Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad Igdelse av 11 § 4 mom. lagen den 6 juni 1925

1950-02-07 · 4 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 2 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1950:5, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad Igdelse av 11 § 4 mom. lagen den 6 juni 1925

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

4

Första lagutskottets utlåtande nr 5.

Nr 5.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag angående ändrad Igdelse av 11 § 4 mom. lagen

den 6 juni 1925 (nr 170) om polisväsendet i riket.

Genom en den 21 december 1949 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,

nr 14, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Maj :t

under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över

inrikesärenden föreslagit riksdagen att antaga följande vid propositionen

fogade förslag till

Lag

angående ändrad lydelse av 11 § 4 mom. lagen den 6 juni 1925 (nr 170)

om polisväsendet i riket.

Härigenom förordnas, att 11 § 4 mom. lagen den 6 juni 1925 om polisväsendet

i riket skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande Igdelse:)

11 §•

4. Med den inskränkning, som följer

av stadgandet i 3 inom., utövas

de befogenheter, som avses i 1 och 2

inom., för landsbygden av länsstyrelsen.

(Föreslagen födelse:)

11 §•

4. Med den inskränkning, som följer

av stadgandet i 3 mom., utövas

de befogenheter, som avses i 1 och 2

inom., för landsbygden av länsstyrelsen.

Befogenheten att tillsätta och

entlediga vikarie för befattningshavare

skall dock tillkomma polischefen.

Denna lag träder i kraft dagen efter

den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i

Svensk författningssamling.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för förslaget, får utskottet, i den

mån redogörelse därför icke lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.

I propositionen föreslås att polischef på landsbygden tillägges samma befogenhet

som polischef i stad i fråga om tillsättande och entledigande av

vikarie för polisman.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 5. 5

Gällande bestämmelser. 11 § lagen den 6 juni 1925 om polisväsendet i

riket innehåller vissa grundläggande bestämmelser om tillsättande och entledigande

av befattningshavare vid polisväsendet. Olika regler gälla härutinnan

för stad och landsbygd. Befogenhet att i stad tillsätta ordinarie befattningshavare

samt att i fall, då sådant enligt gällande bestämmelser må

ske, från tjänsten på grund av visad olämplighet skilja ordinarie eller extra

befattningshavare, som varit anställd vid polisväsendet i minst två år i följd,

tillkommer länsstyrelsen (1 inom.). Befogenheten att i stad tillsätta och

entlediga befattningshavare i andra fall än nu nämnts tillkommer vederbörande

polischef (2 inom.). För landsbygden utövas ifrågavarande befogenheter

av länsstyrelsen (4 inom.). Särskilda föreskrifter gälla emellertid beträffande

tillsättande av fjärdingsmansbefattning. Dessa innebära, att sedan

landsfiskalen yttrat sig över de sökande, vederbörande polisdistrikt skall

förrätta val av fjärdingsman samt att den valde skall av länsstyrelsen förordnas

till fjärdingsman, där icke särskilda skäl annat föranleda (3 inom.).

Rörande ordningen för beviljande av semester och annan ledighet m. m.

för polispersonal äro vissa närmare föreskrifter givna i 40—42 §§ polisreglementet

den 4 juni 1948 (nr 332). Dessa innebära bl. a. följande. Tiden

för semester bestämmes av polischefen (40 §). Tjänstledighet beviljas

i stad av polischefen och i annat polisdistrikt av länsstyrelsen. Därest

vikarie ej erfordras, må dock tjänstledighet beviljas av landsfiskal för en

tid av högst en vecka i följd samt, efter polischefens bestämmande, i polisdistrikt,

där polisintendent eller poliskommissarie finnes, av sådant be*- fäl för högst tre dagar i följd (41 §). Vikarie för polisman förordnas vid

semester, annan ledighet eller vakans i stad av polischefen och i annat

polisdistrikt av länsstyrelsen. Beräknas förordnande att såsom vikarie

uppehålla polismanstjänst vara minst sex månader, skall, där ej länsstyrelsen

i särskilt fall annat bestämmer, förordnandet kungöras ledigt i samma

ordning som enligt 22 § polisreglementet är föreskriven för tjänstens

tillsättande, d. v. s. med föreläggande av 30 dagars ansökningstid. Vad sålunda

stadgats gäller även i fråga om annat vikariat på polismanstjänst,

om förordnandet varat minst 6 månader (42 §).

Decentralisering sutredningen, som tillsatts av Kung], Maj :t den 6 juni

1947 med uppgift att utreda möjligheterna av en ytterligare decentralisering

inom statsförvaltningen, bär i en med nr 19 betecknad, till inrikesdepartementet

överlämnad promemoria föreslagit, att 11 § polislagen ändras

därhän, att polischef på landsbygden får samma befogenhet som polischef i

stad i fråga om att tillsätta och entlediga vikarie för polisman vid ledighet

eller annat förfall samt att därav betingade ändringar vidtagas i 41 och 42 §§

polisreglementet. Utredningen har härvid pekat på den enligt utredningens

mening ur saklig synpunkt ganska besynnerliga konsekvensen av gällande

bestämmelser, att medan landsfiskal i egenskap av polischef i fögderistad

äger den polischef i stad tillkommande befogenheten så saknar han i egenskap

av polischef på landsbygden motsvarande befogenhet i landsbygdsdelen

av distriktet. Utredningen anförde vidare.

opaginerad Kontrollera mot PDF

G

Första lagutskottets utlåtande nr 5.

En särskild praktisk olägenhet med nu gällande ordning är den omgång

och tidsförlust som uppkommer i de ärenden av förevarande slag, vilka

måste underställas länsstyrelsen. Det torde icke sällan inträffa att t. ex.

förordnande av vikarie sker först efter det att vikariatet de facto tillträtts,

ja kanske t. o. in. först sedan det avslutats. Det är vidare uppenbart att polischefen

har mera ingående kännedom om de personer, som kunna komma

i fråga till sådana förordnanden, än vad länsstyrelsen har. Några på

olikhet i kompetensen hos polischeferna grundade skäl för den bestående

skillnaden mellan stad och landsbygd torde icke kunna andragas.

Över decentraliseringsutredningens promemoria ha efter remiss yttranden

avgivits av länsstyrelserna i samtliga län, av vilka flertalet hört landsfogden

samt länsstyrelserna i Malmöhus och Värmlands län därjämte länets

avdelning av föreningen Sveriges landsfiskaler, föreningarna Sveriges

landsfogdar och Sveriges landsfiskaler samt Svenska polisförbundet.

Förslaget har i princip tillstyrkts eller lämnats utan erinran i samtliga

yttranden med undantag av dem, som avgivits av länsstyrelsen i Jämtlands

län samt landsfogdarna i Malmöhus, Gävleborgs och Jämtlands län, vilka

avstyrkt detsamma.

I de yttranden, där förslaget avvisats, har såsom motivering härför i huvudsak

anförts, att rekryteringen av polispersonalen på landsbygden i praktiken

merendels handhades centralt av landsfogden. Den som ville inträda

på polismannabanan anmälde sig hos landsfogden, som vid behov av vikarie

anvisade aspirant, som vore lämplig att emottaga förordnande. Om

befogenheten att meddela vikariatsförordnande överflyttades på landsfiskalerna,

skulle detta försvåra en enhetlig ledning av rekryteringen.

I vissa yttranden har förordats, att befogenheten för landsfiskal att tillsätta

och entlediga vikarie för polisman begränsades till förordnanden av

kortare varaktighet. Länsstyrelsen i Uppsala län anförde, att genom en

längre gående decentralisering länsstyrelserna skulle onödigtvis avhända

sig en nyttig inblick i polispersonalens organisation och funktionsduglighet

samt en, med hänsyn till att statsbidrag utginge till polisväsendet på landsbygden,

lämplig kontroll över personalens behov av längre tjänstledighet.

Vidare borde man ej heller helt bortse från att ingångna löneavtal, som

bl. a. innehölle bestämmelser om löneavdrag vid tjänstledighet av olika slag,

förutsatte länsstyrelserna som prövningsmyndigheter i tjänstledighetsärenden

rörande ifrågavarande personal.

I några av de yttranden, där förslaget gillats, har man uttalat sig för att

skyldighet borde föreskrivas för landsfiskalen att vid förordnande av vikarie

samråda med landsfogden och (resp.) hålla honom underkunnig om

ärendena.

Föredragande departementschefen, statsrådet Mossberg, anför bl. a. följande.

»Såsom utredningen framhållit medför den nuvarande ordningen en betydande

omgång och tidsförlust. Några olägenheter av den föreslagna decentraliseringen

torde ej vara att befara. I några yttranden har gjorts gäl
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 5.

7

lande, att ändringen skulle försvåra den ledning av rekryteringen av polispersonalen

på landsbygden, som nu i allmänhet utövades av landsfogdarna.

Denna uppfattning kan jag icke dela. Med hänsyn till de svårigheter,

som avsaknaden av en särskild rekryteringskår för landsbygdens polisväsende

innebär, är det emellertid av betydelse att landsfogdarna utöva en

viss ledning av rekryteringen. För att möjliggöra detta bör, såsom i en del

yttranden framhållits, landsfiskalen vid förordnande av vikarie samråda

med landsfogden och hålla honom underrättad om sina beslut. Erforderliga

bestämmelser härom böra intagas i polisreglementet.

I samband härmed må erinras, att frågorna om rekryteringen och utbildningen

av polispersonalen samt polisväsendets organisation äro föremål för

utredning av särskilda kommittéer. Enligt vad jag under hand inhämtat

torde emellertid dessa utredningar icke lägga fram förslag av sådan innebörd,

att det bör hindra genomförandet av den nu förordade ändringen.

I några av de yttranden, där förslaget i princip gillats, har påyrkats, att

ändringen borde begränsas till mera kortfristiga förordnanden. Tillräckliga

skäl härför synas mig emellertid icke föreligga. Visserligen äro olägenheterna

av det nuvarande systemet icke lika påtagliga, när det gäller längre

ledigheter som beträffande semester eller andra kortare ledigheter. Å andra

sidan måste det te sig egendomligt, därest landsfiskalen-polischefens befogenhet

skulle bli olika för olika polisdistrikt inom hans verksamhetsområde.

De skäl, som anförts för begränsningen i fråga, kunna för övrigt ej

heller anses bärande.

Under åberopande av det anförda vill jag förorda, att sådan ändring vidtages

i 11 § polislagen, att polischef på landsbygden får samma befogenhet

som polischef i stad i fråga om förordnande och entledigande av polisman

vid semester, annan ledighet och vakans. Såsom en följd av denna ändring

böra vissa ändringar vidtagas i polisreglementet.»

Utskottet. Utskottet som icke funnit anledning till erinran mot Kungl.

Maj :ts förslag, får hemställa,

att förevarande proposition, nr 14, måtte bifallas av riksdagen.

Stockholm den 7 februari 1950.

På första lagutskottets vägnar:

OLOV RYLANDER.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Ahlkvist, Olofsson, Lodenius, Lindblom,

fru Sjöström-Bengtsson, herrar Cassel, John Wiktor Jonsson och

Englund;

från andra kammaren: herrar Rylander, Olsson i Mellerud, Lindberg,

Johnsson i Stockholm, Landgren, fröken Oberg och herr östlund.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1950:35 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 3 § lagen den 29 maj 1931 a1 i texten