Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om översyn och modernisering av näringsfrihetsförordningen m. m.

1950-02-23 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1950:11, Utlåtande i anledning av väckt motion om översyn och modernisering av näringsfrihetsförordningen m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 11.

1

Är 11.

Utlåtande i anledning av väckt motion om översyn och modernisering

av näringsfrihetsförordningen m. m.

I en inom första kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 328,

vilken behandlats av andra lagutskottet, ha herrar Björck och Weiland

hemställt, »att riksdagen må besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla,

att en utredning jämte allmän översyn och modernisering av gällande förordning

angående näringsfriheten och hithörande författningar måtte vidtagas

snarast och att Kungl. Maj :t för riksdagen framlägger de förslag, som härav

kunna föranledas».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för detta yrkande, får utskottet

hänvisa till motionen.

Kungl. förordningen den 18 juni 186b angående utvidgad näringsfrihet,

näringsfrihetsförordningen, undanröjde vid sin tillkomst i huvudsak det

system av näringsregleringar, som tidigare förhärskat. I förordningen fastslås

näringsfrihetens princip genom stadgandet i dess § 1 att varje svensk

man eller kvinna är berättigad »att i stad eller å landet idka handels- eller

fabriksrörelse, hantverk eller annan hantering; att till utrikes ort utföra

eller därifrån införa samt inrikes orter emellan fortskaffa varor, ävensom

att reda i skepp för såväl inrikes som utrikes fart».

Denna allmänna näringsfrihet gäller emellertid endast, som det vidare

heter i nämnda paragraf, »med de undantag och inskränkningar samt under

de villkor i övrigt», som upptagas i förordningens följande bestämmelser.

De åsyftade förbehållen äro av skilda slag. Sålunda fordras enligt § 2

för rättigheten att idka grosshandel eller försälja varor i bod eller bedriva

näringsverksamhet av vissa andra slag såsom villkor att råda över sig och

sin egendom. I § 3 sägs att »den, som har kronouppbörd om händer, eller

är allmän åklagare, eller såsom tjänsteman eller betjänt vid tullverket anställd,

äger icke idka handelsrörelse, så länge han i tjänst är». Enligt § 4 är

gift kvinna, som med mannen sammanlever, oförhindrad att idka handel eller

annat näringsyrke, såvida mannen sådant tillåter och ikläder sig ansvarighet

för de förbindelser, hon i och för rörelsen kan komma att ingå; dock må handelsrörelse

ej idkas av den, vars man enligt § 3 ej äger idka sådan rörelse.

Andra undantag från den i § 1 stadgade näringsfriheten förekomma bland

annat i § 8. I denna paragraf uppräknas en rad verksamhetsgrenar, å vilka

§ 1 icke äger tillämpning utan för vilka regler i särskilda författningar gälla.

Såsom exempel kunna nämnas tillverkning och försäljning av krut, handel

med gifter, apoteksrörelse, tillverkning, införsel eller försäljning av guld-,

1 Hihang till riksdagens protokoll 1950. 9 saml. 2 avd. Nr 11.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 11.

silver- och platinavaror samt handel med skrot eller lump. Slutligen må bland

inskränkningarna i den allmänna näringsfriheten nämnas de i förordningen

givna reglerna beträffande rätt att idka gårdfarihandel och att företaga

s. k. realisation, d. v. s. tillfällig försäljning av varulager å annan ort än den,

där handlanden driver sin fasta handelsrörelse. I fråga om dessa verksamhetsformer

är i stor utsträckning föreskriven skyldighet att söka myndighets

tillstånd. Beträffande gårdfarihandel stadgas i § 8 mom. 4 bland

annat, att gift kvinna, som med mannen sammanlever, må, utan hinder

därav att hon står under mannens målsmanskap, kunna i den ordning, som

i det momentet sägs, tillåtas att idka gårdfarihandel samt vara biträde därvid,

såvida mannen sådant tillåter och i övrigt de föreskrifter iakttagas, som

i § 4 äro stadgade.

I näringsfrihetsförordningen givas vidare särskilda regler beträffande utlännings

rätt till näringsutövning. I detta hänseende gäller bland annat, att

det skall bero på särskild prövning av Kungl. Maj :t eller i vissa fall av

överståthållarämbetet eller länsstyrelse, om utlänning må idka handelseller

fabriksrörelse, hantverk eller annan hantering här i riket.

Bland övriga stadganden i näringsfrihetsförordningen kunna nämnas

vissa numera aldrig tillämpade bestämmelser om förening av näringsidkare

samt om handelsbetjänte och arbetare i fabrik, hantverk eller annan

hantering.

Näringsfrihetsförordningen har vid åtskilliga tillfällen ändrats. Dessa

ändringar ha emellertid icke varit av mera genomgripande natur. I två avseenden,

nämligen i fråga om rätten till gårdfarihandel och realisation, ha

de inneburit beskärningar av näringsfriheten. Vid upprepade tillfällen ha

vidare från olika håll väckts ändringsförslag, vilka icke lett till resultat. Till

väsentlig del ha dessa förslag gått ut på inskränkningar i näringsfriheten.

Jämväl i andra författningar än näringsfrihetsförordningen ha lagfästs

modifikationer i näringsfriheten, som av skilda skäl ansetts vara motiverade.

Även bortsett från kristidslagstiftningen äro dessa modifikationer synnerligen

talrika. Sålunda må nämnas gällande ordnings- och hälsovårdsföreskrifter,

de kompetensföreskrifter som uppställas för utövande av vissa yrken, regler

om koncessionstvång beträffande olika slag av verksamhet m. m.

Genom beslut den 1 november 1946 har Kungl. Maj :t bemyndigat chefen

för handelsdepartementet att tillkalla en utredningsman att verkställa utredning

om en revision av näringslagstiftningen och avgiva förslag i ämnet.

I direktiven för utredningen, som benämnas näringsrättsutredningen, har

dåvarande chefen för handelsdepartementet, statsrådet Myrdal, anfört bland

annat följande:

Det återstår emellertid att till systematisk omprövning upptaga de legala

begränsningarna av näringsfriheten. För detta ändamål synes en utredning

böra komma till stånd. Lämpligen bör utredningen verkställas av en särskild

utredningsman. Tydligt är att många av de legala inskränkningarna äro så

starkt motiverade av speciella förhållanden att någon undersökning av deras

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 11. 3

berättigande ej behöver företagas. Det är exempelvis uppenbarligen nödvändigt

att samhället anordnar särskild kontroll beträffande de näringsidkare,

som handskas med gifter eller sprängämnen. I åtskilliga fall kan dock en

mera grundlig prövning vara påkallad för att utröna både om inskränkningen

är nödvändig och om den är lämpligt utformad. Vid undersökningarna

bör icke förbises den möjligheten, att vissa legala inskränkningar gjort det

möjligt för enskilda grupper att hämma konkurrensen på ett sätt som lagstiftaren

icke avsett.

Beträffande särskilt näringsfrihetsförordningen gäller att en revision torde

vara erforderlig även ur formella synpunkter. Utvecklingen synes nämligen

ha medfört, att flera av förordningens bestämmelser icke mer komma till användning,

under det att andra endast efter oixitolkning kunna tillämpas på

nuvarande förhållanden. Vissa föreskrifter äro också delvis av så svävande

natur, att det stundom råder tvekan om deras rätta innebörd.

Bland de spörsmål, som synas böra upptagas till övervägande, hör vidare

frågan om utlänningars näringsrätt. Den svenska lagstiftningen på detta område

kännetecknas av inskränkningar, som torde vara mera omfattande än

vad motsvarande legala inskränkningar i flera andra länder äro, i varje fall

om man ser till tiden mellan de båda världskrigen. Det kan ifrågasättas, om

icke dessa restriktioner i stor utsträckning böra uppmjukas och mildras.

Ur allmänna synpunkter synes det vara till gagn att onödiga hinder icke läggas

för dugliga utlänningars verksamhet här i landet.

Med hänsyn till att utredningen kommer att avse ett betydande antal författningar,

som beröra flera skilda problemställningar, synes densamma delvis

böra vara av enbart förberedande natur. Dess uppgift skall i främsta rummet

vara att kartlägga behovet att för vinnande av ökad näringsfrihet undanröja

eller omforma sådana legala begränsningar, vilka icke fylla något väsentligt

syfte eller vilka äro mera ingripande än som kan anses nödvändigt. I

fråga om näringsfrihetsförordningens bestämmelser bör utredningen dock

syfta till en fullständig revision och utredningsmannen bör framlägga utformat

författningsförslag. Även i övrigt bör emellertid utredningsmannen utarbeta

direkta författningsförslag, därest i vissa fall ändringar i gällande föreskrifter

framstå som säskilt starkt påkallade och icke förutsätta mera tidskrävande

undersökningar.

Utskottet. Såsom motionärerna fi-amhållit torde näi-ingsfrihetsförordningen,

som med vissa förändringar gäller sedan mer än åttiofem år tillbaka,

vara i stort behov av översyn och omarbetning. Härför talar främst den utveckling

på näringslivets och övriga områden, som ägt rum sedan förordningens

tillkomst. Flera bestämmelser i förordningen kunna svårligen tilllämpas

på nuvarande förhållanden och andra bestämmelser komma alls icke

mera till användning.

Av det ovan anförda framgår emellertid, att näringsrättsutredningen, som

tillkallats enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 1 november 1946, fått i

uppdrag att verkställa utredning och avgiva förslag rörande en revision av

näringslagstiftningen. I direktiven för utredningen betonas särskilt, att i

fråga om näringsfrihetsförordningens bestämmelser utredningen bör syfta

till en fullständig revision och framläggande av utformat författningsförslag.

Någon framställning till Kungl. Maj :t i anledning av motionen är därför

icke erforderlig.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 11.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion, I: 328, icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 23 februari 1950.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Forslund, Hallagård, Wistrand,

Nils Elowsson, Wahlund*, Nerman och Weiland;

från andra kammaren: fru Sandström, herrar Nilsson i Göteborg,

Hagård, Carlsson i Bakeröd, Andersson i Alfredshem, Huss*, Jansson i Hällefors

och Jönsson i Lund.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Stockholm 1950. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

500727

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.