Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner med förslag till lag om medling i arbetstvister m. m. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 283 i första kammaren av herrar Strand och Åman samt nr 268 i andra kammaren av herr Hjalmarson.

1950-03-09 · 17 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 16 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1950:21, Utlåtande i anledning av väckta motioner med förslag till lag om medling i arbetstvister m. m. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 283 i första kammaren av herrar Strand och Åman samt nr 268 i andra kammaren av herr Hjalmarson.

Dokumentets text

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 21.

Nr 21.

Utlåtande i anledning av väckta motioner med förslag till lag om

medling i arbetstvister m. m.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nr 283 i första kammaren av herrar

Strand och Åman samt nr 268 i andra kammaren av herr Hjalmarson.

I motionerna, vilka äro likalydande, har hemställts, att riksdagen måtte

för sin del besluta godkänna här bilagda förslag till ny lag om medling i arbetstvister,

samt att riksdagen måtte för sin del besluta, att lagen den 28

maj 1920 om särskilda skiljedomare i arbetstvister försättes ur kraft.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för denna hemställan ha motionärerna

hänvisat till likalydande motionerna I: 282 av herrar Strand och

Äman samt 11:267 av herr Hjalmarson, om vissa åtgärder till förlikningsväsendets

förstärkning.

Vår första lag om medling i arbetstvister är dagtecknad den 31 december

1906. Samma dag tillkom instruktion för förlikningsmännen ävensom Kungl.

Maj :ts skrivelse till kommerskollegium angående rikets indelning i distrikt

för medling i arbetstvister m. m. I lagen och instruktionen vidtogos inga

ändringar, om man bortser från de år 1912 (SFS 248 och 249/1912) vidtagna

ändringarna med anledning av inrättandet av socialstyrelsen och förlikningsärendenas

överförande från kommerskollegium till det nya ämbetsverket.

Sedan frågan om en utbyggnad och förstärkning av medlingsförfarandet

i arbetstvister varit föremål för ingående överväganden särskilt vid riksdagarna

åren 1910 och 1911 men i sådant sammanhang, vari frågan då aktualiserades,

förfallit, uppdrog Kungl. Maj :t år 1915 åt socialstyrelsen att

utreda, huruvida och i vad mån åtgärder särskilt på lagstiftningens väg

kunde åstadkommas i syfte att på verksamt sätt befrämja arbetsfreden.

Styrelsens förslag, som avgavs år 1916, upptog bl. a. bestämmelser »om

medlingsmyndigheter och deras verksamhet», vilka bestämmelser i stort

sett anslöto sig till förutvarande lag. I denna del ledde förslaget till framläggande

av förslag (prop. nr 155/1920) till 1920 års riksdag. I enlighet

med propositionen antog riksdagen den nu gällande medlingslagen av den

28 maj 1920.

Den nya lagen innebar endast mindre ändringar i förlikningsinsti tu tionens

organisation och byggde i stort sett på den tidigare gällande lagen.

Ny kungörelse med instruktion för förlikningsmännen utfärdades den 31

december 1920.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 21.

II

Trots att medlingsväsendet och arbetsfredsproblemet över huvud hade

stor aktualitet och blev föremål för omfattande utredningar under 1920- talet och början av 1930-talet, ha endast ett par ändringar kommit till stånd

i 1920 års lag.

År 1931 infördes ett andra stycke i 3 §, innebärande skyldighet för förlikningsmannen

att kalla parterna till förhandlingar, även om arbetshästen

icke medfört eller syntes hota att medföra arbetsinställelse av större betydenhet.

En förutsättning härvid var att begäran därom framställdes av arbetsgivare

eller organisation, omfattande minst hälften av de av tvisten berörda

arbetarna.

År 1935 infördes en ny § 3 a i lagen, varigenom skyldighet ålades parterna

att meddela varsel före vidtagandet av arbetsinställelse. Förseelse mot

denna bestämmelse straffades med böter.

I samband med antagandet av 1936 års lag om förenings- och förhandlingsrätt

vidtogos vissa ändringar i medlingslagen. Sålunda föreskrevs i 1 §,

att medlingslagen icke skulle gälla i fråga om arbetsgivare och arbetare,

å vilka 3 kap. lagen om förenings- och förhandlingsrätt var tillämplig

d. v. s. i fall, då arbetstagarorganisationen hos socialstyrelsen anmält sig

icke komma att anlita stridsåtgärder i sina fackliga mellanhavanden med

arbetsgivare. Vidare infördes ett andra stycke i 6 § av innehåll, att parter,

som icke efterkomma förlikningsmans kallelse till förhandlingar, kunna

under vissa förutsättningar av arbetsdomstolen genom vite tillhållas att fullgöra

sitt åliggande.

År 1936 infördes vidare ett andra stycke ill § av innehåll, att förlikningsman,

som finner påkallat att särskild person förordnas att leda förhandling,

som avses i 3 § andra stycket, har att därom göra framställning hos socialstyrelsen,

som om skäl därtill föreligga, hemställer om dylikt förordnande

hos Kungl. Maj :t.

Slutligen har år 1945 medlingslagens tillämpningsområde vidgats till att

avse ej bara arbetstagare utan även s. k. beroende uppdragstagare.

Enligt lagen den 28 maj 1920 (nr 245) om medling i arbetstvister skall

Konungen indela riket i distrikt, inom vilka av Konungen förordnade förlikningsmän,

en för varje distrikt, ha att medla i tvister mellan arbetsgivare

och arbetare. Lagen gäller dock icke i fråga om arbetsgivare och arbetare,

å vilka bestämmelserna i 3 kap. lagen om förenings- och förhandlingsrätt

äga tillämpning (1 § första stycket). I de fall då en utbruten tvist sträcker

sina verkningar inom två eller flera distrikt förordnar antingen socialstyrelsen

förlikningsmannen i ett av distrikten eller Konungen annan person

att medla i tvisten. Dylika förordnanden meddelas endast för varje särskilt

fall (It §). Lagen lämnar emellertid Konungen även möjlighet att genom

generellt förordnande antingen uppdraga åt förlikningsman att jämväl utom

sitt distrikt vara förlikningsman med visst, på annat sätt bestämt verksamhetsområde

eller ock för sådant område utse särskild förlikningsman (1 §

andra stycket). Där arbctstvist innebär synnerlig fara för arbetsfreden eller

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 21.

sådant eljest prövas påkallat, äger Konungen uppdraga åt sakkunniga och

erfarna personer att i egenskap av särskild förlikningskommission jämte

vederbörande förlikningsman eller, där han finnes icke lämpligen kunna

taga befattning med tvisten, i hans ställe medla i densamma. Sådant uppdrag

må även lämnas särskild person (12 §).

Föremål för medlingsförfarande enligt lagen äro i allmänhet alla slag av

arbetstvister. Vissa undantag från denna huvudregel äro dock stadgade. I arbetstvist

inom näringsgren, industriell anläggning eller arbetsföretag, där

särskild förhandlings-, förliknings- eller skiljenämnd är upprättad, får förlikningsmannen

sålunda ingripa allenast om de tvistande å ömse sidor påkalla

hans mellankomst eller förhållandena göra sannolikt, att nämnden

icke kommer att anlitas för tvistens biläggande, eller ock förhandling inför

nämnden ägt rum utan att uppgörelse vunnits. Vidare må medlingsförfarande

icke äga rum i tvist, som hänskjutits till skiljedomare förordnad enligt

lagen den 28 maj 1920 om särskilda skiljedomare i arbetstvister (9 §).

I tvist, som icke enligt nyss angivna bestämmelser är undandragen medlingsförfarandet,

äger emellertid förlikningsmannen av eget initiativ ingripa

endast för den händelse tvisten medfört eller synes hota att medföra arbetsinställelse

av större betydenhet (3 g första stycket). År 1931 gjordes

emellertid, som ovan nämnts, ett tillägg till medlingslagen (3 g andra stycket)

varigenom förlikningsman blivit förpliktad att ingripa även i tvist, som

icke medfört eller synes hota att medföra arbetsinställelse av större betydenhet,

om nämligen framställning göres av arbetsgivare eller organisation, omfattande

minst hälften av de av tvisten berörda arbetarna. Särskild person

kan förordnas att leda förhandling i dylik mindre tvist (11 § andra stycket).

Då en förlikningsman ingriper för att söka bilägga en uppkommen arbetstvist,

är hans första uppgift att träda i förbindelse med parterna och att göra

sig noga underrättad om, vari tvisten består (3 g första stycket). Tillförlitliga

och ingående upplysningar härom kunna givetvis erhållas allenast av

parterna själva. Då lagen utgår från att medlingsförfarandet, vad de tvistande

beträffar, väsentligen bör vila på frivillighetens grund, har emellertid

lagen icke utrustat förlikningsmannen med några medel att tvinga parterna

lämna upplysningar i sådant hänseende. I lagen stadgas allenast, att det

bör vara en var av de tvistande angeläget att, i den mån sådant erfordras

för att bereda förlikningsmannen tillförlitlig grund för tvistens bedömande,

på anhållan av förlikningsmannen giva honom del av räkenskaper och andra

handlingar samt meddela statistiska och andra uppgifter, varöver de tvistande

förfoga, ävensom hålla vederbörande arbetsplatser för förlikningsmannen

tillgängliga. Part, som sålunda tillhandagår förlikningsmannen med

upplysningar, äger att i den omfattning han finner behövligt göra förbehåll

att förlikningsmannen ej må yppa vad han sålunda får kännedom om (7 §).

En synnerligen viktig befogenhet, som tillkommer förlikningsmannen, är

rätten att hemställa till de tvistande att i avbidan på tvistens lösning icke

vidtaga, vidhålla eller utvidga arbetsinställelse. Förlikningsmannens närmaste

åtgärd blir härefter, vare sig hans nyssnämnda hemställan beaktats

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andrå råtfUiHkottets utMiaiide nr 21.

13

eller icke, att kalla de tvistatide att, själva eller genotti ombud, sammankomma

till förhandling med varahdra inför förlikningsmannen (3 § första

stycket). Sådan kallelse äro de tvistande enligt lagen (4 § andra stycket)

skyldiga att efterkomma. Då parterna kommit samman inför förlikningsmannen,

skall denne leda förhandlingarna med och mellan de tvistande samt

under dessa förhandlingar, vilka anordnas på sätt lämpligast synes, söka

åvägabringa tvistens lösning (3 § första stycket). Dessa förhandlingar skola

enligt lagen i främsta rummet hava till syfte att åvägabringa överenskommelse

i enlighet med anbud eller förslag, som kunna bliva framställda från

de tvistande själva. Stadgandet härom vilar på lagens grundprincip, att förlikningsmannen

endast har att medla mellan parterna, icke att själv fatta

avgörande beslut och att det alltså främst ankommer på parterna själva att

medverka till tvistens lösning. Därest icke på detta sätt någon lösning av

tvisten ernås, ankommer det enligt lagen på förlikningsmannen att, om och

i den mån sådant kan anses ägnat att befordra en god lösning av tvisten,

hos parterna hemställa om de jämkningar eller medgivanden, som för ändamålet

kunna synas lämpliga. Försummar någon av de tvistande parterna att

träda i förhandling må förlikningsmannen på hemställan av andra parten

anmäla försummelsen hos arbetsdomstolen, som äger att vid vite tillhålla

parten att fullgöra sitt åliggande ävensom på anmälan av förlikningsmannen

utdöma vitet (6 §).

Leda de av förlikningsmannen anordnade förhandlingarna icke till något

resultat, är förlikningsmannens uppdrag såsom sådant avslutat, åtminstone

tills vidare. Det återstår honom dock enligt lagen den möjligheten att söka

förmå de tvistande att hänskjuta saken till avgörande genom skiljedom. Förlikningsmannen

får icke själv åtaga sig sådant uppdrag (8 §). Är arbetsinställelse

icke för handen, må förlikningsmannen, om de tvistande å båda

sidor för förlikningsmannen tillkännagivit att de anse fortsatt förhandling

gagnlös, ej vidare utfärda kallelse å dem. Han äger dock, om ändrade förhållanden

därtill föranleda, inbjuda de tvistande till nya förhandlingar, en

inbjudan som de tvistande emellertid icke äro skyldiga att hörsamma (5 §).

Av förlikningsmannens allmänna skyldigheter följer att han, även sedan

förhandlingarna avbrutits, bör med uppmärksamhet följa utvecklingen av

tvisten och parternas ställning till densamma samt vid första lämpliga tillfälle

utfärda kallelse till nya förhandlingar, vilken kallelse det åligger de

tvistande att efterkomma.

Vid sidan av förlikningsmannens uppgift att medla i arbetstvister åligger

det honom tillika enligt lagen att, på anmodan, gå arbetsgivare och arbetare

tillhanda för åvägabringande av överenskommelser, som äro ägnade att

främja ett gott förhållande dem emellan samt förekomma störande avbrott

i arbetet. Stadgandet härom avser närmast att till arbetsgivares och arbetares

förfogande ställa personer med kompetens att leda fredliga underhandlingar

dem emellan och att åt träffade överenskommelser av skilda slag

giva en Otvetydig avfattning, så att misstolkningar och därav föranledda

tvister för framtiden ej behöva förekomma. Om arbetsgivare och arbetare

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande nr 21.

önska, att förhandling om sådan överenskommelse skall äga rum under ledning

av opartisk ordförande, men förlikningsmannen ej hinner medverka

eller anses icke lämpligen böra redan i det skedet tillkallas, äger socialstyrelsen

på parternas begäran utse lämplig person att leda förhandlingarna (2 §).

I fråga om rättsverkan av de tvistandes överenskommelser, utfästelser eller

andra beslut under förhandlingar gäller, allt efter beslutens innehåll och

det sätt varpå de tillkommit, vad allmän lag förmår (10 §).

Genom lag den 28 juni 1935 infördes, som ovan nämnts, i medlingslagen

en ny paragraf, 3 a § (den s. k. varsellagen). I nämnda lagrum stadgas, att

innan arbetsinställelse vidtages, skall, därest giltigt hinder icke möter, underrättelse

om åtgärden lämnas motsidan samt förlikningsmannen sist å

sjunde dagen före den dag, då åtgärden skall taga sin början. Förseelse

mot denna bestämmelse bestraffas med böter.

Jämlikt ett kungl. brev den 31 december 1909 är riket i fråga om medling

i arbetstvister indelat i sju distrikt. I kungörelsen den 31 december 1920

(nr 898) ha lämnats närmare föreskrifter angående förlikningsmännens och

förlikningskommissions verksamhet.

Såsom förut framhållits, gäller lagen om medling i arbetstvister icke i fråga

om arbetsgivare och arbetare, å vilka bestämmelserna i 3 kapitlet lagen

den 11 september 1936 (nr 506) om förenings- och förhandlingsrätt äga tilllämpning.

I nämnda kapitel lämnas regler om särskild förhandlingsrätt under

vissa angivna betingelser. Huvudorganisation av arbetstagare äger —

enligt 8 § — genom anmälan hos socialstyrelsen påkalla tillämpning avkapitlet.

Dylik anmälan skall innefatta förklaring att organisationen underkastar

sig fredsförpliktelse under viss tid. Äro bestämmelserna i 3 kap. tilllämpliga

å arbetstagarförening, gälla de även för arbetsgivarparten. Om

mellan parterna enighet i viss förhandlingsfråga icke uppnås, skall socialstyrelsen

på begäran av huvudorganisation av arbetstagare eller arbetsgivare

eller av oorganiserad arbetsgivarpart utse opartisk ordförande att leda

förhandlingarna. Socialstyrelsen må dock, enligt 10 § andra stycket, vägra

att utse sådan ordförande bl. a. därest sökanden är förening av arbetstagare,

som icke omfattar minst hälften av de av frågan berörda arbetstagarna

eller som icke äger minst 300 medlemmar. Det åligger part, enligt 12 §, att

på den opartiske ordförandens kallelse sammankomma och på hans anmaning

med angivande av skäl framlägga förslag till förhandlingsfrågans bedömande.

Kunna parternas vid förhandlingen avgivna förslag icke sammanjämkas,

må ordföranden uppmana parterna att hänskjuta frågan till bindande

avgörande av skiljemän. Efterkommes ej uppmaningen, skall ordföranden,

därest han icke finner frågan vara av beskaffenhet att höra under

domstol, på begäran av endera parten hos socialstyrelsen hemställa om utseende

av skiljenämnd för avgivande av förslag till förhandlingsfrågans lösning.

Socialstyrelsen har därefter att utse skiljenämndsledamöter, som skola

avgiva dylikt förslag. Om skiljenämndens förslag icke inom viss tid antages

av båda parterna, upphör fredsförpliktelsen såvitt angår den behandlade

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Andra lagutskottets utlåtande nr 21.

frågan, därest endera parten inom en månad därefter underrättat såväl

andra parten som socialstyrelsen att han ämnar anlita stridsåtgärd. Enligt

16 § andra stycket skall innan stridsåtgärd vidtages -—- därest giltigt hinder

icke möter — underrättelse om åtgärden lämnas motsidan ävensom socialstyrelsen

sist å sjunde dagen före den dag, då åtgärden skall taga sin början.

— 4 kapitlet i lagen innehåller bestämmelser om påföljd för överträdelse av

lagen. Försummar part att hörsamma kallelse eller anmaning enligt 12 §

må ordföranden anmäla försummelsen hos arbetsdomstolen, som äger genom

vite tillhalla den försumlige att fullgöra sitt åliggande ävensom på anmälan

av ordföranden utdöma vitet (26 §). Förseelse mot bestämmelserna i 16 §

andra stycket straffas med böter. ~ ......... —

Enligt lagen den 28 maj 1920 (nr 2b8) om särskilda skiljedomare i arbetstvister

äger Konungen förordna — och har också Kungl. Maj :t utsett -— särskilda

personer att på anmodan av parter var för sig avgöra arbetstvister,

som av parterna hänskjutits till skiljedom, eller på anmodan av parter eller

av dem valda skiljemän såsom opartiska ordförande i skiljenämnder deltaga

i dylika tvisters slitande. För skiljedomarna, vilka skola hava domarkompetens,

och deras verksamhet skall vad i lagen om skiljemän är stadgat äga

motsvarande tillämpning.

Genom beslut den 12 juli 1946 uppdrog Kungl. Maj :t åt socialstyrelsen att

verkställa utredning rörande förstärkning av förlikningsväsendet. Vid utredningsuppdragets

fullgörande skulle socialstyrelsen beakta vad som anförts

i andra lagutskottets av riksdagen godkända utlåtande nr 41 år 1945. I

detta utlåtande, vilket avgavs i anledning av en inom riksdagens första

kammare av herrar Helgesson och Robert Berg väckt motion (nr 191), ifrågasatte

utskottet, huruvida icke lagen om medling i arbetstvister borde i

vissa andra hänseenden än som kunde föranledas av önskemålet om en

förstärkning av förlikningsväsendet göras till föremål för revision. Vidare

uttalade utskottet att, enär ovannämnda lag den 28 maj 1920 om särskilda

skiljedomare i arbetstvister genom avtalsväsendets utveckling och framför

allt efter arbetsdomstolens tillkomst tillämpats i mycket ringa utsträckning,

frågan om upphävandet av lagen torde böra övervägas.

Utskottets utlåtande utmynnade i en hemställan, att riksdagen måtte i

skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj :t måtte föranstalta om

utredning rörande förstärkning av förlikningsväsendet samt vidtaga de åtgärder,

vartill utredningen kunde föranleda.

Socialstyrelsen avgav den 30 september 1948 betänkande (stencilerat)

med utredning och förslag i fråga om förstärkning av förlikningsväsendet.

Socialstyrelsens förslag avser dels en förstärkning av distriktsorganisationen

dels vissa ändringar i gällande författningar rörande medling och skiljedom

i arbetstvister.

över socialstyrelsens förslag ha utlåtanden avgivits av arbetsdomstolens

ordförande, arbetsmarknadsstyrelsen, statskontoret, statens avtalsnämnd,

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutsfbatiets dHdtåftfte tir É1

öVerståthållatärfibetet, saftltliga länsstyrelser, vilkas län Berörås av den föreslagna

nya distriktsitlflelnitigen, stadsfiskälen S. Béckmäh i egeftskäjp av

särskild skiljedomare i arbetstvister, Svenska arbetsgiVaréforehihgen, Sveriges

redareförening, Svenska ^^arbetsgivareföreningen, Handelns arbetsgivareorganisation,

Svenska stadsförbundet, Svenska landstingsförbundet,

Svenska landskommunernas förbund, Föreningen skogsarbeten, Försäkringsbolagens

förhandlingsorganisation, Landsorganisationen i Sverige och

Tjänstemännens centralorganisation.

I propositionen nr 1 till innevarande riksdag (bilaga 7) har under Förlikningsmän

för medling i arbetstvister m. in. till behandling upptagits frågorna

om distriktsorganisationens förstärkning och viss revision av medlingslagen

m. m.

Föredragande departementschefen, statsrddet Möller, anförde därvid bland

annat följande:

Vad angår distriktsorganisationen finner jag det vanskligt att med ledning

av föreliggande material bedöma arbetsbördan i framtiden och därmed

behovet av en utbyggnad av organisationen. Otvivelaktigt har antalet distriktsärenden

ökat kraftigt under de sista årtiondena. Samtidigt ha större

ärenden i ökad utsträckning kommit att hänskjutas till centrala förhandlingar.

I vissa fall ha distriktsförlikningsmännen i betydande omfattning anlitats

även vid sådana förhandlingar och därigenom fått så omfattande arbetsuppgifter,

att tidsutdräkt i medlingsverksamheten kunnat uppstå. Jag är

emellertid mod hänsyn till svårigheten att bedöma utvecklingen icke f. n.

beredd att tillstyrka socialstyrelsens förslag om en utökning av antalet distrikt

från 7 till 10. Jag vill dock icke helt avvisa förslaget på denna punkt.

I ett distrikt — nämligen det fjärde — har arbetsbelastningen medfört, att

provisoriska anordningar till hjälp åt förlikningsmannen måst vidtagas under

tre år i följd. Med hänsyn till ökningen av antalet ärenden på detta

distrikt synes det mig ändamålsenligt att — i stället för sådana provisorier

— klyva distriktet på sätt socialstyrelsen föreslagit.

Socialstyrelsens förslag om höjning av distriktsförlikningsmännens arvoden

kan jag icke biträda. Övriga förslag avseende förlikningsorganisationen

syfta huvudsakligen till att på styrelsen överföra beslutanderätten i

vissa frågor. Olägenheterna av den nuvarande ordningen synas mig icke

vara så stora, att de motivera några väsentliga förändringar. I regel bör sålunda

Kungi. Maj:t fortfarande besluta i hithörande spörsmål. Det torde

dock medföra praktiska fördelar att låta socialstyrelsen i viss omfattning

utanordna ersättningar för mistade löneförmåner till särskilda förlikningsmän

och ledamöter av förlikningskommissioner.

Utöver de förslag jag nu behandlat har socialstyrelsen, som jag tidigare

antytt, föreslagit vissa andra ändringar i gällande författningar på förevarande

område. Styrelsen föreslår sålunda, att bestämmelsen om fackförlik
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 21.

17

ningsman (medlingslagen 1 § 2 stycket) skall utgå samt att förbudet för

distriktsförlikningsman att åtaga sig skiljemannauppdrag (medlingslagen

8 § 3 stycket) uppmjukas. Dessa förslag ha avstyrkts av bl. a. arbetsmarknadsparternas

huvudorganisationer. Vidare har socialstyrelsen föreslagit, att

bestämmelsen att styrelsen må i vissa fall utse opartisk ordförande (medlingslagen

2 § 2 stycket) utgår och er sättes med en i lagen införd bestämmelse,

att distriktsförlikningsman bör, då skyldighet icke föreligger att ingripa

i egenskap av förlikningsman, i mån av tid åtaga sig uppdrag såsom sådan

ordförande. I sammanhang därmed borde bl. a. förbudet för distriktsförlikningsman

att mottaga ersättning av parterna för medverkan vid biläggande

av arbetstvist (medlingskungörelsen § 5) uppmjukas. Även mot dessa förslag

ha vissa erinringar framkommit. För egen del finner jag det icke påkallat

att ändringar vidtagas i fråga om den ordning, som f. n. gäller i angivna

avseenden. Med hänsyn till detta mitt ställningstagande till förslagets

huvudpunkter torde skäl ej heller föreligga att f. n. företaga återstående av

styrelsen föreslagna ändringar, vilka avse mindre, huvudsakligen formella

detaljer av gällande författningar på förevarande område.

Utskottet. Det förslag till ny medlingslag, som av motionärerna framlagts,

överensstämmer i huvudsak med ovannämnda av socialstyrelsen utarbetade

förslag. De av motionärerna därifrån gjorda avvikelserna synas vara

förestavade av påpekanden, som gjorts i samband med remissbehandlingen

av sistnämnda förslag.

De föreslagna ändringarna i lagen äro föga genomgripande och avse

främst att bringa lagens lydelse i samklang med rådande praxis inom förlikningsväsendet.

Sålunda föreslås bland annat, att vissa bestämmelser, som

sällan eller aldrig tillämpas, skola utgå. I ett par fall innefattar förslaget

därjämte en uppmjukning av gällande bestämmelser, så t. ex. vad beträffar

törbudet för förlikningsman att åtaga sig skiljemannauppdrag. Till lättnad

av förlikningsmans arbetsbörda ha motionärerna vidare föreslagit en

bestämmelse, varigenom tillfällig förlikningsman skall kunna förordnas.

Flera av de begärda ändringarna äro av formell eller rent redaktionell karaktär.

Som motivering till de föreslagna lagändringarna ha motionärerna åberopat

vad av dem anförts i förenämnda motioner I: 282 och II: 267 om vissa

åtgärder till förlikningsväsendets förstärkning, ett spörsmål vars prövning

i högre grad än en reformering av medlingslagen torde framstå såsom angeläget.

Enligt vad utskottet inhämtat har statsutskottet, som behandlat sistnämnda

motioner, avstyrkt desamma. Vad medlingslagen beträffar torde

denna i stort sett fungera ganska väl. En väsentlig anledning härtill är säkerligen,

att lagen icke uppställer några detaljerade regler för förlikningsorganens

handlande utan överlåter åt dessas omdöme, hur förfarandet skall

gestaltas. Med hänsyn härtill och till det läge, vari frågan om förstärkning

av förlikningsväsendet befinner sig, anser utskottet icke påkallat att nu företaga

enbart en sådan revision av lagen, som motionärerna påfordra. Såsom

2 Bihang till riksdagens protokoll 191)0. 9 samt. 2 avd. Nr 20—21.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Andra lagutskottets utlåtande nr 21.

framgår av det ovan anförda har emellertid Kungl. Maj :t sin uppmärksamhet

riktad på förevarande spörsmål och det torde kunna förväntas, att frågan

kommer att beaktas i senare sammanhang. Med hänsyn till utskottets

ställningstagande till motionärernas yrkande, såvitt angår medlingslagen,

kan utskottet ej heller tillstyrka, att lagen om särskilda skiljedomare i arbetstvister

försättes ur kraft.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motioner, 1: 283 och II: 268, icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 9 mars 1950.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Forslund, Sten, Hallagård, Nils

Elowsson, Carl Eric Ericsson, Englund* och Bengtson;

från andra kammaren: herr Jacobsson i Igelsbo, fru Sandström, herrar

Nilsson i Göteborg, Lundberg, Carlsson i Bakeröd, Jansson i Hällefors*,

Svensson i Göteborg och fröken Wetterström.

* Ej närvarande vid utlåitandets justering.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 21.

19

Bilaga A.

Medlingalagen.

Nuvarande lydelse.

Föreslagen lydelse.

Lag Lag

om medling i arbetstvister; om medling i arbetstvister;

given Stockholms slott den 28 maj given Stockholms slott den

1920.

1 §•

För vart och ett av de distrikt,

i vilka riket för sådant ändamål av

Konungen indelas, förordnar Konungen

en förlikningsman med uppgift

att, på sätt nedan sägs, medla i

tvister mellan arbetsgivare och arbetare;

dock att denna lag icke gäller

i fråga om arbetsgivare och arbetare,

å vilka bestämmelserna i 3 kapitlet

lagen om förenings- och förhandlingsrätt

äga tillämpning.

Därest så prövas påkallat, må Konungen

tillika antingen uppdraga åt

förlikningsman att jämväl utom sitt

distrikt vara förlikningsman med

visst, på annat sätt bestämt verksamhetsområde

eller ock för sådant

verksamhetsområde förordna särskild

förlikningsman.

Såsom arbetare skall vid tillämpningen

av denna lag även anses den

som, utan att anställningsförhållande

föreligger, utför arbete för, annans

räkning och därvid till denne

intager en beroende ställning av väsentligen

samma art som en arbetares

till arbetsgivaren; och skall den

för vars räkning arbetet utföres anses

såsom arbetsgivare enligt lagen.

För vart och ett av de distrikt, i

vilka riket för sådant ändamål av

Konungen indelas, förordnar Konungen

en förlikningsman med uppgift

att, på sätt nedan sägs, medla i

tvister mellan arbetsgivare och arbetstagare.

Denna lag gäller dock icke tvister

mellan arbetsgivare och sådana arbetstagare

i statens eller kommunernas

tjänst, för vilka gälla särskilda

bestämmelser rörande förhandlingsrätt,

och ej heller arbetstagare,

å vilka bestämmelserna i 3 kapitlet

lagen om förenings- och förhandlingsrätt

äga tillämpning.

Därest så prövas---förlik
ningsman.

Såsom arbetstagare skall vid —

--av väsentligen samma art som

en arbetstagares till---- arbets
givare

enligt lagen.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Andra lagutskottets utlåtande nr 21.

Nuvarande lydelse.

2

Förlikningsman åligger:

att med synnerlig uppmärksamhet

följa arbetsförhållandena inom det

honom anvisade verksamhetsområdet;
att,

i de fall och på det sätt i

denna lag sägs, lämna sin medverkan

till biläggande av arbetstvister,

som inom samma område uppstå;

samt

att eljest, på anmodan, gå arbetsgivare

och arbetare tillhanda för åvägabringande

av överenskommelser,

som äro ägnade att främja ett gott

förhållande dem emellan samt förekomma

störande avbrott i arbetet.

Åstunda arbetsgivare och arbetare,

att förhandling om sådan överenskommelse

skall äga rum under ledning

av opartisk ordförande, och kan

förlikningsmannens medverkan för

förhandlingen icke lämnas eller anses

den icke böra påkallas, må på

framställning av parterna socialstyrelsen,

där den finner omständigheterna

därtill föranleda, utse lämplig

person att leda förhandlingarna.

Föreslagen lydelse.

§•

Förlikningsman åligger:

att med---verksamhetsom
rådet;

samt

att i de fall---uppstå.

3 §•

Har inom förlikningsmans verksamhetsområde

uppkommit arbetstvist,

som medfört eller synes hota

att medföra arbetsinställelse av större

betydenhet, bör förlikningsmannen

genom personligt besök å den

plats, där tvisten utbrutit, eller på

annat sätt träda i förbindelse med

de tvistande, göra sig noga underrättad

om, vari tvisten består, hemställa

till de tvistande att i avbidan

på tvistens lösning icke vidtaga, vidhålla

eller utvidga arbetsinställelse,

kalla de tvistande att, själva eller

genom utsedda ombud, å bestämd tid

och plats sammankomma till förhandling

med varandra inlör förlikningsmannen

samt söka att under

dessa förhandlingar, vilka anordnas

på sätt lämpligast synes, åvägabringa

tvistens lösning.

Har inom förlikningsmans verksamhetsområde

uppkommit arbetstvist,

som medfört eller synes hota

att medföra arbetsinställelse, bör

förlikningsmannen på lämpligt sätt

träda i förbindelse med de tvistande,

göra sig noga underrättad--

—- arbetsinställelse samt, där förhållandena

så påkalla, kalla de — —

— tvistens lösning.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 21.

21

Nuvarande lydelse.

Även om uppkommen arbetstvist

icke medfört eller synes hota att

medföra arbetsinställelse av större

betydenhet, skall förlikningsmannen

kalla de tvistande till förhandlingar,

på sätt här ovan stadgats, därest begäran

därom framställes av arbetsgivare

eller organisation, omfattande

minst hälften av de av tvisten berörda

arbetarna.

3 a §.

Innan arbetsinställelse vidtages

skall, därest giltigt hinder icke möter,

underrättelse om åtgärden lämnas

motsidan ävensom förlikningsmannen

eller, om tvisten berör flera

förlikningsmäns verksamhetsområden,

en av förlikningsmännen sist å

sjunde dagen före den dag, då åtgärden

skall taga sin början. Finnas

å motsidan oorganiserade arbetare,

må underrättelsen, i vad den avser

nämnda arbetare, ske genom allmänt

synliga anslag å arbetsplatsen. Underrättelsen

skall innehålla redogörelse

för anledningen till åtgärden.

Förseelse mot bestämmelserna i

första stycket straffas med böter,

högst 300 kronor. Åtal för förseelsen

anhängiggöres vid allmän domstol

och utföres av allmän åklagare.

Ådömda böter tillfalla kronan. Saknas

tillgång till deras gäldande, skola

de förvandlas enligt allmän strafflag.

4 §•

För inkallande av de tvistande

skall förlikningsmannen, i den mån

Föreslagen lydelse.

Även om uppkommen arbetstvist

icke medfört eller synes hota att

medföra arbetsinställelse, skall förlikningsmannen,

sedan parterna vid

förhandlingar sig emellan gjort allvarliga

försök att lösa tvisten utan

att enighet därvid stått att vinna, på

framställning av endera eller båda

parterna kalla de tvistande till förhandlingar

på sätt ovan stadgats, såvida

tvisten kan anses vara av beskaffenhet

att påkalla förlikningsmans

ingripande.

Förlikningsman bör jämväl i fall,

då han icke jämlikt denna paragraf

är skyldig att ingripa, på begäran av

arbetsgivare och arbetstagare åtaga

sig uppdrag att biträda dem såsom

opartisk ordförande vid förhandlingar

i arbetstvist, i den mån hans tid

det medgiver och tvistens beskaffenhet

och omfattning så påkallar.

4 §•

Innan arbetsinställelse — — —

eller, om tvisten berör flera förlikningsmäns

verksamhetsområden, socialstyrelsen

eller en av förlikningsmännen

sist å sjunde dagen---

början. Finnes å motsidan oorganiserade

arbetstagare, må underrättelsen,

i vad den avser nämnda arbetstagare,

ske — —- — anledningen till

åtgärden.

Förseelse mot — — — allmän

strafflag.

5 §.

För inkallande av--— å ar
betstagarna.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Andra lagutskottets utlåtande nr 21.

Nuvarande lydelse.

de ej lämpligen kunna personligen

kallas, anlita annan utväg, som efter

omständigheterna kan anses ändamålsenlig,

såsom meddelande till

förening, vilken de tvistande å endera

sidan tillhöra, eller till någon,

som för talan i tvisten, eller anslag

å eller vid arbetsplatsen eller kungörelse

i tidning. Arbetsgivare är pliktig

att på begäran av förlikningsmannen

låta å eller vid arbetsplatsen anslå

kallelse å arbetarna.

Det åligger de tvistande att efterkomma

förlikningsmannens kallelse.

5 §•

År arbetsinställelse icke för handen

och hava de tvistande, sedan förhandling

ägt rum, å båda sidor för

förlikningsmannen tillkännagivit, att

de anse fortsatt förhandling ej vara

till gagn för tvistens lösning, må kallelse

å de tvistande ej vidare av förlikningsmannen

utfärdas; dock äger

han, om ändrade förhållanden därtill

föranleda, inbjuda de tvistande

till---nya förhandlingar.

6

De förhandlingar, som av förlikningsmannen

anordnas med och mellan

de tvistande, skola i främsta rummet

hava till syfte att åvägabringa

överenskommelse i enlighet med anbud

eller förslag, som under förhandlingarna

kunna bliva framställda från

de tvistande själva; ankommande därvid

på förlikningsmannen att, om och

i den mån sådant kan anses ägnat att

befordra en god lösning av tvisten,

hemställa om de jämkningar eller

medgivanden, som för ändamålet

kunna synas lämpliga.

Försummar vid förhandling, som

anordnats av förlikningsman, någon

av de tvistande parterna att fullgöra

vad enligt 4 § andra stycket lagen om

förenings- och förhandlingsrätt åligger

honom, må förlikningsmannen

på hemställan av andra parten anmäla

försummelsen hos arbetsdomsto
-

Föreslagen lydelse.

Det åligger — — — förlikningsmannens

kallelse.

År arbetsinställelse — — — till

nya förhandlingar.

§•

De förhandlingar — —■ — synas

lämpliga.

Försummar vid---enligt all
män

strafflag.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 21.

23

Nuvarande lydelse.

len; och äge arbetsdomstolen genom

vite tillhålla parten att fullgöra sitt

åliggande ävensom på anmälan av

förlikningsmannen utdöma vitet. Sådant

vite skall tillfalla kronan och,

om tillgång till dess gäldande saknas,

förvandlas enligt allmän strafflag.

7

Det bör vara en var av de tvistande

angeläget att, i den mån sådant

erfordras för att bereda förlikningsmannen

tillförlitlig grund för tvistens

bedömande, på anhållan av förlikningsmannen

giva honom del av

räkenskaper och andra handlingar

samt meddela statistiska och andra

uppgifter, varöver de tvistande förfoga,

ävensom hålla vederbörande arbetsplatser

för förlikningsmannen

tillgängliga. Den som, enligt vad nu

är sagt, går förlikningsman tillhanda

äger att, i den omfattning han finner

behövligt, göra förbehåll, att vad förlikningsmannen

på sådant sätt erfar

ej må av denne yppas.

8

Kan icke vid förhandlingarna inför

förlikningsmannen enighet vinnas,

må han uppmana de tvistande att

låta tvisten avgöras av sådan skiljedomare

i arbetstvister, varom i lag är

särskilt stadgat, eller att eljest lämna

uppdrag åt en eller flera personer,

vilkas utlåtande de tvistande utfästa

sig att efterkomma, att, efter prövning,

om och i vilken mån de från

ena eller andra sidan framkomna påståendena

må vara befogade och på

vilket sätt följaktligen den föreliggande

tvisten rättast bör lösas, såsom

skiljemän skilja de tvistande emellan.

I händelse uppmaning i sistnämnda

syfte efterkommes av parterna,

bör förlikningsmannen, i den mån så

befinnes behövligt, lämna sin medverkan

för utseende av skiljemän,

underrätta dessa om uppdraget samt

i övrigt medverka till, att det åsyftade

avgörandet må komma till stånd.

Föreslagen lydelse.

§•

Det bör vara — — — av denne

yppas.

§•

Kan icke vid förhandlingarna inför

förlikningsmannen enighet vinnas,

må han uppmana de tvistande

att lämna uppdrag åt en eller flera

personer, vilkas utlåtande — — —

skilja de tvistande emellan.

I händelse sådan uppmaning efterkommes

av parterna — — — må

komma till stånd.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Andra lagutskottets utlåtande nr 21.

Nuvarande lydelse.

Ej må förlikningsman själv åtaga

sig skilj emannauppdrag i arbetstvister.

9

Vad i 3 § är stadgat avser icke arbetstvist,

som uppstått inom näringsgren,

industriell anläggning eller arbetsföretag,

där särskild förhandlings-,

förliknings- eller skiljenämnd

är upprättad, med mindre de tvistande

å ömse sidor påkalla förlikningsmannens

mellankomst eller förhållandena

göra sannolikt, att den särskilda

nämnden icke varder för tvistens

biläggande anlitad, eller ock förhandling

inför sådan nämnd i stadgad

ordning ägt rum, utan att uppgörelse

vunnits.

Ej heller äga stadgandena i berörda

paragraf tillämpning i fråga om

tvist, som hänskjutits till sådan skiljedomare

i arbetstvisten, varom i lag

är särskilt stadgat.

10

I fråga om rättsverkan av de tvistandes

överenskommelser, utfästelser

eller andra beslut under förhandlingar,

om vilka i denna lag är sagt, gäller,

allt efter beslutens innehåll och

det sätt, varpå de tillkommit, vad allmän

lag förmår.

11

Berör utbruten tvist, som påkallar

förlikningsmans ingripande, även annan

förlikningsmans verksamhetsområde,

åligger det förlikningsmännen

att, så fort ske kan, om tvistens utbrytande

ävensom, så vitt möjligt, angående

densammas omfattning insända

underrättelse till socialstyrelsen*

som förordnar en av förlikningsmännen

att i tvisten medla eller, där sådant

finnes påkallat, hos Konungen

anhåller om dylikt förordnande för

annan person.

Föreslagen lydelse.

Ej må förlikningsman själv åtaga

sig skilj emannauppdrag i arbetstvister,

med mindre Kungl. Maj:t för särskilt

fall härtill lämnat tillstånd.

§•

Vad i 3 § är stadgat----utan

att uppgörelse vunnits.

§•

I fråga om rättsverkan — — —

allmän lag förmår.

§■

Berör utbruten tvist, —--som

förordnar en av de förlikningsmän,

vilkas verksamhetsområde tvisten berör,

eller ock annan förlikningsman

att i egenskap av särskild förlikningsman

i tvisten medla eller, där så finnes

påkallat, hos Konungen anhåller

om dylikt förordnande för annan person.

Finner sig förlikningsman icke

kunna medhinna eller icke lämpligen

böra taga befattning med en eller

flera inom hans verksamhetsområde

s. 25 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 21.

25

Nuvarande lydelse.

Där förlikningsman finner påkallat,

att särskild person förordnas att

leda förhandling, som i 3 § andra

stycket sägs, har förlikningsmannen

att därom göra framställning hos socialstyrelsen,

som, ifall skäl därtill

äro, hos Konungen anhåller om meddelande

av dylikt förordnande.

12

Där arbetstvist innebär synnerlig

fara för arbetsfreden eller sådant eljest

prövas påkallat, äger Konungen

uppdraga åt sakkunniga och erfarna

personer att i egenskap av särskild

förlikningskommission, jämte vederbörande

förlikningsman eller, där

han finnes icke lämpligen kunna taga

befattning med arbetstvisten, i hans

ställe medla i densamma.

Sådant uppdrag må även lämnas

särskild person.

13

Förlikningsman skall föra dagbok

angående vad som förefaller i de tvister,

med vilka han tager befattning,

överenskommelser, utfästelser eller

andra beslut av de tvistande skola i

nämnda dagbok fullständigt intagas

eller densamma biläggas.

Förlikningsman skall inom tre månader

efter varje kalenderårs utgång

till socialstyrelsen insända berättelse

om sin verksamhet under året samt

om förloppet av de tvister, som under

detsamma handlagts.

Berättelsen skall genom socialstyrelsens

försorg befordras till trycket.

14

Närmare föreskrifter rörande förlikningsmännens

och förlikningskommissions

verksamhet meddelas

av Konungen.

Föreslagen lydelse.

uppkomna arbetstvister, bör han om

förhållandet göra anmälan till socialstyrelsen,

som, där den finner omständigheterna

därtill föranleda, förordnar

en av övriga förliknings män

eller ock annan person att i egenskap

av tillfällig förlikningsman medla i

den eller de tvisterna.

§■

Där arbetstvist innebär — — —

särskild förlikningskommission medla

i densamma.

Konungen äger även uppdraga åt

enskild person att i egenskap av särskild

förlikningsman medla i sådan

tvist.

§•

Förlikningsman---biläggas.

Förlikningsman skall---un
der

detsamma handlagts.

§•

Närmare föreskrifter---av

Konungen.

15 §.

Angående ersättning till förlik- Angående ersättning till förlikningsman,

ledamot av förliknings- ningsman, tillfällig och särskild förkommission

och sådan opartisk ord- likningsman samt ledamot av förlik3

Bihang till riksdagens protokoll 1950. 9 samt. 2 avd. Nr 20—21.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Andra lagutskottets utlåtande nr 21.

Nuvarande lydelse. Föreslagen lydelse.

förande, om vilken i 2 § sägs, gälle

vad Konungen därom stadgar.

Se kungörelsen (bilaga B) § 5.

ningskommission gälle vad Konungen

därom stadgar.

Ej må förlikningsman av arbetsgivare

eller arbetstagare eller deras organisationer

tillgodonjuta gottgörelse,

i vad form det vara må, för sin

medverkan enligt denna lag vid biläggande

av uppkommen arbetstvist.

Ej heller må förlikningsman för uppdrag

såsom opartisk ordförande i arbetstvist

inom det honom anvisade

verksamhetsområdet, åtnjuta gottgörelse,

varom nu sagts, med mindre

socialstyrelsen för särskilt fall det

medgiver.

Denna lag träder i kraft den 1 juli

1920, då lagen den 31 december 1906

angående medling i arbetstvister upphör

att gälla.

Denna lag träder i kraft den

, då lagen den 28 maj 1920 angående

medling i arbetstvister upphör

att gälla.

Stockholm 1950. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

500878

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.