Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 30 och 47 §§ civilförsvarslagen den 15 juli 1944
1950-02-09 · 7 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 5 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1950:2, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 30 och 47 §§ civilförsvarslagen den 15 juli 1944
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 2.
1
Nr 2.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till lag om ändrad lydelse av 30 och 47 §§
civilförsvarslagen den 15 juli 1944 (nr 536).
Genom en den 21 december 1949 dagtecknad proposition, nr 25, vilken
hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl.
Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet
förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till
Lag
§§
civilförsvarslagen den 15 juli
1944 (nr 536).
§§ civilförsvarslagen den 15 juli
lydelse på sätt nedan angives.
om ändrad lydelse av 30 och 47
1944 (
Härigenom förordnas, att 30 och 47
1944 1 skola erhålla ändrad
(Nuvarande lydelse:)
30 §.
Ej må i vidare mån än civilförsvarsstyrelsen
medgiver skyddsrum nyttjas
eller de tekniska anordningarna däri
ändras på sätt som inkräktar å utrymmet
eller gör skyddsrummet mindre
tjänligt för sitt ändamål
47
För kostnad, — —---
Statsbidrag fastställes för
kalenderår av
Konungen annorlunda förordnar. Ansökan
om statsbidrag för visst kalen1
Senaste lydelse av 47 §, se SFS 1948: 432.
1 —262 so Bihnng till riksdagens protokoll
(.Föreslagen lydelse:)
30 §.
Utan medgivande som nedan sägs må
ej skyddsrum nyttjas eller de tekniska
anordningarna däri ändras på sätt som
inkräktar å utrymmet eller gör skyddsrummet
mindre tjänligt för sitt ändamål.
Medgivande lämnas av civilförsvarsstyrelsen
eller, såvitt angår visst skyddsrum,
efter civilförsvar sstyrelsens allmänna
anvisningar av länsstyrelsen.
Efter bemyndigande av civilförsvarsstyrelsen
må länsstyrelsen överlämna
beslutanderätten i frågor av mindre vikt
till eivilfö)''svar schefen.
47 §.
fastställes för varje
av länsstyrelsen, där ej
Konungen annorlunda förordnar. An
sökan om statsbidrag för visst kålenen
samt. 2 avd. Nr 2.
länsstyrelsen, där ej kalenderår
— kan skattas,
varje Statsbidrag
ej
1950.
opaginerad Kontrollera mot PDF
indra lagutskottets utlåtande nr 2.
(Nuvarande lydelse:)
derår skall göras före utgången av
nästa kalenderår, med rätt likväl för
Konungen att medgiva prövning av ansökan
ändå att den göres senare.
Länsstyrelsen äger —
(Föreslagen lydelse:)
derår skall göras före utgången av
nästa kalenderår. När skäl därtill äro,
må doek ansökning prövas, ändå att den
göres senare. Finnes emellertid ansökningen
ej böra upptagas till prövning, skall
frågan härom underställas Konungen.
- — Konungen meddelar.
Denna lag träder i kraft den 1 juli
1950.
Ärende enligt 30 §, som vid lagens
ikraftträdande är föremål för civilförsvarsstyrelsens
prövning, må, ändå att
det angår visst skyddsrum, slutligt
handläggas av styrelsen.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för lagförslaget, får utskottet, i
den mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.
I propositionen föreslås, att länsstyrelse och civilförsvarschef i vissa fall
skola ha att besluta om användning av skyddsrum för annat ändamål än
civilförsvarsbruk eller om ändring av tekniska anordningar däri. Vidare föreslås,
att i de fall, då ansökan om statsbidrag för inrättande av allmänna
skyddsrum in. in. inkommit för sent, den myndighet som har att pröva ansökningen
likväl må upptaga denna till prövning, om skäl därtill äro. I förstnämnda
fallet är fråga om decentralisering från civilförsvarsstyrelsen, i sistnämnda
fallet från Kungl. Maj:t.
30 § civilförsvarslagen.
I 30 § civilförsvarslagen den 15 juli 1944 stadgas, att skyddsrum ej må i
vidare mån än civilförsvarsstyrelsen medgiver nyttjas eller de tekniska anordningarna
däri ändras på sätt som inkräktar på utrymmet eller gör skyddsrummet
mindre tjänligt för sitt ändamål. I Kungl. Maj:ts proposition den
12 maj 1944 (nr 268) med förslag till civilförsvarslag m. in. gjordes ett uttalande
om civilförsvarsstyrelsens verksamhet i allmänhet av innehåll, att
denna huvudsakligen borde taga sig uttryck i anvisande av allmänna föreskrifter
och endast i undantagsfall borde taga sikte på ingripande i individuella
fall. Civilförsvarsstyrelsen har den 26 maj 1945 och den 23 februari 1948
meddelat bestämmelser om skyddsrums nyttjande för andra ändamal och om
ändring av vissa anordningar däri. I sistnämnda hänseende medgavs beslutanderätt
i begränsad omfattning åt länsstyrelserna och civilförsvarschefema.
3
Andra lagutskottets utlåtande nr 2.
Decentraliseringsutredningen har i en till inrikesdepartementet överlämnad
promemoria (nr 23) angående decentraliseringsfrågor på civilförsvarets och
brandväsendets områden bl. a. föreslagit, att 30 § civilförsvarslagen gives sådan
ändrad lydelse, att nyttjande av skyddsrum eller ändring av de tekniska anordningarna
däri på sätt som inkräktar å utrymmet eller gör skyddsrummet mindre
tjänligt för sitt ändamål får ske i den utsträckning civilförsvarsstyrelsen
bestämmer, att den prövning i enskilda fall, som kan vara erforderlig på
grund av sålunda meddelade bestämmelser, skall ankomma på länsstyrelserna
samt att länsstyrelserna skola äga att, eventuellt enligt civilförsvarsstyrelsens
anvisningar, överlämna beslutanderätten i dylika fall till civilförsvarscheferna.
Decentraliseringsutredningen framhåller, att stadgandet i 30 § civilförsvarslagen
avser att säkerställa bevarandet i största möjliga utsträckning av
skyddsrummen och skyddsrumsanordningarna. Skyddsrummen borde emellertid
i fredstid ha en ur ekonomiska synpunkter rimlig användning utan att
dock väsentliga beredskapskrav eftersattes. Då de allmänna förutsättnin<
garna för meddelande av dispens bäst bedömdes centralt och en sådan bedömning
även tillgodosåg enhetlighetssynpunkter, borde civilförsvarsstyrelsen
enligt utredningens mening få bestämma i vilken utsträckning dispenser skola
medgivas. Styrelsens beslutanderätt behövde emellertid icke med nödvändighet
avse enskilda ärenden.
Över decentraliseringsutredningens promemoria nr 23, såvitt denna angår
nu ifrågavarande lagändring, ha efter remiss yttranden avgivits av civilförsvarsstyrelsen,
riksbrandinspektören, överståthållarämbetet samt länsstyrelserna
i Stockholms, Östergötlands, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Örebro
och Gävleborgs län. Vid överståthållarämbetets remissvar har fogats
yttrande från civilförsvarschefen i Stockholms civilförsvarsområde samt vid
länsstyrelsens i Malmöhus län yttranden från civilförsvarscheferna i Malmö
och Ystads civilförsvarsområden. Den av decentraliseringsutredningen föreslagna
ändringen i 30 § civilförsvarslagen tillstyrkes eller lämnas utan erinran
i samtliga yttranden. Civilförsvarsstyrelsen har vid sitt tillstyrkande framhållit,
att de intressen styrelsen hade att bevaka i dispensfrågor i erforderlig
grad kunde tillgodoses genom av styrelsen meddelade allmänna anvisningar.
Föredragande departementschefen, statsrådet Mossberg, har i propositionen
anfört bland annat följande:
»Den av decentraliseringsutredningen föreslagna ordningen innebär en förenkling
av förfarandet utan att enhetligheten äventyras. Förslaget, som
tillstyrkts eller lämnats utan erinran av samtliga hörda myndigheter,
synes därför böra genomföras. Visserligen torde redan enligt gällande avfattning
av 30 § civilförsvarslagen civilförsvarsstyrelsen äga rätt att delegera
sin beslutanderätt, vilket ock i viss utsträckning skett. Jag delar emellertid
utredningens åsikt, att beslutanderätten i individuella fall alltid bör tillkomma
länsstyrelse eller civilförsvarschef. Dispensgivningen bör dock ske
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 2.
enligt allmänna anvisningar som meddelas av civilförsvarsstyrelsen. Civilförsvarschefs
beslutanderätt bör avse endast mindre ingripande åtgärder.
Frågan om i vilken utsträckning länsstyrelse skall äga delegera sin beslutanderätt
till civilförsvarschef bör avgöras av civilförsvarsstyrelsen, vars sakkunskap
även i detta hänseende bör tillvaratagas.
Jag erinrar om att rätten att överklaga civilförsvarschefs beslut är reglerad
i 95 § civilförsvarslagen. Även länsstyrelsens beslut kan överklagas enligt
samma paragraf.
Under åberopande av det anförda vill jag förorda, att 30 § civilförsvarslagen
ändras i enlighet med vad decentraliseringsutredningen förordat. Detta
synes lämpligen böra ske så att i ett första stycke, motsvarande den nuvarande
paragrafen, angives att skyddsrum icke i annat fall än efter medgivande
får nyttjas eller de tekniska anordningarna däri ändras på sätt som
inkräktar å utrymmet eller gör skyddsrummet mindre tjänligt för sitt ändamål,
medan i ett nytt stycke upptagas bestämmelser om vilka myndigheter
som skola meddela dispenserna. Härvid bör uttryckligen fastslås att länsstyrelsens
tillståndsgivning skall ske efter civilförsvarsstyrelsens allmänna
anvisningar och att delegation till civilförsvarschef endast får ske efter uttryckligt
bemyndigande i sådana anvisningar.
För att civilförsvarsstyrelsen skall få tillfälle att utarbeta erforderliga anvisningar
bör lagändringen ej träda i kraft förrän den 1 juli 1950. Därest
civilförsvarsstyrelsen vid ikraftträdandet handlägger ärende av ifrågavarande
slag, bör styrelsen äga avgöra detsamma om ej styrelsen finner lämpligt att
överlämna ärendet till länsstyrelsen.»
Lagrådet har beträffande det till lagrådet remitterade lagförslaget funnit
uttrycklig övergångsbestämmelse erforderlig. Erinringen har beaktats vid
propositionens utformning.
47 § civilförsvarslagen.
I 47 och 48 §§ civilförsvarslagen finnas bestämmelser om rätt för kommun
att i vissa fall erhålla statsbidrag för kostnader, som kommunen fått vidkännas
för skyddsanordningar. Statsbidrag kan sålunda utgå med i princip
två tredjedelar av kostnaderna för inrättande och utrustande av allmänna
skyddsrum, vidtagande av andra byggnadsanordningar och av reservanordningar
för vatten-, gas- och elektricitetsförsörjningen, allt såvitt åtgärderna
äro upptagna i gällande organisationsplan, ävensom för utförande av källarmursgenombrott
för allmänna och enskilda skyddsrum. Statsbidraget må
dock ej beräknas å högre belopp än det vartill kostnaden skäligen kan skattas.
I undantagsfall kan högre bidrag än två tredjedelar av kostnaden medgivas.
Statsbidrag fastställes för varje kalenderår av länsstyrelsen, där ej
Konungen annorlunda förordnar. För högre statsbidrag än två tredjedelar
av skäliga kostnaden fordras Konungens medgivande. En förutsättning för
att statsbidrag skall erhållas är att ansökan därom sker. Sådan ansökan skall
opaginerad Kontrollera mot PDF
Andra lagutskottets utlåtande nr 2. o
göras före utgången av kalenderåret efter det för vilket bidrag sökes. Försittes
tiden, förlorar kommunen sin rätt till statsbidrag, om ej Konungen
medgiver prövning av för sent inkommen ansökan.
Decentraliseringsutredningen bar i en till inrikesdepartementet överlämnad,
med nr 14 betecknad promemoria, som avser frågor angående återställande av
försutten tid i vissa ärenden rörande statsbidrag m. m., bl. a. berört nuvarande
47 § civilförsvarslagen och därvid föreslagit, att den i nämnda lagrum upptagna
dispensrätten skall överflyttas från Kungl. Maj:t till länsstyrelserna.
Decentraliseringsutredningen har även tagit upp frågan om fullföljd av
talan mot beslut, varigenom länsstyrelse eller annan underordnad myndighet
avslagit framställning om dispens från viss stadgad frist. Utredningen
framhåller härutinnan att det borde finnas möjligheter att klaga över beslut
om avslag å dispensansökan. Om icke i samband med decentraliseringen
särskilda föreskrifter meddelades om fullföljd, skulle i huvudparten av
ärendena — däribland nu ifrågavarande -— besvär anföras hos Kungl. Maj:t
och handläggas i regeringsrätten (2 § lagen den 26 maj 1909 om Kungl. Maj:ts
regeringsrätt). Då huvudvikten vid prövningen av dessa frågor torde ligga
vid de rent diskretionära synpunkterna syntes det mindre lämpligt att anförtro
prövningen åt domstol. Utredningen finge därför, med hänsyn också
till önskvärdheten av att i möjligaste mån bibehålla hittillsvarande praxis
vid ärendenas behandling, föreslå att fullföljd av talan i dessa ärenden skedde
hos Kungl. Maj:t i statsrådet. För ändamålet erfordrades ändring i regeringsrättslagen.
Över decentraliseringsutredningens promemoria nr 14, såvitt denna angår
ändring i civilförsvarslagen, ha efter remiss yttranden avgivits av civilförsvarsstyrelsen,
statskontoret, riksräkenskapsverket, överståthållarämbetet och
samtliga länsstyrelser ävensom styrelserna för Svenska stadsförbundet och
för Svenska landskommunernas förbund. I samtliga sålunda avgivna yttranden
tillstyrkes den av decentraliseringsutredningen föreslagna ändringen i
civilförsvarslagen eller lämnas förslaget utan erinran.
Statsrådet Mossberg har i propositionen anfört bland annat följande:
»Att märka är, att ehuru det i regel är länsstyrelsen som har att fastställa
statsbidrag, kan Kungl. Maj:t föreskriva att annan myndighet skall handlägga
dylika ärenden. Med stöd härav har genom Kungl. brev den 24 november
1944 uppdragits åt civilförsvarsstyrelsen att bevilja kommuner statsbidrag
till kostnader för anordnande av allmänna skyddsrum. Jag vill också i detta
sammanhang påpeka, att jämlikt 48 § civilförsvarslagen i lagrummets nuvarande
lydelse beslutanderätten då det gäller statsbidrag med mer än två
tredjedelar tillkommer Kungl. Maj:t.
Kungl. Maj:ts dispensrätt, då tid försuttits, är icke begränsad till sådana
fall, i vilka laga förfall kan sägas föreligga, utan Kungl. Maj:t har diskretionär
prövningsrätt i varje särskilt fall. Frekvensen av ansökningar om dispens
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 2.
är ganska ringa. Under år 1948 behandlades i inrikesdepartementet 15 ärenden
av ifrågavarande slag samt under tiden 1 januari—31 oktober 1949 16.
Ansökningarna ha som regel bifallits. Tvekan har dock någon gång rått
då det gällt ansökan från kommun som tidigare fått dispens i liknande
ärende.
Med hänsyn till beskaffenheten av ifrågavarande ärenden synes det mig
önskvärt, att en förenkling av förfarandet beträffande dessa ärenden kommer
till stånd. På de allmänna grunder som decentraliseringsutredningen
anfört torde bestämmelsen om fatalietid alltjämt böra bibehållas. Det i några
yttranden framkastade förslaget att bestämmelser om tidsfrister för ingivande
av ansökan om bidrag eller gottgörelse av statsmedel böra utbytas
mot föreskrifter av innehåll att sådan ansökning bör vara ingiven inom viss
tid synes mig på här förevarande område icke lämpligt. I enlighet med utredningens
riktlinjer böra emellertid bestämmelserna ändras på sådant sätt,
att det i framtiden skall ankomma på länsstyrelserna eller de myndigheter,
som eljest bemyndigats att pröva frågor om statsbidrag enligt civilförsvarslagen,
att själva pröva ansökningar om återställande av försutten tid. Härför
talar särskilt att man därigenom skulle vinna att ärendena kunna snabbare
avgöras. Liksom utredningen finner jag anledning saknas att skärpa
det nu uppställda kravet för att dispens skall kunna medgivas så att därför
skulle fordras »särskilda skäl» eller »synnerliga skäl». Visserligen kan man
icke bortse från den omständigheten, att den föreslagna decentraliseringen
kan komma att medföra en viss ökning av försummelserna, men farhågorna
härför böra ej överdrivas. En sökande, som försuttit den stadgade tiden,
har ju nämligen icke en ovillkorlig rätt att få sin ansökan prövad i sak, utan
myndigheten kan vägra att upptaga ansökningen till prövning. I enlighet
med den praxis som i förevarande ärenden hittills tillämpats av Kungl.
Maj:t bör emellertid sådan vägran ifrågakomma endast när en särskilt hög
grad av försumlighet kan anses föreligga.
Vad angår rätten att fullfölja talan när den beslutande myndigheten vägrat
att upptaga för sent gjord ansökan till prövning är jag ense med utredningen
därom att den överprövning av beslutet, vartill möjlighet bör finnas, bör
göras av Kungl. Maj:t i statsrådet. På sätt anförts i ett yttrande synes emellertid
dispensfrågan icke lämpligen böra bringas under Kungl. Maj ds prövning
besvärsvägen, då här är fråga om ett rent diskretionärt avgörande.
Enär det vidare synes kunna förväntas att frågan huruvida ansökningen skall
upptagas till prövning i flertalet fall kommer att dragas under Kungl. Maj ds
bedömande, när den beslutande myndigheten ansett förutsättningar därför
ej föreligga, vill jag föreslå att i dylikt fall myndigheten skall underställa
Kungl. Majd detta spörsmål. Härigenom torde ytterligare tidsutdräkt med
den eventuella sakprövningen bäst undgås. Jag vill i detta sammanhang
framhålla, att i Kungl. Maj ds proposition nr 312 till 1948 års riksdag motsvarande
synpunkter anfördes och lades till grund för förslag till ändringar
i fattigvårdslagen och bidragsförskottslagen, jämväl grundade på decentraliseringsutredningens
promemoria nr 14 och avseende liknande decentralise
-
7
Andra lagutskottets utlåtande nr 2.
ringsåtgärder som den varom nu är fråga, samt att riksdagen biföll nämnda
proposition. Lagar om nämnda ändringar utfärdades den 10 december 1948,
nr 720 och 721.
Behovet av ändring i regeringsrättslagen bortfaller om frågan löses på här
föreslaget sätt.
Jag vill alltså förorda, att 47 § civilförsvarslagen ändras i enlighet med det
anförda. Ändringen bör träda i kraft samtidigt som den förut nämnda ändringen
i 30 §».
Inom lagrådet har beträffande det till lagrådet remitterade lagförslaget
framställts en anmärkning av formell art, som beaktats vid propositionens
utformning.
Utskottet.
Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot det genom förevarande
proposition framlagda lagförslaget.
I propositionen föreslås bland annat sådan ändring av 30 § civilförsvarslagen
att länsstyrelse och civilförsvarschef i vissa fall skola ha att — efter
civilförsvarsstyrelsens allmänna anvisningar — besluta om användning av
skyddsrum för annat ändamål än civilförsvarsbruk eller om ändring av tekniska
anordningar däri. I anslutning till den sålunda föreslagna lagändringen
vill utskottet understryka betydelsen av att möjlighet finnes att i fredstid
använda skyddsrummen på ett ur ekonomiska synpunkter lämpligt sätt. Härigenom
få uppenbarligen dock erforderliga krav på beredskap icke eftersättas.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.
Stockholm den 9 februari 1950.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
Vid detta ärendes behandling ha närvarit
.från första kammaren: herrar Norman, Forslund, Sten, Hallagård,
Mistrand, Sunne, Nils Elowsson och Wahlimd;
från andra kammaren: herrar Jacobsson i Igelsbo*, Hellbacken, Ryberg*,
fru Johansson i Norrköping*, fru Sandström*, herrar Nilsson i Göteborg,
Hagård och Andersson i Alfredshem.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
av herr W istrand.
Reservation
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1950:37 Skrivelse till Konungen i anledning av Kéngl. Maj:ts proposition med förslag till lag om tillägg till epidemilagen ''V den 19 juni 1919 a1 i texten