Sök i Ratio Lex

Andra lagutskottets utlåtande nr 1

1950-02-09 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1950:1, Andra lagutskottets utlåtande nr 1

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 1.

1

Nr 1.

Uflätande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med

förslag till lag om tillägg till epidemilagen den 19

juni 1919 (nr 443).

Genom en den 21 december 1949 dagtecknad proposition, nr 10, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj:t,

under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över inrikesärenden, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

om tillägg till epideniilagen den 19 juni 1919 (nr 443).

Härigenom förordnas, att i epidemilagen den 19 juni 1919 skall införas en

ny paragraf, betecknad 23 a §, av följande lydelse.

23 a §.

Har beträffande sjukdom, som avses i 2 § 1 mom., läkare eller hälsovårdsnämnd

förklarat undersökning av prov från den sjuke, personer i hans omgivning

eller från vatten, föda eller dylikt, som kan antagas innehålla smitta

av sjukdomen, erforderlig, skall sådan undersökning, därest den äger rum på

ett av medicinalstyrelsen härför godkänt laboratorium, utföras utan kostnad för

den sjuke eller hälsovårdsområdet. Kostnaden för dylik undersökning gäldas

av epidemidistriktet, där ej beträffande viss sjukdom föreskrivits att den skall

gäldas av statsmedel.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1950.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för förslaget, får utskottet, i den

mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.

I propositionen föreslås ett tillägg till epidemilagen av innebörd att kostnaderna

för bakteriologiska prov inom epidemivården skola gäldas av

epidemidistrikten, där ej beträffande viss sjukdom föreskrivits att de skola

betalas av statsmedel.

Enligt epidemilagen den It) juni 191!) och i anslutning till denna lag utfärdade

bestämmelser bekostas uppförandet och driften av epidemisjukhusen

(den slutna epidemivården) av epidemidistrikten, d. v. s. landstingen, städerna

utanför landsting och, efter Kungl. Maj:ts medgivande, annan stad. Viss del av

driftkostnaderna täckes dock av statsbidrag. Do förebyggande åtgärderna — den

1—26s5« Bihavg till riksdagens protokoll 1950. .9 sand. 2 ard. Nr 1.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra lagutskottets utlåtande nr 1.

öppna vården — skola däremot ombesörjas av hälsovårdsområdena, som också i

regel svara för kostnaderna för denna vård.

statsmedel t. ex. skyddskoppympning, läkarundersökning jämte tjänsteresor och

provtagningar i och för undersökningar vid epidemiska sjukdomar. Kostnaderna

för undersökningen av de bakteriologiska prov, som tagits för att utröna förekomsten

av epidemisk sjukdom, skola däremot i princip ersättas vederböiande

läkare av den sjuke, där de icke bestridas av annan t. ex. kommunen.

I skrivelse den 13 april 1946 till Kungl. Maj:t har medicinalstyrelsen,

under hänvisning bland annat till att rådande förhållande verkat återhållande

på genomförandet av epidemiologiskt viktiga undersökningar, föreslagit ett

tillägg till epidemilagen av innebörd att ansvaret för ifrågavarande kostnader

skulle överflyttas på epidemidistrikten. Dessa skulle dock få statsbidrag föi

en del av kostnaderna.

Medicinalstyrelsen framhåller att undersökning av sjuka och av personer,

som utan att vara sjuka kunde misstänkas bära smitta, spelade en mycket

viktig roll för att bekämpa utbruten eller hotande epidemi. Många gånger vore

en undersökning av personer i den sjukes omgivning, personer sysselsatta med

livsmedelshantering o. s. v., av avgörande betydelse. Bakteriologisk undersökning

av prov från individer misstänkta för smittsam sjukdom ävensom av prov

på dricksvatten, livsmedel, avloppsvatten m. m. vore en nödvändig förutsättning

för att framgångsrikt bekämpa och förebygga dylika sjukdomar. Rätt

för vederbörande tjänsteläkare att utföra sådana undersökningar föreligger

enligt 8 § epidemilagen.

Enligt vad medicinalstyrelsen på grundval av svar på förfrågningar under

tiden 1940—46 uppgivit ha emellertid åtskilliga epidemidistrikt i praxis frångått

de betalningsgrunder, som angivits av styrelsen. Difteriproven undersöktes

vid nämnda tidpunkt sålunda regelmässigt utan kostnad för patienten

eller hälsovårdsområdena i samtliga epidemidistrikt utom sju. I två av dessa

distrikt (Eskilstuna och Hälsingborgs städer) fick patienten själv alltid svara

för undersökningskostnaden för difteriprov. Övriga prov ersattes, där det

ej var fråga om karantänsjukdomar, i 19 av 33 tillfrågade epidemidistrikt i

regel av landstingsmedel. I Stockholms stad och Göteborgs stad debiterades

sådana prov, som insändes av privatpraktiserande läkare, den insändande

läkaren (patienten), medan övriga betalades av staden. I åtta epidemidistrikt

bekostades undersökningarna av hälsovårdsnämnderna, som emellertid i sex

områden i en del fall läte den inremitterande läkaren (patienten) bestrida

kostnaden. I sex epidemi distrikt (Södermanlands, Kristianstads och Yästernorrlands

län samt Eskilstuna, Hälsingborgs och Gävle städer) påfördes

undersökningsavgiften vanligen enskild person.

I fråga om s. k. karantänssjukdomar (pest, kolera, smittkoppor, fläckfeber)

bestridas kostnaderna för undersökning av prov helt av staten.

Medicinalstyrelsen har diskuterat olika alternativ för frågans lösning, var

vid styrelsen i första hand framhållit, att hälsovårdsnämnderna, epidemidistrikten

eller staten kunde komma i fråga såsom ansvariga för kostnaderna.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 1.

Styrelsen har för sin del förordat att epidemidistrikten svara för kostnaderna

men åtnjuta statsbidrag för denna verksamhet. Förslaget innebär således, att

epidemidistrikten åläggas bestrida kostnaderna för samtliga inom distriktet

tagna prov från människor, när fråga är om i epidemilagen åsyftad sjukdom

eller smitta. Enligt förslaget skulle dock åläggandet i enlighet med den praxis,

som gäller på de flesta orter, endast avse sådana prov, som tagas av eller efter

beslut av legitimerad läkare eller hälsovårdsnämnd. Samma skyldighet för

epidemidistrikten att svara för kostnaderna skulle gälla beträffande undersökningen

av vattenprov, livsmedelsprov o. s. v., när fråga är om smittefterforskning.

Vidare förutsattes att undersökningen äger rum på ett av medicinalstyrelsen

härför godkänt laboratorium.

Statsbidraget avses enligt medicinalstyrelsens förslag utgå med 30 % av de

kostnader, som må debiteras efter en av Kungl. Maj:t fastställd taxa. Kostnaderna

härför ha i skrivelsen den 13 april 1946 beräknats till 100 000 kronor.

Över medicinalstyrelsens förslag ha yttranden avgivits av statskontoret,

försvarets sjukvårdsstyrelse, statens institut för folkhälsan, statens veterinärmedicinska

anstalt, kanslern för rikets universitet —- efter hörande av medicinska

fakulteterna i Uppsala och Lund samt karolinska institutets lärarkollegium

— Svenska landstingsförbundet, Svenska stadsförbundet, Svenska landskommunernas

förbund, Svenska läkaresällskapet, Svenska lasarettsläkarföreningen,

Svenska provinsialläkareföreningen, Svenska stadsläkarföreningen,

Förste provinsialläkarnas förening och Svenska sanatorieläkarföreningen.

Förslaget har i princip tillstyrkts eller lämnats utan erinran av samtliga

remissinstanser utom försvarets sjukvårdsstyrelse och Svenska stadsläkarföreningen.

Sjukvårdsstyrelsen anser att ifrågavarande kostnader med hänsyn

till att en väl fungerande epidemivård måste anses vara ett framträdande

statsintresse borde helt bestridas av statsmedel. Svenska stadsläkarföreningen

framhåller, att administrationen skulle förenklas och förbilligas betydligt, om

debiteringsförfarandet helt kunde slopas, antingen genom att staten helt stode

för kostnaderna eller fördelningen av dessa skedde efter ett mer summariskt

förfarande.

Frågan om statsbidrag till epidemidistrikten för ifrågavarande undersökningskostnader

har berörts i några yttranden. Svenska landstingsförbundets

styrelse finner sig visserligen, med hänsyn till den ställning landstingen tagit

till spörsmålet, icke ha anledning motsätta sig förslaget om sådant statsbidrag

med 30 %. Styrelsen tillägger emellertid, att den knappast funne påkallat,

att staten lämnade bidrag till varje i epidemiförebyggande syfte undersökt

prov. De belopp, det här rörde sig om, vore, om de utslås på de olika

huvudmännen, så pass små att något statsbidrag, som medförde besvärliga

ansöknings- och kontrollbestämmelser, icke vore erforderligt.

Förste ''provinsialläkarnas förening anser däremot statsbidraget vara för

lågt. Det borde enligt föreningens mening icke understiga 50 %. Styrelsen

för Svenska stadsförbundet ifrågasätter rentav, att statsbidrag skall utgå för

hela nndersökningskostnnden.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 1.

Föredragande departementschefen, statsrådet Mossberg, har i propositionen

— efter att ha omnämnt medicinalstyrelsens förslag att ifrågavarande

kostnader skulle gäldas av epidemidistrikten — anfört bland annat följande.

»Jag kan ansluta mig till detta medicinalstyrelsens förslag, som ju

endast innebär ett fastslående i lag av vad som redan tillämpas på många

håll. Det synes mig uppenbart, att den enskilde patienten icke bör bekosta

undersökningar, vilka som i förevarande fall äro påkallade av ett starkt samhällsintresse.

Och att ålägga hälsovårdsområdena att ansvara för dessa utgifter

skulle i många fall vara obilligt med hänsyn till den ringa ekonomiska

bärkraften hos vissa av dessa områden. En sådan ordning skulle dessutom

verka mycket ojämnt och sannolikt föra med sig vissa svårigheter vid administrerandet.

Däremot tala onekligen vissa skäl för det i ett par remissyttranden

förordade alternativet, att staten skall helt bekosta ifrågavarande

undersökningar. Jag syftar då särskilt på det förhållandet, att dessa ej sällan

utföras på statliga laboratorier. Som nyss nämnts ha emellertid flertalet

epidemidistrikt i praxis redan tagit på sig huvudparten av ifrågavarande utgifter,

medan dessa endast i fråga om några få mycket sällsynta sjukdomar

(pest, kolera, smittkoppor, fläckfeber) bestridas av staten. Tillräckliga skäl

synas icke ha förebragts för att ändra denna ansvarsfördelning.

Medicinalstyrelsen har även framlagt förslag om ett statsbidrag på 30 % av

huvudmännens kostnader. Svenska landstingsförbundet har emellertid icke

funnit det påkallat med statsbidrag till ifrågavarande undersökningar. För

egen del kan jag icke tillstyrka medicinalstyrelsens förslag härom.

Lagen föreslås skola träda i kraft den 1 juli 1950. Med hänsyn till att

förslaget innebär en ändring för endast ett mindre antal epidemidistrikt och

kostnaderna för varje huvudman icke lära bli så stora, torde det icke vara

nödvändigt att avvakta nästa kommunala budgetårs början.»

Utskottet. Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot det genom

propositionen framlagda lagförslaget och får därför hemställa,

att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.

Stockholm den 9 februari 1950.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Forslund, Sten, Hallagård,

Wistrand, Sunne, Nils Elowsson och Wahlund;

från andra kammaren: herrar Jacobsson i Igelsbo*'', Hellbacken, Ryberg*,

fru Johansson i Norrköping*, fru Sandström*, herrar Nilsson i Göteborg,

Hagård och Andersson i Alfredshem.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Stockholm 1030. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1950:36 Skrivelse till Konungen i anledning av Kéngl. Maj:ts proposition med förslag till lag om tillägg till epidemilagen ''V den 19 juni 1919 a1 i texten