Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 30 och 47 §§ civilförsvarslagen den 15 juli 1944

1950-02-09 · 7 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 5 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1950:2, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 30 och 47 §§ civilförsvarslagen den 15 juli 1944

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 2.

1

Nr 2.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med

förslag till lag om ändrad lydelse av 30 och 47 §§

civilförsvarslagen den 15 juli 1944 (nr 536).

Genom en den 21 december 1949 dagtecknad proposition, nr 25, vilken

hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl.

Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet

förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Lag
§§

civilförsvarslagen den 15 juli

1944 (nr 536).

§§ civilförsvarslagen den 15 juli

lydelse på sätt nedan angives.

om ändrad lydelse av 30 och 47

1944 (

Härigenom förordnas, att 30 och 47

1944 1 skola erhålla ändrad

(Nuvarande lydelse:)

30 §.

Ej må i vidare mån än civilförsvarsstyrelsen

medgiver skyddsrum nyttjas

eller de tekniska anordningarna däri

ändras på sätt som inkräktar å utrymmet

eller gör skyddsrummet mindre

tjänligt för sitt ändamål

47

För kostnad, — —---

Statsbidrag fastställes för

kalenderår av

Konungen annorlunda förordnar. Ansökan

om statsbidrag för visst kalen1

Senaste lydelse av 47 §, se SFS 1948: 432.

1 —262 so Bihnng till riksdagens protokoll

(.Föreslagen lydelse:)

30 §.

Utan medgivande som nedan sägs må

ej skyddsrum nyttjas eller de tekniska

anordningarna däri ändras på sätt som

inkräktar å utrymmet eller gör skyddsrummet

mindre tjänligt för sitt ändamål.

Medgivande lämnas av civilförsvarsstyrelsen

eller, såvitt angår visst skyddsrum,

efter civilförsvar sstyrelsens allmänna

anvisningar av länsstyrelsen.

Efter bemyndigande av civilförsvarsstyrelsen

må länsstyrelsen överlämna

beslutanderätten i frågor av mindre vikt

till eivilfö)''svar schefen.

47 §.

fastställes för varje

av länsstyrelsen, där ej

Konungen annorlunda förordnar. An

sökan om statsbidrag för visst kålenen

samt. 2 avd. Nr 2.

länsstyrelsen, där ej kalenderår

— kan skattas,

varje Statsbidrag

ej

1950.

opaginerad Kontrollera mot PDF

indra lagutskottets utlåtande nr 2.

(Nuvarande lydelse:)

derår skall göras före utgången av

nästa kalenderår, med rätt likväl för

Konungen att medgiva prövning av ansökan

ändå att den göres senare.

Länsstyrelsen äger —

(Föreslagen lydelse:)

derår skall göras före utgången av

nästa kalenderår. När skäl därtill äro,

må doek ansökning prövas, ändå att den

göres senare. Finnes emellertid ansökningen

ej böra upptagas till prövning, skall

frågan härom underställas Konungen.

- — Konungen meddelar.

Denna lag träder i kraft den 1 juli

1950.

Ärende enligt 30 §, som vid lagens

ikraftträdande är föremål för civilförsvarsstyrelsens

prövning, må, ändå att

det angår visst skyddsrum, slutligt

handläggas av styrelsen.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för lagförslaget, får utskottet, i

den mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.

I propositionen föreslås, att länsstyrelse och civilförsvarschef i vissa fall

skola ha att besluta om användning av skyddsrum för annat ändamål än

civilförsvarsbruk eller om ändring av tekniska anordningar däri. Vidare föreslås,

att i de fall, då ansökan om statsbidrag för inrättande av allmänna

skyddsrum in. in. inkommit för sent, den myndighet som har att pröva ansökningen

likväl må upptaga denna till prövning, om skäl därtill äro. I förstnämnda

fallet är fråga om decentralisering från civilförsvarsstyrelsen, i sistnämnda

fallet från Kungl. Maj:t.

30 § civilförsvarslagen.

I 30 § civilförsvarslagen den 15 juli 1944 stadgas, att skyddsrum ej må i

vidare mån än civilförsvarsstyrelsen medgiver nyttjas eller de tekniska anordningarna

däri ändras på sätt som inkräktar på utrymmet eller gör skyddsrummet

mindre tjänligt för sitt ändamål. I Kungl. Maj:ts proposition den

12 maj 1944 (nr 268) med förslag till civilförsvarslag m. in. gjordes ett uttalande

om civilförsvarsstyrelsens verksamhet i allmänhet av innehåll, att

denna huvudsakligen borde taga sig uttryck i anvisande av allmänna föreskrifter

och endast i undantagsfall borde taga sikte på ingripande i individuella

fall. Civilförsvarsstyrelsen har den 26 maj 1945 och den 23 februari 1948

meddelat bestämmelser om skyddsrums nyttjande för andra ändamal och om

ändring av vissa anordningar däri. I sistnämnda hänseende medgavs beslutanderätt

i begränsad omfattning åt länsstyrelserna och civilförsvarschefema.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 2.

Decentraliseringsutredningen har i en till inrikesdepartementet överlämnad

promemoria (nr 23) angående decentraliseringsfrågor på civilförsvarets och

brandväsendets områden bl. a. föreslagit, att 30 § civilförsvarslagen gives sådan

ändrad lydelse, att nyttjande av skyddsrum eller ändring av de tekniska anordningarna

däri på sätt som inkräktar å utrymmet eller gör skyddsrummet mindre

tjänligt för sitt ändamål får ske i den utsträckning civilförsvarsstyrelsen

bestämmer, att den prövning i enskilda fall, som kan vara erforderlig på

grund av sålunda meddelade bestämmelser, skall ankomma på länsstyrelserna

samt att länsstyrelserna skola äga att, eventuellt enligt civilförsvarsstyrelsens

anvisningar, överlämna beslutanderätten i dylika fall till civilförsvarscheferna.

Decentraliseringsutredningen framhåller, att stadgandet i 30 § civilförsvarslagen

avser att säkerställa bevarandet i största möjliga utsträckning av

skyddsrummen och skyddsrumsanordningarna. Skyddsrummen borde emellertid

i fredstid ha en ur ekonomiska synpunkter rimlig användning utan att

dock väsentliga beredskapskrav eftersattes. Då de allmänna förutsättnin<

garna för meddelande av dispens bäst bedömdes centralt och en sådan bedömning

även tillgodosåg enhetlighetssynpunkter, borde civilförsvarsstyrelsen

enligt utredningens mening få bestämma i vilken utsträckning dispenser skola

medgivas. Styrelsens beslutanderätt behövde emellertid icke med nödvändighet

avse enskilda ärenden.

Över decentraliseringsutredningens promemoria nr 23, såvitt denna angår

nu ifrågavarande lagändring, ha efter remiss yttranden avgivits av civilförsvarsstyrelsen,

riksbrandinspektören, överståthållarämbetet samt länsstyrelserna

i Stockholms, Östergötlands, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Örebro

och Gävleborgs län. Vid överståthållarämbetets remissvar har fogats

yttrande från civilförsvarschefen i Stockholms civilförsvarsområde samt vid

länsstyrelsens i Malmöhus län yttranden från civilförsvarscheferna i Malmö

och Ystads civilförsvarsområden. Den av decentraliseringsutredningen föreslagna

ändringen i 30 § civilförsvarslagen tillstyrkes eller lämnas utan erinran

i samtliga yttranden. Civilförsvarsstyrelsen har vid sitt tillstyrkande framhållit,

att de intressen styrelsen hade att bevaka i dispensfrågor i erforderlig

grad kunde tillgodoses genom av styrelsen meddelade allmänna anvisningar.

Föredragande departementschefen, statsrådet Mossberg, har i propositionen

anfört bland annat följande:

»Den av decentraliseringsutredningen föreslagna ordningen innebär en förenkling

av förfarandet utan att enhetligheten äventyras. Förslaget, som

tillstyrkts eller lämnats utan erinran av samtliga hörda myndigheter,

synes därför böra genomföras. Visserligen torde redan enligt gällande avfattning

av 30 § civilförsvarslagen civilförsvarsstyrelsen äga rätt att delegera

sin beslutanderätt, vilket ock i viss utsträckning skett. Jag delar emellertid

utredningens åsikt, att beslutanderätten i individuella fall alltid bör tillkomma

länsstyrelse eller civilförsvarschef. Dispensgivningen bör dock ske

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 2.

enligt allmänna anvisningar som meddelas av civilförsvarsstyrelsen. Civilförsvarschefs

beslutanderätt bör avse endast mindre ingripande åtgärder.

Frågan om i vilken utsträckning länsstyrelse skall äga delegera sin beslutanderätt

till civilförsvarschef bör avgöras av civilförsvarsstyrelsen, vars sakkunskap

även i detta hänseende bör tillvaratagas.

Jag erinrar om att rätten att överklaga civilförsvarschefs beslut är reglerad

i 95 § civilförsvarslagen. Även länsstyrelsens beslut kan överklagas enligt

samma paragraf.

Under åberopande av det anförda vill jag förorda, att 30 § civilförsvarslagen

ändras i enlighet med vad decentraliseringsutredningen förordat. Detta

synes lämpligen böra ske så att i ett första stycke, motsvarande den nuvarande

paragrafen, angives att skyddsrum icke i annat fall än efter medgivande

får nyttjas eller de tekniska anordningarna däri ändras på sätt som

inkräktar å utrymmet eller gör skyddsrummet mindre tjänligt för sitt ändamål,

medan i ett nytt stycke upptagas bestämmelser om vilka myndigheter

som skola meddela dispenserna. Härvid bör uttryckligen fastslås att länsstyrelsens

tillståndsgivning skall ske efter civilförsvarsstyrelsens allmänna

anvisningar och att delegation till civilförsvarschef endast får ske efter uttryckligt

bemyndigande i sådana anvisningar.

För att civilförsvarsstyrelsen skall få tillfälle att utarbeta erforderliga anvisningar

bör lagändringen ej träda i kraft förrän den 1 juli 1950. Därest

civilförsvarsstyrelsen vid ikraftträdandet handlägger ärende av ifrågavarande

slag, bör styrelsen äga avgöra detsamma om ej styrelsen finner lämpligt att

överlämna ärendet till länsstyrelsen.»

Lagrådet har beträffande det till lagrådet remitterade lagförslaget funnit

uttrycklig övergångsbestämmelse erforderlig. Erinringen har beaktats vid

propositionens utformning.

47 § civilförsvarslagen.

I 47 och 48 §§ civilförsvarslagen finnas bestämmelser om rätt för kommun

att i vissa fall erhålla statsbidrag för kostnader, som kommunen fått vidkännas

för skyddsanordningar. Statsbidrag kan sålunda utgå med i princip

två tredjedelar av kostnaderna för inrättande och utrustande av allmänna

skyddsrum, vidtagande av andra byggnadsanordningar och av reservanordningar

för vatten-, gas- och elektricitetsförsörjningen, allt såvitt åtgärderna

äro upptagna i gällande organisationsplan, ävensom för utförande av källarmursgenombrott

för allmänna och enskilda skyddsrum. Statsbidraget må

dock ej beräknas å högre belopp än det vartill kostnaden skäligen kan skattas.

I undantagsfall kan högre bidrag än två tredjedelar av kostnaden medgivas.

Statsbidrag fastställes för varje kalenderår av länsstyrelsen, där ej

Konungen annorlunda förordnar. För högre statsbidrag än två tredjedelar

av skäliga kostnaden fordras Konungens medgivande. En förutsättning för

att statsbidrag skall erhållas är att ansökan därom sker. Sådan ansökan skall

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 2. o

göras före utgången av kalenderåret efter det för vilket bidrag sökes. Försittes

tiden, förlorar kommunen sin rätt till statsbidrag, om ej Konungen

medgiver prövning av för sent inkommen ansökan.

Decentraliseringsutredningen bar i en till inrikesdepartementet överlämnad,

med nr 14 betecknad promemoria, som avser frågor angående återställande av

försutten tid i vissa ärenden rörande statsbidrag m. m., bl. a. berört nuvarande

47 § civilförsvarslagen och därvid föreslagit, att den i nämnda lagrum upptagna

dispensrätten skall överflyttas från Kungl. Maj:t till länsstyrelserna.

Decentraliseringsutredningen har även tagit upp frågan om fullföljd av

talan mot beslut, varigenom länsstyrelse eller annan underordnad myndighet

avslagit framställning om dispens från viss stadgad frist. Utredningen

framhåller härutinnan att det borde finnas möjligheter att klaga över beslut

om avslag å dispensansökan. Om icke i samband med decentraliseringen

särskilda föreskrifter meddelades om fullföljd, skulle i huvudparten av

ärendena — däribland nu ifrågavarande -— besvär anföras hos Kungl. Maj:t

och handläggas i regeringsrätten (2 § lagen den 26 maj 1909 om Kungl. Maj:ts

regeringsrätt). Då huvudvikten vid prövningen av dessa frågor torde ligga

vid de rent diskretionära synpunkterna syntes det mindre lämpligt att anförtro

prövningen åt domstol. Utredningen finge därför, med hänsyn också

till önskvärdheten av att i möjligaste mån bibehålla hittillsvarande praxis

vid ärendenas behandling, föreslå att fullföljd av talan i dessa ärenden skedde

hos Kungl. Maj:t i statsrådet. För ändamålet erfordrades ändring i regeringsrättslagen.

Över decentraliseringsutredningens promemoria nr 14, såvitt denna angår

ändring i civilförsvarslagen, ha efter remiss yttranden avgivits av civilförsvarsstyrelsen,

statskontoret, riksräkenskapsverket, överståthållarämbetet och

samtliga länsstyrelser ävensom styrelserna för Svenska stadsförbundet och

för Svenska landskommunernas förbund. I samtliga sålunda avgivna yttranden

tillstyrkes den av decentraliseringsutredningen föreslagna ändringen i

civilförsvarslagen eller lämnas förslaget utan erinran.

Statsrådet Mossberg har i propositionen anfört bland annat följande:

»Att märka är, att ehuru det i regel är länsstyrelsen som har att fastställa

statsbidrag, kan Kungl. Maj:t föreskriva att annan myndighet skall handlägga

dylika ärenden. Med stöd härav har genom Kungl. brev den 24 november

1944 uppdragits åt civilförsvarsstyrelsen att bevilja kommuner statsbidrag

till kostnader för anordnande av allmänna skyddsrum. Jag vill också i detta

sammanhang påpeka, att jämlikt 48 § civilförsvarslagen i lagrummets nuvarande

lydelse beslutanderätten då det gäller statsbidrag med mer än två

tredjedelar tillkommer Kungl. Maj:t.

Kungl. Maj:ts dispensrätt, då tid försuttits, är icke begränsad till sådana

fall, i vilka laga förfall kan sägas föreligga, utan Kungl. Maj:t har diskretionär

prövningsrätt i varje särskilt fall. Frekvensen av ansökningar om dispens

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 2.

är ganska ringa. Under år 1948 behandlades i inrikesdepartementet 15 ärenden

av ifrågavarande slag samt under tiden 1 januari—31 oktober 1949 16.

Ansökningarna ha som regel bifallits. Tvekan har dock någon gång rått

då det gällt ansökan från kommun som tidigare fått dispens i liknande

ärende.

Med hänsyn till beskaffenheten av ifrågavarande ärenden synes det mig

önskvärt, att en förenkling av förfarandet beträffande dessa ärenden kommer

till stånd. På de allmänna grunder som decentraliseringsutredningen

anfört torde bestämmelsen om fatalietid alltjämt böra bibehållas. Det i några

yttranden framkastade förslaget att bestämmelser om tidsfrister för ingivande

av ansökan om bidrag eller gottgörelse av statsmedel böra utbytas

mot föreskrifter av innehåll att sådan ansökning bör vara ingiven inom viss

tid synes mig på här förevarande område icke lämpligt. I enlighet med utredningens

riktlinjer böra emellertid bestämmelserna ändras på sådant sätt,

att det i framtiden skall ankomma på länsstyrelserna eller de myndigheter,

som eljest bemyndigats att pröva frågor om statsbidrag enligt civilförsvarslagen,

att själva pröva ansökningar om återställande av försutten tid. Härför

talar särskilt att man därigenom skulle vinna att ärendena kunna snabbare

avgöras. Liksom utredningen finner jag anledning saknas att skärpa

det nu uppställda kravet för att dispens skall kunna medgivas så att därför

skulle fordras »särskilda skäl» eller »synnerliga skäl». Visserligen kan man

icke bortse från den omständigheten, att den föreslagna decentraliseringen

kan komma att medföra en viss ökning av försummelserna, men farhågorna

härför böra ej överdrivas. En sökande, som försuttit den stadgade tiden,

har ju nämligen icke en ovillkorlig rätt att få sin ansökan prövad i sak, utan

myndigheten kan vägra att upptaga ansökningen till prövning. I enlighet

med den praxis som i förevarande ärenden hittills tillämpats av Kungl.

Maj:t bör emellertid sådan vägran ifrågakomma endast när en särskilt hög

grad av försumlighet kan anses föreligga.

Vad angår rätten att fullfölja talan när den beslutande myndigheten vägrat

att upptaga för sent gjord ansökan till prövning är jag ense med utredningen

därom att den överprövning av beslutet, vartill möjlighet bör finnas, bör

göras av Kungl. Maj:t i statsrådet. På sätt anförts i ett yttrande synes emellertid

dispensfrågan icke lämpligen böra bringas under Kungl. Maj ds prövning

besvärsvägen, då här är fråga om ett rent diskretionärt avgörande.

Enär det vidare synes kunna förväntas att frågan huruvida ansökningen skall

upptagas till prövning i flertalet fall kommer att dragas under Kungl. Maj ds

bedömande, när den beslutande myndigheten ansett förutsättningar därför

ej föreligga, vill jag föreslå att i dylikt fall myndigheten skall underställa

Kungl. Majd detta spörsmål. Härigenom torde ytterligare tidsutdräkt med

den eventuella sakprövningen bäst undgås. Jag vill i detta sammanhang

framhålla, att i Kungl. Maj ds proposition nr 312 till 1948 års riksdag motsvarande

synpunkter anfördes och lades till grund för förslag till ändringar

i fattigvårdslagen och bidragsförskottslagen, jämväl grundade på decentraliseringsutredningens

promemoria nr 14 och avseende liknande decentralise
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Andra lagutskottets utlåtande nr 2.

ringsåtgärder som den varom nu är fråga, samt att riksdagen biföll nämnda

proposition. Lagar om nämnda ändringar utfärdades den 10 december 1948,

nr 720 och 721.

Behovet av ändring i regeringsrättslagen bortfaller om frågan löses på här

föreslaget sätt.

Jag vill alltså förorda, att 47 § civilförsvarslagen ändras i enlighet med det

anförda. Ändringen bör träda i kraft samtidigt som den förut nämnda ändringen

i 30 §».

Inom lagrådet har beträffande det till lagrådet remitterade lagförslaget

framställts en anmärkning av formell art, som beaktats vid propositionens

utformning.

Utskottet.

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot det genom förevarande

proposition framlagda lagförslaget.

I propositionen föreslås bland annat sådan ändring av 30 § civilförsvarslagen

att länsstyrelse och civilförsvarschef i vissa fall skola ha att — efter

civilförsvarsstyrelsens allmänna anvisningar — besluta om användning av

skyddsrum för annat ändamål än civilförsvarsbruk eller om ändring av tekniska

anordningar däri. I anslutning till den sålunda föreslagna lagändringen

vill utskottet understryka betydelsen av att möjlighet finnes att i fredstid

använda skyddsrummen på ett ur ekonomiska synpunkter lämpligt sätt. Härigenom

få uppenbarligen dock erforderliga krav på beredskap icke eftersättas.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.

Stockholm den 9 februari 1950.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

.från första kammaren: herrar Norman, Forslund, Sten, Hallagård,

Mistrand, Sunne, Nils Elowsson och Wahlimd;

från andra kammaren: herrar Jacobsson i Igelsbo*, Hellbacken, Ryberg*,

fru Johansson i Norrköping*, fru Sandström*, herrar Nilsson i Göteborg,

Hagård och Andersson i Alfredshem.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

av herr W istrand.

Reservation

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1950:37 Skrivelse till Konungen i anledning av Kéngl. Maj:ts proposition med förslag till lag om tillägg till epidemilagen ''V den 19 juni 1919 a1 i texten