Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fortsatt giltighet av hembiträdeslagen den 30 juni 1944
1950-03-09 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1950:22, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fortsatt giltighet av hembiträdeslagen den 30 juni 1944
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 22.
1
Nr 22.
Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till lag om fortsatt giltighet av hembiträdeslagen
den 30 juni 1944 (nr 461), dels ock i ämnet väckt
motion.
Genom en den 10 februari 1950 dagtecknad proposition, nr 65, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj :t,
under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda
protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till
Lag
om fortsatt giltighet av hembiträdeslagen den 30 juniJL944 (nr 461).
Härigenom förordnas, att hembiträdeslagen den 30 juni 1944'', vilken
enligt lag den 20 juni 1947 (nr 264) gäller till och med den 31 oktober 1950,
skall äga fortsatt giltighet till och med den 31 oktober 1953.
I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft en i
anledning av densamma väckt motion, nr 449 i andra kammaren av herr
Dahlgren m. fl.
I motionen hemställes, »att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till
Kungl. Maj :t hemställa om en snabb revision av hembiträdeslagen så att
lagen utformas som en arbetstidslag med 8 timmars arbetsdag för hembiträden
och att förslag om sådan lag förelägges nästa års riksdag, samt att riksdagen
måtte besluta i enlighet med Kungl. Maj :ts proposition nr 65 med
den ändringen, att hembiträdeslagen endast skall äga fortsatt giltighet til!
och med den 31 oktober 1951».
Beträffande de skäl, som utöver vad nedan anföres åberopats till stöd för
det genom propositionen framlagda lagförslaget, ävensom i fråga om de
skäl, som motionärerna åberopat till stöd för sitt yrkande, får utskottet
hänvisa till propositionen och motionen.
Inledning.
Hembiträdeslagen den 30 juni 1944 (nr 461) gäller — sedan dess giltighetstid
blivit förlängd genom lag den 20 juni 1947 (nr 264) — till och med
1 Senaste lydelse av 10 §, se 1947: 264.
Bihang till riksdagens protokoll 1950. 9 sand. 2 avd. Nr 22.
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 22.
den 31 oktober 1950. Med anledning av att statsmakterna således dessförinnan
måste taga ståndpunkt till huruvida lagen skall förlängas, uppdrog
Kungl. Maj :t den 6 maj 1949 åt arbetsmarknadsstyrelsen att efter att ha
inhämtat yttrande från de myndigheter och sammanslutningar, vilka
styrelsen funne lämpligt att höra, utreda hittills vunna erfarenheter av
lagen samt till Kungl. Maj:t inkomma med de förslag i fråga om förlängning
av lagens giltighetstid och ändringar i lagen, som föranleddes av utredningen.
Arbetsmarknadsstyrelsen har i ärendet hört socialstyrelsen, överstyrelsen
för yrkesutbildning, lantbruksstyrelsen, Sveriges husmodersföreningars
riksförbund, Yrkeskvinnors samarbetsförbund, Fredrika-Bremer-förbundet,
Hembiträdesföreningarnas centralkommitté, Svenska barnsköterskeföreningen,
Folkpartiets kvinnoförbund, Högerns kvinnoförbund, Socialdemokratiska
kvinnoförbundet, Svenska landsbygdens kvinnoförbund, Svenska
arbetsgivareföreningen, Svenska lantarbetsgivareföreningen, Landsorganisationen
i Sverige, Riksförbundet Landsbygdens folk och Svenska lantarbetareförbundet.
Arbetsmarknadsstyrelsen har vidare infordrat yttrande från samtliga
länsarbetsnämnder och låtit nämnderna med användning av ett för ändamålet
utarbetat frågeformulär göra en stickprovsundersökning bland ett
antal husmödrar och hembiträden inom skilda delar av landet.
Dessutom har arbetsmarknadsstyrelsen berett styrelsens sakkunniga för
ärenden rörande kvinnlig arbetskraft tillfälle att yttra sig.
I skrivelse den 4 november 1949 har arbetsmarknadsstyrelsen redovisat
det styrelsen lämnade uppdraget. I skrivelsen föreslås, att hembiträdeslagen
i oförändrat skick förlänges för en tid av två år.
Arbetarskyddsstyrelsen har efter remiss tillstyrkt förslaget.
Frågans behandling vid 1947 års riksdag.
I samband med att giltighetstiden för hembiträdeslagen år 1947 utsträcktes
till och med den 31 oktober 1950 diskuterades — på sätt närmare framgår
av propositionen nr 206/1947 — ett flertal olika förslag till revision av
lagen i sakligt hänseende. Den fråga, som därvid tilldrog sig den största
uppmärksamheten, var huruvida lagen borde bibehållas vid sin karaktär av
fritidslag eller ändras till en arbetstidslag.
Dåvarande statens arbetsmarknadskommission, som erhållit Kungl.
Maj:ts uppdrag att verkställa utredning i ärendet, förordade att hembiträdeslagen
utformades som en arbetstidslag och föreslog, att den genomsnittliga
arbetstiden för dag skulle sättas till 8 timmar, med rätt för arbetsgivaren
att fritt fördela arbetstiden på en tidrymd av 4 kalenderveckor,
under vilka arbetstiden alltså ej finge uppgå till längre tid än 192 timmar.
Andra lagutskottets utlåtande nr 22.
3
Arbetstiden skulle ej något dygn få överstiga 11 timmar, och arbetstagaren
skulle alltjämt åtnjuta vissa fridagar. Raster, måltider och arbete, som hembiträdet
utförde för egen räkning, ansågs icke böra inräknas i arbetstiden.
Statsrådet Mossberg, på vars föredragning propositionen nr 206 förelädes
riksdagen, fann emellertid, att en revidering av lagen i den av arbetsmarknadskommissionen
föreslagna riktningen icke borde komma till stånd, och
framhöll därvid bl. a., att det vore synnerligen tveksamt om en förbättrad
arbetstidslagstiftning för hembiträdeskåren med hänsyn till läget på arbetsmarknaden
kunde tänkas ha någon nämnvärd effekt på tillströmningen av
arbetskraft till yrket. En nettoarbetstidsreglering skulle vara svår att praktiskt
tillämpa med hänsyn till det husliga arbetets natur, och för familjer
med barn, där båda föräldrarna hade arbete utom hemmet, måste den ifrågasatta
regleringen ofta medföra stora svårigheter att sörja för barnens vård.
Vidare erinrade föredragande statsrådet om att en bestämmelse om 8-timmars
arbetstid skulle göra ett regelbundet uttagande av övertid nödvändigt
i många fall med därav följande ekonomisk belastning för en mängd familjer,
eftersom gottgörelse för övertid i första hand skulle utgå i kontant form.
I enlighet härmed föreslogs i propositionen nr 206 att hembiträdeslagen
skulle bibehållas vid sin karaktär av fritidslag och att lagen skulle få fortsatt
giltighet till och med utgången av oktober 1950.
Andra lagutskottet hemställde i sitt utlåtande nr 38 att riksdagen måtte
bifalla propositionen. Utskottet fann dock, att trots de skäl, som anförts
mot en arbetstidsreglering, en sådan likväl borde övervägas. Som det emellertid
vore av vikt, att hembiträdena finge behålla de förmåner, som de
erhållit genom den nuvarande lagens utformning som fritidslag, borde enligt
utskottets mening en eventuell arbetstidsreglering ske sålunda, att
lagen kompletterades med bestämmelser om arbetstid. En dylik komplettering
krävde ytterligare utredning. Utskottet hemställde därför tillika, att
riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla att Kungl. Maj:t ville
efter ytterligare utredning överväga möjligheterna att komplettera hembiträdeslagen
med bestämmelser om arbetstid.
Utskottets utlåtande godkändes av riksdagen (skrivelse nr 314).
Den norska hembiträdeslagen.
Enligt den norska hembiträdeslagen av den 16 januari 1948 — som trädde
i kraft den 1 januari 1949 och gäller till och med utgången av år 1951 — utgör
för hembiträde den ordinarie arbetstiden, vari inräknas måltidsuppehåll,
högst 10 timmar om dagen mellan klockan 7 och 19.30. Vidare gäller att
hembiträde skall äga åtnjuta fridag varannan sön- eller helgdag samt dessutom
en bestämd vardag varje vecka efter klockan 14.
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 22.
Arbetsmarknadsstyrelsens förslag.
Den enligt arbetsmarknadsstyrelsen viktigaste frågan, som man i detta
sammanhang hade att taga ställning till vore, huruvida hembiträdeslagen
nu borde erhålla karaktär av arbetstidslag eller fritidslag.
I denna del uttalar styrelsen såsom sin principiella uppfattning, att hembiträdena
i likhet med de flesta andra arbetstagargrupperna borde få en i
lag reglerad arbetstid. Styrelsen funne också stöd för denna uppfattning
på många håll i den verkställda utredningen. Att man i en del fall ställt
sig tveksam eller lämnat frågan obesvarad, kunde tolkas såsom ett uttryck
för att de båda alternativ, som uppställts för en arbetstidsreglering, nämligen
8 timmars arbetsdag och 192 arbetstimmar per 4-veckorsperiod, ansetts
otillfredsställande. Liksom vid utredningen i frågan år 1947 hade dock
flertalet uppgiftslämnare föredragit det senare alternativet. Styrelsen hade
för sin del funnit, att den norska lagen innebure ett tredje alternativ, som
vore värt att beakta. Frånsett att den norska lagens 10-timmarsregel syntes
erbjuda en smidigare lösning av problemet än de båda svenska alternativen,
vore det angeläget att största möjliga samstämmighet vunnes mellan den
svenska och den norska hembiträdeslagen med hänsyn till det utbyte av
arbetskraft, som skedde mellan de båda länderna. Hänsyn borde i detta
sammanhang även tagas till att i Finland sedan den 1 april 1949 gällde en
heiubiträdeslag, vars arbetstidsbestämmelser nära anslöte sig till den
norska lagens. Båda dessa lagar vore emellertid av så sent datum, att tillräckliga
erfarenheter beträffande deras verkningar ännu icke kunde ha
vunnits.
Departementschefen.
Föredragande departementschefen, statsrådet Möller, har i propositionen
beträffande frågan om fortsatt giltighet av hembiträdeslagen anfört, bland
annat, följande:
Av den utredning, som genom arbetsmarknadsstyrelsens försorg förebragts
i detta ärende, synes mig framgå att hembiträdeslagen fyller ett behov.
Framför allt har lagstiftningen medverkat till att skapa ordnade och
mera enhetliga förhållanden — särskilt i fritidshänseende — inom hembiträdesyrket.
Även om det alltjämt är svårt att avgöra hur lagen verkat
beträffande arbetskraftstillgången inom detta yrke, måste en lagstiftning
på detta område anses behövlig även i fortsättnfngen. Lagstiftningens slopande
har ej heller ifrågasatts från något håll; tvärtom har på sina håll
yrkats att lagen borde få permanent karaktär.
Om således delade meningar icke råda om att hembiträdeslagstiftningen
bör förlängas, ha under ärendets gång framkommit olika uppfattningar om
hur lagen bör vara konstruerad. Frågan gäller särskilt huruvida lagen bör
5
Andra lagutskottets utlåtande nr 22.
bibehålla sill nuvarande karaktär av 1''ritidslag eller om den bör omarbetas
och erhålla formen av en verklig arbetstidslag.
Redan vid hembiträdeslagens tillkomst övervägdes dessa båda alternativ.
Valet stod sålunda mellan att direkt i lagen fastställa arbetstidens längd
eller att i lagen endast angiva den minimifritid, som hembiträde städse
skulle äga åtnjuta. I förra hänseendet diskuterades två olika sätt för arbetstidens
bestämmande: antingen en arbetstid av 8 timmar om dagen eller en till
192 timmar maximerad arbetstid under en period av fyra veckor. I båda
fallen förutsattes att i arbetstiden icke skulle inräknas måltids- och andra
raster samt ej heller tid, som hänförde sig till arbete som hembiträdet utförde
för egen räkning.
Man stannade som känt för att giva hembiträdeslagen karaktär av fritidslag.
Lagen innehåller bestämmelser om hembiträdes fritid på så sätt,
att i lagen stadgas att den ordinarie arbetstiden skall sluta senast klockan
19 och att hembiträde skall åtnjuta vissa fridagar. Fritidsregleringen är
emellertid ofullständig såtillvida att lagen ej upptager någon bestämmelse
om tidpunkten för det ordinarie arbetets början. I motsats till allmänna arbetstidslagen
och övriga lagar, som reglera arbetstagares arbetstid, har
hembiträdeslagen ej heller några bestämmelser om längsta ordinarie arbetstid
för dag, vecka eller längre tidrymd.
Även år 1947 i samband med att hembiträdeslagen erhöll förlängd giltighetstid
föranledde ifrågavarande spörsmål livlig diskussion. Om ock beslutet
blev att lagen bibehölls vid sin karaktär av fritidslag, höjdes bl. a. inom
riksdagen röster för en arbetstidsreglering även inom detta område. I skrivelse
den 13 juni 1947, nr 314, hemställde riksdagen även att Kungl. Maj:t
ville efter ytterligare utredning komplettera hembiträdeslagen med bestämmelser
om arbetstid.
Arbetsmarknadsstyrelsen har numera verkställt den av riksdagen begärda
utredningen. Liksom tidigare ha olika uppfattningar kommit till uttryck
beträffande frågan om hembiträdeslagen bör revideras i riktning mot
en arbetstidsreglering. Arbetsmarknadsstyrelsen har såsom principiell uppfattning
uttalat att hembiträdena, i likhet med de flesta övriga anställda,
borde tå en i lag reglerad arbetstid. Likväl har arbetsmarknadsstyrelsen förordat
att hembiträdeslagen i sin nuvarande form får utsträckt giltighet under
en tid av två år. Till detta förslag har även arbetarskyddsstyrelsen anslutit
sig. Såväl arbetsmarknadsstyrelsens som arbetarskyddsstyrelsens beslut
— vari vederbörande representanter för arbetsmarknadens parter deltagit
— äro enhälliga.
Anledningen till arbetsmarknadsstyrelsens ståndpunktstagande i detta
hänseende är främst att söka i det nya läge som enligt styrelsens mening
uppstått genom den form för hembiträdeslagstiftning, som man i Norge
i lag reglerats. Enligt den norska hembiträdeslagen, som utfärdats den 16
och Finland ansett sig böra välja när hembiträdenas anställningsvillkor
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 22.
januari 1948 och trätt i kraft den 1 januari 1949, får den ordinarie arbetstiden,
vari inräknas måltidsraster, ej överstiga 10 timmar om dagen och
skall förläggas mellan klockan 7 och 19.30. Därutöver har föreskrivits att
hembiträde skall ha vissa fridagar. Liksom den svenska lagstiftningen har
den norska lagen tidsbegränsad giltighet. Den gäller nämligen endast till
och med den 31 december 1951.
Den från och med den 1 april 1949 gällande finska hembiträdeslagen av
den 7 januari 1949 har en reglering, som nära ansluter sig till den norska
lagstiftningens. Även enligt den finska lagen -— som dock i motsats till den
norska är av permanent karaktär — är den ordinarie arbetstiden maximerad
till 10 timmar om dagen, måltidsraster däri inräknade. Arbetstidens förläggning
är emellertid något annorlunda, i det att i Finland arbetstiden får
börja tidigast klockan 6 och sluta senast klockan 19 med viss möjlighet att
för landsbygdens del under den varma årstiden utsträcka arbetstiden till
klockan 20. Även enligt finsk lag äro hembiträdena tillförsäkrade vissa fridagar,
varjämte gäller att arbetsgivaren är skyldig att föra arbetsbok, vari
bl. a. arbetstid och fritid skola antecknas.
Det system för arbetstidsreglering av det husliga arbetet, som kommer
till synes i den norska och den finska hembiträdeslagen, utgör ett nytt alternativ
till dem, som i vårt land övervägts vid frågans tidigare behandling.
Och de norska och finska lagarna på detta område erbjuda onekligen sitt
intresse i detta sammanhang. Jag anser därför att för vår del slutlig ståndpunkt
icke bör tagas till frågan om hembiträdenas arbetstid förrän vetskap
vunnits om hur lagstiftningen i de ifrågavarande nordiska grannländerna
verkat i praktiken. Sådan kännedom står för närvarande icke till buds. I
avvaktan på erfarenheterna härutinnan förordar jag därför att hembiträdeslagen
tills vidare bibehåller sin nuvarande karaktär av fritidslag. Övervägande
skäl synas härvid tala för att lagen förlänges för ytterligare en
treårsperiod.
Lagrådet.
Lagrådet har lämnat förslaget utan anmärkning.
Utskottet.
Den utredning rörande möjligheterna att komplettera hembiträdeslagen
med bestämmelser om arbetstid, varom 1947 års riksdag anhöll hos Kungl.
Maj :t, har nu verkställts av arbetsmarknadsstyrelsen. Delade meningar ha,
såsom av propositionen framgår, under utredningen yppats, huruvida lagen
bör erhålla utformningen av arbetstidslag eller bibehållas vid sin karaktär
av fritidslag. Arbetsmarknadsstyrelsen har för sin del uttalat såsom sin
principiella uppfattning, att hembiträdena i likhet med de flesta andra ar
-
7
Andra lagutskottets utlåtande nr 22.
betstagargrupperna borde få en reglerad arbetstid men förordat, att lagen,
i avvaktan på mera grundade erfarenheter av den norska och finska hembiträdeslagen,
erhåller fortsatt giltighetstid under två år. Föredragande departementschefen
har av samma anledning föreslagit, att lagen förlänges
på tre år.
Utan att taga slutgiltig ställning till frågan om lagens konstruktion som
fritidslag eller arbetstidslag ansluter sig utskottet till den uppfattningen, att
erfarenheterna av den norska och finska lagstiftningen i ämnet böra avvaktas,
innan detta spörsmål upptages till förnyad prövning. En tillförlitlig
bedömning av dessa erfarenheter torde kunna ske först om några år. Utskottet
har därför ej funnit anledning till erinran mot att lagen i oförändrat
skick förlänges på ytterligare tre år.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A. att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition,
nr 65, oförändrad; samt
B. att motionen II: 449, i den mån den icke besvarats
genom vad utskottet under A hemställt, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 9 mars 1950.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
Vid detta ärendes behandling ha närvarit
från första kammaren: herrar Norman, Forslund, Sten, Hallagård,
Nils Elowsson, Bengtson, Isaksson och Weiland;
från andra kammaren: fru Sandström, herr Nilsson i Göteborg, fru
Ewerlöf, herrar Jönsson i Lund, Wiklund i Stockholm, Odhe, Ericsson i
Näs och Andersson i Linköping.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1950:87 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fortsatt giltighet av hembiträdeslagen den 30 juni 1944 a1 i texten