

dels uppgiva taxeringsvärden och brandförsäkringsbelopp å fastigheter,

maskiner, inventarier och andra dylika anläggningstillgångar, dels

ock redogöra för viktigare ändringar beträffande omsättningstillgångarnas

värdering i förhållande till tidigare årsredovisning.

Slutligen föreslås ändring i fråga om sättet för utseende av skiljemän enligt

223 § aktiebolagslagen i syfte att bringa hithörande bestämmelser i överensstämmelse

med reglerna i lagen den 14 juni 1929 om skiljemän.

Inledning.

I skrivelse den 2 maj 1945, nr 169, begärde riksdagen utredning huruvida

och i vilken ordning en ur samhällelig synpunkt önskvärd förbättrad kunskap

om företagens ekonomiska förhållanden kunde vinnas utan åsidosättande

av näringslivets berättigade intressen. Sedan två sakkunniga tillkallats

för att inom justitiedepartementet biträda med eu förberedande utredning

av frågan, avlämnade dessa den 28 maj 1946 eu promemoria i ämnet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Första lagutskottets utlåtande nr 13.

Med stöd av bemyndigande av Kungl. Maj :t den 13 juni 1947 tillsattes

sedermera en kommitté med uppdrag att inom justitiedepartementet verkställa

utredning, huru en ur samhällelig synpunkt önskvärd förbättrad insyn

i de enskilda företagens ekonomiska förhållanden kunde vinnas. Kommittén,

som antog benämningen 7947 års insynskommitté, avgav den 19 februari

1949 betänkande angående förbättrad insyn i enskilda företags ekonomiska

förhållanden (SOU 1949: 8). I betänkandet föreslogs bl. a. en utvidgning

på vissa punkter av den för aktiebolagen gällande publika redovisningsskyldigheten.

Över insynskominitténs betänkande avgåvos, efter remiss, yttranden av

ett stort antal myndigheter och sammanslutningar.

1 en inom justitiedepartementet i december 1948 upprättad promemoria

föreslogs vidare viss ändring i 223 § aktiebolagslagen. Förslaget blev i avgivna

remissyttranden tillstyrkt eller lämnat utan erinran.

Sedan därefter inom justitiedepartementet upprättats förslag till lag angående

ändrad lydelse av 103 § 1 mom. samt 223 § 1 och 2 mom. lagen den

14 september 1944 (nr 705) om aktiebolag, remitterades förslaget för yttrande

till lagrådet.

Lagrådet lämnade förslaget utan annan erinran än en anmärkning i fråga

om den redaktionella utformningen av viss punkt, vilken anmärkning beaktats

vid propositionens utarbetande.

Allmänna synpunkter rörande insyn i företag.

Föredragande departementschefen, statsrådet Zetterberg anförde vid lagrådsremissen

i huvudsak följande.

I mitt yttrande till statsrådsprotokollet för den 13 juni 1947, då bemyndigande

utverkades att tillkalla sakkunniga för utredning i förevarande

ämne angav jag bland frågor som särskilt syntes böra bli föremål för undersökning

spörsmålet om en utvidgning av den för aktiebolagen gällande

publika redovisningsskyldigheten samt frågan i vad mån en dylik redovisningsplikt

borde åläggas även företag som dreves i annan form än aktiebolag.

Vidare uttalade jag att intressena av insyn i enskilda företags ekonomiska

förhållanden borde tillgodoses jämväl på annat sätt än genom

publik redovisning och att därvid frågan om det lämpligaste anordnandet

av den offentliga statistiken på förevarande område vore av framträdande

betydelse. I anslutning härtill erinrades om att Kungl. Maj :t uppdragit åt

konjunkturinstitutet att i samråd med vederbörande statistiska verk utarbeta

förslag till de åtgärder som kunde befinnas nödvändiga och lämpliga

för genomförande av vissa utbyggnader av den ekonomiska statistiken närmast

i syfte att möjliggöra en tillfredsställande nationalinkomstberäkning.

Slutligen berörde jag frågan om arbetares och tjänstemäns möjlighet till inblick

i det särskilda företag där de äro anställda -— den s. k. interna företagsinformationen

— och nämnde att beträffande denna fråga ett viktigt

steg tagits till en lösning genom att avtal den 30 augusti 1946 träffats mellan

dels svenska arbetsgivareföreningen och landsorganisationen i Sverige dels

förstnämnda förening och tjänstemännens centralorganisation angående inrättande

av s. k. företagsnämnder vid företag av viss storlek in. m.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 13.

7

Insynskommittén har funnit att de intressen, som i förevarande sammanhang

böra beaktas, representeras främst av statsmakterna, konsumenterna

och de i företaget anställda. Och som vägar för att erhålla ökade möjligheter

till insyn har kommittén anvisat — förutom den interna företagsinformationen

— dels en förbättrad ekonomisk statistik, dels ock eu utförlig

publik redovisning. Kommittén har föreslagit att aktiebolagens publika redovisningsskyldighet

skärpes såtillvida att ett angivande av företagens omsättningssumma

principiellt skall krävas ävensom att i redovisningen skola

lämnas vissa uppgifter till belysning av bolagens dolda reserver.

Såsom jag framhöll i samband med kommitténs tillsättande har under senare

tid den åskådningen alltmer trängt igenom att ekonomiska företag icke

i första hand ha till uppgift att tjäna privatekonomiska intressen utan att

fullgöra viktiga funktioner i hela näringslivets och folkförsörjningens tjänst.

En naturlig följd av detta betraktelsesätt är, påpekade jag vidare, att fri insyn

i största möjliga mån bör öppnas i företagens ekonomiska förhållanden.

Av den principiella inställning åt vilken jag sålunda givit uttryck följer, att

jag delar kommitténs åsikt att en vidgad insyn är önskvärd för att tillgodose

berättigade insynsintressen. Det kan tilläggas att ett bättre klarläggande

av den ekonomiska situationen är av stort värde ej minst för företagets

egna delägare samt för dess borgenärer.

Då det gäller att avgöra vilka vägar som böra beträdas för att ernå en vidgad

insyn i företagens ekonomiska förhållanden vill jag till en början framhålla

att en publik redovisning — som i vårt land redan finnes för aktiebolag

men ej för andra enskilda företag — kan, även om den göres mycket utförlig,

knappast bli tillfyllest för det allmännas mera direkta insynsintressen.

Detsamma är fallet beträffande de anställdas intresse, vilket ofta i första

hand riktar sig ej mot det enskilda företaget utan avser att klarlägga de

särskilda branschernas ekonomiska förhållanden. Med hänsyn härtill finner

jag det naturligt att insynskommittén i väsentlig mån grundat sitt förslag

om vidgad insyn på en förbättrad ekonomisk statistik.

Denna fråga har upptagits av chefen för finansdepartementet, som i årets

statsverksproposition (Bil. 9 s. 16—21) begärt anslag för inrättande av en

årlig statistik över företagens inkomstutbetalningar och vinster, på grundval

av det förslag som framlagts av konjunkturinstitutet och jämväl åberopats

av insynskommittén. Vid sådant förhållande finner jag mig sakna anledning

att i förevarande sammanhang närmare ingå på de av insynskommittén

berörda statistiska spörsmålen.

På min föredragning torde det däremot ankomma att till behandling upptaga

insynskommitténs betänkande, i vad detsamma innefattar förslag om

bättre insyn i aktiebolags ekonomiska förhållanden genom en utvidgad publik

redovisningsskyldighet. Beträffande ekonomiska föreningar lärer frågan

om en publik redovisningsskyldighet böra anstå till dess ställning kan

tagas till det föreliggande förslaget om ny föreningslagstiftning. Anmärkas

må att detta förslag i huvudsak upptagit de av kommittén för aktiebolagen

förordade redovisningsreglerna. Ej heller synes påkallat att för närvarande

ingå på spörsmålet om redovisningsplikt för andra enskilda företag än

aktiebolag och föreningar.

Insynskommitténs förslag till utvidgad publik redovisningsskyldighet för

aktiebolag innefattar ej att långtgående nya skyldigheter påläggas aktiebolagen.

Detta sammanhänger emellertid med att den offentliga ekonomiska

statistiken avser att ersätta upplysningar i den publika redovisningen som

eljest i och för sig varit önskvärda. Å andra sidan kan, såsom kommittén

utvecklat, den ekonomiska statistiken, utformad enligt föreliggande förslag,

icke onödiggöra de ifrågasatta tilläggen till aktiebolagslagens redovisnings
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Första lagutskottets utlåtande nr 13.

regler. Jag vill i detta avseende särskilt påpeka att de anställdas insynsintresse,

även om det i första hand ofta icke riktar sig mot de enskilda företagen

som sådana, dock jämväl syftar till att vinna kunskap om och därigenom

känsla av samhörighet med det egna företaget. Sagda syfte torde

åtminstone delvis böra tillgodoses genom den publika redovisningen, eftersom

den interna företagsinformationen ännu är relativt oprövad och ofullständig

samt dessutom i viss mån bygger på de publika redovisningshandlingarna.

Frågan om denna företagsinformation — genom företagsnämnderna in. m.

— har uppmärksammats i vissa remissvar. Huruvida detta viktiga spörsmål

erhållit en tillfredsställande lösning genom de förut berörda avtalen av den

30 augusti 1946 mellan vissa organisationer å arbetsmarknaden eller om ytterligare

åtgärder böra vidtagas, eventuellt i lagstiftningens form, torde icke

nu kunna med säkerhet bedömas. Tills vidare torde en avvaktande hållning

på denna punkt vara att förorda.

Det har i vissa remissvar gjorts gällande, att man borde avvakta erfarenheterna

av den nya aktiebolagslagens redovisningsbestämmelser, innan företagen

ålades ytterligare uppgiftsplikt i den publika redovisningen, samt

att med förslagets genomförande i vart fall borde anstå till dess en välbehövlig

översyn av hela aktiebolagslagen konnne till stånd. Häremot må endast

framhållas att aktiebolagslagens redovisningsregler allmänt torde anses ha

varit i hög grad påkallade samt att närmare erfarenheter av reglernas tilllämpning

icke lära vara behövliga för en så försiktig påbyggnad å desamma

som nu ifrågasättes. En översyn av aktiebolagslagen i ändamål att vinna

en från olika håll påyrkad förenkling av vissa partier av lagen kan visserligen

tänkas framdeles komma till stånd, men anledning saknas att förmoda

att därvid redovisningsreglerna skulle bli föremål för ändring.

Såsom av det ovan återgivna departementschefsanförandet framgår, begärdes

i statsverkspropositionen till årets riksdag (Bil. 9 punkt 10) anslag

för upprättande av årlig statistik över företagens inkomstutbetalningar och

vinster.

Med bifall till statsutskottets i dess utlåtande nr 7, punkten 10, gjorda

hemställan har riksdagen den 1 mars innevarande år beviljat det begärda

anslaget.

Frågan om bruttoredovisning.

Gällande bestämmelser.

Enligt 98 § aktiebolagslagen åligger det styrelsen och verkställande direktör

att för varje räkenskapsår avgiva redovisning för förvaltningen av

bolagets angelägenheter genom avlämnande av balansräkning, avseende bolagets

ställning vid räkenskapsårets utgång (balansdagen), vinst- och förlusträkning

samt förvaltningsberättelse.

Avskrift av redovisningshandlingarna skall enligt 126 § 1 mom. tredje

stycket insändas till registreringsmyndigheten (patent- och registreringsverket),

där handlingarna äro tillgängliga för allmänheten.

Enligt 102 § skall vinst- och förlusträkningen så uppställas att en med

hänsyn till bolagets förhållanden och god köpmannased tillfredsställande

s. 9 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 13.

9

redovisning erhålles för huru vinsten eller förlusten för räkenskapsåret

uppkommit. Bland intäkterna skall intäkten av bolagets rörelse upptagas

för sig. Vid intäktens beräknande må avdrag ej göras för följande omkostnader,

vilka skola särskilt redovisas, nämligen räntor, skatter, avskrivningar

på värdet av anläggningstillgångar eller avsättningar till värdeminskningskonton

för dylika tillgångar, förlust på avyttring av anläggningstillgångar

med vissa undantag, allmänna förvaltningskostnader samt extraordinära

kostnader och förluster.

I 103 § stadgas vidare, att i förvaltningsberättelsen skall, i den mån motsvarande

uppgifter ej lämnas i vinst- och förlusträkningen, i särskilda poster

upptagas sammanlagda beloppet av utbetalda löner och ersättningar under

räkenskapsåret, dels till arbetare, dels till styrelsen samt verkställande

direktör och andra företagsledare, dels ock till övriga befattningshavare i

bolaget.

Styrelseledamot eller verkställande direktör, som vid upprättande av redovisningshandlingar

uppsåtligen förfar i strid mot ovan återgivna bestämmelser,

straffas enligt 213 § 5 med dagsböter eller fängelse. Sker överträdelsen

av vårdslöshet är straffet enligt 215 § 1 endast dagsböter.

Departementschefen.

Vid lagrådsremissen framhöll departementschefen, att gällande aktiebolagslags

redovisningsregler ganska nära anslöte sig till principerna för en

s. k. bruttoredovisning med utförlig lcostnadsspecifikation. Skillnaden bestode

främst däri att redovisning ej behövde ske för posten kostnader för

råvaror samt hjälp- och driftmaterial respektive i handelsföretag inköpta

varor. Posten allmänna förvaltningskostnader behövde ej heller specificeras

utom såvitt avsåge i posten ingående löner och andra ersättningar.

Departementschefen anförde vidare i huvudsak följande.

Insynskommittén har ingående undersökt lämpligheten att genomföra en

fullständig bruttoredovisning. Därvid har kommittén funnit å ena sidan att

en sådan redovisning skulle vara av värde för åstadkommande av större

möjlighet till insyn men å andra sidan att företagen genom en tvångsregel

om bruttoredovisning kunde utsättas för vissa risker. Kommittén har med

hänsyn härtill — under åberopande jämväl därav att insynsintressena i

avsevärd utsträckning syntes bli tillgodosedda genom en statistisk belysning

av företagens omsättningssummor — föreslagit en regel om skyldighet

för aktiebolag att i vinst- och förlusträkningen eller förvaltningsberättelsen

redovisa omsättningssumman, såframt detta finnes kunna ske utan förfång

för bolaget. Regeln skulle innebära eu rättslig skyldighet alt redovisa omsättningssumman,

med angivna reservation, och om dylik redovisning utan

laga skäl underlätes, skulle inskridande kunna ske på civilrättslig och straffrättslig

väg.

De i åtskilliga remissvar uttalade betänkligheterna mot den föreslagna

regeln om redovisning av omsättningssumman äro i stort sett av samma

natur som redan diskuterats i kommitténs betänkande. Detta gäller bl. a.

de påpekanden som gjorts därom alt omsättningssumman icke vore ett entydigt

begrepp samt farhågorna för alt regeln kunde allvarligt skada i synnerhet

aktiebolag av mindre storlek. Dessa betänkligheter torde icke vara

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Första lagutskottets utlåtande nr 13.

av den art att de böra hindra den föreslagna utvidgningen av den publika

redovisningsplikten. De enskilda företagens behov av sekretess bör betraktas

mot bakgrunden av deras samhällsekonomiska funktioner och sålunda

avvägas mot de samhällsekonomiska intressena. Därest man över huvud vill

godtaga principen om största möjliga öppenhet i den publika redovisningen

— och härvid bör man enligt min mening hålla fast — blir det närmast

ett avvägningsspörsmål huru bruttoredovisningens krav skola tillgodoses.

Åt den föreslagna regeln om redovisning av omsättningssumman har givits

en utformning, som synes innebära en ändamålsenlig lösning av det föreliggande

spörsmålet och medgiva undantag från redovisningsplikten där

berättigade hänsyn så påkalla, exempelvis när fråga är om nystartade mindre

bolag som ännu icke fått tillräcklig ekonomisk styrka eller om bolag

som kunna befara en illojal dumping. Tilläggas må, att där en uppgiven omsättningssumma

påverkats av speciella förhållanden inom ett bolags verksamhet

eller eljest kan antagas framkalla missförstånd, bolagsledningen äger

i årsredovisningen lämna de kompletterande upplysningar som kunna finnas

lämpliga.

Vad angår möjligheten att göra en åtskillnad mellan större och mindre

företag har kommittén prövat, huruvida en kategoriklyvning mellan aktiebolagen

lämpligen kunde ske så att endast bolag, beträffande vilka intresset

av publicitet och insyn gjorde sig speciellt starkt gällande, fölle under

de skärpta redovisningsreglerna. De skäl som av kommittén åberopats mot

en sådan kategoriklyvning synas mig övertygande.

Att ifrågavarande regel omgärdats med straffskydd har mött gensagor,

särskilt att ett åsidosättande av regeln kunde medföra frihetsstraff. Jag

vill framhålla att den föreslagna straffsanktionen helt står i linje med aktiebolagslagens

nuvarande straffbestämmelser. Endast vid uppsåtligt förfarande

i strid mot lagens redovisningsbestämmelser ingår i strafflatituden fängelse

(213 § 5, jämför 215 § 1). Ett civilrättsligt inskridande mot underlåtenhet att

redovisa omsättningssumman kan ske på föranledande av aktieägare i bolaget,

vilket för övrigt överensstämmer med vad redan nu gäller i fråga om

underlåtenhet av företagsledningen att lämna aktieägare upplysningar angående

bolaget enligt 127 § aktiebolagslagen. Varken den straffrättsliga eller

den civilrättsliga sanktionen torde — bl. a. med hänsyn till den föreslagna

bestämmelsen om undantag från redovisningsplikten, där uppgift

om omsättningssumman finnes kunna lända bolaget till förfång — i praktiken

komma att förorsaka bolagsorgan, som iakttaga normal omsorg i fråga

om redovisningen, några avsevärda svårigheter eller olägenheter.

Frågan om redovisning av s. k. dolda reserver.

Gällande bestämmelser.

För uppställandet av aktiebolags balansräkning äro bestämmelser meddelade

i 101 § aktiebolagslagen. Tillgångar och skulder skola specificeras

i olika, i lagrummet angivna poster. I fråga om anläggningstillgångar skola

sålunda särskilt upptagas bl. a. jordbruks- och skogsfastigheter, fabriksfastigheter

med därtill hörande anläggningar samt andra fastigheter, maskiner,

vare sig de äro att hänföra till fast egendom eller ej, in. in. Bland

omsättningstillgångarna skola i särskild post upptagas lager av färdiga

varor, av varor under tillverkning samt av råvaror, hjälp- och driftmaterial.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Första lagutskottets utlåtande nr 13.

Ytterligare fördelning i poster skall äga rum, där det med hänsyn till bolagets

förhållanden må anses påkallat jämlikt allmänna bokföringsgrunder

och god köpmannased.

I 100 § stadgas om tillgångarnas värdering. Bestämmelserna angiva härvid

endast det högsta värde som må åsättas tillgång. Sålunda må anläggningstillgångar

i regel upptagas högst till anskaffnings- eller tillverkningskostnaden,

därå dock avskrivningar skola ske efter vissa i lagen angivna

grunder. Såsom ovan framhållits skall i vinst- och förlusträkningen redovisning

lämnas för verkställda avskrivningar. Beträffande omsättningstillgångarna

gäller den s. k. lägsta värdets princip, d. v. s. dessa tillgångar må ej

upptagas vare sig över verkliga värdet, varmed i allmänhet förstås försäljningsvärdet

efter avdrag för försäljningskostnaderna, eller — med visst

undantag — till högre belopp än anskaffnings- eller tillverkningskostnaderna.

Ha omsättningstillgångar upptagits till högre belopp än sagda kostnader,

skall detta med angivande av grunden därtill särskilt anmärkas i förvaltningsberättelsen.

Likaså skall redogörelse lämnas rörande uppskrivning av

anläggningstillgångar som med stöd av föreskriften i 100 § 2 mom. verkställts

för räkenskapsåret (103 § 1 mom. tredje stycket).

Lagen förhindrar icke att tillgångarna upptagas till lägre värden än de

nyss angivna.

Anmärkas bör också att 103 § 1 mom. fjärde stycket stadgar att om viktigare

ändring vidtagits vid uppgörande av vinst- och förlust- eller balansräkning

i förhållande till tidigare år, redogörelse för sådan ändring skall

lämnas i förvaltningsberättelsen.

Departementschefen.

Vid lagrådsremisser! framhöll departementschefen, att det låge helt i linje

med lagens syfte att tillåta en undervärdering som medförde en önskvärd

konsolidering av företagen. Departementschefen ansåge att någon ändring

av aktiebolagslagens värderingsregler icke borde ifrågakomma. Spörsmålet

bleve alltså att bedöma, huruvida bestämmelser vore påkallade för att

åvägabringa sådana uppgifter i redovisningen som belyste skillnaden mellan

de i balansräkningen upptagna värdena å tillgångarna och tillgångarnas

eventuellt högre verkliga värde, de dolda reserverna.

Departementschefen anförde fortsättningsvis i huvudsak följande.

Problemet ställer sig, bl. a. med hänsyn till de olika värderingsreglerna

för anläggnings- och omsättningstillgångarna, olika för dessa båda huvudgrupper

av tillgångar. Vad först beträffar anläggningstillgångar möjliggöra

redan de gällande värderingsreglerna en ganska god inblick i företagens

värderingspolitik, särskilt genom kravet på en utförlig redovisning för avskrivningar

på dylika tillgångar. I detta avseende må även erinras om den

utförliga specificering av anläggningstillgångarna, som är påbjuden. Även

om sålunda i vissa hänseenden dessa regler underlätta ett bedömande av

storleken av dolda reserver, ger dock den i lagen föreskrivna publika årsredovisningen

icke i och för sig några närmare upplysningar härom.

.lag anser, i likhet med kommittén, att det av hänsyn till insynsintres
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Första lagutskottets utlåtande nr lö
-

sena är av vikt att i (lön publika redovisningen erhålla uppgifter som direkt

belysa anläggningstillgångarnas aktuella värde. Att få fram något exakt

värde är stundom icke möjligt och det bör för övrigt undvikas att ålägga

bolagen en särskild undersökning för uppskattning av tillgångarnas verkliga

värde. Insynskommitténs förslag att uppgiftsplikten skulle anknytas till

taxeringsvärden resp. brandförsäkringsbelopp samt inskränkas till att avse

fastigheter samt maskiner, inventarier och andra dylika anläggningstillgångar

finner jag mig i princip kunna godtaga.

De i remissvaren framställda erinringarna mot en dylik uppgiftsplikt gå i

allmänhet ut på dels att uppgifter om taxeringsvärden och brandförsäkringsbelopp

icke vore ägnade att belysa dolda reserver i anläggningstillgångar

utan tvärtom kunde vilseleda utomstående beträffande företagets

ställning, dels ock att uppgiftsplikten kunde lända företagen till skada. Vidare

har framhållits, att försäkringsbeloppens fastställande grundas på skiftande

normer inom olika företag eller branscher samt att taxeringsvärden

och försäkringsbelopp icke äro jämförbara.

Att taxeringsvärden, åtminstone såvitt avser industrifastigheter, ävensom

brandförsäkringsbelopp icke utan vidare ge uttryck för ett verkligt

värde på tillgångarna kan ej bestridas. Men därmed är ej sagt att upplysningar

om taxeringsvärden och brandförsäkringsbelopp skulle sakna betydelse

för dem som av kommittén betraktats som insynsberättigade, främst

de anställda. Tvärtom synas dylika upplysningar värdefulla och de farhågor

som uttalats att lämnandet av upplysningarna i den publika redovisningen

skulle vara vilseledande eller kunna skada företaget torde vara överdrivna.

Härtill kommer att det för företagets egna delägare och borgenärer

måste vara av värde alt erhålla upplysningar i förevarande hänseenden.

Det förtjänar erinras därom att från revisorshåll i annat sammanhang rekommenderats

att bolagsledningarna lämna aktieägarna upplysning om

det belopp vartill anläggningstillgångarna skyddats genom brandförsäkring.

Om i ett särskilt fall speciella förhållanden påverkat ett brandförsäkringsbelopp,

står det självfallet bolagsledningen fritt att i förvaltningsberättelsen

närmare redogöra härför.

Kommittén har föreslagit, att i årsredovisningen uppgift skall lämnas

för fastigheter om senast fastställda taxeringsvärdet samt för maskiner, inventarier

och andra dylika anläggningstillgångar om förekommande brandförsäkringsbelopp,

varvid taxeringsvärdenas och brandförsäkringsbeloppens

fördelning på de under särskilda poster i balansräkningen upptagna tillgångarna

såvitt möjligt skall angivas. Införande av dylik uppgiftsplikt finner

jag motiverat. Vad beträffar angivandet av försäkringsbelopp kunna

otvivelaktigt i huvudsak samma skäl, vilka tala för att uppgift härom bör

lämnas beträffande maskiner, inventarier o. d„ åberopas för att motsvarande

uppgift bör givas beträffande fastigheter. Då därjämte, såsom i vissa

remissvar framhållits, taxeringsvärden och försäkringsbelopp icke äro jämförbara,

förefaller det ändamålsenligt att kräva upplysning om brandförsäkringsbelopp

även för fastigheter. Observeras bör emellertid att ej heller

detta belopp, som icke omfattar tomtvärdet, kan jämställas med brandförsäkringsbelopp

å maskiner och inventarier. I enlighet med det anförda

förordar jag den utvidgning av kommitténs förslag på denna punkt, att

i fråga om fastigheter uppgift skall lämnas jämväl om brandförsäkringsbelopp.

Härigenom torde åstadkommas en bättre information rörande företagens

fastigheter och en belysning av ■ fastighetsvärdena från olika synpunkter.

Jag övergår härefter till frågan om dolda reserver i omsättningstillgångar.

Praktisk betydelse har detta spörsmål, såsom kommittén uttalar, fram
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 13.

13

förallt beträffande lager av råvaror, varor under arbete och färdiga varor.

Vid sidan av de förut berörda lagbestämmelserna förtjänar i detta sammanhang

särskilt uppmärksammas regeln i aktiebolagslagen 103 § 1 mom.

fjärde stycket att om viktigare ändring vidtagits vid uppgörande av vinstoch

förlust- eller balansräkning i förhållande till tidigare år, redogörelse

för sådan ändring skall lämnas i förvaltningsberättelsen. Med denna bestämmelse

åsyftas bl. a. att få fram upplysning om sådan ändring i lagervärderingen,

som i mera betydande män påverkat det redovisade rörelseresultatet.

Kommittén har med utgångspunkt från den uppfattningen, att lagervärderingen

i stor utsträckning tjänar såsom ett instrument för reglering av

ett företags rörelseresultat, funnit att mera vittgående krav å den publika

redovisningen icke borde ställas än att upplysning däri skall lämnas om sådana

förändringar i lagervärderingen, som mera avsevärt påverkat årsresultatet,

och därför stannat för att allenast föreslå ett förtydligande i detta

avseende av nyssnämnda stadgande i aktiebolagslagen. Detta förslag, som

accepterats av flertalet remissinstanser, anser jag mig kunna i sak biträda.

I anslutning härtill bör 103 § 1 mom. fjärde stycket aktiebolagslagen kompletteras

så att därav direkt framgår, att om beträffande omsättningstillgångarnas

värdering eller i andra avseenden sådan ändring i förhållande till

tidigare balansräkning eller vinst- och förlusträkning vidtagits, som i avsevärd

mån påverkat årsresultatet eller eljest är av större vikt, redogörelse

därför skall lämnas i förvaltningsberättelsen.

Sättet för utseende av skiljemän enligt. 223 § aktiebolagslagen.

Enligt 223 § aktiebolagslagen skola vissa tvistefrågor i samband med inlösen

av aktier hänskjutas till avgörande av skiljemän och skall därvid

för två i paragrafen angivna fall skiljeman utses av myndighet, nämligen

länsstyrelsen i det län där bolagets styrelse har sitt säte. Beträffande skiljemännen

och förfarandet inför dem skall i övrigt i tillämpliga delar gälla vad

i lagen om skiljemän är stadgat. Enligt lagen om skiljemän är emellertid

överexekutor den myndighet, på vilken det i vissa fall ankommer att utse

skiljeman.

Då det synes ändamålsenligt att ifrågavarande bestyr alltid vilar å samma

myndighet, föreslås i propositionen den ändringen i 223 § aktiebolagslagen

att skiljeman i där avsedda fall skall utses av överexekutor.

Utskottet.

Såsom av den ovan lämnade redogörelsen framgår anhöll riksdagen i

skrivelse den 2 maj 1945 om utredning huruvida och i vilken ordning en

ur samhällelig synpunkt önskvärd förbättrad kunskap om företagens ekonomiska

förhållanden kunde vinnas utan åsidosättande av näringslivets berättigade

intressen.

Den med anledning härav tillsatta kommittén, 1947 års insynskommitté,

har i sitt betänkande konstaterat, att de intressen, som i förevarande sammanhang

särskilt krävde beaktande, representerades av statsmakterna, kon
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Första lagutskottets utlåtande nr 13.

sumenterna och de i företaget anställda. Delägarnas och borgenärernas behov

av upplysningar rörande företagets ställning har kommittén däremot

ansett sig icke böra upptaga till självständig behandling. Av de vägar som

kunna leda till ökad insyn har kommittén främst undersökt möjligheterna

att förbättra den ekonomiska statistiken samt att anordna en utförlig publik

redovisning.

I fråga om förbättringen av den ekonomiska statistiken har såsom ovan

nämnts beslut redan fattats av årets riksdag. Beslutet innebär att anslag

beviljats för upprättande av en årlig statistik över företagens inkomstutbetalningar

och vinster.

I vad åter angår den publika redovisningen — som för närvarande är

föreskriven för aktiebolag men icke för andra former av företag — har

kommittén föreslagit, att aktiebolagens redovisningsskyldighet skulle erhålla

en vidare omfattning än som nu är föreskriven. Rörande frågan om

införande av skyldighet för ekonomiska föreningar att avgiva publik redovisning

har kommittén samrått med den för översyn av föreningslagstiftningen

tillsatta utredningen, vilken under fjolåret framlagt förslag till lag

om registrerade föreningar. Förslaget upptar bestämmelser jämväl om skyldighet

att avgiva sådan redovisning. För övriga företagskategorier har kommittén

icke velat föreslå regler om publik redovisning men hemställt, att

för den händelse en omarbetning av gällande bokföringslag framdeles komme

till stånd även insynsfrågan måtte beaktas.

Den nu förevarande propositionen innefattar, i vad den berör frågan om

ökad insyn i företag, en överarbetning av insynskommitténs förslag om utökning

av aktiebolagens redovisningsskyldighet. Beträffande ekonomiska

föreningar och övriga former av företag framlägges icke nu förslag om införande

av skyldighet att avgiva publik redovisning.

De ändringar som i nu avsedda del av propositionen föreslås innebära

att skyldighet ålägges aktiebolag dels att i förvaltningsberättelsen eller

vinst- och förlusträkningen uppgiva hela intäkten av rörelsen under räkenskapsåret

(omsättningssumman), såframt det finnes kunna ske utan förfång

för bolaget, dels ock att i årsredovisningen lämna vissa uppgifter till

belysning av bolagets dolda reserver. Beträffande fastigheter, maskiner, inventarier

och andra dylika anläggningstillgångar skola sålunda uppgivas

taxeringsvärden och brandförsäkringsbelopp. Redogörelse skall vidare lämnas

för viktigare ändringar i fråga om omsättningstillgångarnas värdering i

förhållande till tidigare årsredovisning.

Spörsmålet huruvida och i vilken omfattning ökad insyn bör beredas i

aktiebolagens ekonomiska förhållanden måste lösas genom en avvägning

mellan olika, mot varandra stridande intressen. Å ena sidan framstår det

— icke minst för de i företaget anställda -— som ett önskemål att största

möjliga klarhet skapas i dessa ting. Å andra sidan måste beaktas, att skadliga

verkningar kunna uppkomma för enskilda bolag — och därmed även

dessas anställda — eller näringslivet i dess helhet, om alltför stor öppenhet

skulle krävas i redovisningen. Enligt utskottets mening innefattar det före
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 13.

15

liggande förslaget en tillfredsställande lösning av denna fråga. Skyldigheten

att uppgiva omsättningssumman har gjorts beroende av det villkoret,

att uppgiften finnes kunna lämnas utan förfång för bolaget; härigenom torde

det behov av sekretess i förevarande avseende, som i särskilda fall kan

föreligga, vara i erforderlig utsträckning tillgodosett. De uppgifter, som

skola lämnas till belysning av dolda reserver, synas vidare icke vara av

den art att de kunna medföra skada för bolaget. Uppgift om taxeringsvärden

kunna för övrigt redan nu inhämtas från offentliga handlingar. Givet

är att man med ledning av uppgifter om taxeringsvärden och brandförsäkringsbelopp

icke kan bilda sig någon exakt uppfattning om de dolda reservernas

storlek. Såsom departementschefen framhållit följer dock icke därav

att dessa uppgifter skulle sakna betydelse.

Som ovan nämnts har frågan om införande av skyldighet att avgiva

publik redovisning även för andra former av företag än aktiebolag icke nu

bragts under riksdagens prövning. I fråga om ekonomiska föreningar lärer

dock förslag i ämnet komma att framläggas inom en nära framtid. Genom

den utökade ekonomiska statistiken — som avser även ekonomiska

föreningar och enskilt drivna företag — torde vidare de insynsintressen,

som på förevarande områden göra sig gällande, vara i viss utsträckning tillgodosedda.

Enligt utskottets mening möta icke hinder att redan nu genomföra

den föreslagna utökningen av aktiebolagens redovisningsskyldighet.

Utskottet kan därför ansluta sig till det i propositionen i denna del

framlagda förslaget.

Vad i övrigt föreslagits i propositionen — ändring i 223 § aktiebolagslagen

i syfte att vinna överensstämmelse med bestämmelserna i lagen om

skiljemän — föranleder icke någon erinran från utskottets sida.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande proposition, nr 48, måtte bifallas av riksdagen.

Stockholm den 9 mars 1950.

På första lagutskottets vägnar:

OLOV RYLANDER.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit:

från första kammaren: herrar Ahlkvist*, Olofsson, Lodenius, Lundgren,

Lindblom, Cassel, Lindgren och John Wiktor Jonsson;

från andra kammaren: herrar Rylander, Lindberg*, Håstad, fröken

Öberg, herrar Wirtén, Andersson i Björkäng*, Ekström och Jacobsson i

Sala*.

'' Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1950:86 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till kraftöverföring från fastlandet till Gotland. a1 i texten