Utlåtande i anledning av väckta motioner om förlängning av den tid, inom vilken moder till barn utom äktenskap kan erhålla införsel i faderns lön eller andra tillgångar för sin bidragsfordran. Första lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 62 i första kammaren av herr Göransson samt nr 67 i andra kammaren av fru Sjöstrand och fru Gärde Widemar.
1950-02-23 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
1LU 1950:8, Utlåtande i anledning av väckta motioner om förlängning av den tid, inom vilken moder till barn utom äktenskap kan erhålla införsel i faderns lön eller andra tillgångar för sin bidragsfordran. Första lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 62 i första kammaren av herr Göransson samt nr 67 i andra kammaren av fru Sjöstrand och fru Gärde Widemar.
Dokumentets text
Första lagutskottets utlåtande nr 8.
1
Nr 8.
Utlåtande i anledning av väckta motioner om förlängning av den
tid, inom vilken moder till barn utom äktenskap kan
erhålla införsel i faderns lön eller andra tillgångar
för sin bidragsfordran.
Första lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nr 62 i första kammaren av herr Göransson
samt nr 67 i andra kammaren av fru Sjöstrand och fru Gärde Widemar.
I motionerna, vilka äro likalydande, hemställes, »att riksdagen ville för sin
del besluta sådan ändring av lagen den 17 juni 1917 om införsel i avlöning,
pension eller livränta, att den tid förlänges inom vilken moder kan erhålla
införsel i faderns lön eller andra tillgångar för sin bidragsfordran
och att vederbörande utskott måtte utarbeta erforderlig lagtext».
Beträffande motiveringen för motionärernas hemställan må här anmärkas,
att motionärerna avse allenast underhållsbidrag till moder, som fött
barn utom äktenskap. I övrigt får utskottet hänvisa till motionerna.
Gällande bestämmelser.
I 1 § lagen den li juni 1917 om införsel i avlöning, pension eller livränta
stadgas, att om någon enligt rättens eller domarens beslut eller skriftligt,
av två personer bevittnat avtal är pliktig att till fullgörande av lagstadgad
underhållsskyldighet utgiva underhållsbidrag till bland andra barn eller den,
med vilken han utom äktenskap avlat barn, och underlåter att betala förfallet
belopp, äger den till underhåll berättigade erhålla införsel i den underhållsskyldige
tillkommande avlöning för tjänst eller annan arbetsanställning.
Införsel må ske till gäldande av såväl förfallet belopp som bidraget
i övrigt, i den mån det förfaller till betalning.
De materiella förutsättningarna i övrigt för införsel, grunderna för beräkning
av de belopp, som skola innehållas, samt frågor om jämkning eller
upphörande av beslutad införsel regleras i 5—8 §§. Av betydelse i förevarande
sammanhang äro bestämmelserna i 6 § och 8 § tredje stycket.
Enligt 6 § må införsel ej beviljas till gäldande av bidragsbelopp, som förfallit
till betalning tidigare än ett år, innan beslutet meddelas. Ej heller må
bestämmelse givas, enligt vilken avlöning skulle komma att innehållas för
annat bidragsbelopp än sådant, som är förfallet, då innehållandet skall äga
rum, eller som näst därefter förfaller.
I 8 § tredje stycket stadgas, att sedan underhållsskyldigheten upphört,
skall, där ej fråga är om underhållsbidrag, som fader till barn utom äktenskap
har att erlägga till barnets moder, beslut om införsel ej vidare äga
1 Jlihang till riksdagens protokoll 1950. 9 samt. lavd. Nr 8.
2 Första lagutskottets utlåtande nr 8.
tillämpning, ändå att den underhållsskyldige häftar för oguldet underhållsbidrag.
Ansökan om införsel skall enligt 2 § ingivas till utmätningsmannen. Av
bestämmelserna om förfarandet i ärenden angående införsel må här erinras
om 12 §. I första stycket stadgas, att utmätningsmannen skyndsamt skall
vidtaga de åtgärder, som åligga honom. Andra stycket stadgar, att den underhållsberättigade
eller den underhållsskyldige icke skola vara pliktiga att
gälda någon kostnad för sådan åtgärd.
Bestämmelser om fastställande av faderskap till barn utom äktenskap finnas
numera i 3 kap. föräldrabalken. Om faders skyldighet att bidraga till
underhållet av sådant barn och till den med vilken barnet avlats stadgas i
7 kap. samma balk. Bestämmelser om rättegången finnas i 20 kap. Till dessa
bestämmelser anknyter lagen den 10 juni 1949 angående blodundersökning
m. m. i mål om äktenskaplig börd eller faderskapet till barn utom äktenskap,
som ersatt lagen den 26 maj 1933 angående blodundersökning i mål om barn
utom äktenskap.
Faderskap till barn utom äktenskap fastställes —- förutom genom erkännande
i viss ordning — genom talan mot mannen eller hans arvingar. Varder
utrett, att mannen haft samlag med modern å tid, då barnet kan vara
avlat, skall han enligt 3 kap. 2 § föräldrabalken anses som fader, om det ej
är osannolikt att barnet avlats vid samlaget. Frågan om sannolikheten för
att barnet avlats vid visst samlag utredes i den ordning som stadgas i ovannämnda
lag. Därvid ifrågakommer främst blodundersökning, men lagen
öppnar möjlighet även till annan undersökning rörande ärftliga egenskaper
som kan ske utan nämnvärt men.
Fader till barn utom äktenskap är enligt 7 kap. 10 § föräldrabalken skyldig,
att efter vad med hänsyn till hans och moderns villkor må anses skäligt,
bidraga till hennes underhåll under sex veckor före och sex veckor
efter nedkomsten. Vid beräknande av detta underhållsbidrag skall hänsyn
tagas jämväl till de särskilda kostnader som orsakas av förlossningen. Medför
havandskap eller amning eller annan vård om barnet avsevärt hinder i
moderns förvärvsverksamhet, eller ådrager hon sig sjukdom genom havandeskapet
eller nedkomsten, må fadern kunna förpliktas att bidraga till
hennes underhåll under längre tid än nu sagts, dock högst under fyra månader
före och nio månader efter nedkomsten.
I mål angående underhåll äger rätten enligt 20 kap. 12 § att för tiden
intill dess laga kraft ägande dom föreligger förordna därom efter vad som
finnes skäligt. Skyldighet att utgiva bidrag må dock ej åläggas någon, med
mindre sannolika skäl föreligga att han är bidragsskyldig. Förordnande som
nu sagts går i verkställighet lika med laga kraft ägande dom men kan när
som helst av rätten återkallas. Har mannen, efter det han på grund av nu
nämnt förordnande betalat underhållsbidrag till barn utom äktenskap eller
barnets moder, genom laga kraft ägande dom funnits icke vara underhållsskyldig,
må han enligt 13 § dock ej av den som mottagit underhållsbidraget
Första lagutskottets utlåtande nr 8.
3
söka åter vad han utgivit men äger av allmänna medel återbekomma guldna
bidragsbelopp jämte ränta. Vad av allmänna medel utgivits skall i allmänhet
stanna å statsverket.
Dom i mål om underhållsbidrag till barn utom äktenskap och till barnets
moder — som före föräldrabalkens ikraftträdande gått i verkställighet som
laga kraft ägande dom — intager i fråga om tiden för verkställighet numera
icke någon särställning. För att den underhållsberättigade skall kunna utfå
honom tilldömt och förfallet underhållsbelopp fordras som regel att domen
vunnit laga kraft. Enligt allmänna regler kan dock rätten, när skäl äro därtill,
i dom förordna, att den må verkställas utan hinder av att den icke äger
laga kraft. Härom stadgas i 17 kap. 14 § rättegångsbalken.
Har dylikt förordnande meddelats, skall domen enligt 42 § utsökningslagen
gå i verkställighet såsom laga kraft ägande, där den vinnande ställer
pant eller borgen för det skadestånd, vartill han kan kännas skyldig, om
domen ändras; beträffande hovrätts dom föreligger skyldighet att ställa säkerhet
endast om i domen förordnats därom. I motsats till nu angivna fall
skall enligt samma lagrum dom, som enligt lag skall verkställas genast, gå
i fullbordan såsom laga kraft ägande, om ej annat är stadgat.
Har domstolen icke förordnat om omedelbar verkställighet, torde införsel
icke kunna äga rum. I denna fråga får utskottet hänvisa till rättsfallet NJA
1928 s. 95.
Socialhjälp till mödrar utgår bland annat i form av moderskapspenning
och mödrahjälp enligt förordningar i ämnet den 11 juni 1937. Moderskapspenning
utgår av statsmedel med ett belopp av 75 kronor till kvinna, som
till lindrande av de med barnsbörd förenade kostnader är i behov därav.
Rätt till moderskapspenning tillkommer icke kvinna, som är intagen å vissa
anstalter eller av fattigvården mottagits till stadigvarande försörjning, ej
heller kvinna som är berättigad till moderskapshjälp från erkänd sjukkassa.
Vid en till statlig inkomstskatt beskattningsbar inkomst av högst 4 000 kronor
anses i allmänhet behov av moderskapspenning föreligga. Mödrahjälp
utgår av statsmedel till kvinna, som i anledning av havandeskap eller barnsbörd
är i uppenbart behov av understöd. Hjälpen lämnas i den form, som
för varje särskilt fall finnes lämpligast, i en eller flera poster, till ett sammanlagt
värde av högst 400 eller, vid flerbörd, högst 500 kronor. På moderns
ställning inverkar i viss mån även det förskott å underhållsbidrag, som enligt
lagen den 11 juni 1943 om förskottering av underhållsbidrag till barn
(bidragsförskottslag) utgår till barn, vars fader enligt rättens beslut eller
skriftligt, av två personer bevittnat avtal är pliktig att till fullgörande av
lagstadgad underhållsskyldighet utgiva underhållsbidrag till barnet och som
underlåter att betala förfallet belopp. I detta sammanhang må ytterligare
erinras om att barnet äger rätt till barnbidrag enligt lagen den 26 juli 1947
om allmänna barnbidrag.
4
Första lagutskottets utlåtande nr 8.
Historik.
Lagen om införsel i avlöning, pension eller livränta ingår i ett större komplex
lagar av familjerättsligt innehåll, som antogos vid 1917 års riksdag på
grundval av förslag från lagberedningen. Av intresse bland dessa lagar är
i förevarande sammanhang närmast den numera i föräldrabalken inarbetade
lagen den 14 juni 1917 om barn utom äktenskap. Införsellagen fullständigade
på den utsökningsrättsliga sidan det förbättrade rättsskydd, som
man velat skapa med lagen om barn utom äkenskap.
Stadgandet i 6 § införsellagen har kvarstått oförändrat sedan lagens tillkomst.
Lagberedningens förslag i denna del överensstämde i huvudsak med den
senare utfärdade lagen; dock anknöts ettårsgränsen till lidpunkten för ansökan
om införsel. Lagberedningen anförde till motivering av det föreslagna
stadgandet bland annat följande:
Vid bestämmandet av det belopp, som skall innehållas, har utmätningsmannen
att taga hänsyn till dels underhållsfordringens storlek och dels den
underhällsskyldiges betalningsförmåga. I förstnämnda hänseende gäller naturligtvis
att utmätningsmannen icke kan gå utöver vad den underhållsberättigade
sökt. Men dessutom stadgas i förslaget vissa begränsningar. Vad
angår fordran på bidrag för tid, som redan gått till ända, har sådan fordran,
då bidragen icke mera kunna tjäna sin ursprungliga uppgift, i viss mån
förlorat karaktären av underhållsfordran och blivit likställd med vanlig
fordran, för vilken införsel ej kan äga rum. Därtill kommer att, om införsel
för förut förfallna bidrag utan inskränkning medgives, den underhållsskyldige
kan komma i en sådan ställning, att han förlorar arbetslust och
vilja att göra rätt för sig och att i följd därav möjligheten att utbekomma
det löpande underhållet minskas eller rent av försvinner. Å andra sidan
bör uppenbarligen icke varje dröjsmål med uttagandet av bidrag, måhända
orsakat därav "att den underhållsskyldige hållit sig undan, föranleda därtill
att bidraget icke kan uttagas genom införsel och han sålunda praktiskt
taget varder befriad från dess gäldande. Vid avvägande av dessa synpunkter
har beredningen funnit sig böra föreslå, att införsel icke får avse bidragsbelopp,
som förfallit till betalning tidigare än ett år innan ansökningen
om införsel gjordes.
Lagrådet fann, att vederbörligt beaktande av de av lagberedningen anförda
synpunkterna borde föranleda en starkare begränsning av införselns
verkan i avseende å förfallna bidragsbelopp. På närmare anförda skäl
hemställde lagrådet, att i fråga om införsel till gäldande av underhållsbidrag
den begränsning måtte stadgas, att avlöning ej må innehållas för bidragsbelopp,
som förfallit till betalning tidigare än ett år innan innehållandet
sker.
Bestämmelsen fick sin slutliga avfattning i den i ämnet avlåtna propositionen
(nr 33). Därvid anförde föredragande departementschefen:
Beträffande lagrådets anmärkning vid 6 § må erinras, att de i paragrafen
givna regler angående innehållet av beslut om införsel uppenbarligen
böra äga tillämpning jämväl vid beslut om jämkning, varom förmäles i
Första lagutskottets utlåtande nr 8.
5
7 §.'' Genom stadgandet i 6 § (andra stycket), att införsel ej må beviljas till
gäldande av bidragsbelopp, som förfallit till betalning tidigare än ett år
innan ansökningen gjordes, har man velat förekomma, att från förfluten
tid resterande belopp i större omfattning uttages genom införsel. Denna regel
bör, efter vad nyss är sagt, iakttagas jämväl vid beslut om jämkning.
Då emellertid för jämkningsbeslut icke förutsättes, att formlig ansökan
göres, kan tvekan uppstå huru regeln skall vid jämkningsbeslutet tillämpas.
Den oegentlighet, som sålunda förefinnes, synes lämpligast kunna avlägsnas
genom att stadgandet i 6 § (andra stycket) ändras så, att den förflutna
tid, för vilken införsel må beviljas, inskränkes till ett år före beslutets
meddelande. Detta stadgande blir då tillämpligt såväl på det första beslutet
om införsel som på beslut om jämkning däri, därvid naturligtvis i
senare fallet tidsbestämmelsen hänföres till jämkningsbeslutet. Iakttages
detta, kan svårligen under den tid underhållsskyldigheten fortfar införsel
komma att äga rum för uttagande av underhållsbidrag för tid, som ligger
avsevärt långt tillbaka. Detta skulle emellertid kunna bliva fallet, om efter
underhållstidens slut resterande bidrag finge uttagas genom införsel. Det
är framför allt häremot, som lagrådets anmärkning riktar sig. För att förekomma
en sådan helt visst ej åsyftad följd har i 8 § införts uttryckligt
stadgande, att beslut om införsel ej skall tillämpas efter underhållstidens
utgång, även om den underhållsskyldige då ännu häftar för oguldet underhållsbidrag.
Det numera i 8 § tredje stycket införsellagen införda stadgandet upptog,
såsom framgår av departementschefens ovan intagna uttalande, ursprungligen
icke något undantag från bestämmelsen, att sedan underhållsskyldigheten
upphört, beslut om införsel ej vidare skulle äga tillämpning.
Vid 192b års riksdag infördes emellertid i sagda bestämmelse nu gällande
undantag för underhållsbidrag, som fader till barn utom äktenskap har att
erlägga till barnets moder. I den i ämnet avlåtna propositionen anförde
föredragande departementschefen, efter att hava omnämnt moderns rätt
att erhålla införsel till gäldande av det henne tillkommande underhållsbidraget,
följande:
Denna rätt kan emellertid i många fall icke göras gällande på grund av
stadgandet i 8 § andra stycket,2 att sedan underhållsskyldigheten upphört,
beslut om införsel ej vidare äger tillämpning, ändå att den underhållsskyldige
häftar för oguldet underhållsbidrag. Kommer nämligen avtal med mannen
om faderskap och underhållsbidrag ej till stånd, utan saken måste hänskjulas
till rätten, förflyter i allmänhet en avsevärd tid, innan dessa frågor
hinna bliva avgjorda. Då domen faller, är sålunda i allmänhet den tid av
sex veckor efter nedkomsten, under vilken kvinnan i regel är berättigad till
underhåll, redan förfluten, vilket medför, att det av domstolen fastställda
underhållsbidraget icke kan uttagas genom införsel. Även då saken ej går
till domstol, kan mannen genom att vid underhandlingarna med barnavärdsmannen
draga ut på tiden åstadkomma alt, då avtal till sist kommer
till stånd, möjlighet saknas alt genom införsel uttaga bidraget.
Det nu anmärkta förhållandet är uppenbarligen otillfredsställande. Införsel
är i många fall det enda sättet för utfående av bidrag, som utgår
enligt lagen om barn utom äktenskap. Av den föregående redogörelsen
framgår emellertid, att detta sätt i de fall, då avtal eller dom ej kommer
'' Nuvarande 8 § första stycket.
2 Numera tredje stycket.
6
Första lagutskottets utlåtande nr 8.
till stånd inom sex veckor efter barnets födelse, i regel icke står kvinnan
till buds för uttaende av henne tillkommande underhållsbidrag. Enligt vad
som meddelats mig från huvudstadens barnavårdsnämnd, har detta mången
gång framstått såsom en kännbar olägenhet. Icke ens om kvinnan på grund
av mannens uraktlåtenhet att betala underhållsbidraget nödgas under tiden
närmast efter nedkomsten begära fattigvård, kan ersättning härför uttagas
av mannen; denne är nämligen ej enligt fattigvårdslagen försörjningspliktig
i förhållande till kvinnan.
Enligt min mening bör sådan ändring i stadgandet i 8 § andra stycket1 i
lagen om införsel äga rum, att berörda stadgande ej lägger hinder i vägen
för kvinnan att, efter det underhållsskyldigheten upphört, genom införsel
uttaga underhållsbidraget. Detta torde icke vara ägnat att ingiva betänklighet
med hänsyn till att genom bestämmelsen i 6 § förebygges, att införsel
beviljas till gäldande av bidrag, som förfallit till betalning tidigare än ett
år innan beslutet meddelas, och att stadgandet i 8 § andra stycket1 huvudsakligen
har till syfte att förebygga, att efter underhållstidens slut underhållsbidrag
uttages för tid, som ligger avsevärt långt tillbaka.
Av nu angivna skäl tillstyrker jag ändring i ovan angiven riktning av
stadgandet i 8 § andra stycket1 av lagen om införsel.
Vid 1925 års riksdag vidtogos vissa ändringar i införsellagen, varigenom
ifrågavarande lagrum fingo sin nuvarande plats.
Med skrivelse den 31 december 1942 till Ivungl. Maj :t framlade justitieombudsmannen
förslag om förlängning av den i 6 § införsellagen stadgade,
från bidragsbeloppets förfallodag räknade tid, efter vars utgång införsel ej
må beviljas. I skrivelsen redovisas viss av justitieombudsmannen införskaffad
utredning rörande sakens praktiska betydelse och särskilt i frågan
om blodundersökning enligt lagen den 26 maj 1933 angående blodundersökning
i mål om barn utom äktenskap inverkat på handläggningen av faderskapsmålen.
Sålunda hade justitieombudsmannen anhållit om upplysningar
av föreståndaren för statens rättskemiska laboratorium, professorn Erik
Wolff, dels om antalet fall, i vilka blodundersökning i mål rörande faderskap
till barn utom äktenskap ägt rum under ettvart av åren 1939—1941,
och dels vid vilken barnets ålder blodprov helst borde tagas. Wolff hade
upplyst, att antalet under nämnda år å rättskemiska laboratoriet behandlade
ärenden, däri blodprov tagits för faderskapsbevisning, utgjort: år 1939
886, år 1940 749 och år 1941 825. Beträffande frågan om lämplig tidpunkt
för tagande av blodprov för blodgruppsbestämning å barn anförde Wolff
följande:
Blodgruppsegenskaperna äro visserligen utbildade redan hos den nyfödde,
men isoagglutininerna i hlodserum utbildas småningom under första levnadsåret,
varjämte A-receptorn i de röda blodkropparna stundom icke ha
nått sin fulla styrka hos det mycket späda barnet. För att anse en blodgruppsbestämning
fullt säker fordrar laboratoriet, att även isoagglutininerna i blodserum
skola ha kunnat påvisas. Någon bestämd ålder, vid vilken dessa alltid
nått sin utveckling, kan icke angivas. Vid sexmånadersåldern äro de i regel
för handen hos barnet, men de kunna i många fall uppträda långt tidigare
1 Numera tredje stycket.
Första lagutskottets utlåtande nr 8.
7
och i en del fall långt senare, i enstaka fall till och med senare än i ettårsåldern.
Laboratoriet brukar därför rekommendera provtagning i sexmånadersåldern,
om icke särskilda omständigheter göra tidigare provtagning
önskvärd, men någon full säkerhet för att icke en förnyad senare provtagning
kan bliva nödvändig föreligger icke. Om en sådan på grund av bristande
isoagglutininutveckling visar sig nödvändig, plägar laboratoriet begära,
att nytt blodprov från barnet skall tagas och insändas efter tre månader. —
1 mål angående faderskap till barn utom äktenskap måste avgörandet ofta
anstå längre tid för att blodprov från barnet skall kunna tagas vid lämpligaste
tidpunkt. Dröjsmålet i dylika fall blir emellertid ofta längre än nödvändigt,
emedan de begärda blodproven insändas senare än vid den uppgivna
tidpunkten, icke sällan åtskilliga månader senare. Det sistnämnda
gäller även i sådana fall, där nya blodprov från samtliga personerna begärts
i kontrollsyfte, vilket sedan åtskilliga år tillbaka regelbundet är fallet, där
undersökningsresultatet utesluter, att den uppgivna barnafadern kan vara
fader till barnet. Den olägenhet ett dylikt förfarande medför har ansetts mer
än väl uppvägas av den ökade trygghet mot bedrägligt förfarande och förväxling,
som den upprepade blodprovstagningen och undersökningen skänker.
I detta sammanhang må hänvisas till en av Wolff utarbetad, i ärvdabalkssakkunnigas
förslag till föräldrabalk intagen promemoria angående blodgruppsbestämning
såsom bevismedel i faderskapsmål (SOU 1946: 49 s.
138 ff).
Justitieombudsmannen anförde:
I mål angående faderskap till barn utom äktenskap är det numera, särskilt
efter tillkomsten av ovanberörda lag den 26 maj 1933, ganska vanligt,
att blodundersökning verkställes för utredning rörande faderskapet. Med
hänsyn till vad föreståndaren för statens rättskemiska laboratorium upplyst
angående den barnets ålder, vid vilken blodprov helst bör tagas, synes man
kunna utgå ifrån att mål, däri sådan undersökning sker, i många fall icke
kan slutföras förrän en ganska avsevärd tid efter barnets födelse förflutit.
Vid rättskemiska laboratoriet har också den iakttagelsen gjorts, att avgörandet
av mål, varom nu är fråga, ofta måste anstå längre tid för att blodprov
å barnet skall kunna tagas vid lämpligaste tidpunkt.
I händelse faderskapsmålen sålunda draga ut på tiden synes, med gällande
bestämmelser om införsel, moderns rätt att för utfående av det henne tillkommande
underhållsbidraget erhålla införsel i barnafaderns avlöning
äventyras. Sådant underhållsbidrag torde nämligen få anses förfalla till betalning
vid utgången av den tid, för vilken detsamma skall utgå (jfr referat
i Sv. .1. T. 1933 s. 17). Denna tid omfattar i regel sex veckor före och sex
veckor efter barnets födelse. Blir ej inom ett år efter förfallodagen genom
beslut i faderskapsmålet bidragsskyldighet mannen ålagd eller träffas icke
inom samma tid avtal om underhållsbidraget, lägger stadgandet i 6 § införsellagen
hinder i vägen för bidragets uttagande genom införsel. I flertalet
fall torde därmed också moderns möjlighet att utfå sitt underhållsbidrag
av barnafadern vara så gott som utesluten.
Med hänsyn till nämnda konsekvens av ett fördröjt bestämmande av moderns
underhållsbidrag synes det mig böra övervägas, om icke moderns rätt
till utfående av bidraget genom införsel skulle kunna tillgodoses bättre än
nu är fallet. För detta ändamål torde en jämkning av tidsbestämmelsen i 6 §
införsellagen vara påkallad. Den från bidragsbeloppets förfallodag räknade
tid, efter vars utgång införsel ej må beviljas, skulle lämpligen kunna för
-
8
Första lagutskottets utlåtande nr 8.
längas till förslagsvis två år, när fråga är om underhållsbidrag som fader till
barn utom äktenskap har att erlägga till barnets moder. För vidtagande av
en sådan ändring i gällande bestämmelser torde i stort sett kunna anföras
samma skäl, som av föredragande departementschefen anfördes för den år
1924 gjorda ändringen i 8 § införsellagen.
Det av justitieombudsmannen anhängiggjorda ärendet är föremål för
övervägande inom justitiedepartementet.
I skrivelse den 12 juni 1945, nr 365, anhöll riksdagen, på hemställan av
utskottet i dess av kamrarna godkända utlåtande nr 39, om revision av utsökningslagen
och i samband därmed stående lagstiftning. I utlåtandet anförde
utskottet bland annat, att det reformarbete utskottet förordade otvivelaktigt
vore av stor omfattning och säkerligen komme att taga åtskillig tid i
anspråk. Det vore därför önskvärt, att utredningsarbetet icke — såsom ofta
skedde vid större utredningar — komme att förhindra sådana partiella reformer,
vilkas genomförande vore så trängande, att de icke borde anstå till det
stora reformarbetets slut.
Ärendet är beroende på Kungl. Maj :ts prövning.
I föräldrabalken, som trätt i kraft den 1 januari innevarande år, ha de
tidigare särskilda lagarna rörande rättsförhållandet mellan föräldrar och
barn jämte tillhörande spörsmål sammanarbetats. I anslutning därtill ha
på enskilda punkter betydelsefulla ändringar genomförts. Vissa av dessa beröra
det föreliggande spörsmålet.
Sålunda stadgade 26 § lagen om barn utom äktenskap — som motsvarar
3 kap. 2 § föräldrabalken -—- att om det utretts, att svaranden haft samlag
med modern å tid, då barnet kan ha avlats, han skall anses såsom fader,
där ej är uppenbart, att barnet ej avlats vid det samlag.
Då faderskapspresumtionen enligt 3 kap. 2 § föräldrabalken häves redan
om det är osannolikt att barnet avlats vid samlaget, har således det mått
av bevis, som lagen kräver för hävande av faderskapspresumtionen, något
minskats. I den i ämnet avlåtna propositionen till 1949 års riksdag, nr 93,
erinrades om att frågan om faderskapsbevisningen befunne sig i viss mån
i ett annat läge än vid tillkomsten av 1917 års lagstiftning. Härvid åsyftades
i första hand de bevisningsmöjligheter, som numera förelåge genom blodgruppsbestämning.
Även andra antropologiska undersökningar ansågos
genom vetenskapens framsteg kunna i högre grad än tidigare tjäna till ledning
i faderskapsmål. En följd av den föreslagna ändringen torde — uttalades
vidare i propositionen — bliva, att antalet fall, då rättegång erfordrades
för faderskapets fastställande, komme att öka. Detta vore självfallet icke
önskvärt men torde icke böra tillmätas avgörande betydelse. Fastställandet
av faderskapet vore av den vikt att bekvämlighetssynpunkter icke finge vara
utslagsgivande. Sistnämnda synpunkt underströks även av utskottet i dess
över propositionen avgivna utlåtande, nr 34.
Första lagutskottets utlåtande nr 8
9
Även vissa ändringar i de processuella reglerna ha betydelse för moderns
ställning.
I 28 § lagen om barn utom äktenskap stadgades — efter vissa här betydelselösa
ändringar i anslutning till nya rättegångsbalken — att om dom ej
omedelbart kunde givas men tvist allenast vore om beloppet av underhållsbidrag
eller sannolika skäl förelåge till antagande att svaranden vore bidragsskyldig,
ägde rätten på yrkande av käranden förordna, att svaranden
skulle utgiva skäligt bidrag för tiden till dess målet avgjordes av rätten.
Enligt 30 § första stycket skulle förordnande, som i 28 § sagts, gå i verkställighet
lika med laga kraft ägande dom men kunde när som helst av rätten
återkallas. I andra stycket stadgades, att dom, varigenom rätten ålagt
svaranden bidragsskyldighet, skulle på enahanda sätt gå i verkställighet, där
ej rätten annorlunda förordnat.
Modern var enligt 32 § i princip befriad från återbetalningsskyldighet såväl
för vad hon mottagit på grund av interimistiskt förordnande som för vad
hon uppburit på grund av icke laga kraft ägande dom.
I sin motivering till 30 § lagen om barn utom äktenskap framhöll lagberedningen
till en början, att verkställighet å interimistiskt förordnande omedelbart
måste kunna sökas. Beredningen anförde vidare:
Men också i flertalet fall, då sådant förordnande ej kunnat meddelas —
merendels lärer detta komma att bero på svårigheten att på ett tidigare stadium
av målet visa sannolika skäl till antagande att svaranden är fadern ■—
föreligger stort behov av ett skyndsamt verkställande av det slutliga utslaget.
Därest intet särskilt stadgande angående denna verkställighet gåves,
utan 39 och 40 §§ utsökningslagen vore tillämpliga, skulle, innan utslaget
vunnit laga kraft, endast utmätning, men icke försäljning av det utmätta
kunna äga rum. Svaranden skulle således kunna genom utslagets överklagande
under lång tid hindra den understödsberättigade att realisera sin rätt.
I överensstämmelse härmed skulle, innan utslaget vunnit laga kraft, icke
heller de medel, som enligt den av beredningen utarbetade lagen om införsel
innehållits av svarandens avlöning, kunna utbetalas till den underhållsberättigade.
I förevarande paragraf stadgas därför, att förordnande, som i 28
eller 29 § sägs, samt, där ej rätten annorlunda förordnat, slutligt utslag, varigenom
rätten ådömt svaranden bidragsskyldighet, skola gå i verkställighet
lika som laga kraft ägande dom.
I föräldrabalken ha dessa regler, såsom förut angivits, blivit ändrade sålunda,
att interimistiskt förordnande skall avse tiden intill dess laga kraft
ägande dom föreligger. Stadgandet i 30 § andra stycket lagen om barn utom
äktenskap saknar motsvarighet i föräldrabalken. I enlighet härmed har ej
heller stadgats befrielse för modern att återgälda vad hon mottagit på grund
av dom som ej vunnit laga kraft. Sådan befrielse gäller enligt 20 kap. 13 f?
föräldrabalken däremot i fråga om bidragsbelopp, som hon uppburit på
grund av interimistiskt förordnande. Syftet med dessa ändringar har i ovannämnda
proposition till 1949 års riksdag angivits vara, att med avseende å
barn utom äktenskap skulle gälla samma bestämmelser om provisoriska beslut
rörande vårdnad och underhåll som tidigare varit gällande för barn i
äktenskap.
10
Första lagutskottets utlåtande nr 8.
Utskottet.
Lagen om införsel tillerkänner moder till barn utom äktenskap rätt att
erhålla införsel för sin fordran å underhållsbidrag. I praktiken innebär denna
uisökningsform ofta hennes enda möjlighet att utfå underhållsbidraget.
Underhållsbidraget avser i regel tiden sex veckor före och sex veckor efter
barnets födelse och anses förfalla till betalning vid utgången av denna tid.
Kälten till införsel är genom 6 § införsellagen underkastad den begränsningen,
att införsel ej må beviljas till gäldande av bidrag, som förfallit till
betalning tidigare än ett år innan beslutet meddelas. Modern är därför vanligen
avskuren från möjligheten till införsel för sin fordran, om hon icke
erhållit en mot barnafadern verkställbar dom ett år och sex veckor efter
barnsbörden.
Moderns behov av underhållsbidrag kan visserligen tillgodoses genom provisoriskt
beslut under rättegången i faderskapsmålet. De praktiska möjligheterna
att erhålla dylikt beslut äro emellertid små. Det ligger i sakens natur,
alt dessa beslut skola tillgodose ett aktuellt behov av underhåll. I rättspraxis
ha jämväl reglerna om provisoriska beslut tillämpats så, att underhållsbidrag
för förfluten tid icke utdömts i denna ordning. För att i nu förevarande
fall ett provisoriskt beslut om underhållsbidrag över huvud taget skall kunna
erhållas, torde sålunda vara erforderligt att faderskapsprocessen anhängiggöres
mycket tidigt, helst före barnets födelse. Förberedelserna för faderskapsprocesserna
torde sällan kunna slutföras i så god tid att detta blir
möjligt.
I sin ovan återgivna skrivelse till Kungl. Maj:t framhöll justitieombudsmannen,
att man syntes kunna utgå ifrån att sådana mål, däri blodundersökning
skedde, icke kunde slutföras förrän en ganska avsevärd tid förflutit
efter barnets födelse. Vid rättskemiska laboratoriet hade också den iakttagelsen
gjorts, att avgörandet av sådana mål ofta måste anstå längre tid för
att blodprov å barnet skulle kunna tagas vid lämpligaste tidpunkt. I händelse
faderskapsmålen sålunda droge ut på tiden syntes, med gällande bestämmelser
om införsel, moderns rätt att för utfående av bidrag till hennes
eget underhåll erhålla införsel i barnafaderns avlöning äventyras. Justitieombudsmannen,
som jämväl erinrade om de ovan återgivna skälen för den år
1924 genomförda ändringen i 8 § införsellagen, förordade, att den från bidragsbeloppets
förfallodag räknade tid, efter vars utgång införsel ej må beviljas,
skulle förlängas till två år, när fråga vore om underhållsbidrag som
fader till barn utom äktenskap hade att erlägga till barnets moder.
I samband med att bestämmelserna i lagen om barn utom äktenskap överfördes
till föräldrabalken, vidtogos i dessa bestämmelser vissa ändringar,
som äro av betydelse för det förevarande spörsmålet. Medan en man, som
visats ha haft samlag med barnets moder, förut kunde bli fri från faderskapet
endast om det genom blodundersökning eller eljest blivit uppenbart att han
icke var barnets fader, skall nu den mot honom förda talan ogillas redan om
11
Första lagutskottets utlåtande nr 8.
faderskapet är osannolikt. Vid föräldrabalkens tillkomst räknade man med
att antalet fall, då rättegång erfordrades för faderskapets fastställande, skulle
komma att öka till följd av de sålunda ändrade reglerna.
Vidare skedde en omläggning av bestämmelserna om provisoriska beslut
och verkställigheten av domar i faderskapsmål. Tidigare gällde ett provisoriskt
beslut endast till dess rätten meddelat dom i målet. Dom i faderskapsmål
kunde, oaktat den icke vunnit laga kraft, omedelbart verkställas, där
ej rätten annorlunda förordnat. Ändrades domen i högre rätt, blev modern
likväl icke återbetalningsskyldig för vad hon uppburit. I syfte att åstadkomma
önskvärd överensstämmelse med reglerna för barn i äktenskap ändrades
dessa bestämmelser därhän, att provisoriskt beslut skulle gälla intill
dess laga kraft ägande dom förelåge. En dom, som icke vunnit laga kraft,
blev i fråga om möjligheterna till omedelbar verkställighet underkastad
vanliga regler. Dessa innebära, att domstolen visserligen kan förordna om
omedelbar verkställighet men att sådan verkställighet icke kan ske utan att
säkerhet ställes. Att göra detta torde ofta vara svårt för modern, i synnerhet
som hon icke heller är befriad från att återgälda vad hon kan ha uppburit
i nu nämnd ordning. Har rätten icke förordnat om omedelbar verkställighet,
torde införsel icke kunna beviljas. Som modern enligt vad ovan
angivits i regel icke kan begagna sig av möjligheten att få sin bidragsfordran
tillgodosedd genom provisoriskt beslut, blir hon vanligen nödsakad att invänta
laga kraft ägande dom, innan hon kan erhålla införsel. Om barnets
fader överklagar domen i första instans, ökas risken för att den i 6 § införsellagen
stadgade fristen utlöper.
Genom vad sålunda förekommit ha de av justitieombudsmannen anförda
skälen för en ändring i nämnda lagrum ökat i styrka. En dylik ändring,
vilken nu föreslås i förevarande motioner, synes önskvärd för att den modern
tillerkända rätten till införsel icke i ett stort antal fall skall bli illusorisk.
Genom stadgandet i 6 § införsellagen har man velat förekomma, att från
förfluten tid resterande belopp i större omfattning uttagas genom införsel.
Ett genombrytande av denna regel för här avsedda fall skulle i och för sig
kunna väcka betänkligheter. Emellertid är att märka, att den tid, för vilken
underhållsbidrag till modern skall utgå, är begränsad. I regel utgör den sex
veckor före och sex veckor efter nedkomsten. Endast i vissa undantagsfall
kan underhåll utgå för längre tid, i intet fall dock längre än nio månader
efter nedkomsten. Denna särställning för ifrågavarande underhållsbidrag
lager sig även uttryck däri att domstolarna bruka bestämma bidraget att
utgå med visst belopp i ett för allt. En förlängning av tidsfristen i 6 § införsellagen
för dessa fall kan sålunda icke medföra en ökning av det belopp,
för vars uttagande införsel kan beviljas.
Såsom omtalats i utskottets historik har riksdagen hos Kungl. Maj :t anhållit
om en revision av utsökningslagen och i samband därmed stående lagstiftning.
Därvid uttalades emellertid tillika såsom önskvärt, att det begärda
utredningsarbetet icke konime att förhindra sådana partiella reformer, vil
-
12
Första lagutskottets utlåtande nr 8.
kas genomförande vore så trängande, att de icke borde anstå till det stora
reformarbetets slut.
Enligt utskottets mening är den nu ifrågasatta ändringen i 6 § införsellagen
så angelägen, att densamma bör företagas utan avbidan på en framtida
revision av utsökningsrätten. Lagändringen torde, i enlighet med vad justitieombudsmannen
föreslagit, böra ske sålunda, att den från bidragsbeloppets
förfallodag räknade tid, efter vars utgång införsel ej må beviljas, förlänges
till två år, när fråga är om underhållsbidrag som fader till barn utom
äktenskap har att erlägga till barnets moder. Såsom dag för ikraftträdandet
föreslår utskottet den 1 juli 1950.
Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen i anledning av förevarande motioner, 1: 62
och II: 67, måtte för sin del antaga följande förslag till
Lag
om ändrad lydelse av 6 § lagen den 14 juni 1917 (nr 380) om införsel
i avlöning, pension eller livränta.
Härigenom förordnas, att 6 §* lagen den 14 juni 1917 om införsel i avlöning,
pension eller livränta skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives.
(Föreslagen lydelse:)
(Nuvarande Igdelse:)
6 §•
Införsel må ej beviljas till gäldande
av bidragsbelopp, som förfallit till betalning
tidigare än ett år, innan beslutet
meddelas. Ej heller må bestämmelse
givas, enligt vilken avlöning
skulle komma att innehållas för annat
bidragsbelopp än sådant, som är
förfallet, då innehållandet skall äga
rum, eller som näst därefter förfaller.
6 §•
Införsel må ej beviljas till gäldande
av bidragsbelopp, som förfallit till
betalning, när fråga är om bidrag som
fader till barn utom äktenskap har
att erlägga till barnets moder, tidigare
än två år samt eljest tidigare än ett
år, innan beslutet meddelas. Ej heller
må bestämmelse givas, enligt vilken
avlöning skulle komma att innehållas
för annat bidragsbelopp än sådant,
som är förfallet, då innehållandet
skall äga rum, eller som näst därefter
förfaller.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1950.
Stockholm den 23 februari 1950.
På första lagutskottets vägnar:
OLOV RYLANDER.
1 Senaste lydelse se SFS 1926:71.
Första lagutskottets utlåtande nr 8.
13
Vid detta ärendes behandling ha närvarit
från första kammaren: herrar Lodenius*, Lindblom, fru SjöströmBengtsson,
herrar Cassel, Lindgren, John Wiktor Jonsson, Stener och
Nyström*,
från andra kammaren: herrar Rylander, Hedlund i Östersund, Olsson
i Mellerud, Johansson i Norrfors, Lindberg, Landgren, fru Gärde Widemar*
och herr Östlund*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1950:58 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om förlängning av den tid, inom vilken moder till barn utom äktenskap kan erhålla införsel i faderns lön a1 i texten