Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om utredning rörande åtgärder för åstadkommande av större söndagsfrid.

1950-02-23 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1950:14, Utlåtande i anledning av väckt motion om utredning rörande åtgärder för åstadkommande av större söndagsfrid.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 14.

1

Nr 14.

Utlåtande i anledning av väckt motion om utredning rörande åtgärder

för åstadkommande av större söndagsfrid.

I inom första kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr

169, vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Bengtson hemställt,

»att riksdagen måtte besluta att hos Kungl. Maj :t anhålla om utredning

om åtgärder för åstadkommande av större söndagsfrid».

I motionen anföres bland annat följande:

Söndagen är för flertalet människor en arbetsfri dag, som disponeras efter

vars och ens gottfinnande, och det kan därför förefalla onödigt att vidtaga

åtgärder för att skapa större söndagsfrid. Det torde dock vara så, att

många söndagssysselsättningar skulle, om arbetstiden förkortades något,

kunna förläggas till lördagarna. Enligt min mening bör det därför vara en

viktig uppgift att undersöka möjligheterna att genom en arbetstidsförkortning

eller en omgruppering av arbetstiden få större ledighet på lördagarna

och därmed möjligheter till överflyttning av idrottsevenemang, festligheter,

trav- och motorsport och dylikt till lördagen. Sådana åtgärder skulle också

medföra, att personalen vid järnvägar och andra kommunikationsmedel

skulle kunna få mera söndagsledighet. Inte minst resor och tävlingar för

fotbolls- och idrottslag ta mycken fritid och även söndagsarbetstid i anspråk.

Kunde man på samma sätt som i England förlägga idrottsevenemangen

till lördagen skulle mycket vara vunnet.

Arbete på söndagar bör givetvis icke förekomma, såvida det icke är

oundgängligen nödvändigt. Det torde dessutom vara önskvärt, att möjligheterna

till undvikande av söndagsarbete undersökas även på andra områden.

Söndagstidningarna t. ex. kunna nog vara av intresse för läsarna, men

det är icke önskvärt att tidningarnas personal blir nödsakad att arbeta

under lördagsnatten och att många människor sedan måste arbeta med

distributionen under söndagen.

En fråga som kan diskuteras är också huruvida det är nödvändigt att

ölkaféer och spritrestauranger hålla öppet på söndagarna.

Beträffande de skäl i övrigt, som åberopats till stöd för det i motionen

framställda yrkandet, får utskottet hänvisa till motionen.

Utskottet. Såsom motionären framhållit har onekligen de senaste årtiondenas

stora utveckling på olika områden för det stora flertalet människor

medfört en mycket forcerad och jäktad livsföring. Det torde även framstå

såsom obestridligt, att denna jäktade tillvaro för många människor haft

Bihang till riksdagens protokoll 1950. 9 sand. 2 avd. Nr 14.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 14.

skadliga verkningar till följd, främst kanske såvitt angår det psykiska

hälsotillståndet. Den tanke, som kommer till uttryck i motionen, nämligen

att söka göra söndagen till en verklig vilodag, finner utskottet därför behjärtansvärd

och förtjänt av uppmärksamhet.

Att genom lagstiftningsåtgärder söka nå det mål, som motionären åsyftar,

torde emellertid stöta på stora svårigheter. Här möter främst den tungt

vägande synpunkten, att den enskilde individen i största möjliga utsträckning

bör få disponera sin fritid på sätt han finner för gott. Ingripande från

samhällets sida torde böra ske endast då det med hänsyn till exempelvis

arbetarskydds- eller ordningssynpunkter befinnes påkallat och då dylika

ingripanden uppbäras av en allmän rättsuppfattning hos medborgarna. I

sista hand torde det dock alltid, oberoende av lagstiftning, komma att bero

på den enskilde individen, om söndagen blir en sådan vilodag, som motionären

åsyftar.

Av motionen framgår icke med full tydlighet efter vilka riktlinjer motionären

tänkt sig att en utredning av frågan borde ske. Motionären har dock

pekat på möjligheterna att genom en förkortning eller en omgruppering

av arbetstiden söka åstadkomma större ledighet på lördagarna och därigenom

skapa möjlighet att flytta idrottstävlingar och liknande evenemang

från söndagar till lördagar. Det torde också vara en grundförutsättning för

att kunna realisera motionärens tanke, att lördagen för de flesta människor

blir en arbetsfri dag. Såsom utskottet i utlåtande till innevarande års riksdag

uttalat, torde emellertid förutsättningar för en generell förkortning av

normalarbetstiden icke nu föreligga.

Utskottet vill här erinra om att de förut gällande bestämmelserna i strafflagen

om sabbatsbrott avskaffades genom 1948 års straff lagsreform. Bestämmelserna

hade kommit alltmera ur bruk, och för att de icke skulle

komma i strid med det allmänna rättsmedvetandet, hade de tolkats mycket

inskränkande. Vidare ansåg man, att arbetstidslagstiftningen övertagit en

del av den uppgift, som bestämmelserna från början haft. Vår nu gällande

arbetstidslagstiftning innehåller ju också olika bestämmelser om arbete på

söndagar. Anmärkas må i detta sammanhang jämväl bestämmelsen i arbetarskyddslagen,

att veckovilan såvitt möjligt skall förläggas till söndag.

Andra bestämmelser i gällande lagstiftning, vilka beröras av den i motionen

väckta frågan, äro bestämmelserna om offentliga tillställningar m. m. i

ordningsstadgan för rikets städer. Ordningsstadgan är för närvarande föremål

för översyn av särskilda sakkunniga. Utskottet vill här endast erinra

om departementschefens uttalande i direktiven för utredningen, vari framhålles,

att de sakkunniga böra eftersträva en lämplig avvägning mellan å

ena sidan intresset ur ordningens och sedlighetens synpunkt att nöjeslivet

hålles inom rimliga gränser och att god ordning och nykterhet upprätthålles

samt å andra sidan vikten av att icke medborgarnas disposition av sin

fritid till men för den allmänna trivseln kringgärdas av onödiga restriktioner.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande nr li.

Vidare må i detta sammanhang uppmärksammas 1943 års kungörelse

angående förbud mot offentliga nöjestillställningar m. m. på vissa kyrkliga

högtidsdagar, nämligen på juldagen, långfredagen och påskdagen.

Motionären berör slutligen frågan, huruvida ölkaféer och spritrestauranger

böra hålla öppet på söndagar. I denna del vill utskottet endast fästa

uppmärksamheten på att hela nykterhetslagstiftningens innehåll och utformning

är föremål för utredning av 1944 års nykterhetskommitté, som

beräknar avsluta sitt arbete under mitten av år 1950.

Som redan av det anförda framgår berör det i motionen väckta spörsmålet

flera olika områden inom vårt samhällsliv. En särskild utredning av

denna vittgående fråga kan utskottet icke tillstyrka. Det framstår dock såsom

tillfredsställande att uppmärksamheten riktats på spörsmålet och det

synes önskvärt, att de utredningar, som arbeta med angränsande frågekomplex,

beakta spörsmålet i den män så låter sig göra med hänsyn till

andra intressen.

Utskottet vill slutligen framhålla, att de stora folkrörelserna och övriga

föreningar och sammanslutningar inom vårt land torde kunna öva ej obetydligt

inflytande för att nå det mål, som motionären åsyftar.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion, I: 169, icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 23 februari 1950.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Forslund, Sten, Hallagård,

Wistrand, Sunne, Uhlén och Bengtson;

från andra kammaren: herrar Jacobsson i Igelsbo, Hellbacken, fru

Sandström, herrar Nilsson i Göteborg, Hagård, Carlsson i Bakeröd, Andersson

i Alfredshem och Jansson i Hällefors.

Reservation

av herr Bengtson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.