Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om förlängning av den tid, inom vilken moder till barn utom äktenskap kan erhålla införsel i faderns lön eller andra tillgångar för sin bidragsfordran. Första lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 62 i första kammaren av herr Göransson samt nr 67 i andra kammaren av fru Sjöstrand och fru Gärde Widemar.

1950-02-23 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1950:8, Utlåtande i anledning av väckta motioner om förlängning av den tid, inom vilken moder till barn utom äktenskap kan erhålla införsel i faderns lön eller andra tillgångar för sin bidragsfordran. Första lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 62 i första kammaren av herr Göransson samt nr 67 i andra kammaren av fru Sjöstrand och fru Gärde Widemar.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 8.

1

Nr 8.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om förlängning av den

tid, inom vilken moder till barn utom äktenskap kan

erhålla införsel i faderns lön eller andra tillgångar

för sin bidragsfordran.

Första lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nr 62 i första kammaren av herr Göransson

samt nr 67 i andra kammaren av fru Sjöstrand och fru Gärde Widemar.

I motionerna, vilka äro likalydande, hemställes, »att riksdagen ville för sin

del besluta sådan ändring av lagen den 17 juni 1917 om införsel i avlöning,

pension eller livränta, att den tid förlänges inom vilken moder kan erhålla

införsel i faderns lön eller andra tillgångar för sin bidragsfordran

och att vederbörande utskott måtte utarbeta erforderlig lagtext».

Beträffande motiveringen för motionärernas hemställan må här anmärkas,

att motionärerna avse allenast underhållsbidrag till moder, som fött

barn utom äktenskap. I övrigt får utskottet hänvisa till motionerna.

Gällande bestämmelser.

I 1 § lagen den li juni 1917 om införsel i avlöning, pension eller livränta

stadgas, att om någon enligt rättens eller domarens beslut eller skriftligt,

av två personer bevittnat avtal är pliktig att till fullgörande av lagstadgad

underhållsskyldighet utgiva underhållsbidrag till bland andra barn eller den,

med vilken han utom äktenskap avlat barn, och underlåter att betala förfallet

belopp, äger den till underhåll berättigade erhålla införsel i den underhållsskyldige

tillkommande avlöning för tjänst eller annan arbetsanställning.

Införsel må ske till gäldande av såväl förfallet belopp som bidraget

i övrigt, i den mån det förfaller till betalning.

De materiella förutsättningarna i övrigt för införsel, grunderna för beräkning

av de belopp, som skola innehållas, samt frågor om jämkning eller

upphörande av beslutad införsel regleras i 5—8 §§. Av betydelse i förevarande

sammanhang äro bestämmelserna i 6 § och 8 § tredje stycket.

Enligt 6 § må införsel ej beviljas till gäldande av bidragsbelopp, som förfallit

till betalning tidigare än ett år, innan beslutet meddelas. Ej heller må

bestämmelse givas, enligt vilken avlöning skulle komma att innehållas för

annat bidragsbelopp än sådant, som är förfallet, då innehållandet skall äga

rum, eller som näst därefter förfaller.

I 8 § tredje stycket stadgas, att sedan underhållsskyldigheten upphört,

skall, där ej fråga är om underhållsbidrag, som fader till barn utom äktenskap

har att erlägga till barnets moder, beslut om införsel ej vidare äga

1 Jlihang till riksdagens protokoll 1950. 9 samt. lavd. Nr 8.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Första lagutskottets utlåtande nr 8.

tillämpning, ändå att den underhållsskyldige häftar för oguldet underhållsbidrag.

Ansökan om införsel skall enligt 2 § ingivas till utmätningsmannen. Av

bestämmelserna om förfarandet i ärenden angående införsel må här erinras

om 12 §. I första stycket stadgas, att utmätningsmannen skyndsamt skall

vidtaga de åtgärder, som åligga honom. Andra stycket stadgar, att den underhållsberättigade

eller den underhållsskyldige icke skola vara pliktiga att

gälda någon kostnad för sådan åtgärd.

Bestämmelser om fastställande av faderskap till barn utom äktenskap finnas

numera i 3 kap. föräldrabalken. Om faders skyldighet att bidraga till

underhållet av sådant barn och till den med vilken barnet avlats stadgas i

7 kap. samma balk. Bestämmelser om rättegången finnas i 20 kap. Till dessa

bestämmelser anknyter lagen den 10 juni 1949 angående blodundersökning

m. m. i mål om äktenskaplig börd eller faderskapet till barn utom äktenskap,

som ersatt lagen den 26 maj 1933 angående blodundersökning i mål om barn

utom äktenskap.

Faderskap till barn utom äktenskap fastställes —- förutom genom erkännande

i viss ordning — genom talan mot mannen eller hans arvingar. Varder

utrett, att mannen haft samlag med modern å tid, då barnet kan vara

avlat, skall han enligt 3 kap. 2 § föräldrabalken anses som fader, om det ej

är osannolikt att barnet avlats vid samlaget. Frågan om sannolikheten för

att barnet avlats vid visst samlag utredes i den ordning som stadgas i ovannämnda

lag. Därvid ifrågakommer främst blodundersökning, men lagen

öppnar möjlighet även till annan undersökning rörande ärftliga egenskaper

som kan ske utan nämnvärt men.

Fader till barn utom äktenskap är enligt 7 kap. 10 § föräldrabalken skyldig,

att efter vad med hänsyn till hans och moderns villkor må anses skäligt,

bidraga till hennes underhåll under sex veckor före och sex veckor

efter nedkomsten. Vid beräknande av detta underhållsbidrag skall hänsyn

tagas jämväl till de särskilda kostnader som orsakas av förlossningen. Medför

havandskap eller amning eller annan vård om barnet avsevärt hinder i

moderns förvärvsverksamhet, eller ådrager hon sig sjukdom genom havandeskapet

eller nedkomsten, må fadern kunna förpliktas att bidraga till

hennes underhåll under längre tid än nu sagts, dock högst under fyra månader

före och nio månader efter nedkomsten.

I mål angående underhåll äger rätten enligt 20 kap. 12 § att för tiden

intill dess laga kraft ägande dom föreligger förordna därom efter vad som

finnes skäligt. Skyldighet att utgiva bidrag må dock ej åläggas någon, med

mindre sannolika skäl föreligga att han är bidragsskyldig. Förordnande som

nu sagts går i verkställighet lika med laga kraft ägande dom men kan när

som helst av rätten återkallas. Har mannen, efter det han på grund av nu

nämnt förordnande betalat underhållsbidrag till barn utom äktenskap eller

barnets moder, genom laga kraft ägande dom funnits icke vara underhållsskyldig,

må han enligt 13 § dock ej av den som mottagit underhållsbidraget

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 8.

3

söka åter vad han utgivit men äger av allmänna medel återbekomma guldna

bidragsbelopp jämte ränta. Vad av allmänna medel utgivits skall i allmänhet

stanna å statsverket.

Dom i mål om underhållsbidrag till barn utom äktenskap och till barnets

moder — som före föräldrabalkens ikraftträdande gått i verkställighet som

laga kraft ägande dom — intager i fråga om tiden för verkställighet numera

icke någon särställning. För att den underhållsberättigade skall kunna utfå

honom tilldömt och förfallet underhållsbelopp fordras som regel att domen

vunnit laga kraft. Enligt allmänna regler kan dock rätten, när skäl äro därtill,

i dom förordna, att den må verkställas utan hinder av att den icke äger

laga kraft. Härom stadgas i 17 kap. 14 § rättegångsbalken.

Har dylikt förordnande meddelats, skall domen enligt 42 § utsökningslagen

gå i verkställighet såsom laga kraft ägande, där den vinnande ställer

pant eller borgen för det skadestånd, vartill han kan kännas skyldig, om

domen ändras; beträffande hovrätts dom föreligger skyldighet att ställa säkerhet

endast om i domen förordnats därom. I motsats till nu angivna fall

skall enligt samma lagrum dom, som enligt lag skall verkställas genast, gå

i fullbordan såsom laga kraft ägande, om ej annat är stadgat.

Har domstolen icke förordnat om omedelbar verkställighet, torde införsel

icke kunna äga rum. I denna fråga får utskottet hänvisa till rättsfallet NJA

1928 s. 95.

Socialhjälp till mödrar utgår bland annat i form av moderskapspenning

och mödrahjälp enligt förordningar i ämnet den 11 juni 1937. Moderskapspenning

utgår av statsmedel med ett belopp av 75 kronor till kvinna, som

till lindrande av de med barnsbörd förenade kostnader är i behov därav.

Rätt till moderskapspenning tillkommer icke kvinna, som är intagen å vissa

anstalter eller av fattigvården mottagits till stadigvarande försörjning, ej

heller kvinna som är berättigad till moderskapshjälp från erkänd sjukkassa.

Vid en till statlig inkomstskatt beskattningsbar inkomst av högst 4 000 kronor

anses i allmänhet behov av moderskapspenning föreligga. Mödrahjälp

utgår av statsmedel till kvinna, som i anledning av havandeskap eller barnsbörd

är i uppenbart behov av understöd. Hjälpen lämnas i den form, som

för varje särskilt fall finnes lämpligast, i en eller flera poster, till ett sammanlagt

värde av högst 400 eller, vid flerbörd, högst 500 kronor. På moderns

ställning inverkar i viss mån även det förskott å underhållsbidrag, som enligt

lagen den 11 juni 1943 om förskottering av underhållsbidrag till barn

(bidragsförskottslag) utgår till barn, vars fader enligt rättens beslut eller

skriftligt, av två personer bevittnat avtal är pliktig att till fullgörande av

lagstadgad underhållsskyldighet utgiva underhållsbidrag till barnet och som

underlåter att betala förfallet belopp. I detta sammanhang må ytterligare

erinras om att barnet äger rätt till barnbidrag enligt lagen den 26 juli 1947

om allmänna barnbidrag.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första lagutskottets utlåtande nr 8.

Historik.

Lagen om införsel i avlöning, pension eller livränta ingår i ett större komplex

lagar av familjerättsligt innehåll, som antogos vid 1917 års riksdag på

grundval av förslag från lagberedningen. Av intresse bland dessa lagar är

i förevarande sammanhang närmast den numera i föräldrabalken inarbetade

lagen den 14 juni 1917 om barn utom äktenskap. Införsellagen fullständigade

på den utsökningsrättsliga sidan det förbättrade rättsskydd, som

man velat skapa med lagen om barn utom äkenskap.

Stadgandet i 6 § införsellagen har kvarstått oförändrat sedan lagens tillkomst.

Lagberedningens förslag i denna del överensstämde i huvudsak med den

senare utfärdade lagen; dock anknöts ettårsgränsen till lidpunkten för ansökan

om införsel. Lagberedningen anförde till motivering av det föreslagna

stadgandet bland annat följande:

Vid bestämmandet av det belopp, som skall innehållas, har utmätningsmannen

att taga hänsyn till dels underhållsfordringens storlek och dels den

underhällsskyldiges betalningsförmåga. I förstnämnda hänseende gäller naturligtvis

att utmätningsmannen icke kan gå utöver vad den underhållsberättigade

sökt. Men dessutom stadgas i förslaget vissa begränsningar. Vad

angår fordran på bidrag för tid, som redan gått till ända, har sådan fordran,

då bidragen icke mera kunna tjäna sin ursprungliga uppgift, i viss mån

förlorat karaktären av underhållsfordran och blivit likställd med vanlig

fordran, för vilken införsel ej kan äga rum. Därtill kommer att, om införsel

för förut förfallna bidrag utan inskränkning medgives, den underhållsskyldige

kan komma i en sådan ställning, att han förlorar arbetslust och

vilja att göra rätt för sig och att i följd därav möjligheten att utbekomma

det löpande underhållet minskas eller rent av försvinner. Å andra sidan

bör uppenbarligen icke varje dröjsmål med uttagandet av bidrag, måhända

orsakat därav "att den underhållsskyldige hållit sig undan, föranleda därtill

att bidraget icke kan uttagas genom införsel och han sålunda praktiskt

taget varder befriad från dess gäldande. Vid avvägande av dessa synpunkter

har beredningen funnit sig böra föreslå, att införsel icke får avse bidragsbelopp,

som förfallit till betalning tidigare än ett år innan ansökningen

om införsel gjordes.

Lagrådet fann, att vederbörligt beaktande av de av lagberedningen anförda

synpunkterna borde föranleda en starkare begränsning av införselns

verkan i avseende å förfallna bidragsbelopp. På närmare anförda skäl

hemställde lagrådet, att i fråga om införsel till gäldande av underhållsbidrag

den begränsning måtte stadgas, att avlöning ej må innehållas för bidragsbelopp,

som förfallit till betalning tidigare än ett år innan innehållandet

sker.

Bestämmelsen fick sin slutliga avfattning i den i ämnet avlåtna propositionen

(nr 33). Därvid anförde föredragande departementschefen:

Beträffande lagrådets anmärkning vid 6 § må erinras, att de i paragrafen

givna regler angående innehållet av beslut om införsel uppenbarligen

böra äga tillämpning jämväl vid beslut om jämkning, varom förmäles i

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 8.

5

7 §.'' Genom stadgandet i 6 § (andra stycket), att införsel ej må beviljas till

gäldande av bidragsbelopp, som förfallit till betalning tidigare än ett år

innan ansökningen gjordes, har man velat förekomma, att från förfluten

tid resterande belopp i större omfattning uttages genom införsel. Denna regel

bör, efter vad nyss är sagt, iakttagas jämväl vid beslut om jämkning.

Då emellertid för jämkningsbeslut icke förutsättes, att formlig ansökan

göres, kan tvekan uppstå huru regeln skall vid jämkningsbeslutet tillämpas.

Den oegentlighet, som sålunda förefinnes, synes lämpligast kunna avlägsnas

genom att stadgandet i 6 § (andra stycket) ändras så, att den förflutna

tid, för vilken införsel må beviljas, inskränkes till ett år före beslutets

meddelande. Detta stadgande blir då tillämpligt såväl på det första beslutet

om införsel som på beslut om jämkning däri, därvid naturligtvis i

senare fallet tidsbestämmelsen hänföres till jämkningsbeslutet. Iakttages

detta, kan svårligen under den tid underhållsskyldigheten fortfar införsel

komma att äga rum för uttagande av underhållsbidrag för tid, som ligger

avsevärt långt tillbaka. Detta skulle emellertid kunna bliva fallet, om efter

underhållstidens slut resterande bidrag finge uttagas genom införsel. Det

är framför allt häremot, som lagrådets anmärkning riktar sig. För att förekomma

en sådan helt visst ej åsyftad följd har i 8 § införts uttryckligt

stadgande, att beslut om införsel ej skall tillämpas efter underhållstidens

utgång, även om den underhållsskyldige då ännu häftar för oguldet underhållsbidrag.

Det numera i 8 § tredje stycket införsellagen införda stadgandet upptog,

såsom framgår av departementschefens ovan intagna uttalande, ursprungligen

icke något undantag från bestämmelsen, att sedan underhållsskyldigheten

upphört, beslut om införsel ej vidare skulle äga tillämpning.

Vid 192b års riksdag infördes emellertid i sagda bestämmelse nu gällande

undantag för underhållsbidrag, som fader till barn utom äktenskap har att

erlägga till barnets moder. I den i ämnet avlåtna propositionen anförde

föredragande departementschefen, efter att hava omnämnt moderns rätt

att erhålla införsel till gäldande av det henne tillkommande underhållsbidraget,

följande:

Denna rätt kan emellertid i många fall icke göras gällande på grund av

stadgandet i 8 § andra stycket,2 att sedan underhållsskyldigheten upphört,

beslut om införsel ej vidare äger tillämpning, ändå att den underhållsskyldige

häftar för oguldet underhållsbidrag. Kommer nämligen avtal med mannen

om faderskap och underhållsbidrag ej till stånd, utan saken måste hänskjulas

till rätten, förflyter i allmänhet en avsevärd tid, innan dessa frågor

hinna bliva avgjorda. Då domen faller, är sålunda i allmänhet den tid av

sex veckor efter nedkomsten, under vilken kvinnan i regel är berättigad till

underhåll, redan förfluten, vilket medför, att det av domstolen fastställda

underhållsbidraget icke kan uttagas genom införsel. Även då saken ej går

till domstol, kan mannen genom att vid underhandlingarna med barnavärdsmannen

draga ut på tiden åstadkomma alt, då avtal till sist kommer

till stånd, möjlighet saknas alt genom införsel uttaga bidraget.

Det nu anmärkta förhållandet är uppenbarligen otillfredsställande. Införsel

är i många fall det enda sättet för utfående av bidrag, som utgår

enligt lagen om barn utom äktenskap. Av den föregående redogörelsen

framgår emellertid, att detta sätt i de fall, då avtal eller dom ej kommer

'' Nuvarande 8 § första stycket.

2 Numera tredje stycket.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Första lagutskottets utlåtande nr 8.

till stånd inom sex veckor efter barnets födelse, i regel icke står kvinnan

till buds för uttaende av henne tillkommande underhållsbidrag. Enligt vad

som meddelats mig från huvudstadens barnavårdsnämnd, har detta mången

gång framstått såsom en kännbar olägenhet. Icke ens om kvinnan på grund

av mannens uraktlåtenhet att betala underhållsbidraget nödgas under tiden

närmast efter nedkomsten begära fattigvård, kan ersättning härför uttagas

av mannen; denne är nämligen ej enligt fattigvårdslagen försörjningspliktig

i förhållande till kvinnan.

Enligt min mening bör sådan ändring i stadgandet i 8 § andra stycket1 i

lagen om införsel äga rum, att berörda stadgande ej lägger hinder i vägen

för kvinnan att, efter det underhållsskyldigheten upphört, genom införsel

uttaga underhållsbidraget. Detta torde icke vara ägnat att ingiva betänklighet

med hänsyn till att genom bestämmelsen i 6 § förebygges, att införsel

beviljas till gäldande av bidrag, som förfallit till betalning tidigare än ett

år innan beslutet meddelas, och att stadgandet i 8 § andra stycket1 huvudsakligen

har till syfte att förebygga, att efter underhållstidens slut underhållsbidrag

uttages för tid, som ligger avsevärt långt tillbaka.

Av nu angivna skäl tillstyrker jag ändring i ovan angiven riktning av

stadgandet i 8 § andra stycket1 av lagen om införsel.

Vid 1925 års riksdag vidtogos vissa ändringar i införsellagen, varigenom

ifrågavarande lagrum fingo sin nuvarande plats.

Med skrivelse den 31 december 1942 till Ivungl. Maj :t framlade justitieombudsmannen

förslag om förlängning av den i 6 § införsellagen stadgade,

från bidragsbeloppets förfallodag räknade tid, efter vars utgång införsel ej

må beviljas. I skrivelsen redovisas viss av justitieombudsmannen införskaffad

utredning rörande sakens praktiska betydelse och särskilt i frågan

om blodundersökning enligt lagen den 26 maj 1933 angående blodundersökning

i mål om barn utom äktenskap inverkat på handläggningen av faderskapsmålen.

Sålunda hade justitieombudsmannen anhållit om upplysningar

av föreståndaren för statens rättskemiska laboratorium, professorn Erik

Wolff, dels om antalet fall, i vilka blodundersökning i mål rörande faderskap

till barn utom äktenskap ägt rum under ettvart av åren 1939—1941,

och dels vid vilken barnets ålder blodprov helst borde tagas. Wolff hade

upplyst, att antalet under nämnda år å rättskemiska laboratoriet behandlade

ärenden, däri blodprov tagits för faderskapsbevisning, utgjort: år 1939

886, år 1940 749 och år 1941 825. Beträffande frågan om lämplig tidpunkt

för tagande av blodprov för blodgruppsbestämning å barn anförde Wolff

följande:

Blodgruppsegenskaperna äro visserligen utbildade redan hos den nyfödde,

men isoagglutininerna i hlodserum utbildas småningom under första levnadsåret,

varjämte A-receptorn i de röda blodkropparna stundom icke ha

nått sin fulla styrka hos det mycket späda barnet. För att anse en blodgruppsbestämning

fullt säker fordrar laboratoriet, att även isoagglutininerna i blodserum

skola ha kunnat påvisas. Någon bestämd ålder, vid vilken dessa alltid

nått sin utveckling, kan icke angivas. Vid sexmånadersåldern äro de i regel

för handen hos barnet, men de kunna i många fall uppträda långt tidigare

1 Numera tredje stycket.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 8.

7

och i en del fall långt senare, i enstaka fall till och med senare än i ettårsåldern.

Laboratoriet brukar därför rekommendera provtagning i sexmånadersåldern,

om icke särskilda omständigheter göra tidigare provtagning

önskvärd, men någon full säkerhet för att icke en förnyad senare provtagning

kan bliva nödvändig föreligger icke. Om en sådan på grund av bristande

isoagglutininutveckling visar sig nödvändig, plägar laboratoriet begära,

att nytt blodprov från barnet skall tagas och insändas efter tre månader. —

1 mål angående faderskap till barn utom äktenskap måste avgörandet ofta

anstå längre tid för att blodprov från barnet skall kunna tagas vid lämpligaste

tidpunkt. Dröjsmålet i dylika fall blir emellertid ofta längre än nödvändigt,

emedan de begärda blodproven insändas senare än vid den uppgivna

tidpunkten, icke sällan åtskilliga månader senare. Det sistnämnda

gäller även i sådana fall, där nya blodprov från samtliga personerna begärts

i kontrollsyfte, vilket sedan åtskilliga år tillbaka regelbundet är fallet, där

undersökningsresultatet utesluter, att den uppgivna barnafadern kan vara

fader till barnet. Den olägenhet ett dylikt förfarande medför har ansetts mer

än väl uppvägas av den ökade trygghet mot bedrägligt förfarande och förväxling,

som den upprepade blodprovstagningen och undersökningen skänker.

I detta sammanhang må hänvisas till en av Wolff utarbetad, i ärvdabalkssakkunnigas

förslag till föräldrabalk intagen promemoria angående blodgruppsbestämning

såsom bevismedel i faderskapsmål (SOU 1946: 49 s.

138 ff).

Justitieombudsmannen anförde:

I mål angående faderskap till barn utom äktenskap är det numera, särskilt

efter tillkomsten av ovanberörda lag den 26 maj 1933, ganska vanligt,

att blodundersökning verkställes för utredning rörande faderskapet. Med

hänsyn till vad föreståndaren för statens rättskemiska laboratorium upplyst

angående den barnets ålder, vid vilken blodprov helst bör tagas, synes man

kunna utgå ifrån att mål, däri sådan undersökning sker, i många fall icke

kan slutföras förrän en ganska avsevärd tid efter barnets födelse förflutit.

Vid rättskemiska laboratoriet har också den iakttagelsen gjorts, att avgörandet

av mål, varom nu är fråga, ofta måste anstå längre tid för att blodprov

å barnet skall kunna tagas vid lämpligaste tidpunkt.

I händelse faderskapsmålen sålunda draga ut på tiden synes, med gällande

bestämmelser om införsel, moderns rätt att för utfående av det henne tillkommande

underhållsbidraget erhålla införsel i barnafaderns avlöning

äventyras. Sådant underhållsbidrag torde nämligen få anses förfalla till betalning

vid utgången av den tid, för vilken detsamma skall utgå (jfr referat

i Sv. .1. T. 1933 s. 17). Denna tid omfattar i regel sex veckor före och sex

veckor efter barnets födelse. Blir ej inom ett år efter förfallodagen genom

beslut i faderskapsmålet bidragsskyldighet mannen ålagd eller träffas icke

inom samma tid avtal om underhållsbidraget, lägger stadgandet i 6 § införsellagen

hinder i vägen för bidragets uttagande genom införsel. I flertalet

fall torde därmed också moderns möjlighet att utfå sitt underhållsbidrag

av barnafadern vara så gott som utesluten.

Med hänsyn till nämnda konsekvens av ett fördröjt bestämmande av moderns

underhållsbidrag synes det mig böra övervägas, om icke moderns rätt

till utfående av bidraget genom införsel skulle kunna tillgodoses bättre än

nu är fallet. För detta ändamål torde en jämkning av tidsbestämmelsen i 6 §

införsellagen vara påkallad. Den från bidragsbeloppets förfallodag räknade

tid, efter vars utgång införsel ej må beviljas, skulle lämpligen kunna för
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Första lagutskottets utlåtande nr 8.

längas till förslagsvis två år, när fråga är om underhållsbidrag som fader till

barn utom äktenskap har att erlägga till barnets moder. För vidtagande av

en sådan ändring i gällande bestämmelser torde i stort sett kunna anföras

samma skäl, som av föredragande departementschefen anfördes för den år

1924 gjorda ändringen i 8 § införsellagen.

Det av justitieombudsmannen anhängiggjorda ärendet är föremål för

övervägande inom justitiedepartementet.

I skrivelse den 12 juni 1945, nr 365, anhöll riksdagen, på hemställan av

utskottet i dess av kamrarna godkända utlåtande nr 39, om revision av utsökningslagen

och i samband därmed stående lagstiftning. I utlåtandet anförde

utskottet bland annat, att det reformarbete utskottet förordade otvivelaktigt

vore av stor omfattning och säkerligen komme att taga åtskillig tid i

anspråk. Det vore därför önskvärt, att utredningsarbetet icke — såsom ofta

skedde vid större utredningar — komme att förhindra sådana partiella reformer,

vilkas genomförande vore så trängande, att de icke borde anstå till det

stora reformarbetets slut.

Ärendet är beroende på Kungl. Maj :ts prövning.

I föräldrabalken, som trätt i kraft den 1 januari innevarande år, ha de

tidigare särskilda lagarna rörande rättsförhållandet mellan föräldrar och

barn jämte tillhörande spörsmål sammanarbetats. I anslutning därtill ha

på enskilda punkter betydelsefulla ändringar genomförts. Vissa av dessa beröra

det föreliggande spörsmålet.

Sålunda stadgade 26 § lagen om barn utom äktenskap — som motsvarar

3 kap. 2 § föräldrabalken -—- att om det utretts, att svaranden haft samlag

med modern å tid, då barnet kan ha avlats, han skall anses såsom fader,

där ej är uppenbart, att barnet ej avlats vid det samlag.

Då faderskapspresumtionen enligt 3 kap. 2 § föräldrabalken häves redan

om det är osannolikt att barnet avlats vid samlaget, har således det mått

av bevis, som lagen kräver för hävande av faderskapspresumtionen, något

minskats. I den i ämnet avlåtna propositionen till 1949 års riksdag, nr 93,

erinrades om att frågan om faderskapsbevisningen befunne sig i viss mån

i ett annat läge än vid tillkomsten av 1917 års lagstiftning. Härvid åsyftades

i första hand de bevisningsmöjligheter, som numera förelåge genom blodgruppsbestämning.

Även andra antropologiska undersökningar ansågos

genom vetenskapens framsteg kunna i högre grad än tidigare tjäna till ledning

i faderskapsmål. En följd av den föreslagna ändringen torde — uttalades

vidare i propositionen — bliva, att antalet fall, då rättegång erfordrades

för faderskapets fastställande, komme att öka. Detta vore självfallet icke

önskvärt men torde icke böra tillmätas avgörande betydelse. Fastställandet

av faderskapet vore av den vikt att bekvämlighetssynpunkter icke finge vara

utslagsgivande. Sistnämnda synpunkt underströks även av utskottet i dess

över propositionen avgivna utlåtande, nr 34.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 8

9

Även vissa ändringar i de processuella reglerna ha betydelse för moderns

ställning.

I 28 § lagen om barn utom äktenskap stadgades — efter vissa här betydelselösa

ändringar i anslutning till nya rättegångsbalken — att om dom ej

omedelbart kunde givas men tvist allenast vore om beloppet av underhållsbidrag

eller sannolika skäl förelåge till antagande att svaranden vore bidragsskyldig,

ägde rätten på yrkande av käranden förordna, att svaranden

skulle utgiva skäligt bidrag för tiden till dess målet avgjordes av rätten.

Enligt 30 § första stycket skulle förordnande, som i 28 § sagts, gå i verkställighet

lika med laga kraft ägande dom men kunde när som helst av rätten

återkallas. I andra stycket stadgades, att dom, varigenom rätten ålagt

svaranden bidragsskyldighet, skulle på enahanda sätt gå i verkställighet, där

ej rätten annorlunda förordnat.

Modern var enligt 32 § i princip befriad från återbetalningsskyldighet såväl

för vad hon mottagit på grund av interimistiskt förordnande som för vad

hon uppburit på grund av icke laga kraft ägande dom.

I sin motivering till 30 § lagen om barn utom äktenskap framhöll lagberedningen

till en början, att verkställighet å interimistiskt förordnande omedelbart

måste kunna sökas. Beredningen anförde vidare:

Men också i flertalet fall, då sådant förordnande ej kunnat meddelas —

merendels lärer detta komma att bero på svårigheten att på ett tidigare stadium

av målet visa sannolika skäl till antagande att svaranden är fadern ■—

föreligger stort behov av ett skyndsamt verkställande av det slutliga utslaget.

Därest intet särskilt stadgande angående denna verkställighet gåves,

utan 39 och 40 §§ utsökningslagen vore tillämpliga, skulle, innan utslaget

vunnit laga kraft, endast utmätning, men icke försäljning av det utmätta

kunna äga rum. Svaranden skulle således kunna genom utslagets överklagande

under lång tid hindra den understödsberättigade att realisera sin rätt.

I överensstämmelse härmed skulle, innan utslaget vunnit laga kraft, icke

heller de medel, som enligt den av beredningen utarbetade lagen om införsel

innehållits av svarandens avlöning, kunna utbetalas till den underhållsberättigade.

I förevarande paragraf stadgas därför, att förordnande, som i 28

eller 29 § sägs, samt, där ej rätten annorlunda förordnat, slutligt utslag, varigenom

rätten ådömt svaranden bidragsskyldighet, skola gå i verkställighet

lika som laga kraft ägande dom.

I föräldrabalken ha dessa regler, såsom förut angivits, blivit ändrade sålunda,

att interimistiskt förordnande skall avse tiden intill dess laga kraft

ägande dom föreligger. Stadgandet i 30 § andra stycket lagen om barn utom

äktenskap saknar motsvarighet i föräldrabalken. I enlighet härmed har ej

heller stadgats befrielse för modern att återgälda vad hon mottagit på grund

av dom som ej vunnit laga kraft. Sådan befrielse gäller enligt 20 kap. 13 f?

föräldrabalken däremot i fråga om bidragsbelopp, som hon uppburit på

grund av interimistiskt förordnande. Syftet med dessa ändringar har i ovannämnda

proposition till 1949 års riksdag angivits vara, att med avseende å

barn utom äktenskap skulle gälla samma bestämmelser om provisoriska beslut

rörande vårdnad och underhåll som tidigare varit gällande för barn i

äktenskap.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Första lagutskottets utlåtande nr 8.

Utskottet.

Lagen om införsel tillerkänner moder till barn utom äktenskap rätt att

erhålla införsel för sin fordran å underhållsbidrag. I praktiken innebär denna

uisökningsform ofta hennes enda möjlighet att utfå underhållsbidraget.

Underhållsbidraget avser i regel tiden sex veckor före och sex veckor efter

barnets födelse och anses förfalla till betalning vid utgången av denna tid.

Kälten till införsel är genom 6 § införsellagen underkastad den begränsningen,

att införsel ej må beviljas till gäldande av bidrag, som förfallit till

betalning tidigare än ett år innan beslutet meddelas. Modern är därför vanligen

avskuren från möjligheten till införsel för sin fordran, om hon icke

erhållit en mot barnafadern verkställbar dom ett år och sex veckor efter

barnsbörden.

Moderns behov av underhållsbidrag kan visserligen tillgodoses genom provisoriskt

beslut under rättegången i faderskapsmålet. De praktiska möjligheterna

att erhålla dylikt beslut äro emellertid små. Det ligger i sakens natur,

alt dessa beslut skola tillgodose ett aktuellt behov av underhåll. I rättspraxis

ha jämväl reglerna om provisoriska beslut tillämpats så, att underhållsbidrag

för förfluten tid icke utdömts i denna ordning. För att i nu förevarande

fall ett provisoriskt beslut om underhållsbidrag över huvud taget skall kunna

erhållas, torde sålunda vara erforderligt att faderskapsprocessen anhängiggöres

mycket tidigt, helst före barnets födelse. Förberedelserna för faderskapsprocesserna

torde sällan kunna slutföras i så god tid att detta blir

möjligt.

I sin ovan återgivna skrivelse till Kungl. Maj:t framhöll justitieombudsmannen,

att man syntes kunna utgå ifrån att sådana mål, däri blodundersökning

skedde, icke kunde slutföras förrän en ganska avsevärd tid förflutit

efter barnets födelse. Vid rättskemiska laboratoriet hade också den iakttagelsen

gjorts, att avgörandet av sådana mål ofta måste anstå längre tid för

att blodprov å barnet skulle kunna tagas vid lämpligaste tidpunkt. I händelse

faderskapsmålen sålunda droge ut på tiden syntes, med gällande bestämmelser

om införsel, moderns rätt att för utfående av bidrag till hennes

eget underhåll erhålla införsel i barnafaderns avlöning äventyras. Justitieombudsmannen,

som jämväl erinrade om de ovan återgivna skälen för den år

1924 genomförda ändringen i 8 § införsellagen, förordade, att den från bidragsbeloppets

förfallodag räknade tid, efter vars utgång införsel ej må beviljas,

skulle förlängas till två år, när fråga vore om underhållsbidrag som

fader till barn utom äktenskap hade att erlägga till barnets moder.

I samband med att bestämmelserna i lagen om barn utom äktenskap överfördes

till föräldrabalken, vidtogos i dessa bestämmelser vissa ändringar,

som äro av betydelse för det förevarande spörsmålet. Medan en man, som

visats ha haft samlag med barnets moder, förut kunde bli fri från faderskapet

endast om det genom blodundersökning eller eljest blivit uppenbart att han

icke var barnets fader, skall nu den mot honom förda talan ogillas redan om

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Första lagutskottets utlåtande nr 8.

faderskapet är osannolikt. Vid föräldrabalkens tillkomst räknade man med

att antalet fall, då rättegång erfordrades för faderskapets fastställande, skulle

komma att öka till följd av de sålunda ändrade reglerna.

Vidare skedde en omläggning av bestämmelserna om provisoriska beslut

och verkställigheten av domar i faderskapsmål. Tidigare gällde ett provisoriskt

beslut endast till dess rätten meddelat dom i målet. Dom i faderskapsmål

kunde, oaktat den icke vunnit laga kraft, omedelbart verkställas, där

ej rätten annorlunda förordnat. Ändrades domen i högre rätt, blev modern

likväl icke återbetalningsskyldig för vad hon uppburit. I syfte att åstadkomma

önskvärd överensstämmelse med reglerna för barn i äktenskap ändrades

dessa bestämmelser därhän, att provisoriskt beslut skulle gälla intill

dess laga kraft ägande dom förelåge. En dom, som icke vunnit laga kraft,

blev i fråga om möjligheterna till omedelbar verkställighet underkastad

vanliga regler. Dessa innebära, att domstolen visserligen kan förordna om

omedelbar verkställighet men att sådan verkställighet icke kan ske utan att

säkerhet ställes. Att göra detta torde ofta vara svårt för modern, i synnerhet

som hon icke heller är befriad från att återgälda vad hon kan ha uppburit

i nu nämnd ordning. Har rätten icke förordnat om omedelbar verkställighet,

torde införsel icke kunna beviljas. Som modern enligt vad ovan

angivits i regel icke kan begagna sig av möjligheten att få sin bidragsfordran

tillgodosedd genom provisoriskt beslut, blir hon vanligen nödsakad att invänta

laga kraft ägande dom, innan hon kan erhålla införsel. Om barnets

fader överklagar domen i första instans, ökas risken för att den i 6 § införsellagen

stadgade fristen utlöper.

Genom vad sålunda förekommit ha de av justitieombudsmannen anförda

skälen för en ändring i nämnda lagrum ökat i styrka. En dylik ändring,

vilken nu föreslås i förevarande motioner, synes önskvärd för att den modern

tillerkända rätten till införsel icke i ett stort antal fall skall bli illusorisk.

Genom stadgandet i 6 § införsellagen har man velat förekomma, att från

förfluten tid resterande belopp i större omfattning uttagas genom införsel.

Ett genombrytande av denna regel för här avsedda fall skulle i och för sig

kunna väcka betänkligheter. Emellertid är att märka, att den tid, för vilken

underhållsbidrag till modern skall utgå, är begränsad. I regel utgör den sex

veckor före och sex veckor efter nedkomsten. Endast i vissa undantagsfall

kan underhåll utgå för längre tid, i intet fall dock längre än nio månader

efter nedkomsten. Denna särställning för ifrågavarande underhållsbidrag

lager sig även uttryck däri att domstolarna bruka bestämma bidraget att

utgå med visst belopp i ett för allt. En förlängning av tidsfristen i 6 § införsellagen

för dessa fall kan sålunda icke medföra en ökning av det belopp,

för vars uttagande införsel kan beviljas.

Såsom omtalats i utskottets historik har riksdagen hos Kungl. Maj :t anhållit

om en revision av utsökningslagen och i samband därmed stående lagstiftning.

Därvid uttalades emellertid tillika såsom önskvärt, att det begärda

utredningsarbetet icke konime att förhindra sådana partiella reformer, vil
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Första lagutskottets utlåtande nr 8.

kas genomförande vore så trängande, att de icke borde anstå till det stora

reformarbetets slut.

Enligt utskottets mening är den nu ifrågasatta ändringen i 6 § införsellagen

så angelägen, att densamma bör företagas utan avbidan på en framtida

revision av utsökningsrätten. Lagändringen torde, i enlighet med vad justitieombudsmannen

föreslagit, böra ske sålunda, att den från bidragsbeloppets

förfallodag räknade tid, efter vars utgång införsel ej må beviljas, förlänges

till två år, när fråga är om underhållsbidrag som fader till barn utom

äktenskap har att erlägga till barnets moder. Såsom dag för ikraftträdandet

föreslår utskottet den 1 juli 1950.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen i anledning av förevarande motioner, 1: 62

och II: 67, måtte för sin del antaga följande förslag till

Lag

om ändrad lydelse av 6 § lagen den 14 juni 1917 (nr 380) om införsel

i avlöning, pension eller livränta.

Härigenom förordnas, att 6 §* lagen den 14 juni 1917 om införsel i avlöning,

pension eller livränta skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives.

(Föreslagen lydelse:)

(Nuvarande Igdelse:)

6 §•

Införsel må ej beviljas till gäldande

av bidragsbelopp, som förfallit till betalning

tidigare än ett år, innan beslutet

meddelas. Ej heller må bestämmelse

givas, enligt vilken avlöning

skulle komma att innehållas för annat

bidragsbelopp än sådant, som är

förfallet, då innehållandet skall äga

rum, eller som näst därefter förfaller.

6 §•

Införsel må ej beviljas till gäldande

av bidragsbelopp, som förfallit till

betalning, när fråga är om bidrag som

fader till barn utom äktenskap har

att erlägga till barnets moder, tidigare

än två år samt eljest tidigare än ett

år, innan beslutet meddelas. Ej heller

må bestämmelse givas, enligt vilken

avlöning skulle komma att innehållas

för annat bidragsbelopp än sådant,

som är förfallet, då innehållandet

skall äga rum, eller som näst därefter

förfaller.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1950.

Stockholm den 23 februari 1950.

På första lagutskottets vägnar:

OLOV RYLANDER.

1 Senaste lydelse se SFS 1926:71.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 8.

13

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Lodenius*, Lindblom, fru SjöströmBengtsson,

herrar Cassel, Lindgren, John Wiktor Jonsson, Stener och

Nyström*,

från andra kammaren: herrar Rylander, Hedlund i Östersund, Olsson

i Mellerud, Johansson i Norrfors, Lindberg, Landgren, fru Gärde Widemar*

och herr Östlund*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1950:58 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om förlängning av den tid, inom vilken moder till barn utom äktenskap kan erhålla införsel i faderns lön a1 i texten