Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 och 3 §§ lagen den li juni 1929

1950-04-20 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1950:31, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 och 3 §§ lagen den li juni 1929

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 31.

1

Nr 31.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med

förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 och 3 §§

lagen den li juni 1929 (nr 131) om försäkring för

vissa yrkessjukdomar, dels ock i ämnet väckta

motioner.

Genom en den 3 mars 1950 dagtecknad proposition, nr 112, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj :t,

under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda

protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

angående ändrad lydelse av 1 och 3 §§ lagen den 14 juni 1929 (nr 131)

om försäkring för vissa yrkessjukdomar.

Härigenom förordnas, att 1 och 3 §§ lagen den 14 juni 1929 om försäkring

för vissa yrkessjukdomar* 1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives.

(Gällande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

1 §•

Den, som —--fosfor eller för
ening

därav,

bensol eller---radioaktivt

ämne.

Såsom yrkessjukdom — — —

hudkräfta (kancer);

10) kronisk manganförgiftning;

11) dammlunga, framkallad genom

inverkan av oorganiskt ämne;

12) hudsjukdom, framkallad genom

inverkan av tropiskt träslag

eller ock av formalin vid arbete med

konsthartslim.

1 Senaste lydelse av 1 § se 1949:187 och av 3 § se 1936:384.

1 — Biliang till riksdagens protokoll 1950. 9 saml. 2 avd. Nr 31.

Den, som---fosfor eller för
ening

därav,

stendamm,

bensol eller —--radioaktivt

ämne.

Såsom yrkessjukdom — — —

hudkräfta (kancer).

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 31.

(Gällande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

Beträffande försäkringen-----—--nedan stadgas.

Arbete i —---—---farligt arbete.

3

Ersättning i anledning av yrkessjukdom

skall icke utgå, med mindre

arbetaren inom ett år eller vad

angår yrkessjukdom, som framkallats

genom inverkan av stendamm,

röntgenstrålar eller radioaktivt ämne,

inom tio år före dagen för sjukdomens

yppande varit sysselsatt med

arbete i verksamhet, där fara föreligger

för sjukdomen.

§•

Ersättning i anledning av yrkessjukdom

skall icke utgå, med mindre

arbetaren inom ett år eller, vad

angår yrkessjukdom, som framkallats

genom inverkan av röntgenstrålar

eller radioaktivt ämne, kronisk

manganförgiftning eller dammlunga,

framkallad genom inverkan av oorganiskt

ämne, inom tio år före dagen

för sjukdomens yppande varit sysselsatt

med arbete i verksamhet, där

fara föreligger för sjukdomen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli

1950 men skall icke äga tillämpning

i fråga om yrkessjukdom, som icke

omfattas av förut gällande lag, därest

sjukdomen yppats före nämnda dag,

och ej heller beträffande dylik sjukdom,

som yppats senare, därest arbetaren

icke efter lagens ikraftträdande

varit utsatt för inverkan av

den art, som framkallat sjukdomen.

Före propositionens avlämnande ha vid innevarande års riksdag väckts

dels likalydande motionerna nr 247 i första kammaren av herr Sunne m. fl.

och nr 305 i andra kammaren av fröken Liljedahl m. fl., dels ock motionen

nr 306 i andra kammaren av fröken Elmén m. fl.

I motionerna I: 247 och II: 305 har yrkats »att riksdagen måtte besluta

hemställa hos Kungl. Maj :t om utredning av frågan om hänförande av

sjukdomen tuberkulos som yrkessjukdom enligt lagen om försäkring för

vissa yrkessjukdomar».

I motionen II: 306 ha motionärerna hemställt »att riksdagen ville hos

Kungl. Maj :t anhålla om utredning rörande yrkesmyalgiens natur och lämpligheten

av att hänföra den till yrkessjukdom i lagens mening samt att

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 31. 3

Kungl. Maj :t måtte för riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen

föranleder».

Motionerna ha hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet

i samband med förevarande proposition.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det genom propositionen

framlagda lagförslaget, ävensom i fråga om de skäl, som motionärerna åberopat

till stöd för sina yrkanden, får utskottet, i den mån redogörelse för

skälen ej lämnas här nedan, hänvisa till propositionen och motionerna.

I propositionen föreslås sådan utvidgning av lagen den 14 juni 1929 (nr

131) om försäkring för vissa yrkessjukdomar, att såsom yrkessjukdom omfattad

av försäkringen skall anses jämväl dels kronisk manganförgiftning,

dels dammlunga, framkallad genom inverkan av oorganiskt ämne, dels ock

hudsjukdom, framkallad genom inverkan av tropiskt träslag eller ock av

formalin vid arbete med konsthartslim.

Enligt förenämnda lag skall den, som enligt lagen om försäkring för

olycksfall i arbete är försäkrad för skada till följd av olycksfall i arbete,

anses försäkrad även för vissa yrkessjukdomar. Ersättning i anledning av

dylik sjukdom utgår enligt i huvudsak samma grunder som för olycksfall

i arbete.

Yrkessjukdomsförsäkringslagen innehåller ej någon allmän bestämmelse

om rätt till ersättning vid sjukdom, som orsakats av den försäkrades arbete;

lagen har i stället en förteckning över fall, som berättiga till ersättning. I

denna förteckning, som är intagen i 1 §, angivas såsom ersättningsbara sjukdomar

dels — i paragrafens första stycke — yrkessjukdomar, som uteslutande

eller till övervägande del framkallats genom inverkan av vissa uppräknade

giftiga ämnen eller viss strålning, dels ock — i andra stycket —

vissa närmare angivna sjukdomar, därest de uteslutande eller till övervägande

del orsakats av den försäkrades arbete. Bakom denna avgränsning av

de ersättningsbara sjukdomarna ligger tanken, att försäkringen bör omfatta

endast sådana sjukdomar, vilkas uppkomst lätt kan ledas tillbaka till arbetet

eller därmed sammanhängande förhållanden.

Denna principståndpunkt har man sedan icke frångått vid de ändringar,

som tid efter annan företagits i lagen (nr 335/1930; 384/1936; 211/1938;

226/1944 och 187/1949) och därvid har området för de ersättningsbara sjukdomsfallen

vidgats genom att lagens nyssnämnda förteckning i olika avseenden

kompletterats.

Vid remiss den 3 februari 1950 till lagrådet har föredragande departementschefen,

statsrådet Möller, anfört bland annat följande:

»Nu föreligga från skilda håll framkomna förslag att under försäkringen

inordna nya yrkessjukdomar, nämligen sjukdom, framkallad genom

inverkan av mangan (manganförgiftning), lungsjukdom, framkallad gc
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 31.

nom inandning av hårdmetalldamm (hårdmetalldammlunga), samt hudsjukdom,

som orsakats av konsthartslim, tropiska träslag eller vissa cellulosapreparat.

Vid remissbehandlingen ha samtliga hörda myndigheter och sammanslutningar

tillstyrkt, att sjukdomen manganförgiftning — åtminstone i viss

utsträckning — upptages i lagen såsom ersättningsberättigad sjukdom. En

utvidgning av lagens tillämpningsområde med avseende å sjukdomen hårdmetalldammlunga

har också förordats i flertalet yttranden. Däremot har

tveksamhet yppats huruvida de avsedda hudsjukdomarna borde i detta

sammanhang föras in under yrkessjukdomsförsäkringen.

Den i ärendet förebragta utredningen synes mig bestyrka, att en ytterligare

utvidgning av yrkessjukdomsförsäkringslagens tillämpningsområde

är välmotiverad. En sådan utvidgning synes ock kunna göras utan att man

därigenom föregriper resultatet av den översyn av hithörande lagstiftning,

varmed socialvårdskommittén är sysselsatt. I det läge, vari yrkessjukdomsförsäkringen

nu befinner sig, bör emellertid tillses att man, när lagens ram

göres vidare, ej frångår de grunder, på vilka den gällande lagstiftningen

vilar. Även om det ur allmänna sociala synpunkter måste anses önskvärt

att yrkessjukdomsförsäkringslagen får en såvitt möjligt vid omfattning,

anser jag därför att viss försiktighet bör iakttagas vid genomförandet av

den nu föreslagna utvidgningen av lagens tillämpningsområde.»

Lagrådet har lämnat förslaget utan anmärkning.

I anledning av motionerna må här vidare anmärkas följande.

Vid 19h8 års riksdag väckte herrar Holmberg och Hagberg i Luleå en

motion (II: 79), däri hemställdes om utredning och förslag till ny lag om

yrkessjukdomar. I motiveringen till nämnda yrkande berördes även tuberkulosen.

Enligt motionärerna borde i en reviderad lag om yrkessjukdomar

med yrkessjukdom förstås varje sådan sjukdom som bevisligen eller med

stor sannolikhet orsakats:

1) av å arbetsplatsen eller arbetsprocessen förekommande kemiska föreningar,

2) av å arbetsplatsen eller i arbetsprocessen förekommande fysikalisk

påverkan,

3) av ovanliga ansträngningar, upprepade stötar, ensidiga och fortgående

rörelser,

4) av smitta ådragen i arbetet vid direkt eller indirekt vård av sjuka

människor eller djur.

Andra lagutskottet, som behandlade motionen, uttalade i sitt utlåtande

nr 8, att lagens konstruktion stundom ledde till resultat, som icke voro tillfredsställande.

Utskottet fortfor:

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra lagutskottets utlåtande nr 31.

En viss yrkessjukdom kan berättiga till ersättning enligt lagen, under

det att andra liknande sjukdomar ej medföra sådan rätt därför att de ej äro

upptagna i förteckningen. Enligt utskottets mening är en översyn av lagen påkallad.

Socialvårdskommittén torde emellertid inom kort komma att i samband

med den kommittén åvilande översynen av den sociala olycksfallsförsäkringslagstiftningen

verkställa en utredning av frågan om införande av

ersättningsrätt vid andra yrkesåkommor än de i lagen om försäkring för

vissa yrkessjukdomar för närvarande angivna sjukdomarna. Därvid torde

kommittén även komma att överväga möjligheterna att använda nya principer

för bestämmandet av de sjukdomar, som skola berättiga till ersättning

enligt lagen.

På anförda skäl ansåg utskottet någon framställning till Kungl. Maj :t

med begäran om utredning icke erforderlig.

Sedan Kungl. Maj:t den 12 juni 1942 anbefallt riksförsäkringsanstalten

och medicinalstyrelsen att gemensamt verkställa av riksdagen begärd utredning

av frågan, om och i vad mån sådana smittsamma sjukdomar, som

kunna överföras från djur till människor, borde inbegripas under yrkessjukdomsförsäkringslagen,

redovisade ämbetsverken i samråd med statens

institut för folkhälsan i utlåtande den 26 mars 1943 då föreliggande resultat

av utredningen. Därvid förklarade myndigheterna, att en del särskilda

spörsmål, däribland frågan om upptagande av såväl bovin som human

tuberkulos såsom yrkessjukdom, komme att göras till föremål för vidare

utredning.

I och för denna ytterligare utredning begärde medicinalstyrelsen den 25

maj 1944 från styresmännen för vissa lasarett, vissa sjukstuguläkare, sanatorieläkare,

tuberkulossjukstuguläkare, läkare vid epidemisjukhus samt sjukhuscheferna

vid sinnessjukhusen uppgifter angående under tiden 1 januari

1942—31 december 1944 inträffade fall av tuberkulos bland personal vid ifrågavarande

sjukvårdsanstalter. Sedan de begärda uppgifterna inkommit till

medicinalstyrelsen, har materialet inom styrelsen ingående bearbetats. Här

skall endast redovisas följande tabell, utvisande det relativa antalet tuberkulosfall

under perioden 1942—1944.

Antal tuhcrkulosfall årligen per 1 000 befattningar.

Sjukhustyper

15—19

år

20—24

år

25—29

år

30—39

år

40 år och

däröver

Summa

Statens sinnessjukhus ..........

11,4

20,3

8,4

G,4

3,1

6,2

Lasarett, sjukstugor och epidemi- sjukhus ......................

8,8

8,3

11,2

3,3

0,9

5,5

Tuberkulosanstalter ............

17,3

31,8

21,1

13,2

4,6

15,2

Summa

10,0

14,1

13,7

5, G

3,5

0,5

Av tabellen framgår, att antalet sjukdomsfall varierar med åldern. Sjukfrekvensen

i åldersgrupperna över 30 år är som synes betydligt lägre än i

de yngre åldersgrupperna. Eu viss olikhet förefinnes vidare mellan de olika

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 31.

grupperna av sjukhus. Sjukfrekvensen vid tuberkulosanstalterna ligger betydligt

högre än vid de övriga sjukhusen. En teoretisk undersökning utvisar,

att avvikelserna sannolikt icke äro slumpens verk. Av materialet

framgår vidare, att en viss olikhet kvarstår i sjukfrekvens mellan ekonomipersonal

och sjukvårdspersonal, så att den senare, även med hänsyn tagen

till olikheten i åldersfördelning, uppvisar högre sjukfrekvens.

Resultatet av utredningen framlade ämbetsverken i skrivelse till Konungen

den 12 maj 1948. I denna uttalas bland annat följande:

Utredningen har visat, att det föreligger en över sjuklighet i tuberkulos

bland tuberkulossjukvårdsanstalternas personal, men det tillgängliga materialet

medgiver icke ett svar på frågan om orsakerna härtill. Ämbetsverken

ha därför funnit sig nödsakade att fortsätta utredningen på så sätt,

att frågeformulär av annan typ utsändas till ett större antal sjukvårdsinrättningar

av olika slag. Ett nytt och färskare material kan nämligen förväntas

ge fastare hållpunkter för bedömandet av frågan om samband mellan

tjänstgöring och tuberkulossmitta. Detta är icke enbart beroende på

att ett större material tillåter säkrare slutsatser rent statistiskt sett utan

också på att förhållandena kunna förväntas bliva i viss mån lättare att

bedöma. Numera vaccineras sjukvårdspersonal före tjänstgöringens början

i allt större utsträckning och man kan därför räkna med att så gott som

all personal varit tuberkulinpositiv vid tjänstens början under de senaste

åren. En ny utredning kan därför förväntas giva en klarare uppfattning

även om superinfektionens eventuella betydelse. Av ovan anförda skäl och

då det för närvarande visat sig icke vara praktiskt möjligt att i det enskilda

fallet avgöra, om smitta ådragits i tjänsten eller icke, finna ämbetsverken

sig emellertid nu icke kunna förorda, att tuberkulos inrymmes bland yrkessj

ukdomarna.

Vad slutligen den bovina tuberkulosen beträffar har densamma visat

snabb tillbakagång och spelar för närvarande en i jämförelse med vad tidigare

varit fallet mycket underordnad roll. Den 1 juli 1947 voro sålunda

följande län helt fria från bovin tuberkulos: Kronobergs, Kalmar, Gotlands,

Blekinge, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens

och Norrbottens län. Inom övriga län stå 75 å 90 procent av samtliga

kreatursbesättningar under tuberkuloskontroll. Man har därför alla skäl

att antaga, att den bovina tuberkulosen kommer att framdeles än ytterligare

minska. Med hänsyn härtill och då sambandet mellan ett insjuknande

i bovin tuberkulos och den sjukes arbete ofta kan vara lika svårt att

klarlägga som då det gäller human tuberkulossmitta, finna ämbetsverken

tillräckliga skäl icke heller föreligga att nu inordna smitta med bovina

tuberkelbaciller under yrkessjukdomsförsäkringslagen.

Sammanfattningsvis meddela ämbetsverken, att de på grundval av föreliggande

utredning icke ansett sig kunna förorda, att vare sig human eller

bovin tuberkulos upptages såsom yrkessjukdom i yrkessjukdomsförsäkringslagen,

men att hithörande frågor komma att göras till föremål för fortsatt

utredning.

Vad sedan ijrkesmijalgien beträffar skall här nämnas, att 19W års lagtima

riksdag i skrivelse nr 360 anhöll, att Kung]. Maj :t ville låta verkställa

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Andra lagutskottets utlåtande nr 31.

utredning angående orsakerna till och omfattningen av sådana sjukdomar

i muskler och leder, som kunna förorsakas genom inverkan på övervägande

mekanisk väg av arbetet, samt för riksdagen framlägga de förslag, till vilka

utredningen kunde föranleda.

De av riksdagen begärda utredningarna verkställdes enligt lämnat uppdrag

av riksförsäkringsanstalten i samråd med medicinalstyrelsen och statens

institut för folkhälsan, vilka den 26 mars 1943 i ärendet avgåvo utlåtande.

I utlåtandet uttalas följande, som i förevarande sammanhang är av

intresse:

De smärttillstånd i de övre extremiteterna, som populärt ofta hänföras till

skrivkramp i mera vidsträckt bemärkelse utgöras av åkommor i och omkring

leder (artriter, periartriter, peritendiniter), i muskler (myalgier),

i kärlsgstemet och i nerver (kärlneuroser, neuriter och neuralgier). Dessa

senare sinsemellan olika sjukdomstyper kunna emellertid i praktiken icke

alltid med tillräcklig säkerhet särskiljas ifrån varandra. De gripa dessutom

in i varandra och uppträda sålunda ofta ej ensamt för sig utan i förening.

De åkommor i musklerna, som i allmänhet benämnas mgalgier, kunna

vara primära sjukdomstillstånd och i så fall vara föranledda av visst ansträngande

arbete, men framträda lika ofta såsom yttringar av andra sjukdomar

i leder m. m. De äro ofta av reumatisk art (något som ofta kan anses

liktydigt med frånvaron av känd eller påvisbar orsak utöver viss konstitutionell

disposition).

Det material, som ämbetsverken i detta sammanhang kunnat införskaffa,

är visserligen i sin mån begränsat. Det har dock framgått, att — likasom

t. ex. senskideinflammation och epikondylit, artrit, parestesi m. m. ingalunda

äro särskilt för kontorsarbete karakteristiska sjukdomar — så förekomma

även samtliga övriga här ifrågavarande sjukdomstillstånd i de övre

extremiteterna (med undantag av skrivkramp och telegrafistkramp i förenämnda

trängre bemärkelse) i stor utsträckning även utom ramen för

sådant kontorsarbete, som enligt de lämnade direktiven för utredningen i

fråga, i detta sammanhang närmast varit föremål för uppmärksamhet.

Detta gäller icke minst neuriter och neuralgier. Det är därvid tills vidare

ovisst, huruvida och till vilken grad i olika fall yrkesarbete av olika slag

(och ej endast kontorsarbete) kan medverka till dylika sjukdomstillstånd

med lokalisation även i andra kroppsdelar än de övre extremiteterna (varibland

även t. ex. ischias). Redan de jämförelsepunkter mellan olika variationer,

som härutinnan i ett fleral olika fall föreligga, häntyda på svårigheter

av liknande art redan vid den förevarande frågans begränsning beträffande

arbetare i allmänhet till sjukdomar endast i de övre extremiteterna.

Men även med sådan begränsning göra sig svårigheterna gällande

redan vid den behandlande läkarens fastställande objektivt av arten (diagnostiseringen)

av den sjukdom varom är fråga — dess särskiljande såsom

en åkomma övervägande i muskler (myalgier) eller i nerver (neuriter och

brachialgier) eller i eller kring leder eller i kärlsystem m. in. samt sjukdomens

sammanhang med vissa anatomiska sjukdomstillstånd eller deformiteter.

Härtill skulle komma den gtterligarc svårigheten att i det särskilda

fallet bedöma det till äventyrs fastställda sjukdomstillståndets (däri inbegripna

de anatomiska faktorernas) samband med vederbörande yrkes
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 31.

arbete eller mer eller mindre övervägande beroende av vissa andra orsaker,

som kunna vara främmande för arbetet (varibland nervösa och psykiska).

Med beaktande särskilt av förekomsten i samband med det nutida kontorsarbetet

— förutom i sin mån av senskideinflammation, epikondylit och

skrivkramp (i förenämnda trängre bemärkelse) — i till synes anmärkningsvärt

stor utsträckning även av andra sjukdoms- och smärttillstånd i

de övre extremiteterna, har likväl övervägts, huruvida det icke redan nu

skulle låta sig göra, att, med begränsning möjligen endast till sådana fall,

där det sjukliga tillståndet kan sättas i samband med visst särskilt slag av

sådant arbete, medtaga även övriga smärttillstånd i skuldror, armar eller

händer, än de nyss särskilt nämnda, så snart de anses förorsakade av sådant

slags ensidigt ansträngande kontorsarbete. Ämbetsverken och institutet

hava emellertid i anslutning till vad ovan anförts och på läkarvetenskapens

nuvarande ståndpunkt funnit en sådan anordning — som givetvis skulle

förutsätta en ingående prövning från fall till fall av alla föreliggande omständigheter

— vara förbunden med så stora svårigheter, att den nu icke ansetts

kunna förordas.

Ämbetsverken och institutet hava alltså stannat vid att bland de sjukdomar,

som här kunna komma i fråga, tills vidare medtaga — förutom senskideinflammation,

slemsäcksinflammation och epikondylit — endast skrivkramp

(i ovan angivna trängre mening) och telegrafistkramp samt övriga

såsom »koordinatoriska» betecknade yrkesneuroser. Under förutsättning

att så sker, lär vid tillämpning av en dylik eventuell ny lagstiftning viss

erforderlig ytterligare erfarenhet vinnas om de närliggande övriga sjukdomarna.

I proposition nr 50 till års riksdag föreslogs i enlighet därmed, att

såsom yrkessjukdom skulle jämväl anses kramp eller darrning i armens

eller handens muskler eller annan rubbning i dessa musklers samverkan

(koordination) vid skrivning för hand eller med maskin eller vid telegrafering,

piano- eller fiolspelning, spinning, mjölkning eller annan därmed

jämförlig verksamhet, därest arbetet består i fortgående ensidig verksamhet.

Propositionen behandlades av andra lagutskottet, vilket i sitt utlåtande

nr 20 hemställde om bifall till propositionen.

Utskottets utlåtande godkändes av riksdagen.

I Svenska Läkartidningen, årgång 1948, sid. 1205, behandlas i en artikel

av medicine doktorn Torsten Lindqvist yrkesmyalgien. Ur artikeln må här

följande återgivas:

På en medicinsk mottagning vid ett sjukhus är det en stor grupp av människor,

som söker bot för smärttillstånd i skulderregionen och armarna.

Diagnostiken av dessa fall hör ej alltid till de lätta problemen, och man har

att genomgå ett vidlyftigt undersökningsschema, innan man med något så

när gott samvete kan anse fallet penetrerat.

Hur noga man än undersöker, är det emellertid ytterst vanligt, att man

inte kommer fram till någon säker diagnos. Många slänger fallet i någon

av de diagnostiska skräphögar, som bär namnen »reumatism» eller »neuros».

Sedan skrivkrampen blev accepterad som yrkessjukdom, rubriceras

smärtor i armarna hos kontorspersonal såsom skrivkramp av vissa kollegor,

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Andra lagutskottets utlåtande nr 31.

utan att de ta hänsyn till de stränga krav på diagnosen av detta tillstånd,

som lagen uppställer.

Vid de undersökningar, som jag nyss har berört, har man ingående ägnat

sig åt skelett, leder, bursor, senfästen och nervsystem. Men man har glömt

någonting mycket viktigt, nämligen själva musklerna. Det är förbluffande,

hur liten uppmärksamhet, som man i regel ägnar åt dessa.

De av sjukdomen drabbade utgöras nästan utan undantag av människor,

som i sitt arbete särskilt anstränga armarna. Endast sällan ha de dock

tungt kroppsarbete. Vi finna inte smeder eller plåtslagare, stenhuggare eller

skogsarbetare, d. v. s. inte folk, som rör armarna i tungt arbete. I stället

är det fråga om personer, som i sitt arbete måste fixera ena armen eller

båda armarna i viss ställning med tillhjälp av musklerna. Vi möta framför

allt kontorspersonal, såsom skrivmaskinsflickor och skötare av bokföringsmaskiner,

vidare frisörer och tandläkare, som måste arbeta med ena armen

fixerad i abducerad ställning, inte sällan telefonister. På landet är eller

kanske rättare var det statarhustrurna med deras mjölkningsarbete; här

spelade nog armställningen vid mjölkningen större roll för smärtornas uppkomst

än bärandet av de tunga mjölkflaskorna. De senaste åren ha vi

fått en alldeles ny grupp: medelklassens husmödrar, som sträva efter att

utan hembiträde hålla uppe samma standard som förut, och som därvid

få sina armmuskler förstörda av ett arbete, där de knyta musklerna i

stället för att låta dem arbeta rytmiskt.

De flesta av dessa patienter söka läkare på grund av smärtor. Dessa

lokaliseras i synnerhet till trapeziusområdet, skuldran, biceps och till radialisgruppen

på underarmen. Denna smärta brukar komma efter en stunds,

ibland först efter några timmars arbete och sedan öka allt efter som dagens

arbete fortskrider. Den kan lätta något genom avslappningsrörelser men

kommer snart tillbaka med samma styrka vid fortsatt arbete. Den upphör

inte i och med att arbetet slutar, så som besvären gör vid en enkel skrivkramp,

utan fortsätter länge efter arbetets slut, stundom så att den stör

nattsömnen. Även psykiska spänningstillstånd kan öka smärtans intensitet.

Några egna ingående undersökningar angående vanligheten av denna

sjukdomsbild har jag ej varit i tillfälle att göra. Jag har endast under mitt

poliklinikarbete såväl i Uppsala som i Göteborg frapperats av den talrika

förekomsten av dylika fall. Kolleger med stort klientel av kontorsanställda

ha meddelat mig, att de ha gjort liknande erfarenheter.

Yrkesmyalgien är säkert vanligare än skrivkrampen, sannolikt vanligare

än humerusepicondyliten. Den förväxlas ej sällan med dessa båda tillstånd.

Dessa äro erkända såsom yrkessjukdomar i lagens mening. För yrkesmyalgien

ha vi, som jag förut bar framhållit, att i arbetet se den väsentliga

orsaken till sjukdomen. Varför skall då inte även den erkännas såsom

berättigad till ersättning såsom yrkessjukdom?

Vilka invändningar kan man då resa?

Det kan sägas, att diagnosen är svår, och att den alltid bar ett visst mått

av godtycklighet över sig. En läkare kan komma att acceptera fall, som

en annan vägrar ersättning. Det skall gärna medges, att diagnosen inte

alltid är lätt, i all synnerhet inte gent emot vissa »reumatiska» tillstånd.

En noggrann undersökning av patienten och en samvetsgrann yrkesanamnes

leder dock i flertalet fall till målet. Svårigheten att diagnostisera har

dock ej avhållit oss från alt ge ersättning på andra områden, där diagnosen

är betydligt vanskligare. Jag behöver blott nämna gengasförgiftningen. Vem

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1950. 9 sand. 2 avd. Nr 31.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 31.

känner ej ett betydande obehag, när han skall ge sig på att diagnostisera

en skrivkramp? Det finns epicondyliter av säkert reumatisk genes, men

en patient med epicondylit får ersättning, om han har fått den under sådant

arbete, som lagen förutsätter.

Själv är jag benägen att tro, att många fall, som rubriceras såsom epicondyliter,

i själva verket äro yrkesmyalgier. Många av dessa förlägga

vanligen smärtan till epicondylen. Om de hamna hos en schablonmässigt

diagnostiserande läkare, som kanske ej ens känner begreppet yrkesmyalgi,

få de diagnosen epicondylit och därmed ersättning. Om de komma till

en mera kunnig och samvetsgrann kollega, få de den riktiga diagnosen

men ingen ersättning. Kan det vara riktigt med en lagstiftning, som låter

patienten bli lidande på att han råkar söka en kunnig läkare? Det är ej

ovanligt med fall, där man har en kombination mellan epicondylit och

yrkesmyalgi. De få ersättning för sin epicondylit, men hur skall man förfara,

om epicondyliten läker ut och myalgien står kvar? Skall man låta

försäkringen betala röntgenbehandlingen för epicondyliten men inte massagen

för myalgien? Dylika, för en samvetsgrann men kanske alltför formalistisk

läkare synnerligen pinsamma avgöranden skulle man slippa, om

även yrkesmyalgien betraktades såsom yrkessjukdom i lagens mening.

Utskottet. Mot den i propositionen föreslagna utvidgningen av tillämpningsområdet

för yrkessjukdomsförsäkringslagen har utskottet ej funnit

anledning till erinran.

Vad beträffar den genom motionerna I: 247 och II: 305 väckta frågan

om hänförande av tuberkulosen såsom yrkessjukdom framgår av den ovan

lämnade framställningen att riksförsäkringsanstalten och medicinalstyrelsen

så nyligen som 1948 på grundval av då skedd utredning icke ansett sig

kunna förorda, att vare sig human eller bovin tuberkulos upptoges som

yrkessjukdom i yrkessjukdomsförsäkringslagen. Samtidigt uttalade emellertid

ämbetsverken, att spörsmålet komme att göras till föremål för fortsatt

utredning. Enligt vad utskottet under hand erfarit pågår för närvarande

denna utredning. Vid sådant förhållande föreligger enligt utskottets mening

ej anledning att hos Kungl. Maj :t göra sådan framställning, som i de

nämnda motionerna påyrkas.

Utskottet har i tidigare sammanhang uttalat, att enligt utskottets mening

en översyn av yrkessjukdomsförsäkringslagen vore påkallad. Den inom

socialvårdskommittén pågående översynen av den sociala olycksfallsförsäkringslagstiftningen

inbegriper också yrkessjukdomsförsäkringslagen. Utskottet

har sig bekant, att inom kommittén dryftats möjligheten att använda

nya principer för bestämmandet av de sjukdomar, som skola berättiga

till ersättning enligt lagen. Kommitténs arbete med hithörande frågor är

avsett att slutföras i år. Med hänsyn härtill anser utskottet att kommitténs

ställningstagande bör avvaktas innan det genom motionen II: 306 aktualiserade

spörsmålet om yrkesmyalgien, som ju endast för några år sedan

gjordes till föremål för prövning i nu berörda hänseende, upptages till förnyat

övervägande.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 31.

11

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

A. att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition;

samt

B. att motionerna 1:247 och 11:305 samt 11:306 icke

måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 20 april 1950.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Forslund, Sten, Hallagård,

Wistrand, Nils Elowsson, Carl Eric Ericsson* och Weiland;

från andra kammaren: herrar Jacobsson i Igelsbo, Hellbacken, Ryberg,

fru Johansson i Norrköping*, herrar Nilsson i Göteborg, Hagård, fröken

Höjer och herr Jansson i Hällefors.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1950:136 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proproposition med förslag till lag om fortsatt giltighet av prisregleringslagen den 30 juni 1947 s. 1 i texten