Sök i Ratio Lex

Ahdrå Ityiit&mels rtf 29

1950-03-09 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1950:20, Ahdrå Ityiit&mels rtf 29

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Ahdrå Ityiit&mels rtf 29.

1

Nr 20.

Utlåtande i atilednihg av väckta motioner aiigående viss ändring

av It § 2 mom. sjöarbetstidslagen.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nr 245 i första kammaren av herr

Ericsson, Carl Eric, samt nr 304 i andra kammaren av herr Edström.

1 motionerna, vilka äro likalydande, har hemställts, »att riksdagen måtte

i skrivelse till Kungl. Maj :t förelägga Kungl. Maj :t förslag om sådan ändring

av 14 § 2 mom. sjöarbetstidslagen, att ordet ''månadslön’ ersättes med

ordet ''grundhyra’».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för denna hemställan, får utskottet

hänvisa till motionerna.

Sjöarbetstidslagen den 26 augusti 19t8 äger enligt 1 § 1 mom. tillämpning

beträffande arbete som å svenskt fartyg anställd person för fartygets räkning

eller eljest på grund av förmans uppdrag utför ombord å fartyget eller

annorstädes. Från denna regel stadgas i 2 mom. vissa undantag. Enligt

1 § 3 mom. må, när synnerliga skäl därtill äro, Konungen eller myndighet

som Konungen förordnar medgiva undantag jämväl i övrigt från tilllämpningen

av lagen.

2 § 1 mom. innehåller vissa definitioner. Sålunda sägs bl. a. att i lagen

förstås med skeppstjänst arbete varom i 1 g 1 mom. sägs, med sjöman en

var som förrättar skeppstjänst varå lagen äger tillämpning, med styrman

annan till fartygsbefälet hörande person än befälhavaren, med ekonomipersonal

personal som är anställd för besättningens eller passagerarnas förplägning

eller uppassning eller andra sysslor som äga samband med dylikt

arbete eller för expeditionsgöromål eller annan liknande tjänstgöring och

med dagman sjöman vilkens skeppstjänst icke är indelad i vakter och som

ej tillhör ekonomipersonalen.

I 3—10 §§ finnas bestämmelser om den ordinarie arbetstiden å fartyg.

Genom 1948 års lag förkortades arbetstiden i såväl fjärr- som närtrafik

jämfört med den förut gällande sjöarbetstidslagen av år 1938.

I 11—14 gg finnas bestämmelser om säkerhetstjänst och övertidsarbete

in. m.

Beträffande säkerhetstjänst må enligt 11 § utöver den ordinarie arbetstiden

skeppstjänst åläggas sjöman i vissa närmare angivna fall, exempelvis

då fråga är om skeppstjänst som ovillkorligen erfordras med hänsyn till

hotande fara för fartyg, liv eller gods. För skeppstjänst som sjöman utför

på grund av bestämmelserna om säkerhetstjänst är han, såvida ej annat

överenskommits, icke berättigad till särskild ersättning.

1 Hihang till riksdagens protokoll 1950. 9 samt. 2 avel. Nr 20—21.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 20.

Enligt 12 § kan utöver den ordinarie arbetstiden mot ersättning åläggas

sjöman jämväl annan än i 11 § omförmäld skeppstjänst, övertidsarbete.

Övertidsarbete må enligt 13 § åläggas sjöman under högst 24 timmar

i veckan. Dock må övertidsarbete icke förekomma i sådan utsträckning

att tiden för sjömannens skeppstjänst under ett och samma dygn därigenom

skulle uppgå till mer än 16 timmar. Från den stadgade begränsningen

undantages övertidsarbete som erfordras för nödig vakttjänst i hamn, vidtagande

av åtgärd som blivit påbjuden av myndighet i hamn, skeppstjänst

som föranledes därav att besättningen blivit under pågående resa förminskad

eller annan skeppstjänst som ej kan tåla uppskov och som måste fullgöras

å tid då sjöman icke eljest enligt lagen har att förrätta arbete. I

denna paragraf sägs vidare att övertidsarbete ej bör förekomma regelbundet.

Bestämmelserna om ersättning för övertidsarbete finnas i 14 §. Paragrafen

är av följande lydelse:

»1 mom. Ersättning för övertidsarbete skall utgå i penningar eller ock,

då fråga är om vakttjänst i hamn eller om arbete utfört av sjöman som

icke uppbär kontant lön, beredas i form av fritid.

2 mom. övertidsersättning som utgår i penningar skall för timme räknat

utgöra, när övertidsarbetet utförts å söckendag, minst en 150-del och, när

övertidsarbetet utförts å helgdag, minst en 75-del av sjömannens kontanta

månadslön, oberäknat kostpenningar eller däremot svarande ersättning.

Övertidsersättningen skall beräknas särskilt för varje tillfälle övertidsarbete

utförts, varvid påbörjad halvtimme skall ersättas såsom hel halvtimme.

3 mom. Då övertidsarbete ersättes med fritid skall iakttagas, att mot

övertiden svarande fritid förlägges till samma dygn som det varunder övertidsarbetet

utföres, eller ock till närmast föregående eller efterföljande helgfria

dygn. Är fråga om sjöman som uppbär kontant lön, skall fritiden beredas

i hamn och må icke, om övertidsarbetet utföres å helgdag, förläggas

till söckendag varunder sjömannen utför övertidsarbete mot annan ersättning

än fritid å samma söckendag.»

I 15 § sägs att om avtal om skeppstjänst innehåller villkor stridande mot

lagen, skall det villkoret vara utan verkan, där ej om sådant villkor överenskommits

genom kollektivavtal samt villkoret godkänts av Konungen

eller myndighet som Konungen förordnat.

1948 års sjöarbetstidslag trädde i kraft den 1 januari 1949. Särskilda

övergångsbestämmelser gälla i fråga om fartyg som vid lagens ikraftträdande

redan i svensk ägo nyttjades till sjöfart eller som då var under

byggnad för svensk räkning och blivit sjösatt.

På grund härav må i vissa fall undantag göras från tillämpningen av

bestämmelserna om den ordinarie arbetstiden till sjöss.

I juni månad 1946 ägde Internationella arbetskonferensens tjuguåttonde

session (sjätte sjöfartskonferensen) rum i Seattle. Vid konferensen, som

samlat representanter för 32 länder, antogos nio konventioner jämte ett an
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 20.

3

tal rekommendationer. Bl. a. antogs en konvention (nr 76) angående hyror,

arbetstid och bemanning å fartyg, kallad Seattlekonventionen. Konventionens

föreskrifter innebära i stor utsträckning tillämpning av 8-timmarsdagen

och 48-timmarsveckan för personalen inom däcks-, maskin- och radioavdelningarna.

Principen om 8 timmars arbetsdag har i viss mån antagits

jämväl för ekonomipersonalen, och konventionens bestämmelser innebära

härutinnan en väsentlig begränsning av den ordinarie arbetstiden i jämförelse

med vad som dittills i allmänhet praktiserats inom handelsflottorna.

Artikel 17 i konventionen innehåller bestämmelser om övertidsersättning.

1 artikeln sägs att grunderna för beräkning av övertidsersättningens storlek

skola fastställas genom nationell lagstiftning eller genom kollektivavtal;

dock må ersättningen i intet fall understiga 125 procent av månadslönen för

timme räknat. I stället för penningersättning må genom kollektivavtal överenskommas

om kompensation i form av motsvarande ledighet med rätt att

lämna fartyget eller i annan form.

I artikel 18 sägs bland annat att övertidsarbete ej må förekomma regelbundet.

Frågan om ratificering av konventionen förelädes 1947 års riksdag (prop.

nr 321). Vid anmälan av ärendet i statsrådet anförde föredragande departementschefen,

statsrådet Gjöres, att enär de i konventionen berörda frågorna

vore föremål för utredning av sjömanskommittén, konventionen icke för

det dåvarande borde ratificeras. Då det framstode såsom önskvärt att skapa

förutsättningar för ratifikation vid en senare tidpunkt, vore det dock angeläget,

att de i konventionen uttryckta principerna beaktades vid det fortsatta

utredningsarbetet, i den utsträckning så kunde befinnas möjligt och

lämpligt. Riksdagen yttrade (skr. nr 477), att riksdagen på de i propositionen

anförda skälen ansåge, att med avgörandet av frågan om ratificering

borde tills vidare anstå. I det fortsatta lagstiftningsarbetet borde emellertid

eftersträvas, att konventionen så småningom skulle kunna ratificeras.

I anledning av de betänkligheter mot en ratificering av konventionen, som

framkommit i olika sammanhang, har frågan om en revision av konventionen

upptagits av Internationella arbetsbyrån. I propositionen nr 265 till

1948 års riksdag med förslag till sjöarbetstidslag uttalade föredragande

departementschefen, statsrådet Gjöres, beträffande Seattlekonventionen —

efter att ha erinrat om olika yttranden över konventionen —- följande:

»Av det anförda framgår, att Seattlekonventionen angående hyror, arbetstid

och bemanning i vissa stycken har sådant innehåll, att konventionen

icke torde böra ratificeras i oförändrat skick. Härvid är särskilt att märka

att konventionen saknar övergångsbestämmelser, som kunde göra det möjligt

att medgiva lättnader för redan existerande fartyg, samt att den upptar

ett undantagslöst förbud mot regelbundet övertidsarbete. Jag anser därför,

i likhet med sjömanskommittén och de remissinstanser som yttrat sig i frågan,

att konventionen icke bör ratificeras för närvarande. Då emellertid frågan

om en revision av konventionen upptagits av Internationella arbetsby
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra låQulskottets utMtåOde rir 29.

rån, torde det icke vara skäl att rid taga slutlig ställiiilig till tåtlflfedtiodSspörsmålet.

»

Förslåg till ändringat i konventionen har sedermeta ujijjgjorts aV Interdåtionella

arbetsbyrån. De föreslagna ändriilgarna berörd feittfellettid icke kÖHventionens

bestämmelser om ersättning för övertidsarbete.

Förevarande spörsmål behandlades jämväl vid 1949 års riksdag. Beträffande

historik m. m. och yttranden över då väckta motioner i ämnet får utskottet,

i den mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till utskottets

utlåtande nr 27 till sistnämnda års riksdag.

1948 års sjöarbetstidslag förelädes 1948 års riksdag av Kungl. Maj :t genom

propositionen nr 265. Andra lagutskottet, som behandlade propositionen,

uttalade i sitt av riksdagen i nu ifrågavarande del godkända utlåtande

nr 54, att av såväl sjömanskommitténs betänkande som propositionen framginge

med all tydlighet, att den föreslagna minskningen av den ordinarie arbetstiden

komme att för skeppstjänstens behöriga fortgång nödvändiggöra

anlitande av övertidsarbete i avsevärd utsträckning.

I fråga om ersättning för övertidsarbete uttalade utskottet vidare:

Vid behandlingen inom utskottet av stadgandet i 14 § i departementsförslaget

(motsvarande 13 § i gällande lag) har särskild uppmärksamhet

ägnats frågan om sättet för bestämmande av övertidsersättningens storlek.

Med hänsyn till övertidsersättningens karaktär av arbetslön har utskottet

haft under övervägande förslag om att, såsom i andra fall skett (jfr 1942

års detaljhandelslag), överlåta åt parterna att avtalsvägen reglera övertidsersättningens

belopp. Detta kan förefalla motiverat jämväl på den grund att

övertidsersättningen enligt gällande system för de högst avlönade besättningskategorierna

enligt vad utskottet inhämtat kan uppgå till anmärkningsvärt

höga belopp. Den mycket stora skillnad som ersättningen för

arbete på övertid följaktligen måste uppvisa skilda besättningskategorier

emellan kan i och för sig synas mindre tilltalande och kan för övrigt medföra

den olägenheten att sjömän med lägre avlöning belastas med övertidsarbete

i större utsträckning än bättre avlönade besättningsmän. Frågan har

även uppmärksammats av departementschefen, som emellertid -—- främst av

hänsyn därtill, att Seattlekonventionen ställt övertidsersättningen i bestämd

relation till den ordinarie avlöningen -— ansett sig icke kunna förorda, att

parterna ensamma skulle få fritt bestämma övertidsersättningens storlek.

Ehuru ifrågakommande stadgande i konventionen (art. 17), såvitt utskottet

kunnat finna, icke utesluter att grunderna för beräkning av övertidsersättningens

storlek fastställas genom kollektivavtal, synes det oklart på vad sätt

av konventionen fordrad garanti för att ersättningen icke i något fall må

understiga 125 procent av månadslönen efter timme räknat skall kunna utformas.

Med hänsyn härtill och då tiden icke medgivit utskottet att företaga

någon mera ingående prövning av olika tänkbara metoder att bestämma

övertidsersättningen, har utskottet funnit sig nödsakat att inskränka sig till

detta omnämnande med uttalande av att frågan enligt utskottets förmenande

förtjänar att ägnas fortsatt uppmärksamhet framdeles.

I iikatydande motionerna 1:46 och 11:44 vid 1949 års riksdag yrkades,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om omedelbar

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andfa lagutskottets utlåtande nr 20.

utredning inom vederbörande ämbetsverk angående övertidsersättningsbestämmelserna

för sjöfolket, samt att Kungl. Maj:t måtte förelägga riksdagen

det förslag, vartill denna utredning kunde föranleda.

Andra lagutskottet, som behandlade motionerna, lät inhämta yttrande

över motionerna från ett flertal remissinstanser.

Kommerskollegium ansåg att frågan om ändring av de svenska bestämmelserna

om övertidsersättning borde tills vidare anstå. Svenska arbetsgivareföreningen

fann angeläget, att en utredning enligt motionärernas förslag

kom till stånd snarast möjligt, och Sveriges redareförening framhöll, att

en omedelbar utredning var nödvändig. Jämväl Sveriges segelfartygsförening

tillstyrkte en utredning. Landsorganisationen avstyrkte däremot förslaget

om utredning, och Tjänstemännens centralorganisation hemställde

att motionerna icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd. I de av Centralorganisationen

inhämtade yttrandena från Sveriges fartygsbefälsförening,

Svenska maskinbefälsförbundet och Svenska stewartföreningen avstyrktes

likaledes motionerna.

Andra lagutskottet uttalade i sitt i anledning av motionerna avgivna, av

riksdagen godkända utlåtande nr 27 bland annat följande:

Rent principiella skäl tala för att samtliga lönevillkor regleras genom avtal

mellan vederbörande parter. Såsom framgår av utredningen i förevarande

ärende kunna dock, med hänsyn till de speciella förhållanden under

vilka sjöfolket arbetar, starka skäl åberopas för en legal reglering av övertidsersättning

till sjöfolk.

De över motionerna avgivna yttrandena giva stöd åt riktigheten av utskottets

tidigare uttalande att övertidsersättningen till de högst avlönade besättningskategorierna

kan uppgå till anmärkningsvärt höga belopp. Härvidlag

torde man emellertid böra hålla i minnet att enligt sjöarbetstidslagen

övertidsarbete kan uttagas i en utsträckning som torde sakna motsvarighet

inom alla andra verksamhetsområden, för vilka arbetstiden är reglerad. I

motsats till andra arbetstagare är därjämte sjömannen vid äventyr av

straffansvar skyldig utföra övertidsarbete så snart han beordras därtill. En

relativt kraftigt tilltagen övertidsersättning torde —- vilket av de ombordanställdas

organisationer starkt understrukits — utgöra ett korrektiv mot

missbruk av rätten att uttaga övertidsarbete. Enligt vad som upplysts inom

utskottet, ansågo sig sistnämnda organisationer under förarbetet till den

nya sjöarbetstidslagen kunna godtaga de nu gällande bestämmelserna om

vidsträckt rätt att uttaga övertidsarbete särskilt på den grund att de ansett

reglerna om övertidsersättningens beräknande innebära en garanti mot missbruk

av denna rätt. De upplysningar utskottet erhållit i förevarande ärende

giva ej belägg för att någon större risk föreligger för att de nuvarande bestämmelserna

kunna medföra, att sjömän med lägre avlöning belastas med

övertidsarbete i större utsträckning än bättre avlönade besättningsmän.

Vid en jämförelse med sjöfolkets avlöningsförhållanden i vissa andra

länder, som ur konkurrenssynpunkt äro av intresse, framstår den svenska

övertidsersättningen till vissa befälskategorier som hög. Med hänsyn till de

betydande skiljaktigheter i arbetstidsreglcring, anställnings- och avlöningsförhållanden

och de omständigheter under vilka övertidsersättning utbetalas

torde en direkt jämförelse mellan de olika ersättningsbeloppen per

timme dock bliva missvisande och för ett riktigt bedömande torde fordras

in ingående utredning av alla olika dctaljbestämmelser i respektive lagar

och kollektivavtal in. in.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr tö.

Även om, såsom utskottet uttalade vid fjolårets riksdag, frågan om sättet

för bestämmande av övertidsersättningens storlek förtjänade att ägnas

fortsatt uppmärksamhet framdeles, böra dock de skäl som skola föranleda

att redan nu, då den nya sjöarbetstidslagen nätt och jämt trätt i kraft, till

närmare utredning upptaga frågan äga synnerlig styrka. Med beaktande av

vad utskottet ovan anfört kunna dylika skäl icke anses ha förebragts i

ärendet. Visserligen är grunden för ersättningens beräknande oförändrad

i den nya lagen, men man synes dock böra avvakta de verkningar i olika

avseenden som lagen kommer att medföra. Vidare synes frågan om övertidsarbetets

omfattning — och därmed jämväl frågan om de sammanlagda

kostnaderna för övertidsarbete — vara intimt förknippad med spörsmålet

om fartygens bemanning. Detta har av 1946 års sj ömanskommitté som

fått i uppdrag att verkställa utredning och avgiva förslag i fråga om sjöfolkets

levnads- och arbetsförhållanden — så till vida redan upptagits,

att kommittén hos kommerskollegium anhållit, att vissa statistiska utredningar

måtte företagas rörande den svenska handelsflottans bemanning

m. in.

Även de internationella förhållandena på ifrågavarande område synas tala

för att utvecklingen bör avvaktas. Enligt vad utskottet inhämtat kommer

frågan om en revision av Seattlekonventionen att upptagas på dagordningen

för Internationella arbetskonferensens sammanträde innevarande år. Revisionen

torde endast komma att avse förbudet mot regelbundet övertidsarbete

och förslag lärer icke ha väckts om ändring av konventionens bestämmelse

att övertidsersättningen i intet fall må understiga 125 procent av månadslönen

för timme räknat. Det oaktat synes denna revision av Seattlekonventionen

och de ur konkurrenssynpunkt betydelsefulla ländernas ställningstagande

till konventionen vara av vikt för bedömande av det nu väckta spörsmålet.

Framhållas må även, att i Norge, som ur konkurrenssynpunkt är av

särskilt intresse, inom den närmaste tiden kommer att behandlas ett förslag

till ny sjöarbetstidslag. Jämväl utvecklingen i vissa andra länder torde

böra avvaktas.

På grund av vad sålunda anförts finner utskottet, att frågan om utredning

av de svenska bestämmelserna om övertidsersättning åt sjöfolket bör

tills vidare anstå.

Utskottet vill emellertid till sist i likhet med kommerskollegium erinra

om att den nu gällande svenska sjöarbetstidslagens avfattning medger möjligheter

för godkännande av en mellan arbetsmarknadens parter träffad

överenskommelse om att exempelvis för vissa grupper sjöfolk i kollektivavtal

fastställa annan övertidsersättning än den ersättning, som skulle utgå

enligt i lagen fastställt beräkningssätt.

Utskottet hemställde, att motionerna icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd, och utskottets hemställan bifölls av riksdagen.

I Norge har den 10 juni 1949 antagits en ny sjöarbetstidsiag, »Lov om

arbeidstiden på släp», vilken lag trätt i kraft den 1 september 1949. I 15 § i

lagen stadgas, att när gottgörelse för övertidsarbete utbetalas i pengar, betalningen

skall för arbete på vardagar för varje timme vara minst en 150-deI

och för arbete på helgdagar minst en 75-del av »grunnhyren».

I den förut gällande norska sjöarbetstidslagen stadgades, att betalningen

för övertidsarbete skulle vara minst en krona 50 öre per timme för styrmän,

maskinister och dem. som hörde till kontorspersonalen, samt minst en krona

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 20.

7

per timme för övriga. Enligt då gällande kollektivavtal utgick dock högre

ersättning för övertidsarbete än den i lagen föreskrivna.

Förslaget till den nya norska sjöarbetstidslagen framlades i juni 1948 av

en särskild kommitté (Arbeidstidskommiteen). Majoriteten inom kommittén

föreslog de bestämmelser angående beräkning av övertidsersättning, som

sedermera kommo att inflyta i lagen. Kommittén anförde bland annat, att

dessa bestämmelser använts jämväl i det då föreliggande svenska lagförslaget.

Till »grunnhyren» skulle räknas ålders tillägg och sådana tillägg, som

utbetalades för särskild kunnighet, men däremot icke värdet av fritt logi,

vederlag för kost, Amerikatillägg, tvåvaktstillägg, tanktillägg eller risktillägg.

I yttrande över kommitténs förslag framhöll »Skipsfartens Arbeidsgiverforening»

bland annat, att den föreslagna bestämmelsen om ersättningen i

pengar skulle komma att verka opraktisk. Regeln skulle också i många fall

medföra en orimligt hög övertidsersättning. Som exempel nämndes att en

andre maskinist skulle komma upp i en övertidsersättning av 5 kronor 76

öre per timme på vardagar och 11 kronor 52 öre per timme på helgdagar.

Enligt den då gällande lagen utgjorde ersättningen 1 krona 50 öre både på

vardagar och helgdagar, och enligt avtalet utgjorde den 2 kronor 50 öre respektive

5 kronor. Föreningen framhöll vidare, att ännu mera orimlig verkade

denna ökning av övertidsersättningen, när man betraktade den ökning

av antalet övertidstimmar, som lagen nödvändigtvis skulle föra med sig i

praxis.

»Redernes Arbeidsgiverforening» uttalade i sitt yttrande över kommittéförslaget

bland annat, att ersättning på övertid borde utgå med samma belopp,

antingen det gällde arbete på vardagar eller helgdagar samt att de föreslagna

reglerna kommo att leda till för höga ersättningar.

I det norska departementsförslaget (Ot. prp. nr 77, 1948) föreslogs, att

då gottgörelse för övertidsarbete lämnades i pengar, sådan betalning skulle

utgå med minst 25 procent högre belopp än grundhyran per timme. Vid beräkningen

av grundhyran per timme skulle arbetstiden för sjömän som tillhöra

däcks- och maskinbesättningen å fartyg om 500 bruttoton och därutöver

och för dagman fastställas till 208 timmar per månad och för andra

sjömän till 224 timmar.

I departementsförslaget anfördes biand annat, att systemet med två fasta

tariffer för övertidsersättningen per timme, som man hade i den då gällande

norska sjöarbetstidslagen, ävensom det system med fyra olika tariffer, som

förekom i avtalen, hade praktiska fördelar. Det medförde ett enkelt beräkningssätt

och kunde icke giva anledning till tvist om fördelningen av övertidsarbetet

mellan sjömän av olika grader och med olika hyror. Å andra

sidan bröt det starkt med det vanliga sättet för att beräkna övertidsersättning

i andra yrken, däri det var vanligt att sätta övertidsersättningen i direkt

förhållande till den vanliga lönen per timme. Departementet fann, att man

borde stanna vid Seattlekonventioncns bestämmelser angående övertidsersättningens

storlek, För att undgå fastigheter vid beräkningen av »grunn
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andfa lagutskottet^ nr 2g.

hyren» per timme och för att undgå att denna blev opropprtionerligt låg för

dem, som hade den längsta arbetstiden, hade man i förslaget medtagit det

tipital per månad som arhetstiden skulle fastställas till vid beräkningen av

»grunnhyren». Man ansåg vidare, att man icke i lagen borde föreskriva, att

ersättningen för helgdagsarbete skulle vara dubbelt så hög som för arbete på

vardagar. Därest det skulle betalas mera för övertidsarbete på helgdagar än

för sådant arbete på vardagar, ansåg man, att det borde överlämnas åt vederbörande

parter att avtala därom.

Departementsförslaget i ifrågavarande del blev icke upphöjt till lag, utan

lagen erhöll den lydelse, som kommittén föreslagit.

Utskottet. De vid fjolårets riksdag väckta motionerna om utredning angående

sjöarbetstidslagens bestämmelser om övertidsersättning avstyrktes

av utskottet, och utskottets utlåtande godkändes av riksdagen. De av utskottet

då åberopade skälen mot en ändring av bestämmelserna torde alltjämt

äga full giltighet.

Till stöd för sin hemställan att ifrågavarande bestämmelser nu ånyo måtte

upptagas till omprövning ha motionärerna främst åberopat, att efter riksdagens

förenämnda beslut i Norge utfärdats en ny sjöarbetstidslag, vari

man enligt motionärernas uppfattning på ett mera praktiskt och skäligt sätt

tillgodosett parternas skilda intressen vid övertidsersättningens bestämmande.

Enligt den nya norska lagen beräknas, såsom framgår av den ovan lämnade

redogörelsen, övertidsersättning på »grunnhyren» och i den svenska sjöarbetstidslagen

stadgas, att ersättningen skall beräknas på den kontanta

månadslönen, oberäknat kostpenningar eller däremot svarande ersättning.

Motionärerna ha nu föreslagit, att i den svenska lagen ordet »månadshyra»

skall utbytas mot ordet »grundhyra». En dylik lagändring skulle obestridligt

medföra en sänkning av övertidsersättningen åt svenskt sjöfolk.

Vid en jämförelse mellan de norska och svenska bestämmelserna måste

hänsyn tagas till den olika konstruktionen av lönerna i respektive länder,

ävensom till övriga förefintliga skiljaktigheter beträffande arbetstidsreglering,

anställnings- och avlöningsförhållanden m. m. På grund därav torde

den norska »grunnhyren» icke kunna direkt jämföras med den till svenskt

sjöfolk utgående grundhyran. Framhållas må också att de nya bestämmelserna

i Norge medfört en höjning såväl av den lagstadgade övertidsersättningen

som av den övertidsersättning, som tidigare utgick enligt då gälIppde

norska kollektivavtal. Sveriges ställning ur konkurrenssynpunkt gentemot

Norge torde således icke ha försämrats på grund av de nya norska bestämmelserna

om sättet för övertidsersättningens beräknande. Vad sålunda

förekommit i Norge föranleder därför icke utskottet att frångå den ståndpunkt

till förevarande spörsmål, som utskottet intog vid 1949 års riksdag.

Rommerskollegium — som har att bland annat följa utvecklingen av rikets

handel och sjöfart och att efter omständigheterna vidtaga eller hos

Xppgl. Maj :t föreslå de åtgärder, som kollegium anser lämpliga för befräm
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Andra lagutskottets utlåtande nr 20.

jandet av respektive näringar eller i övrigt för befordrande av de ändamål,

kollegii ämbetsbefattning avser — har i sitt år 1949 till utskottet avgivna

yttrande uttalat, att kollegium komme att med uppmärksamhet följa utvecklingen

på ifrågavarande område såväl inom landet som utomlands. Utskottet

förutsätter därför, att därest utvecklingen skulle föranleda därtill,

kommerskollegium kommer att vidtaga de åtgärder, som kunna anses påkallade.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motioner, 1:245 och 11:304, icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 9 mars 1950.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Forslund, Sten, Hallagård,

Nils Elowsson, Carl Eric Ericsson, Englund* och Bengtson;

från andra kammaren: herr Jacobsson i Igelsbo, fru Sandström, herrar

Nilsson i Göteborg, Lundberg, Carlsson i Bakeröd, Jönsson i Lund, Svensson

i Göteborg och fröken Wetterström.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herr Carl Eric Ericsson och fröken Wetterström.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.