Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 103 § 1 mom. samt 223 § 1 och 2 mom. lagen den 14 september 1944
1950-03-09 · 15 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 15 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
1LU 1950:13, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 103 § 1 mom. samt 223 § 1 och 2 mom. lagen den 14 september 1944
Dokumentets text
Första lagutskottets utlåtande nr 13.
1
Nr 13.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag
till lag angående ändrad lydelse av 103 § 1 mom. samt
223 § 1 och 2 mom. lagen den 14 september 1944 (nr
705) om aktiebolag.
Genom en den 3 februari 1950 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,
nr 48, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Maj :t
under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda
protokoll föreslagit riksdagen att antaga följande vid propositionen fogade
förlag till
Lag
angående ändrad lydelse av 103 § 1 mom. samt 223 § 1 och 2 mom.
lagen den 14 september 1944 (nr 705) om aktiebolag.
Härigenom förordnas, att 103 § 1 mom. samt 223 § 1 och 2 mom. lagen
den 14 september 1944 om aktiebolag skola erhålla ändrad lydelse på sätt
nedan angives.
(Gällande lydelse:)
103 §.
1 mom. I förvaltningsberättelsen
skall, i den mån det finnes kunna
ske utan förfång för bolaget, upplysning
lämnas om sådana för bedömningen
av bolagets ställning och
resultatet av dess verksamhet samt
styrelsens och verkställande direktörs
förvaltning viktiga förhållanden,
vilka ej framgå av balansräkningen
eller vinst- och förlusträkningen,
så ock om händelser av väsentlig
betydelse för bolaget, jämväl
där de inträffat efter räkenskapsårets
slut.
(Föreslagen lydelse:)
103 §.
1 mom. I förvaltningsberättelsen
skall, i den mån det finnes kunna
ske utan förfång för bolaget, upplysning
lämnas om hela intäkten av
rörelsen under räkenskapsåret (omsättningssumman)
samt om andra för
bedömningen av bolagets ställning
och resultatet av dess verksamhet
samt styrelsens och verkställande direktörs
förvaltning viktiga förhållanden,
där upplysning i nämnda hänseenden
ej lämnas i balansräkningen
eller vinst- och förlusträkningen. Såvitt
det finnes kunna ske utan förfång
för bolaget, skola ock i förvaltnings
-
1 Bihang till riksdagens protokoll 1950. 9 saml. 1 avd. Nr 13.
2
Första lagutskottets utlåtande nr 13.
(Gällande lydelse:)
I förvaltningsberättelsen skall uppgivas
medelantalet under räkenskapsåret
anställda arbetare samt
medelantalet övriga i bolagets tjänst
anställda personer. I den mån motsvarande
uppgifter ej lämnas i vinstoch
förlusträkningen, skall ock i
särskilda poster upptagas sammanlagda
beloppet av utbetalda löner
och ersättningar under räkenskapsåret
dels till arbetare, dels till styrelsen
samt verkställande direktör
och andra företagsledare, dels ock
till övriga befattningshavare i bolaget.
Har uppskrivning - ------
Har beträffande avskrivningarna
på bolagets anläggningstillgångar eller
avsättningarna å värdeminskningskonton
för sådana tillgångar eller
beträffande redovisningen av tillgångar
såsom anläggningstillgångar
eller omsättningstillgångar eller i
andra avseenden någon viktigare ändring
vidtagits i förhållande till tidigare
balansräkning eller vinst- och
förlusträkning, skall redogörelse därför
lämnas i förvaltningsberättelsen.
(Föreslagen lydelse:)
berättelsen uppgivas händelser av väsentlig
betydelse för bolaget, jämväl
där de inträffat efter räkenskapsårets
slut.
I den mån motsvarande uppgifter
ej intagits i balansräkningen, skall
i förvaltningsberättelsen uppgift lämnas
beträffande fastigheter om taxeringsvärden
och brandförsäkringsbelopp
samt beträffande maskiner, inventarier
och andra dylika anläggningstillgångar
om brandförsäkringsbelopp,
med fördelning av nämnda
värden och belopp såvitt möjligt på
de under särskilda poster i balansräkningen
upptagna tillgångarna.
Vidare skall i förvaltningsberättelsen
uppgivas medelantalet under räkenskapsåret
anställda arbetare samt
medelantalet övriga i bolagets tjänst
anställda personer. I den mån motsvarande
uppgifter ej lämnas i vinstoch
förlusträkningen, skall ock i särskilda
poster upptagas sammanlagda
beloppet av utbetalda löner och ersättningar
under räkenskapsåret dels
till arbetare, dels till styrelsen samt
verkställande direktör och andra företagsledare,
dels ock till övriga befattningshavare
i bolaget.
-----särskilt anmärkas.
Har beträffande tillgångars redovisning
såsom anläggnings- eller omsättningstillgångar,
beträffande avskrivning
på anläggningstillgångar
eller avsättning å värdeminskningskonto
för dylika tillgångar, beträffande
omsättningstillgångars värdering
eller i andra hänseenden sådan
ändring i förhållande till tidigare balansräkning
eller vinst- och förlusträkning
vidtagits, som i avsevärd mån
påverkat årsresultatet eller eljest är
Första lagutskottets utlåtande nr 13.
3
(Gällande lydelse:)
Styrelsen och--------
223 §.
1 mom. Vill aktieägare----
Kunna de aktieägare, som gjort
ansökan om inlösen, ej enas om utseende
av skiljeman, skall länsstyrelsen
i det län, där styrelsen har
sitt säte, utse skiljeman bland dem
som av nämnda aktieägare därtill
föreslagits. Styrelsen äge utse skiljeman
och föra talan för de aktieägare,
för vilka lösningsplikt kan inträda.
I övrigt skall i fråga om skiljemännen
och förfarandet inför dem i tilllämpliga
delar gälla vad i lagen om
skiljemän är stadgat. Är tvist om lösens
belopp, skall detta bestämmas
så att det motsvarar aktiens verkliga
värde. I fall som i 175 eller 176 §
sägs skall dock lösen bestämmas till
minst det belopp, som i förslaget till
fusionsavtal beräknats belöpa å
varje aktie. För lösen vare de aktieägare,
som röstat för beslutet, ansvariga
en för alla och alla för en.
Kostnaderna för skilj emannaförfarandet
skola åvila bolaget, där ej
skiljemännen på grund av särskilda
omständigheter pröva skäligt ålägga
aktieägare att helt eller delvis svara
för dessa kostnader. Part, som är
missnöjd med skiljemännens beslut,
äger, där ej annat stadgats i bolagsordningen,
draga tvisten under rättens
prövning, såframt han instämmer
sin talan inom tre månader från
det beslutet i huvudskrift eller avskrift
delgavs honom. Styrelsen skall
ofördröjligen ombesörja delgivningen
av beslutet. Talan må föras av så
-
(Föreslagen lydelse:)
av större vikt, skall redogörelse därför
lämnas i förvaltningsberättelsen.
— — — enligt balansräkningen.
223 §.
------tre skiljemän.
Kunna de aktieägare, som gjort
ansökan om inlösen, ej enas om utseende
av skiljeman, skall överexekutor
i den ort, där styrelsen har
sitt säte, utse skiljeman bland dem
som av nämnda aktieägare därtill föreslagits.
Styrelsen äge utse skiljeman
och föra talan för de aktieägare,
för vilka lösningsplikt kan inträda.
I övrigt skall i fråga om skiljemännen
och förfarandet inför dem
i tillämpliga delar gälla vad i lagen
om skiljemän är stadgat. Är tvist
om lösens belopp, skall detta bestämmas
så att det motsvarar aktiens
verkliga värde. I fall som i 175 eller
176 § sägs skall dock lösen bestämmas
till minst det belopp, som i förslaget
till fusionsavtal beräknats belöpa
å varje aktie. För lösen vare de
aktieägare, som röstat för beslutet,
ansvariga en för alla och alla för en.
Kostnaderna för skiljemannaförfarandet
skola åvila bolaget, där ej
skiljemännen på grund av särskilda
omständigheter pröva skäligt ålägga
aktieägare att helt eller delvis svara
för dessa kostnader. Part, som är
missnöjd med skiljemännens beslut,
äger, där ej annat stadgats i bolagsordningen,
draga tvisten under rättens
prövning, såframt han instämmer
sin talan inom tre månader från
det beslutet i huvudskrift eller avskrift
delgavs honom. Styrelsen skall
ofördröjligen ombesörja delgivningen
av beslutet. Talan må föras av så
-
4
Första lagutskottets utlåtande nr 13.
(Gällande lydelse:)
väl styrelsen som enskild lösningspliktig
aktieägare. Sådan talan gälle
till förmån för annan lösningspliktig.
Kunna de —---------
2 mom. önskar moderbolag —• —
Skilj emannaförfarandet skall senast
tre månader efter den i första
stycket omförmälda sammankomsten
påkallas hos dotterbolagets styrelse
genom skriftlig begäran, däri skall
angivas den skiljeman som utses av
moderbolaget. Har sådan begäran
gjorts, åligger det dotterbolagets styrelse
att därom, på sätt i 123 § tredje
stycket är stadgat, underrätta övriga
aktieägare med anmaning till
dem att inom två månader därefter
hos dotterbolagets styrelse skriftligen
föreslå skiljeman. Där samtliga
aktieägare äro införda i aktieboken
och hava inom sålunda angiven
tid föreslagit samma skiljeman, skall
dotterbolagets styrelse underrätta
moderbolaget, att han utsetts till
skiljeman. I annat fall skall dotterbolagets
styrelse hos rätten begära
förordnande av god man. Gode mannen
skall hos länsstyrelsen i det län,
där dotterbolagets styrelse har sitt
säte, med eget förslag och uppgift på
de personer som av aktieägare föreslagits,
begära förordnande av skiljeman,
så ock bevaka frånvarande aktieägares
rätt under skiljemannaförfarandet.
I övrigt skall i fråga om
skiljemännen och förfarandet inför
dem i tillämpliga delar gälla vad i
lagen om skiljemän är stadgat. Är
tvist om lösens belopp, skall detta
bestämmas så att det motsvarar aktiens
verkliga värde. Kostnaderna för
skilj emannaförfarandet skola åvila
moderbolaget, där ej skiljemännen
(Föreslagen lydelse:)
väl styrelsen som enskild lösningspliktig
aktieägare. Sådan talan gälle
till förmån för annan lösningspliktig.
—- — -— om fusion.
-----— — tre skiljemän.
Skiljemannaförfarandet skall senast
tre månader efter den i första
stycket omförmälda sammankomsten
påkallas hos dotterbolagets styrelse
genom skriftlig begäran, däri skall
angivas den skiljeman som utses av
moderbolaget. Har sådan begäran
gjorts, åligger det dotterbolagets styrelse
att därom, på sätt i 123 § tredje
stycket är stadgat, underrätta övriga
aktieägare med anmaning till dem
att inom två månader därefter hos
dotterbolagets styrelse skriftligen
föreslå skiljeman. Där samtliga aktieägare
äro införda i aktieboken och
hava inom sålunda angiven tid föreslagit
samma skiljeman, skall dotterbolagets
styrelse underrätta moderbolaget,
att han utsetts till skiljeman.
I annat fall skall dotterbolagets
styrelse hos rätten begära förordnande
av god man. Gode mannen skall
hos överexekutor i den ort, där dotterbolagets
styrelse har sitt säte, med
eget förslag och uppgift på de personer
som av aktieägare föreslagits,
begära förordnande av skiljeman, så
ock bevaka frånvarande aktieägares
rätt under skiljemannaförfarandet. I
övrigt skall i fråga om skiljemännen
och förfarandet inför dem i tillämpliga
delar gälla vad i lagen om skiljemän
är stadgat. Är tvist om lösens
belopp, skall detta bestämmas så att
det motsvarar aktiens verkliga värde.
Kostnaderna för skiljemannaförfarandet
skola åvila moderbolaget,
där ej skiljemännen på grund av sär
-
Första lagutskottets utlåtande nr 13.
5
(Gällande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)
på grund av särskilda omständigheter
pröva skäligt ålägga annan aktieägare
att helt eller delvis svara för
dessa kostnader. Part, som är missnöjd
med skiljemännens beslut, äger
genom stämning draga tvisten under
rättens prövning inom tid som i
1 mom. sägs.
Där det —■ — —------
Inom en —-----—- — — — —
skilda omständigheter pröva skäligt
ålägga annan aktieägare att helt eller
delvis svara för dessa kostnader.
Part, som är missnöjd med skiljemännens
beslut, äger genom stämning
draga tvisten under rättens
prövning inom tid som i 1 mom.
sägs.
---lösens erläggande.
--- egen skuld.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1950 men skall icke äga tillämpning
beträffande förvaltningsberättelse för räkenskapsår, som utgått dessförinnan.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för förslaget, får utskottet, i
den mån redogörelse därför icke lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
I propositionen föreslås i syfte att bereda vidgad insyn i aktiebolagens
ekonomiska förhållanden att aktiebolag skall i den publika årsredovisningen
lämna upplysning om hela intäkten av rörelsen under räkenskapsåret (omsättningssumman),
såframt det finnes kunna ske utan förfång för bolaget.
För att erhålla en viss belysning av aktiebolagens dolda reserver ha vidare
bestämmelser upptagits angående skyldighet för aktiebolag att i årsredovisningen
dels uppgiva taxeringsvärden och brandförsäkringsbelopp å fastigheter,
maskiner, inventarier och andra dylika anläggningstillgångar, dels
ock redogöra för viktigare ändringar beträffande omsättningstillgångarnas
värdering i förhållande till tidigare årsredovisning.
Slutligen föreslås ändring i fråga om sättet för utseende av skiljemän enligt
223 § aktiebolagslagen i syfte att bringa hithörande bestämmelser i överensstämmelse
med reglerna i lagen den 14 juni 1929 om skiljemän.
Inledning.
I skrivelse den 2 maj 1945, nr 169, begärde riksdagen utredning huruvida
och i vilken ordning en ur samhällelig synpunkt önskvärd förbättrad kunskap
om företagens ekonomiska förhållanden kunde vinnas utan åsidosättande
av näringslivets berättigade intressen. Sedan två sakkunniga tillkallats
för att inom justitiedepartementet biträda med eu förberedande utredning
av frågan, avlämnade dessa den 28 maj 1946 eu promemoria i ämnet.
6
Första lagutskottets utlåtande nr 13.
Med stöd av bemyndigande av Kungl. Maj :t den 13 juni 1947 tillsattes
sedermera en kommitté med uppdrag att inom justitiedepartementet verkställa
utredning, huru en ur samhällelig synpunkt önskvärd förbättrad insyn
i de enskilda företagens ekonomiska förhållanden kunde vinnas. Kommittén,
som antog benämningen 7947 års insynskommitté, avgav den 19 februari
1949 betänkande angående förbättrad insyn i enskilda företags ekonomiska
förhållanden (SOU 1949: 8). I betänkandet föreslogs bl. a. en utvidgning
på vissa punkter av den för aktiebolagen gällande publika redovisningsskyldigheten.
Över insynskominitténs betänkande avgåvos, efter remiss, yttranden av
ett stort antal myndigheter och sammanslutningar.
1 en inom justitiedepartementet i december 1948 upprättad promemoria
föreslogs vidare viss ändring i 223 § aktiebolagslagen. Förslaget blev i avgivna
remissyttranden tillstyrkt eller lämnat utan erinran.
Sedan därefter inom justitiedepartementet upprättats förslag till lag angående
ändrad lydelse av 103 § 1 mom. samt 223 § 1 och 2 mom. lagen den
14 september 1944 (nr 705) om aktiebolag, remitterades förslaget för yttrande
till lagrådet.
Lagrådet lämnade förslaget utan annan erinran än en anmärkning i fråga
om den redaktionella utformningen av viss punkt, vilken anmärkning beaktats
vid propositionens utarbetande.
Allmänna synpunkter rörande insyn i företag.
Föredragande departementschefen, statsrådet Zetterberg anförde vid lagrådsremissen
i huvudsak följande.
I mitt yttrande till statsrådsprotokollet för den 13 juni 1947, då bemyndigande
utverkades att tillkalla sakkunniga för utredning i förevarande
ämne angav jag bland frågor som särskilt syntes böra bli föremål för undersökning
spörsmålet om en utvidgning av den för aktiebolagen gällande
publika redovisningsskyldigheten samt frågan i vad mån en dylik redovisningsplikt
borde åläggas även företag som dreves i annan form än aktiebolag.
Vidare uttalade jag att intressena av insyn i enskilda företags ekonomiska
förhållanden borde tillgodoses jämväl på annat sätt än genom
publik redovisning och att därvid frågan om det lämpligaste anordnandet
av den offentliga statistiken på förevarande område vore av framträdande
betydelse. I anslutning härtill erinrades om att Kungl. Maj :t uppdragit åt
konjunkturinstitutet att i samråd med vederbörande statistiska verk utarbeta
förslag till de åtgärder som kunde befinnas nödvändiga och lämpliga
för genomförande av vissa utbyggnader av den ekonomiska statistiken närmast
i syfte att möjliggöra en tillfredsställande nationalinkomstberäkning.
Slutligen berörde jag frågan om arbetares och tjänstemäns möjlighet till inblick
i det särskilda företag där de äro anställda -— den s. k. interna företagsinformationen
— och nämnde att beträffande denna fråga ett viktigt
steg tagits till en lösning genom att avtal den 30 augusti 1946 träffats mellan
dels svenska arbetsgivareföreningen och landsorganisationen i Sverige dels
förstnämnda förening och tjänstemännens centralorganisation angående inrättande
av s. k. företagsnämnder vid företag av viss storlek in. m.
Första lagutskottets utlåtande nr 13.
7
Insynskommittén har funnit att de intressen, som i förevarande sammanhang
böra beaktas, representeras främst av statsmakterna, konsumenterna
och de i företaget anställda. Och som vägar för att erhålla ökade möjligheter
till insyn har kommittén anvisat — förutom den interna företagsinformationen
— dels en förbättrad ekonomisk statistik, dels ock eu utförlig
publik redovisning. Kommittén har föreslagit att aktiebolagens publika redovisningsskyldighet
skärpes såtillvida att ett angivande av företagens omsättningssumma
principiellt skall krävas ävensom att i redovisningen skola
lämnas vissa uppgifter till belysning av bolagens dolda reserver.
Såsom jag framhöll i samband med kommitténs tillsättande har under senare
tid den åskådningen alltmer trängt igenom att ekonomiska företag icke
i första hand ha till uppgift att tjäna privatekonomiska intressen utan att
fullgöra viktiga funktioner i hela näringslivets och folkförsörjningens tjänst.
En naturlig följd av detta betraktelsesätt är, påpekade jag vidare, att fri insyn
i största möjliga mån bör öppnas i företagens ekonomiska förhållanden.
Av den principiella inställning åt vilken jag sålunda givit uttryck följer, att
jag delar kommitténs åsikt att en vidgad insyn är önskvärd för att tillgodose
berättigade insynsintressen. Det kan tilläggas att ett bättre klarläggande
av den ekonomiska situationen är av stort värde ej minst för företagets
egna delägare samt för dess borgenärer.
Då det gäller att avgöra vilka vägar som böra beträdas för att ernå en vidgad
insyn i företagens ekonomiska förhållanden vill jag till en början framhålla
att en publik redovisning — som i vårt land redan finnes för aktiebolag
men ej för andra enskilda företag — kan, även om den göres mycket utförlig,
knappast bli tillfyllest för det allmännas mera direkta insynsintressen.
Detsamma är fallet beträffande de anställdas intresse, vilket ofta i första
hand riktar sig ej mot det enskilda företaget utan avser att klarlägga de
särskilda branschernas ekonomiska förhållanden. Med hänsyn härtill finner
jag det naturligt att insynskommittén i väsentlig mån grundat sitt förslag
om vidgad insyn på en förbättrad ekonomisk statistik.
Denna fråga har upptagits av chefen för finansdepartementet, som i årets
statsverksproposition (Bil. 9 s. 16—21) begärt anslag för inrättande av en
årlig statistik över företagens inkomstutbetalningar och vinster, på grundval
av det förslag som framlagts av konjunkturinstitutet och jämväl åberopats
av insynskommittén. Vid sådant förhållande finner jag mig sakna anledning
att i förevarande sammanhang närmare ingå på de av insynskommittén
berörda statistiska spörsmålen.
På min föredragning torde det däremot ankomma att till behandling upptaga
insynskommitténs betänkande, i vad detsamma innefattar förslag om
bättre insyn i aktiebolags ekonomiska förhållanden genom en utvidgad publik
redovisningsskyldighet. Beträffande ekonomiska föreningar lärer frågan
om en publik redovisningsskyldighet böra anstå till dess ställning kan
tagas till det föreliggande förslaget om ny föreningslagstiftning. Anmärkas
må att detta förslag i huvudsak upptagit de av kommittén för aktiebolagen
förordade redovisningsreglerna. Ej heller synes påkallat att för närvarande
ingå på spörsmålet om redovisningsplikt för andra enskilda företag än
aktiebolag och föreningar.
Insynskommitténs förslag till utvidgad publik redovisningsskyldighet för
aktiebolag innefattar ej att långtgående nya skyldigheter påläggas aktiebolagen.
Detta sammanhänger emellertid med att den offentliga ekonomiska
statistiken avser att ersätta upplysningar i den publika redovisningen som
eljest i och för sig varit önskvärda. Å andra sidan kan, såsom kommittén
utvecklat, den ekonomiska statistiken, utformad enligt föreliggande förslag,
icke onödiggöra de ifrågasatta tilläggen till aktiebolagslagens redovisnings
-
8
Första lagutskottets utlåtande nr 13.
regler. Jag vill i detta avseende särskilt påpeka att de anställdas insynsintresse,
även om det i första hand ofta icke riktar sig mot de enskilda företagen
som sådana, dock jämväl syftar till att vinna kunskap om och därigenom
känsla av samhörighet med det egna företaget. Sagda syfte torde
åtminstone delvis böra tillgodoses genom den publika redovisningen, eftersom
den interna företagsinformationen ännu är relativt oprövad och ofullständig
samt dessutom i viss mån bygger på de publika redovisningshandlingarna.
Frågan om denna företagsinformation — genom företagsnämnderna in. m.
— har uppmärksammats i vissa remissvar. Huruvida detta viktiga spörsmål
erhållit en tillfredsställande lösning genom de förut berörda avtalen av den
30 augusti 1946 mellan vissa organisationer å arbetsmarknaden eller om ytterligare
åtgärder böra vidtagas, eventuellt i lagstiftningens form, torde icke
nu kunna med säkerhet bedömas. Tills vidare torde en avvaktande hållning
på denna punkt vara att förorda.
Det har i vissa remissvar gjorts gällande, att man borde avvakta erfarenheterna
av den nya aktiebolagslagens redovisningsbestämmelser, innan företagen
ålades ytterligare uppgiftsplikt i den publika redovisningen, samt
att med förslagets genomförande i vart fall borde anstå till dess en välbehövlig
översyn av hela aktiebolagslagen konnne till stånd. Häremot må endast
framhållas att aktiebolagslagens redovisningsregler allmänt torde anses ha
varit i hög grad påkallade samt att närmare erfarenheter av reglernas tilllämpning
icke lära vara behövliga för en så försiktig påbyggnad å desamma
som nu ifrågasättes. En översyn av aktiebolagslagen i ändamål att vinna
en från olika håll påyrkad förenkling av vissa partier av lagen kan visserligen
tänkas framdeles komma till stånd, men anledning saknas att förmoda
att därvid redovisningsreglerna skulle bli föremål för ändring.
Såsom av det ovan återgivna departementschefsanförandet framgår, begärdes
i statsverkspropositionen till årets riksdag (Bil. 9 punkt 10) anslag
för upprättande av årlig statistik över företagens inkomstutbetalningar och
vinster.
Med bifall till statsutskottets i dess utlåtande nr 7, punkten 10, gjorda
hemställan har riksdagen den 1 mars innevarande år beviljat det begärda
anslaget.
Frågan om bruttoredovisning.
Gällande bestämmelser.
Enligt 98 § aktiebolagslagen åligger det styrelsen och verkställande direktör
att för varje räkenskapsår avgiva redovisning för förvaltningen av
bolagets angelägenheter genom avlämnande av balansräkning, avseende bolagets
ställning vid räkenskapsårets utgång (balansdagen), vinst- och förlusträkning
samt förvaltningsberättelse.
Avskrift av redovisningshandlingarna skall enligt 126 § 1 mom. tredje
stycket insändas till registreringsmyndigheten (patent- och registreringsverket),
där handlingarna äro tillgängliga för allmänheten.
Enligt 102 § skall vinst- och förlusträkningen så uppställas att en med
hänsyn till bolagets förhållanden och god köpmannased tillfredsställande
Första lagutskottets utlåtande nr 13.
9
redovisning erhålles för huru vinsten eller förlusten för räkenskapsåret
uppkommit. Bland intäkterna skall intäkten av bolagets rörelse upptagas
för sig. Vid intäktens beräknande må avdrag ej göras för följande omkostnader,
vilka skola särskilt redovisas, nämligen räntor, skatter, avskrivningar
på värdet av anläggningstillgångar eller avsättningar till värdeminskningskonton
för dylika tillgångar, förlust på avyttring av anläggningstillgångar
med vissa undantag, allmänna förvaltningskostnader samt extraordinära
kostnader och förluster.
I 103 § stadgas vidare, att i förvaltningsberättelsen skall, i den mån motsvarande
uppgifter ej lämnas i vinst- och förlusträkningen, i särskilda poster
upptagas sammanlagda beloppet av utbetalda löner och ersättningar under
räkenskapsåret, dels till arbetare, dels till styrelsen samt verkställande
direktör och andra företagsledare, dels ock till övriga befattningshavare i
bolaget.
Styrelseledamot eller verkställande direktör, som vid upprättande av redovisningshandlingar
uppsåtligen förfar i strid mot ovan återgivna bestämmelser,
straffas enligt 213 § 5 med dagsböter eller fängelse. Sker överträdelsen
av vårdslöshet är straffet enligt 215 § 1 endast dagsböter.
Departementschefen.
Vid lagrådsremissen framhöll departementschefen, att gällande aktiebolagslags
redovisningsregler ganska nära anslöte sig till principerna för en
s. k. bruttoredovisning med utförlig lcostnadsspecifikation. Skillnaden bestode
främst däri att redovisning ej behövde ske för posten kostnader för
råvaror samt hjälp- och driftmaterial respektive i handelsföretag inköpta
varor. Posten allmänna förvaltningskostnader behövde ej heller specificeras
utom såvitt avsåge i posten ingående löner och andra ersättningar.
Departementschefen anförde vidare i huvudsak följande.
Insynskommittén har ingående undersökt lämpligheten att genomföra en
fullständig bruttoredovisning. Därvid har kommittén funnit å ena sidan att
en sådan redovisning skulle vara av värde för åstadkommande av större
möjlighet till insyn men å andra sidan att företagen genom en tvångsregel
om bruttoredovisning kunde utsättas för vissa risker. Kommittén har med
hänsyn härtill — under åberopande jämväl därav att insynsintressena i
avsevärd utsträckning syntes bli tillgodosedda genom en statistisk belysning
av företagens omsättningssummor — föreslagit en regel om skyldighet
för aktiebolag att i vinst- och förlusträkningen eller förvaltningsberättelsen
redovisa omsättningssumman, såframt detta finnes kunna ske utan förfång
för bolaget. Regeln skulle innebära eu rättslig skyldighet alt redovisa omsättningssumman,
med angivna reservation, och om dylik redovisning utan
laga skäl underlätes, skulle inskridande kunna ske på civilrättslig och straffrättslig
väg.
De i åtskilliga remissvar uttalade betänkligheterna mot den föreslagna
regeln om redovisning av omsättningssumman äro i stort sett av samma
natur som redan diskuterats i kommitténs betänkande. Detta gäller bl. a.
de påpekanden som gjorts därom alt omsättningssumman icke vore ett entydigt
begrepp samt farhågorna för alt regeln kunde allvarligt skada i synnerhet
aktiebolag av mindre storlek. Dessa betänkligheter torde icke vara
10
Första lagutskottets utlåtande nr 13.
av den art att de böra hindra den föreslagna utvidgningen av den publika
redovisningsplikten. De enskilda företagens behov av sekretess bör betraktas
mot bakgrunden av deras samhällsekonomiska funktioner och sålunda
avvägas mot de samhällsekonomiska intressena. Därest man över huvud vill
godtaga principen om största möjliga öppenhet i den publika redovisningen
— och härvid bör man enligt min mening hålla fast — blir det närmast
ett avvägningsspörsmål huru bruttoredovisningens krav skola tillgodoses.
Åt den föreslagna regeln om redovisning av omsättningssumman har givits
en utformning, som synes innebära en ändamålsenlig lösning av det föreliggande
spörsmålet och medgiva undantag från redovisningsplikten där
berättigade hänsyn så påkalla, exempelvis när fråga är om nystartade mindre
bolag som ännu icke fått tillräcklig ekonomisk styrka eller om bolag
som kunna befara en illojal dumping. Tilläggas må, att där en uppgiven omsättningssumma
påverkats av speciella förhållanden inom ett bolags verksamhet
eller eljest kan antagas framkalla missförstånd, bolagsledningen äger
i årsredovisningen lämna de kompletterande upplysningar som kunna finnas
lämpliga.
Vad angår möjligheten att göra en åtskillnad mellan större och mindre
företag har kommittén prövat, huruvida en kategoriklyvning mellan aktiebolagen
lämpligen kunde ske så att endast bolag, beträffande vilka intresset
av publicitet och insyn gjorde sig speciellt starkt gällande, fölle under
de skärpta redovisningsreglerna. De skäl som av kommittén åberopats mot
en sådan kategoriklyvning synas mig övertygande.
Att ifrågavarande regel omgärdats med straffskydd har mött gensagor,
särskilt att ett åsidosättande av regeln kunde medföra frihetsstraff. Jag
vill framhålla att den föreslagna straffsanktionen helt står i linje med aktiebolagslagens
nuvarande straffbestämmelser. Endast vid uppsåtligt förfarande
i strid mot lagens redovisningsbestämmelser ingår i strafflatituden fängelse
(213 § 5, jämför 215 § 1). Ett civilrättsligt inskridande mot underlåtenhet att
redovisa omsättningssumman kan ske på föranledande av aktieägare i bolaget,
vilket för övrigt överensstämmer med vad redan nu gäller i fråga om
underlåtenhet av företagsledningen att lämna aktieägare upplysningar angående
bolaget enligt 127 § aktiebolagslagen. Varken den straffrättsliga eller
den civilrättsliga sanktionen torde — bl. a. med hänsyn till den föreslagna
bestämmelsen om undantag från redovisningsplikten, där uppgift
om omsättningssumman finnes kunna lända bolaget till förfång — i praktiken
komma att förorsaka bolagsorgan, som iakttaga normal omsorg i fråga
om redovisningen, några avsevärda svårigheter eller olägenheter.
Frågan om redovisning av s. k. dolda reserver.
Gällande bestämmelser.
För uppställandet av aktiebolags balansräkning äro bestämmelser meddelade
i 101 § aktiebolagslagen. Tillgångar och skulder skola specificeras
i olika, i lagrummet angivna poster. I fråga om anläggningstillgångar skola
sålunda särskilt upptagas bl. a. jordbruks- och skogsfastigheter, fabriksfastigheter
med därtill hörande anläggningar samt andra fastigheter, maskiner,
vare sig de äro att hänföra till fast egendom eller ej, in. in. Bland
omsättningstillgångarna skola i särskild post upptagas lager av färdiga
varor, av varor under tillverkning samt av råvaror, hjälp- och driftmaterial.
11
Första lagutskottets utlåtande nr 13.
Ytterligare fördelning i poster skall äga rum, där det med hänsyn till bolagets
förhållanden må anses påkallat jämlikt allmänna bokföringsgrunder
och god köpmannased.
I 100 § stadgas om tillgångarnas värdering. Bestämmelserna angiva härvid
endast det högsta värde som må åsättas tillgång. Sålunda må anläggningstillgångar
i regel upptagas högst till anskaffnings- eller tillverkningskostnaden,
därå dock avskrivningar skola ske efter vissa i lagen angivna
grunder. Såsom ovan framhållits skall i vinst- och förlusträkningen redovisning
lämnas för verkställda avskrivningar. Beträffande omsättningstillgångarna
gäller den s. k. lägsta värdets princip, d. v. s. dessa tillgångar må ej
upptagas vare sig över verkliga värdet, varmed i allmänhet förstås försäljningsvärdet
efter avdrag för försäljningskostnaderna, eller — med visst
undantag — till högre belopp än anskaffnings- eller tillverkningskostnaderna.
Ha omsättningstillgångar upptagits till högre belopp än sagda kostnader,
skall detta med angivande av grunden därtill särskilt anmärkas i förvaltningsberättelsen.
Likaså skall redogörelse lämnas rörande uppskrivning av
anläggningstillgångar som med stöd av föreskriften i 100 § 2 mom. verkställts
för räkenskapsåret (103 § 1 mom. tredje stycket).
Lagen förhindrar icke att tillgångarna upptagas till lägre värden än de
nyss angivna.
Anmärkas bör också att 103 § 1 mom. fjärde stycket stadgar att om viktigare
ändring vidtagits vid uppgörande av vinst- och förlust- eller balansräkning
i förhållande till tidigare år, redogörelse för sådan ändring skall
lämnas i förvaltningsberättelsen.
Departementschefen.
Vid lagrådsremisser! framhöll departementschefen, att det låge helt i linje
med lagens syfte att tillåta en undervärdering som medförde en önskvärd
konsolidering av företagen. Departementschefen ansåge att någon ändring
av aktiebolagslagens värderingsregler icke borde ifrågakomma. Spörsmålet
bleve alltså att bedöma, huruvida bestämmelser vore påkallade för att
åvägabringa sådana uppgifter i redovisningen som belyste skillnaden mellan
de i balansräkningen upptagna värdena å tillgångarna och tillgångarnas
eventuellt högre verkliga värde, de dolda reserverna.
Departementschefen anförde fortsättningsvis i huvudsak följande.
Problemet ställer sig, bl. a. med hänsyn till de olika värderingsreglerna
för anläggnings- och omsättningstillgångarna, olika för dessa båda huvudgrupper
av tillgångar. Vad först beträffar anläggningstillgångar möjliggöra
redan de gällande värderingsreglerna en ganska god inblick i företagens
värderingspolitik, särskilt genom kravet på en utförlig redovisning för avskrivningar
på dylika tillgångar. I detta avseende må även erinras om den
utförliga specificering av anläggningstillgångarna, som är påbjuden. Även
om sålunda i vissa hänseenden dessa regler underlätta ett bedömande av
storleken av dolda reserver, ger dock den i lagen föreskrivna publika årsredovisningen
icke i och för sig några närmare upplysningar härom.
.lag anser, i likhet med kommittén, att det av hänsyn till insynsintres
-
12
Första lagutskottets utlåtande nr lö
-
sena är av vikt att i (lön publika redovisningen erhålla uppgifter som direkt
belysa anläggningstillgångarnas aktuella värde. Att få fram något exakt
värde är stundom icke möjligt och det bör för övrigt undvikas att ålägga
bolagen en särskild undersökning för uppskattning av tillgångarnas verkliga
värde. Insynskommitténs förslag att uppgiftsplikten skulle anknytas till
taxeringsvärden resp. brandförsäkringsbelopp samt inskränkas till att avse
fastigheter samt maskiner, inventarier och andra dylika anläggningstillgångar
finner jag mig i princip kunna godtaga.
De i remissvaren framställda erinringarna mot en dylik uppgiftsplikt gå i
allmänhet ut på dels att uppgifter om taxeringsvärden och brandförsäkringsbelopp
icke vore ägnade att belysa dolda reserver i anläggningstillgångar
utan tvärtom kunde vilseleda utomstående beträffande företagets
ställning, dels ock att uppgiftsplikten kunde lända företagen till skada. Vidare
har framhållits, att försäkringsbeloppens fastställande grundas på skiftande
normer inom olika företag eller branscher samt att taxeringsvärden
och försäkringsbelopp icke äro jämförbara.
Att taxeringsvärden, åtminstone såvitt avser industrifastigheter, ävensom
brandförsäkringsbelopp icke utan vidare ge uttryck för ett verkligt
värde på tillgångarna kan ej bestridas. Men därmed är ej sagt att upplysningar
om taxeringsvärden och brandförsäkringsbelopp skulle sakna betydelse
för dem som av kommittén betraktats som insynsberättigade, främst
de anställda. Tvärtom synas dylika upplysningar värdefulla och de farhågor
som uttalats att lämnandet av upplysningarna i den publika redovisningen
skulle vara vilseledande eller kunna skada företaget torde vara överdrivna.
Härtill kommer att det för företagets egna delägare och borgenärer
måste vara av värde alt erhålla upplysningar i förevarande hänseenden.
Det förtjänar erinras därom att från revisorshåll i annat sammanhang rekommenderats
att bolagsledningarna lämna aktieägarna upplysning om
det belopp vartill anläggningstillgångarna skyddats genom brandförsäkring.
Om i ett särskilt fall speciella förhållanden påverkat ett brandförsäkringsbelopp,
står det självfallet bolagsledningen fritt att i förvaltningsberättelsen
närmare redogöra härför.
Kommittén har föreslagit, att i årsredovisningen uppgift skall lämnas
för fastigheter om senast fastställda taxeringsvärdet samt för maskiner, inventarier
och andra dylika anläggningstillgångar om förekommande brandförsäkringsbelopp,
varvid taxeringsvärdenas och brandförsäkringsbeloppens
fördelning på de under särskilda poster i balansräkningen upptagna tillgångarna
såvitt möjligt skall angivas. Införande av dylik uppgiftsplikt finner
jag motiverat. Vad beträffar angivandet av försäkringsbelopp kunna
otvivelaktigt i huvudsak samma skäl, vilka tala för att uppgift härom bör
lämnas beträffande maskiner, inventarier o. d„ åberopas för att motsvarande
uppgift bör givas beträffande fastigheter. Då därjämte, såsom i vissa
remissvar framhållits, taxeringsvärden och försäkringsbelopp icke äro jämförbara,
förefaller det ändamålsenligt att kräva upplysning om brandförsäkringsbelopp
även för fastigheter. Observeras bör emellertid att ej heller
detta belopp, som icke omfattar tomtvärdet, kan jämställas med brandförsäkringsbelopp
å maskiner och inventarier. I enlighet med det anförda
förordar jag den utvidgning av kommitténs förslag på denna punkt, att
i fråga om fastigheter uppgift skall lämnas jämväl om brandförsäkringsbelopp.
Härigenom torde åstadkommas en bättre information rörande företagens
fastigheter och en belysning av ■ fastighetsvärdena från olika synpunkter.
Jag övergår härefter till frågan om dolda reserver i omsättningstillgångar.
Praktisk betydelse har detta spörsmål, såsom kommittén uttalar, fram
-
Första lagutskottets utlåtande nr 13.
13
förallt beträffande lager av råvaror, varor under arbete och färdiga varor.
Vid sidan av de förut berörda lagbestämmelserna förtjänar i detta sammanhang
särskilt uppmärksammas regeln i aktiebolagslagen 103 § 1 mom.
fjärde stycket att om viktigare ändring vidtagits vid uppgörande av vinstoch
förlust- eller balansräkning i förhållande till tidigare år, redogörelse
för sådan ändring skall lämnas i förvaltningsberättelsen. Med denna bestämmelse
åsyftas bl. a. att få fram upplysning om sådan ändring i lagervärderingen,
som i mera betydande män påverkat det redovisade rörelseresultatet.
Kommittén har med utgångspunkt från den uppfattningen, att lagervärderingen
i stor utsträckning tjänar såsom ett instrument för reglering av
ett företags rörelseresultat, funnit att mera vittgående krav å den publika
redovisningen icke borde ställas än att upplysning däri skall lämnas om sådana
förändringar i lagervärderingen, som mera avsevärt påverkat årsresultatet,
och därför stannat för att allenast föreslå ett förtydligande i detta
avseende av nyssnämnda stadgande i aktiebolagslagen. Detta förslag, som
accepterats av flertalet remissinstanser, anser jag mig kunna i sak biträda.
I anslutning härtill bör 103 § 1 mom. fjärde stycket aktiebolagslagen kompletteras
så att därav direkt framgår, att om beträffande omsättningstillgångarnas
värdering eller i andra avseenden sådan ändring i förhållande till
tidigare balansräkning eller vinst- och förlusträkning vidtagits, som i avsevärd
mån påverkat årsresultatet eller eljest är av större vikt, redogörelse
därför skall lämnas i förvaltningsberättelsen.
Sättet för utseende av skiljemän enligt. 223 § aktiebolagslagen.
Enligt 223 § aktiebolagslagen skola vissa tvistefrågor i samband med inlösen
av aktier hänskjutas till avgörande av skiljemän och skall därvid
för två i paragrafen angivna fall skiljeman utses av myndighet, nämligen
länsstyrelsen i det län där bolagets styrelse har sitt säte. Beträffande skiljemännen
och förfarandet inför dem skall i övrigt i tillämpliga delar gälla vad
i lagen om skiljemän är stadgat. Enligt lagen om skiljemän är emellertid
överexekutor den myndighet, på vilken det i vissa fall ankommer att utse
skiljeman.
Då det synes ändamålsenligt att ifrågavarande bestyr alltid vilar å samma
myndighet, föreslås i propositionen den ändringen i 223 § aktiebolagslagen
att skiljeman i där avsedda fall skall utses av överexekutor.
Utskottet.
Såsom av den ovan lämnade redogörelsen framgår anhöll riksdagen i
skrivelse den 2 maj 1945 om utredning huruvida och i vilken ordning en
ur samhällelig synpunkt önskvärd förbättrad kunskap om företagens ekonomiska
förhållanden kunde vinnas utan åsidosättande av näringslivets berättigade
intressen.
Den med anledning härav tillsatta kommittén, 1947 års insynskommitté,
har i sitt betänkande konstaterat, att de intressen, som i förevarande sammanhang
särskilt krävde beaktande, representerades av statsmakterna, kon
-
14
Första lagutskottets utlåtande nr 13.
sumenterna och de i företaget anställda. Delägarnas och borgenärernas behov
av upplysningar rörande företagets ställning har kommittén däremot
ansett sig icke böra upptaga till självständig behandling. Av de vägar som
kunna leda till ökad insyn har kommittén främst undersökt möjligheterna
att förbättra den ekonomiska statistiken samt att anordna en utförlig publik
redovisning.
I fråga om förbättringen av den ekonomiska statistiken har såsom ovan
nämnts beslut redan fattats av årets riksdag. Beslutet innebär att anslag
beviljats för upprättande av en årlig statistik över företagens inkomstutbetalningar
och vinster.
I vad åter angår den publika redovisningen — som för närvarande är
föreskriven för aktiebolag men icke för andra former av företag — har
kommittén föreslagit, att aktiebolagens redovisningsskyldighet skulle erhålla
en vidare omfattning än som nu är föreskriven. Rörande frågan om
införande av skyldighet för ekonomiska föreningar att avgiva publik redovisning
har kommittén samrått med den för översyn av föreningslagstiftningen
tillsatta utredningen, vilken under fjolåret framlagt förslag till lag
om registrerade föreningar. Förslaget upptar bestämmelser jämväl om skyldighet
att avgiva sådan redovisning. För övriga företagskategorier har kommittén
icke velat föreslå regler om publik redovisning men hemställt, att
för den händelse en omarbetning av gällande bokföringslag framdeles komme
till stånd även insynsfrågan måtte beaktas.
Den nu förevarande propositionen innefattar, i vad den berör frågan om
ökad insyn i företag, en överarbetning av insynskommitténs förslag om utökning
av aktiebolagens redovisningsskyldighet. Beträffande ekonomiska
föreningar och övriga former av företag framlägges icke nu förslag om införande
av skyldighet att avgiva publik redovisning.
De ändringar som i nu avsedda del av propositionen föreslås innebära
att skyldighet ålägges aktiebolag dels att i förvaltningsberättelsen eller
vinst- och förlusträkningen uppgiva hela intäkten av rörelsen under räkenskapsåret
(omsättningssumman), såframt det finnes kunna ske utan förfång
för bolaget, dels ock att i årsredovisningen lämna vissa uppgifter till
belysning av bolagets dolda reserver. Beträffande fastigheter, maskiner, inventarier
och andra dylika anläggningstillgångar skola sålunda uppgivas
taxeringsvärden och brandförsäkringsbelopp. Redogörelse skall vidare lämnas
för viktigare ändringar i fråga om omsättningstillgångarnas värdering i
förhållande till tidigare årsredovisning.
Spörsmålet huruvida och i vilken omfattning ökad insyn bör beredas i
aktiebolagens ekonomiska förhållanden måste lösas genom en avvägning
mellan olika, mot varandra stridande intressen. Å ena sidan framstår det
— icke minst för de i företaget anställda -— som ett önskemål att största
möjliga klarhet skapas i dessa ting. Å andra sidan måste beaktas, att skadliga
verkningar kunna uppkomma för enskilda bolag — och därmed även
dessas anställda — eller näringslivet i dess helhet, om alltför stor öppenhet
skulle krävas i redovisningen. Enligt utskottets mening innefattar det före
-
Första lagutskottets utlåtande nr 13.
15
liggande förslaget en tillfredsställande lösning av denna fråga. Skyldigheten
att uppgiva omsättningssumman har gjorts beroende av det villkoret,
att uppgiften finnes kunna lämnas utan förfång för bolaget; härigenom torde
det behov av sekretess i förevarande avseende, som i särskilda fall kan
föreligga, vara i erforderlig utsträckning tillgodosett. De uppgifter, som
skola lämnas till belysning av dolda reserver, synas vidare icke vara av
den art att de kunna medföra skada för bolaget. Uppgift om taxeringsvärden
kunna för övrigt redan nu inhämtas från offentliga handlingar. Givet
är att man med ledning av uppgifter om taxeringsvärden och brandförsäkringsbelopp
icke kan bilda sig någon exakt uppfattning om de dolda reservernas
storlek. Såsom departementschefen framhållit följer dock icke därav
att dessa uppgifter skulle sakna betydelse.
Som ovan nämnts har frågan om införande av skyldighet att avgiva
publik redovisning även för andra former av företag än aktiebolag icke nu
bragts under riksdagens prövning. I fråga om ekonomiska föreningar lärer
dock förslag i ämnet komma att framläggas inom en nära framtid. Genom
den utökade ekonomiska statistiken — som avser även ekonomiska
föreningar och enskilt drivna företag — torde vidare de insynsintressen,
som på förevarande områden göra sig gällande, vara i viss utsträckning tillgodosedda.
Enligt utskottets mening möta icke hinder att redan nu genomföra
den föreslagna utökningen av aktiebolagens redovisningsskyldighet.
Utskottet kan därför ansluta sig till det i propositionen i denna del
framlagda förslaget.
Vad i övrigt föreslagits i propositionen — ändring i 223 § aktiebolagslagen
i syfte att vinna överensstämmelse med bestämmelserna i lagen om
skiljemän — föranleder icke någon erinran från utskottets sida.
På grund av det anförda får utskottet hemställa,
att förevarande proposition, nr 48, måtte bifallas av riksdagen.
Stockholm den 9 mars 1950.
På första lagutskottets vägnar:
OLOV RYLANDER.
Vid detta ärendes behandling ha närvarit:
från första kammaren: herrar Ahlkvist*, Olofsson, Lodenius, Lundgren,
Lindblom, Cassel, Lindgren och John Wiktor Jonsson;
från andra kammaren: herrar Rylander, Lindberg*, Håstad, fröken
Öberg, herrar Wirtén, Andersson i Björkäng*, Ekström och Jacobsson i
Sala*.
'' Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1950:86 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till kraftöverföring från fastlandet till Gotland. a1 i texten