Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fortsatt giltighet av hembiträdeslagen den 30 juni 1944

1950-03-09 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1950:22, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fortsatt giltighet av hembiträdeslagen den 30 juni 1944

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 22.

1

Nr 22.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med

förslag till lag om fortsatt giltighet av hembiträdeslagen

den 30 juni 1944 (nr 461), dels ock i ämnet väckt

motion.

Genom en den 10 februari 1950 dagtecknad proposition, nr 65, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj :t,

under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda

protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

om fortsatt giltighet av hembiträdeslagen den 30 juniJL944 (nr 461).

Härigenom förordnas, att hembiträdeslagen den 30 juni 1944'', vilken

enligt lag den 20 juni 1947 (nr 264) gäller till och med den 31 oktober 1950,

skall äga fortsatt giltighet till och med den 31 oktober 1953.

I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft en i

anledning av densamma väckt motion, nr 449 i andra kammaren av herr

Dahlgren m. fl.

I motionen hemställes, »att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till

Kungl. Maj :t hemställa om en snabb revision av hembiträdeslagen så att

lagen utformas som en arbetstidslag med 8 timmars arbetsdag för hembiträden

och att förslag om sådan lag förelägges nästa års riksdag, samt att riksdagen

måtte besluta i enlighet med Kungl. Maj :ts proposition nr 65 med

den ändringen, att hembiträdeslagen endast skall äga fortsatt giltighet til!

och med den 31 oktober 1951».

Beträffande de skäl, som utöver vad nedan anföres åberopats till stöd för

det genom propositionen framlagda lagförslaget, ävensom i fråga om de

skäl, som motionärerna åberopat till stöd för sitt yrkande, får utskottet

hänvisa till propositionen och motionen.

Inledning.

Hembiträdeslagen den 30 juni 1944 (nr 461) gäller — sedan dess giltighetstid

blivit förlängd genom lag den 20 juni 1947 (nr 264) — till och med

1 Senaste lydelse av 10 §, se 1947: 264.

Bihang till riksdagens protokoll 1950. 9 sand. 2 avd. Nr 22.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 22.

den 31 oktober 1950. Med anledning av att statsmakterna således dessförinnan

måste taga ståndpunkt till huruvida lagen skall förlängas, uppdrog

Kungl. Maj :t den 6 maj 1949 åt arbetsmarknadsstyrelsen att efter att ha

inhämtat yttrande från de myndigheter och sammanslutningar, vilka

styrelsen funne lämpligt att höra, utreda hittills vunna erfarenheter av

lagen samt till Kungl. Maj:t inkomma med de förslag i fråga om förlängning

av lagens giltighetstid och ändringar i lagen, som föranleddes av utredningen.

Arbetsmarknadsstyrelsen har i ärendet hört socialstyrelsen, överstyrelsen

för yrkesutbildning, lantbruksstyrelsen, Sveriges husmodersföreningars

riksförbund, Yrkeskvinnors samarbetsförbund, Fredrika-Bremer-förbundet,

Hembiträdesföreningarnas centralkommitté, Svenska barnsköterskeföreningen,

Folkpartiets kvinnoförbund, Högerns kvinnoförbund, Socialdemokratiska

kvinnoförbundet, Svenska landsbygdens kvinnoförbund, Svenska

arbetsgivareföreningen, Svenska lantarbetsgivareföreningen, Landsorganisationen

i Sverige, Riksförbundet Landsbygdens folk och Svenska lantarbetareförbundet.

Arbetsmarknadsstyrelsen har vidare infordrat yttrande från samtliga

länsarbetsnämnder och låtit nämnderna med användning av ett för ändamålet

utarbetat frågeformulär göra en stickprovsundersökning bland ett

antal husmödrar och hembiträden inom skilda delar av landet.

Dessutom har arbetsmarknadsstyrelsen berett styrelsens sakkunniga för

ärenden rörande kvinnlig arbetskraft tillfälle att yttra sig.

I skrivelse den 4 november 1949 har arbetsmarknadsstyrelsen redovisat

det styrelsen lämnade uppdraget. I skrivelsen föreslås, att hembiträdeslagen

i oförändrat skick förlänges för en tid av två år.

Arbetarskyddsstyrelsen har efter remiss tillstyrkt förslaget.

Frågans behandling vid 1947 års riksdag.

I samband med att giltighetstiden för hembiträdeslagen år 1947 utsträcktes

till och med den 31 oktober 1950 diskuterades — på sätt närmare framgår

av propositionen nr 206/1947 — ett flertal olika förslag till revision av

lagen i sakligt hänseende. Den fråga, som därvid tilldrog sig den största

uppmärksamheten, var huruvida lagen borde bibehållas vid sin karaktär av

fritidslag eller ändras till en arbetstidslag.

Dåvarande statens arbetsmarknadskommission, som erhållit Kungl.

Maj:ts uppdrag att verkställa utredning i ärendet, förordade att hembiträdeslagen

utformades som en arbetstidslag och föreslog, att den genomsnittliga

arbetstiden för dag skulle sättas till 8 timmar, med rätt för arbetsgivaren

att fritt fördela arbetstiden på en tidrymd av 4 kalenderveckor,

under vilka arbetstiden alltså ej finge uppgå till längre tid än 192 timmar.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 22.

3

Arbetstiden skulle ej något dygn få överstiga 11 timmar, och arbetstagaren

skulle alltjämt åtnjuta vissa fridagar. Raster, måltider och arbete, som hembiträdet

utförde för egen räkning, ansågs icke böra inräknas i arbetstiden.

Statsrådet Mossberg, på vars föredragning propositionen nr 206 förelädes

riksdagen, fann emellertid, att en revidering av lagen i den av arbetsmarknadskommissionen

föreslagna riktningen icke borde komma till stånd, och

framhöll därvid bl. a., att det vore synnerligen tveksamt om en förbättrad

arbetstidslagstiftning för hembiträdeskåren med hänsyn till läget på arbetsmarknaden

kunde tänkas ha någon nämnvärd effekt på tillströmningen av

arbetskraft till yrket. En nettoarbetstidsreglering skulle vara svår att praktiskt

tillämpa med hänsyn till det husliga arbetets natur, och för familjer

med barn, där båda föräldrarna hade arbete utom hemmet, måste den ifrågasatta

regleringen ofta medföra stora svårigheter att sörja för barnens vård.

Vidare erinrade föredragande statsrådet om att en bestämmelse om 8-timmars

arbetstid skulle göra ett regelbundet uttagande av övertid nödvändigt

i många fall med därav följande ekonomisk belastning för en mängd familjer,

eftersom gottgörelse för övertid i första hand skulle utgå i kontant form.

I enlighet härmed föreslogs i propositionen nr 206 att hembiträdeslagen

skulle bibehållas vid sin karaktär av fritidslag och att lagen skulle få fortsatt

giltighet till och med utgången av oktober 1950.

Andra lagutskottet hemställde i sitt utlåtande nr 38 att riksdagen måtte

bifalla propositionen. Utskottet fann dock, att trots de skäl, som anförts

mot en arbetstidsreglering, en sådan likväl borde övervägas. Som det emellertid

vore av vikt, att hembiträdena finge behålla de förmåner, som de

erhållit genom den nuvarande lagens utformning som fritidslag, borde enligt

utskottets mening en eventuell arbetstidsreglering ske sålunda, att

lagen kompletterades med bestämmelser om arbetstid. En dylik komplettering

krävde ytterligare utredning. Utskottet hemställde därför tillika, att

riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla att Kungl. Maj:t ville

efter ytterligare utredning överväga möjligheterna att komplettera hembiträdeslagen

med bestämmelser om arbetstid.

Utskottets utlåtande godkändes av riksdagen (skrivelse nr 314).

Den norska hembiträdeslagen.

Enligt den norska hembiträdeslagen av den 16 januari 1948 — som trädde

i kraft den 1 januari 1949 och gäller till och med utgången av år 1951 — utgör

för hembiträde den ordinarie arbetstiden, vari inräknas måltidsuppehåll,

högst 10 timmar om dagen mellan klockan 7 och 19.30. Vidare gäller att

hembiträde skall äga åtnjuta fridag varannan sön- eller helgdag samt dessutom

en bestämd vardag varje vecka efter klockan 14.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 22.

Arbetsmarknadsstyrelsens förslag.

Den enligt arbetsmarknadsstyrelsen viktigaste frågan, som man i detta

sammanhang hade att taga ställning till vore, huruvida hembiträdeslagen

nu borde erhålla karaktär av arbetstidslag eller fritidslag.

I denna del uttalar styrelsen såsom sin principiella uppfattning, att hembiträdena

i likhet med de flesta andra arbetstagargrupperna borde få en i

lag reglerad arbetstid. Styrelsen funne också stöd för denna uppfattning

på många håll i den verkställda utredningen. Att man i en del fall ställt

sig tveksam eller lämnat frågan obesvarad, kunde tolkas såsom ett uttryck

för att de båda alternativ, som uppställts för en arbetstidsreglering, nämligen

8 timmars arbetsdag och 192 arbetstimmar per 4-veckorsperiod, ansetts

otillfredsställande. Liksom vid utredningen i frågan år 1947 hade dock

flertalet uppgiftslämnare föredragit det senare alternativet. Styrelsen hade

för sin del funnit, att den norska lagen innebure ett tredje alternativ, som

vore värt att beakta. Frånsett att den norska lagens 10-timmarsregel syntes

erbjuda en smidigare lösning av problemet än de båda svenska alternativen,

vore det angeläget att största möjliga samstämmighet vunnes mellan den

svenska och den norska hembiträdeslagen med hänsyn till det utbyte av

arbetskraft, som skedde mellan de båda länderna. Hänsyn borde i detta

sammanhang även tagas till att i Finland sedan den 1 april 1949 gällde en

heiubiträdeslag, vars arbetstidsbestämmelser nära anslöte sig till den

norska lagens. Båda dessa lagar vore emellertid av så sent datum, att tillräckliga

erfarenheter beträffande deras verkningar ännu icke kunde ha

vunnits.

Departementschefen.

Föredragande departementschefen, statsrådet Möller, har i propositionen

beträffande frågan om fortsatt giltighet av hembiträdeslagen anfört, bland

annat, följande:

Av den utredning, som genom arbetsmarknadsstyrelsens försorg förebragts

i detta ärende, synes mig framgå att hembiträdeslagen fyller ett behov.

Framför allt har lagstiftningen medverkat till att skapa ordnade och

mera enhetliga förhållanden — särskilt i fritidshänseende — inom hembiträdesyrket.

Även om det alltjämt är svårt att avgöra hur lagen verkat

beträffande arbetskraftstillgången inom detta yrke, måste en lagstiftning

på detta område anses behövlig även i fortsättnfngen. Lagstiftningens slopande

har ej heller ifrågasatts från något håll; tvärtom har på sina håll

yrkats att lagen borde få permanent karaktär.

Om således delade meningar icke råda om att hembiträdeslagstiftningen

bör förlängas, ha under ärendets gång framkommit olika uppfattningar om

hur lagen bör vara konstruerad. Frågan gäller särskilt huruvida lagen bör

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra lagutskottets utlåtande nr 22.

bibehålla sill nuvarande karaktär av 1''ritidslag eller om den bör omarbetas

och erhålla formen av en verklig arbetstidslag.

Redan vid hembiträdeslagens tillkomst övervägdes dessa båda alternativ.

Valet stod sålunda mellan att direkt i lagen fastställa arbetstidens längd

eller att i lagen endast angiva den minimifritid, som hembiträde städse

skulle äga åtnjuta. I förra hänseendet diskuterades två olika sätt för arbetstidens

bestämmande: antingen en arbetstid av 8 timmar om dagen eller en till

192 timmar maximerad arbetstid under en period av fyra veckor. I båda

fallen förutsattes att i arbetstiden icke skulle inräknas måltids- och andra

raster samt ej heller tid, som hänförde sig till arbete som hembiträdet utförde

för egen räkning.

Man stannade som känt för att giva hembiträdeslagen karaktär av fritidslag.

Lagen innehåller bestämmelser om hembiträdes fritid på så sätt,

att i lagen stadgas att den ordinarie arbetstiden skall sluta senast klockan

19 och att hembiträde skall åtnjuta vissa fridagar. Fritidsregleringen är

emellertid ofullständig såtillvida att lagen ej upptager någon bestämmelse

om tidpunkten för det ordinarie arbetets början. I motsats till allmänna arbetstidslagen

och övriga lagar, som reglera arbetstagares arbetstid, har

hembiträdeslagen ej heller några bestämmelser om längsta ordinarie arbetstid

för dag, vecka eller längre tidrymd.

Även år 1947 i samband med att hembiträdeslagen erhöll förlängd giltighetstid

föranledde ifrågavarande spörsmål livlig diskussion. Om ock beslutet

blev att lagen bibehölls vid sin karaktär av fritidslag, höjdes bl. a. inom

riksdagen röster för en arbetstidsreglering även inom detta område. I skrivelse

den 13 juni 1947, nr 314, hemställde riksdagen även att Kungl. Maj:t

ville efter ytterligare utredning komplettera hembiträdeslagen med bestämmelser

om arbetstid.

Arbetsmarknadsstyrelsen har numera verkställt den av riksdagen begärda

utredningen. Liksom tidigare ha olika uppfattningar kommit till uttryck

beträffande frågan om hembiträdeslagen bör revideras i riktning mot

en arbetstidsreglering. Arbetsmarknadsstyrelsen har såsom principiell uppfattning

uttalat att hembiträdena, i likhet med de flesta övriga anställda,

borde tå en i lag reglerad arbetstid. Likväl har arbetsmarknadsstyrelsen förordat

att hembiträdeslagen i sin nuvarande form får utsträckt giltighet under

en tid av två år. Till detta förslag har även arbetarskyddsstyrelsen anslutit

sig. Såväl arbetsmarknadsstyrelsens som arbetarskyddsstyrelsens beslut

— vari vederbörande representanter för arbetsmarknadens parter deltagit

— äro enhälliga.

Anledningen till arbetsmarknadsstyrelsens ståndpunktstagande i detta

hänseende är främst att söka i det nya läge som enligt styrelsens mening

uppstått genom den form för hembiträdeslagstiftning, som man i Norge

i lag reglerats. Enligt den norska hembiträdeslagen, som utfärdats den 16

och Finland ansett sig böra välja när hembiträdenas anställningsvillkor

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 22.

januari 1948 och trätt i kraft den 1 januari 1949, får den ordinarie arbetstiden,

vari inräknas måltidsraster, ej överstiga 10 timmar om dagen och

skall förläggas mellan klockan 7 och 19.30. Därutöver har föreskrivits att

hembiträde skall ha vissa fridagar. Liksom den svenska lagstiftningen har

den norska lagen tidsbegränsad giltighet. Den gäller nämligen endast till

och med den 31 december 1951.

Den från och med den 1 april 1949 gällande finska hembiträdeslagen av

den 7 januari 1949 har en reglering, som nära ansluter sig till den norska

lagstiftningens. Även enligt den finska lagen -— som dock i motsats till den

norska är av permanent karaktär — är den ordinarie arbetstiden maximerad

till 10 timmar om dagen, måltidsraster däri inräknade. Arbetstidens förläggning

är emellertid något annorlunda, i det att i Finland arbetstiden får

börja tidigast klockan 6 och sluta senast klockan 19 med viss möjlighet att

för landsbygdens del under den varma årstiden utsträcka arbetstiden till

klockan 20. Även enligt finsk lag äro hembiträdena tillförsäkrade vissa fridagar,

varjämte gäller att arbetsgivaren är skyldig att föra arbetsbok, vari

bl. a. arbetstid och fritid skola antecknas.

Det system för arbetstidsreglering av det husliga arbetet, som kommer

till synes i den norska och den finska hembiträdeslagen, utgör ett nytt alternativ

till dem, som i vårt land övervägts vid frågans tidigare behandling.

Och de norska och finska lagarna på detta område erbjuda onekligen sitt

intresse i detta sammanhang. Jag anser därför att för vår del slutlig ståndpunkt

icke bör tagas till frågan om hembiträdenas arbetstid förrän vetskap

vunnits om hur lagstiftningen i de ifrågavarande nordiska grannländerna

verkat i praktiken. Sådan kännedom står för närvarande icke till buds. I

avvaktan på erfarenheterna härutinnan förordar jag därför att hembiträdeslagen

tills vidare bibehåller sin nuvarande karaktär av fritidslag. Övervägande

skäl synas härvid tala för att lagen förlänges för ytterligare en

treårsperiod.

Lagrådet.

Lagrådet har lämnat förslaget utan anmärkning.

Utskottet.

Den utredning rörande möjligheterna att komplettera hembiträdeslagen

med bestämmelser om arbetstid, varom 1947 års riksdag anhöll hos Kungl.

Maj :t, har nu verkställts av arbetsmarknadsstyrelsen. Delade meningar ha,

såsom av propositionen framgår, under utredningen yppats, huruvida lagen

bör erhålla utformningen av arbetstidslag eller bibehållas vid sin karaktär

av fritidslag. Arbetsmarknadsstyrelsen har för sin del uttalat såsom sin

principiella uppfattning, att hembiträdena i likhet med de flesta andra ar
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Andra lagutskottets utlåtande nr 22.

betstagargrupperna borde få en reglerad arbetstid men förordat, att lagen,

i avvaktan på mera grundade erfarenheter av den norska och finska hembiträdeslagen,

erhåller fortsatt giltighetstid under två år. Föredragande departementschefen

har av samma anledning föreslagit, att lagen förlänges

på tre år.

Utan att taga slutgiltig ställning till frågan om lagens konstruktion som

fritidslag eller arbetstidslag ansluter sig utskottet till den uppfattningen, att

erfarenheterna av den norska och finska lagstiftningen i ämnet böra avvaktas,

innan detta spörsmål upptages till förnyad prövning. En tillförlitlig

bedömning av dessa erfarenheter torde kunna ske först om några år. Utskottet

har därför ej funnit anledning till erinran mot att lagen i oförändrat

skick förlänges på ytterligare tre år.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition,

nr 65, oförändrad; samt

B. att motionen II: 449, i den mån den icke besvarats

genom vad utskottet under A hemställt, icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 9 mars 1950.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Forslund, Sten, Hallagård,

Nils Elowsson, Bengtson, Isaksson och Weiland;

från andra kammaren: fru Sandström, herr Nilsson i Göteborg, fru

Ewerlöf, herrar Jönsson i Lund, Wiklund i Stockholm, Odhe, Ericsson i

Näs och Andersson i Linköping.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1950:87 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fortsatt giltighet av hembiträdeslagen den 30 juni 1944 a1 i texten