Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående viss ändring i lagen om semester. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 63 i första kammaren av herr Norling och herr Persson, Helmer, samt nr 116 i andra kammaren av herr Dahlgren m. fl.

1950-02-23 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1950:12, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående viss ändring i lagen om semester. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 63 i första kammaren av herr Norling och herr Persson, Helmer, samt nr 116 i andra kammaren av herr Dahlgren m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 12.

1

Nr 12.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående viss ändring

i lagen om semester.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nr 63 i första kammaren av herr Norling

och herr Persson, Helmer, samt nr 116 i andra kammaren av herr Dahlgren

m. fl.

I motionerna, vilka äro likalydande, har hemställts, »att riksdagen måtte

besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om förslag till innevarande

års riksdag till lag, som garanterar arbetstagare som arbetat hela året tre

veckors semester».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för detta yrkande, får utskottet

hänvisa till motionerna.

Bestämmelser om semester infördes år 1931 i 5 § m) lagen den 29 juni

1912 om arbetarskydd. Enligt dessa bestämmelser borde åt arbetstagare, som

utan avsevärt uppehåll användes till arbete året runt och varit anställd hos

arbetsgivaren eller företaget någon längre tid, beredas semesterledighet under

minst fyra söckendagar, vilken ledighet i regel borde vara sammanhängande

och förlagd i omedelbar anslutning till sön- eller helgdag.

Arbetarskyddslagens bestämmelser om semester ersattes år 1938 med lagen

den 17 juni 1938 om semester. Enligt denna lag hade de arbetstagare,

för vilka lagen var tillämplig, rätt till semester omfattande en dag för varje

kalendermånad anställningen varat under närmast föregående kalenderår

(kvalifikationsår). I semestern inräknades icke söndagar.

Nu gällande semesterlag, lagen den 29 juni 19b5 om semester, som avlöste

1938 års lag i ämnet, innehöll i sin ursprungliga lydelse i huvudsak samma

bestämmelser om semesterns längd som 1938 års lag. Semester skulle utgå

till alla de arbetstagare, för vilka lagen var tillämplig, med en dag för varje

kalendermånad av kvalifikationsåret.

Genom en år 1946 genomförd ändring i lagen om semester ha emellertid

några arbetstagargrupper erhållit en förlängning av semestern. Enligt den

nuvarande lydelsen av 1945 års lag utgår semester med en dag för varje

kalendermånad av kvalifikationsåret, under vilken arbetstagaren för arbetsgivarens

räkning utfört arbete å minst sexton dagar, och med ytterligare en

halv dag för varje sådan månad, därest arbetstagaren vid månadens ingång

ej fyllt aderton år. Dessutom skall förlängd semester utgå till vissa arbetstagare

enligt bestämmelser i en särskild lag. I sistnämnda lag, lagen den

1 Bihang till riksdagens protokoll 1950. 9 samt. 2 avd. Nr 12—13.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 12.

29 juni 19b6 om förlängd semester för vissa arbetstagare med särskilt pressande

eller hälsofarligt arbete, stadgas, att arbetstagare, som utfört arbete

under jord i gruva eller stenbrott, gruvarbete ovan jord i Norrbottens län,

arbete förlagt så att minst fyra timmar av arbetstiden för dygn infallit mellan

kl. 22 och kl. 6 eller arbete däri arbetstagaren under minst fyra timmar

av arbetstiden för dygn sysselsatts i mörkrum, skall ha rätt till semester med

en och en halv dag för varje kalendermånad av kvalifikationsåret. Arbetstagare,

som utfört arbete däri arbetstagaren utsatts för röntgenstrålning eller

strålning från radioaktivt ämne, har rätt till tre dagars semester för varje

kalendermånad av kvalifikationsåret.

Frågan om en generell utökning av semestertidens längd har tidigare

varit föremål för riksdagens prövning. Vid 1946, 1947 och 1948 års riksdagar

väcktes motioner i detta ämne. Motionerna behandlades av andra lagutskottet,

som över motionerna avgav utlåtanden, nr 30 vid 1946 års riksdag, nr 15

vid 1947 års riksdag och nr 35 vid 1948 års riksdag. Utskottet får hänvisa till

dessa utlåtanden.

Genom beslut den 19 mars 1948 har Kungl. Maj :t bemyndigat chefen för

socialdepartementet att uppdraga åt 1947 års arbetstidsutredning att utreda

frågan om en utökning av den lagstadgade semestertidens längd. I direktiven

för utredningen om semestertidens längd har chefen för socialdepartementet

bland annat anfört följande:

Spörsmålet om en generell utökning av semestertidens längd sammanhänger,

såsom i det föregående antytts, nära med frågan om normalarbetstidens

längd. I direktiven för 1947 års arbetstidsutredning har uttalats, att

en generell förkortning av normalarbetsdagen icke nu läte sig genomföra.

Kommittén borde därför inrikta sitt utredningsarbete främst på frågan om

en förkortning av arbetstiden för vissa yrken. I fråga om de grupper av

arbetstagare, som här åsyftas, bl. a. skiftarbetarna, är emellertid också frågan

om förlängd semester aktuell. Över huvud taget består ett sådant samband

mellan semester- och arbetstidsfrågorna att de såvitt möjligt böra upptagas

till bedömande i ett sammanhang. Med hänsyn härtill finner jag det

angeläget, att samtidigt med den pågående utredningen om en reviderad

arbetstidslagstiftning frågan om en allmän utökning av semestertiden upptages

till övervägande. Från såväl arbetstagar- som arbetsgivarsynpunkt måste

det vara en fördel att dessa båda problemkomplex bli föremål för samtidigt

bedömande. Härvid är särskilt att märka, att en smidigare form för

tillgodoseende av skilda intressen synes kunna vinnas, om de båda problemen

samordnas. Som ett exempel härå vill jag anföra, att det i vissa fall

kan befinnas ändamålsenligare att utbyta en del av den förlängda semestertiden

mot en förkortad arbetsvecka under sommarmånaderna eller att

öppna möjligheter för att ordna semesterns förläggande så att motsvarande

resultat uppnås. Erinras må jämväl, att riksdagen i skrivelse den 23 maj

1947 (nr 247) hemställt om utredning beträffande frågan om ökad ledighet

för arbetstagare, som äro sysselsatta med arbeten, där silikosfara föreligger,

samt att riksdagen därvid antytt att den ökade ledigheten kunde beredas

årligen i form av ökad semester eller kortare arbetstid per dag eller vecka.

Med hänsyn till det anförda vill jag förorda, att åt arbetstidsutredningen

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 12.

3

uppdrages att jämväl verkställa utredning av frågan om en allmän utökning

av semestertidens längd. Lämpligt synes därvid vara att utredningsuppdraget

i denna del anförtros en särskild delegation inom utredningen.

Vid utredningsarbetet bör beaktas, att redan i samband med 1946 års ändringar

i semesterlagstiftningen önskemål framfördes från skilda håll om

förlängd semester för även andra arbetstagargrupper än de, som avses med

nämnda lagstiftning. Ytterligare kan nämnas, att svenska dykareföreningen

i skrivelse till Kungl. Maj :t den 8 mars 1947 hemställt om förlängd semester

för dykare och kasunarbetare. Såsom framgår av vad jag tidigare anfört

bör emellertid utredningen verkställa en översyn av frågan om utökad

semester över hela linjen.

Vidare må anmärkas, att 1948 års riksdag, på hemställan av andra lagutskottet

i utlåtande nr 36, i skrivelse till Kungl. Maj :t anhållit, att Kungl.

Maj :t ville till 1949 års riksdag framlägga förslag till sådan ändring av lagen

den 29 juni 1946 om förlängd semester för vissa arbetstagare med särskilt

pressande eller hälsofarligt arbete att lagen bleve tillämplig även på det arbete

under jord i tunnel och det gruvarbete i dagbrott, som i svårhetsgrad

är likställt med gruvarbete under jord.

Skrivelsen jämte därvid fogat utskottsutlåtande har av Kungl. Maj:t överlämnats

till arbetstidsutredningen för att tagas under övervägande vid fullgörandet

av utredningens uppdrag. Utredningen har i fråga om tunnelarbetare

framlagt förslag i ämnet i sitt betänkande, del II, avseende treskiftesarbetare

och tunnelarbetare (SOU 1948: 51). Ärendet är efter avslutad remissbehandling

föremål för Kungl. Maj :ts prövning.

Utskottet. Efter bemyndigande av Kungl. Maj:t den 19 mars 1948 har chefen

för socialdepartementet uppdragit åt arbetstidsutredningen att jämväl utreda

frågan om en utökning av semestertidens längd. Utredningen har under

år 1949 förberett och igångsatt olika undersökningar rörande verkningar

och den lämpliga utformningen av en till tre veckor förlängd allmän semester,

och utredningen avser att under år 1950 i första hand slutföra undersökningarna

samt att under hösten 1950 framlägga betänkande i frågan.

Någon framställning till Kungl. Maj:t i anledning av förevarande motioner

finner utskottet därför icke erforderlig.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motioner, I: 63 och II: 116, icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 23 februari 1950.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

opaginerad Kontrollera mot PDF

i

Andra lagutskottets utlåtande nr 12- Vid detta ärendes behandling ha närvarit:

från första kammaren: herrar Norman, Forslund, Sten, Hallagård,

Wistrand, Sunne, Uhlén och Bengtson;

från andra kammaren; herrar Jacobsson i Igelsbo, Hellbacken, fru

Sandström, herrar Nilsson i Göteborg, Hagård, Carlsson i Bakeröd, Andersson

i Alfredshem och Jansson i Hällefors.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.